Original subtitles

I bibeln står det: "Allt har sin tid."

En tid för födelse, en tid för död.

En tid för att plantera, en tid för att rycka upp.

En tid för att gråta, en tid för att le.

En tid för att dansa.

Kersti var en underbar och varm mor, livskamrat och vän.

Alltid så sprudlande. Pigg och kvick in i det sista.

Trots sin sjukdom höll hon ett gott humör, och ville -

- att de i hennes närhet skulle leva sina liv som om inget hade hänt.

Att fånga dagen var viktigare än nåt annat för Kersti.

"Sprudlande, kvick in i det sista" hade han inte behövt säga.

Det kändes inte riktigt som att han kände henne.

Hela ceremonin kändes falsk, om du frågar mig.

Jag har inte frågat dig.

- En sån jävla värdelös präst. - Säg inte "jävla" utanför kyrkan.

Kära barn! Vad fruktansvärt sorgligt.

Jag förstod när prästen talade. Det var som att han kände Kersti.

En äkta, fin ceremoni. Åh Sten! Så sorgligt, så ofattbart.

- Jag är så ledsen. - Vi är alla ledsna.

Och Aron, älskade Aron! Din mamma sa alltid hur begåvad du är.

Vad är hennes problem? Hon tar över hela jävla begravningen.

Hon har också rätt att vara ledsen.

Hej, älskling.

Du borde äta nåt. Det blir inte bättre av att du inte äter.

Det blir inte bättre av att sopa i sig ett marsipanfinger heller.

- Vem är tanten i flor? - En fittkärring.

- Ytligt bekant till mamma. - En tvättäkta gråterska.

Alla sörjer olika.

Kärringen gillade inte ens mamma när hon levde.

- Han verkar ta det ganska okej. - Han sörjer.

- Precis som jag. - Som alla oss. Vi sörjer allihop.

På olika sätt. Pappa har lidit i två år.

- Han sörjer inte mindre för det. - Det var inte det jag sa.

Jag menade bara att han liksom...

Kolla på honom, han skulle behöva ha lite kul.

Måste du säga allt? Kan du inte känna av stämningen lite?

- Man ska säga vad man tycker. - Inte alltid.

Det sista du sa till mamma var att hon såg tjock ut. Hur känns det?

- Jag sa aldrig att hon såg tjock ut. - Vad sa du, då?

Jag sa att klänningen var tajt. Det är en jävla skillnad.

Du fattar vad jag menar.

- Jag gjorde det för pappas skull. - Troligt.

Han är som en tryckkokare, han exploderar en vacker dag.

Mamma var taskig mot honom. Minns du det? Du var ju där.

Nån var tvungen att ta hans parti och du gjorde inte det.

Vi tar lite mer kaffe, älskling.

- Hur är det, pappa? - Jodå.

Många ansikten man inte känner igen.

Många människor som man undrar var de var -

- åren då Kersti var dålig.

- Vill du att jag hämtar mat till dig? - Nej tack.

- Vill du ha nåt att dricka? - Jag har druckit.

- Alkohol. - Vad... skönt.

Du måste köra mig hem.

Ska jag göra det nu?

Jag kör pappa hem.

...varit dålig sen länge.

När jag var där sista gången sa hon: "Ulla, jag orkar inte längre."

- Kom, pappa. - Så sorgligt.

Jag hade köpt en resa till vår 40-årsdag.

En sån där Senior Love Romantica, du vet.

- Det säger mig ingenting. - Inte mig heller faktiskt.

Det skulle tydligen vara det finaste av det finaste.

- 40000 kostade den. - Oj.

- Det hade inte mamma godkänt. - Det var en överraskning.

Eller, det skulle vara en överraskning.

Men ändå, 40000. Du har aldrig lagt så mycket pengar på nåt.

- Då ingick allt. - Rimligt.

Vi skulle bada i champagne.

De skulle strö rosenblad i vårt rum och vika våra handdukar till svanar.

Ingenting av det där blir av nu. Hon är borta.

- Du borde åka ändå. - Nej, vi skulle åka tillsammans.

Det var i kärlekens tecken. Senior Love Romantica.

Väldigt tydligt. Både "love" och "romantica" i samma titel.

Älskling?

Hjälper du mig lyfta soporna till bilen?

Elsa, min mamma har precis dött.

- Tusen tack. - Vad fan håller du på med?

Trycka in sopor i pappas bil? Vet du vad bilen betyder för honom?

