Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

Förlåt. Jag håller fortfarande på att lära mig hur man använder den här.

Det gör inget. Ta den tid du behöver.

Band ett. Terapisession.

-Har du provat teknikerna vi pratade om? -Teknikerna är värdelösa.

Det slutar inte.

Inte ikväll, inte nästa vecka, inte om en månad.

Och när det väl bestämmer sig, kommer det att ta mig.

Ta dig vart?

April.

Jag lovar dig, du kan inte dö av sömnparalys.

-Jag borde ha tagit mina löparskor. -Hallå!

-Hej, Rizz, vad är planen? -Ingen plan.

-Vad står det? -Det är nåt fint.

Crea algo que dure para siempre.

Skapa nåt som varar för evigt.

Gulligt.

-Tjejen pratar tusen språk. -Bara fyra.

Fem om man inkluderar engelska, men vem skulle göra det?

-Vid nån punkt tar spåren slut. -Då hittar jag nya spår.

-Jag bad dig inte att följa efter mig. -Jag vet.

Gå tillbaka då.

Kan vi åtminstone stanna och ta nåt att dricka? Det är hett som fan.

Bra idé.

Spring!

Dra i den. Vrid inte på den.

-Varför är det så svårt? -Du gör fel.

Vad äckligt. Varför dricker folk sånt här?

Du har aldrig missat en lektion, en uppvisning, en tävling eller söndagsskolan.

Och här är du och dricker sponken på East Side.

-Jag har varit på värre ställen. -Som var då? Keys? Hamptons?

Ge mig en.

Okej.

-Jag gillar det. -Skitsnack. Visst, visst.

Fotboll. Lacrosse. Brottning.

Känd pojkflicka från high school, Myles Whitlock Jr.

Håll käften.

Vad är det där du har gått nojat på hela dagen?

Jag har inte ens läst det. Jag tyckte bara att du borde ha en.

TILL MINNE AV JANICE OMSORGSFULL HUSTRU OCH MOR

-Rotar du i mitt skräp? -Det är inte skräp.

-Har du några av mina könshår i fickan? -Självklart inte.

-Jag tycker det här var en dålig idé. -Inte jag.

Jag ville inte gå, och jag är glad att jag inte gjorde det.

-Vad är poängen med det? -Man tar farväl.

Jag har redan gjort det.

Jag var den enda som inte kom dit i tid.

Min pappa, mina systrar.

Till och med min jävla moster Rose, som hon hatade, hann dit i tid.

De fick alla ta farväl medan hon fortfarande var kvar.

Fortfarande en människa.

Fortfarande jävligt varm.

Jag var tvungen att ta farväl när hon kallnat.

Iskall.

När hon var grå och blåslagen.

Hon hade blod som rann från öronen.

Jag kysste henne på pannan och var tvungen att tvätta bort känslan från läpparna.

Det var äckligt.

Min egen mamma.

Och det är så jag kommer att minnas henne.

Min mamma är borta.

Och jag är trött på avsked.

Förlåt.

Ge mig en till.

Vem är det?

En till, min herre.

Hallå.

Det är mina öl.

Jag fixade dem. Du kan bara lägga ifrån dig den.

Och skaffa dina egna.

Tack.

Skål.

Jag tror inte vi borde vara här efter mörkrets inbrott.

Du måste bli mer som jag. Som en bris. Lugn, avslappnad.

En bris? Du har ingen aning om var vi är, eller hur?

-Österut? -Österut? Österut var?

-Du har aldrig varit här nere. -Som om du har det.

Min kusin äger ett av bostadsområdena för låginkomsttagare. Pappa är född här.

-Han säger att det är hemskt. -Det har du aldrig sagt.

Du har aldrig frågat.

Herregud! Se dig för!

Man måste vara mer försiktig här.

Hon dök upp från ingenstans. Hon är som "The Walking Dead".

I går natt var den värsta hittills. Nästan hela natten.

Åtta timmar.

Bröstkompressionerna är uthärdliga.

De säger att man kan klara sig i tio dagar utan sömn.

Jag har inte sovit mer än en timme på flera veckor.

Jag orkar inte mycket längre.

De här banden är min historia.

Vart han än tar mig.

Det här är allt som finns kvar.

Vad mer finns det att säga?

Jag undrar vem du är...

...som tittar på det här.

Du kommer att lära känna mig genom de här banden, men...

...jag kommer aldrig att lära känna dig.

Du är en främling för mig.

Jag är så tacksam att du tar dig tid.

