Original subtitles

Det är inlägg på sociala medier som visar hur korrupt du är.

Finns det nån sanning i det?

Amerikanerna tror Ryssland ligger bakom det.

–Är det mina mejl? –Hoppas din fru inte ser dem.

–Vad är det du vill? –Avsluta mötet.

Jag kan inte godkänna att vi ger Grönland ett sånt ekonomiskt stöd.

Ryssarna attackerar mig och du flirtar med deras delegat.

Hon använder dig för att komma åt mig.

–Och Reuters intervju? –Vilken intervju?

Med dina barns biologiska mamma. Hon hävdar att adoptionen är olaglig.

Det är mina barn!

Blöder du fortfarande?

Jag vet inte.

Det behöver ju inte vara nåt allvarligt.

Det är helt normalt att gravida blöder lite.

Hur vet du det?

Min fru Ina är barnmorska.

De gravida hittar ständigt på ursäkter–

–för att komma över på en kopp kaffe och prata.

Så jag har hört alla möjliga och omöjliga symtom och orsaker.

Är de...? Är de på väg snart?

Det börjar klarna upp.

Jag kollar täckningen igen. Inas bästa råd är att bara slappna av.

–Vad händer, Enok? Var är du? –Vi behöver en räddningshelikopter.

–Det är Liv, hon blöder. –Dina koordinater?

Vi är i Ittoqqortoormiit, i en jaktstuga.

Lokalpolisen vet var det är. Och vi behöver få hit tekniker.

Vi har hittat en grav. Kanske fler än ett lik.

Fan... Rör ingenting, och var försiktiga.

Uppfattat.

Hej, Sasha.

LÅST LÄGG FINGRET MOT SKÄRMEN

Hej. God morgon.

Liv, de är här. Nu ser vi till att du kommer iväg.

–Åh, Liv... Är du okej? –Ja.

–Var är graven? –Den är där borta.

Jag ska ingenstans förrän jag sett vilka som ligger där.

Jo. Du behöver en läkare. – Du med.

Jag stannar. Jag hittade det här, jag kan hitta resten.

–Vad är det här? –Amerikanerna som kollar området.

–Vi tittar på den. –Den är där uppe.

–Är det allt det här? –Ja, det här området.

Okej. Gör det ni ska.

Lyssna på mig nu. Du måste ta hand om dig själv nu.

–Ja? –Elsa?

–Är det så illa? –Det är en offentlig avrättning.

–Sånt som händer, tyvärr. –Nej, det är inget som bara händer.

Jag känner att jag tappar stöd från regeringen.

Fokusera på det vi kom hit för. Få det här avtalet underskrivet.

Martin tänker avsluta mötet.

–Och jag vet varför. –Va?

Varför står det på ryska? Har du fått det från dina vänner?

"Fått" är en lite generös omskrivning.

–Liam. De kommer att spåra det här. –Nej, det är ett foto av ett mejl.

Men i alla fall, titta här.

Vad är det här?

Det här är Martin Overgaards hela internethistorik.

Mejl, platsangivelser, tidsangivelser, allt.

Jag vet mer om den mannen än jag önskar att jag visste.

Han är under utpressning, Elsa.

Det är hans jacka... Det är hans jacka!

–Liv! –Det är hans jacka.

Du, ta det lugnt.

–Det är hans jacka... –Okej.

Vi vänder på honom.

Det är inte han...

–Marius. –De ville intervjua mig.

Hur är det?

De borde ha tagit mig i stället för min dotter.

Det finns tyvärr inte så mycket vi kan göra just nu.

–Drar vi oss ur avtalet med Beluga? –Nej!

Inte? Har du inte hört vad ryssarna har gjort?

Om de är oskyldiga så begår vi avtalsbrott genom att dra oss ur.

Men om de däremot är skyldiga, visst.

Marius, de har din dotter.

Elsa. Jag beklagar verkligen det här med den biologiska mamman.

Tack.

Tänker du fortfarande skicka hem rådet?

Ja, vi avslutade ju aldrig mötet.

Men det var väl det du skulle göra i går?

Vi har viktiga frågor att ta upp. Ska ryssarna få komma undan med detta?

Vad föreslår du, Martin?

Vi måste stå enade.

Jag känner fortfarande att det här inte är rätt forum.

Rådet handlar ju om arktiskt samarbete.

