All language subtitles for Triassic.World

- Rör på er!
- Spring! Skynda på!

Hjälp mig! Hjälp mig.

Tyst, sakta ner.

Kom igen.

Såja, ta det lugnt.

Bra, bra. Lugn.
Du har ställt till tillräckligt.

Jag ska ta dig tillbaka dit. Lugn.

Lugn. Ta det lugnt. Plats.
Bra. Sådär.

Ta det lugnt. Nej!

Smith! Vad gör du? Göm frukosten,
de kommer när som helst.

- Jag får väl äta snabbare.
- Jag hjälper dig med det.

Jag hade gett dig en
om du hade frågat.

- Vart tog Hyde vägen?
- Han skulle kissa.

Han kan gå och kissa
efter att det där högdjuret kommit.

- Högdjuret är här.
- Förlåt. Du måste vara Bridget.

Välkommen till Triassic.
Thomas Atkins, säkerhetschef.

- Ni är tidiga.
- Steven är alltid tidig.

- Han är i bilen. Är allt klart?
- Ja.

Vi har färre medarbetare
medan herr Hagen är här.

- Bara relevant personal på plats.
- Okej, bra.

Berätta inget för Martinelli.

Triassics anläggning är
knappt tre hektar stor, mitt i stan.

- Viken vacker anläggning.
- Jo, minsann.

Man kan inte ana vad som faktiskt
finns här. Vi håller låg profil.

Vi har sällan gäster
som vi inte redan jobbar med.

Är vi de första som får se
hur det ser ut inuti?

Ja, i stort sett.

Hörde du? Att hänga med mig
är fantastiskt.

Ja, Steven.

Det här är Dr Marisa Martinelli,
vår chefsgenetiker.

Vi pratades vid i telefon.
Jag är Bridget, det här är Steven.

Beklagar att jag inte kunde möta er.
Atkins gav säkert en bra rundtur.

Javisst.

Är ni redo att se resten av
anläggningen? Följ med mig.

Jag kommer att hitta dig, din djävel.

Vill ni se inkubationskammaren?

Du hette väl Marisa?
Vi kan nog se det senare, Marisa.

Som sagt är jag
imponerad av stället.

Att ni har lönsamhet trots det
som skett i andra anläggningar.

Era experimentella program
är imponerande nog.

Men vi vet bägge varför jag är här.
Ni behöver pengar, och jag har dem.

Så rakt på sak: ska jag investera
vill jag se vad jag jobbar med.

Bra. Inga omskrivningar.
Det gillar jag.

Vi kan gå till objektsrummet.

Steven, vad...?

Herre min gud...

Herr Hagen, det här är doktor Ovidio,
vår chefsimmunolog.

Han ser om djuren och ser till
att deras organ kan transplanteras.

Jag heter Charles.

Det var det här jag drömde om
när jag var 9 år gammal.

Och nu... är du här.

Efter att ha varit
utrotad i miljontals år.

- Gå inte för nära.
- Det är lugnt. Det här är G48.

Hon ligger bakom hela G-serien.

Jag erkänner att jag var skeptisk till
att ni hade levande dinosaurier här.

Därför var jag tvungen att
komma hit. Jag trodde inte på det.

- Men nu...
- Vi skapar mirakel varje dag.

Kom.

Tack.

- Vem var det?
- Vår finansiering för nästa testomgång.

- Tur att det finns rika företagare.
- Vi gör allt jobb, och de tar all ära.

Ingen fara, dr. Ovidio. Ni blir ihågkommen
som den som räddade mänskligheten.

- Verkligen?
- Ja.

Gå! Jobba!

- Har nån sluppit ut?
- Jag har infört en serie åtgärder.

- De förhindrar att något djur flyr.
- Det uppskattar nog försäkringsbolaget.

De kräver stränga försiktighetsåtgärder.
Varje djur har ett spårchip implanterat.

Skulle nåt av dem fly, kan vi spåra dem.

Om chipet rör sig utanför sitt område
låses hela anläggningen ned.

Alla ingångar och utgångar låses
tills djuret återvänt till sin bur.

- Och människor som är kvar, då?
- De finns ett säkert rum.

Det kan inhysa all personal
tills faran är över.

Helt säkert
för både människor och djur.

- Diana, det här är Steven Hagen.
- Ursäkta mig. Förlåt.

Jag dödar aldrig spindlar,
med tanke på allt de gör för oss.

Fröken Osgood är vår bioingenjörschef.
Den som gav liv åt alla våra dinosaurier.

Alltså är det du som är "mamma".

Jag antar det.
En väldigt beskyddande mamma.

Jag är inget hot. Jag är här för att
observera och ställa dumma frågor.

Dinosaurierna.
De delar inte något av vårt DNA?

Nej. Vi ger dem noggranna doser komplexa
människoproteiner och-hormoner -

- så att organen som växer inne i dem
är lämpliga för xenotransplantation.

Det ger dem inte mänskliga förmågor
eller mänsklig hjärnkapacitet.

Man försökte med grisar,
men det fanns risker.

Människor har inte immunitet
mot virus från djur, som svininfluensa.

