Original subtitles

Här! Köp friterade insekter här!

Friterade insekter! Billigt, billigt!

Varje kultur i världen

har uppfunnit sin egen typ av mat.

Här i Thailand inkluderar kosten insekter.

Gräshoppor, syrsor och fluglarver är inte något alla föredrar

men det dröjer nog inte länge

förrän vi inte har råd att vara kinkiga.

När världens befolkning kraftigt ökar

och vår planet blir alltmer folktät

undrar jag om vi kommer kunna tillgodose allas behov av mat.

Jag ska ge mig ut på en resa runt jorden

för att ta reda på mer om den här livsavgörande frågan.

Den åkermark och de vattenresurser

som är tillgängliga för jordbruket håller redan på att minska.

Jag vill ta reda på om jordbrukare kan producera tillräckligt med mat

så det räcker till alla i framtiden.

Eller är det kanske vetenskapen som kommer utveckla helt nya metoder

som ger mat till mänskligheten?

Tiden är knapp.

Behovet av mat ökar hela tiden

men produktionstakten hänger inte med.

Fördelningen av mat är redan extremt orättvis.

Mängden mat som var och en av oss har

avslöjar med all tydlighet om vi tillhör vinnarna på denna planet

eller förlorarna.

En av tre ur befolkningen har inte råd med tillräckligt att äta

och svälter eller är undernärd.

Problemet är enormt.

Jag undrar hur jordbruket ska kunna mätta oss alla

när vi i mitten av tvåtusentalet

kommer nå en befolkningsmängd

på 10 miljarder.

10 BILLION VAD SKA VI ÄTA IMORGON?

Vi har lösningen,

säger jordbruksindustrin.

Men är det sant?

Jag vill ta reda på mer

och besöka modellanläggningar som sägs bära på framtidens lösning.

Jag börjar med fröproduktion

vilken till största del ligger i händerna på storföretag.

Bara tio företag kontrollerar tre fjärdedelar av utsädet på världsmarknaden

En av dem är Bayer

där chefen påtalar hur viktig verksamheten är.

På Bayer Crop Science är vi övertygade om

att vikten av innovation är stor

om vi ska bemästra utmaningen som ligger framför oss.

Redan idag kämpar vi för att alla ska kunna äta.

Om du tror på att befokningen kommer att öka till 10 miljarder,

är det här en mycket komplex utmaning.

Det är hög tid att handla nu.

I synnerhet i västvärlden

Jag tror problemet ligger i en känsla av att det inte är bråttom.

I västvärlden är människor troligen mer bekymrade

över fetma än över svält.

Så därför tror vi att en revolution är nödvändig för att väcka folk:

"Vi måste ta hand om det här problemet nu,

för om vi väntar till 2030, 2040 innan vi tar tag i det,

kommer en mängd människor inte att kunna äta tillräckligt."

Då kommer nästa världskrig förmodligen handla om mat,

för det kommer inte att finnas nog mycket till alla.

BAYER CROPSCIENCE FRÖFORSKNINGSCENTER - GENT, BELGIEN

CropScience's vd säger

att genteknik är svaret

Genteknik från Bayer, såklart.

Nästan ingen vet om att Bayer har fler patent

på genmodifierade grödor

än något annat fröföretag i världen,

till och med mer än Monsanto.

Enligt vår åsikt, är genteknik en av de teknologier

som gör det möjligt att förbättra den generella prestandan hos grödor.

Ett av de viktigaste målen vi arbetar med

är en så kallad salttolerans

på grund av översvämning från havet

i några av de områden där det odlas ris.

Vi planerar faktiskt

att lansera några av våra sorter 2016, om jag inte misstar mig,

som har en förbättrad salttolerans

Finns det inte oförutsedda faror när man sysslar med genteknik?

När man ser sanningen i vitögat att en miljard människor fortfarande

inte har tillräckligt med mat för dagen,

är min åsikt att vi inte kan utesluta viss teknik

på grund av att det kanske kvarstår någon oklarhet ifråga om

miljöpåverkan och potentiella effekter på lång sikt.

Jag tycker verkligen vi måste

använda alla medel vi har på ett kreativt sätt

och på ett hållbart sätt fortsätta förse

vårt samhälle med mat.

Men, hälsoriskerna är oförutsägbara.

Dessutom, då genmodifierade grödors högre avkastning

faktiskt är försumbar,

motverkar de ännu inte hungern.

Än värre är, att kontroversen över genteknik

skymmer det verkligt intressanta

inom fröbranschen: hybrider.

Istället för att vara genmodifierade

odlas hybridfröer i laboratorium

med hjälp av en speciell process

patenterad av företagen.

Vi har bevis för att dessa hybrider ger 20 procent högre skörd

än konventionella rissorter.

Det ser vi som en win-win situation

eftersom vi som företag investerar en hel del i att utveckla överlägsna hybrider

som är anpassade till de regioner där vi säljer dem till bönderna.

Om bonden också får 20 procent högre skörd

anser vi att det är en bra sak,

särskilt för mindre jordbruk i sydöstra Asien,

som utgör vår stora kundkrets idag.

Vi ser det som en stor fördel för båda parter.

Även om hybridfröer ger större skördar

finns det en stor nackdel för bönderna –

de kan inte reproducera utsädet själva.

De måste istället köpa det igen år efter år.

Att använda hybrider gör dem helt beroende av storföretag.

Trots det är hybrider på frammarsch över hela världen.

Hur högt stod vattnet? Hur många dagar?

Översvämningen pågick i fem dagar.

Två dagar senare regnade det igen, floden översvämmade fälten.

Ah, en till tsunami.

-Och vattnet var kvar i fem dagar? -Ja.

Vilken rissort har ni?

-Det här är Swarna. -Swarna, en hybridsort.

Är stjälkarna tomma?

Titta inuti.

Allting blev förstört, Inte ett enda korn fanns kvar.

Skillnaden är chockerande.

Hybridutsädet är bevisligen en komplett besvikelse.

Däremot överlevde böndernas traditionella grödor

översvämningen.

Bayer har inte klarat av att skapa resistens mot översvämning

hos genmodifierat ris ännu.

Men vanliga sorter som har anpassat sig till översvämningar

har funnits i Indien i tusentals år.

Hybridris växer fortare, ursprungssorter kräver längre tid.

Men det är ofta översvämning här.

Det är inget problem om riset tar längre tid på sig.

Det viktiga är att översvämningar inte förstör det.

De här hybriderna blev alla förstörda.

Jag har ett känslomässigt band

till mina fröer.

Jag älskar dem som om de vore mina barn.

Jag vill bevara det här utsädet.

så länge som möjligt med stor omsorg.

Vi samlar fröerna till våra bönder

De måste så dem varje år.

Vi kan inte ge dem stora volymer.

KUSUM MISRA CHEF FÖR FRÖBANKEN

Vi ger dem 250 gram, max 500 gram.

Efter skörden ger dom ofta

det dubbla eller tredubbla tillbaka.

NAVDANYA LANTLIG FRÖBANK - BALASORE, INDIEN

Det här är vårt bevarandefält

Här bevarar vi 727 sorters ris.

Vissa sorter är resistenta mot salt,

mot översvämning,

och mot torka.

Fröerna borde tillhöra bönderna, inte ett företag.

Så fort bönderna skördar, blir de fångar hos företagen.

Hur ska bönderna få tag i fröer om företaget höjer priserna?

De får ingenting.

Regeringen säger:

Om du planterar hybrider

så får du större skörd.

Men dessa sorter behöver gödsel och bekämpningsmedel några gånger per år.

Bönder måste spreja sina fält.

Vattnet och luften blir förorenad.

Det är därför många har allvarliga hälsoproblem.

Människor förstår inte förrän de själva blir lidande av det.

Vi står inför fler och fler cykloner,

tsunamis och översvämningar.

Klimatförändringarna är verkliga.

Det är därför bönderna

återvänder till inhemska sorter.

De har inget val.

Det är en smärtsam läxa.

Fröbanker som dessa har nu etablerats i många indiska byar.

