Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

Hej då. Vi ses. Ta hand om er.

-Okej, hej då! -Hej då.

Nej, nej.

EN MÅNAD TIDIGARE

Välkomna till Brighton University-

-en skola där vi bryr oss om våra elevers utbildning och välmående.

Vi må ha tusentals elever, men här är man aldrig vilsen.

Vi är en familj och det syns. På campus kan ungdomar interagera-

-studera och växa tillsammans i en trygg miljö.

-Jag har aldrig varit mer exalterad. -Det menar du inte.

Okej, det här är de sista.

Är det verkligen det här ni borde göra?

Borde ni inte förbereda er för era lektioner?

-Jag tror att vi klarar oss. -Som ni vet har Kathleen och jag...

...alltid filmkväll på torsdagar.

Jag är väl medveten om det.

De här tjejerna älskade sina fotominnen.

Vi behövde se till att popcornmaskinen fungerade.

Och eftersom vi är collegestudenter nu-

-är vi mer än kapabla att planera vår tid-

-så ni måste lita på oss.

Ni tjejer måste visa att ni är pålitliga och kan fatta bra beslut-

-om ni ska bo ensamma.

Jag tror du menar nu när vi bor ensamma.

Vi är pålitliga, Joanne.

Ja, ni två tar ett stort steg in i vuxenlivet.

Se så mogna vi är.

Lammis! Jag har saknat dig.

-Kathleen, får jag prata med dig? -Nej, tack.

God morgon! Kathleen Roberts och Becky Swafford?

Ja, jag är Becky.

Haha. Jag är Becky. Trevligt att träffas.

Detsamma. Jag heter Sarah. Jag är studentvärd på den här våningen.

Välkomna till Brighton University.

Om ni har några frågor om era rum, studenthemmet-

-kurser, eller vad man gör med extra smörade popcorn-

-så finns jag i korridoren.

-Jag har en fråga. -Ja?

-Var anmäler vi oss till klubbar? -Grant Thompsons atrium.

Det har en väggmålning av en vit gubbe som donerat pengar till skolan.

Så ironiskt, vi ska gå med i kvinnoklubben.

Det finns säkert många bra klubbar.

Ja. Jag är med i danstruppen och redaktör för Wildcat Gazette.

-Det är vår skoltidning. -Oj.

Ha det så kul. Ni kommer att älska det.

-Hej då. -Hej då.

-Tack. -Hej då.

Förlåt, du kan ta den.

Är du säker? Jag vill inte förstöra din framtid-

-inom flygteknikens framtid.

Gud förbjude, eller hur?

-Jag heter Patrick, förresten. -Hej, jag heter Kathleen.

Vilka klubbar ska du gå med i?

Jag vet faktiskt inte än.

Coolt. Vi ses då.

-Ja. -Ja.

-Jag älskar dig, mamma. -Jag älskar dig också.

-Får jag följa dig till bilen? -Ja. Okej, hej då Kathleen.

-Hej då. -Hej då.

Lycka till.

Ring mig om du behöver nåt. Eller kör hem.

-Du kan komma hem när du vill. -Jag vet.

Varför sa du inte att du tänkte göra det?

-Nu? -Vi måste prata om det här.

Det var en gång och du skulle inte vara hemma.

-Jag ville överraska dig. -Det inget att tala om.

-Jo, det är din oskuld! -Mamma!

Du är speciell.

Jag behöver inte lyssna på det här.

-Jo, det gör du! -Nej.

Jag är collegestudent och måste förbereda mig.

-Okej? Hej då. -Otroligt.

Fråga mig bara.

-Är allt bra mellan dig och Joanne? -Ja. Bara bra.

-Hon har inte helt fel. -Herregud. Du också?

Kan du och min mamma och alla sluta säga hur omogen jag är?

Jag ville inte komma till college rädd. Okej?

Rädd? Kate, du är aldrig rädd.

Det är många klubbar.

Jag vet. Jag vill bara ta in allt.

Du vet, prova allt.

-Ska du gå med i alla? -Jag vet inte.

Men titta på alla de här grejerna och titta på det här stället.

-Det är dags att pröva våra vingar. -Okej.

Du är så djärv och modig och självständig. Jag fattar.

Men vi ska väl fortfarande vara med i kvinnoklubben?

-Som vi bestämde? -Självklart.

Ja!

