Original subtitles

Tidigare...

Platsen jävlas med dig bara för att du saknar din pappa.

Jag såg dig få två anfall på två dar.

Du är arg på mig för att du vet att jag har rätt.

När jag hittade mamma vid flaskträdet såg jag honom. Han åt henne.

Vi skulle flyga i ett jetplan

Vad är det med dig?! Visa honom vad han gjorde!

Det är nåt med dockorna. Jag har nog sett dem förut.

Nej! Nej!

-Vi måste, Donna! -Donna! Donna!

-Vad hände? -Jag minns hur man skadar dem.

Boyd, svamparna har nog kickat in.

Visa mig vad jag har vetat.

Det är jag när jag var tolv år.

Man måste röja undan för att se det.

Det var här barnen offrades.

Hur ska vi rädda dem? Vi har bara misslyckats!

-Hej, Jade! -Nej, nej!

Anghkooey.

-Jade! -Hur fan kom vi hit?

-Du gick aldrig härifrån. -Jag vet hur vi ska ta oss hem.

Jag vet hur vi kan rädda barnen.

-Du kan inte mena allvar. -Det är det enda sättet.

Ska alla behöva dö?

Vill du gå in i tunnlarna där varelserna finns-

-för att barnens kvarlevor är begravda där?

Ja!

Det börjar bli sent. Vi behöver sova.

Jag fattar att det här kan verka lite skakigt...

"Lite skakigt"? Är det så du vill beskriva det?

Vi visste att det här var en chansning.

Du avfärdar allt jag säger på grund av hur jag fick reda på det.

Okej, okej...

Vi glömmer att du såg allt det här när du var påverkad av svamparna.

Vi bara...

Vi struntar i det ett litet tag.

Säg du har rätt, och kvarlevorna är där nere...

Än sen?

Hur hjälper kvarlevorna oss att komma hem?

Det vet jag inte riktigt.

Okej.

Hör här... Genom historien finns det otaliga exempel-

-på kulturer och religioner som bevarar kvarlevorna...

...efter de avlidna och vördar dem.

Varför mumifierade egyptierna sina härskare?

Den här jävla mardrömmen vi befinner oss i skapades...

...genom ett offer.

Tänk om kvarlevorna håller kvar barnens själar här?

Varför kommer varelserna aldrig ut på dagtid?

De kanske är där nere och skyddar det som göder den här platsen.

Då vill jag påminna om att risken finns att vi alla dör.

-Inte om vi gör det på rätt sätt. -Jaha...

Berätta hur planen ska utföras på rätt sätt.

Det är där du kommer in i bilden.

Jag fattar att du har många tankar nu-

-som kan visa sig vara viktiga, men se det ur min synvinkel.

Du vill att jag ska planera ett självmordsuppdrag-

-på grund av nåt du såg när du hade en psykedelisk tripp.

Hur kan jag bevisa för dig att det här är det rätta?

Jag vet inte.

-Dörren. -Va?

Du och jag gick ner i källaren i Colony House.

-Vi gick ingenstans. -Just det.

Jag har aldrig varit i den källaren. Jag kan ju inte veta hur det ser ut.

Om du beskriver hur källaren ser ut bevisar det inte...

Det fanns en dold dörr.

Har du sett några dörrar i Colony Houses källare?

Nej.

Om vi går dit och hittar den dörren...

...kan du väl överväga att tro på det jag säger om kvarlevorna?

Då skulle jag överväga det.

Nu så... Okej.

Hur kunde ni tycka att det här var kul?

-Vi hade inga mobiler. -Intressant.

Sociala medier från stenåldern.

Det här är källaren jag såg. Det är lite mer städat.

Vi försöker förstå hur de som kom hit före oss hamnade här.

Vi kanske har missat nåt...

Boyd har satt mig i arbete så att jag inte ska ta livet av mig.

-Hur går det? -Jag har inte försökt än.

-Då funkar det. -Vad kan jag hjälpa dig med?

Jag letar efter en hemlig dörr som jag såg när hade ätit svampar.

Vilka märkliga samtal folk har här.

Yatzy!

-Kom och hjälp mig! -Okej.

