Original subtitles

Tidigare...

Vi måste bestämma var du ska bo.

Hon är ingen dålig människa.

-Hon vill gärna bo hos dig. -Visst.

Abby! Nej, nej!

Hej, Abbs. Jag skulle verkligen behöva hjälp.

Nej!

Elgin, jag vill inte avsky dig. Platsen har utnyttjat oss båda.

Jag behöver din hjälp med en sak.

Vi behöver nog lite mer.

-Går du bara in? -Då hittar jag pappa.

Ethan kallade det historievandring. Boken finns i huset.

-Jag ser väskan. -Vad har de för titlar?

"Grand Gooligog", "Cromenockle"...

Har du nåt, Jade?

Jag måste försöka låsa upp det som är inlåst här.

Henry sa att Miranda såg platsen efter en LSD-tripp.

Om det funkade för henne kanske det funkar för mig.

Natten vi kom hit hade du en dröm.

-Tårarnas sjö? -Den är här. Du måste hitta den.

-Jade kanske kan hjälpa till. -Vad för sjö?

-Varför mediterade du? -Jag försökte minnas nåt.

Victor, nu ska vi hitta en sjö.

-Victor! -Säg nåt...

Jag intalade mig själv att det inte var på riktigt.

Min fru, Miranda, målade saker hon såg här.

En av målningarna föreställde en man i gul kostym.

Menar du att det här kan vara samma kostym?

Det är inte många som går runt här i en kanariegul kostym.

Victor kände igen den.

Det var nåt mer. Jag såg en vuxen man kissa på sig.

Om kostymen är här, var är killen som bar den?

Långt borta, kanske.

Kostymen kan ha legat i skogen i åratal.

-Så nära stan? -Det är inte lätt att missa.

Varelserna kanske la den där för att jävlas med oss.

Poängen är att vi inte vet.

-Nu måste vi prata med Victor. -Jag ska prata med honom.

-Alla kanske ska... -Jag ska prata med min son - ensam.

-Okej. -Om det inte var nåt mer...

Okej...

Den unga pojken som är klädd i vitt.

Han sa till oss att tiden är knapp.

Under 40 år var den pojken bara en målning i min källare.

Kostymen, den här platsen, allt var bara målningar i källaren.

En del av mig försökte nog låtsas att det här är normalt.

Vet han vad som hände hans fru? Vad som hände dig?

-Vi vet inte om det är på riktigt. -Det är på riktigt.

Nej, Tabitha har rätt. Vi måste vara jävligt säkra.

-Har du sagt nåt till Fatima? -Nej.

Alla som vet är i det här rummet.

Vi låter det vara så för tillfället. Uppfattat?

Mannen i den gula kostymen...

Om Miranda kunde måla honom-

-betyder det att svaret kan finnas i ditt huvud.

Om det här handlar om dina jävla svampar...

Boyd, är du verkligen okej med att han tar magiska svampar-

-som han har hittat i en hemsökt skog?

Nej, Donna! Det är jag inte.

Jag vill inte vakna varje morgon och räkna hur många lik vi har.

Är du okej med det? Vi förlorar. Okej?

Jag tänker inte säga det där ute, bara här inne.

Vad det än är för spel, så förlorar vi.

Sen dyker grabben i vitt upp och säger att tiden är knapp.

Vi vet inte ens spelreglerna!

Om det finns några svar i hans huvud måste vi få ut dem.

Okej? Jag är med honom.

-Om nåt går fel är jag där. -Lycka till med det.

Ellis, folk väntar på att få åka ut till bosättningen för att samla mat.

Folk behöver mat.

Om du ger dig av på den här lilla resan...

-Du kanske inte kommer tillbaka. -Jag vet.

Nu går vi...

Boyd, kan du ge oss en minut?

Va? Ja, självklart.

Kom in.

-Jag hoppas att jag inte väckte dig. -Jag sov inte så länge.

Det gjorde inte jag heller i början.

Jag vill gärna prata med dig.

Okej.

Jag antar att Kenny har berättat om mig.

-Om vad jag gjorde? -Ja.

Varför vill du bo här?

När jag träffade dig visste jag att du var vänlig.

Det du gjorde var hemskt, men min far sa alltid-

-att bara goda människor plågas av det dåliga de har gjort.

Dessutom tänkte jag att jag skulle få ett eget rum här.

-Jag ska göra frukost. -Jag kommer strax.

Nej, nej! Snälla! Nej!

-Sara? -Nej, snälla!

Vad händer?

Varför var du i skogen med Ethan?

-Det borde du fråga Ethan. -Jag frågar dig.