Hej. Har du en extra penna?

-Vilken färg? -Blå.

-Tack. Framtida advokat? -Jag har inte bestämt mig.

Jag känner inte igen dig. Förstaårselev?

Det går 15 000 personer på det här colleget.

Jag skulle ändå känna igen dig.

Du verkar smart. Jag förstår varför du är här.

Dekan Carrigan undervisar den här kursen, eller hur?

Assistenterna gör det riktiga jobbet.

Det är en tuff kurs. Jag har en studiegrupp.

Om du vill gå med, ge mig ditt nummer.

-För studiegruppen? -Ja. Inget annat syfte.

Jag ska faktiskt ha en fest i vårt studenthem ikväll. Du borde komma.

-Hej, Kath! Vad har jag missat? -Inget än.

Ville du ta den här kursen?

Jag tänkte att det vore kul om vi tog alla våra kurser tillsammans.

God morgon, allihop. Vi sätter igång direkt.

Socialt kontrakt.

Var slutar våra rättigheter och var börjar grannens?

Det är klassens grundläggande fråga.

Det finns så många klubbar.

Hej, älskling, det är mamma.

Förlåt. Jag gillar inte hur det slutade.

-Kan du ringa mig när du kan? -Det här kommer ta ett tag.

-Älskar dig! -Jag kan stanna.

-Ska vi ses i kafeterian? -Okej.

-Mamma. -Kathleen.

Hur går första veckan? Fick du alla dina böcker?

Bara begagnade exemplar, förutom för dekanens klass.

-Han tvingar alla att köpa nya. -Hur mår Becky?

Hon mår bra. Mer eller mindre. Du känner Becky.

Hon är faktiskt mer Becky än jag väntade mig.

Hon driver mig till vansinne.

Hon är inte lika självständig som du.

-Det är en underdrift. -Hur är killarna?

-Pratade vi inte nyss om det här? -Jag var också ung en gång.

En rolig kväll med en söt kille kan leda till...

Ungen man aldrig ville ha.

Det sa jag aldrig.

Det är väl det valet du pratar om?

-Jag vill bara att du är försiktig. -Jag är inte du. Fattar du?

Hur som helst, ha det så kul.

Jag älskar dig. Vi hörs snart, okej?

-Låter bra. -Hej då.

Sarah! Jag har en fråga om rummen.

-Hej! -Hej.

Jag saknade dig i kafeterian.

Förlåt. Jag var på introt till danstruppen.

Jag hittade ett smörgåsställe och köpte en till dig.

Med groddar, som du gillar.

-Gillar du ens att dansa? -Jag antar att det är poängen. Jag...

Jag vill prova nya saker.

Okej.

Minns du när vi var tio och var på läger i Poconos?

Med de kalla duscharna?

-Ja, de iskalla duscharna. -Ja.

Jag ringde mamma efter en natt där och bad henne hämta mig.

-Va? -Ja, jag hatade det stället.

Jag kände bara dig och jag ville bara därifrån.

Vet du vad mamma sa?

Hon sa: "Be Kathleen att välja dig till sitt lag"-

-"när hon leker nåt härnäst."

Jag gjorde det och vi hade jättekul.

Jag ringde mamma nästa dag och sa att jag kunde stanna.

-Jag hade ingen aning. -Jag vet. Jag vill bara...

Du ska veta att jag älskar dig.

-Du är bäst. -Sluta.

Du har alltid varit min bästa vän.

-Och... -Hallå?

Bayside i Poconos. Becky här.

Det är Wade.

Det här är Kathleen.

Kanske. Ett ögonblick.

Becks, vad sägs om att göra nåt kul?

Jag vet inte.

Kom igen, det är fest. Du älskar den här låten. Vi dansar!

Jag ska visa dig en sak.

Du vill väl inte se på film nu?

Tro mig, du kommer att gilla det här.

Aldrig.

Kathleen?

Dekan Mikey Carrigan, förstörelse av skolegendom, 1982.

Den vresige mannen-

-festade och bröt mot regler som resten av oss.

Det här var nog hans säng. Äckligt.

Snygga moves, gullet. Vill du dansa?

-Kathleen! -Hon är nog inte kvar här.

-Men det är jag. -Flytta på dig.

-Vad är ditt problem? -Flytta på dig!

Lyssna, bitch...

Jag undrar om han nånsin tog med några vilda och vackra tjejer hit.