Kom igen!

Hjälp till!

-Nej, nej... Den ska vara här. -Jade...

-Allt annat är exakt likadant! -Okej.

Den ska vara här.

Dörren kanske bara är en metafor.

Kvarlevorna kanske var en metafor.

Nej! Hör på...

Jag fattar att du tvivlar.

Det skulle jag också göra om jag var du.

Jag fattar att det är riskabelt...

-Det är rena självmordet. -Kanske för vissa, ja.

Har du inga problem med att några dör?

Kanske ett dussin? Var går gränsen, Jade?

Hur många dör om du inte gör nånting?

-Hur många har du redan förlorat? -Vad fan sa du?

Säg det en gång till!

Boyd, det finns en gräns för hur länge du kan hålla ihop alla-

-med beslutsamhet och goda avsikter.

Förr eller senare brister det. Nåt kommer att förändras.

Då dukar hela jävla stan under.

Gå inte över gränsen, Jade.

Det här är vår chans, Boyd.

Jag letade efter svar och hittade det.

Det här är vår chans.

Vad handlade det där om?

Vi går ut.

Tror Jade att vi komma hem om vi gräver upp kvarlevorna?

Ja, om kvarlevorna ens finns där nere.

Det är hans teori.

Jade och Tabitha har minnena på grund av reinkarnation.

Boyd, vad tror du?

Om du hade frågat mig innan jag fick maskar under huden-

-eller innan jag hittade magiska stenar i skogen som skyddar oss...

Vad i...

Jag ville inte dölja nåt för dig.

-Jag bara... -Jag vet.

Och det har ju inte varit särskilt lugnt på sistone.

Så sant...

Minns du förr när vi kunde räkna nätterna när inget dåligt hände?

Om du hade sagt att det var den gamla goda tiden...

Vi måste prata om en annan grej. Kolla...

Herregud, vad gör han?

-Vad är det frågan om? -Victor är på taket.

Va?

Fan! Vad i...

Fin utsikt.

Vad gör du här uppe?

När jag var liten hoppade en man härifrån.

Han avskydde den här platsen.

Han var rädd hela tiden, så en dag hoppade han.

Det tog flera dar innan han dog.

Han försökte fixa saker...

...men de blev bara sämre.

Är du här på grund av det jag sa till pappa?

Ja.

Jag borde aldrig ha sagt nåt.

Du, Victor...

Mannen i kostymen kom hit precis som alla andra.

Minns du nåt mer om honom?

Victor...

Jag kan försöka.

Okej.

Vi kan väl gå in?

Sara?

-Julie... -Hej!

-Vad ska du göra med färgen? -Jag ville göra nåt fint för Sophia.

Få henne att känna sig mer hemma.

Nathan sa alltid: "Ett lager färg fixar alla ens bekymmer."

Jag vet inte vilka färger det är.

Jag ville bara be om ursäkt.

Jag visste inte vad du gick igenom.

Jag tror att jag fattar det nu. Jag ville bara be om ursäkt.

Vill du hjälpa till?

Jag har en pensel till dig. Kom in...

Mannen i gult...

Du sa till din pappa att han kom till stan som alla andra.

Vi tyckte att hans kostym var lustig. Han verkade vara trevlig.

-Kom han hit ensam? -Ja.

Jag vet inte riktigt.

Minns du vilken sorts bil han körde?

Den var stor. Den var brun.

Brun... Är det en av bilarna du tog ut i skogen?

-Jag ville inte se den. -Okej.

Kan du följa med oss dit och visa oss vilken det är?

Victor...

Jag ska inte tvinga dig att göra nåt du inte vill.

Vi behöver bara få så mycket information som möjligt.

Vi måste ta reda på om vi behöver oroa oss för den här mannen.

Jag vill att alla ska vara trygga.

Kan du hjälpa mig med det? Ingen fara...

Boyd? Är du där?

-Varför är du redan tillbaka? -Du måste komma ner till skjulet.

-Är allt bra? -Har du sett Victor?

Ja. Han är på sitt rum.

Var är Ellis?

Han mår bra. Han skulle titta till Fatima.