Han skulle bli jätteledsen för minsta skråma.

- Behöver du hjälp med nåt mer? - Tack, det är bra. Sköt om dig.

Sätt dig i bilen. Älskling, snälla. Kan du sätta dig i bilen?

Du måste börja tänka på dig själv nu.

Du har för fan pröjsat 40000 för praliner och handdukssvanar.

- Mamma skulle bli galen. - Ja, för att du har betalat det...

...och nu bestämt dig för att inte åka, så skulle hon bli galen.

Jag förstår att du är förkrossad. Det är vi alla, men vi kan inte...

...sluta leva för att hon inte finns längre.

- Det har gått en vecka. - Du ska inte sluta sörja.

Du kan väl sörja samtidigt som du trycker i dig tryfflar?

Inget blir bättre för att du sitter hemma och tittar i gamla album.

Livet här utanför fortsätter liksom.

Nej, sväng inte här. Kör rakt fram. Stanna här.

- Ska jag köra eller stanna? - Kör.

- Gud, jag kör ju. - Stanna här.

Jag tar en promenad.

- Du kan inte gå härifrån. - Jo, jag behöver det.

- Klarar du dig? - Ja. Hej då.

Jag tycker att du ska åka! Det kommer att vara bra för dig!

Du behövde inte ha så tråkig ton mot honom. Han hjälpte bara till.

Om du behöver hjälp med nåt så hjälper jag dig.

Jag frågade dig.

Han stirrade ner i din urringning hela begravningen, som ett pervo.

Sluta nu.

Stefan och jag är kusiner. Att han har mage på min morsas begravning.

- Jag vill inte. - Du har inte ätit på tre dagar.

Jag vill att du äter en macka.

Jag älskar dig.

Vad?

- Ska du gå och jobba nu? - Ja.

Kan du inte stanna hemma ikväll?

- Ikväll bara. - Jag måste jobba.

Jag skulle behöva min flickväns stöd nu.

- Följ med, då. - Stå i baren som ett jävla freak?

Eller stanna hemma som ett freak så kommer jag.

Fattar inte du att jag är ledsen?

Har du ingen sån där jävla... empati, eller vad fan det heter?

Jag förstår att det känns jättesvårt just nu.

Men jag kan inte stanna upp för att din mamma har gått bort.

Det här har inte ens med mamma att göra.

Nej, ingenting.

- Vad har det med att göra, då? - Ditt äckliga, jävla jobb.

Jag är trött på att se dig i muskorta minikjolar på Instagram.

- Lägg av. - Jag pallar inte. Det går inte.

- Om du inte accepterar mitt jobb... - Jag gör det.

- Du behöver inte gå... - Gå till det?

- Det är det man gör, går till jobbet. - Naken till det!

Du behöver inte gå naken till jobbet!

Det var det jag skulle säga om du hade lyssnat.

- Lyssnar jag inte på dig? - På det du vill. Så jävla omoget.

Vet du vad du är? Dum i huvudet. Dra åt helvete!

Kom inte till mig om du behöver mig för då är jag inte där.

Bara så att du vet det!

- Tar du på nåt mer eller går du så? - Jag tänkte ta den här också.

- Är du rädd att frysa annars? - Gå!

Du bad mig ta bort avbeställningsskyddet -

- för att få resan billigare.

Du kan inte få tillbaka dina pengar. Jag är ledsen.

- Min fru är död. - Det är jättetråkigt.

Ja, det är ganska tråkigt.

Men vi kan inte göra nåt åt det. Tyvärr.

- Nej. Men tack så mycket, då. - Tack detsamma.

- Hoppas att resan blir bra. - Ha en bra dag.

Det var en bra präst. Sten borde ha insett hur sjuk hon var.

Kersti var ju sängliggande. Undrar hur han ska klara sig nu.

Han kommer aldrig att klara av att ta steget ut i livet som ensam.

Kersti bestämde allting. Han är inte kapabel till det.

- Det är för sorgligt. - Ja.

Nej, vänta. Jag behöver inte de här längre.

- Jag kan lägga dem här bakom. - Ja. De var till min fru.

- Hon var sjuk. - Vad tråkigt att höra.

- Ja, fast nu är hon död. - Vad hemskt.

Ja, det är hemskt.

- Sten. Sten! - Men Ulla, hej!

- Vilken fin ceremoni det var. - Tack igen.

Det hade Kersti också tyckt.

Det kan vara svårare än man tror att gå vidare efteråt.

