Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

Helvete.

Stanna där!

STILLA HAVET, 1987

FYRTIO ÅR IN I KALLA KRIGET

Outlaw 1, två plan, redo för uppdrag.

Red Hook 3507, två fiendeplan klockan ett.

Jag köpte en sån där Kålunge i present till Andertons dotter.

Kan nån förklara dem för mig?

- Vad menar du? - Ansiktena. Varför ser de ut så där?

Ögonen är för små och kinderna är svullna, som om de gick på steroider.

Jag tycker de är söta. Knubbiga som bebisar.

Om jag såg en sån bebis skulle jag aldrig sluta skrika.

Outlaw 2, tally. Vad jag förstår är de födda i ett kålland.

Det låter helt galet.

Vad hände med vanliga gamla trasdockor?

- Ska vi göra övningen eller? - Oj, ryssarna är otåliga.

Anfaller den norra. Striden kan börja.

Outlaw 2, tar närkamp med den södra.

Vad ska du göra?

Du har ingen utväg, bossen. Redo att ge upp?

Kanske.

Den norra träffad. Du är död, Nikita.

- Satan! - Fienden bekämpad.

Longshot, er status.

Den södra är fimpad, kompis.

Vi kan nog enas om att detta var ytterst pinsamt för våra sovjetkollegor.

- Du hade tur, löjtnant. - Vi ses på båten.

Assassin, jag verkar ha fel på styrsystemet.

Vad står på?

Höger skevroder har fastnat och är ur funktion.

Okej, håll henne stadig och låt mig titta.

Åh, ja, jag ser.

Jag kan inte landa om jag skakar så här.

- LSO, uppfattar ni? - Uppfattat.

Få ner mina killar på båten. Jag stannar här med Boomer.

Lycka till.

- Fan. - Spänn av, Boomer.

Låt oss få upp dig till altitud.

Det går inte. Bränslet är på 2,1. Jag är nästan torsk.

- Jag måste nog skjuta ut mig. - Nej. Tänk på skattebetalarna.

Jag ska prova nåt. Jag bara… Håll henne så stadig du kan.

Vad fan gör du?

- Jag ska lossa ditt skevroder. - Hur då?

Oroa dig inte, fäll ut stället och flyg efter instrumenten.

Det är för ostadigt.

Jag vet, det här är lite galet, men lita på mig.

Du kommer att få oss båda dödade.

Åh, jäklar. Kom igen!

Det är okej. Ingen fara. Jag är ett proffs.

Det går inte.

Avbryt, 382. Du flyger in i tornet.

Han har rätt. Du måste avbryta.

Fokusera på Meatball. Justera anfallsvinkeln.

Du kommer att känna lite tryck.

- Okej. Jag är skyldig dig en tjänst. - Tvärtom.

Jag blev just månadens medarbetare.

Jag kommer få parkera mitt plan vid entrén.

Till gisslans familjer säger jag, vi har inte gett upp.

Det gör vi aldrig. Och jag lovar att ta till vartenda giltigt medel

för att befria era anhöriga. Men jag måste också…

- Vad sa han? - Att jag kommer att leva i 75 år till.

Kom igen. Hjälper den nya medicinen?

Jag har ju sagt att jag är botad.

- Botad, säger du? - Ursäkta?

Ni måste sitta i rullstol tills ni lämnar sjukhuset.

- Allvarligt? - Snälla. Nej. Ställ inte till en sce…

Pappa, du behöver inte skydda mig från det här. Jag är rätt stresstålig.

Åh, jisses. De ska prova en ny medicin.

Den funkar på råttor, så den bör duga åt mig.

Vill du gå till Turf i kväll och ta en biff eller nåt?

- Du skulle ju träffa vänner. - Du är mina vänner.

Tackar för det.

Men om du vill muntra upp mig, gå och sup med dina polare.

Låtsas åtminstone att du inte har uppoffrat så mycket för mig.

Dessutom ska jag gå ut med den där bruden i kväll.

- Schyst. Middag och begravning. - Skitstövel.

Snälla. Låt inte Gorbatjov lura er.

Jag vet inte om Gorbatjov är problemet.

Han verkar försöka genomföra reformer. Killen kom upp genom Politbyrån.

Han är inrotad kommunist.

- Oavsett vad han kallar sig. - Här kommer Captain America.

- Just det. - Jag ser inte

stor skillnad mellan kapitalism och kommunism.

- Varför väcka björnen? - Vad? Hela sovjetsystemet

- trotsar mänsklig natur. - Toppen, nu slutar han aldrig.

Man kan inte reformera nåt

- som är fundamentalt trasigt. - Slopa föreläsningen.

Vi anmälde oss inte till den här kursen.

- Lenin, Stalin… - Skulle vi inte bara gå ut?

…de vill låtsas att vi lever i nåt… Hej. Lever i nåt stort, lyckligt kollektiv.

Men av nån anledning är det kollektivet alltid på bekostnad av

individuella friheter. Förlåt. Hej. Kör försiktigt i kväll, sir.

Ta mig, till exempel.

Vi kan nog alla enas om att jag är tredje flottans bästa pilot.

Jag vet att du kan det, Boomer.

Killen har ingen skam.

- Nej, och det borde jag inte - Rädda mig.

För i USA hyllar vi förträfflighet.

- Japp. - Vi belönar det.

Vet ni vad som händer där borta om man är förträfflig?

- Vadå? Berätta. - Inget. Man är bara en bland kamrater.

- Det är inget samhälle… - Fjäskar du för honom?

- …utan ett fängelse. - Vad?

Och alla som inte kämpar för att bryta sig ur det är, ni vet…

- En del av problemet. - Alla?

Även de stackars civila som råkar vara födda där?

Tystnad är delaktighet.

- Top guns! - Hej, kompis.

I såna här stunder är jag så glad för den filmen.

- Läget? - Mina herrar.

Kommendörkapten.

- Allt i sin ordning, sir? - Kan vi tala enskilt ett ögonblick?

Bara löjtnant Kelly.

Jag har informerats om ert upptåg idag.

Ja. Jag såg en möjlighet att hjälpa en kollega

- och rädda ett flygplan, så… - Lugn. Jag är inte här för att kritisera.

Har ni hört talas om Big Bird? Inte figuren från Sesam.

I så fall, nej.

Operation Big Bird.

Sen 1971 har NRO skickat upp spionsatelliter

för att bevaka vad ryssarna gör i de avlägsna regionerna av Sovjetunionen.

Problemet är att upplösningen är begränsad

så ibland måste vi skicka ut nån för en närmare titt.

Ni behöver ett spionplan.

Ni vill att jag flyger ett spionplan.

Ni skeppar ut till Ramstein flygbas i Tyskland kl 04:00 i morgon.

Jag instruerar er där. Det ärtopphemligt, så berätta inte för nån.

- Tack, sir. För möjligheten. Tack. - Nej, tack för att ni förtjänat den.

Förra veckan fick vi bilder som tyder på

att ryssarna bygger missilsilor nordost om Njandoma.