Patty är på kliniken. Hon blev illa tilltygad.

Hur då?

Vi går in.

-Vad fan, Donna... Vem är det? -Det var Roger.

Jag vet inte hur jag ska säga det, så jag säger det bara.

Vi attackerades av jättedockor som kom upp ur sjön.

Och de här är inte bara dekorativa.

Tabitha använde den för att döda en av dockorna.

Körde den rakt igenom den jäveln. Då gav de andra sig av.

Tyvärr...

...var det efter att de fick tag på Roger.

Vi hittade kroppen i morse.

Herregud....

Vi lämnade kvar mat så att vi kunde bära med oss totempålarna.

Vi tänkte att de var värda mer än några påsar rovor.

Är det nån som behöver ett glas? För det behöver jag.

-Säg nåt. -Det är lite mycket att ta in.

-Jag är inte galen. -Nej...

Nej, jag vet. Det är inte det...

Efter allt du har utsatts för på den här platsen-

-och fortfarande utsätts för, så förstår jag inte vad som händer.

Det känns som att jag borde kunna hjälpa dig mycket mer.

Det känns som om det är jag som har misslyckats.

-Nej... -Nej, jag vet.

Jag säger det inte bara för att du ska...

Du...

Hjälp mig att förstå.

När jag växte upp var jag ofta rädd.

Jag kände mig maktlös.

Men historierna om djinnerna-

-Vishnu och Krishna, golemen i Prag...

Nu fattar jag varför pappa berättade de sagorna.

Världen var så jävla läskig, men om jag kunde tro på magiska saker...

Ingen kunde ta det ifrån mig.

Vi har sett så mycket mörker. Vi har levt med så mycket rädsla.

Jag måste tro på magiska saker.

Victor?

Hej!

-Vad gör du? -Jag försöker minnas dåliga saker.

Har det att göra med kostymen vi hittade i skogen?

Varför blev du så rädd?

-Det vill jag inte berätta. -Varför inte?

Jag berättade för pappa, och han blev väldigt upprörd.

-Varför då? -Jag vill ju inte berätta det!

Då ska jag inte berätta vad som hände vid bosättningen.

Okej.

Får jag rita med dig?

Ja.

Det fanns monster i sjön.

-Vad för slags monster? -Jättedockor.

Jaså?

-Vad gjorde din mamma? -Mamma dödade en.

Din mamma är en tuffing.

-Ja. -Min mamma var också en tuffing.

Hon log alltid, även om hon var rädd.

Hon visste att vi skulle bli rädda om hon inte gjorde det.

Min pappa är nog inte så stark.

Ursäkta? Har du sett sheriffen?

-Nej, han kanske är på Colony House. -Tack.

-Du heter väl Henry? -Det stämmer.

Du ser bekymrad ut, Henry.

Det har varit en jobbig dag.

Ursäkta mig.

Du igen?

Varför finns det en bar på en bensinmack?

Varför det finns en bensinmack i en stad ingen kan lämna?

Det har du rätt i.

Vem tillverkar alkoholen?

Jag har förstått att det har funnits en bartender här.

Han är död nu, förstås.

Får jag slå mig ner?

Förlåt, det var inte meningen att störa dig.

Nej, sätt dig. Det var inte meningen att vara oförskämd.

Jag fattar - tro mig.

Det är rätt otroligt att det finns folk här som ens vill företa sig nåt.

Skål för människans motståndskraft.

Vi kan vara motståndskraftiga tillsammans.

Det låter bra.

Hur gammal är du?

Gammal nog att ha begravt min pappa. Gammal nog att sörja.

Touché...

Du säger att de där varelserna attackerade er...

Ursäkta, men vad säger du?

De var dockorna jag hade som flicka.

Mannen som tog dem från mig var rädd för dem.

Han sa att de gav honom mardrömmar. Så han kastade dem i sjön.

Men när mannen dog kom de till liv på nåt sätt.

Våra rädslor blir en del av skogen.

Va?

När cikadorna kom till stan-

-sa Sara att Nathan alltid hade varit livrädd för dem.

Hon trodde att människorna som dör här...