Jag tror... att det här blir mitt sista band.

Jag orkar inte med fler tortyrnätter...

...i flykten från pensioneringen.

Det du har sett på dessa band är vad jag har blivit.

Det är det som definierar mig. Och...vad det gjorde med min familj.

Jag kan inte arbeta.

Jag klarar inte av att fungera i samhället.

Jag har ingenting.

Jag har ingen.

Men du ska veta att...

Jag var mer än så här.

Jag var ett barn.

Ett älskat barn.

Ett skyddat barn.

Skyddat från denna skräck.

Jag var tonåring.

En tafatt tonåring som gillade skitmusik.

Jag gillar choklad.

Och glass.

Jag gillar cigaretter, kaffe och öl.

Jag gillar växter och djur.

Men...du låter mig inte ha dem.

Du hatar dem, tror jag.

Jag gillar dåliga filmer. Och science fiction-böcker.

Jag gillar människor.

Och att simma i havet.

Jag önskar att jag kunde tillbringa mer tid på stranden.

Jag älskar min mamma.

Och mormor.

Jag älskar min mamma.

Jag är en säker leverans.

Jag trodde att jag kunde hitta svaret.

Studera det.

Kanske...

Det borde inte förstås.

Kanske...

Det borde glömmas bort. Jag vet inte.

Men åtminstone nu...när det tar mig...har det ingen annan.

Jag är den sista länken.

Så till dig.

Min förlorade vän.

Tro på de dåliga sakerna.

Mycket dåliga..och onda saker.

För de är verkliga.

Jag förstår dem.

Och nu...

Så glad.

Fart dödar, din idiot!

Du kan inte köra så där här. Du kommer att få oss dödade.

Jag måste kissa.

Vi borde gå. Din pappa kommer att bli orolig.

-Förlåt. -Du är en riktig glädjedödare.

Stanna. Vänd dig om.

Vill du se mig kissa, pervo?

Är du hungrig? Jag är hungrig.

Jag tror inte det finns nåt öppet här. Ska vi inte gå tillbaka? Beställa hem mat.

Du kan följa med hem till mig om du inte är redo att gå hem.

-Jag går inte tillbaka. Inte ikväll. -Vadå? Ska du sova på en bänk?

Jag har typ tio missade samtal från mamma.

Om du svarar på det, så svär jag...

Rizz!

-Gå hem, Myles. -Jag lämnar dig inte här nere.

Jag måste göra nåt.

-Vad som helst. -Du är den mest aktiva jag känner.

Allt det där.

Simningen, friidrotten, pianot, kyrkan.

Det var hon.

Allt.

Jag vet faktiskt inte om jag gillar nåt av det.

Hon kör mig...körde mig överallt.

Jag vet inte ens var hälften av de där ställena ligger.

Jag vet inte vem jag... Jag vill göra andra saker.

Som vadå?

Jag vet inte.

Gå till en skum bar. Bli inblandad i ett slagsmål.

Köra genom öknen och supa på nåt slumpmässigt sunkhotell.

Röka. Äta mat från en varuautomat.

Skjuta med en pistol. Mjölka en ko.

Skaffa en jävla tatuering på fotleden. Jag vet inte.

Mjölka en ko?

Du fattar inte.

Fan, jag sa ju att vi inte skulle ha snott ölen.

Leva lite.

Vad? Vad håller du på med?

Hetsa upp mig.

Rizz!

Rizz. Vad håller du på med?

-Jag tror inte att det är nån hemma. -Vad? Vem bryr sig?

-Hallå! -Är du galen?

-Hallå? -Herregud. Snälla, sluta.

-Det är ingen här. -De kan vara ute.

Det kan finnas en gamling där uppe som är jävligt rädd och ringer polisen.

Det här är ett slumområde. Hälften av husen är övergivna eller nedbrända.

Det kommer ingen polis hit.

Om stället är övergivet, vem äger då all den här skiten?

Det kallas utmätning, idiot.

Om några år kommer hela det här området att bestå av bostadsrätter.

Jag sa ju det.

Det vill ha mig ensam.

Och varför tror du att det är så?

För att det hade deras märke.

Ser du? Det bor nån här.

Det vill inte bli störd.

Det kommer inte att sluta.

Inte ikväll.

Inte nästa vecka. Inte om en månad.

Och när det bestämmer sig, kommer det att ta mig.

Ta dig vart?

Vi sticker.

Titta på alla de här sakerna.

Vad är det?

-Små pytteband? -Ja, små pytteband. Nu går vi.

