All language subtitles for Svartan.S01E05.1080p_track3_[swe]

Min naivitet fick mig att skämmas.

Jag hade övertalat de andra
att ta med henne från Svärtan–

–och Helena hade mått dåligt av henne.

Men mest av allt var jag rädd.

Rädd för vad Helena skulle säga
när hon fick veta vad jag gjort.

–Vad är det som har hänt?
–Hon mår inte bra.

–Du får hålla koll på henne.
–Vad menar du med det?

Du, ta och nyktra till och ta hand om
din dotter. Det är det jag menar.

–Jag tar hand om min dotter.
–Hm.

–Vad har du gjort med henne?
–Jag hittade henne så.

–Så håll koll på henne.
–Aha. Och det vill du att jag ska tro på?

Helena?

Älskling, är du okej?

Du!

Vad gör du?

Hej.

Väckte jag dig, eller?

Nej, jag kunde inte sova.

De här, vill du spara dem, eller?

De är för små.

Du... Jag tänkte gå över
till Jeanette i morgon.

Så ni kan ju vara här själva, om ni vill.

–Varför det?
–Live Aid.

Just det.

–Det blir väl kul? Se David Bowie.
–Mm.

Du, vad är det som har hänt
med dig och Helena egentligen?

–Inget.
–Är det nåt bråk, eller?

Du vet, ibland behöver saker bara lite tid.

Eller hur?

Det kommer att lösa sig.

...fast barn svälter ihjäl, Hasse.

Vem fan har sagt att inte jag hjälper till?

Jag gjorde en insamling, men det blev
så mycket pengar att jag fick pausa lite.

Ja, visst.

–Där är ni.
–Var har du varit?

Jag trodde ni var i båthuset.

–Vad gjorde du med dem?
–Donerade dem.

–Alla?
–Ja, för jag är en bra människa.

–Har du sagt nåt till farfar?
–Om vadå?

–Det där i slipen.
–Nej.

Okej, men han är skitskum.

Han har frågat om vi har lånat båten
och frågat om Helena.

–Okej, och vad har du sagt?
–Ingenting. Jag stack så fort jag kunde.

Har du...pratat med Helena?
Tänk om hon har sagt nåt.

Du kan väl fråga henne själv?
Ni två är väl skitnära.

Är ni inte det?

Vi har inte pratat så mycket
sen...det där vi gjorde.

Hon har blivit helt jävla kall.

Jag kommer släppa ut henne,
och jag skiter i vad du säger.

Jag har redan gjort det.
Jag har redan släppt ut henne.

Du fick som du ville. Hon är borta nu.

–Okej. Slipen då? Har du städat ur den?
–Nej.

Amatör. Kom.

–Försök komma ihåg om du flyttat på nåt.
–Mm.

Fan, den här skiten är överallt.

Var den så här slajmig?

–Varför gjorde du det?
–Vadå?

Släppte ut den.

Jag tror det var ett misstag
att ta med den från Svärtan från början.

Du hade rätt.

Äh, det var ett äventyr.

Men Helena blev ju dålig av henne.

Mm... Bra att den är borta nu då.

Nej, nej, nej...

Vi får nog bara låtsas som att det aldrig
hände ifall farfar skulle fråga nåt mer.

–Ja.
–Så jävla trött på honom, alltså.

Hoppas han är borta när vi ser Live Aid.

–Vi kan vara hos mig. Mamma är borta.
–Kan vi?

Jävlar. FF alltså.

Du...

Vad tycker du om Felicia?

Vadå? Vad menar du?

Alltså, gillar du henne på det...
På det sättet liksom?

–Nej, vi är bara kompisar.
–Ja. Bra, bra...

Åh, fy fan.

Vänta, vänta.

Åh, du är ännu värre! Surströmmingen.

Kom igen då.

Hasse nämnde förut att Britt glömde
ett flak Zingo utanför kiosken.

Vill du kapa lite?

Nej, jag ska nog hem. Jag är rätt trött.

Visst, schyst. Pigga till dig lite.
Det är sommar.

–Hallå?
–Mm...

Jag kunde inte sluta tänka på
det där som Magnus sa.

Så jag gick in i Krutgubbens slip, och där
hittade jag pojkkläder och en kamera.

–Är inte det lite konstigt?
–Jo, kanske det. Kanske det...

–Har det hänt nåt?
–Nej, nej.

Jag har inte sovit så mycket i natt bara.

Eh...

Krutgubben kom in här i morse
med Helena. Han bar in henne här.

Och...

Han sa att jag... Att jag kanske
borde ha lite bättre koll på henne.

Va?

Men du tror väl inte att...

Att han kan ha gjort nånting med henne?

Nej... Nej, det...

Det behöver det inte alls betyda.

Men vad säger Helena, då?

