Original subtitles

De kallar honom Resenären, al-Musafir.

Han är utskickad av Gud till er. Han ska leda er på Guds väg.

Du frågade om skjutfältet. En bil stannade där för ett par veckor sen.

Två bröder, Jakob och Emil Johannisson.

–Från Ibbe. –Biljetter?

Hon rymde till Syrien med sin syster!

Vi flyger till Istanbul om några timmar och hämtar dem. Låter det bra?

–Jag måste berätta. Jag dödade Ahmed. –Det var jag som mördade Ahmed!

Du är död för mig. Jag kommer inte tillbaka.

Om skylten lyser, hämtar en bil upp dig nästa morgon.

Vi ska hem!

Calle, det är de!

Lisha!!

Var är Lisha?

Jag vet inte. Vi måste tro på att det finns en lösning.

Suleika...

Din mamma vill prata med dig.

Snälla Suleika, hon ber dig.

–Hon vägrar. –Varför vill hon inte prata?

Jag förlorade en tjej till. Hon bara gled mig ur händerna.

De drog i väg med den yngsta.

Calle, jag är ledsen. Jag önskar att jag kunde...

Jag fixar inte det här! Du måste få ut henne.

–Det funkar inte så. –Du har gjort det, du känner folk.

Det är komplicerat. Jag kan inte bara beställa nåt.

–Du kan väl försöka! –Jag måste till Hedemora igen.

–Jag kan inte fokusera på det nu. –Men en ensam tjej i Raqqa...

–Hon åkte dit frivilligt. –Hon är ett barn. Vad då frivilligt?

–Snälla, jag behöver din hjälp. –Jag måste fundera lite.

Okej, tack.

Vi ska åka hem, älskling. Vi ska åka hem till Sverige.

Så.

Okej, Latifa.

Okej. Förlåt, förlåt, förlåt!

Pervin! Pervin!

Jag är så ledsen, Pervin! Förlåt! Hallå?

Pervin?

Latifa?

Pervin...

Så, du är så duktig.

Så duktig, så duktig.

Såja, fina. Du är så fin. Så, älskling, du är så duktig.

–Hallå, Pervin, det är jag. –Hej. Jag är i bilen.

Okej, bra. Det här är din nya mobil.

På sätet ligger allt du behöver för att ta dig ut ur Raqqa.

2 000 dollar också. De är dina.

Men det finns ett problem. Det kommer en tjej från Stockholm till Raqqa.

Hon är från Järva gård och heter Lisha Wasem.

–Jaha, och...? –Hon har blivit ditlurad, som du.

–Antagligen livrädd och ensam. –Vad har det med mig att göra?

Hon är 13 år. Ingen kan hjälpa henne utom du.

Eva, nej... Jag kan inte, jag ska hem.

Jag förstår. De tar henne till ett kvinnohus och gifter bort henne...

Eva, lyssna på mig, jag har ett barn i en tvättpåse. Jag ska hem.

–Jag fattar... –Jag kan inte hjälpa dig.

Du kan åka nu. Eller så stannar du och försöker hjälpa den här flickan.

–Nej! Nej, hur då? –Hitta henne. Ta ut henne.

Nej, det går inte. Jag ska hem nu.

–Du kan inte kräva... –Jag kräver ingenting. Du väljer.

Men bara du kan hjälpa Lisha Wasem.

Gör inte så här mot mig, jag ber dig. Gör inte så här mot mig nu.

Jag vill bara hem med mitt barn! Vad är det du inte fattar?!

Jag fattar det. Jag förstår.

Men om du gör det här, så lovar jag att personligen komma till Raqqa–

–och ta dig därifrån.

Pervin?

Pervin!

Pervin?

Pervin! Pervin!

Pervin! Pervin!

Yes. Jag ringer när vi landat. Hej.

Jag fick tips om en i Raqqa som kanske kan hjälpa Lisha.

En väldigt liten chans, men det är nånting.

Pervin?

Pervin?

Pervin! Jag trodde du var borta!

Rör mig inte! Backa!

Du är inte värd mig.

Jag vet. Jag vet, Pervin.

Jag vet inte vad som har hänt med mig. Förlåt.

–Var har ni varit? –Hur så?

Hos en svensk kompis från moskén. Hon övertalade mig att gå tillbaka.

Tack.

–Men jag vet inte om jag stannar. –Va?

Snälla Pervin, du måste. Jag ber...

Backa.