Att deras rädslor och mardrömmar blir en del av skogen.

-Jag tror att hon kan ha rätt. -Fasen...

-Donna... -Hur berättar vi det här för andra?

Hur säger vi att det finns mer att oroa sig för-

-än de leende skitstövlarna som kommer fram på natten?

Nu har vi även mardrömmar som vi inte ens kan skydda dem från!

Hur mycket mer kan folk ta innan de bara...

-Sätt dig ner. -Nej, hör på...

Jag måste vaska av mig först.

-Donna... -Donna!

Donna?

Donna...

Donna, säg nåt!

-Hämta Kristi! -Ja.

-Hämta ambulansen! -Ja!

-Vet du hur man kollar pulsen? -Ja.

Kom igen, Donna!

-Jag hittade salvan. -Toppen.

-Det är inte så mycket kvar. -Okej.

Okej. Det här kommer att svida lite.

Det håller såret rent.

Andas bara. Jag vet... Du är jätteduktig. Bra!

-Andas bara... Jag vet. Andas bara. -Tryck här.

Så där ja...

Kristi! Donna har fått en hjärtinfarkt!

-Va? -Kom igen, Donna. Stanna hos mig!

-Se upp! Ur vägen! Backa undan! -Har hon puls?

-Va? -Nej, det har hon inte!

-Hur lång tid har det gått? -Jag vet inte. Fem, sju minuter.

-Började du med kompressioner direkt? -Här. Okej.

-Undan. -Ja.

-Fortsätt med kompressioner. -Okej.

-Kom igen, Donna. -Kolla pulsen.

-Ingen puls. -Okej.

-Fortsätt med kompressioner. -Kom igen, Donna.

Kolla pulsen.

-Nej. -Undan.

Fortsätt...

Kom igen, Donna.

-Kolla pulsen. -Kom igen...

Nej.

-Va? -Nej, nej...

Kom igen! Försök igen!

-Boyd, det hjälper inte. -Gör det igen, sa jag!

Gör inte så här!

Du dör inte utan min tillåtelse. Fattar du?

Du dör inte utan min tillåtelse! Öppna dina jävla ögon!

-Vad var det? Såg du det? -Ja.

-Såg du det? -Hon har puls.

-Den är svag. -Donna, hör du mig?

Varför är hon inte...

Vi behöver maskinen från ambulansen.

Jag hämtar den.

-Hur får vi ström? -Ström? Jag fixar det.

Ta hand om henne.

Donna, hör du mig?

Jag har inte sett en sån här på åratal. Kolla...

-Jade! Var är sladdarna? -Va?

Sladdarna från radiomasten! Var är de?

-Vad händer? -Donna har fått en hjärtinfarkt.

-Jade, var är sladdarna? -De är ute i skjulet! Kom...

-Vad fan är det här? -Det hände en grej.

-Vem är det? -Sladden!

-Den är här under! -Vi flyttar honom.

-Kom igen. Redo? -Ett, två, tre.

-Herregud! Fan! -Jade...

Jag ska förklara allt sen.

Jade! Jag behöver din hjälp. Donna behöver din hjälp.

-Ta dig samman. -Okej...

-Tack! -Ta sladdarna.

Akta...

Vad händer där inne? Klarar hon sig?

-Mamma? Vad hände? -Jag trodde att du var där ute.

Varför står alla vid Donnas rum?

Donna har fått en hjärtinfarkt.

Men hon mår väl bra? Mår hon bra?

Vi vet inte än. Alla hjälper henne.

-Du... -Hon mådde ju bra.

Har det med bosättningen och dockorna att göra?

Nej, gubben. Människor drabbas ibland av det.

-Jag vill träffa henne! -Ethan...

-Jag vill träffa henne innan hon dör. -Säg inte så. Hon ska inte dö.

Jo, det kommer hon. Alla här dör. Snälla, låt mig ta farväl.

Snälla...

Okej, nu är det nästan klart.

-Nu är den i gång. -Nå?

Hennes värden är stabila. Det är ju bra.

Okej. Varför har hon inte vaknat?

Nej, prata med mig.

Vi vet inte hur länge hennes hjärna var utan syre.