Jag är imponerad av hur stolta bönderna är av sin självständighet.

Men det gillar inte företagen alls. Trots allt,

när bönder köper mindre hybridutsäde,

behöver de inte lika mycket bekämpningsmedel

och framförallt, mycket mindre gödsel

KALI + SALZ AG - KONSTGÖDSELTILLVERKARE PHILIPPSTHAL, TYSKLAND

Mineralgödsel uppfanns i Tyskland för över 150 år sedan.

Efter att kemisten Justus von Liebig

hade upptäckt att växtnäring

kunde brytas under jord,

blev enorma gruvor grävda

för att utvinna gödsel att använda i jordbruket

Det, och uppfinnandet av konstgjord kvävegödsel

formade grunden till industrijordbruket

som vi känner till det idag.

Mineralgödsel såsom dessa,

i vårt fall näringsämnena kalium, magnesium och svavel,

dessa gödningsmedel kommer att vara ett avgörande bidrag

till att höja världens skördar.

Om man jämför genomsnittlig skörd i utvecklade länder

med andra delar av världen,

korrelerar det inte direkt,

men vi kommer lyckas med matförsörjning till 10 miljarder i framtiden.

Vi måste öka skörden. Det är säkert.

Vi har inte obegränsat med utrymme till förfogande,

och vissa områden vill vi inte odla på för ekologins skull.

Så det enda alternativet är att öka produktiviteten per ytenhet.

Är det möjligt utan gödningsmedel?

Nej.

Utan mineralgödsel skulle hungersnöden vara ännu värre.

eftersom skördar skulle minska.

Du kan se det på ekologisk odling

där skördarna är uppenbart mindre.

Om jag avstått från att använda mineralgödsel helt och hållet,

skulle problemet med hunger intensifieras.

Förhållandena här kommer säkert låta oss fortsätta

producera gödningsmedel.

Hur länge till skulle du säga?

Jag är ingen expert,

men jag tror 40–50 år, minst.

-Och sen är det slut på den här platsen? -Ja.

Mineralavfall har dumpats här i 150 år.

Det artificiella berget är över 200 meter högt!

Det kommer stå kvar här länge

efter att kaliumklorid reserverna har tömts om 50 år.

Fosforgödsel

kommer också ta slut över hela världen under 2000-talet

Och kvävegödsel

kan bara produceras i fabriker som använder enorma mängder energi.

Förr eller senare,

kommer eran av konstgödsel komma till ett slut.

Och när det händer,

hur ska vi kunna mätta jordens befolkning?

Det vi behöver är ett system där näringsämnen stannar i ett kretslopp.

Så att de näringsämnen vi tillför växterna återförs till jorden,

där de är hållbara och alltid tillgängliga.

GUTSHOF HABITZHEIM OTZBERG, TYSKLAND

Konstgödsel är föraktat av ekologiska jordbrukare.

De använder istället sina egna resurser

särskilt gröngödsling som klöver

vilket plöjs ner i jorden.

Klöver består av gräs och klöver.

Klöver är en baljväxt,

en växt vars rötter lever i symbios med bakterier

som tillsätter kväve till jorden.

Kväve är i sin tur det viktiga näringsämnet

som vetet senare behöver för att (a) ge skörd

och (b) skapa tillräckligt med protein för att kunna användas till bakning.

Den har mycket små rötter som gör hål överallt,

är porös,

och smular sönder.

Det är bra.

När jag gick över till ekologiskt jordbruk gav jag mig själv två villkor:

Ett, att det var tvunget att fungera ekonomiskt.

Det andra var att inte humushalten skulle minska.

Vi undersöker den.

Vart tredje år kontrollerar vi humushalten i jorden

Som tur var så minskade den inte. Den ökade.

Problemet med konventionellt jordbruk

där man arbetar med en hög andel tillsatser utifrån,

särskilt konstgjord kvävegödsel

och kemiska bekämpningsmedel,

är att det är högproduktivt, det vill säga ger stora skördar,

men mycket ineffektivt.

Här i Tyskland och det är likadant världen över,

gödslar vi med ungefär 160 kg kväve per hektar

men 90-100 kg kommer aldrig plantan till del.

Det är kväveöverskott.

Det hamnar i grundvattnet som nitrat och i atmosfären som lustgas,

där den förekommer som en växthusgas.

Den kan ha sin värsta påverkan på ytvatten och även haven.

där den orsakar ett döende hav

och förstör produktiviteten där likaså.

Kom, kom, kom, kom

-God morgon, Jo. -Hej, Felix.

Djurhållning och ekologiskt jordbruk hör ihop,

som i vårt fall kan det ibland vara separata enheter:

En har djuren, den andra har odlingen.

Det är viktigt för att det är vettigt i det långa loppet.

Klövern används på många sätt

Den omvandlas till lamm och fårkött.

Men inte bara lamm och fårkött,

den omvandlas även till kväve i jorden.

och organiskt material som skapar humusen.

Därför är den livsviktig.

Ärligt talat, Mr. Löwenstein,

är det möjligt att mätta tio miljarder människor med den här metoden?

Jag tror att det är just med den här metoden

som vi kan mätta alla.

När vi säger tio miljarder,

pratar vi om andra hälften av det här århundradet.

Även i framtiden måste vi kunna bedriva jordbruk,

och inte bara bränna upp

alla resurser i en enda explosion av produktivitet

som inte lämnar något kvar.

Situationen är verkligen dramatisk.

Icke organiska gödselmedel håller på att ta slut över hela världen.

Även om ekologiska jordbrukare klarar sig utan det,

är deras skördar upp till en fjärdedel mindre

än de är hos deras konventionella motsvarigheter.

Den stora frågan är:

Kan de trots det producera tillräckligt med mat till alla?

Allt beror på vad vi äter.

Indien är fortfarande det land med flest vegetarianer.

Faktum är att 40 procent av indierna inte äter något kött.

Det är en kultur som funnits i tusentals år

Men på senare år

har folk börjat bryta med traditionen,

och fler och fler indier går nu över till köttätande.

SUGUNA KYCKLING COIMBATORE, INDIEN

De senaste tio åren

har indiska kycklingfarmar exploderat i antal.

De är till stor del uppbyggda genom tyska kycklingleverantörer.

Mor- och farföräldrana till desa kycklingar.

tillhandahölls by Wesjohann Brothers,

Tysklands största företag inom fjäderfä.

Men såväl som att framgångsrikt kopiera tyskarnas system

av massproduktion,

har indien gällande antal producerade kycklingar,

också gått om dem.

Det här är den sista fasen av inkubation.

Efter 18 dagar startar kläckningsprocessen.

Du kan se kycklingar i torkningsprocessen.

Några av kycklingarna kommer ut nu.

Vissa skal är pickade på och några kycklingar har just kläckts.

Det kommer ta ytterligare 12 till 14 timmar för dem att torka.

Imorgon bitti ska vi sortera och vaccinera kycklingarna

och imorgon kväll kommer de vara på broiler gården.

Direkt efter kläckning,

tar man bort de kycklingar som inte är behövda.

Av kycklingar vars öde är äggproduktion

betyder det alla hanar.

De andra blir vaccinerade

och får en dos antibiotika.

Vi producerar sju miljoner kycklingar per vecka.

Det placerar oss på en tionde plats i världen.

I Indien är vi på förstaplats nu.

De senaste 8-10 åren har vi varit ledande inom kycklingproduktion.

Från 1997 och framåt började vi växa rejält.

Många gårdar startade.

Regeringens program för landsbygdsutveckling

fokuserade på tillväxt för kycklingindustrin.

Så vi expanderade över Indien.

Nu jobbar vi med omkring 18 000 bönder.

Vi växer med 20 procent per år.

I Indien är kyckling- konsumtion fortfarande låg.

I USA är den väldigt hög:

nästan 65 kg kyckling per år.

I Indien bara 4 till 5 kg per år.

Vi har fortfarande en lång väg att gå,

eftersom det i vår tradition inte är vanligt med kött.

Vi är vana att äta mer spannmål än kött.

När vi startade för 25 år sedan

var det svårt att sälja ens 10 eller 20 kycklingar.

