Original subtitles

Det kändes som ett misslyckande.

Jag hade skrämt henne. Hon hade reagerat och jag skämdes.

Jag höll mig på avstånd efter att det hände, vågade inte möta hennes blick.

Men där jag hade lämnat plats hade nån annan tagit vid.

–Johannes. –Hej.

–Ska du till henne? –Nej, jag ska handla till mamma.

–Men vi ses på festen sen, va? –Mm.

Jag hade tappat mitt mirakel och hon hade plockat upp det.

Hemskt att säga, men jag tyckte inte hon förtjänade det.

Inte det, och inte det som hände sen.

Hittar du nåt? Vad det nu är du letar efter.

Jag letar inte efter nåt särskilt.

Du...

De där pengarna som ni hittade...

–Klas nämnde att ni pratat om dem? –Mm.

–Hur mycket pengar var det? –Nästan 6 000.

–Det är ju rätt mycket. –Mm.

Utan att ni märkte?

Jag bara undrar om han kan ha fått dem från nån annanstans.

Jaha... Eh...

Alltså, Klas har ju bättre koll på vår ekonomi.

Han antog att det måste ha varit under en längre tid som Daniel tagit pengarna.

Annars vet jag inte.

Det är ju mer än han skulle ha kunnat tjäna ihop hos Krutgubben.

Klas var rätt sträng med Daniel.

Ibland gick det överstyr.

Tror ni verkligen att han skulle kunna ha...?

Jag hade velat ta detta med honom, men...

Vi har fått bekräftat att hans blod inte matchar det på båten.

Så det var i alla fall inte Klas som var där ute med Daniel.

Är det nåt på gång?

Särsödagen. Det är en gammal tradition.

Vi har den för att tacka havet för dess gåvor.

Men...

Jag känner mig inte särskilt tacksam för havet just nu.

Jag förstår det.

–Tack ska du ha. –Tack.

–Varför är du så jävla arg? –Varför tror du?

Jag har försökt! Gång på gång har jag försökt...

Vem fan är det som står och skriker? Du skyller på mig hela tiden!

Ja, men åk, då! Åk härifrån!

Åk till henne så får du se om hon vill ha tillbaka dig! Jag vill inte se dig mer!

–Hej. –Hej. Vad gör du?

Gör mig redo inför festen.

Vad är det? Har det hänt nåt?

Pappa... Pappa har åkt.

–Åkt vart? –Till stan.

Han och mamma ska tydligen skilja sig.

Va?

Jag tror inte att vi kommer kunna ha kvar huset här.

Vill du...

–Vill du gå till festen tillsammans? –Mm.

–Vill ni ha en lott? –Inte just nu. Men kanske sen, okej?

–Här kommer turturduvorna. –Sluta, mamma.

Men ni är så fina. Vad har ni gjort innan?

–Plockat blommor. –Blått! Du skulle ha sett pappa i morse.

Han hittade inget att ha på sig så han var redo att gå ut i kalsonger.

–Det var det enda rena som var blått. –Bra att du har mig då, som kan leta.

Tur att nån hade lagt mina kläder i en kartong där det stod "porslin"...

–Vi ska gå och hitta de andra nu. –Vi ses sen.

Du ska sätta på grillen.

Jaha... Jag hörde att du var hemma hos oss idag.

–Jag ville kika i Daniels rum. –Efter vadå?

Efter bevis mot en pappa som ska ha mördat sin egen son?

Jag hade velat prata med dig. Jag vet inte om Lisbeth berättat, men...

Din blodgrupp matchar inte den på båten.

Nej, hon sa det.

Men jag var inte så säker på att det skulle göra nån skillnad för dig.

Du verkar rätt övertygad.

Jag går efter fakta och ingenting annat, Klas.

–Jag är inte ute efter dig. –Du säger det.

Ja, ja. Det spelar ingen roll nu.

Den här ön lever på sina historier.

Men medan min sons mördare går fri...