Sluta röra saker!

Vad ska vi göra om polisen kpmmer? Det här är olaga intrång.

-Vi gör inget fel. -Det här är redan fel, Rizz. Riktigt fel.

Om de tar oss ger de oss inte en smäll på fingrarna och skickar hem oss.

Jag ringer mamma.

Rizz, vad gör du?

Excita me.

Rizz! Sluta!

Det är damen från TV:n.

-Lampdamen. -Fan.

Fan, fan, fan, vi är körda!

Jag är så ledsen, ma'am. Vi går nu. Vi har inte rört nånting.

Nej!

Ma'am?

Mår du bra?

Vi gör nåt annat. Vad som helst så vi inte åker dit för inbrott.

Ma'am?

Behöver du hjälp?

Vi kanske borde ringa ambulans... Du har ju velat ringa hela kvällen.

De kommer att spåra numret. Man måste vara kvar i luren.

Jag ringer min mamma.

Det är bara 30 % laddning kvar.

Hon kanske har fast telefon?

De vet inte vem som ringer. Be om en ambulans och lägg på.

Kanske är hon funktionshindrad och en vårdare kommer förbi imorgon bitti?

Vi kan inte bara lämna henne här. Titta på henne. Tänk om hon dör?

Du skulle må ganska dåligt av det. Det vet jag. Total panik.

-Jag är ganska panikslagen nu. -Leta efter en telefon.

Okej. Men gör ingenting.

Ma'am, jag ska använda er telefon om det går bra.

Det kommer att ordna sig.

Vi kommer att få hjälp.

Förlåt om jag var otrevlig mot dig tidigare...därute.

Det har varit en lite...jobbig dag...

...vecka.

Var inte rädd.

Du är inte ensam.

Det finns ingen fast telefon.

-Hjälp mig att få upp henne. -Nej, vi har tillräckligt med problem.

-Myles, hjälp mig. -Hur ska vi få ner henne?

Titta på henne. Hon väger typ 40 kilo.

Hon väger ett ton.

Kom igen. Hjälp mig.

Fan.

-Vi gör det bara värre. -Du gör det värre.

Vi kan inte bli upptäckta här. Hur ska vi förklara det här?

-Rizz! -Hon är livrädd.

Kanske har nån gjort det här mot henne.

Fan, heller. Hon har gjort det mot sig själv. Hon är pundare.

-Vad spelar det för roll? -Alla pundar här. Hon sover ruset av sig.

Vi ska skaffa hjälp åt henne. Jag lovar. Vi kan absolut inte stanna en minut till.

Det vet du. Kom igen!

Hej, pappa. Hittade en kvinna på East Side. Tänkte hon kunde bo hos oss.

Vad i helvete?

Det här är märkligt.

-Vad är det? -Det är nån där ute.

Det är låst. Bakdörren också. Nån jävlas med oss. De har låst in oss!

Hallå, släpp ut oss!

Det är som om allt är fastlimmat.

-Om du bara hade sett henne. -Kan du hjälpa mig, snälla?

Jag var inte där för henne när hon behövde mig.

Rizz, hjälp mig. Det måste finnas en nyckel eller nåt.

Alla de gångerna jag var elak mot henne.

Jag frågade inte ens hur hon mådde.

Jag visste inte bättre.

Det finns nåt i det här huset.

Jag kände det där uppe.

Jag har känt det förut.

På sjukhuset.

Nåt...dött.

Det kommer inte att släppa ut oss.

Vad håller du på med?

Det har lämnat mig utan nånting.

Jag förlorade mitt jobb.

Jag har inte råd med en terapeut.

Hon tror mig ändå inte.

Hon säger sömnparalys bara.

Hon förstår inte.

Jag klandrar henne inte.

Jag förstod inte när det tog min mormor.

Men jag förstod när det tog min mamma.

Stäng av det. Jag gillar det inte.

Hon trodde att hon kunde springa ifrån det.

Flytta oss halvvägs runt jorden.

Lämna min pappa och mina bröder kvar.

Men det följde efter oss. Följde efter oss hit.

Och plågade henne till döds.

Hon höll ut så länge.

Mycket längre än jag har gjort.

Hon höll ut dag efter dag, natt efter natt,

och försökte stanna hos mig till slutet.

Det går inte att stoppa.

När det väl tagit henne, kom det efter mig.

Det börjar som en skugga.

En inkräktare. Den växer som en sjukdom. Den blir allt mer självsäker.

Fysisk.