Men dinosauriernas immunförsvar
är lika starkt och sofistikerat som vårt.

Sjukdomar var sällsynta, vilket
minskar risken för smitta mellan arter.

Det gör gojirasaurus idealvärdar för
odling av människokompatibla organ.

Vi inplanterar vårt första organ
i en mänsklig mottagare om 120 dagar.

- Wow. Det är verkligen fantastiskt.
- Vi är mycket försiktiga.

- Otroligt.
- Ska vi fortsätta till apoteket?

Ibland krävs immunförsvarshämmande
medicin hela livet för organmottagare.

Våra dinosauriers mänskliga DNA
förhindrar det.

Så man kan ta organ
från en varelse som varit utrotad -

- och förbättra våra liv?
Ni har gett dem mer tid.

Varför inte ge det till oss själva
som ett sätt att förlänga våra liv?

En djärv vision, herr Hagen.

En som jag är beredd att lägga
betydande resurser på att förverkliga.

När det första organet transplanteras i
en människa kommer det påverka alla.

Jag vill investera innan dess
och styra vad som händer sen

- Härlig entusiasm.
- Ni har återuppväckt dinosaurier.

Med immunförsvar som vårt, eller hur?
Vi borde skära upp dem och kolla.

- Ta några steg framåt...
- Vad sa ni just?

De är komplicerade, levande varelser som
uthärdar förhållanden de inte begärt.

De känner rädsla och smärta.
De ska ha medkänsla och respekt.

- Diana!
- ingen fara, Marisa.

Osgood, ni känner till testerna
som dessa dinosaurier utsätts för här.

Hur rättfärdigar ni er delaktighet
i dem, "mamma"?

Jag behöver inte rättfärdiga
mina handlingar för er.

Bra, Osgood. Ta ställning i en fråga.
Meddela vilken när du hittar den.

Detta arbete kan rädda verkliga liv.

Någon som stod mig mycket nära
dog i väntan på ett donerat organ.

Jag låter inte någon annan
drabbas av det om jag kan hjälpa det.

Det finns gränser, herr Hagen.

Även om det sinkar genombrottet som kan
rädda alla dessa liv med en enda dag?

Framsteg är relativt.

Jag väntar gärna en dag
om jag vet att jag gjort allt rätt.

Men inte för någon dröm som bättre, rikare
män än ni misslyckats med att förverkliga.

Kanske hade de inte min syn på det.

Steven, Taipei i telefon.

Ett ögonblick.
Jag måste ta det här samtalet.

- Vad är det med dig?
- "Skära upp några"?

Säg inte att du står bakom sånt nonsens.

Du hade bara behövt förklara processen
och svara på några frågor. Inget mer.

Inte bråka med den man vi behöver
för att finansiera det jag vill slutföra.

Vill du ha en förklaring?
Vad sägs om det här?

Dödssiffror på bara 4% bland gojierna
tar oss över medianvärdet -

- vilket drar in flertalet myndigheter
för att kolla eventuella överträdelser.

Om Herr Dracula börjar betala våra
räkningar får vi ansöka om omprövningar -

- höja vår dödlighetsgräns och
helt eliminera alla våra födsloplaner.

För att inte tala om det är otroligt dumt!

Dessa varelser kommer
att revolutionera läkekonsten.

Offentliga pengar kommer inte
att räcka hela vägen.

Du får ta och tänka om.
gojierna är en vara.

- Ursäkta mig. Vad pratade vi om?
- Er definition av "framsteg".

- Ha en trevlig visning.
- Ska vi... gå vidare?

Herregud!

Nej, nej! Nej!

Vi sticker! Kom nu!

Förlåt. Diana är hängiven sitt arbete.

Särskilt med tanke på alla
de regelverk som vi måste följa.

- Det måste vara omöjligt.
- Ni kan inte ana.

För varje nöjesfältstragedi
får vi nya regler att försöka följa.

Kostnaderna för det är astronomiska.

Ofta påverkar reglerna
vårt arbete negativt,

Då förstår jag varför
hon inte tycker om mig.

Ja, ibland kan hon
bli lite för engagerad i sitt arbete.

Hon har närvarat vid varje
gojirasaurusfödelse här, och ofta...

Spring, allihopa!

Ring vakterna! Vi måste låsa hela
anläggningen! Lås alla dörrar!

En utbrytning har skett.
All personal till säkra rummet.

En utbrytning har skett.
All personal till säkra rummet.

En utbrytning har skett.
All personal till säkra rummet.

Vi ligger på kod 3 tills
jag ändrar det! Uppfattat?

Smith, första hjälpen, Vi har skadade här.
Han blöder ordentligt.

- Är du skadad?
- Nej. Vad är det som händer?

G32... Det var G32.
Hon bröt sig loss under avlivningen.

Ingen har meddelat mig
att 30-serien skulle avlivas.

- Har de tagit sig ut? Är någon skadad?
- Stäng dörren!

- Dr. Martinelli, är alla här?
- ...ja.

Ja, stäng dörren!

Den bet honom!

- Hur många är lösa?
- Bara en.