Men nu producerar vi nästan 1 miljon kycklingar per dag, och säljer alla.

Så efterfrågan ökar.

Jag hoppas att den här tillväxttakten fortsätter 20-25 år till.

Indiens befolkning är redan 1,2 miljard,

och kommer snart gå om Kina

som det folkrikaste landet i världen.

Om alla ska äta billigt kött från industrigårdar

kommer påverkan på miljön bli katastrofal.

Men det vore förmätet av oss

att tala om för indier att de ska äta mindre kött!

Trots allt är det männniskor från industriländer

som är de riktiga tungviktarna i världen,

särskilt när det handlar om köttkonsumtion.

Om alla skulle äta lika mycket som vi gör

skulle vi behöva resurser från tre jordklot.

Kan kött produces på ett sätt

som är bättre för miljön?

HERRMANNSDORFER LANTVERKSTÄDER GLONN, TYSKLAND

Vi kallar detta den stora symbiosen. Det har skett gradvis från start.

En sak vi har är de mobila hönshusen.

De är flyttbara så att vi alltid kan flytta dem till grönt gräs.

Och vi har grisarna, som vi också släppte ut för några år sedan,

därför att det är bättre för djuren förstås.

Eftersom de finner föda utomhus.

Och faktum är att

grisarna och hönsen inte äter allt på en äng.

Så det är klokt att låta korna gå där också.

Korna är det viktigaste,

för att de utnyttjar gräset bäst.

Mitt bruk av marken är relativt intensivt.

Jag gillar inte ett alltför utspritt jordbruk.

Istället måste vi använda vår begränsade jordbruksmark

förnuftigt, med andra ord, "intensivt."

Och den här kombinationen fungerar väldigt bra.

Men, det speciella med den här gården

är någonting som jag alltid trott varit uppenbart:

hönorna lägger ägg

och äter samtidigt upp sig för att sedan bli kött.

Konstigt nog går det knappast till så.

Här ska djuren bli feta för slakt.

Det här är korsningar från två gamla raser.

Först Sulmtaler från Österrike;

och Bresse Galoise från Frankrike.

De är raser som knappt existerar längre.

De har faktiskt varit utrotningshotade i 50 år,

eftersom människor förlitar sig på hybridraser nuförtiden.

Det speciella är att de värper ägg OCH lägger på sig.

Värphybrider gör inte det.

De är optimerade för äggproduktion,

och är bara skinn och ben utan kött.

Det är därför värphönsens bröder dödas efter kläckning.

Hur många hankycklingar dödas?

Jag tror cirka 40 miljoner hanar dödas varje år

i Tyskland.

Dessa är nu cirka fyra veckor gamla.

Om de var hybrider skulle de redan vara slaktade.

Eftersom känslan av mättnad. har avlats bort hos dem,

äter de konstant, och växer otroligt fort.

Vid denna ålder skulle de redan vara klara för slakt.

De skulle vara åtminstone dubbelt, om inte tredubbelt, så stora.

I filmer kan man se kycklingar

ta några steg för att sedan sätta sig ned

för att de är för tunga och förmodligen har ont.

Om alla bönder födde upp höns för både ägg och kött

skulle miljoner hanar inte behöva dödas.

Dessutom, skulle kycklingarna säkerligen leva ett bätrre liv.

Men, kycklingarna här

kostar fyra eller fem gånger så mycket som på lågprisbutiker.

För mig personligen betyder det att jag äter mindre

men bättre kött.

Men runt om i världen, är trenden den motsatta.

Global köttkonsumtion är på uppgång,

och med den ökar behovet av djurfoder.

REI DO AGRO SOJAFARM - RUACE, MOÇAMBIQUE

Nå Edward, låt oss titta på hur det är med lagerlådorna

De gör en ring på en dag.

Ett par dagar kvar med detta, bra.

Om fyra dagar

kommer den här vara klar.

-Finemang. -Då är vi redo att köra

Det som fick mig till Moçambique för att driva jordbruk

var en förfrågan från fjäderfäbranschen,

från en särskild kycklingproducent

i norra Moçambique

som undrade om jag kunde tänka mig att komma hit och starta ett jordbruk

för att odla foder till kycklingindustrin.

I takt med att verksamheten fortsätter växa, då efterfrågan ökar

kommer vårt handelsområde växa bortom Moçambique

och även innefatta den regionala marknaden.

Kanske Malawi

eller Tanzania,

eller den globala marknaden,

Kina eller liknande.

Fastän sojabönsfält fortfarande är nytt i Afrika

har de redan ockuperat stora arealer i norra och södra Amerika.

Därifrån transporteras sojan med fartyg till Europa.

Utan dessa enorma mängder djurfoder skeppad över havet

skulle vårt industrijordbruk sluta fungera.

Det här är vackert.

Fantastiskt.

Det här är otroligt, när du inser att

för två år sedan såg det här ut som det där.

Och nu ser det ut såhär.

Det är spännande.

Det är frukten av arbetet.

Moçambique är ett stort land och det finns gott om plats för människor.

Moçambique är inte överbefolkat Det är inte som Malawi eller Rwanda;

platser där det helt enkelt inte finns plats för fler människor.

Det finns gott om plats för människor men tillväxten är snabb, absolut.

Den ökar otroligt snabbt.

Verkligheten är sådan att medan befolkningen ökar

måste fler jobb skapas.

Titta på det här:

det är en jobb-skapande industri.

Det kanske bara ser ut som ett fält,

men det är en jobb-skapande industri.

-Förstör han sojabönor? -Nej.

-Aha. -Han rensar bara.

Det här är inte rensning, det är att betala folk för ingenting.

Det är är värdelöst, det som sker här,

det är helt värdelöst.

I den här situationen är det här ett värdelöst verktyg.

Det här verktyget kan inte skilja på ett ogräs och en sojaböna.

Den tar bort allt.

Vi måste få bort ogräset, för vi kan inte spreja.

Titta.

Du måste vara säker på att det här är rätt gjort, det här är inte rätt gjort.

Jag är trött på rena handledare Vi måste ha smutsiga handledare.

Det är en kultur som måste ändras. Om jordbruk ska vara framgångsrikt,

måste de förstå och se modellen

att det spelar ingen roll Om du är vd:n eller arbetaren

Dags att smutsa ner sig! För vi har ett problem.

Om du inte är villig att bli skitig, lämna området.

Istället för att hacka

måste du dra ut ogräset.

Leta efter stället

där du kan dra ut det.

Det här är obegripligt.

Det ser ut som en scen från en svunnen tid.

En mäktig markägare blir serverad av en armé av arbetare.

Men det är inte huvudproblemet.

Än värre är

att odlingen av fodergrödor

tar upp mark som verkligen behövs

för att odla mat till människor.

Konflikten om markanvändning har global påverkan:

nuförtiden

blir mer än en tredjedel av den globala spannmålsskörden

djurfoder.

Välkommen till Mount Aslan.

Här uppifrån begriper du

hur hela skapelsen ser ut.

Vad som komma skall, hur det har varit.

Utsikten är enastående.

Titta ner i dalen.

Du ser våra fält, långt borta ser du fält

från ett annat kommersiellt jordbruk i området.

Det måste vara hållbart - och hållbarhet,

när det kommer till kritan handlar hållbarhet om att gå plus.

Jag tror

att vinstdrivande företag

ger verkligt hopp om att förvandla Afrika.

Ja, vi är här för att tjäna pengar, absolut.

Annars vore det inte möjligt att göra något mer av det.

Om vi inte är lönsamma

kommer inte samhället gynnas heller.

Det är för att vi är lönsamma

som samhället omkring oss gynnas.

Ingen vinner om vi förlorar.

Men om vi vinner, vinner alla.

Men, bara några få gynnas för tillfället.

Jes Tarp förser bara 20 småbönder

med fröer och gödsel och köper deras grödor.

Han ger också korttidsjobb

till omkring 150 dagavlönade.

Han gör åtminstone ingen skada för någon annan här.

Han har inte tagit småbönders mark.