Jag tänker på Åkes kollega som gick bort.

- Det var en svår tid för oss alla. - Tack för omtanken.

Jag kommer snart klara av att ta steget ut i livet igen.

Det är klart att du klarar det.

Kersti kommer ju alltid att finnas kvar.

- Var det bra så? - Det var superbra så.

Det tar sin tid att sörja, det är viktigt att ta tid till det.

- Jag måste gå, Ulla. - Ja, gå hem och sörj.

- Ulla! - Hej! hur är det?

Jävla skvallerkärring. "Gå hem och sörj."

- Clara, är allt okej? - Är urinblåsan tabbad?

Ja, men hon är trött. Och kurvan är avvikande.

- Är allt okej? - Ja. Eller vad menar du?

- Du begravde din mamma igår. - Jag vet, jag var där.

- Det är en ganska stor grej. - Folk dör och folk föds.

- Jag tänkte... - Du behöver inte det.

Jag tar inte med mitt sorgearbete till jobbet.

- Jag orkar inte! - Visa dig inte svag inför ditt barn.

Du är den starkare. Du ska hålla henne och säga att allt ordnar sig.

Om inte du orkar det vem gör det då? Ingen!

Tryck ut barnet och se till att bli världens bästa mamma till det.

Du kör inte av vägen en vanlig jävla tisdag -

- amputerar benet och blir sängliggande i flera år!

Sen får du en stroke när din dotter är på 7Eleven och köper lösgodis!

Vad pratar du om?

- 4,3 kg. En baddare. - Vad kul.

Du behöver inte, jag vet.

- Kan du vänta lite... - Men vad?

Jag fattar att jag gick över gränsen.

Jag fattar att det var opassande att dra in min mammas amputerade ben -

- i hennes barnafödande. Du behöver inte banka in det.

Jag tänkte säga att du var väldigt bra därinne idag.

Lite knäpp kanske, men bra.

Det var roligt att du sa "hon" hela tiden, när en "han" kom ut.

- Prosit. - Oflyt.

Det hade kunnat vara en tjej. 50 procent oflyt kan man säga.

Jag behöver ett järn, tror jag.

- Jag trodde också det var en tjej. - Säger du så för att vara snäll?

- Den var väldigt liten. - Den var extremt liten.

Det är inte dig det är fel på. Det är bebisen.

Ja, jag är vuxen. Men jag var inte det när hon slutade bry sig om mig.

- Det är klart att hon brydde sig. - Jag gick ut med toppbetyg.

Jag blev läkare fast jag inte ens ville det.

För att hon skulle bli stolt. Inte en gång sa hon att hon var det.

Du kanske påminde för mycket om den hon ville vara.

- Var hon avundsjuk på sin dotter? - Ja, kanske.

- Det är sjukt. - Klart att hon brydde sig om dig.

- Varför var hon på mig så mycket? - För att hon var din mamma.

Hon brydde sig kanske om mig så, men inte så.

Hon älskade inte mig villkorslöst.

Hon älskade mig som man älskar nån som står nära.

Hon älskade mig inte in i märgen.

När jag får barn, om jag får barn...

- Det är klart att du får barn. - Jag var inte ute med håven.

När, om jag får barn, då ska jag älska dem villkorslöst.

Jag vill veta hur de mår varje sekund.

Jag ska vara den de ringer angående vad fan som helst.

Jag ska stå dem så nära, närmre än de står sig själva.

Härligt. Låter inte alls kvävande.

Jag ska bli en ansvarsfull mor som vet när man sätter stopp.

- Vill du ha nåt mer? - Tack, det är bra. Inte mer.

- Jag ska hem, klockan är snart elva. - Herregud! Är klockan snart elva?

Du var den som visste när man sätter stopp.

Det sa jag inte att jag visste. Exakt såhär sa jag:

Om jag får barn kommer jag att veta det.

Nu har jag inga barn, jag är barnet. Det är så skönt.

- Kan vi få två vodkashots? - Inte mer, det slutar inte bra.

De kommer att rulla ner, gå ner i strupen som ett vattenfall.

- Du kommer att ångra dig. - Nu ringer pappa.

- Ta det för jag måste gå. - "Saved by the bell."

Jag har inte ringt honom och bett honom ringa. Nej, jag skojade.

Jag måste gå. Låt henne inte dricka mer. Vi ses på måndag, puss.

Sov så gott.

Åh, fy fan... vad gott.