-Sa han att han såg Jim i skogen? -Ja.

Jim sa tydligen att han måste hitta Tårarnas sjö.

-Låter det bekant? -Det är inte på riktigt.

Nej, det är det inte. För honom är det på riktigt.

Jag ska nog inte ge några råd om...

...om nåt egentligen.

Vissa barn känner sig mer bekväma med att leva i sin fantasi.

Det är dit de tar sig när världen blir hemsk.

Ibland hjälper det att tro på omöjliga saker.

Det hjälper mot... Det hjälper.

Förlåt för det jag sa i ladan.

Var inte det. Du hade inte fel.

Var försiktig med dem.

Är allt bra?

Om du kan säga när det senast var bra får du en kaka.

Är du redo?

Fan heller...

Ethan?

Pappa? Hör du mig? Snälla...

Svara mig. Pappa...

Ja?

Varför berättade du inte om Tårarnas sjö?

Varför pratade du med Jade och Victor i stället för mig?

Ethan, du måste prata med mig.

Jag sa inget för jag visste att du inte skulle tro mig.

Han sa att jag måste hitta den. Han sa det...

När jag hittar den så vet vi att det var på riktigt.

Han är inte borta. Han är fortfarande här.

Då så... Du måste packa en väska.

-Varför då? -Vi ska ut och resa.

-Hittade du nåt? -Nej, det är barnböcker.

-Vill du inte hjälpa till? -Det säger jag inte. Jag bara...

-Vad? -Historievandraren Fred.

Vem? Vem är det?

Han är en avlägsen kusin till den store Gooligog.

Här är det: "Historievandraren Fred var hissreparatör."

"Han tillbringade helgerna med att gå runt i vår tids största äventyr."

-Julie? -Göm böckerna.

Vi är här inne!

Du måste packa din väska. Vi ska ut till bosättningen.

Ethan är övertygad om att han måste hitta Tårarnas sjö.

-Den magiska sjön han pratade om? -Ja.

Han träffade din pappa, som bad honom att hitta den.

Träffade honom? Vad menar du?

Jag vet inte. Jag tror att han sörjer.

Om jag försöker stoppa honom-

-så smyger han ut och letar efter den själv.

På det här sättet kan jag skydda honom.

Okej. Vad ska du med mig till?

Du ska inte stanna här ensam.

Det är jag inte. Randall är med mig.

-Visst. -Mamma, det är inte så...

Faktiskt inte.

Jag bor på kliniken. Kristi och Marielle är där.

-Får jag prata med dig? -Mamma!

Det är lugnt.

-Jag vill be om ursäkt... -Nej. Sluta prata.

-Lyssna bara. -Okej.

Jag känner inte dig, Randall. Jag vet inte vad du vill.

Julie litar på dig. Hon känner sig trygg med dig.

Det behöver hon nu.

Se mig i ögonen och säg att du förstår vad som händer med dig-

-om du bryter det förtroendet.

-Jag förstår. -Bra.

-Mamma? -Gumman...

Vad är det?

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.

-Lova att ta hand om dig. -Jag lovar.

-Jag kommer tillbaka i morgon. -Ja.

Här är ditt vatten.

-Jag behöver inte gå. -Ellis, det är din tur.

Donna kan säkert hitta nån som kan ta min plats.

Jag mår bra. Donna behöver folk hon kan lita på.

Jag mår bra. Jag lovar.

-Visst. -Okej?

Tommy ansvarar för burkarna på dörren.

Ella och Jordan kollar fönstren.

-20 minuter innan solnedgången... -Räkna in alla. Jag vet.

Håll ett öga på Fatima nu när Ellis är borta.

-Jag fixar det. -Japp.

Donna?

-Har du plats för två till? -Ju fler desto bättre.

Okej, då ger vi oss av.

Kom igen... Nu går vi!

-Blir det bra? -Det är perfekt. Tack, Elgin.

-Jag kan hjälpa dig om du berättar. -Resten måste jag göra själv.

-Du borde gå nu. -Okej...

Victor? Du...

Tre, fyra...

-Vad gör du? -Jag måste se om träden har rört sig.

Varför skulle träden röra sig?

Allt förändras. Först snöade det och nu är allt grönt.

Allt rör sig för fort.

Förr mätte jag alltid tiden.

Jag har inte varit så uppmärksam som jag borde vara.

Jag borde ha varit uppmärksam och mätt.

Kan jag hjälpa till? Se om träden rör sig...

Visst.

Vad ska jag göra?

Du börjar med det här benet så här...

-Ett. -Ett.

Två.

Vad fan...

Hej!

Vet du vad jag kallades i armén?