Han har "bara" tagit den här marken från djungeln.

Andra stora bönder är mycket mer brutala,

dom köper upp sina ställen

mitt i småbönders mark.

HOYO HOYO SOJAFARM - RUACE, MOÇAMBIQUE

Vi producerar majs för vårt eget bruk

och mestadels soja.

2009

kom det portugisiska Hoyo-hoyo företaget

och sa

att de vill hjälpa oss.

De lovade oss utsäde.

och lån.

Dom ville också bygga en skola

och ett sjukhus.

liksom brunn och vattenledningar.

och en väg

till Lioma.

Vi accepterade deras förslag men de genomförde inget av det.

Ingen skola,

inget sjukhus, inga vattenledningar.

Ändå tog de

vår mark.

Som kompensation gav de oss

1500 meticals per hektar.

Men det är inget man klarar sig på ett helt år.

De flesta ville inte ha pengar. De föredrar att behålla sina fält.

Hela samhället sörjer. Jag med.

De lurade oss.

De stora bönderna lät småbrukarnas fält och hyddor tillplattas av bulldozers

så att de tvingades lämna sin mark.

De kunde inte försvara sig mot beslagtagandet

eftersom deras egendom

inte var registrerad i fastighetsregistret.

Det fanns inget sådant här. I själva verket

rör det sig om en global markstöld

orsakad av vårt industrijordbruk.

Trots allt skulle matbutikens kycklingar

för 29,90 kronor styck.

inte finnas utan sojaimporten.

När djurfoder produceras för världsmarknaden,

är det ofta bara ett fåtal som gynnas.

Cirka 80 procent av befolkningen i Moçambique är fortfarande småbönder.

Många av dem kommer tvingas migrera till stadens slumområden

om de stora jordbruken fortsätter sin utbredning.

Men är foderimport verkligen nödvändigt?

MJÖLKGÅRDEN HANFER HOF HENNEF, TYSKLAND

Jag odlar mitt foder nästan helt på egen hand.

För det första innebär det färre transporter,

vilket betyder att jag har liten energiförbrukning.

För det andra kan jag kontrollera kvaliteteten själv.

Jag löper ingen risk att ta emot mögligt foder.

Du kan aldrig föreställa dig vad vi kunnat hitta i fodret,

som någon blandat upp med någon skit.

Och plötsligt sitter bönderna med problemet i knät,

när de senare upptäcker något i tråget

och inte kan sälja sina varor.

Vår bas är gräs,

och det betyder att korna inte tävlar med människor om maten.

Om du vill ha högpresterande – konventionella – kor

så måste du förmodligen så majs på din gård.

Då får du foder med högt energiinnehåll.

Och det är grundförutsättningen

för att kunna få mycket mjölk av kon

och för att ha råd att driva en konventionell gård.

Självklart konkurrerar det med grödor som människor kan äta.

Du kan också så fälten med grödor

som är nödvändiga för människans kost.

När jag drev en konventionell gård

var jag också medlem av en rådgivningstjänst

och på deras inrådan byggde jag en ladugård av stål.

Människor frågade mig: "Vill du inte bygga en större ladugård?"

Och jag svarade: "Nej, jag vill ha tak för 50 kor."

"Inte en stor för 90 eller 100."

Med en så stor flock är du nuförtiden tvingad

att ha en viss mängd utrymme för att föda alla.

och som familj tar det all vår energi

och lämnar lite plats för andra saker.

Så vi sa, "Nej, vi har tillräckligt med mark

"för att 50 kor kan beta där under sommaren.

"Det är nog för oss." Det var mitt beslut.

Därför hade jag inget problem med att ställa om till ekologiskt därefter.

För mig, låg den möjligheten öppen.

Jag låste mig inte i en alldeles för stor verksamhet.

Idag är det oftast fallet;

kollegor kan inte ställa om för att det är för stora.

Det är viktigt för Schmitz att kunna mata

sina kor med gräs från egna betesmarker.

Trenden rör sig dock i motsatt riktning:

större och större ladugårdar

med fler och fler kor uppfödda på kraftfoder

såsom sojabönor

för att de ska producera mer mjölk.

Producerar de för lite?

Hörde ni det tjejer?

Nej, de producerar tillräckligt.

De producerar så mycket som är möjligt med mitt foder.

Frågan är

huruvida den här metoden räcker till globalt sätt.

Förr producerade bönder allt djurfoder

de behövde på sina egna gårdar.

Men det här sättet tillåter inte

produktion av billiga kött- och mejerivaror

i den stora mängd som finns idag.

Det är rena galenskapen.

Industrijordbruket producerar mycket billigare.

Men det kommer inte att gå i det långa loppet

eftersom systemet använder upp knappa resurser

såsom vatten och gödningsmedel,

och förstör åkermark utan att tänka på konsekvenserna.

Ekologiska jordbrukare däremot, bibehåller de naturliga resurserna,

och markens bördighet, men producerar mindre mat dyrare.

Vad kommer att ske när jordens befolkning når 10 miljarder

och alla vill äta lika mycket kött och mejerivaror

som vi gör i Europa?

BAYER CROPSIENCE HUVUDKONTOR

Finns det några tekniska lösningar

som kan frigöra oss från beroendet av naturen,

särskilt jorden och vädret?

PLANTFABRIKEN SPREAD INC. KYOTO, JAPAN

I fabriken automatiserar vi arbetet

för att behöva så få människor som möjligt.

Eftersom vi inte vill använda några bekämpningsmedel

låter vi inte något som kan förorena komma in.

Människor ökar den risken.

Därför måste vi automatisera fabriken.

Våra produkter är oöverträffade.

Plantfabriken är hundra gånger

mer produktiv än odling på fält.

När du odlar på en åker

kan du bara skörda en eller två gånger per år.

Här på fabriken

skördar vi nio gånger per år.

Nio gånger per år

på upp till sexton nivåer.

Det är därför vi kan producera hundra gånger

så mycket på samma areal.

Jord är inte möjlig att kontrollera.

så vi kan inte använda det.

Det värsta scenariot är förlorad kontroll.

Här i fabriken måste vi kontrollera allting.

Jord innehåller bakterier.

Det vore ett problem för oss.

Det är därför vi definitivt inte använder det.

Det är många på butikstak.

Antalet plantfabriker kommer fortsätta öka.

På sjukhus,

i samlingslokaler,

till och med i byggnader mitt i staden,

det kommer fler och fler plantfabriker.

Det finns redan 250 plantfabriker i Japan

Trots den höga energiförbrukningen

som ljuset kräver

kan de producera mat ekonomiskt

därför att odlingsmark är en bristvara i det här landet

och för att matpriserna är höga.

I Afrika och Sydasien däremot

vore sådana fabriker helt enkelt för dyra

och kommer fortsätta vara så för överskådlig framtid.

Det är ingen överraskning

att sökandet efter teknisk innovation fokuserar på produkter

för marknaden i välbeställda länder.

Vi kallar det för snabbt utvecklad fenotyp.

En enkel förklaringen är att fisken når marknadsvikt

på omkring halva tiden jämfört med dess omodifierade kontroll.

Istället för att ta fyra år att nå marknadsvikten

kan vi klara det på 18 eller 20 månader.

AQUABOUNTY - FORSKNINGSGÅRD FÖR GENMODIFIERAD LAX

PRINCE-EDWARD-ISLAND, KANADA

Finessen med AquAdvantage är den påskyndade tillväxttakten.

Men att fisken ändå

ser ut som vår lilla 3,5 kilos lax,

och de är identiska på alla sätt som går att mäta.

Det är ganska enkelt. Vi tillsätter en extra gen.

som är inställd på ett lite annat sätt än en normal gen.

Det är en tillväxtgen från Chinook-laxen

som placerats hos en Atlantlax.

Atlantlax har förmodligen

mellan 20 000 och 40 000 funktionella gener som är kodade för protein.

Och vi injicerar helt enkelt en till som är inställd aningen annorlunda.

Här kan man se

dessa fiskar kommer från samma familj.

De är helbröder och systrar från samma kommersiella korsning,

förutom att den här fisken har ärvt transgenen, och de här inte.