- Hej, pappa. Är allt okej? - Nej.

Under omständigheterna, liksom.

Under omständigheterna så känns det ganska ensamt.

- Jag vet känslan. - Du har rätt, Clara.

- Jag har bestämt mig. - För?

- Jag åker imorgon bitti. - Vart ska du?

- Senior love romantica. - Ja, Senior love romantica såklart.

Det är en jättebra idé att du åker.

- Det känns deppigt att åka ensam. - Det är inte deppigt, det är bra.

Unna dig det. Ingen blir glad för att du sitter hemma och är ledsen.

- Det är bra att du tog in vad jag sa. - Biljetterna gick inte att avboka.

- Din mor var ju ekonomisk. - Milt uttryckt.

Hon hade inte velat att jag slängde dem.

Då hade hon vänt sig i sin grav.

Jag menar, bara åk. Det är klart att du ska åka.

- Hade mamma velat det? - Jag vet inte.

- Gör det för din skull. - Ja, jag gör det.

- Jag åker. - Gör det.

- Då ses vi om två veckor. - Gör det. Ha det så roligt.

Kör Aron dig imorgon, då?

- Han har ju din bil, tänker jag. - Jag vet inte, jag ringer honom.

Tror du att han tycker att det är konstigt att jag lämnar honom?

Ingen tycker det är konstigt att du åker. Nu måste jag gå.

- Puss. - Hej. Puss, hej.

Är du helt sinnes? Ska du åka? Resan var till dig och mamma.

- Och mamma är död. - Aron, säg inte sådär.

Är ingen ledsen och behöver bearbeta?

Jag har bearbetat i två år, varenda dag.

- Är det skönt att hon är borta? - Det sa jag inte.

Ska du fira hennes bortgång med champagne och rosblad, liksom?

Prata inte så med mig! Du har min bil, kan du kanske...?

Åk då! Åk då, pappa! Gör det om det är så jävla viktigt för dig!

Jag får ta en taxi.

Oj, nej. Vet du vad? Förlåt. Jag bara... Du är så ung.

- Hur ung är du? - Spelar det nån roll?

- Jag är myndig. - Tack för att du berättade det.

- Just nu känner jag mig jätte... - Gammal.

Full, tänkte jag säga. Men absolut, gammal också.

Kan du stanna här?

Det är bättre om du hoppar ut här, inte hemma hos mig.

- Jag gillar mogna kvinnor. - Det är jättefint.

Men jag känner mig övermogen. Marinerad.

Aj, som fan. Helvete.

Oj. Nej, nej, nej.

- Hej. - Vad är oddsen?

- Hur är läget? - Hur är jag?

- Behöver du hjälp? - Snälla, sluta prata i frågor. Okej?

Vad fan har du shorts på dig för?

- Har du varit och tränat? - Ja.

- Har du varit på fest? - Ja.

Det var jättetrevligt faktiskt. Titta! Här är de ju!

- Tack för hjälpen. - Så lite.

- Nu ringer det också. Jag har jour. - Oj.

Jag har inte jour. Var är min telefon? Här är den.

Min brorsa. Honom vill jag inte prata med nu eller någonsin.

- Vad? Jag hör dig, Clara. - Oops.

- Hör du mig fortfarande? - Ja, jag har krockat.

Med pappas bil? Är du dum i huvudet? Han kommer att döda dig.

Varför tror du att jag ringer dig?

Jag är på väg till sjukhuset med ambulans.

Vad säger du? Jag hör vad du säger, du behöver inte upp...

- Okej, jag... Jag ringer en taxi. - Jag kör dig.

- Vänta, Aron. Vart ska jag? - SÖS.

Jag ringer en taxi och kommer till SÖS. Allt blir bra.

- Du, jag kör dig. - Jag ringer en taxi.

- Min bil står här. - Du känner inte mig.

Din brorsa sitter i en ambulans, klart jag kör dig.

Okej, kör mig då. Gud.

Hallå! Här.

- Vilken fin bil du har. - Tack.

Här var det låst. Nu är det öppet.

- Har du ingen ratt? - Jo, där. Bälte också.

- Akta benet. - Jag har inget ben.

- Allt bra? - Allt är inte jättebra.

- Jag är så full, och lite ledsen. - Oj.

Jag är också lite glad. Det är mycket känslor nu.

- Kan jag göra nåt? - Vi kan gå på dejt.

- Ska vi på dejt? - Vi? Nej. Eller ja...? Vill du det?