Det placerar vårt operationsområde 1 900 km innanför den sovjetiska gränsen.

Det innebär 30 minuter in och 30 minuter ut.

Platsen är flankerad av fyra luftvärnsrobotar, vad vi vet.

Och närmaste ryska flygfält ligger i Os'mino, 320 km österut.

Allt tyder på att ryssarna inte använder platsen för att tillverka ryska dockor.

Ni flyger in på 25 000 meter, ovanför luftvärnsrobotarnas höjdtäckning,

ni knäpper era bilder och försvinner.

Det är bara ni här, Kelly.

Ni sa 25 000 meter, sir.

- Överskrider inte det U-2:s maxhöjd? - Det stämmer. Men ni ska inte flyga U-2.

SR-71 Blackbird.

Maxhastighet över mach 3, maxhöjd 26 000 meter.

Världens snabbaste och högst flygande plan.

- Hon är en skönhet. - Hon är ett odjur.

Hon kan flyga ifrån en missil. Ni kommer att bära full tryckdräkt,

men det hindrar inte att ni slits i stycken

om ni beslutar att skjuta ut er över mach 1.

Är inte det här ett flygvapensuppdrag, sir?

Det är ett hemligt uppdrag. Ni flyger för CIA.

- Tar ni mig ur tjänst? - Tillfälligt.

Er utbildning med kamerorna på Blackbird gör er unikt kvalificerad.

Ni blir andrepilot till en flygvapenpilot.

- Är jag RIO? Ska jag inte flyga? - Inte den här gången, squid.

Major Sanders. Löjtnant Kelly.

Majoren här har flugit 23 uppdrag med Blackbird.

Trevligt att träffas.

- Har ni nånsin blivit beskjuten i det? - I så fall hade jag inte skött mitt jobb.

Det här är ingen ölleverans. Spionage kräver mer hjärna än muskler.

Ja, det ser jag.

Håll koll på radarn och överlåt resten åt mig.

Ska bli. Jag snappar upp en fiende

med gigantiska kindben och ögonbryn klockan tolv.

Käbbla hur mycket ni vill här på marken.

Men där uppe är ni en enhet eller dödens. Kom ihåg det.

Uppfattat, sir. Ledsen att jag hånade ert ansikte.

Man ser bara inte såna annat än i mardrömmar.

Jisses, pappa.

Jag mår bra. Jag mår bra.

Jag trodde att du inte kom hem för att du hade fått till det.

Tja, det har jag kanske. Vi får se.

Borde jag oroa mig?

Nej, nej, nej, nej. Det är… Det är rena barnleken.

Var ligger lekparken? I Libyen?

Iran?

Det är faktiskt hemligstämplat.

- Hamna inte i tru… - Nej, nej. Aldrig.

Aldrig. Jag måste sluta.

Ja… Jag älskar dig, pappa.

Älskar dig också, gubben.

FALLNA HJÄLTAR KOM ALLTID IHÅG - GLÖM ALDRIG

Då så.

Du bör nog lägga dem i kängan.

Förlåt?

Kedjan kan kväva dig om du måste skjutas ut.

- Det vet alla piloter. - Jaså? Gör de det?

Kontroll av tanktryck.

Tanktryck 1,3 PSI. Stänger inloppsledskenan.

Habu 43, checklistan slutförd?

Svar, ja. Inloppsledskena normal.

OBC-kamera i god funktion.

Habu 43, vind 265 på fem. Klar för start, bana 26.

Så, Sanders, är du gift? Barn?

Inte en prioritet förrän jag blir överste.

Samma här. Var det därför de valde oss, tror du?

Inga förpliktelser?

Vi måste inte prata.

Du inser väl, om din dröm besannas, vad det gör dig till?

Vadå?

Överste Sanders.

Har ingen påpekat det?

Sjuttonhundra knop.

Och elva örter och kryddor.

Det är bara en enda stor landmassa här uppifrån.

Flygnivå åtta-noll-noll.

Uppfattat.

Ni träder nu in i sovjetiskt luftrum, 824 km från målet.

OBC-kamera startad. Redo.

Hur ser det ut?

Kraftigt dis över målet. Vi lär nog inte få några tydliga bilder.

Basen, Habu. Vi har dålig sikt. Vänligen instruera.

Habu, gå ner till flygnivå fyra-fem-noll.

Nån gång ska vara den första.

Uppfattat. Fyra-fem-noll.

Nu, så.

Kameran rullar. Vi har målet i sikte.

Bra jobbat. Återgå till altitud och återvänd.

Fiende ett-nio-noll-tio.

Fan också.

Okänt fiendeplan i sikte, klockan fem. Störningssändare aktiverad.

Varför bankar du? Vi förlorar lufthastighet.

- Jag fixar det här. - Nej. Han knappar in på oss.

Ser du, Kelly? Det är därför du sitter där bak och jag…

Sanders? Sanders, hör du mig?

Habu 43, motangrepp österifrån.

160 km väster om Petjora.

Piloten är medvetslös och styrorganet utslaget.

Kom igen.

Höger motor är ur funktion.

Mayday, mayday, mayday.

Habu 43, latitud 65,18, longitud 72,10.

VARNING

Jag måste skjuta ut mig.

Du kan inte i den hastigheten!

Jag vet. Jag vet.

Så, ja. Upp med dig.

Okej.

Vad är det här? Hallå?

Vad bra. Du har inte dött.

Vem är du? Var är jag?

Mitt namn är Nikolaj Ustinov, men kalla mig Nick. Och du är i mitt hem.

- Välkommen. Det är en ära. - Varför är jag fastbunden vid sängen?

Jag band fast dig så att du inte skulle röra dig under operationen.

Vilken operation?

Grenen i ditt ben. Jag avlägsnade den och lagade en artär.

Du blödde en hel del.

Du skrek mycket, men det är mitt fel för att jag inte har ordentlig bedövning.

Kan du binda loss mig nu?

Självklart. Snart, ja.

Men du måste vila nu så att läkandet kan fortsätta.

Okej. Vad är…varför har du alla amerikanska grejor?

Det här kanske chockar dig, men jag beundrar ditt land väldigt mycket.

Er demokrati och er kultur. Och er mat.

Jag har aldrig ätit McDonald's men jag skulle nog älska det.

Man kan nästan kalla mig besatt.

- Så det säger du? - Min dröm är att en dag bo i Amerika.

Köra från hav till blänkande hav i en husbil.

- Kul. - Jag vet inte vad jag skulle arbeta med.

Men jag vet att allt är möjligt där.

Ja.

Jag har nåt jag vill visa dig.

Den här är väldigt speciell, men också tämligen olaglig.

Man kan hamna i fängelse.

Jag har sett den över 100 gånger,

och varje gång inbillar jag mig att jag är mannen i filmen.

Och gör sakerna han gör.

Vi får inte många amerikanska filmer här,

men förra året fick jag tag i den här piratkopian…

…av Top Gun.