De är samma ålder, har fått likadan mat och är

uppväxta under likadana förhållanden.

I det här stadiet är det den största ökningen vi ser,

fem till sex gånger snabbare tillväxt.

Dessa laxar är de första

genmodifierade fiskarna avsedda för marknaden.

Om de tillåts säljas,

kommer det öppna dörrar för andra raser

som har gjorts mer "effektiva" på något sätt.

Laboratorier forskar nu

på genmodifierade får,

getter och grisar.

Riskerna för miljön är ännu mer oförutsägbara

än inom grönsaksodling.

Som världsmedborgare fruktar vi kanske DNA,

är rädda för ny teknik,

men vi måste ta till oss

och förstå och på ett smart sätt utveckla teknologin

om vi ska bil lyckosamma som mänsklig art.

Det vi gör är viktigt. Det är värdefullt.

Vi gör något som i framtiden kommer betraktas

som ett bidrag till den globala matsäkerheten.

Det handlar inte bara om en fisk eller en produkt,

det handlar om matsäkerhet i framtiden.

Imponerade ord,

men de berättar bara halva historien.

Laxar är köttätare

och så också genmodifierade laxar.

De behöver massor av animaliskt protein. i form av fiskmjöl.

Var ska det komma ifrån?

Världshaven är redan kraftigt utfiskade.

Därav, i vår strävan att mätta världens folk,

är genmodifierade laxar

inte svaret.

Finns det något annat sätt på vilket kött kan produceras?

Det är inte perfekt än, för det är inget fett i det just nu.

Men de här muskelfibrerna är exakt likadana

som muskelfibrerna i en ko.

I det här stadiet skulle jag inte kalla det för riktigt kött.

Så småningom vill jag kalla det kött

om det är så omöjligt att skilja från den äkta varan

att du kan lura folk i ett blindtest.

ODLAT KÖTT MAASTRICHT UNIVERSITET, NEDERLÄNDERNA

Inom 20 år från nu kommer alla ha känt av

behovet av ett annat produktionssystem.

eftersom om vi inte ändrar någonting

kommer kött bli en lyx och en bristvara,

och därför vara väldigt dyrt.

I dag går 70 procent av vårt spannmål

till att mata djur som ska bli kött.

Om vi behövde bara hälften, eller en tredjedel av det

för att framställa köttprotein,

kan vi utan problem tillgodose världens behov av mat.

Tänk dig

att inom 20 år från nu gå in i ett snabbköp

och se två produkter som är identiska.

De smakar likadant, känns likadana, ser likadana ut.

En är gjord i labbet och en kommer från en ko

och du vet att det är dåligt för miljön,

att djur har dödats

och att det är en väldigt ineffektiv produkt,

medan produkten från labbet eller fabriken

är effektiv och bättre för miljön.

Vilken väljer du?

En ko är ett mycket ineffektivt djur.

För varje 15 gram kött

måste du mata kon med 100 gram vegetabiliskt protein.

I labbet eller i fabriken har vi hela den processen kontrollerad.

Vi kan göra det mer effektivt än en ko.

Om det görs mer effektivt får man mindre avfall och mindre koldioxid.

och självklart får man ingen metangas eftersom

inga idisslare krävs för att odla i det här labbet.

Det är mycket enkelt: Vi tar en liten biopsi från en ko

som har stamceller i sig.

Vi tar ut stamcellerna,

och de har kapaciteten att dela sig.

Imorgon eller övermorgon eller dagen efter det.

är hela fylld med celler.

Och från en stamcell

kan vi skapa ett par miljarder stamceller

och förvandla det till omkring 10 000 kg kött.

Vi behöver ungefär 20 000 av dessa små ringar för en hamburgare.

Jag råkade steka den lite väl mycket

Den här hamburgaren har kostat 250 000 euro.

Priset kommer sjunka

och kommer faktiskt bli rimligt,

även med nuvarande produktionsmetod.

Om vi dessutom förbättrar produktionsmetoden

inom 10-15 år

blir det troligtvis billigare än vanligt kött.

I science fiction filmer för 30 år sedan

hade de redan hittat på sådana här idéer,

men det är möjligt nu med dagens teknik.

Jag tycker vi ska göra det

på grund av problemen med köttproduktion som vi har nu.

Därför borde vi skapa alternativ.

Eller sluta äta kött, men det känns osannolikt.

Det smakar gott.

Som sagt, det är inte riktigt där än men på god väg.

Det här är en mycket bra start härifrån kan vi förbättra det

till någonting som är helt omöjligt att skilja

från äkta kött.

Det har beräknats att det krävs 90 procent mindre mark,

70 procent mindre energi, 90 procent mindre vatten

och även 70 procent mindre näringsämnen.

Om du kombinerar de siffrorna, och om de visar sig stämma

så har vi faktiskt löst världens hungerproblem.

Wow...

Men vänta ett tag:

den här uppfinningen är bara snäll mot miljön

om vi jämför den med hamburgare från industrijordbruket.

Jämfört med det traditionella sättet att föda upp kor.

är dess ekologiska påverkan värre.

Jag tvivlar också på att labb-kött är lösningen på världens hunger.

eftersom det är tillverkat i fabriker och därför kommer fortsätta vara

alldeles för dyrt för de svältande.

Om alla ska kunna äta sig mätta

behöver vi inte bara tillräckligt med mat.

Vi behöver framförallt mat som människor har råd med.

Chicago är centrum för världshandeln av mat.

Den inhyser den största jordbruksbörsen i världen.

Här vill jag ta reda på

hur priserna på vår mat faktiskt uppstår

och hur det påverkar människors mattillgång.

RÅVARUTERMINSBÖRSEN CBOT CHICAGO, USA

Jag ska möta en man som mer än någon annan

har satt sin prägel på handeln med råvaror.

En av grundarna till multimiljard fonden Quantum,

Jim Rogers är betraktad som gurun inom jordbruksspekulation.

Och Rogers International Commodity Index

är uppkallat efter honom.

Jag har på mina specialhängseln för din skull.

-Här finns alla priser -Ok, det är börsen?

Det är råvaror, det är allt,

det är gårdspriserna, dess valutor.

Jag har på dem för dig och dina tittare.

Alla vet att det inte finns tillräckligt med mat i världen.

Varför producerar inte bönder mer?

Jordbruk har varit en svår bransch i 30 år

i de flesta delar av världen.

Bönder har inte kunnat tjäna mycket pengar.

Genomsnittsåldern för dem i Amerika är 58,

Korea 65, i Australien 58.

I Kanada är den rekordhög.

Miljoner indiska bönder har begått självmord

de senaste 15 åren.

I England, i Storbritannien har jordbruket den högsta

andelen självmord av alla yrken och sektorer.

Jordbruket har varit en hemsk bransch i 30 år.

Världen har en mycket allvarlig kris

framför sig de närmaste åren,

om inte priserna stiger rejält

och lockar till sig kapital arbetskraft och företag.

För vi kommer inte ha några bönder,

och om vi inte har några bönder

kommer vi inte ha mat till något pris alls.

Lösningen låter enkel:

Priserna på råvarubörsen måste stiga.

Biståndsorganisationer ser det på ett helt annat sätt

De säger att spelande på börsen

bär skulden för världens två senaste matkriser.

2008 och 2011,

steg marknadspriset på spannmål

tredubbelt på några månader.

Det resulterade i att miljoner människor

inte längre ens hade råd med basvaror.

Hur uppstod dessa prisfluktuationer?

Efterfrågan på vete och majs på världsmarknaden

tredubblades ju inte.

Andra faktorer måste ha varit inblandade.

Vem skyller du på? De onda spekulanterna?

De onda spekulanterna kommer driva upp priserna

och bönderna blir glada, och änkorna blir glada,

och de föräldralösa barnen blir glada.

Börsens guru repeterar sitt mantra om och om igen:

Priser måste stiga

för bara då kan tillräckligt för att gå runt produceras.

Olyckligtvis, är det inte så enkelt.