Då ser vi till att samarbeta.

Har du något förslag?

Jag tycker att vi ska driva igenom ekonomiska sanktioner.

Om Danmark håller med, kan ryssarna inte borra efter oljan.

Det måste vi diskutera där hemma.

Ni har väl telefoner i Danmark?

Vi kan väl ta dagen på oss, rådfråga våra regeringar–

–och förbereda ett uttalande till i kväll?

Ursäkta.

Varför vill han så gärna hem?

Han är nog bara nervös att situationen ska eskalera.

–De har hittat kroppar. –Herregud...

Nej... Åh, nej.

–Hur länge har de legat där, tro? –Svårt att säga.

Vi brukar utgå från kroppstemperatur eller likfläckar.

Men de här frös till is på mycket kort tid.

Det kan finnas blodfläckar inne i stugan...

Enok, låt teknikerna göra sitt jobb, okej?

Katarina, jag vill stanna här.

Jag vill försöka följa efter dem. Jag har vänner i Ittoqqortoormiit.

Vi kan säkert hitta dem.

De kan snöskotrar, de kan åka flera hundra kilometer på en dag.

Men vi känner till området. Jag hittade ju stugan.

Vi kanske kan räkna ut vart de ska.

–Vi har amerikanska flyg... –De känner inte till området.

Sluta nu. Släpp det.

Det är bortkastad tid. Och jag behöver dig i Tasiilaq.

Liv? Vi är klara. Han är inte där.

Du behöver inte göra det här.

–Jag måste vara säker. –Ja...

Tekniker, sluta ett litet tag.

Jag är här.

Jag kommer att hitta dig.

Jag har inte så mycket att meddela just nu.

Men det stämmer att polisen har hittat kroppar.

De är ännu inte identifierade. Jag kan inte gå in på detaljer–

–men det finns bevis för rysk inblandning.

Amerikanska trupper övervakar området.

Vi tvingar dem på flykt. Vi börjar närma oss. Tack.

–Meddela mig så fort du vet nåt. –Uppfattat.

Du är den första som får veta.

Hur mår du, raring?

Han var inte bland de döda.

Men du då? Och barnet?

Hur är det med henne?

Elsa.

Gustav har börjat skicka hem ryska diplomater.

De skissar på ett förslag för sanktioner mot Ryssland.

–Varför vet du det här och inte jag? –De överväger att kalla hem oss.

Det är ju precis vad ryssarna vill!

De tror att avtalet är av underordnad betydelse.

–Vi har andra saker att oroa oss för. –Nej, det har vi inte.

Elsa... Hela Sverige tror att du har stulit dina barn.

Du är inte rätt person att fronta det här avtalet just nu.

Jag tänker inte låta dem vinna.

–Liv! –Elsa...

Hur är det? Hej.

Jag är så lättad att han inte var med bland de döda.

Det var ingen tillfällighet.

Jag ska gå rakt på sak. Barnet mår bra.

Det är inga skador eller inre blödningar.

Så...?

Du repar dig om du tar det lugnt.

Så jag ska bara stanna i sängen?

Ja, inte ska du ut på fler slädutflykter.

Men allvarligt, din kropp tål inte mer fysisk eller psykisk påfrestning.

Fortsätter du så här, kan det få allvarliga följder för ditt barn.

–Förstår du det? –Ja.

Tack.

Det var väl härligt att höra, va? Vad fint.

Okej. Nu ska jag ordna med din hemresa.

Polisen här har all hjälp de behöver. Och amerikanerna...

–Det räcker inte! –Får vi vara ensamma en liten stund?

Liv, du hörde doktorn. Du kan inte stanna här och fortsätta.

–Det kan få konsekvenser. –Elsa, jag kan ta vara på mig själv.

–Och barnet? –Vad vet du?! Du har inga egna!

Förlåt...

Jag förstår om du inte vill lyssna.

Men jag säger det här för jag bryr mig.

Jag vet...

Men Elsa, om de låter Viktor leva...

...så är det för att de har en plan med att de inte dödade honom.

Han är ju gisslan för att du ska säga upp avtalet.

–Marius. –Jag vill se dem.

Snälla, sluta!

Jag har sett dem. Det är bara män.

Hur kan du vara så säker?

Jag såg dem. Bara män.

–Men var är hon, då? –Vi ska hitta henne.

Vi ska hitta henne.