Den bekräftade allt jag trodde om dina landsmän.

Och plötsligt en dag, så var du här. Fallen från himlen som en försyn.

- Hör på, Nikolaj… - Sluta!

Nick. Kalla mig Nick.

Nick. Jag heter Troy.

- Troy, trevligt att träffas - Jag uppskattar att du lappat ihop mig.

Men som du nog förstår måste jag härifrån. Jag är bakom fiendelinjer.

Inte… Inte för att du är en fiende. Visst?

Raka motsatsen, Troy. Jag är ditt största fan.

Bra. Det är bra.

Då förstår du varför jag måste komma över gränsen.

Självklart. Närmaste gränsen är Finland.

Hur långt är det?

Tvåtusen kilometer.

Jäklar.

Det har gått två år.

Varför gjorde ni inte det här när Tjernenko dog?

Det skänker mig inget nöje att hänga porträttet

av en man som fördärvar mitt land.

Gorbatjov skulle hävda att han räddar det.

Jag minns fortfarande när Ryssland var ett imperium.

Halva världen stod under vårt inflytande. Se på oss nu.

Vi håller på att förlora ett blodlöst krig till en själlös supermakt,

och den här skallige dåren vill att vi ska stå närmare vår fiende.

Vad är det?

Ett amerikanskt spionplan nedskjutet över Chorovaja.

De tror att en av piloterna sköt ut sig.

Har de hittat kraschplatsen?

Inte ännu. General Korzjev leder sökandet.

Inte nu längre.

Goose! Goose, håll ut!

Åh, gud.

Goose och Maverick var mer än pilotkollegor.

- De var bästa vänner. - Ja, det var de.

Här går mannen som filmar på toaletten. Minns du vad som händer här?

Nej. Jag är hemskt ledsen.

Inga problem. Hur smakar köttet?

Åh, det är väldigt, väldigt hårt, men det är åtminstone surt. Så…

Ja, på vintern är det svårt att hitta färskt björnkött.

Äter jag björn?

Ja, jag har 40 kilo i jordkällaren. Ät hur mycket du vill.

Tack. Vad är det här?

Samogon. Jag gör det av betor. I en tunna.

Det smakar inte som betor.

Åh, tackar så mycket.

Jag såg på din flygdräkt att din anropssignal är Assassin.

- Får jag fråga var namnet kom ifrån? - Det vet bara jag och mina vänner.

Jaha, jag förstår.

Jag hoppas att du och jag blir såna vänner en dag.

Definitivt. Jag borde nog komma iväg.

Om du bara kan binda loss mig så ska jag ge mig av.

Men om jag lossar dig, så ger du dig av.

Ja. Jag sa just det.

Du förstår nog inte din situation.

Tusentals kilometer står mellan dig och tryggheten.

Röda armén letar nog redan efter dig.

Och när de hittar dig, överlämnar de dig till KGB.

Och det är ett öde jag inte önskar åt nån.

Tro mig, jag är din fristad.

Jag kan inte stanna här.

Bara tills kalla kriget lägger sig.

- Kalla kriget har pågått i 40 år. - Exakt. Hur mycket längre kan det pågå?

Okej. Okej. Vet du vad, du har förmodligen rätt.

Jag… Det vore vansinnigt att försöka göra det här i mitt tillstånd.

- Och jag vore vansinnig om jag lät dig. - Exakt.

Så, jag stannar tills det är säkert att ge sig av.

- Utmärkt. - Bra.

Tänker du… Tänker du hålla mig bunden till dess?

Självklart inte. Jag måste bara veta att vi kan lita på varandra.

Jag litar fullständigt på dig. Tack, Nick.

- Ja, inga problem. - Ja.

- Vi kommer att ha jättetrevligt. - Det är bra.

Det var bättre. Okej.

Ledsen, Nick.

Snälla, stanna.

Hur kan du vara så pigg?

Väldigt effektiv giljotin.

Du skadar dig själv. Låt oss sluta nu.

Okej. Du vinner.

Underbart.

Hitta nycklarna. Nycklarna.

Kom in igen, min vän. Jag ska koka te.

Snälla koppla mig till amerikanska ambassaden i Moskva. Fort.

For…

Det här är till dig. Så du kan öva engelskan.

Okej. Nej, nej, nej. Hördu. Lugn.

Jag ska gå. Okej?

Okej. Lyssna på mig. Det är lugnt. Det är…

Nikolaj!

Vad har du gjort?

Det här bör räcka till notan.

Vem är du? Var har du lärt dig slåss så där?

Du hade säkert klarat dig själv om du inte var skadad.

Amerikansk närkampsträning är långt överlägsen vår.

"Vår"? Var du militär?

Det spelar ingen roll.

Jo, för mig. Jag vill veta vem jag sitter här med.

För många år sen var jag statssäkerhetstjänsteman.

Vänta. Är du KGB? Vad gör du för dem?

Inget nu.

Jag ledde ett… ett team som utförde hemliga uppdrag.

Kontraspionage. Förhör.

Så du är ett monster.

Jag trodde mig agera för mitt lands bästa.

Säkert.

Men när min dotter blev gammal nog att fråga vad jag gjorde på mitt arbete,

skämdes jag för mycket för att berätta det.

När man gör nåt länge nog upphör det att vara vad man gör.

Det blir ens identitet.

Så jag ska tro på att du bara lämnade det bakom dig,

flyttade upp hit och blev Grizzly Adams? Är det så?

Jag var tvungen att ta mig så långt jag kunde ifrån regimen.

Och jag måste ta mig så långt jag kan från dig.

Om jag fortfarande var det monstret, varför skulle jag ta hand om dig?

Varför vårda dig och slåss mot männen i baren?

Jag har hjälpt en fiende till republiken.

Det är belagt med dödsstraff.

Jag uppskattar din hjälp.

- Förlåt att jag tände eld på dig. - Du försökte ta dig hem.

Mycket nytta det gjorde. Jag kunde inte ens ringa ambassaden.

Även om du kunde det, så hade du bara lockat hit säkerhetstjänsten.

Staten avlyssnar samtal till utländska ambassader.

- Och om jag ringde på den här? - Det är en relik.

Den har 30 kilometers räckvidd en bra dag.

Enda sättet vore om du hade tillgång till en Altai.

- En vad? - Det är en mobil radiotelefon.

De kan inte spåras. De avlyssnas inte.

Okej. Hur får jag tag i en sån?

De är bara tillgängliga för högt uppsatta statstjänstemän.

Och såna har ni inte gott om här ute?

Nej. Inte här.

- Men vid sjön Vozje. - Vozje?

Många av medlemmarna av högsta sovjeten har datjor där.

Ligger det nära?

Det är ungefär halvvägs till Moskva.

Perfekt! Vi ska stjäla en Altai,

jag ska ringa ambassaden och de ska ta mig härifrån.

Vad?

Du skulle bli räddad, men jag…

Ja.

- Och om jag tar med dig till Staterna? - Sovjeter kan inte emigrera.