...så pratar alla i stället om vad jag kan ha gjort mot honom.

Det är beklagligt.

Vi strosar omkring, och sen går vi in på affären för att köpa nåt gott.

–Då står en man och pissar på munkarna! –Hej, hej.

Hallå, hallå. Ni hör mig?

Hej, hej. Ja, då är vi här!

Välkomna till Särsödagen!

Det är så härligt att se alla samlade.

Men det är ju inget vanligt år, tyvärr.

Vi känner ju alla av den fruktansvärda förlusten av Daniel–

–och av det hemska som hände honom.

Så...

Jag hoppas att vi alla kan försöka fokusera på det som är det viktigaste:

Att vi tar hand om varandra.

Och... Ja, så får polisen göra sitt jobb.

Jag skulle vilja att vi håller en tyst minut, här och nu–

–för att hedra Danne.

En minut.

Tack.

Ja, då vill jag också bara meddela att Bosse och gänget står för musiken i dag.

Ja, ni får ju självklart önska låtar men jag kan inte lova att de lyssnar.

–Hej. –Hej.

–Vad gör ni? –Inget särskilt. Vi kör tyst minut, typ.

Mattias fick en tillsägelse för att han inte har blått på sig.

Så jävla töntigt.

Så. Fint.

–Vad söt. –Vilken tjusig karl!

–Vilken gulleplutt. –Om jag var tjej hade jag lätt pussat dig.

Hon sjöng för mig idag, utan fisk. Hon gjorde det av sig själv.

Helena? Älskling?

Står ni och hånglar? Det får ni göra sen.

Kom, nu ska du hälsa på Per, Inger och Marianne. Ni får hångla vidare sen.

–Snälla, får jag smaka den där? –Nej, det är Helenas.

Snälla?

Jag gillar inte strömming, det är för mycket ben.

Jag tycker det är gott.

Du, jag funderade lite efter vårt prat om Krutgubben och hans bror Anders.

Min mamma bodde på ön hela sitt liv, tills hon var tvungen att flytta in på ett hem.

Hursomhelst så ringde jag henne igår och frågade vad hon minns från den tiden.

Och vet du vad hon berättade?

Morgonen när Anders försvann hade de hittat Krutgubben sittandes på sin säng–

–genomblöt men med kläderna på.

Som om han hade tagit en simtur mitt i natten.

Och när de frågade nåt om Anders bara svamlade han.

Det tog flera dar innan de hittade kroppen.

Den hade flutit in från havet.

Han har alltid hållit sig för sig själv, den där Krutgubben. Se dig bara omkring.

Hela ön är här, förutom han.

Det är nåt som inte står rätt till.

Gå hem!

Gå härifrån.

Jag tror Danne har det bra nu.

Bättre död än att ha dig som farsa.

Nej! Nej, sluta!

Sluta! Sluta!

–För helvete, Klas! –Är du helt sjuk i huvudet?!

Det är ju bara ett barn!

Rör mig inte. Släpp då, mamma!

Släpp mig!

Nu går vi hem.

Krille, är du okej? Om du vill göra en polisanmälan så kan jag hjälpa dig.

–Krille? –Ja, vi vill göra det.

–Du? –Släpp mig!

Är Krille okej, tror du?

–Vad är det mellan honom och Dannes farsa? –Men jag vet inte!

–Vart gick Helena? –Hon och Matte gick iväg ihop.

–Vart skulle de? –Vet inte, de bara gick.

–Mattias. –Tja.

Jag är så trött i armen. Jag har hållit på sen nio.

Undrar hur mycket farfar tjänar på att sätta mig här. Han brukade betala Danne.

–Vad fan är det för fel på dig? –Va?

Jag såg er i går. Du och Helena i slipen. Jag såg vad ni gjorde.

–Kollade du på? –Nej. Jag fattade och stack direkt.

Jag blev fan äcklad.

–Vadå, är du arg? –Ja, så klart.

Du använder ju sjöjungfrun för att få Helena att göra saker.