Förlåt, jag mår jätteilla. Kan du stanna så jag får spy lite?

- Behöver du hjälp? - Snälla, gå in i bilen och vänta där.

Är du säker...? Okej, jag väntar i bilen, då.

- Fan, vad äckligt. - Jag väntar här.

Är det okej?

- Är det okej? - Allt är kanon.

- Älskling. - Hej.

- Hur mår du? - Kom.

Jag har fått massa smärtstillande så det är stabilt.

Vad hände? Hur kunde du köra av vägen?

- Jag fattar inte. - Hade du druckit?

- Nej, jag hade inte druckit. - Somnade du bakom ratten?

Det sprang ut en ren framför bilen. En sån där med horn.

- En hjort? - Rådjur heter det, för fan.

Jävla ungar.

- Kunde du bara sticka? - Från jobbet?

Det är klart. De fattar ju. Om de inte gör det är det skit samma.

Jag älskar dig. Förlåt att jag är så dum i huvudet. Aj, aj!

- Hej, hur mår du? - Hur mår du?

- Jag ligger inte på sjukhus. - Det borde du, vad har hänt?

- Jag var lite full. - Nu är du spiknykter, eller?

Nu börjar saker klarna upp sig. Tackar som frågar.

- Hur är det med dig? - Han har fått smärtstillande.

Festligt klädd du är. Glömt tröjan hemma?

- Hej, Peter. - Förlåt, Aron.

Det här är Peter. Han körde mig hit.

- Vi känner inte varann. - Men vi ska på dejt.

- Men du är okej, eller? - Jag har haft en jävla tur.

Jag kom lindrigt undan. Jag är fullproppad med smärtstillande.

Jag är dåsig och skärrad, jag har fan krockat.

Du kör inte pappa till Arlanda imorgon bitti, eller?

- Ska han åka? - Det är väl bra att han åker.

- Har du uppmuntrat honom? - Nej. Jag övertalade honom.

- Skämtar du? - Får han inte ha lite kul?

Ska han vara ensam när han behöver oss som mest?

Varför tänker du inte på pappa?

Tänkte du på pappa när du kvaddade hans älsklingsbil?

- Och höll på att stryka med själv? - Han körde av vägen i 15 km/tim.

Han har nackspärr och har fått Alvedon.

Kan ni åka hem nu så jag kan få lite lugn och ro, för jag har ont!

Och ropa på sjuksköterskefittan så att jag får lite morfin!

Ska jag ropa på sköterskefittan så kan hon söva kärringen?

- Tack för skjutsen. - Tack för sällskapet.

Jag har andra sidor också. De säger det.

Ja, men då...

- Jag ska väl gå upp till mig. - Ja, jag måste också...

- Jag såg inte den komma. - Inte?

- Jag har ju kräkts. - Just det.

Fan, vad äckligt.

Jag tycker att vi ska gå på den där dejten.

- Ring när du har nyktrat till. - Jag är nykter nu.

Men jag fattar vad du menar när du sa att jag ska ringa...

Sov gott!

Varsågod, du kan komma här.

Hej. Jag ska flyga men jag är orolig att väskan väger för mycket.

- Lägg den på bandet. - Vad får den väga?

- 23 kg. - Då ska det nog vara okej.

- Den vägde 11, så ingen fara. - Vilken tur! Jag var lite orolig.

- Får jag be om passet? - Här är pass och biljetter.

- Den behöver jag inte. - Hur vet du då vart jag ska?

- Du ska till Gran Canaria. - Otroligt! Kunde du...?

Du ska checka in vid disk 21. Det här planet går till Helsingfors.

- Oj, dit ska jag ju inte. Är det...? - Precis därborta.

Tack så mycket.

Ursäkta mig. Ursäkta.

Ursäkta mig. Tack, tack.

- Gå du före. - Gick du också fel?

Jag höll på att hamna i Finland.

Jag höll på att checka in mig till Zürich.

Här ska man på lyxresort och käka skaldjur -

- och så blir det kladdig ostfondue i Zürich istället.

- Vart ska du? - Jag ska också på lyxresort.

- Senior love romantica? - Japp.

Tittade de misstänksamt på dig med när du bokade en singelbiljett?

Nej, jag bokade in mig och min fru.

Jaha. Var har du frun då?

- Hon är död. - Nej...

- Förlåt. - Nej, det är knappast ditt fel.

Text: Gunilla Hay www.sdimedia.com