Hon kommer att vakna.

-Kristi? -Jag vet inte.

Hej... Tabitha undrar om Ethan får komma in en stund.

-Han är väldigt uppriven. -Ja, men bara en liten stund.

Okej.

Donna?

Jag ska inte glömma det du sa.

Rädslan som gör oss till hjältar.

Jag lovar att alltid försöka vara modig.

Jag älskar dig, Donna.

-Det blir inte bättre än så här. -Nej, det blir det inte.

Nu verkar det vara slut.

Jag tycker att vi ska ta fram en flaska till.

Kära du, det har jag inga problem med.

Jag kan hämta den.

-Får jag fråga en sak? -Visst.

Varför stirrade du på kostymen på polisstationen?

-Förlåt. Jag vill inte snoka... -Det är lugnt, det är bara...

Mannen som bar den kostymen...

Han gjorde saker...mot min familj.

-Han gjorde hemska saker. -Har du familj här?

Bara min son numera. Han kom hit med min fru och dotter.

-För 40 år sen. -Och den mannen...

-Var är han nu? -Ruttnar i helvetet, hoppas jag.

-Nu skålar vi för din familj. -Och för din far.

Och för min pappa.

Vänta... Det måste finnas nåt här som förhöjer smaken.

Det gör det inte. Tro mig, jag har letat.

Du kanske inte letade så noga...

Vad hände?

Bara lite krossat glas.

Det ser inte så farligt ut. Får jag se...

Det måste finnas nån trasa här.

Har du stängt? Vart ska du?

Jag ska laga mat åt alla på Colony House.

-Varför då? -Donna har fått en hjärtinfarkt.

-Fasen... Hur är det med henne? -Vi vet inte än.

Vill du ha hjälp?

-Det vore snällt. -Jag kan bära.

Det är konstigt att göra nåt normalt. Jag hade nästan glömt hur det var.

Vad saknar du mest?

Inte det uppenbara, utan småsakerna.

Godis.

Jag saknar godis. Jag var en riktig gottegris.

-Va? -Inget.

Jag försöker se dig sitta i soffan och äta choklad.

Jag var mer förtjust i gelémaskar och vingummi.

-Jag gillar donuts. -Donuts...

Jag hade nästan glömt bort donuts.

Det fanns en affär som pappa brukade ta med mig till som sålde donuts.

Bara jag och han. En dum grej som vi brukade göra tillsammans.

Men en dag sa jag att jag inte ville åka dit längre.

Jag ville bara umgås med mina kompisar.

Jag önskar att jag...

Får jag fråga dig en sak?

Visst.

Du sa att du förstår vad jag har gått igenom.

På vilket sätt?

Nåt här övertygade mig om att jag fortfarande kan hjälpa pappa.

Jag kan gå tillbaka till dan då det hände...

...och rädda honom.

Det kan jag väl inte göra?

Jag tycker så synd om dig att du fick genomlida det.

Hej...

-Nån bättring? -Nej, inte än.

-Har du pratat med Fatima? -Ja.

Och?

Min fru bygger ett monster i ett rum fullt av lera.

Och nånstans tror jag att det är precis vad hon behöver just nu.

-Har hon vaknat? -Nej, inte än.

Du kan sitta hos henne om du vill.

-Hej! -Hej!

-Jag ska gå ut. -Okej.

-Säg till om det blir en förändring. -Ja.

-Jag väntar utanför. -Okej.

Du kan lägga ner den här skiten nu och öppna ögonen.

Jag vill att du...

...lyssnar på mig.

Okej?

Jag kan inte...

Jag kan inte göra det här utan dig.

Det är bäst för dig att du vaknar. Hör du det?

Vi har saker att göra, du och jag.

Jag tänker inte ta farväl. Fattar du?

Jag tänker fan inte ta farväl.

Vad ska du göra om hon inte vaknar?

-Vad fan är det för fråga? -Jag tänker bara praktiskt.

Se till att de blir tunna och fina.

Jag vill inte skära fingrarna av mig på grund av en gryta.

Det är riktigt god gryta.

Lite större bitar.