Han var en regelbrytare.

-Hallå! Vad händer? -Stick, äckel.

-Är du oskadd? -Kathleen?

-Jag borde gå tillbaka. -Du.

-Vill du gå ut nån gång? -Kanske.

Om du letar efter din vän, så har hon stuckit.

-Va? -Ja, hon stack.

Jag måste gå.

-Är du säker? -Ja, tack för inbjudan.

Vi ses på Mikeys lektion.

-Ja. -Du...

Becky? Becks.

Överger du mig bara nu?

Förlåt, men du kommer aldrig att tro vad jag såg.

Du lämnade mig.

Du övertalade mig att gå på en fest där jag inte kände nån-

-och när jag vände ryggen till försvann du.

Vet du vad som kunde ha hänt mig? Vet du hur farligt det är?

Farligt? Det var en studentfest. Ja, det var killar där, men...

Nej, man lämnar aldrig en vän ensam på en fest.

-Din mamma har rätt, du är opålitlig. -Klarar du inte fem minuter utan mig?

-Jag är hellre helt utan dig. -Jag valde skola.

-Du bara hakade på. -Vi borde inte dela rum.

Jag har redan pratat med Sarah om att skaffa eget rum.

-Becky. -Låt mig vara!

-Säkert att du vill ha ett enkelrum? -Ja, helt säkert.

Okej. Om du behöver nåt är jag bara två våningar ner.

Det amerikanska rättssystemet är komplext...

-Var är din vän? -Hon hoppade av den här kursen.

Och alla andra kurser vi tog tillsammans.

-Så tråkigt. -...genomdriva lagar och...

Mr Mullins, vill ni dela med er av era tankar-

-om yttrandefriheten enligt första tillägget och min föreläsning?

Nej, dekan Mikey.

-Ursäkta? -Nej, dekan Carrigan.

Nå, det sociala kontraktet.

Hej, Becks! Är du redo att förändra världen?

-Visst. -Är det allt du har?

Feminism är mer än bara förespråkande.

Det är dags för förändring, dags för jämlikhet.

Absolut!

Hej, tjejer. Hej, Tammy.

-Känner du honom? -Conor Miller, jag vet.

Jag tyckte att han var ett pervo i början-

-men sen frågade han om gruppen och jag bjöd in honom.

Jag antar att inte alla män är emot oss.

Okej, det är bara fem veckor kvar till vårt första framträdande.

-Inför folk? -Bara 7 000 eller så.

Kom igen, det blir kul.

Vi börjar med en gruppuppvärmning. Följ mig. Musik, tack.

Okej.

Och fem, sex, sju, åtta.

Höger, vänster, höger, vänster.

-Hej. -Hej.

Patrick från Wades fest. Du är Becky, va?

-Filmkväll? -Ja.

-Vad ska du titta på? -Nån romantisk komedi.

Jag älskar dem.

Vill du ha sällskap?

-Det är en tjejgrej. Tyvärr. -Visst. Vi ses.

-Bu! -Wade, du skrämde mig.

-Snygga anteckningar. Får jag låna? -Gör ditt eget arbete.

Om du ändrar dig eller bara vill umgås-

-så är mitt bås där. Skolans motto: Plugga hårt...

Men ha skoj. Jag vet.

Du måste jobba på den första delen. Gå nu.

Kom igen, pizzakillen!

Dansande pizza, jag är en dansande pizza.

-Ni är idioter. -Jag söker till en studentförening.

Du skulle se vad de utsätter dem för på gymmet.

Hallå, jag pratar med dig.

-Är inte du... -Släpp mig!

Pizzakillen, kom tillbaka!

Bu!

-Är du oskadd? -Ja.

-Hur mår du? Jag heter Ryan. -Jen.

Trevligt att träffas.

Kathleen!

Hej...

Vad tror ni hände? Droger? Kanske en överdos?

Herregud.

-Tyvärr, ni får inte komma in. -Vad har hänt?

Jag vet inte. Nåt på min våning, men de säger inget.

Vi har ingen information, okej? Ni måste vänta här.

Vi förstår. Vi uppskattar ert samarbete.

Becky.

Det är min väns rum. Det är min vän!

Vänta, jag måste få veta vad som hände.

Vi var vänner. Jag heter Kathleen.

Vi var grannar och jag... Är hon...?