Nej, inte normalt. Men jag är en nedskjuten pilot.

Jag lär bli nationell hjälte. De ger mig nog hedersmedaljen.

- Ambassaden lär inte säga nej till mig. - Tyvärr är det inte så enkelt.

Jag har en dotter i Moskva som jag inte kan lämna.

Vi tar med henne.

Hon skulle inte följa med. Hon tror inte på att jag har förändrats.

Prata med henne. Övertyga henne.

Ryssar är inte lika bekväma med att dela sina känslor som dina landsmän.

Du sa att din dröm var att bli amerikan.

Börja bete dig som en amerikan.

Nick, hjälper du mig?

Det här är väldigt frestande, men också väldigt farligt.

Är det inte på tiden att vi

…"ger oss in i farozonen"?

Kenny Loggins.

- Jag förstår det här skämtet. - Är vi överens?

Låt mig dricka upp innan jag beslutar mig.

Självklart.

Det skålar jag för.

Ner i strupen.

Kom igen. Det är världens minsta glas!

Kan jag hjälpa er, kamrat?

Alexander Volkov, KGB. Får jag komma in?

Ni bor ensam här, förmodar jag?

Ja. Vad gäller det?

Ett flygplan störtade 12 km härifrån.

Vi frågar lokalbor om de hört eller sett nåt av intresse.

Nej, sir.

Jag förstår.

Min dotter Anna.

Var ni KGB-agent?

Hur…

Er vapenring.

Division?

Alfagruppen.

En eloge till er. Vad fick er att sluta?

Mitt intellekt började förlora skärpan.

Ni verkar ha ett väldigt skarpt intellekt.

Vad finns här nere?

Jordkällare.

Tillåt mig.

Det finns inget där.

Som ni vill.

Påkommen!

Samogon?

Ja…

Ni vet väl att hembränning av sprit är olagligt?

Jag är ledsen, kamrat Volkov. Jag visste inte…

Snälla.

Jag har ett förslag.

Drick ett glas med mig, så förblir det vår hemlighet.

Självklart.

- Man känner betsmaken. - Tack så mycket.

Påminner mig om den hembrända spriten vi hade i Prag 1968.

Jag var bara underlöjtnant.

Vi tillbringade två månader i barackerna med väldigt lite att göra.

Så vi söp.

Ni måste sakna det.

Kamratskapet.

Uppoffringarna vi gör för vårt moderland.

Jag tänker på det varje dag.

Nåväl,

tack för er gästfrihet.

Jag måste söka vidare.

Givetvis.

Jag litar på att jag hittar er här om vi behöver talas vid igen?

Om ni kommer på nåt, tveka inte att ringa.

Jag önskar er fortsatt god hälsa.

Er och er dotter.

Jisses.

Jag trodde du skulle bjuda in honom på middag.

- Det här är illa. - Vadå? Han gick ju.

Männen på baren lär identifiera oss. Vi måste ge oss av omedelbart.

Jag ska säga dig en sak. Din samogon svider.

Fram och bak, Nick.

- Det är nog inte säkert att köra sådär. - Vi har inte tid för säkerhet.

Jag får mängder av ditt skägg i munnen.

Okej. Kan du kanske bara hålla i ratten eller sakta ner lite?

Vi vet inte om de har sammankopplat oss än.

Vi måste ändra utseende.

En krock med ett träd skulle förändra vårt utseende.

Hur långt är det att köra till Vozje?

Tre dagar. Men vi når dit på en.

Hur då?

- Vi ska inte köra. - Vad gör du?

De lär leta efter min bil.

Och?

Du vill nog kliva ur.

Vad? Varför?

Japp.

Är det här en sjö?

Du kunde ha förvarnat mig.

Jag ber om ursäkt. Jag antog att du kände till vanlig spårsopning.

Utbildas piloter inte i såna metoder?

Nej, Nick. De tränar oss inte att gömma våra plan i frusna sjöar.

Vart ska vi?

Tågstationen. Ditåt.

På nåt vis attackerar ditt skägg fortfarande min mun.

Våra divisioner genomsöker de norra och östra delarna av skogen.

Andrepiloten landade här.

- Ingen kropp? - Han överlevde.

Snön har täckt över hans spår.

Hans känga.

Vi väntar på utrustning för att ta ner den.

Håll.

Hitta ett foto av honom.

Skicka det till all säkerhetspersonal.

Kunde de inte skjuta ner oss närmare gränsen?

"Oss"?

Ja, jag hade en förstepilot. Sanders.

- Han överlevde inte. - Jag beklagar.

Han var ett as, men han förtjänade bättre.

Det krävs stort mod för att bli stridspilot.

Jag antar det, ja. Det är det enda jag nånsin velat göra.

Egentligen ville jag bygga fartyg åt flottan som min pappa.

Sen när jag var åtta tog han mig ombord på USS Randolph

för att se F-9:orna landa och…

…och när killarna gick över flygdäcket

med sina hjälmar i händerna såg alla, inklusive min far,

på dem som om de vore gudar, och jag var… Jag var såld.

Så du ville bli Gud.

Jag ville tjäna mitt land. Det kan du nog förstå.

Fruktan drev mig att tjäna mitt. Vi fick höra att USA skulle förgöra oss.

Att er girighet och själlöshet skulle utplåna mänskligheten.

Vi fick lära oss att ni var kuggar i en enorm världsdödarmaskin.

- Vi matades båda med lögner. - Jag matades inte med lögner.

Det var Chrusjtjov som sa, "Vi kommer att begrava er."

Och Reagan kallade oss det onda imperiet. Tror du att vi alla är onda?

Jag tror ni är hjärntvättade. Produkter av systemet ni växte upp i.

Men du är inte en produkt av ditt system, Troy?

Försök inte KGB:a mig.

Jag ska blunda en stund.

Väck mig när vi når Starokostanjantinevski.

Det ska jag nog kunna fixa.

Nick. Vakna.

Jag tror vi måste byta vagn.

Nu har jag herpes.

Nick, du måste verkligen vakna.

Titta inte i mappen.

Ja, han visar sina vänner.

Sovit gott?

Kamrater, jag är KBG-officer.

Jag ska leverera denna fånge till mina överordnade.

Varför skulle vi tro er?

Varför skulle jag ljuga för mina vapenbröder?

Lyssna på mig nu!

Jag försöker förmedla intrycket

- att du är min fånge. - Okej.

Men den finten lär inte funka länge.

Om 30 sekunder åker vi in i en tunnel. Under ett kort ögonblick blir det mörkt.

Hördu!

Jag är hemskt ledsen.

Vad i helvete?

Då springer vi framåt i tåget.

Kamrat. Er behörighet gick ut för tio år sen.

Jaså?

Jag ska gripa er båda.

Varför?

Där!

Stoppa dem!

Vad satte du oss på? Ett satans trupptåg?

Vi måste hoppa.

Okej. På tre. Två. Ett.

Jisses.

- Tåget tar snart slut. - Bara tunneln tar slut först.