Dörrarna är låsta,
men jag kan inte hitta henne!:

Vi jobbade på G48 tidigare. Hon var
i testrummet. Det finns ingen väg ut.

- Jag har hittat henne.
- Korridor B, immunologi.

Jag låser in henne.

Vi hämtar vapen i förrådet. Den där
dinosaurien kommer ingenvart.

Vi återför henne till buren, eller skjuter
henne. Smith, Hyde, ni kommer med mig.

Jag måste följa med.

Hur kunde det här hända? Se på mig!

Kommer inte på fråga. Vi återbördar G32
eller avlivar henne.

Ni är säkrare här.

Atkins, jag uppskattar
att ni vill att vi ska vara säkra.

Men jag är chef här och måste vara där
och se till att alla skyddas.

Dessutom är jag den enda som har koden.

Det är en order.

Ni håller er bakom oss, och lyder
mina order utan att ifrågasätta dem.

Gör bara som jag säger.

Din karriär är slut, Marisa!

Hör du mig? Hör du vad jag säger?

Jag tänker stämma dig och
alla andra i det här djävla rummet!

Lämnar vi dem här?

Ta med en för säkerhets skull.
Och ta några radiosändare.

- Vi lämnar en här så att ni kan nå oss.
- Nej. Nej! Jag kommer att äga er!

Ta hand om honom.

Och var lugn, vi gör allt vi kan för att
återbörda henne utan att ha ihjäl henne.

Resten stannar här tills vi återkommer.

Kan nån förklara varför vi bara
har pistoler med bedövningsskott?

Djuren är enormt värdefulla
för forskning och utveckling.

Säkerhetsprotokollet är upplagt
för att inte skada investeringen.

Det här djuret skulle ju ha avlivats,
alltså pengavärde noll.

G32 är oerhört värdefull.
Bedövningsskotten är därför avgörande.

Och när ännu en slipper lös,
vad händer då?

Er "investering" har redan dödat en av
våra män. Vi skjuter ihjäl den vid behov.

Jag har ont i hela min kropp.

Bridget, jag är så törstig!

Kan du ge mig lite vatten?

- Snälla du?
- Finns det något vatten?

Ja, lite grann.

Tack.

Jag kan inte... Jag kan inte...

- Tror du att de är framme än?
- Jag vet inte.

När de återbördar henne så
kommer det här att vara över.

Och om de inte lyckas med det?
Vad händer med honom då?

Vad händer med oss?

Vad...?

Vad hände?

Titta! Hon är på väg mot dem!

- Jag måste hjälpa dem.
- Jag följer med.

- Charles, nej!
- Charles...

Blir Hagen sämre behöver han
någon läkekunnig.

- Tro mig, jag vet vad jag gör.
- Gå.

Gå!

- Ditåt, Smith.
- Ja.

Smith!

Hallå!

Döda den!

Sluta!

- Skjut...
- Sluta!

Skjut nu, för tusan!

- Andas...
- Åh, nej.... Nej!

Tangenterna är låsta.
Var är dr Martinelli?

Hjälp! Hjälp mig!-Andas....

Kom, vi måste tillbaka.

Kom igen, doktorn!

- Vad är det som händer?
- Flytta på er!

- Han blöder!
- Vad är det som händer?

- Var är Hyde?
- Han är död.

- Död?
- Hämta förbandslådan.

Hämta förbandslådan!-Hur ser det ut?

- Andas.
- Okej.

Hur är det?

Såja, såja. Det blir bra.

G32 lyckades ta sig ut.
Jag försökte varna dem.

Vi såg det allihop.
G32 syns inte på kamerorna.

Hon är fortfarande lös.
Vi måste stoppa henne omedelbart.

Kamerorna... vi måste spåra henne.

Los Angeles-polisen. Vi har fått in
en anmälan om ett nödfall.

Ja, ett djur är löst.
En död och flertalet skadade.

- Vad för sorts djur?
- En gojirasaurus, en dinosaurie.

Hallå?

Vet ni om att en falsk anmälan är olaglig?

Lyssna på mig! En människa är död
och flertalet skadade.

Kan någon släppa min mig?

inte just nu. Anläggningen är låst,
så att den inte slipper ut.

Vi måste komma ut. Polisen är här.
Kan vi inte bara gå?

Anläggningen är fortfarande låst.
Lugna ned dig!

Ni kan hjälpa oss genom
att få hit ambulanspersonal -

- och omringa området
ifall något tar sig ut.

- Om en dinosaurie tar sig ut?
- Gör bara som jag säger!

Kan han inte komma in?

Hör ni inte vad jag frågar?
Kan han inte komma in?

- 3 Lincoln 19 till centralen.
- Uppfattat.

Jag är vid Triassic Labs, och det
verkar vara en allvarlig situation.

Herr Atkins, vi måste ut igen.

Den här mannen är allvarligt skadad.
Ge mig lite tid.

Ni förstår inte. Det här är
en högprioriterad situation.

Vi måste stoppa djuret
innan det dödar fler.

Eller gud förbjude, lyckas fly härifrån.

Polisen sa att de inte kan komma in och
vi kan inte komma ut. Vi är fångna här.