Ja. Jag beklagar sorgen.

Du måste berätta vad som hände.

Jag vill prata mer med dig snart, okej?

Till dess ska du veta att vi gör allt vi kan.

Låt oss försöka hålla oss lugna, okej? Ingen vet nåt än.

Försök bara vila. Ring era föräldrar.

Carol?

Carol?

Vad händer? Mår du bra?

Vad har hänt? Vad är det?

Svara, Kathleen. Snälla, svara. Svara, svara. Fan!

Fan!

Snälla, svara. Kom igen, svara. Snälla, svara!

Din mamma har rätt, du är opålitlig. Man lämnar aldrig en vän ensam.

Vet du vad som kunde ha hänt mig?

Vet du hur farligt det är? Du bara försvann.

-...regler i våra samhällen. -Dekan Carrigan?

-Ja. -En elev dog på campus igår kväll.

En av era elever.

Becky Swafford.

Hon dog i sitt studentrum. Varför pratar vi inte om det?

Jag försäkrar er att allt hanteras med yttersta...

Varför låtsas vi som om inget har hänt?

Ursäkta mig.

Miss Roberts, vänta!

Jag beklagar er vän, men var så säker-

-att situationen hanteras med största integritet av universitetet.

Vi tar in sorgterapeuter...

Jag vill bara veta vad som hände min vän.

Jag förstår, men det är bäst att inte få panik...

Varför skulle vi få panik?

Myndigheterna undersöker alla möjligheter.

Blev Becky mördad?

Jag beklagar er förlust.

Ursäkta mig. Kathleen, eller hur?

Jag är inspektör Jessica Harken.

Vi träffades aldrig officiellt igår.

-Det här måste vara svårt för dig. -Ja.

Hade du känt Becky länge?

Så länge jag kan minnas. Vi gick på förskola tillsammans.

Mitt första minne av henne är med röda byggklossar.

Och ni har hållit ihop sen dess?

Absolut. Löjligt nära, antar jag, ibland.

Vi planerade hela våra liv tillsammans.

Jag trodde aldrig...

Har Becky stött på nån konstig typ sen ni kom hit?

-Jag tror inte det. -Har nån hotat Becky?

Så hon blev mördad?

Becky var en bra person.

Snäll och generös. Hon var snäll mot alla.

Varför skulle nån göra så mot henne?

Kathleen, varför bytte du rum?

Dålig tajming, va? Du lämnade henne ensam.

Det verkar inte som nåt vänner gör.

-Bråkade ni nånsin? -Ja, men du tror väl inte...

Jag hörde att du och Becky hade bråkat när du flyttade ut.

Det var inte så illa.

Illa nog för att hon skulle hoppa av era gemensamma kurser.

De tog alla hennes saker.

Varför måste de ta hennes saker?

Det är bevis. Du får säkert tillbaka dem.

Det är inte rättvist.

-Det är inte rättvist. -Nej, det är det inte.

Carol, jag beklagar.

Jag måste träffa polisen igen.

De vill att jag ser henne.

Ni vet... Identifiera kroppen.

Hon blev knivhuggen.

Herregud. Jag beklagar verkligen.

Jag följer med.

Tack.

Du var en så god vän.

Jag är så tacksam att du inte var här när det hände.

Det är sån tur, när man inser att du också kunde ha blivit dödad.

Det är för mycket.

Det är bäst att jag går.

Carol...

Becky och jag bråkade och jag flyttade ut.

Därför var hon ensam.

Så min Becky var här...

-...och bodde helt ensam? -Ja.

-Förlåt, Carol. Jag menade inte... -Jag måste se min dotter.

Carol! Mamma, jag menade inte... Det var inte meningen.

Mamma, hon är borta! Hon är borta och det är mitt fel.

-Nej. Nej. Nej! -Jo, det är det.

Hon var klängig och hon var rädd-

-och hon behövde mig och jag övergav henne.

-Jag övergav min bästa vän. -Nej, det gjorde du inte.

Lyssna på mig.

Ibland händer hemska saker och det finns inget vi kan göra åt det.

"Förstaårsstudenten Becky Swafford dog i sitt rum på torsdagskvällen."

-Förlåt. -Det gör inget.

Jag vill veta. Vad står det?

"En polisutredning pågår."

"Det tros vara en isolerad händelse och ingen fara för samhället."