Vi är nästan ute.

Vi borde kanske ha väntat tills kalla kriget var över.

Vi måste hitta natthärbärge.

- Tror du det finns ett Red Roof Inn här? - Jag vet inte vad det är.

- Vart ska du? - Jag ska hitta härbärge.

- Känner du dem? - Nej. Varför skulle jag det?

- Vänta, vad sa du till henne? - Att vi fryser och är hungriga.

- Och hon tänker bara släppa in oss? - Och du sa att vi var onda allihop.

Vodka.

- Det… - Hon säger "smaklig måltid".

Okej, tack… Nej, tack.

Okej.

Är det verkligen en bra idé att ta med en amerikan in hit?

Jag sa att du var min kusin.

Och om de sett en bild av mig på tv? De kan ringa myndigheterna.

Ser du en tv här?

- Kanske i andra rummet. - Ser du fler rum?

- Nej, jag ser inga… - Här.

…andra rum. Okej. Tack.

Det här ser jättegott ut.

Vad är det för grabb?

De är väl knappast hans föräldrar? Fast det skulle förklara mycket.

Han heter Gorgo. Hans föräldrar tvingades söka jobb i Moskva.

Så nu bor han här med sina farföräldrar.

Åh, hej. Hej, Gorgo. Läget?

Okej. Jag drar undan den.

Föräldrarna skickar pengar, men var dag är en kamp.

Ibland måste de välja mellan kol till spisen och mat till bordet.

Jaså?

Men varför släppa in oss då?

Om nån kom till dörren i USA och bad om hjälp,

skulle de inte bli insläppta?

Självklart.

Tack.

Intressant. De lärde er så många sätt att strida mot oss,

men ni har aldrig fått lära er nåt om oss.

Känner du till sjöfågeln skarv?

Du är… Vad? Du är helt virrig i kväll.

När den jagar fisk dyker skarven 20 meter ner i havet

och stannar under vattenytan i över en minut.

Fullständigt utsatt i en främmande miljö.

Men enda sättet för fågeln att förstå fiskarna

är att simma med dem.

Jag ska bara…

Ska alla sova i samma rum?

Tydligen ligger Vozje i närheten.

Du…

Den är… Den…

Den är till dig. Ta den du.

Nej, det är det minsta jag kan göra. Ta den du.

Okej, tack.

Vad fint. Gör inte frugan svartsjuk.

Iväg med dig.

Det var en väldigt fin gest. Den är värd mer än en årslön för honom.

Kanske får de äntligen råd att köpa en bur med lås åt lilla Gorgo.

Jag tycker synd om honom på många vis.

- Om Gorgo? - Ja, Gorgo.

- Han är en demon. - Han är ovanlig.

Jag såg en demon rakt i ögonen.

De är inga privata säkerhetsvakter. De är KGB.

Bara en apparatjik skulle ha sånt beskydd.

- Så den som bor här har en Altai-telefon? - Högst sannolikt.

Jag ser ingen bil, så vår man är inte hemma. Bra tajming.

Hur ska du ta dig förbi dem?

De går i ett vanligt vos'merka-patrullmönster.

Vi inväntar bara enseredinaöppning

- Så jag följer dig? - Du följer mig.

Vad gör du?

Söker efter deras kanal.

Ja, här är den.

Spring.

Lärde du dig det knepet i KGB?

Nej. I unga pionjärerna. Som era scouter.

Tja, scouterna lärde mig att bygga en väldigt långsam bil av ett träblock,

om det kommer till pass.

Det gör det inte.

Unga pionjärerna igen?

KGB.

Okej, du kollar ovanvåningen. Håll kontakten.

Uppfattat.

Vänta. Jag vet inte hur telefonen ser ut.

Som en liten portfölj. Ungefär lika stor som en bebis.

Uppfattat.

Och det var det de valde att rama in.

Häftigt.

Nick.

Troy, jag har telefonen.

Åh, bra. Då kan vi ringa en terapeut åt det här barnet.

- Här. - Det var bra.

När vi är på säkert avstånd från huset kan du ringa ditt samtal.

Det är inte hans fru.

Hon är en sexeskort.

Jag ser det. Tack.

Jag hade tänkt fråga, nu när vi har kommit varandra närmare,

kan du berätta varför de kallar dig Assassin?

Allvarligt? Frågar du mig det här nu?

- Jag är väldigt nyfiken. - Det är privat.

- Jag trodde vi stod varandra närmare. - Det gör vi inte.

- Åh, hon klär av honom. - Jag behöver ingen kommentator, tack.

Låt oss hoppas att det bara är förspelet och att de går upp för själva samlaget.

Du bränner mitt öra med hettan från ditt andetag.

Jäklar! Det är min familj!

- De skulle ju komma i morgon! - Skynda dig!

Inte det hållet! Då ser hon dig!

In där!

Åh, hon kommer hit.

- Vem är ni? - Inbrottstjuvar.

Nadja! Vad gör ni här?

Vi körde tidigare för att undvika trafik. Är du inte glad att se oss?

Självklart är jag glad.

Jag har en sån huvudvärk. Jag behöver vin.

Jag hämtar.

Sätt dig.

Och nu kommer mannen.

Mitt huvud har bultat sen i morse.

Sluta gnälla. Du låter som barnen. Jag tappar upp ett bad åt dig.

Stressa mig inte. Bilresan var så tröttande i dag.

- Ja? - Ni har ett samtal, sir.

Så här dags?

Om han är den han säger, så bör ni nog ta det.

Det här är generalkonsul Hennessy. Vem talar jag med?

Löjtnant Troy Kelly, amerikanska flottan, tjänstenummer E02-77-41.

Jag är bakom fiendelinjer och behöver evakueras genast.

Ett ögonblick, löjtnant. Linjen är kanske inte säker.

Jag ringer från en rysk Altai-telefon. Den kan inte avlyssnas.

- Hur fan fick du tag i den? - Det är inte viktigt.

Om jag ger er mitt ungefärliga läge,

hur snabbt kan ni sända ut ett räddningsteam?

Okej, vänta.

Det är inte så enkelt.

Ni var på hemligt uppdrag. USA kan inte erkänna er närvaro i landet.

En evakuering på rysk mark vore ett erkännande att vi bedrev spioneri.

Så vad ska jag göra?

Om ni kan ta er över gränsen eller till vår ambassad i Moskva,

så är vi befullmäktigade. Då kan vi få hem er. Har ni ett fordon?

Ja, det har jag.

En sak till. En rysk kille har hjälpt mig.

Han heter Nick… Nikolaj Ustinov. Jag lovade honom och hans dotter asyl.

- Jag måste fråga ambassadören. - Gör ni det. Vi ringer när vi når Moskva.

Gav de dig en evakueringsplats?

Ja, ambassaden i Moskva. De vill att vi åker dit.

Men du är en amerikansk hjälte. Varför hämtar de dig inte?

Större saker står väl på spel.

Vi måste hämta min dotter först. Jag ber att få hennes adress.