Hej.

–Förlåt mig. –För vad?

–Jag använde det här mot dig. –Det är för sent nu.

–Jag förstod inte. –Men det borde du ha gjort.

För du lät samma sak hända i Etiopien.

Tack för att ni tar er tiden.

Vi har just bevittnat en obegriplig tragedi.

Om jag kunde ha gjort något annorlunda för att förhindra det här–

–så är jag uppriktigt ledsen.

Men just nu vill jag prata om en annan fråga.

Som ni alla vet, har mina barn varit förstasidesstoff i dag.

Jag har just talat med dem om deras biologiska mor.

Dog inte hon under kriget?

Men det var vad vi trodde.

När vi träffade er så jobbade vi som forskare i Etiopien.

En massa flyktingar som försökte fly undan striderna–

–kom förbi den här lilla byn där vi bodde.

Vi hittade dem övergivna, försummade–

–på gatorna nära krigszonen.

Vi ville ta hand om dem tills någon gjorde anspråk på dem.

Veckorna gick och det var ingen som kom.

Så vi trodde att alla i er familj hade dött.

Och när vi var tvungna att resa hem så...

–Vi hade ju inga egna barn. –Varför hade ni inte det?

Det blev bara så.

Men ni ska veta att ni två är det mest fantastiska som har hänt oss.

Okej?

Vi kunde aldrig tro att deras mor fortfarande var i livet.

Men... Jag är väl medveten om–

–att nån i min position inte kan begå såna misstag.

Och man kan inte ignorera en mor som kommer med såna anklagelser.

Därför har jag bestämt mig för att ta mitt ansvar...

...genom att avgå som Sveriges utrikesminister.

Men jag vill också ta mitt ansvar som mor.

Det är våra barn som får betala priset för våra beslut.

Mina flickor kommer att vara i 40–årsåldern år 2050.

De kanske kommer att undra om oss.

Vill vi verkligen att de ska undra varför vi inte gjorde något–

–när det fortfarande fanns tid?

Ska vi förstöra deras framtid mitt framför ögonen på dem?

Den frågan kommer vi att besvara här i Tasiilaq.

Därför har jag talat med Sveriges statsminister–

–och han har gett mig full befogenhet att agera i Sveriges intresse–

–under återstoden av det här mötet.

Sen, när mötet avslutas, kommer jag att sluta med politiken.

Tack.

Ni kan ställa frågor senare.

Hörru, vad gör du?

Hörru!

Hjälp!

Han är här!

Du vill inte göra det här.

–Låt honom gå. –Vi tar in honom på förhör.

Han är ryska vaktchefen. Han har diplomatisk immunitet.

Jag beklagar detta.

Vad sysslar du med? Vi kan inte bara släppa honom. Du går för långt.

Din idiot!

–Vad gör du, Sasha? –Moskva ringde.

Jag har blivit komprometterad. Du tog en bild på mitt mejl.

–Jag vet inte vad du pratar om. –De spionerar på din telefon, Liam!

–Va...? –Vet du vad du har gjort?

De kommer att döda mig. De tror att jag visade dig det.

De tror att jag arbetar emot Ryssland.

Du måste erkänna. Du måste berätta för Bojan vad du gjorde.

Det går inte. Och jag känner på mig att vi kommer att skickas hem i dag.

Då säger jag till alla att du bröt dig in i mitt rum–

–och tog bilden. Jag drar med dig ner i fallet.

Du blir den som raserade relationerna mellan Ryssland och Sverige.

Sasha.

God kväll.

Ursäkta? Du heter Anton, inte sant?

Jag har en vän i Ryssland som skickade mig det här mejlet–

–men det är på kyrilliska. Du kanske kan hjälpa mig...

Fan, förlåt!

Jag är hemskt ledsen.

Förlåt.

Ja, hej. Det är Liam. Sa inte ni att min telefon skulle vara säker?

Nej, uppenbarligen inte. Annars hade jag inte ringt.

Den är inte bara avlyssnad, de har tillgång till allt.

Skaffa fram en ny telefon. En säker telefon. Nu!

Det skiter jag i! Jag ska ha en säker telefon!

Vi är överens om att du hanterade situationen alldeles utmärkt.

Det var allt.

–Vad sa han? –Ingenting.

Och nu då?

–Nu genomför vi det vi kom hit för. –Går det fortfarande?