Vi kan vänta här tills de kan ta sig in.
Jag kan inte låta någon lämna rummet.

Tyvärr är det inte så enkelt
som att bara vänta.

Vad menar ni?

När anläggningen låses
inleds det en andra säkerhetsåtgärd.

Vad pratar ni om?

- Vi har begränsad tid innan...
- Innan vad då?

- Innan Kod 4.
- Vad innebär Kod 4?

Vad är Kod 4, Marisa?

Om inte djuret stoppas
inom två timmar från utbrytningen -

- utlöses halongas,
vilket utplånar allt i anläggningen.

Växter, djur... människor.

- Det ingår i säkerhetsprotokollet.
- Varför vet jag inte om det?

- Du har inte tillräckligt hög rang.
- Ni sa ju att vi var säkra här.

Från en attack, ja! Men när
Kod 4 utlösts går den inte att stoppa.

När vi kommer ut så kommer
det som ni har gjort här att avslöjas.

Då är det slut på era experiment.

Kom igen, Tom. Vi måste stoppa G32.

Gå ni. Vi tar hand om honom.

Ta det lugnt. Smith...

Du ska lappas ihop, sen måste du
hjälpa mig fösa in den här djäveln.

- Visst, chefen.
- Bra. Jag kommer tillbaka.

Det här djuret har inte ens börjat slå
tillbaka. Vi måste vara extremt varsamma.

Smith, har du hitta den än?

Nej, chefen. Vi letar fortfarande..

Inget än. Hur är det med er?

Vi sköt henne med 12 mg karfentanol.
Det räcker mer än nog.

Hon är där ute. Fortsätt leta.

Uppfattat.

Bedövningen bör ha slagit ut henne. Det är
kanske därför vi inte kan hitta henne.

- Har de inte hittat G32?
- Du hörde vad han sa.

Bedövningsskotten har säkert
gjort det de ska.

Den är i lunchrummet. Hon är trängd nu.

Vi skjuter henne med bedövningen
och kutar iväg.

Med lite tur så går hon på det.

Du pratar om att springa ifrån
en dinosaurie.

Hon är snabb. Gjord för att sprinta.

Men om vi träffar henne med bedövningen
bör hon bli långsammare.

Då bör vi kunna hålla oss undan.

Kanske kan vi locka henne
att återvända till testrummet.

Visa mig pistolen.

Sådär.

Redo?

Falskt alarm.

Vi har inte trängt henne.
Vi får fortsätta leta.

- Vad?
- Göm dig.

Göm dig.

Där är hon.

Anropar Atkins. Vi vet var hon är.
Upprepar: vi har hittat dinosaurien.

Gör dig redo att springa.

Vi är trängda. Hon ger sig nog
på mig först om jag skjuter.

Kom igen...

Den är borta.

Smith, är du där?

Vi är här. Allt väl? Vi trodde att vi hade
förlorat er. Hur är det med er?

Fortfarande helskinnade. Nu måste vi
ringa in den. Vi är på väg mot korridor 8.

Uppfattat.

- Jag tänker hjälpa dem.
- Nej, sluta!

Vad gör du? Sluta nu!

Charles! Lämna mig inte här.

Eva, jag är delvis ansvarig för det här.

De behöver min hjälp. Det är okej.

Hallå, jag möter er vid förvaringsrummet.

Vi kanske kan hitta något
för att fösa tillbaka henne.

Djuret klöste sig ut
från förvaringsrummet.

När det stötte på betong tog det en omväg.

Ett dumt djur
bearbetar bara samma punkt.

Fast hon är ju inte dum.
Eller hur, doktorn?

Nej, det är hon inte.

Precis som med koden till vapenrummet.

Hon väntade på att ni skulle springa.

Ser ni det här?

Glöm barriärerna. Vi är
på väg tillbaka. Är kusten klar?

Jag ser henne inte. Men de måste
skynda sig tillbaka.

- Kusten är klar, men skynda.
- Uppfattat.

Det som oroar mig är att dess nästa drag
är att gå på vapenrummet.

Den kunde ha varit var som helst,
men väntade på oss där.

- Det är väldigt intelligenta varelser.
- Intelligenta? Visst.

- Men att ligga i bakhåll?
- Kan nån förklara det?

Det är som en lek för er. Vem bryr sig om
dinosaurien? Stephen kommer att dö!

Det måste vara hjälp på väg.
Hur mycket längre kan det ta?

De vet om att en dinosaurie är lös.
Vi vet inte ens om de tror oss.

De måste ändå vänta på att avstängningen
hävs innan de kan hjälpa oss.

Hur kommer vi ut? Det här är ert fel!

Om ni inte tagit oss hit
hade vi kunnat komma ut.

Ni visste att det var en fälla!
Ni visste att vi skulle dö.

Varför skulle jag vilja det?
Jag följde regelverket.

Ert regelverk är bara skit.

- Kan vi bara reda ut...
- Marisa!

Jag orkar inte höra på dina idéer längre,
De handlar bara om att rädda dig själv.

Du har riskerat oskyldiga liv
och förstört vårt arbete.

- Jag gjorde det jag ansåg vara rätt...
- Du har bara försatt oss i fara!