Är du seriös? Det var du som sa från början att vi inte skulle ta dit henne.

–Och så gjorde du det ändå. –Jag fattade att det skulle bli så här.

–Fattar du hur stört det här är? –Stört?

Är det inte lite stört kanske att vara kär i en fisk? Du är besatt av den!

Den bryr sig inte om dig. Den stannar för att den får mat.

Det är perverst.

Förlåt...

Det var inte meningen.

Bilden.

Snälla, ta bort det.

Visste du att isbjörnar är svarta på huden?

De har den här vita pälsen för att passa in i snön–

–och själva huden är svart för att den ska fånga upp nån solvärme. Jättesmart!

Om man hade rakat av pälsen, hade det då sett ut som en riktig björn?

Hallå!

–Tja! –Var har du varit?

Jag bråkade med Krille. Han låste in mig i källaren.

Han sa att jag hade varit inne på hans rum och tagit nån jävla bok.

Jag fattar inte vad han snackar om. Alltså, jag går inte nära det där rummet.

–Jag satt i källaren i flera timmar. –Vill du ha en öl?

–Ja, gärna. Kapsylöppnare? –Jag har ingen.

Du får nog använda stubben eller nåt. Stenåldersteknik.

Jag såg ju Sylvester Stallone en gång när vi var inne i stan.

Så frågade jag honom om hans autograf...

Ta en klunk, men säg inget till morsan.

...så sålde jag den för liksom flera tusen.

–Du har varit med om mycket. –Mm.

Hörde ni om när jag träffade Sylvester Stallone?

Ja.

Vad gör du?

–Ska vi gå och bada? –Nu?

–Ja, kom igen. –Jag har inte ens badkläder med mig.

–Det spelar väl ingen roll? –Jo.

Kom.

–Nähä. – Du då? –Meh...

–Matte. –Nej, vi ska inte bada.

–Kom och sätt dig med mig i stället. –Kom igen! Vi badar!

–Kom igen, vi ska inte det. –Skit i det då.

–Ska hon bada med kläderna på? –Vad sa du?

–Inget. –Skulle det vara bättre om jag var naken?

–Nej, absolut inte. –Det skulle du väl gilla?

–Om jag stod helt naken här nu... –Nej.

Jag visste inte att du var ett litet pervo, Wille. Det trodde jag inte om dig.

Jag är inget pervo.

–Är hon okej? –Jag vet inte. Hon är väl full bara.

Borde vi ta hem henne?

Där ser du. Du lyckades ta dig ut helt själv. Jag sa ju det.

Jaha, så ni har börjat dricka nu? Är inte ni lite för unga för sånt?

Fan vad tysta ni är.

Får man ta en, eller?

Jag tror hon tar hem priset ändå, va? Ute och simmar mitt i fyllan.

–Inte högsta IQ:n... –Säg inte så om henne.

–Du känner henne inte ens. –Vafan...

Hon får gärna bada för mig.

Tuttlisa.

Du kan väl gå hem och klippa i dina tidningar eller nåt.

Vad sa du för nåt? Va?

Var fan fick du luft ifrån, din jävla fjolla?

Stick bara härifrån. Ingen vill ha dig här, ditt fyllo!

–Ber du om stryk nu, eller? –Krille... Kom igen, gå bara.

Jävla snorungar. Sitt här med er folköl och lek vuxna, då.

Är du okej?

–Helena, vart ska du? –Hem.

Vad är det med henne nuförtiden?

–Matte? –Jag vet inte.

Jag kommer!

Johannes! Helena är här!

Jag sover.

Nyckeln är borta.

Var... Vet du var den är?

Jag behövde flytta på den till ett annat ställe, för säkerhets skull.

–Vad menar du? –Så att ingen annan kan gå dit.

Det är viktigt att ingen annan ser henne. De skulle ta henne då.

Då kan du väl ge mig nyckeln nu så kommer jag tillbaka med den sen.