Absolut.

Låt oss säga att vi fortfarande kämpar mot ryssarna–

–och fortsätter med det. Hur då?

Martin vill ju avsluta mötet och Gustav vill att vi åker hem.

Det finns ett sätt.

–Det kan vi inte. –Jo, det kan vi.

Det är det enda språket de här människorna förstår.

Gör det för den goda sakens skull.

Elsa, de har tvingat dig att avgå. De har tagit Viktor.

De har smutskastat och misstänkliggjort dig–

–som minister, människa och inte minst som mamma.

Jag är verkligen ledsen, Elsa.

Det bekräftar bara betydelsen av det vi försöker göra.

De som är emot oss skyr inga som helst medel.

Det här är mitt sista ministermöte innan jag avgår.

–Du avslutar väl inte det i förtid? –Har det inte gått för långt?

Nej. Det gör bara min övertygelse starkare.

Ska vi stå enade mot Ryssland? Förstår du hur det kan sluta?

Du... Ryssland vill köpa den där oljekällan.

Och de kommer att finansiera Grönlands självständighet.

Det kan vi inte veta.

Jo, det kan vi. Så fort det här köpet är klart–

–kommer de att utropa sin självständighet.

Och blir ihågkommen som den minister som förlorade Grönland.

Hur förhindrar vi det genom att stå enade i rådet mot Ryssland?

Vi sparkar ut dem, så kan vi få igenom avtalet.

Om du skriver på så blir det bindande för Grönland också.

Du räddar klimatet och ditt anseende.

Mitt anseende? Sånt ska väl inte diktera internationella avtal?

Alltså, helt ärligt...

–Har de nånting på dig? –Nej.

–Vad tänker du på? –Nej, jag vet inte.

De hade ju definitivt nånting på mig.

Okej...

Tänk igenom det här.

Han har gått igenom allt vårt bevismaterial.

Är det nåt du vill säga?

De här två tillhör besättningen, men...

Vilka det här är vet jag inte.

De flesta av kropparna har skottsår. De här två kan ha varit förövare.

Men de ser inte särskilt ryska ut.

Jag ordnar ett DNA–test. Det dröjer.

Visst, vi väntar när svaren finns i Ittoqqortoormiit.

Och när jag äntligen hittar nån att förhöra, tvingas jag släppa honom.

Enok, du var på väg att gripa någon i ryska delegationen!

Det hade aldrig hänt om du hade låtit mig stanna i Ittoqqortoormiit.

Du hade bara hittat is och snö.

Hela min ungdom har jag jagat där, jag vet hur man ska leta.

Lägg av med din romantiska smörja om den gamla goda tiden.

Vi har amerikanska armén som scannar av området åt oss.

De känner inte mitt land. Det gör inte du heller.

–Vad gör ni här egentligen? –Det är avspärrat.

Avspärrat.

Qaqiffik är en förening för anonyma alkoholister.

Förstår ni? Tack.

Men vi betalar ingen avgift. Vår avgift består av–

–att vi stöttar och hjälper varandra efter bästa förmåga.

I hopp om att bli fria från alkoholens klor.

–Hej! –Hej! Vad fint att ni är här!

Nej, vad fina! Nej, vad du är snäll. Tack.

Det växer inga riktiga blommor på Grönland.

Men det gör det nog i framtiden. Tyvärr.

Hur går det?

Jag måste visa en grej.

–Du måste slicka av tallriken. –Va?

Du ska slicka tallriken, så får du ett fint barn.

Det är en gammal grönländsk sed, så...

Okej...

Ja!

Det här är från minneskortet som jag hittade där uppe.

Jag tror det tillhör den där tjejen som är försvunnen.

Titta på det här klippet.

–Vad gör ni här egentligen? –Det är avspärrat.

När är det ifrån?

Det är från två dagar innan vi hittade graven.

Gå tillbaka lite.

Aaja, du kan sitta med din iPad.

Han där är en dansk soldat i Siriuspatrullen.

Siriuspatrullen är en liten dansk elitenhet–

–som övervakar norra Grönland på hundsläde.

Jag hade hoppats på att det här skulle vara nån av gärningsmännen.

Tänk om...

Vadå, en dansk soldat?

Tänk om vi jagar fel personer.

Ja, men... Det var ju en rysk agent ombord.

Är det nån som vill smutskasta Ryssland så är det Danmark.