Jag förstår inte. Hur kan polisen säga att vi är säkra?

De vet ingenting än.

De är polisen.

De skulle inte säga att vi är säkra om vi inte är det.

Förlåt. Jag hämtar den.

Förlåt.

-Kathleen. -Polisen skyddar oss inte.

Vi måste göra nåt.

Skriv att Becky knivhöggs till döds.

Okej. Tänk att nyheterna höll inne med det.

Hur kan polisen anta att det var en isolerad händelse?

Är du säker på det här? Det här kan vara väldigt uppviglande.

Vi säger inget som inte är sant.

Polisen har inte gått ut med det här än.

De säger att det inte finns anledning till oro. Vi går emot dem.

Hela den här skolan, 15 000 elever-

-varav de flesta är tjejer, går vidare med sina liv.

Många känner inte till mordet.

Om de kan sväva i fara förtjänar de att få veta.

-De behöver veta vem de kan lita på. -Och vem de inte kan lita på.

Okej.

Skolan kommer inte att gilla det.

Bra. Och jag har en annan idé.

SÄNDNING PÅGÅR

Ingen kände Becky Swafford bättre än hennes bästis Kathleen Roberts.

Kathleen är här med oss nu. Kathleen?

Becky Swafford kom till Brighton-

-i tron att det här stället skulle göra henne till en bättre människa.

Och i sin tur skulle hon göra världen till en bättre, ljusare plats.

Men istället blev hon mördad. Dödad i sitt studentrum.

Becky litade på det här stället. Hon litade på eleverna här.

Och vi svek henne.

Jag svek henne.

Tyst!

Och nån på campus tog hennes liv.

Den personen är kvar där ute.

Tills mördaren har fångats, tills Becky har fått rättvisa-

-vägrar jag acceptera att nån av oss är säker.

Tack.

Ta hand om er, allihop.

Jag är rädd.

-Hörde du om Tammy? -Överlever hon?

Hon ligger i koma. Kommer hon att klara sig?

-Det är inte säkert här. -Jag kan inte stanna här.

Polisen har ingen aning. En mördare går lös.

-Ska ingen göra nåt? -Vart ska vi ta vägen?

-Jag pluggade i biblioteket. -Till vilken tid?

Kanske till klockan ett.

-Såg nån dig där? -Ja.

Conor Miller?

Vi gör allt i vår makt för att hålla universitetet säkert.

Med det sagt, vill man lämna campus-

-får man hoppa av terminen utan straff-

-och skriva in sig igen när man är redo att återvända.

Jag skulle vara ansvarig för de här tjejerna.

Tammy och Becky.

Varför skulle nån vilja skada dem?

Det var säkert en man.

Det är alltid en man.

Jag har inte sett Tammy på minst en vecka.

-Becky Swafford då? -Becky?

Sist jag såg henne var-

-på campus närbutik. Det var förra torsdagen.

Hon köpte popcorn och lightläsk till en filmkväll.

Hade ni det här samtalet i torsdags?

-Ja. -Kvällen hon dog?

Var hon i affären med nån?

Jag tror inte det.

Becky sa att hon skulle titta på filmen-

-och att det var en tjejgrej. Hon kanske skulle träffa en vän.

Jag vet inte.

Kathleen, det är mamma. Snälla, ring mig. Jag kan inte tro det.

Ta de nya reglerna på allvar.

Utegångsförbudet träder i kraft ikväll. Dörrarna låses nio.

Biblioteket stänger åtta, liksom alla andra skolbyggnader, gymmet-

-kafeterian, affären och alla klassrum.

Numret till polisens hjälplinje finns i hissarna.

Det är anonymt, så om ni ser eller vet nåt-

-ring polisen. Vi vill att det här ska gå över snarast möjligt.

-Okej? -Okej.

Okej.

-Vi agerade för sent. -Ja.

Jag är så arg på skolan just nu, och polisen.

Jag med. Alla vet åtminstone nu.

-Men många verkar fly faran. -Ja.

Funderar du på att åka hem?

Nej. Jag har stipendium. Då förlorar jag skolavgiften.

Dessutom måste nån stanna för tjejerna.

Okej.

Jag har ringt och ringt. Vet du hur rädd jag har varit?

Som om Becky inte var nog. En till attack? Och du svarar inte!

Då skulle du säga åt mig att komma hem.