Den blir extremt fysisk.

Förgiftar mitt sinne.

Griper tag i min kropp.

Men det slutar med mig.

Inga barn.

Inga döttrar.

Det har jag sett till.

Jag är för trött för att kämpa emot längre.

Allt jag har gjort finns på dessa band.

Jag var så nära.

Jag tror inte att jag har många nätter kvar.

Stäng av.

Hej.

Jag spelar in det här hemma. Bara jag här.

Jag har inte råd med sessionerna.

Hon skrev ut tabletter och en spray åt mig för att underlätta andningen.

Hon säger att det här ska få mig att sluta vakna.

Och hindra mig från att minnas mina drömmar.

Hon förstår inte.

Jag tar medicinen ändå, men jag vaknar varje natt.

Det börjar i benen.

Jag tittar på mina tår och kan inte röra dem.

Min kropp sviker mig.

Jag blir orörlig.

Sen kommer det.

Ibland smyger det sig på.

Ibland kommer det rakt från bröstet.

Och tills jag inte kan andas.

En pyroman som kväver mina lungor.

Sen visar sig skuggan.

Grinande.

Ett fruktansvärt grin. Jag kan känna lukten av det.

Det är nåt hatiskt. Nåt dödligt.

Jag kan inte försvara mig. Jag kan inte skrika.

Den gör precis vad den vill.

Det är stor skillnad mellan en mardröm när man är vaken

och en mardröm i verkligheten.

Dra åt helvete!

Den slet ifrån mig den. Den slet den ur mina händer.

-Den kommer att döda henne. -Den kommer att döda oss.

Vi måste hjälpa henne, Myles. Jag måste hjälpa henne.

Hon är helt ensam där uppe...rädd.

Hon sa att svaren finns på banden.

Ser du? Hon gick i terapi. De trodde inte henne. Det är inte bara inbillning.

Tänk om det är hon? Tänk om det är hon som gör det här?

Nåt gör det här mot henne. Nåt som finns här.

I det här huset. Det dödar henne.

Vi kan hitta svaren på banden.

Rädda henne.

Rädda oss.

Min mamma var underbar.

Stark som ett lejon.

Vild.

Men när hon såg vad det gjorde med min mormor...

...flydde hon.

Vi flydde överallt... men bodde ingenstans.

Det är bara svårt.

Vi flyttade hela tiden. Alltid på flykt.

En ny skola varje år.

Nya lärare.

Nytt språk.

Konstig mat.

Inga vänner.

Alltid ensam i mängden.

Jag tyckte om att vara hemma.

Men det var det här mamma ville.

Kanashibari, sömnparalys.

Begreppet myntades inte och daterades inte förrän 1928.

Men det är lika gammalt som djävulen själv.

Fuseli målade detta 1780. 1780!

Precis här.

Det är inte REM-sömn. Det är inte en dröm.

En dröm kan inte bryta dina revben och krossa din bröstkorg. Nej...

Det är en demon.

De visste det då. Jag vet det nu.

Allt finns här inne.

De tänker inte hjälpa mig,

så jag ska dokumentera det, bevisa det och utplåna det!

Ser du? Darwin beskrev 1792 en demon som satt på en kvinnas bröst.

1851 skrev Melville om ett spöke vid sin säng.

Hardy, 1888, kvävdes i sängen av en demonisk kraft.

Det var ingen dröm. Han var där.

Fitzgerald, Dickens. De såg det. Skrev om det.

Allt står här.

Det är så jag förstör det.

Jag känner det. Känner det bättre än det känner mig.

Det finns på en av de här.

I går kväll var det värsta över.

Hjärtkompressionerna är brutala. De här banden är min historia.

-Stäng av. Du väcker dem. -När hon såg vad det gjorde med mormor.

Hon sprang. Det förföljer henne som en skugga.

Jag berättade för henne. Hon tror mig inte.

-Snälla, snälla, nej! -Hon såg ingenting.

Jag är för trött för att kämpa emot längre.

Känner det. Känner det bättre än det känner mig.

Allt jag har läst finns på dessa band.

-Nu räcker det! Inga fler band! -Varför? Hon försökte hjälpa oss!

-Rizz, sluta! -Det måste finnas här nånstans.

Det är viktigt för henne att hålla det säkert.

Varför vill du så gärna hjälpa henne? Vad som än händer här händer henne!

Det kanske är hon? Låt oss bara vänta till i morgon bitti.

Då finns folk i närheten. Vi kan signalera till dem. Normala människor!