Ge mig en chans. En chans.

–Det finns en sak du ska göra. –Säg! Vad som helst!

Du ska ta en hustru till.

Va?

Min väns syster har kommit hit. Hon heter Lisha.

–Du ska ta henne till hustru. –Jag vill inte ha nån annan.

Tror du jag bryr mig? Du ska ta henne till hustru.

Snälla...

Okej.

Vi ska bara hitta henne först.

Hej.

Hej.

Hon kom tillbaka, din mamma...

Jag är i Hedemora. Vi får se om det ger nåt. Vi hörs.

Okej. Hej då.

–Vad händer? –Hon var inte där.

–Vi har varit överallt. Vad gör vi? –Jag vet inte. Vi går hem.

Vi testar i morgon igen. Kom nu.

Kan du säga vad jag skulle ha gjort? Vad skulle du ha gjort?

Om du hade två döttrar, vad hade du gjort? Hade du stoppat dem?

Titta inte, det är inte klart än.

Så där, nu är det klart.

Ser du inte? Det är du med värsta terroristskägget.

Det är exakt dina ögon, öron. Din pistol, allting.

Du, Kerima... När vi kommer till Stockholm, kommer vi att förhöra er.

Men ni är minderåriga. Sulle har sin pappa. Jag vet inte om din pappa...

–Han bryr sig inte, skit i honom. –Okej. Vi måste ändå förhöra dig.

Mm, jag kan vara med. Kan jag sova där?

Ja...det borde funka.

Men jag kommer inte att säga nåt.

–Vart ska vi? –Till moskén.

–Vi får ju inte åka dit. –I dag får vi det. Det är dags nu.

Abu Jibril har gett signalen: Synka ihop oss med Musafir, men först be.

I morgon kväll åker vi. Dagen efter blir vi martyrer, Emil.

–Vi hittar henne aldrig. –Vi letar i morgon.

–Men var? –Vi går tillbaka till samma ställen.

–Hon är säkert bortgift. –Vi ska hitta henne ändå.

Hon är inte bortglömd. Hennes familj ska veta var hon finns.

–Kerima, det här är mina kolleger. –Hej. Sonja heter jag.

Du kan följa med, så tar vi rummet här framme.

Du kan slå dig ner här till vänster.

Sulle, varför sitter du här, tror du?

Jag är muslim och det är förbjudet i Sverige. Därför vill ni straffa mig.

–Är det vad du tror? –Jag vet att det är så.

Okej...

Då ska jag informera dig om att du inte är misstänkt för nåt brott.

Vi hör dig som vittne för att hitta dem som försökte föra er till Syrien.

Men är det rätt, tycker du?

–När är det kisspaus? –Om en stund.

–Får jag låna din mobil? –För att...?

Inget.

Är det rätt att döda oskyldiga människor?

Jag vet inte. Alla i Europa är typ största islamhatarna.

Men de har "guts" att försvara sig.

–Vem har sagt det här till dig? –Ja, du...

–Jag tror jag fattar hur du känner. –Du vet ingenting om hur jag känner!

Vad känner du, då?

Hat. Hat emot alla svin som förföljer muslimer–

–och hindrar oss från att leva enligt vår tro.

–Hatar du mig? –Ja, det gör jag.

Hatar du Suleiman?

Alla som är fiender till islam.

Lisha, då? Vad tror du att hon känner just nu?

Du går in först.

Hon säger...

–Hon håller på att gifta sig nu! –Här? – Lisha!

Vänster, vänster. Här, här.

Lisha! Lisha!

–Pervin, ta henne! –Kom, Lisha. Vi ska ta dig härifrån.

–Nej, det är väl dags... –Ja.

Är Kerima fortfarande på toa?

Björn! Björn, är du med?!

Kerima! Fan... Kerima!

–Kerima! –Hör du mig? Kan du öppna dörren?

Fan! Kerima!

Lyfter du henne!

–Fan...! –Dra ner det.

–Dra allt vad du kan! –Jag har henne!

Kerima, hör du mig? Kerima...

Jag ringer ambulansen.

Ja, ring ambulans.

–Sätt på dig bältet. –Ja, ja, jag skulle just göra det.

De kan komma när som helst.

Stanna här. Vi ordnar så du och Husam kan gifta er så fort som möjligt.

Om de fattar att du är här utan att ni är gifta, dödar de oss.

Hur visste ni att jag var här?

Jag känner lite folk... Jag kan inte berätta nu.