- Vet du inte var hon bor? - Hon flyttar runt mycket.

Men jag har goda nyheter.

Vadå?

- Vi har en kassettspelare. - Tolv timmar med det enda bandet.

Vem är pappan i låten?

Vet du, det har jag alltid undrat själv.

Ambassaden är stängd för i kväll. Vi sover över hos min dotter.

Om hon låter oss.

Är Moskva alltid så här argt?

De förbereder inför förstamajparaden i morgon.

För att hylla det sovjetiska herraväldet.

Gatorna kommer krylla av soldater och vapen.

I USA har vi bara typ en Snobben-ballong. På thanksgiving. Så tråkigt.

Förmodligen bäst att stänga av nu.

Det var här viceordförande Duchovs Altai stals.

Bara 90 km söderut

ligger järnvägen där våra trupper stötte ihop med de efterlysta.

Hur dags skedde rånet?

Omkring kl 21:00.

Här. Samtal till amerikanska ambassaden kl 22:14 där avlyssningen stängdes av.

Det måste ha varit han.

- Han kommer till oss. - Jag informerar generalsekreteraren.

Nej. Jag vill själv ta emot vår amerikanske vän.

Trevligt ställe.

Inte trevligt.

- Varför gör du så? - Följ mig.

- Sa du 709? - Nej, 809. Kom, vi tar trapporna.

Kom igen.

Minns du när du körde ut bilen på isen och sänkte bilen utan varning?

Jag får samma vibbar här.

Hej, Anna.

- Har du nånstans vi kan gömma oss? - Ja.

Hej.

Okej, vad är allt det här?

Fyra säkerhetstjänstemän bevakade byggnaden.

Men de kommer inte få tag i oss.

Våning åtta.

Äger du eller hyr?

Anna, kom.

Jag heter Troy, förresten.

- Anna. - Trevligt.

Så, i morgon bitti ringer Troy ambassaden på Altai-telefonen,

sen kan vi tre åka härifrån för evigt.

Så du är flygvapenpilot?

Nej, pilot i flottan. Vi har plan och båtar. Förvirrande, jag vet.

Vet du hur länge det är sen vi pratade? Hm?

- Varför skulle jag följa med dig? - Det är en chans att börja om.

Jag är inte som du.

Jag vill inte fly och gömma mig i skogen. Jag förbättrar hellre det hem jag har.

Du är inte trygg här.

Jag har aldrig varit trygg här.

Åk till Staterna om du kan.

Du har många saker att känna skuld över. Men att lämna mig borde inte vara en.

Funkar spisen?

Ska du spränga det här stället också?

- Jag ska koka te. - Åh, jag tar gärna lite te.

Är du nåt slags frihetskämpe?

Min organisation arbetar för mänskliga rättigheter.

Är det tillåtet här?

De kan bara förbjuda det de känner till, och bara straffa dem de tar fast.

Så de anställer män som min far för att hitta oss.

Sydde du själv?

Nej. Nej, nej, nej, din pappa gjorde det.

Han är tränad att vålla skador, inte behandla dem.

Jag uppskattar att du ger oss härbärge för natten.

Jag hade inte mycket val. Ni ledde min fars kamrater till min dörr.

Nja, exkamrater.

Ja.

Jag vet inte vad min far har sagt,

men jag skulle inte lita på honom.

- Okej. - Han ljuger för sitt levebröd.

Jag förstår. Men å andra sidan

har han räddat mitt liv typ 44 gånger de senaste dagarna,

så jag väljer att fria hellre än fälla.

Ja. Nåväl, jag hoppas du kommer hem välbehållen till din familj.

Ingen familj, bara min pappa.

Jaså? En stilig amerikansk pilot som du?

Jag antog att du hade fru och barn och ett hus med vitt staket.

Nej. Singel. Lägenhet med nätstängsel. Jag har mest fokuserat på mitt arbete.

Det verkar ha lönat sig.

Tack.

Och du? Finns det en man i ditt liv?

Inte min typ.

Kom igen, alla män?

Jag tänkte, eftersom jag gömmer dig, att du kan bevara en hemlighet.

Vet Nick?

Det är olagligt att vara gay i Sovjetunionen.

Och den lagen upprätthålls av KGB.

Okej.

Anna är toppen, förresten.

Mycket varsammare än du.

Hon är en väldigt speciell flicka.

Jag önskar saker vore annorlunda mellan oss.

Ja, det gör nog hon också.

Ser du inte… Ser du inte vad du gör?

Du gör samma misstag som Maverick gjorde.

Maverick från Top Gun?

- Känner du till fler Maverick? - Inte direkt.

När Goose dog fick Mav skuldkänslor över allt han kunde ha gjort annorlunda.

Allt han önskar han kunde ha sagt till honom. Men det var för sent.

Du har fortfarande en chans att prata med Anna.

Och vem vet? Ni kanske upptäcker saker ni inte visste om varandra.

Som vadå?

- Privata saker. Du vet, personliga… - Att hon gillar kvinnor, menar du?

- Vet du det? - Ja, jag har alltid vetat.

Det är ett av skälen till att jag lämnade KGB.

Hur kunde jag arbeta för ett system som såg mitt barn som brottsling?

Varför… Varför pratade du inte med henne om det?

Om Anna ville diskutera det, hade hon kommit till mig.

Det funkar inte så. Du är pappan.

Du måste visa att hon inte behöver dölja för dig vem hon är.

Är alla stridspiloter lika känsliga som du?

Ja.

Kan vi prata?

Okej.

PAPPA, RING NÄR DU KOMMER TILL USA OCH OROA DIG INTE FÖR MIG.

Vår byggnad bevakas av säkerhetspolis,

så anländ kl 09:00 och kom direkt till grinden.

Du avrapporterar här och skeppar ut till Ramstein före kvällen.

Hooyah. Tack, sir.

Lägg inte på än, löjtnant.

Jag talade med ambassadören.

Dessvärre kan vi inte bevilja er civila ledsagare asyl.

Vänta. Ni förstår inte.

Jag skulle inte vara här utan Nick. Jag lovade att ta honom till USA.

Jag förstår, men Nikolaj Ustinov är ingen vanlig medborgare.

Visste ni att han var KGB?

Ja, han berättade det. Men han slutade.

Det här är ett väldigt känsligt ögonblick i relationen mellan USA och Sovjet.

Om vi ger fristad åt en KGB-agent, nuvarande eller före detta…

Ni måste skämta. Killen är en enorm tillgång.

En inblick i sovjetisk taktik. Ni borde ta chansen.

Mina händer är bakbundna. Det här kommer från högsta nivå.

Vad ska jag säga till honom? Han satte sin tillit till mig. Till USA.

Om jag överger honom här är vi inte bättre än de.

Det här är för jävligt.

Jag behöver bekräftelse att ni är här kl 09:00.

Jag kommer.

Det är inte långt kvar nu.

Du, Nick, innan vi kommer fram…

Jag… Jag fick dåliga nyheter från ambassaden.