Nej, jag vet inte.
Hon har låst in sig i rummet där.

Helena?

Helena, kan du öppna?

Vet du vad? Helena, nu får du faktiskt
ta och öppna dörren och prata med mig!

Har det hänt nåt?
Kan du inte öppna så vi kan prata lite?

Det har inte hänt nåt! Jag vill inte prata!

Nej, fast vet du vad? Det avgör inte du.
Du är 14 år gammal, Helena.

Hände det nåt i slipen?

Slipen?

Ja.

–Har du varit där inne?
–Ja.

Såg du henne?

Vem då?

Vem då, Helena?

Helena.

Vi vill bara prata med dig lite, Helena.

Jag försökte lugna Yvonne innan.

Vi ska inte oroa henne i onödan.

Men du, om vi framkallar de här bilderna,
då har vi alla bevis vi behöver.

Men jag vet inte om jag orkar se dem.

Jag tänker så här. Vi ger kameran till
polisen och så låter vi dem sköta det.

Polisen?

Vi gör ett bättre jobb än de.
Har de ens pratat med Krutgubben?

Britt säger att han försökt flera gånger,
men Krutgubben har vägrat.

Den där jäveln.

Jag kanske borde ha sagt det här tidigare–

–men jag såg Krutgubben med Krille.

Det såg ut som att han hotade honom
och ville att han skulle hålla tyst om nåt.

Tänk...

Tänk om Krutgubben
har tvingat sig på Danne.

Och så vet Krille om det.

Ja, vi måste ju prata med Klas nu.
Det är trots allt hans son det handlar om.

Helena?

Hon är borta.

Jag vet.

Hon kanske kommer tillbaka.

Jag...

Jag släppte ut henne.

Varför gjorde du det?

–På grund av dig.
–På grund av mig?

–Du mår inte bra.
–Jag mår jättebra.

–Det verkar inte så.
–Jo...

Förlåt.

Finns det nånting jag kan göra?

Gör så att hon kommer tillbaka.

Jag kan inte det.

Då finns det inget.

Vad gör du?

Letar.

Efter vadå?

Henne.

Har du varit där ute?

På Svärtan?

Har du det?

–Jaha?
–Vad har du gjort?

Vadå?

Har du rört min son?

Jag har inte tid.

Vafan?

–Har du rört min son, frågar jag?
–Du, ni har fan ingen rätt att klampa in.

Försvinn härifrån.

Jävla pedofil! Har du rört Helena också?

Vad fan pratar...?

Ditt jävla svin.

Men vad i helvete!

Nu tar du det jävligt lugnt.
Vi har ringt polisen redan.

–Jävla idiot.
–Sitt still där bara.

Hannes? Varför har du inte satt på tv:n?
Det börjar ju nu.

Hallå, kom. Det börjar.

Tja. Vi snodde med oss hemifrån... Öl.

Och jag snodde med mig den här...colan.

Ja... Eh...

Jag fick den från mamma.

Klockan är 12 i London, 07 i Philadelphia,
och världen över är det dags för Live Aid!

En 16-timmarskonsert
för de svältande i Afrika.

Nu välkomnar Wembley
prinsen och prinsessan av Wales!

Jävlar.

Alltså, fattar ni? Alla de där
människorna står där just nu.

Har du sagt till de andra att vi ska se?

Ja, jag snackade med Felicia.
De borde komma snart.

Har ni pratat med Helena också?

–Eh... Nej, va? Har du gjort det?
–Nej, varför skulle jag göra det?

Du sa ju att du såg henne i båthuset.

Nej, jag sa att jag såg henne
simma in där för några dar sen.

Ehm... Jag ska dra och göra en grej,
men jag kommer snart.

Jävlar vad många huvuden.

Det måste vara minst sex, sju miljoner.

Typ.

Kan du öppna?

Vad har hänt med halsen?

Du ska inte bry dig om mig, Hannes.

Men det är ju klart jag bryr mig.

Om du brydde dig
skulle du inte ha släppt ut henne.

–Om det inte var nåt mer så...
–Vänta.

Jag spelade in sången,
som vi pratade om.

Det är inte riktigt samma sak
som att höra det live, men nästan.

Jag vill att du ska ha den.
Jag behöver den inte längre.

Vi kollar på Live Aid, jag och de andra.

Det har precis börjat, ifall du vill komma.

Nej.

Jag...

Jag ska till stan med mamma.

–Vad ska ni göra?
–Jag vet inte.

Hon sa bara att vi skulle dit.

När kommer du tillbaka?

I morgon.

Okej.

Det kanske är skönt
att komma bort från allt lite.

–Mm.
–Men vi ses.

Åh, hej.

Där är kameran.

Och så sitter han där inne.

Ni kan inte ta er in i folks hem
så här hursomhelst.

Låt mig sköta det.