Högre marknadspriser på råvaror

innebär inte automatiskt att småbönder tjänar mer.

Istället kommer pengarna bara locka till sig ännu fler spekulanter

som är ute efter att köpa upp småbönders mark.

Huvudanledningen till den chockartade prisfluktuationen

är spekulation.

Man såg aldrig priser slå i taket på 1980-talet.

för det fanns fortfarande många bönder,

massor av varulager och stor produktion.

Nu är varulagren de sämsta i historien

och det finns inga bönder.

Det har förändrats mycket på 30 år.

Kolla upp det. Du säger: "Onda spekulanter!

Priset på vete steg kraftigt 2008, utan anledning."

Vad menar du med "utan anledning?" Jag har förklarat det.

Har du inte lyssnat? Är du lika dum som politikerna?

Jag menar, jag har berättat varför priserna går upp.

Det finns ett stort grundläggande problem ute i världen.

Bönder behöver förstås pålitliga löner.

Men det ligger i händerna på

skenande börsspekulation.

I synnerhet småbönder lider av dessa prisfluktuationer.

När de säljer sina grödor, är priserna ofta låga.

Och när de själva måste köpa mat, är priserna ofta höga.

Men det finns inget värre än kraftigt rörliga matpriser

för folk som bor i städerna.

Regeringar i många utvecklingsländer använder därför subventioner

för att förhindra att mat ska bli ännu dyrare.

De är rädda för uppror, och minns fortfarande 2008 med skräck,

när spannmålspriset slog i börstaket

och priset på bröd mer än fördubblades.

Det skapade våldsamma oroligheter med dödsfall som utfall i 40 länder

och fick till och med omkull vissa regeringar.

Men hur kan svältkrisen

som orsakats av marknadsspekulation

förebyggas i framtiden?

Du säger: "Låt oss ha billig mat, så att de fattiga inte lider." Okej.

Var ska maten komma ifrån i så fall?

Fråga änkorna, fråga de föräldralösa

om det är bra med låga priser.

Du vill sitta i Berlin

med billig Champagne och billig paté,

men någon måste vara ute på fältet.

Om inte du och andra journalister och politiker

tänker gå ut på fältet och jobba för ingenting,

kommer vi inte ha någon mat.

Det här är vad som kommer hända: Priserna går upp,

men de måste stanna högt en lång period

för att locka människor.

Allt det här är enkla saker.

Det har hänt i hundra år, i hundra år.

Det är så här världen alltid fungerar.

Det vore fint om pengarna från råvarubörsen

faktiskt nådde bönderna.

Faktum är att

bara några få stora jordbruk tjänar på det

eftersom det är de som har tillräckligt med lagringsutrymme

för att kunna vänta ut uppgång och fall av priser.

Inga pengar från råvarubörsen

når småbönderna i Afrika eller Sydasien.

Lejonparten

fortsätter bara cirkulera i finansernas virtuella värld.

De senaste fem åren

har 200 miljarder dollar investerats i jordbruksaktier.

En summa som överstiger värdet på den riktiga varan handlas

sexton gånger om.

Det är den verkliga orsaken

till de extema upp- och nedgångarna på matpriser de senaste åren.

Tills det här förändras,

kommer vi bara pendla från den ena svältkrisen till nästa.

Jag tror att jordbruk måste finansieras annorlunda,

utan att lättvindigt acceptera svält.

Men hur kan vi se till att investerares pengar

också når de mindre jordbruken,

och är det effektivt mot svält?

ÖVERGÅNGSSTADSNÄT TOTNES, ENGLAND

I sydvästra England,

besöker jag en visionär som har utarbetat

en helt annan modell, väsenskild från aktiehandel.

Han har grundat en rörelse känd som "Transition Towns",

som vill uppnå större självständighet särskilt gällande mat.

Men hur kan en så liten stad undkomma

att fastna i globala marknadskrafter?

-Hej du. -Hej.

Kan jag köpa några Totnes Pund, tack.

Femtio pund.

Tack så mycket.

Idén bakom Totnes Pund är

att du kan tänka på ekonomin i Totnes eller varsomhelst

som en läckande hink.

Och i den hinken läggs pengar och pensioner och löner.

Mycket av de pengarna kommer ut igen,

genom mataffärer, genom internteshopping...

Det du vill att pengarna ska göra

är att cirkulera lokalt innan de försvinner.

Totnes Punden kan inte försvinna genom hålen i hinken.

De kan bara vara i omlopp lokalt,

vilket får den här staden att frodas,

istället för att försvinna till avlägsna företag eller offshore-banker.

Vår ekonomi har rört sig från en situation där

98 procent av det som köptes och såldes internationellt

var verkliga saker till ett stadium nu

när 97 procent av det som handlas internationellt inte existerar.

Det är siffror på en skärm, det är spekulation,

en sak mot en annan.

Sådant som mer och mer behandlas som varor

som kan investeras i

är egentligen mänskliga rättigheter.

Tillgång till mat, tillgång till vatten

är inte något som ska vara

varor för marknaden att köpa och sälja.

Här i Totnes gjorde vi en studie nyligen

där vi såg att vi i den här staden

gemensamt spenderar 330 miljoner kronor på mat varje år.

Och 240 miljoner av det går enbart genom två mataffärer.

Det betyder

att om vi kan flytta tio procent av det vi spenderar på mat varje år,

får vi 24 miljoner kronor till den ekonomin varje år.

Det är att lokalisera resurser,

att använda maten som en form av ekonomisk utveckling.

Det är kraftfullt och viktigt.

Livsmedelssystemet som vi har idag existerar bara

för att vi stödjer det.

Vi stödjer det varje gång vi handlar.

Om vi kan flytta det stödet och placera det någon annanstans,

så kommer vi se saker förändras mycket snart.

Tolv tjugosju tack.

-Tar ni Totnes pund? -Ja.

Tack.

Tack så mycket, hejdå.

Det vi ser runt om i världen nu

är hur småbönder tvingas bort från sin mark

och hur riktigt stora jordbruk flyttar dit och tar över

för att producera varor att förse marknaden med.

Det är inte det som ger oss resiliensen vi behöver.

Resiliensen kommer från småskaligt jordbruk.

Majoriteten av människorna i världen får sin mat från småbönder

som bara hanterar ungefär en fjärdedel av världens jordbruksareal nu.

För mig är grunden för ett hållbart livsmedelssystem

att inte tillåta marknaden

att i allt större utsträckning se mat som en handelsvara.

På ställen som Indien, där de fortfarande har

kvar mycket av de resilienta odlingssystemen.

Har de fortfarande självständiga bönder

som spar sitt eget utsäde från sin egen mark,

de bedriver jordbruk såsom människor gjort i tusentals år.

Det är sådant man ska bygga på och skydda.

Man får inte kasta bort det.

Jag kommer inte ihåg vem som sa det, det kanske var Einstein som sa:

"Kännetecknet för ett smart experiment

är att du behåller alla bitar."

Det vi gör nu,

i denna strävan efter ekonomisk tillväxt och utveckling,

är att vi slänger bort alla bitar.

Det kommer en tid då vi behöver de där bitarna,

och vi ser oss omkring och kan inte längre hitta dem.

-God eftermiddag. -Hej.

Vi hade en fräck fågel under nätet idag,

den kom ut ur den enda busken

som var blottad och – whoosh, flög iväg.

Ja, jag tar hand om den mjuka åt dig.

Man hör argumentet att industrijordbruket

kan förse alla människor med mat och inte det här.

Men jag tror att studie efter studie visat att det faktiskt

är denna typ av små intensivt arbetande markområden

i modeller som har möjlighet att ge stöd till den som brukar den

är de mest produktiva.

Helt klart det mest produktiva sättet att bruka mark.

För mig

att göra mark tillgänglig och erbjuda kompetens

så att vi får se en explosion av den typen

av intensiva, småskaliga och samhällsstödda modeller som denna.

är verkligen vägen framåt.

För mig verkade det först vara en lekplats för miljömedvetna

från rika länder.

Delvis för att jag trodde att ekologiska bönder producerar

mindre per hektar än industrijordbruket.