Varför står du bara där? Hacka lite grönsaker i stället.

-Nej, jag... -Jag frågade inte.

Okej.

Vi är ett stiligt par.

Minns du kvällen när jag, Abby och Ellis kom till stan?

Ja. Abby ville nog att du skulle skjuta mig.

Du skrämde skiten ur oss!

Du sprang ut i gatan som en galning!

Sen tog du ner oss i en bunker, och där var Donna.

Och Dale. Dale var också där.

Minns du Donnas första fråga?

Nej.

"Snarkar nån av er?"

Jag fattade inte vad fan hon pratade om.

Vi hörde monster skrika i skogen och klättrade ner i ett hål.

Sen började hon tjata om att snarka.

Sen tittade hon lugnt på mig och sa: "Om ni snarkar, hittar de oss."

Mitt i all rädsla, misstro och allt jäkla kaos-

-sa en liten röst i mitt bakhuvud: "Hon..."

"Hon vet hur man överlever."

"Vi kanske klarar oss."

Det hjälpte mig igenom den natten.

Hon hjälpte mig igenom den läskigaste natten i mitt liv.

Jag har aldrig sagt det till henne.

Vi bråkade ofta i början.

Hon var väldigt tydlig med att hon inte gillade mig alls.

Det ska du veta.

Hur förändrades det?

Jag vill tro att vi lärde känna varandra lite bättre.

Svaret är att jag inte har en jävla aning.

Vad var frågan?

Vad jag ska göra om hon inte vaknar.

Det är dags att få hem folk.

Det är kanske inte rätt tillfälle-

-men Jade har redan sagt vad ni måste göra.

Tänker du ignorera det på grund av en försvunnen dörr?

Nu ligger Donna här...

Du har rätt. Det är inte rätt tillfälle!

Boyd?

Hej, hej.... Ingen fara.

Nej, nej... Allt är bra.

Där är du ju! Ingen fara.

Kristi!

Ingen fara... Kom hit!

Allt är bra...

-Ingen fara. -Donna?

-Hej, Donna... -Herregud!

Jag vet. Titta på mig. Andas bara.

Bra. Ja...

Krama mina händer.

-Pappa? -Ja. Hon är vaken.

Herregud...

Kan du berätta för alla? Tack.

Ja...

Hon är vaken!

-Hörde du det? -Ja.

Hon är vaken!

-Hej! Mår hon bra? -Ja.

-Ja, hon verkar klara sig. -Ja.

Jag ska...

Så där, så gott som ny. Typ...

-Ska vi skåla för min goda hälsa? -Varför inte?

Den var stark.

-Vet du vad jag tänkte, Henry? -Nej.

Men jag är nästan säker på att du tänker berätta.

Det är en märklig tanke, men den kommer alltid tillbaka.

Vi är fångade i en stad vi inte kan fly från-

-omgivna av monster som kommer från skogen på natten.

Allt känns ju overkligt. Eller hur?

Har du nånsin undrat om det bara är en dröm?

Jag hörde om Donna.

Sorgligt med Roger.

Du lämnar visst aldrig mig i fred.

Ursäkta mig. Ta all tid du behöver. Det går säkert bra.

Det finns ju inga mördardockor i sjön som attackerar folk.

Visst...

Det Tabitha sa om folks rädslor.

Mardrömmar som blir en del av skogen när de dör. Är det sant?

Ja, jag tror det.

-"Spjutets spets." -Vad är det?

Martin sa att varelserna som kommer på natten bara är spjutets spets.

-Finns barnens kvarlevor i tunnlarna? -Jag vet inte.

-Vad fan vet du? -Att du börjar få ont om tid.

Hur kan jag föra ner folk i tunnlarna när jag inte vet om det hjälper?

Vissa saker måste man bara tro på.

Jag...

Inte när det gäller det här.

Vill ni jävlas med mig?

Vill ni pröva mig?

Vad fan...?

Vill ni jävlas med mig?

Vill ni ha ner mig i tunnlarna?

Ska jag riskera folks liv? Visa mig den jävla dörren då!

Herrejävlar...

Vi behöver en plan.

Text: Patrik Nilsson Iyuno