- Diana, du borde veta din plats.
- Hur har du mage? Vad är...?

- Ytterligare strömavbrott. Fas 2 inledd.
- Vad är det som händer?

Två timmar till halongasutsläpp.

- Kod 4 har utlösts.
- Var det det här du ville?

Tysta, allesammans! Det finns en
nödgenerator. Vi har snart el igen.

Hon gör det igen... väggarna.

Den kommer att komma in. Få ut mig!

Få ut mig härifrån!

Hon kommer inte att ta sig in.

Hördu. Där ser du, hon kom inte in.

Hon kommer inte in.

Berätta vad ni tänker göra nu.

Visst, så fort jag kommer på något.

- Prova bedövningen igen?
- Till vilken nytta?

- Han vill reda ut det ni ställt till med.
- Vänta ett tag.

Karfentanolen har inte haft effekt än.
Det tar minst 10-15 minuter.

- Då bedövar vi den mer.
- Du såg ur hon uppförde sig.

Beskjuter vi henne mer kommer smärtan
få henne att slå tillbaka.

Menar du att tolv bedövningsskott
inte räcker?

- Två borde ha räckt. Hon kan dö av tolv.
- Okej, varför pratar vi fortfarande?

Du kommer att dö
om du försöker bedöva henne mer.

Hon är desperat, arg och förvirrad.
Och ni tänker skada henne mer?

Då blir hon mer aggressiv.

- Okej, vad föreslår du att vi gör?
- Vad vi än gör, så väntar vi med det.

Ge G32 en chans att slappna av
så att bedövningen tar effekt.

Varför väntar vi?
Vi vet ju att det inte funkar.

Om vi delar upp doserna?
Beskjuter henne när det är säkert?

Det spelar ingen roll när hon doseras.
Inget kan överleva det.

Beskjut henne, vänta på
att hon lugnar sig, beskjut igen.

En i taget, tills alla träffat.

- Du bör torka av den innan du laddar om.
- Uppfattat.

Så här gör vi: beskjuter henne igen
och bedömer hur hon tar det.

Ladda de här och gör dig redo.

Backa!

Vad gör du? Lugna ned dig.

Låt mig vara!

Stick härifrån! Fan ta er!

- Backa, jag skjuter ihjäl dig.
- Lugna ned dig,

- Lugn. Ingen kommer att skada dig.
- Jag har kniv!

- Ge mig kniven.
- Ge den till mig.

För helvete!

- Nej.
- Alla måste gå härifrån!

Stick! Lämna mig ifred,

Jag skär halsen av henne.
Jag menar allvar!

- Ni kommer inte att ta mig.
- Ut, allesammans!

- Är du galen? Glöm det.
- Han kommer att skada henne.

- Herregud, nej. Snälla!
- Hör ni mig? Rör på er!

- Snälla, gör inte det här.
- Håll käften! Stick härifrån!

Kom nu.

De har gått. Ge mig henne nu.

Du måste gå. Stick!

Du utsätter oss alla för fara.
Vill du att alla dör?

Ni försökte döda mig först.
Glöm det.

Vi går.

Vi går härifrån. Bara...

...ge mig henne.

Jag litar inte på henne.

Jag litar inte på dig!

Jag litar inte på nån av dem!

Jag litar inte....

Jag litar inte på dig.

Nåt i bettet måste ha påverkat hans
medvetande. Nåt vi inte sett förr.

- Vi måste tillbaka in i säkra rummet.
- Hur skulle vi lyckas med det?

Vi måste till apoteksrummet. Där finns
medicin och kanske nåt vapen.

- Kanske kan vi övermanna Hagen.
- Det löser inte problemet att komma ut.

Nej, men just nu är det bättre
att vara i det säkra rummet.

Med elen igång kanske vi kan stoppa gasen.

Hörde ni? Jag hör nåt.
Jag tror att den är här.

- Rör på er!
- Det är inget. Alla ljud är skrämmande nu.

Du bara inbillar dig.

Fan, den ger sig inte!

Fan ta dig, Hagen.

Hitåt.

- Vart tog de vägen?
- Jag vet inte.

Jag vill gå tillbaka. Kanske
kan jag resonera med honom.

Du hörde doktor Ovidio.
Det kan vara något med bettet.

Han är sjuk. Han vet inte vad han gör.

Vad gör vi då?

Medicin. Vi måste ta oss
till sjukstugan och hitta medicin.

Kanske kan vi distrahera honom
och komma in i rummet igen.

Det är värt ett försök.

Vi håller ihop. Rör på dig. Tyst.

Objektsfilen för G48.

"Giftighetsbedömning",
"diagnosenhetsförfrågan"...

... "mikrobiellt"...vad?

"Fas tre-diagnostik".

"Trefaldig doseringsnivå".

Varför injicerar du G48
med mängder av daleuxin, Charles?

Okej. När du når farmakologilabbet,
säkra det.

Se till att du vet var alla är.

Jag tar mig till elcentralen.
Vi ses när jag slagit på allt.

Låter som en bra plan.

- Smith, hur är det med dig?
- Ja, jag måste bara stanna.