-Mr Fisk-och-bröd! -Just det!

Hej!

-Boyd! -Vad händer?

Är Kenny i rummet just nu?

Va? Ja.

Då var det inget.

-Är han... -Svampar han hittade i skogen.

Okej. Ville du nåt?

Det gäller Fatima. Du ska nog komma upp till Colony House.

-Jag borde gå. -Nej. Kan du stanna? Snälla...

Okej.

Det var här jag träffade dig första gången.

Märkligt hur saker förändras.

Träffar du henne fortfarande?

-Kvinnan i kimono. -Nej.

Lämnar hon dig ifred för att du gjorde det hon bad om?

Sara, händer det nåt här?

Ett tag trodde jag att rösterna hade lämnat mig ifred.

Jag trodde att de var klara med mig, men det är de inte.

-Vad vill de att du ska göra? -Det är helt obegripligt.

Jag ska gå till restaurangen-

-hälla ett glas vatten ur kannan, ta en klunk och hälla tillbaka det.

-Sen då? -Det är allt.

-Hur kan det skada nån? -Jag vet inte!

-Men det får alltid konsekvenser. -Sara, det är bara vatten.

-Men jag har druckit av det. -Än sen?

Tänk om jag bär på en infektion?

Tänk om jag smittar nån annan och rösterna börjar plåga dem?

Jag vill inte att nån ska behöva leva så här.

Okej. Vad händer om du inte gör det?

Om jag inte gör det före lunch drabbas nån jag håller av.

Så kommer det att fortsätta tills jag har gjort det.

-Hur många steg? -23?

Victor, jag vill prata med dig om det som hände i går.

-Inget hände i går. -Kan vi...

Pappa, du kan inte sluta mitt i.

Då förstör du allt.

Förlåt, men du måste prata med mig.

Vad som än skrämde dig, så kan du berätta för mig.

Trädet har nog rört sig lite.

Du sa att du intalade dig själv att det inte var på riktigt.

Syftade du på den gula kostymen?

Kan du berätta om mannen som bar den?

Var det nån som skadade dig?

Snälla Victor...

Vad det än är, så tar vi itu med det. Du kan berätta för mig.

-Victor... -Följ med mig så ska jag visa dig.

Hej! Sätt dig ner och gå ingenstans.

Kom in.

-Jag sa åt Kenny att inte störa dig. -Ja...

Tja, han...

-Det är mycket jord. -Ja.

Vad gör du?

Jag tillverkar ett monster.

Här... "Den store Gooligog frågar Fred om historievandring."

"Hur väljer man tidpunkt i historien?"

Och?

"Fred sa: 'Du måste skapa ett bokmärke.'"

"Lägger han in ett bokmärke nånstans kan han välja vad han vill besöka."

-Vi måste lägga in ett bokmärke. -Jag fattar ingenting.

Du tänker nog att det är en barnbok och att det här är vansinne.

Helt rätt.

Tänk om vi ser det från fel vinkel? Tänk om historievandring fanns här?

Vad fan snackar du om?

Allt här är omöjligt, samtidigt som det är helt verkligt.

Vi befinner oss på den här omöjliga platsen!

Tänk om all skit som händer här-

-har sipprat in i...

...min mamma. Hon hade mardrömmar om den här platsen när hon var liten.

Vem vet hur många andra barn, vuxna eller jävla barnboksförfattare-

-som har drömt om det här utan att veta om det?

Tänk om författaren drömde om nån som jag-

-gjorde som jag, skrev ner det och kallade det historievandring?

Det finns tusentals böcker om tidsresor och dess regler.

Varför skulle den här boken med Fred historievandraren förklara...

Den här boken hade min bror med sig när vi kom hit.

Det kanske betyder nåt.

-Det kanske är ödet! -Ödet...

Om jag har rätt kan boken vägleda oss till hur vi räddar min pappa.

Det är allt jag har.

Jag ska försöka med eller utan din hjälp.

Vad för slags bokmärke behöver vi?

Vad menar du med monster?

Boyd, du behöver inte vara orolig för mig.

Jag hör dig säga det.

Problemet är... Fatima, det här säger mig nåt annat.

Har du berättat för Ellis vad du gör?

Jag dolde det inte för honom. Han har varit så orolig på sistone.

När han ser vad jag gör tänkte jag att det blir lättare att förklara.

Okej, bra. Förklara det för mig?

Jag växte upp i en troende miljö. Det formade mig.

Men pappa berättade även om andra trosläror.

Det drev mamma till vansinne för hon förstod hur farligt det var.

Men han bara log.

Han sa: "Fatima, de har missförstått."