Men nu inser jag

att detta inte är sant när det gäller småbönder i utvecklingsländer.

I genomsnitt skördar de till och med mer än stora jordbruk.

Anledningen är att småbönder

kan odla sina fält mer intensivt tack vare kroppsarbete.

– och därmed utvinna mer av deras begränsade landområde.

Det här är avgörande om maten ska räcka till nära 10 miljarder människor

Stora fält som odlas med maskiner och kemikalier

gör bara jordbruket billigare

då behovet av arbetare minskar.

Men det är inte nödvändigt i utvecklingsländer,

där det finns tillräckligt med arbetskraft.

Istället är mark en bristvara

och det minskar alltmer, som här i Malawi i södra Afrika,

ett av de fattigaste länderna i världen.

MULANJEDISTRIKTET MALAWI

Tidigare var det katastrof.

Här i byn

svalt många familjer.

Förut odlade vi inte våra egna grönsaker. Vi åt mest majs.

Grönsaker från trädgården sågs som exotiskt, för de vita.

Det här nya sättet att odla och ha grönsaksträdgårdar

startade för tio år sedan.

Vi har gått kurs i de här nya metoderna,

särskilt för att möta klimatförändringar.

Vi roterar grödorna varje år.

Eftersom trädgården är så liten odlar vi tätt

och planterar olika grödor tillsammans.

Inte bara för att kunna plantera mer,

det ger också säkrare skörd:

Om en gröda misslyckas kanske en annan lyckas.

Vi hade till exempel en bra durra skörd,

men ärtorna gick inte bra

och det här årets skörd kommer bli liten.

Om en gröda misslyckas går det bättre för en annan.

Den här kålen blir jättegod om du steker den.

Det stämmer. Den smakar bäst stekt.

Det här är riktigt goda grönsaker.

När du äter det säger munnen "hmmiaa."

Kvinna! Har du tillräckligt med grönsaker att sälja?

Ja.

Vi tvättar dem vid floden.

Det måste se snyggt ut vid försäljning.

Hon la det bara ovanpå varandra.

Det är lättare att ha separata buntar att sälja.

Nu odlar vi grönsaker inte bara för eget bruk

utan också för att sälja och få en inkomst.

Du måste äta grönsaker för att leva hälsosamt.

I byn brukade vi ha

10 till 15 undernärda barn konstant.

Nu har vi bara två eller tre,

och de är undernärda mestadels eftersom de redan är sjuka.

Vi hade en dålig skörd i år

Jag har bara nio säckar majs kvar.

Regnet sköljer bort gödseln.

Normalt skulle jag skörda 30 till 35 säckar majs,

men det här året har jag bara fått ihop 11 säckar.

Vi har redan ätit två och har nio kvar.

Tidigare hade den här situationen varit en katastrof.

Men nu har jag ett annat alternativ:

Jag har ett fält med cassava och sötpotatis

att kombinera med majsen.

Istället för bara nsima

finns det också annan mat.

Idag har vi mer mat tillgängligt.

Jag kan äta olika saker varje dag.

Därför bestämde jag mig för att överge gamla metoder.

Här i Malawi, insåg jag att

industriernas strategi att producera mer och mer

för att bekämpa hunger

helt missar poängen.

Vi kan producera så mycket mat vi vill

genom den mest sofistikerade teknologin.

Men om mindre priviligerade inte har råd med det, köper de inget.

Allt är en fråga om distribution av mat.

Eller, för att vara mer exakt,

tillgång till mat.

Jag imponeras av hur stolt Fanny är över sin ekonomiska självständighet.

Hon fick mig att inse

att lösningen inte är så komplicerad trots allt.

Vi behöver mer självbestämmande över vår kost.

Om priset på majs på världsmarknaden stiger igen

är det avgörande för människor som Fanny

att kunna producera sina basvaror själva.

Och i framtiden

kommer det vara väldigt viktigt

att vara förberedd på matkriser.

Men det här kan bara fungera

om vi i industriländerna

ändrar våra konsumtionsmönster.

Till exempel

genom att vägra köpa kött från industrijordbruket.

så att våra pengar inte finansierar

de stora sojabönderna som tar land från småbönder.

Eller, genom att köpa ekologiskt

och lokalt producerat och efter säsong.

Och därmed bekämpa global uppvärmning

som har förstört mycket odlingsmark i områden som drabbats av torka.

Bilden av att vi lever i en global by

där allting hör ihop

har föranlett många människor, också i industriländer,

att söka alternativ till industrijordbruket,

såsom stadsodling i fattiga stadsdelar.

Där färska grönsaker tidigare bara var

tillgängligt för några få höginkomsttagare.

GROWING POWER INC. LANTBRUKS-PROJEKT - MILWAUKEE, USA

Arbetet vi gör handlar om

social rättvisa, maträttvisa och miljörättvisa.

Eftersom alla har rätt att äta bra mat.

Vi måste komma på sätt att ta bort det som

gör det svårt för folk att äta bra mat.

Det är det vi gör

genom vårt odlings och rättvise- projekt inom Growing Power.

Will Allen är fortfarande känd för många amerikaner

från sin tid som basketsstjärna i NBA.

Nu, fyllda 65,

har han blivit känd som pionjär för stadsjordbruk.

Tusentals människor besöker hans gård

och många har kopierat hans koncept.

Jag tror att alla vet att vi har en matkris i världen

inte bara i USA

där tre av tio unga människor kommer

gå till sängs utan middag ikväll.

Men en världskris är också

att vi inte kan få tag på bra mat på daglig basis.

Och ni hör, jag säger "bra mat", inte bara "mat",

utan "bra mat".

Bra mat är producerad av en sak:

bra jord.

Det är vad allt handlar om.

Maskar ökar den biologiska aktiviteten i jorden gånger 14.

Vi startade för flera år sedan med 15 kg mask

och nu, enbart på det här området, har vi 3500 kg mask.

Så när jag säger att vi har 140 medarbetare

menar jag mer typ 140 miljarder medarbetare.

Jag gillar de här medarbetarna

för de snackar aldrig skit, eller tittar på dig konstigt

när du berättar något – ni vet – som vissa människor gör.

När ni går förbi kan ni känna på den där jorden.

Det här är växthus nummer två.

Det här var ett av våra första stora Aquaponic system.

Det drivs av plantorna.

Plantorna driver ut avfallet.

Grunden är att fiskens avföring

blir ammoniak,

man måste göra sig av med nitratet, nitritet,

få bort det.

En del av det fastnar på insidan av tanken,

en del går in i gruset,

men rötterna på växterna upptar kvävet och fisken överlever.

Jordbruksindustrin

har stört kretsloppen i jordbruket.

Aquaponic systemet återupptar det

genom att kombinera fiskuppfödning med odling

Det geniala med det är

att fiskens avföring fungerar som gödning,

medan skörderester blir fiskmat.

Det här fungerar även i liten skala.

Du kan ha det här i ett garage, i din källare och odla tillräckligt med fisk

till en familj på fem, sex personer.

99 procent av maten som konsumeras av Milwaukeeans

skeppas över 240 mil

Det är det vi måste ändra på

i varje stad, för i nästan varje stad är det samma sak.

Medan vi fraktar mat hinner den bli upp till tio dagar gammal

innan den hamnar i våra magar. Då förloras många näringsämnen.

Därtill är det inte ekonomiskt hållbart att frakta mat.

Om vi sänker produktionskostnaden genom förnybar energi,

genom att odla egen mark,

göra det lokalt

på ledig mark som inte kostar så mycket i staden,

då kan vi få hälsosam mat

till alla i vårt samhälle.

Jag äter tomater. Med pommes frites.

-Nej det gör du inte. -Jo det gör jag.

Jag tror att det här är svaret.

Vi behöver lokala matsystem över hela världen.

Det är det enda sättet att stoppa världshungern på.

Vi måste dock lära folk hur de odlar sin egen mat

i sina egna byar, städer och storstäder.

Det är poängen, och det är det vi gör.

Det ökade motståndet till vakuumförpackad snabbköpsmat.

som ingen vet hur eller var den producerats

ger styrka till helt nya former av jordbruk.