-Sluta! Kan du inte bara sluta? -Myles, släpp mig!

-Du måste sluta och andas! -Släpp mig!

Där är den.

Förlåt att jag tog tag i dig.

Gör lite nytta. Ta en titt på det här.

-Vad är allt det där? -Bevis.

Lyssna.

"Attackerna var lika oväntade som de var dödliga och mystiska."

"30 offer, alla unga och friska, drabbades mitt i natten."

"De dog i plågor."

"Dödsfallen inträffar på natten när offren sover."

"Vissa har hittats kämpande för att få luft."

"Och sen..."

"...dör de."

Vad det här än är, kommer det inte sluta förrän hon är död.

Hon orkar knappt hålla sig vid liv.

Hon försökte hitta ett sätt att stoppa det.

Låt oss anta att det inte är en galnings vanvettiga uttalanden. Vad vill det oss?

Om det vill döda henne, varför hålla oss kvar här? Varför inte låta oss gå?

-Jag vet inte. -Låt det vara.

En del av det här är på latin, japanska...

...franska. Jag kan översätta det mesta.

Jag brukar inte göra sånt här. Varje dag äter jag flingor ur samma skål.

Jag cyklar till skolan. Jag äter samma sak till lunch varje dag.

Fisk-tacos.

Ja...för att de påminner mig om Mexiko.

Jag kollar brottning två gånger i veckan, även om jag sa att jag slutade i åttan.

Jag äter middag hemma för jag känner mig trygg där och jag ägger ig tidigt.

Sån är jag. Jag är tråkig. Jag är inte redo för den här skiten.

Jag vill hem. Jag vill att vi ska gå hem.

Var är den erfarne öldrickaren?

Pappa ger mig ett litet glas på söndagar. Det ger mig en uppskattning för alkohol.

Förstår du? Vi umgås alltid bara hos dig. Alltid hemma. Aldrig i skolan.

Jag antar att det beror på att vi är grannar och att det är bekvämt för dig.

Du är allt annat än bekväm för mig. Jag gör allt för att få hänga med dig.

Låtsas att jag gillar skridskor. Köpte Dunklo Pandas. De har inte ens ankelstöd.

Filmar de där dumma dansvideorna som du vet att 40-åriga män runkar till.

När är min födelsedag?

-När är min födelsedag? -Januari.

Det är Alla hjärtans dag! Hur svårt är det att komma ihåg?

-Två kort på samma dag. -Vem bryr sig om födelsedagar?

Vad?

Det är bara en jävla födelsedag, Myles.

-Min mamma dog just. -Kvinnan där uppe är inte din mamma, Rizz.

Har du väntat på det här?

På att nåt skulle hända mig så att du kunde passa på?

Min mors död har ingenting med dig att göra. Du får inte ta henne ifrån mig.

Hon är inget substitut. Att få henne härifrån gottgör inget.

Du var inte där för att du var för rädd för att acceptera att hon var döende.

Hon hade varit sjuk sen i julas. In och ut från sjukhuset i veckor.

Vad trodde du hände? Dina systrar kunde se det.

Du missade det inte. Du flydde från det. Och idag flydde du igen.

Du sprang in i det här jävla huset. Sluta fly och gå hem, för helvete!

Håll dig borta från mig.

Lämna mig ifred.

-Ge tillbaka den?! -Nej!

Vi måste sluta med det här.

Du måste ignorera allt det här. Det handlar om henne där uppe.

Inte om oss. Vi kan bara vänta ut det. Tillsammans. Här nere.

Sluta!

Myles?

Vad är det? Vad händer?

Vad är det?

Är du okej?

Jag ska sparka upp den jävla dörren.

Myles!

-Lämna mig inte här! -Jag kommer inte in!

Förlåt att jag missade din födelsedag.

-Typ...i stort sett alla födelsedagar. -Det gör inget.

Jo, det gör det. Jag har bara så fullt upp, du vet?

Det är ingen ursäkt. Jag bara...

Jag känner inte att jag har kontroll över nånting.

Jag blir knuffad från ett ställe till ett annat.

Skolan, friidrott, plugg, pianolektioner, fransklektioner.

Nu är hon borta. Och jag kan inte berätta nåt av det här för henne.

Jag kan inte säga åt henne att dra åt helvete med pianot.

Jag kan be henne dra åt helvete.

Jag kan inte säga åt henne att jag älskar henne, och behöver henne.

Och att jag inte kan sova när jag vet att hon inte är i rummet intill.