"De tror att deras tro är den enda vägen."

"Förstår de inte att alla vägar leder till det gudomliga?"

"Man tar bara olika vägar för att komma dit."

Fatima...

Av alla historier min far berättade, alla fabler och myter...

...finns det en historia jag har tänkt på senaste tiden.

Vet du vad en golem är, Boyd?

-Nå? -Hon...

-Hon tillverkar en golem. -En vad?

Det är en religiös sägen.

Det är en jätte gjord av lera som skyddar folk. Det är en förkämpe.

Hon sa att det symboliserar hopp.

Vi kanske bara ska ge henne lite utrymme.

Är det din lösning? Ge henne lite utrymme?

-Hon skadar ingen. -Det är inte poängen!

Vi har sett den här platsen förvandla folk - lite i taget.

Tills när vi en dag vänder oss om...

...och personen vi kände är borta.

Boyd, personen där uppe är inte den Fatima jag känner.

Jag tror inte att det är den Fatima du känner heller.

-Får jag fråga en sak? -Ja.

Vad fan gör du här ute?

Jag vet inte. Jag vet inte vad jag gör.

Jag går runt med skräck i magen som känns som om den ska explodera.

Det finns en fråga som hela tiden dyker upp.

Vad ska jag göra nu? Jim är borta.

Jag letar efter honom, men han är borta.

Jag har minnen i huvudet som tillhör andra människor.

Minnen som kan ge mig svar, men jag är rädd att priset är för högt-

-om jag går för långt eller minns för mycket.

Men om jag inte gör det...

Då vet jag att jag har misslyckats.

Vad händer när Ethan får veta att Tårarnas sjö inte finns?

-Hur ska jag hantera det? -Hallå!

Vi tar en liten paus!

-Är allt bra? -Ja, vi behöver bara en liten paus.

-Okej. -Vi sätter oss ner.

-Hur klarar jag det på egen hand? -Du är inte ensam.

-Folk säger alltid det. -Du borde lyssna på dem.

Jag vill inte se ett meddelande som det som var på mitt nattduksbord.

Du ska inte sätta mig i en sits-

-där jag säger till dina barn att jag lever, men inte du.

-Donna... -Nej!

Du och barnen är lika mycket min familj-

-som nån annan familj jag har haft.

Om nån ska riskera livet för att göra nåt korkat...

...så är det jag - inte du.

Är det uppfattat? Hör du? Är det uppfattat?

-Det är uppfattat. -Okej.

Mamma, kom och kolla!

Kom...

Vingen verkar vara bruten. Det har nog ramlat ur boet.

Vi ser bara sett kråkor här. Vi måste ta med honom.

-Ethan... -Mamma, det här är ett tecken.

Om sjön vid bosättningen är Tårarnas sjö blir han bra igen.

Då vet vi. Vi måste ta honom med oss.

Jag kan inte föreställa mig hur det är för henne.

När jag kom hit hittade jag åtminstone dig.

Hon förlorade den enda hon hade här.

Jag vet inte om hon hanterar det bra eller inte har accepterat det än.

-Hon ber ofta. -Ja!

-Jag vet inte. Det kanske hjälper... -Ja, det är...

Det var en grej med NA som jag inte pallade med.

Att man överlämnar sig till en högre makt.

Om det finns bevis för att ingen ser efter oss, så är det här.

-Hej! Det var länge sen. -Jag stannar inte länge.

Sara, du kan stanna så länge du vill.

Det är fint att du har öppnat restaurangen igen.

Det är ett bra sätt att hålla sig sysselsatt.

Du jobbade väl här?

Det känns som evigheter sen.

Om du vill börja igen, så behöver jag hjälp.

Jag var inte här när du gjorde det du gjorde.

Men den du har varit sen jag lärde känna dig...

Den flickan förtjänar sin plats. Fundera på det...

-Bakta? -Ja?

-Kan du hälla ut det åt mig? -Visst.

Fan också...

-Marielle, vänta! -Vad händer?

Jag vet inte.

Jag kommer! Rör dig inte.

Ligg still!

-Var gör det ont? -Armen.

Titta på mig. Ta ett djupt andetag. Vad hände?

Jag stod vid kanten och sen var det som om nån knuffade mig.

-Gör det ont nån annanstans? -Nej.

Hej! Är vi klara?

Nej, inte riktigt...

För att Fatima tillverkar ett lermonster?

Ledsen att jag tjuvlyssnade.

Jag vet inte om jag ska hindra henne eller hjälpa henne.

Vore det inte för det som hände mig och Tabitha och det vi minns-

-skulle jag inte ens överväga att äta svamparna.