Grejen är... Det kanske är bra ifall vi är försiktiga med henne.

Inte är där för mycket.

Du kanske bara ska gå dit när jag är där också.

Va?

–Är den här, eller? –Vad gör du?

Var är den?!

Den är inte här. Hallå, vad gör du?

–Helena, sluta. –Var är nyckeln?!

Jag har den inte.

Sluta, vad gör du?!

Helena!

Jag har den inte! Helena!

–Gör du fortfarande så där mot dig själv? –Det spelar väl ingen roll?

De försvinner ju när jag är med henne.

Eh... Jag ville...

Jag ville bara kolla, Helena, om du ville ha nåt.

Lite... Lite läsk, eller...?

–Jag tror vi har mariekex... –Nej, tack.

Jag måste gå.

Vad håller ni på med här uppe?

Du...

Har det hänt nåt, eller? Johannes...

Jag vill vara i fred!

Kan jag få det, eller?

Ja.

Man såg ju hur fort det slår slint för Klas. Och Krille, hur full var han?

Det kan inte vara lätt för henne, ensam med två pojkar.

Pojkar behöver ju sin pappa, eller hur?

Nämen, hej! Där är du!

Kom in, sätt dig. Vad vill du ha? Rött? Vitt?

Rött.

–Jag sätter mig här, då. –Välkommen.

Tack.

Men du, hur är det med Krille nu, då?

Eh... Nämen...

Det blev ju inga allvarliga skador, men han...

–Han mår inte så bra. –Nej...

Med tanke på...allt som har hänt.

Men var det inte konstigt att den här polisen var där?

–Det är väl inte så konstigt? –Nej, han var väl bara där för att spana.

–Den han borde prata med var ju inte där. –Men lägg av.

Krutgubben kanske är udda, men du kan ju inte skylla på honom så fort nåt är fel.

Det finns mycket med den mannen man borde titta närmare på.

Är det inte märkligt att Danne var där så ofta–

–när ingen av oss ville ha med Krutgubben att göra?

Det har du faktiskt rätt i. Vad hade de två gemensamt, liksom?

En tonåring och en gammal gubbe.

–Han ville väl tjäna lite fickpengar bara. –Ja, verkligen.

Han fick mer än så.

–Vad menar du? –Jag hörde Danne och Krille prata om det.

Att Danne sparade.

Och han sa att det var Krutgubben som hjälpte honom med det.

Han gav honom mycket mer än vad han jobbade för.

Ja, ni ser. Betalade han extra för nåt kanske?

–Ja, han...tänder på småpojkar. –Nämen...

–Jag gissar, jag gissar! –Magnus, berätta.

Igår gick jag förbi Krutgubbens slip, och vem kommer ut därifrån–

–om inte Carinas och Toms son?

Rödgråten, uppknäppt skjorta. Som att han precis har varit naken.

–Nämen... –Jo, jo. Jag bara säger...

Han såg det...

Magnus, du vet ingenting om vad som hänt där inne. Du bara spekulerar.

Nu pratar vi om nåt trevligare...

Helena!

Helena.

Vart ska du?

Helena, stanna.

Sluta.

Kom, vi går hem nu. Snälla, kom.

Vad gör du?

Men ställ dig upp, snälla!

Helena, ställ dig upp! Kom!

Snälla, vi går hem nu! Varför gör du så här? Sluta.

Nu får du snälla sluta.

Öh!

Vad har du gjort?

Jag vet inte.

Res på dig!

Gå hem med dig.

Jag vill inte ha dig här längre! Ut!

Ut, sa jag! Det blir ingen mer mat!

Jag hade fel. Helena hade inte blivit bättre.

Hon hade blivit nåt annat.

Så jag gjorde det enda jag kunde göra.

Där och då tänkte jag att mitt största misstag hade varit att rädda henne.

Men det skulle visa sig att det var ett ännu större misstag att släppa ut henne.

Textning: Cecilia Händelek © Sveriges Television AB 2026