Fler och fler konsumenter går med i rörelser

för att starta egna gårdar

i ett system som kallas andelsjordbruk.

Det finns nu tusentals likartade initiativ runt om i världen

som inte har något att göra med vanliga mataffärer.

En bonde odlar grönsakerna

medan medlemmarna bär den ekonomiska risken

och ibland arbetar på fältet också.

ANDELS-JORDBRUK (CSA) BON, TYSKLAND

Ok, vänta ett tag. Se här.

Skaka bara loss dem så att det faller ned. Ser du?

Här finns gott om det riktigt små och farliga.

De växer fortfarande så då äter de ännu mer.

Vi vill att marken här odlas

ekologiskt med stor diversitet

i ett system som också är humant.

Vi skapar vårt eget system, vårt eget lilla kretslopp

Vi har organiserat oss i en gemenskap

som finansierar jordbruket som vi vill ha lokalt,

och vi delar på skörden.

Det är poängen.

Man kan verkligen säga att vi jobbar på gräsrotsnivå

för att åstadkomma en direkt förändring.

Vi distribuerar vår egen mat, vi köper inget annat.

Vi var tydliga från början med att vi inte ville det.

Vi vill jobba med det vi har här.

Och självklart jobbar vi för att förbättra det.

Antingen bönor eller en gurka eller en zucchini

det är valmöjligheterna.

Och sen har vi örter, sallad,

vinbär, och en beta, eller två.

Det här betyder också att det inte finns tomater eller jordgubbar på vintern

men det är helt enkelt som förr i tiden.

Det positiva är att de smakar bättre i säsong.

Jag ser inte hur det skulle misslyckas

att mätta befolkingen på det här sättet.

För vad får vi ut av massproduktion?

Vi förstör vår livhank. För pengars skull.

Självklart är det bara en droppe i havet.

Ibland funderar jag på om jag en dag får frågan...

Jag har inte barn än, men i framtiden

då mina barn eller barnbarn frågar mig:

"Varför gjorde ni inget?" Så kan jag i alla fall säga:

"Vi försökte. Vi gjorde något."

Jag tror att vår generation

någon dag måste ta sitt ansvar.

OTROLIGT ÄTLIGT TODMORDEN, ENGLAND

Jag behöver ett hål där,

lägg på jorden där.

Titta, du har aldrig varit trädgårdsmästare förut.

Se till att ingen förstör för det är din buske.

FRÅGA INTE VAD DIN STAD KAN GÖRA FÖR DIG

MEN VAD KAN JAG GÖRA FÖR MIN STAD

Det bästa sättet att handla på är genom sina händer,

sina pengar, och sitt område.

Vi började i våra egna trädgårdar

och fortsatte med kommunens trädgårdar.

Vi använder deras utrymme vi tar publika områden

som inte sågs efter förut och odlar mat där.

Jag tror att dessa gerillaodlare har den mest radikala inställningen.

De planterar trottoarer parkeringsplatser och tågstationer

och alla får göra på sitt sätt.

Vår uppfattning är att

politiker inte kommer fixa situationen i världen.

Pengar mättar inte folk runt om i världen.

Vetenskap fixar inte problemet bara medmänsklighet kan det.

Så i en liten stad, i liten skala säger vi:

"Vi gör jobbet, du tar skörden."

Allt det här var planterat med stora träd,

urlastade från en lastbil

-arkitektväxter för 200 000 kronor,

taggiga, gröna och giftiga.

Så jag gick upp till doktorn och sa:

"Doktorn, vill patienterna plocka äpplen på väg in

och rabarber på väg ut?"

Han sa: "Ja, bra idé men vi kommer inte betala för det."

Så vi samlade ihop pengar

och fick bygglov och tog bort alla planteringar.

Allt du ser är ätbart nu.

Om alla sa:

"Vi planterar ett äppelträd, eller en buske." Eller något annat.

Kan du tänka dig? Föreställ dig det.

Då skulle vi kunna förse en hel stad med mat.

Jag var lite skeptisk i början.

Jag tänkte, folk kommer vandalisera,

men det har inte hänt.

Det fungerade. När vi går ut hjälper vi till att vattna.

Människor pratar med oss mer också.

De som ser oss sitta inomhus, kanske inte går in och pratar.

Det stärker samhörigheten i samhället.

Jag tror att när bägaren svämmar över

kommer det verkligen bli en riktigt allvarlig matkris.

För fem år sen skedde ett vulkanutbrott på Island, med ett askmoln.

Alla flygplan ställdes in från England.

Vi var fyra dagar från en matkris,

innan flygen kunde lyfta igen.

Det hände nästan, av en vulkan på Island!

Såklart det kan hända. Lätt.

Storbritannien producerar faktiskt bara 60 procent av maten de äter.

Andra europeiska länder

blir alltmer beroende av import också.

Folk har börjat lyssna och säger "Ja,

vi skapar ett ätbart landskap."

Att tänka på att jag kanske när jag är 80

kan strosa på gatan och plocka jordgubbar och äpplen

och att alla gör det. Det gör mig så glad.

Det vore helt underbart.

Förut när jag handlade,

var jag van vid att välja från ett stort utbud

utan att bry mig om var maten egentligen kom ifrån.

Det ändrades efter min resa runt världen.

Jag har blivit medveten om hur komplex matproduktionen är

och viktigast av allt – hur sårbar den globala marknaden är

på vilken allt hänger på idag.

Att låta bara ett fåtal företag

bestämma över vår livsmedels- försörjning var ett stort misstag.

Det resulterade i

att småskaliga bönder tvingats från sin mark

av storskaliga jordbruk nästan överallt i världen.

Men eftersom deras jordbruksmetoder inte är hållbara

kan de inte säkra mattillgången för våra barn

och barnbarn.

Lösningen på de stora problemen

är bevisligen småskalighet.

Särskilt i Afrika och Asien,

där befolkningen växer snabbare än någon annanstans,

kan småbönder utvinna mer

från sin begränsade markareal.

Men framförallt, säkrar de en rättvisare

distribution av mat och inkomst

vilket är det klart bästa sättet att bekämpa hunger.

Vi behöver också småbönder i Europa.

Det är inte fråga om romantiska drömmar, utan

om vikten av att bibehålla jordens bördighet.

Vi borde därför tala om för politiker

att de ska sluta främja industrijordbruket

istället för att uppmuntra det med subventioner.

Vi konsumenter

kan stärka små och medelstora jordbruk

genom att köpa närproducerat.

Det är det enda sättet

att skapa stabilitet i matförsörjningen i framtiden.

Åtminstone jag

känner ansvar för var min mat kommer ifrån

och hur den tillverkats.

Och nu vet jag

att varje gång jag handlar

kan jag bidra till att alla i världen

– och det kommer snart att vara 10 miljarder av oss! –

har tillräckligt att äta.

Inspirerad av Kusum Misra, har Navdanya rörelsen grundat

över 150 traditionella fröbanker över hela Indien över de senaste två decennierna.

Bernd Schmitz levererar även till CA Bonn.

De senaste tre åren,

har mer än 70 andelsjordbruksprojekt grundats över hela Tyskland.

Insektsgårdar som i Thailand kommer även i Afrika.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation förutspår

att inom två decennier kommer insekter stå för

tio procent av vårt protein förråd.

Mary Clear's "otroliga ätbara" modell har efterliknats i 80 städer i England

och i 500 städer världen runt.

Fanny Nanjiwa har satt upp produktion av lerugnar i sin by.

Ugnarna sparar ved, ger hållbarhet

samt ett steg mot frihet från den globala marknaden.

Inspirerade av Rob Hopkins, har 450 kommuner gått med

"Övergångsstads"-rörelsen.

De står för en närings- politik grundat på lokala marknader.

Will Allen har precis öppnat sin fjärde gård i Milwaukee.

Runt om i världen ockuperar urbant jordbruk områden lika stora som EU.

Valentin Thurn har grundat online plattformen "Taste of Heimat"

där kunder kan hitta regionalt odlad mat.