Vad vill du ha sagt?

Det är nånting som har förändrats.

Det fick mig att göra nåt drastiskt innan det var för sent.

Även om alla trodde att jag var galen.

Du kanske inte ska fråga Fatima varför hon tillverkar den.

Du kanske ska fråga varför hon tillverkar den nu.

Herregud... De är ännu läskigare i verkligheten.

Jade sa att de ska hålla onda andar borta.

Jaha, det är ju...

...skönt att höra.

Ju mer mat vi samlar in innan det blir mörkt-

-desto tidigare kan vi ge oss av i morgon.

-Ta av väskorna, så går vi... -Mamma...

-Vi måste ta honom till sjön. -Nu går vi...

-Julie? -Jag är här uppe!

Jag har det du ville ha.

Jag har... Vad gör du?

Förra gången drog en av varelserna mig i håret.

Det ska inte hända igen.

Okej. Ska vi gå?

För att skapa ett bokmärke, viker jag ihop ett papper-

-och tar med det när jag historievandrar.

Var jag än hamnar i det förflutna-

-ritar jag symbolen på pappret och lämnar det där.

Om det här fungerar är symbolen kvar på pappret i nutiden.

Du har velat göra det sen vi lämnade stan.

-Det stämmer. -Okej.

Säg att du kommer härifrån med ett bokmärke... Hur hjälper det oss?

Från och med då kan jag besöka alla tidpunkter i historien.

Vill jag besöka kapitlet när min pappa dödades...

...kan jag skriva det här, vika ihop det, korsa tröskeln...

...och då för bokmärket mig dit.

Då får jag se dig ha ett nytt anfall.

Ge mig fem sekunder. Jag ritar symbolen, du drar ut mig.

Randall, om det här fungerar förändrar det allt.

-Snälla... -Fem sekunder.

Fem sekunder.

-Var försiktig. -Ja.

Hallå... Det är jag...

Ingen fara...

Nej!

Fan! Det funkade inte!

Kom igen, Victor...

Här är de...

Han kom med bil precis som vi andra.

Jag tyckte att hans gula kostym var lustig.

Vi tyckte att han var precis som vi.

Vi lärde känna honom och han blev vår vän.

Men han var inte som vi.

När alla dog och när jag hittade mamma vid flaskträdet, såg jag honom.

-Han åt henne. -Herregud...

Det är definitivt brutet.

Men vi väntar tills svullnaden gå ner innan vi gör nåt.

Okej?

Jag vet att det här är lite läskigt.

Det är ännu en prövning. Det är därför vi är här.

Gud prövar oss och får oss att bevisa vår tro.

Det kan låta löjligt för er.

-Nej, det gör det inte. -Kan ni historien om Abraham?

Nej, det gör jag inte.

Han var en enkel man, med en orubblig tro till Gud.

En dag prövade Gud Abraham.

Han sa till honom att döda sin enda son för att bekänna sin tro.

Men i sista stund ingrep Gud och erbjöd en bagge att offras i stället.

Gud avsåg aldrig att Abraham skulle döda sin son.

Han behövde bara veta om han skulle göra det.

Hej! Kan Kenny göra oss sällskap?

Jag vet hur konstigt det här måste verka...

Fatima, jag måste få veta varför du gör det här.

-Jag sa ju det. -Varför gör du det nu?

Oavsett vad så måste du berätta.

-Låt inte platsen skrämma dig... -Jag känner det fortfarande.

Det jag bar inom mig känner jag fortfarande.

-Okej. -Hur då?

Som om vi har ett band. En del av mig känner vad han känner.

Vad ska den här saken du skapar göra? Bryta bandet?

-Det är ömsesidigt. -Okej...

Han känner det jag känner. Han känner hur rädd jag är.

När jag tillverkar det här får det mig att känna mig stark.

-Jag känner mig mindre rädd. -Okej.

Det är det enda sättet jag kan kämpa emot.

Herregud... Tror du att det kan hjälpa att jag tillverkar det?

Jag vet inte. Men med tanke på allt...

Det är inte helt fel att ha en förkämpe på vår sida.

-Jag ska föra det vidare. -Bra.

Jag ska se till att hon får arbeta ostört.

Ja.

Boyd?

Vi måste gå - nu.

-Boyd, vad är det? -Ett ögonblick...

Nej...

Okej, ny kategori. Tecknade serier på lördagsmorgnar.

Jag börjar - Jetsons.

-Familjen Flinta. -Snyggt.

Okej...

-Beredd? -Nu kör vi...

-Hur är det, Roger? -Vad fan...

Mamma?

Fan...

Text: Patrik Nilsson Iyuno