Bara en sekund.

Jag känner mig bara lite yr.
Jag kryar på mig.

Din axel blöder ordentligt.
Du behöver vätska.

Vi är nära ett rastrum.
Där kan det finnas juice eller något.

Jag står redan i skuld till dig
för att du räddade mig.

Tänk att jag faktiskt blev biten
av en jävla dinosaurie.

Det ingår inte i flottans träning.

Eller någons, för den delen.

- Du gjorde allt som du skulle.
- Ja.

Men Hyde...

Nej. Vi pratar inte om det nu.

Vi sörjer senare. Just nu ordnar vi nåt
åt dig att dricka och tar oss i säkerhet.

En drink låter bra. Whisky?

Visst, kompis. När vi kommer härifrån
senare idag så bjuder jag.

Låter bra.

Upp med dig nu. Okej?

Kom igen. Upp med dig.

Du är varm. Jag tror att du har feber.

Det är väl därför det är så
kallt här inne, eller hur?

Okej, vi rör på oss.
Är du redo? Kom igen.

Doktor Martinelli?

Diana?

Hallå?

Är det någon här?

Är vi de första som kommit hit?

- Det verkar så.
- Ser ut som att hon redan varit här.

Ta det vi behöver
och så sticker vi snabbt.

Hittar du nåt där borta?

Om subban bråkar med mig,
kommer hon garanterat att blöda.

Vi rör på oss.

Stopp. Rör dig inte.

Vi måste varna de andra.
De ska till farmakologi.

- Charles!
- Var tyst en minut.

- Hörde du mig?
- Vänta. Vänta.

Varför stannar vi?

- Vänta.
- Jag går.

- Det är siffrorna.
- Vilka siffror? Vad är du...?

Siffrorna. G32 kan skilja på
bokstäver och siffror.

Det är så hon har hittat oss.

Hur skulle hon veta det, Charles?

Vad har vi gjort med dessa djur?

Vi gömde oss i olika rum.

Kanske G32 såg skylten för varje
rum och gjorde ett antagande.

Hennes byte gömmer sig
i rummen med siffror.

Och de som saknar nummer
är tomma?

Det är en gissning utifrån
den information vi har.

Det är ingen bergsäker teori än.

Vi vet inte var andra gömde sig.
Kanske gömde de sig i en garderob.

Med alla labb och kontor att välja mellan -

- tog de nog skydd där istället,
och de har rumsnummer.

G32 har gjort kopplingen.
Det är ingen riktig slutsats -

- men hon använder en tankeprocess
för att lösa enklare problem.

G32 börjar bli medveten.

Vi måste berätta det för Marisa.
Om vi kan hitta henne.

Hur vet ni att ni kan övermanna honom?

Han har kniv.

Tyst. Vi vill inte väcka uppmärksamhet.

Kan vi inte bara gå nu?

Dessa medel har specifika
formelstrukturer.

Jag måste se till
att jag tar den rätta.

Vill du hjälpa till? Kom hit och hitta
kontrollnummer som börjar med IIG.

Vi har utvecklat dessa för dinosaurierna.
Nu får vi se om de funkar på människor.

Kom igen. En gång till. Kom.

Vi tar och sätter dig ned.

Tack, Doris.-Varsågod. Drick detta.

Vi ska se vad mer vi kan hitta.

Fan.

Fan.

Helvete också.

Det finns inget mer här.
Du måste till medicinen.

Resten av gruppen är förmodligen
redan framme. Vi kan möta dem där.

Vad var det?

Okej, kom.

Jesus! Förlåt.

Vi trodde att du var en... du vet.

- Har du sett henne?
- Nej, tack gode Gud.

- Du verkar illa däran.
- Han har feber.

Jag ordnar en isblåsa.

Det här duger just nu
men han måste till sjukstugan.

Vi var på väg dit. Och jag måste få igång
elen och blockera systemet.

Upp med dig.

- När slog febern till?
- Jag tycker inte vi behöver prata.

Vill du inte prata? Om febern?
Den feber du har?

Smitty? Hur är det? Fortfarande på gång?

Han är förvirrad. Febern förvärras.
Känn på honom.

Jösses. Du är stekhet, kompis. Kom igen.

- Du får sitta ned i labbet.
- Om det är allt de vill ha.

- Det är allt de vill ha.
- Han babblar. Han är inte fokuserad.

Som Hagen?-Vi är på god väg.

- Okej. Var är vi?
- Charles kan ha rätt.

Bettet kan ha gjort mer skada
än vi antagit.

- Vi måste skynda oss.
- Vad var det där?

- Vad var det där?
- Kom igen.

Var är vi? Vad är det som händer?

Var är vi? Var är vi?

- Vad? Låt mig vara!
- Håll tyst!

Nej! Sluta! Jag dödar dig!

Om du lämnar mig här
kommer jag att döda dig.

- Du inbillar dig, sluta!
- Du kan inte hålla mig kvar här!

Vad har du gjort, Marisa?

Ingen av oss hade skyddskläder.
Du varnade inte oss.

"Fas 3-parasitisk patologianalys".

"Möjliga avvikelser i arvsmassan."