Åh, är det här… Är det en återvändsgränd? Vad?

- Vad är det här? - Jag trodde vi var vänner.

Nick, har du angett mig?

Du tänkte lämna mig och min dotter åt vargarna.

Kom igen, Nick. Nej, nej, nej, nej, Nick.

Vad har du gjort?

Släpp mig! Hallå! Hallå, Nick!

Det här var inte vår överenskommelse!

Hämta Volkov. Det här är oacceptabelt.

Titta vem det är.

Känns ditt beslut bra nu?

Jävla lögnhals. Du lovade att ta mig härifrån.

Jag hade tänkt övertyga dem när vi kom till ambassaden.

Fler lögner! Varför sa du inte att de nekade mig asyl?

- Då hade du aldrig kört dit mig. - Du är…en skit.

Jag svär på att jag inte bara tänkte lämna dig där.

Jag är inte sån.

Jag vet inte vem du är.

Jo, det vet du. Jag är en Top Gun. Maverick. Du älskar mig.

Det är bara en film. Det vet jag nu.

Nick…

Mina herrar.

Ni ljög. Ni sa att jag skulle släppas.

Och det ska ni. En av er ska det.

- Vad är det? - Ett erkännande.

Det står att ert uppdrag här var

att infiltrera Kremlin och mörda president Gorbatjov.

Och ert bekräftar att han avslöjade detta uppdrag för er.

Det är inte sant.

Men om tillräckligt många tror det, sätter det stopp för denna glasnost.

Öppenhet.

Det enda vi har öppnat oss själva för är meningsskiljaktigheter och oordning.

När ni har skrivit på blir ni väl omhändertagen här.

En ny identitet med mer bekvämlighet och lyx än ni kan föreställa er.

Ni, sir, är en vidrig man. Och det är ett vidrigt förslag.

Ert land vägrade frita er från bakom fiendelinjer

- och lämnade er åt ert öde. - Jag vet vad jag gav mig in på.

Och er far?

Visste han att hans regering dödade honom utan att ta ansvar för det?

Vad sa ni?

Vi gör våra efterforskningar.

Harold Kelly.

Diagnostiserad med malign lungsäckscancer år 1983.

Arbetade i 32 år på skeppsvarven i San Diego

där han utsattes för höga halter av asbest dagligen.

Varför är det här USA:s fel?

De kände till farorna men hemlighöll det i årtionden för att spara pengar.

Hur kan ni veta det?

Här är en kopia av det hemligstämplade brevet från er marinminister

daterat September 1956.

Som sagt, vi gör våra efterforskningar.

Nationer är som människor. De gör vad de måste för att överleva.

Den enda frågan är, kommer ni att göra det?

Jag…

Innan jag kom hit trodde jag mig veta vad det här landet var.

Men det fanns nåt jag inte visste.

Jag visste inte att det fanns goda människor här.

Människor som riskerar livet för att hjälpa en främling.

Så, nej, jag tänker inte… Jag tänker inte skriva på.

Inte för mitt lands skull, utan för ert.

Och ni, kamrat?

Ni har bevisat er lojalitet genom att ange honom.

Är ni villig att ta det slutliga steget för ert land?

För er familj?

Vad är lojalitet?

En övning för dårar. USA. Ryssland. Det är bara skit.

Ingen av oss kan undfly vad vi är.

Om det skyddar mig och min familj, skriver jag på ert papper.

Nick.

Vad spelar det för roll?

Utmärkt.

Er KGB-träning lärde er väl.

Min träning lärde mig också att aldrig ge en fånge ett vasst föremål.

För helvete. Jag visste att det var båg.

- Visste du? - Nej, men tack och lov.

- Jag har inte förlåtit dig än. - Detsamma. Varför behöver vi dem?

Om vi överlever ser de till att han inte gör det.

- Är du redo för det här? - Nej.

Var är vi?

En hemlig KGB-anläggning. Använd för mindre formella förhör.

Så Volkov agerade på egen hand?

Vissa män har egna syften. Men det borde du veta.

Det var du som ringde tortyrpolisen.

Hördu!

Stanna! Stanna!

- Ska vi åka till ambassaden? - Området lär vimla av KGB.

Vi måste lämna landet. Var är närmaste flygplats?

Sjeremetevo. Cirka 12 km härifrån.

Okej, okej. Vi behöver en bil.

En bil kan de stoppa. Vi behöver nåt större.

- En pansarvagn? - Den kan de beskjuta.

De kan beskjuta vad som helst.

Inte vad som helst.

Nej.

Jag betvivlar att de skjuter mot en kärnmissil.

- Betvivlar? - Hallå!

- Vad sa du? - Att han hade kört över min bebis.

Dök det bara upp i ditt huvud? Varför är du så besatt av bebisar?

Hallå!

Åh, Gud.

Ut ur bilen!

Jag vill att varje enhet följer efter vagnen.

Ingen får beskjuta dem!

- Du ser väl det här? - Jag ser.

Buss, buss, buss, buss, buss!

Vi borde kanske rensa luften.

Vad finns det att rensa, Troy?

Jag riskerade allt för dig och du pissade på min rygg.

Lustigt, för jag tycker mig minnas ditt piss rinnande längs min rygg.

Jag bad om asyl åt dig, de sa nej, du kastade mig i en fängelsehåla.

Du lovade att ditt land skulle skydda oss.

Det visar sig att mitt land inte är perfekt.

Min pappa betydde inget för dem, och inte vi heller.

Om jag ska vara…

Om jag ska vara helt ärlig mot mig själv,

så tänkte jag kanske bara på att komma hem.

Kanske är jag en självisk kille.

Jag kunde åtminstone ha berättat, för du är min vän.

Och det är vad vänner gör.

Akta.

Okej, vill du veta varför jag kallas Assassin?

Som fänrik gjorde jag min första hangarlandning och jag…

Jag var ganska stolt över mig själv.

Så jag klev ur planet utan att se mig för,

och jag föll med arslet före ner i en däcklucka.

Ett par däckarbetare hjälpte mig upp.

Jag såg mig om för att se om nån annan hade sett och…

Jag gjorde det fanimej igen.

Jag föll med arslet före ner i samma lucka.

Jag förstår inte.

Jag föll med arslet före. "Ass in."

Två gånger. Fattar du?

"Ass, ass, in."

Så pinsamt.

Poängen är att jag aldrig berättat det för nån utanför flottan.

Men jag berättar för dig nu som en gest.

En gest?

Av tillit.

Tillit till att jag inte berättar för nån att du vanärade dig?

Ja.

Försöker du dra i nån spak igen?

Jag uppskattar att du berättade din hemlighet,

Ass-ass-in.

Du kan säga det sammanhängande.

Ass-ass-in.

Assassin.

Vår bomb kommer inte igenom där.

- Var är privatflygplanen? - De avgår från Vnukovo.

Var ligger det?

En timme härifrån.

Då får vi väl flyga kommersiellt.