Vi märkte att du inte klarade av
ditt jobb riktigt ordentligt.

Du kanske ska vara lite tacksam i stället.
Du ville ju prata med honom, eller hur?

Varsågod.

Jag har velat prata med dig
ganska länge nu.

Jaha?

Jag hade inte tänkt att det skulle
gå till på det här sättet, men...

Det vore bra att få utbyta
några ord nu när jag ändå är här.

Får jag se er klappa!

–Hej.
–Hej.

Hur gick det?

–Jo, men det gick bra...
–Sch.

Ja, det blev ju slagsmål.

Okej, men han är okej ändå?

–Ja, ja. Han är inte död.
–Nämen...

Nu pratar ju polisen med honom, så att...

–Okej.
–Ja, det är ju bra.

Bra att polisen är där. De tar hand om allt.

Allt blir bra.

Oj.

–Den hittades i din slip.
–Och?

De verkar tro att det finns opassande
bilder på den, som du ska ha tagit.

Varför tror de det?

Inte en aning.

Är de ofta så här mot dig,
de andra öborna?

Blev det så efter din brors död?

–Varför frågar du om honom?
–Jag hörde att det var jobbigt.

Att polisen trodde att du var inblandad.

Det tog lång tid innan de hittade Anders.

Och det är väl så
att folk pekar gärna finger–

–när såna som du inte kan ta reda på
vad som egentligen hände.

Daniel spenderade en hel del tid här,
vad jag förstår.

Nja... Han gjorde lite småjobb bara.

Småjobb? Vadå för småjobb?

Lagade trasiga fiskenät.

Skrapade och tjärade båtar. Sånt.

Och för det fick han väldigt bra betalt,
har jag hört.

Daniel hade det inte så bra.
Han ville härifrån, lämna det här stället.

Sparade varenda jävla krona, och därför
gav jag honom extra betalt ibland.

Men jag rörde han fan inte,
om det är det du är ute efter.

Vad tror du hände Daniel?

Inte en aning.

Det är väl som med Anders.

Ibland måste man acceptera
att man inte får veta sanningen.

Och så får man leva med det.

Ska du inte vara lite med oss?

Så jag kan se dig gnida dig mot Magnus?

Men sluta. Det gör jag väl inte?

Vad tror du pappa skulle säga
om han visste hur du skämde ut oss?

Jag vill att du slutar dricka nu.

Vad är det som har hänt med dig?

Är det att du saknar Danne?

–Är det Krutgubben?
–Kan du sluta tjata om Krutgubben?

–Fan, har du inget bättre för dig?
–Det är nåt du inte säger. Jag känner dig.

–Du känner inte mig.
–Allt jag gör är för att skydda dig.

Hela livet har det varit så.
Ända sen du var liten.

Jag vet inte om han fått dig att tro
att du inte får prata med mig.

Men...det kommer att bli bra.

Polisen är hos Krutgubben nu, så vad det
än är för hemlighet du håller åt honom–

–så kommer det att vara över snart.

–Är polisen med Krutgubben?
–Mm.

–Har du ringt polisen?
–Ja. Eller vi är några här som gjorde det.

Ni borde inte ha gjort det.

Det är viktigt att sanningen kommer fram,
så att Lisbeth kan få gå vidare.

Så att alla kan få gå vidare.

Jag är inte en bra person, mamma.

–Säg inte så.
–Jag är inte det.

–Jo, det är du.
–Nej.

Jo, du har bara haft det lite svårt just nu,
men det kommer att vända.

Jag var på...

Va?

Jag var på båten.

Nej.

–Jag hörde när du kom hem.
–Jag gick ut igen.

Hörde du inte det?

Hannes?

Tar du nånsin ledigt?

–Från vadå?
–Från att tänka så jävla mycket.

Kom, du behöver dansa lite grann.

Kom igen.

Kom igen.

–Tror du Hasse har dött, eller?
–På vägen?

Säkert bara ramlat med cykeln
och fått hjärnskakning.

Hur blir det då med bärsen?

–Är det ditt största bekymmer?
–Ja.

–De märkte ingenting. De var skitfulla.
–Hasse!

Visste ni att polisen förhör Krutgubben?
De snackade om det där borta.

Jaha? Eh... Ja... Vad då?

Ja, men tänk om det var din farfar
som dödade Danne.

Då blir det din sista sommar på ön.

Skål, kompis.
Det har varit kul att känna dig.

–Eh... Hasse, kan du öppna min?
–Ja, visst.

Skit i honom.

Fan, jag tycker om det du gjort
med håret. Luggen är snygg.

Tack. Jag fixade mig innan, så...

Och tröjan också. Är den ny?

Ja, mamma var i stan i helgen,
så jag fick den här.

Det här är också från stan.
Allt är bra från stan.