"Föregående objekt visar avvikelser
på doseringsnivå."

30-serien svarade inte på daleuxin.

Charles var tvungen
att hitta mikroben i G48 -

- och se om daleuxin fortfarande
skulle reagera i mamman.

- Det här är endast i fas 2-tester.
- Vad betyder det?

Att jag inte vet hur effektiva de kommer
att vara, men vi måste försöka.

Vi måste komma nära Hagen
och injicera honom.

Då kan vi ge honom medicin och
förhoppningsvis bota bettets effekter.

- Jag vet inte hur. Jag skulle inte...
- Jag injicerar honom.

- Men du får locka ut honom.
- Han har redan hotat att döda mig!

Det här är vår enda chans! Jag måste
nå rummet för att kontakta omvärlden.

Jag behöver din hjälp!

Förlåt mig.

Det är alla. utom testrummet.

Bra. Vi kanske kan lura henne
att gå tillbaka in dit.

Det lär inte hålla henne länge,

Men kanske tillräckligt länge
för att förhindra att halongasen utlöses.

Vi är snart framme.

Nej, Eva! Nej!

Kom igen!

Kom igen!

Nu har jag dig!

Jag har dig!

Jag har dig, jag har dig!

Säg något...

Nej.

Vakna...

Eva...

En utbrytning har skett.
All personal till säkra rummet.

Ännu en har tagit sig ut. Kom igen!

En utbrytning har skett.
All personal till säkra rummet.

Bra idé.

- Varför är du på mitt kontor?
- Du visste om det hela tiden.

Du såg på när Hagen och Smith
började visa symptom.

Du visste i det säkra rummet
att vi alla var smittade.

- Smittade?
- Jag testade blodet, Marisa.

Smiths blod hade aggressiv toxoplasmos
av en typ som jag aldrig sett tidigare.

Och du låtsades
som om du inte hade någon aning.

G32:s parasiter spreds av hennes bett.

Blod med en så aggressiv infektion smittar
alla som kommer i kontakt med det.

- Det vet du inte.
- Jag såg provet själv.

Sedan läste jag filerna. Allihop!

Det fungerar inte, eller hur?
Det immunförsvarshämmande medlet.

Allt stod där. Du och Charles
injicerade förhöjda nivåer -

- mänskliga proteiner och hormoner
i alla våra djur.

Vi gjorde snabbare framsteg
än vi hade kunnat ana.

Tills de slutade svara på daleuxin, så att
immunförsvarshämmare inte fungerar -

- och alla organ därmed är värdelösa.

Jag ska försöka komma tillbaka in i det
säkra rummet. Det är vår enda chans.

Vi kan testa hämmarna
på ett verkligt objekt: Hagen.

Och be om att det fungerar.

Vi klarar det här tillsammans.

Din walkie-talkie lyser.

Det är Charles.

- Hör ni ekot? Det är från testrummet.
- Testrummet?

Kanske har han fått in henne
i inhägnaden igen.

Vi måste hjälpa honom!

Det är G48. Hon har tagit sig ut.

Det är Charles.

- De dödade G32.
- Dödade hon en av sina egna?

Nej.

Nej, jag tror att det var Charles. Han
borrade två hål i huvudet på henne.

Hon letade bara
efter sin mamma hela tiden.

Jag tror att hon ropade efter henne förut.

Diana. Titta på honom.

Var G48 medveten nog
för att hämnas så här?

Ni gav henne en alltför stor mängd
mänskliga proteiner.

Vad ni inte förväntade er var att de
skulle börja agera som människor.

Varför är vi kvar här?
Vi måste till säkra rummet.

Hon har rätt. Kom nu.

Om blodet innehåller smittoämnen,
kan vi vara smittbärare.

Det är på oss alla. Om vi visar
symptom har vi ett möjligt alternativ.

- Du måste berätta för henne.
- Kan vi skynda oss?

Du hörde henne. Vi skyndar oss.

Men först måste föra henne i säkerhet.

Ingen puls. Han är död.

- Marisa, är du säker?
- Ja! Jag är säker.

- Vad händer nu?
- Vi måste hitta G48.

- Hon är inte på immunologin.
- Vad?

- Eller i transplantation.
- Titta igen. Du skrollar för snabbt.

- Hon är inte i någon huvudavdelning.
- Det är omöjligt. Var är hon?

- Där är hon.
- Var?

Burarna. Herregud. Titta.

Hon kan bara inte veta
hur man öppnar burarna.

Om hon gör det, då kan vi gå till kod 5.

Vad är kod 5?

- En säkerhetsåtgärd till. Mikrochipen.
- Kan chipen döda alla mina djur?

Vi ska undvika det.
Det behövs inte. Inte än.

Vad pratar du om? Döda dem!
Gör det nu!

Diana, kan vi få in henne i buren
och låsa dörren från hennes sida -

- kommer låsningen att hävas
och så kan vi ändå rädda objekten.

Jag vet vad du känner för dem.
Jag vill inte heller att de dör.

Allt vårt arbete kommer att förstöras!
Snälla du. Hjälp mig att rädda dem.