Jag är jävligt trött, Myles.

Jag är nog redo att gå hem nu.

Jag följer dig, okej? Din pappa väntar, och han kommer inte att vara arg.

Vi beställer en jävla massa friterad kyckling. Den riktigt drypande sorten.

Och vi dricker Jarritos, för att öl smakar skit.

-Vi gick förbi en bensinmack på vägen hit. -Nej!

Jag springer dit och är tillbaka om tio minuter.

Jag ringer mamma, eller laddar mobilen.

Pappa kommer och hämtar oss, och då är allt över.

Jag kommer tillbaka och hämtar dig, Rizz.

Skynda dig. Okej?

DÖDSFALL I SÖMNEN FÖRBLIR OFÖRKLARADE

EN VANDRANDE MARDRÖM

POLISEN FÖRVÅNAD ÖVER "PLÖTSLIGA DÖDSFALL"

JAG SER DIG!

Myles?

Myles!

Myles!

Rizz. Jag älskar...

Myles!

Vad har du gjort?

Myles...

Säg vad jag ska göra! Vad ska jag göra?

Vad ska jag göra?

Livet är borta. Kan du känna smaka av henne?

Vad är det?

Mår du bra?

Excita me.

Excita me.

Excita me...

Väck mig.

Vakna!

Vakna!

Vakna!

Vakna!

Varför vaknar du inte? Vakna för helvete! Vakna!

Vakna!

Mamma?

Jag undrar vem du är, som tittar på det här.

Jag kommer aldrig att lära känna dig.

Du är en främling för mig, men jag är så tacksam för att du tar dig tid.

Jag tror att det här blir mitt sista band.

Jag orkar inte mycket längre...

...tortyren på natten.

Så till dig, min förlorade vän...

Tro på dåliga saker.

Mycket dåliga.

Onda saker.

För de är verkliga.

Jag har sett dem.

Och nu...älskar jag dig.

Nu vet jag vad det är.

Incubus lemo...

De har gjort detta så länge vi har varit här.

Ännu längre.

Det är ett uråldrigt, urtida kaos.

Jag ser dig.

Jag vet vad du är.

"Mina vredfulla spöken som stiger upp ur djupet"

"skall hemsöka dig när du är vaken och störa din sömn"

"Kan du skratta indignerat åt den magiska skräckens intriger och visionära drömmar?"

"Nattens troll."

"Om helvetets småtroll. Tingens skuggor. En förtrollande besvärjelse."

Besvärjelse.

Sidan tjugo.

Sidan tjugo.

"Plågad av en lysten incubus. Misshandlad i sex år."

"Utsatt för otrolig lust."

"Hur gärna skulle jag inte lämna denna kvinna. För jag plågas svårt i henne."

"Hur gärna skulle jag inte lämna henne, men kan inte."

TRO PÅ DE DÅLIGA SAKERNA

"Läs om hennes person. De skrivna orden från en djävuls tunga."

"På ett dött språk."

Dött språk...

JAG SER DIG!

MITT SPÖKE

Berätta en historia för mig.

Berätta...

Jag förstår inte.

Läs det jag inte kan läsa.

Säg det jag inte kan säga.

Jag kan inte. Jag kan inte översätta det här.

Nåt som stiger upp?

"Soluppgång". Jag tror nåt med soluppgång.

Jag ska inte frukta nåt ont.

För du vakar över mig.

Du skapade mig.

Du vävde mig samman i ditt sköte.

I dag.

I denna timma.

I detta ögonblick...

...sätter jag min tillit till dig.

Jag vet inte om det här är rätt sak att göra.

Jag vet egentligen ingenting.

Jag förstår inte vad som händer med dig.

Men...det borde vara nån här.

Det borde vara nån hos dig. Du borde inte vara ensam.

Jag önskar att du var här.

Jag önskar att du kunde säga vad jag ska göra.

Människor.

Mamma!

April.

April.

April.

April.

Tack.

Tack...

Tro på de dåliga sakerna.

De riktigt dåliga och onda sakerna.

För de är verkliga.

Om du har tur kan du undvika dem.

Men du kan inte fly från dem.

De har alltid funnits här.

Och de kommer att finnas kvar långt efter mig.

På jakt efter hjärtats ensamhet.

Jag trodde att det kunde stoppas.

Men jag hade fel.

Vi bär på de dåliga sakerna

tills de äter upp livet ur oss.

Så min historia handlar om döden.

Och den handlar om illvilja

manipulation

och återfödelse.