Min bebis är där inne! Min bebis är där inne!

Åh, gud!

Gud!

Följ mig!

- Varför gjorde du så? - Vad menar du?

- Jag tog en kula för dig. - Du tog den inte.

Du delade den. Man kan inte stoppa en kula med handen.

Jag vet det nu. Och jag visste det då.

Kör fram till kabindörren.

Närmare!

Stänger du dörren, tack?

Vad betalar de snubben?

Hallå!

När du är död,

letar jag upp din dotter och dödar henne också!

Du är en förrädare och en dåre!

Nej, Volkov.

Jag måste krossa dig.

Är det vad han sa?

Jag tror inte att det dödade honom.

Vem flyger planet?

Jag satte det på autopilot.

Jag satte det på nåt.

Hur långt till Finland?

För långt.

Lufthastigheten försvann med motorn.

Bränslet räcker inte till Finland.

- Hur långt kommer vi? - Nånstans över Östersjön.

Eller om vi kan hitta Carl Vinson.

Vem är den här mannen, Vinson? Hur kan han hjälpa oss?

Han är ingen man. Han var en man. Nu är han ett hangarfartyg.

Kan ett så stort plan landa på ett fartyg?

Tekniskt sett, nej. Men fysiskt sett,

troligen inte.

Kapten, TAO. Oidentifierat flygplan, kurs 110,

32 kilometer, 1 500 meter.

- Militärt? - Nej, sir.

- Ett passagerarplan. - Håll dem under uppsikt.

Oidentifierat flygplan, kurs 285,

ni närmar er ett amerikanskt stridsfartyg på internationellt vatten.

Identifiera er och uppge era avsikter.

Det här är löjtnant Troy Kelly i amerikanska flottan.

Vi är i nöd och begär landning vid ankomst.

Oidentifierat flygplan, ändra kurs genast,

eller riskera försvarsåtgärder.

- Herrejävlar. - Vad?

Vi hör dem, men de hör inte oss.

Låt oss få en bild. Avgång om fem.

Om vi inte kan kommunicera, antar de att vi är fientliga

och försöker genskjuta oss.

Nej, jag kan laga den. Hur lång tid har vi på oss?

Så länge du behöver, tills vi blir nedskjutna.

Skopa Air, ändra kurs omedelbart och bekräfta.

- Hur går det? - Det är knepigare än min amatörradio.

Kapten, det var en varning från Interpol.

En kommersiell ATR 42 stals av väpnade män på Sjeremetevo för en timme sen.

TAO, beredskapsnivå ett, alla lavetter.

- De viker av. - Det är bra.

Det är illa. De flyttar sig ur vägen.

Betecknar 141 som fientligt. Alla lavetter riktade.

Inväntar tillstånd att avfyra.

- Tillstånd bevilj… - Upprepar. Detta är löjtnant Troy Kelly…

- Ignorera. - 7741. Jag var saknad i strid. Hör ni?

Välkommen tillbaka, löjtnant.

Mayday! Mayday! Mayday!

Vi har underskridit minimibränsle. Begär nödlandning. Kom.

I det där? Utan stjärtkrok? Han är galen.

Vad är vingbredden på ATR-42?

Tjugofem meter, sir.

Det blir snävt, men det går.

Det här är kapten.

Flygdäck, gör plats för nödlandning.

Full fart framåt.

Skopa Air 1628, klartecken för landning.

Gratulerar, Troy.

Du får åka hem.

Ja, det får jag.

Kapten, jag behöver er hjälp innan jag kan landa.

Visst.

Jag behöver permanent asylstatus för en sovjetisk medborgare, Nikolaj Ustinov.

Vad?

Jag har inte befogenhet att bevilja det.

Då bör ni fråga nån på Utrikesdepartementet som har det.

för hör ni det här?

Vi är nere på 20 kilo bränsle.

Jag förstår inte. Ni har tillstånd för landning.

Och jag avböjer respektfullt landning tills jag får det jag begärt. Femton kilo.

Han är helt galen.

Och en amerikan som varit saknad i strid.

Ring upp Meadows.

Kvickt.

Varför gör du det här?

För att enda sättet att stå upp för mitt land är att stå upp emot det.

Tack.

Vi har slut på bränsle, kapten.

Kelly, det här är Karen Meadows på Utrikesdepartementet.

Generalkonsul Hennessy har underrättat mig om er situation.

Ni bör veta att jag inte tycker om att bli pressad, särskilt kl 05:00.

- Förstått, ma'am. Ledsen att väcka er. - Men under rådande omständigheter

beviljar jag officiellt er asylansökan.

Och jag vill tacka er för er tjänst, löjtnant.

Landa nu det satans planet.

Du riskerade ditt liv för mig.

Typ. Det finns en reservbränsletank.

Vingklaffar 30.

Motorvarv på max. Rätt lutning, rakt på.

Det är som om jag befann mig i min favoritfilm.

- Du, Troy. - Ja?

- Du får gärna vara min rotetvåa närsom… - Nej. Nej, nej, nej. Vad är det? Nej.

Nej. Inget sånt.

Jag förstår.

Det har varit en stor ära att tjäna denna nation

och att upprätthålla flottans motto, non sibi sed patriae.

"Inte för sig själv utan för landet."

Och därför har jag fullt förtroende för att detta organ erkänner offentligt

regeringens användande av cancervållande material i militär byggnation.

Dessutom ber jag er etablera en kompensationskommitté

för att ersätta de goda medborgarna, däribland min far,

som offrade sin egen välfärd för att värna om vår.

Tack, löjtnant.

Landet står i tacksamhetsskuld till er

och vi kommer att ta er begäran under seriöst beaktande.

Förlåt.

Ett litet knep jag lärde mig av de ryska scouterna.

Jag borde nog ha nämnt det här.

En kopia av ett hemligstämplat brev skickat av marinministern 1956,

som erkänner hälsoriskerna av asbest för skeppsvarvsarbetare.

Jag har originalet nånstans. Jag minns bara inte var.

Det här är dock väldigt fällande. Väldigt fällande.

Bravo.

Nå? Hur smakar din Big Mac? Är den allt du hoppats på?

Den smakar som Amerika.

När åker du?

I gryningen.

Jag vill äta lunch vid Liberty Bell.

Det är allas dröm.

- Hon är en skönhet. - Det är hon.

Hade du inte flera månaders tjänstledighet insparad?

Efter mitt lilla upptåg kan de ha gett mig permanent tjänstledighet.

Varför följer du inte med mig då?

Köksbordet kan fällas ner till en extrabädd.

Det finns biltelefon så att jag kan hålla kontakt med Anna.

Jag har en kassettspelare.

- Jag avstår. - Förstått.

Men borde du inte utforska landet som du kämpat så hårt för att skydda?

Jag vet inte.

Kom igen, löjtnant.

Ett äventyr till.

Låt mig dricka upp innan jag bestämmer mig.

Givetvis.

Jag tror du jävlas med mig.

Undertexter: Kristina Donnellan