Du gjorde det bakom min rygg för att
inte sinka framsteg om jag fick veta.

Metoderna fungerade. Vi är 120
dagar från vår första transplantation.

Det finns ingen anledning att ändra det.
Det borde inte ändras.

Människor är döda. Myndigheterna kommer
att vilja förstöra alla goji här.

Det är ditt fel. Du utnyttjade
dessa dyrbara, sällsynta djur.

- Se vad du har gjort dem!
- Diana, jag är på din sida!

Du och jag kommer
att rädda dina dinosaurier.

- Vi kan inte fortsätta bråka om det här!
- Hallå, vänta!

Ni kan inte lämna mig här!

Stanna här där det är säkert. Vi kommer
strax tillbaka. Vi kommer att komma ut.

Vi kommer att komma ut härifrån.

Jag måste testa alla gojier och se
hur många du har dömt till döden.

Lyssna på mig. Jag vet att vi bara har
bedövningsskott, men det räcker inte.

Åtta doser saktar ned henne,
men stoppar henne inte.

Du har avlivat alla som inte
var till nytta för dig, som G32.

De blev immuna mot bedövning,
det krävdes alternativ.

Hennes mamma var i dödsrummet
för avlivning. Hon följde doften.

Nu är G48 vid förvaringsburarna.

Vi måste stoppa henne innan hon
räknar ut ett sätt att släppa ut de andra.

Strömmen är av.
Hon kan ändå inte öppna burarna.

Få bort honom från mig! Nej! Nej!

Om vi når bedövningsskotten kan vi kanske
stoppa henne innan hon öppnar buren.

- Och om vi inte lyckas?
- Det är vår enda chans.

- Marisa! Dörren! Dörren!
- Jag måste hålla dem vid liv, Diana.

- Mitt arbete får inte gå till spillo.
- Släpp ut mig!

Tyvärr. När de frågar måste
svaret vara att det var ett misstag.

Jag måste vara den enda med svar.
Inga vittnen.

Vad pratar du om? När halongasen utlöses
kommer vi alla att dö ändå.

Dinosaurierna dör och du
kommer att ha dödat oss alla.

Inte om jag stoppar systemet i tid.

Nej, du kan inte göra så här.
Bryr du dig inte om människoliv, Marisa?

Vissa får offra sig för den goda saken.
Charles, Atkins, Bridget...

Du.

Din uppoffring kommer att rädda tusentals
liv när forskningen är klar.

Det här är bara ett tillfälligt bakslag.

Marisa!

Diana!

3 minuter tills detonation av halongasen
inte kan stoppas.

Lugn, jag fick igång strömmen!

Alla är lösa. Kod 5 kommer
att detonera ett chip i varje goji.

Följ mig.

Jag dödade honom.
Jag dödade honom.

- Han gav sig på mig, och....
- Det är ingen fara.

- Jag dödade honom.
- Det är ingen fara.

- Hittar du nåt om kod 5?
- Du måste se det här.

De angriper varandra.

Vad är det här? Jag har aldrig sett eller
hört talas om denna typ av beteende förut.

- Det är brutalt.
- De är vilda, okontrollerbara djur.

De är för aggressiva. De är för mycket av
en risk, även om vi fångar in dem.

Det blir ingen livskvalitet för dem.

Marisa sa att det finns... Hon ville
komma tillbaka hit, kanske finns det...

En lucka, en dörr, något.

Det kan vara nån slags fjärrutlösare.

Här!

Det borde vara den här. Okej.

- Hur ser det ut?
- Jag sätter på den.

Är du redo? Nu gör jag det.

Det fungerade inte. Varför?

Titta. På golvet. Zooma in.

De rev ut varandras mikrochips.

Manuell stopptid har löpt ut.
Halongas om 30 minuter.

Vi kan inte stoppa gasen,
men kanske påskynda den.

Martinellis nyckel kan häva läsningen.
Vi behöver bara nå utgången före dem.

Nödlåsning avaktiverad.

- Bridget, nej!
- Bridget!

Sakta ner! Sakta ner!

Jag kan höra dem. De kommer!

Kom igen! Snabbare! Vi måste röra på oss!

Hallå, Diana! Kom igen!

- Vem är du?
- Diana, vad gör du?

- Låt mig vara!
- Vi måste röra på oss!

Låt mig vara!

Kom igen! Sluta!

Jesus...

- Vad i helvete var det där?
- Det är mot viruset. Hon klarar sig.

Vi måste sticka!

- Skynda!
- Kom!

Vad gör du? Sätt ner mig!

- Vad hände?
- Du är den tredje som spöar mig idag.

Var...? Har de...? Tog se sig ut?

Inte än.

Halonaktivering om 20 minuter.

Det är för lång tid,
vi måste påskynda det.

- Snälla!
- Släpp mig!

- Vi är ute!
- Bridget!

Bridget!

Nej, Tom! Nej!

Jag kan inte
hålla dem tillbaka länge till.

Diana, utlös halongasen!

Nej, Tom!

Påbörja halonutlösning.

Du är okej. Du lever. Du klarade det.

Vi måste röra på oss. Kom igen. Fort!

Jag tror att den här är din.