Vad är det?

–Vänta, jag vill bara prata om en grej.
–Jaha?

Va? Vad är det?

Säg bara.

Jag trodde inte du höll på med tjejgrejen.

Varför är du på Mattias?
Gillar du honom, eller?

–Va?
–Jag tycker bara du beter dig konstigt.

–Beter jag mig konstigt?
–Ja.

Skojar du?

Jag har inte velat säga nåt
eftersom du har en jobbig sommar–

–men du har varit en skitdålig vän!

Du behandlar mig som
att jag inte betyder nåt.

–Det gör jag väl inte?
–Jo, det gör du.

Du gör faktiskt det.

Förlåt, jag...

Jag gjorde nånting som jag trodde
var viktigt, men det var inte det.

Jaha. Vadå för nåt?

Säg.

Vi hittade en sjöjungfru på Svärtan.

–En sjöjungfru?
–Vi gömde henne i slipen.

–Är det den bästa ursäkten du kom på?
–Jag lovar...

Slog ni vad om att få dumma Felicia att
tro att ni har haft en sjöjungfru i slipen?

–Nej, men så klart inte.
–Men visa mig, då! Kom.

Vi går till slipen nu, och så visar du henne.

Jag kan inte det.

Oj, är det sant? Varför inte?

Hon är borta, okej?

Så lägligt.

Jag skulle råda dig att komma in till
stationen och lämna ett blodprov.

Först då kan jag helt och hållet
utesluta att du var på båten.

Vore det inte skönt
att få tyst på grannarna?

Du, jag bryr mig väldigt lite om
vad folk tycker och tänker.

–Ring om du ångrar dig.
–Mm.

Fy fan, Hannes.

Jag visste inte att du var
så jävla sjuk i huvudet.

–Har du varit inne på mitt rum?
–Hörni. Har ni läst Hannes dagbok?

Han har byggt en egen porrtidning, typ.

Kolla pattarna på henne.

–Det är de tysta man ska passa sig för.
–Hasse, ge tillbaka den bara.

Du har ju bra smak och så,
men det här är fan lite skumt ändå.

Kolla på henne.

Vem är det här? Känner du henne?

Är det här min brorsas bok?

–Hur har du fått tag på den?
–Men nej, skit samma. Vi...

Har ni varit inne i vårt hus? Jag har fått
stryk för att han trodde att det var jag.

Okej. Vi vet att du inte vill tro det–

–men det är jävligt uppenbart
att Krille har dödat Danne.

Han är inte bra, Hasse. Alla på ön fattar
att det är nåt fel på honom, i huvudet.

Ja, men ändå är det din farfar som
polisen snackar med, inte min brorsa.

Ja, men Krille skulle inte vara den första
i din familj att hamna i fängelse, eller hur?

Håll käften! Du vet inget om min farsa.

Du tror att du är bättre än alla och att
du vet allt. Jag är så jävla trött på dig!

Du är störd. Lika störd som din äckliga
farfar som alla hatar på den här jävla ön.

Håll käften! Det är du som är störd!

Du berättar historier bara för att
ditt eget jävla liv är patetiskt!

Du ljuger hela tiden. Vi låter dig göra det–

–för vi tycker så jävla synd om dig
som är fast på den här jävla ön året runt.

Fast med din sjuka familj.

Du kommer aldrig att bli nåt,
fattar du det?

Hasse.

Vad fan är det för fel på alla
den här sommaren? Ni beter er som djur.

–Det gör vi väl inte?
–Ja, nåt är det i alla fall.

Du är i din egen jävla värld hela tiden,
och du och Hasse bråkar konstant och...

Och Helena. Var är Helena?

Hon åkte till stan
med sin mamma tidigare i dag.

De är inte i stan. Mamma sa att
Yvonne skulle se Live Aid med dem.

Jaha.

–Det där var så taskigt, Matte.
–Vadå, jag sa ju bara det alla tänker.

Jag tänker inte så.

–Jag är hundra, hundra...
–Nä.

Du är hundra?

–Är inte ni inne i stan?
–Va? I stan? Varför då?

–Hon står ju här.
–Ja.

Vet du, jag är så glad att Helena har er.

Hon är ju så...mörk eller, ja...

Hon behöver lite av er andras...ljus.
Har hon kul?

Va?

Nämen, ni tittar väl på Live Aid
hemma hos dig?

Hörru du...

Jag minns inte så mycket av Live Aid.

Men jag minns andra saker.

Att Helena inte var på sitt rum.

Att det var kallt inne i slipen.

Jag minns att jag tänkte
att hon bara var på rymmen.

Som Ronja Rövardotter
eller Pippi Långstrump.

Men Helena var inte som de.

Och det visste jag ju redan.

Textning: Johan Bernes
© Sveriges Television AB 2026