Ryssland vill ha vår olja och göra Grönland självständigt.

Tänk efter.

Kan jag få kortet? Jag måste registrera allt som bevismaterial.

Kortet ligger där.

Ina. Ville du inte prata i dag?

I dag ville jag bara lyssna.

Det går jättebra.

Jag heter Gappi. Vill du gå tolvstegsprogrammet?

–Ja. –Vad bra.

Jag kan bli din sponsor om du vill.

–Tack. –Ingen orsak.

Hej då.

"Jag är rädd."

"Men jag gör det ändå, Jonathan, så är jag aldrig mera rädd."

"Åh, Nangilima."

"Ja, Jonathan. Jag ser ljuset."

"Jag ser ljuset."

Hej.

Jag är verkligen ledsen. Det var inte meningen att såra dig.

Och jag har stor respekt för din erfarenhet och kunskap.

–Jag dricker inte. –Du...

Du kan inte åka till Scoresbysund. Jag behöver dig här!

Man behandlar inte folk så om man vill behålla dem.

Du har rätt. Du är så professionell och jag ber om ursäkt.

Det var bara det jag kom för att säga.

Vill du komma in?

Får jag bjuda på nåt?

Vi kan öppna vinflaskan om du vill ha ett glas.

Ja, tack.

Tack.

Det har varit en hård dag. Jag tar också ett glas.

Bad du Siriuspatrullen att undersöka området?

De blev underrättade, men de använder hundsläde.

Inte det effektivaste för att söka av 40 000 kvadratkilometer. Hur så?

Det slog mig bara att det är det området som de patrullerar.

–God afton. –God afton.

Så, då är vi alla här.

Ryssland har brutit mot alla etiska regler inom internationell diplomati.

Jag anser att det är dags att vi slår tillbaka.

Världssamfundet inför ekonomiska sanktioner mot dem.

Det struntar de i. De vill bara förhindra–

–att vi skriver på avtalet och sätter stopp för deras oljeaffärer.

Jag vet att det är svårt, men jag tycker att vi ska sparka ut dem–

–och skriva på avtalet. Vad säger ni?

–Att vi behöver tid att prata om det. –Då tar vi oss tid.

När vi kom hit avsåg alla att skriva på avtalet.

Om vi åker hem nu, så skulle vi i princip säga till världen–

–att man blockera internationellt lagstiftande med ett terrordåd.

–Elsa har rätt i det. –Tack.

Men det här har inget med rådet att göra.

Det vore bättre att åka hem...

Vill du att de ska plocka oss en i taget?

Du inser väl att om nån ska sparka ut dem, så är det jag som värd?

Ja. De anföll ert land. De har kidnappat oskyldiga.

Ni borde ha förklarat dem persona non grata för länge sen.

Jag har redan föreslagit ekonomiska sanktioner för parlamentet hemma–

–men det här är för mycket.

–Nöjd med utsikten? –Det är inte det.

–Vadå? –Dina ärr.

Jaha. Jag var i Bosnien –94 med fredsbevarande styrkan.

Det är granatsplitter.

Kvarlämnad av en grupp.

Vad hände?

En amerikansk räddningsenhet hittade mig.

Jag blev opererad i åtta timmar.

De sa att det var ett mirakel att levern ens funkade.

Så jag åkte till Danmark för att hitta nåt mindre spännande att göra.

Och blev polis.

Wow, det var som fan...

Har du några ärr? Du har sett mina. Nu vill jag se dina.

Du har ju lite mer att handla med.

Kom igen. Är du en fegis?

Okej, okej.

Va?

Det var en isbjörn som gjorde det.

Gick igenom tre lager skinnkläder.

Min far fick den på flykt innan den gjorde mer skada.

Och här är klon som gav mig ärret.

Är det sant?

Nej, det är bara min blindtarm.

Hon har rätt. Det vore ett styrkebesked att skriva på avtalet.

Och vi skulle sätta stopp för oljeindustrins barbarism.

Lätt för er att säga. Men om ryssarna väljer att svara aggressivt–

–så är Finland det första som står i deras väg.

USA står bakom er.

Tack, men vi är inte med i NATO och har inga garantier.

–Vi ska väl inte ut i krig? –Nej!

Om vi är enade, vågar de inte förklara krig.

STOPPA AVTALET SÅ FÅR HAN LEVA

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com