Kom, älskling, så ska vi byta på dig.

Jag ska fixa lite kläder du kan låna.

Allt kommer att bli bra, jag lovar.

Såja, vi ska byta blöja.

–Hon försökte ta livet av sig. –Va?

Det var väldigt nära att hon lyckades. Men hon klarade sig.

Hon är på sjukhuset nu.

Men jag skulle vilja prata med dig om nån jag är ännu mer orolig för.

Lisha.

Varför ville du ta henne till Syrien?

–Jag ville inte det. –Du ville inte det?

Så varför tog du med henne?

Det var inte jag.

Vem var det, då?

Det finns en person som heter Ibbe...

Ibrahim Haddad.

Får jag låna din mobil? Jag ska kolla nyheterna.

Ja, visst.

TELEFONSIGNAL

–Hej, Sanna. –Du har besök i expeditionen.

Jag är på väg.

SMS-SIGNAL

Hej. Är det du som är Ibrahim Haddad? Vi skulle vilja prata lite med dig.

Polis! Stanna!

–Vi tar med oss grejerna upp. –Alltihop?

Ja.

–Hallå! –Hej, mamma.

–Vad gör ni här? –Vi behöver låna din bil.

Det är nåt fel på kopplingen på vår.

Så. Stick härifrån nu.

–Du, vänta här. Jag glömde en grej. –Vad då?

Vänta här. Jag kommer.

Vad är det nu, då?

Bilen står på baksidan.

–Emil, lasta in i bakluckan. –Jag håller ju på.

Nej, fuck!

Ja?

–Jag tappade dem. De bytte bil. –Vad då för bil?

–Vet inte. –Så vi vet inte var attentatet sker?

–Vad ska vi göra? –Jag vet inte. Du får... Lys dem.

Fan, utlys rikslarm nu på en gång.

Vi borde äta nåt.

Vad finns?

Det finns bröd...

...och jag kan göra sallad.

Och, ja...det finns falafel som du gjorde, Suleika.

Och de vet inte var Lisha kan vara?

De söker. De...fortsätter att söka.

Khalaf, Fadi, ni är bröllopsvittnen.

Husam, har du en mahr? Ge den till Ali.

Varsågod, Ali.

Lisha, accepterar du Husam som din make?

Ja.

Längst ner i korridoren. Välkomna.

Kan du ge mig löddret?

–Vad då, alltihop? –Ja, allt hår på hela kroppen.

Varför då?

TELEFONSIGNAL

–Nadir al-Shahrani. –Anna från sambandscentralen.

En av dina medarbetare har utlyst rikslarm på två personer.

Emil och Jakob Johannisson.

–Vem ringde in det? –Carl Hammargren.

Det ska inte utlysas rikslarm på dem! Inget rikslarm.

–Okej, det är noterat. –Bra, tack.

Jag vet hur vi ska hitta Fatima Zukic. Vet du vem Carl Hammargren är?

Jag har goda nyheter.

–Du vill inte strida, eller hur? –Jag kan inte.

Jag har pratat med brigadchefen.

Du ska inte strida, du ska få bli martyr.

Jag är stolt över dig, Husam. Dina fruar ska bli änkor.

Vad ska vi göra? Vi har inga spår av bröderna, och i morgon smäller det.

Du lär inte gilla det jag måste göra, så det är bäst att du inte vet nåt.

Kom igen nu, kom igen...

Okej, Abu Jibril, sätt dig upp. Vi ska prata.

Berätta för mig om attentatet. – Sluta skrika!

–Attentatet i morgon, berätta! –Vad säger du?

–Berätta om attentatet! –Vad pratar du om?

Det vet du. Terrorattentatet mot Sverige! När, var, hur?!

–Jag förstår inte... –Sluta snacka skit! – Håll käften!

Snälla, jag vet inte...

Okej, jag skjuter dig i knät i stället. Jag räknar till tre...

Akta, hon vaknar!

Ligg still!

Rör dig inte!

Hallå? Skicka en polisbil, snälla. Sångvägen 49.

En person med vapen har brutit sig in.

–Lägg dig ner! –När kommer patrullen?

–Lugn... Lugn, lugn. –Patrullen kommer snart.

–Jag är polis. –Jag skjuter! Jag skjuter!

Lugn.

Ge mig pistolen.

Jag är polis, ge mig pistolen.

Okej...

Stanna. Stanna!

SIRENER