-Självklart! -Jag kan inte åka.

När jag körde hem igår kväll tänkte jag på-

-hur du sa att ni bråkade och du bytte rum.

Jag tackade Gud. Det räddade ditt liv!

Jag kunde ha gjort nåt. Becky hade nog fortfarande levt.

Du kanske hade legat bredvid henne på bårhuset!

Jag vet att det är hemskt.

Det är för hemskt för nån i din ålder att behöva uppleva-

-men du är smart och campus är inte säkert.

Jag är din mamma.

Jag har hållit dig säker sen jag var yngre än du är nu.

I nitton år: klädd, matad, utbildad, framgångsrik.

Trygg. Förstår du mig? Kom, vi går och packar dina saker.

Du kommer att må mycket bättre hemma.

Du.

-Nej. -Va?

Jag kan inte lämna de andra.

-Kathleen, gör inte så här. -Du måste lita på mig.

Jag åker inte hem.

Vänta.

Hej.

Det är som en krigszon.

-Ska du också åka hem? -Faktiskt inte.

-Jag stannar. -Det gläder mig.

Det är sorgligt nog här, om du också åkte...

Jag beklagar verkligen. Du och Becky stod varandra nära.

Skolan är stor, men vi kan vara en familj.

Om du behöver nåt finns dina vänner här för dig.

Tack.

Det är bara så galet, eller hur?

Polisen kallade in halva skolan på förhör.

De måste tro att det är en elev. Hemsk tanke, va?

Polisen förhörde mig också, för att Becky och jag bråkade.

Fan. Så tråkigt.

Vänner bråkar ibland.

De borde inte slösa tid på att förhöra dig.

Du var på biblioteket.

Vi umgicks, minns du?

Vi pluggade på biblioteket när det hände, så vi har alibi.

Ja, just det.

Jag tittade in hos dig innan jag gick. Vart tog du vägen?

Jag...

Jag kan inte berätta.

-Hej! Skulle inte du åka hem? -Nej.

Jag köpte några grejer.

Jag gillar det här.

Vi vet alla hur man blåser i en visselpipa.

Kom ihåg att det bästa skyddet är-

-att inte vara ensam. Använd kompissystemet, särskilt kvällstid.

Och var medvetna om er omgivning. Okej?

Kathleen, är du säker på det här?

Pepparsprej är farligt.

En kille stal mammas bil när jag var liten.

Han visste inte att jag var där-

-eller att mamma hade pepparsprej i väskan.

Hon sprejade honom. Han grät tills polisen kom.

Jäklar. Okej, vi gör det här.

-Vem är redo att försvara sig? -Vi.

Kan vi hjälpa till?

Är det här din förening?

Jag tror på rättvisa, anständighet och hyfs.

Jag ska bevara ungdomens anda.

Jag ska göra mitt college, Sigma Sigma Delta-brödraskapet-

-och min sektion respekterad och hedrad av alla-

-och mer älskad och respekterad av mina egna bröder.

Okej. Ni ska få nåt att göra.

-Ursäkta mig. -Ja, ma'am.

Jag är mamma till en elev.

Ert kontor gav mig inget, så jag frågar er.

Det finns många rädda föräldrar, men jag kan inte uttala mig om fallet.

Jag vill bara veta hur stor fara hon är i.

Jag försökte få hem henne, men hon ville inte.

-Har ni en dotter? -Nej, men jag hade en mamma.

Och jag minns vårt förhållande i den här åldern.

Det jag kan säga är att vi har massor av resurser här nu.

Poliser patrullerar campus och studenterna engagerar sig.

Ser du flickan där? Hon gick ut ensam.

Pojkar vid varje byggnad eskortera flickor till deras rum.

Sa ni inte att det var en isolerad händelse, att det inte var nån fara?

Nu ligger det en flicka i koma med huvudet inslaget.

-Vem är din dotter? -Kathleen Roberts.

Vi ska göra vårt bästa för att hålla dem säkra.

De här volontärerna, de här förklädena-

-hur vet vi att en av dem inte är mördaren?

Jag fick fler visselpipor från tränarens kontor.

Miss Roberts, kan ni komma hit?

Visselpipor går bra, men pepparsprej är inte tillåtet på campus.

-Det är ett vapen. -Knivar då?

Som den som dödade Becky? Eller tegelstenar-

-som mördaren använde på Tammy?

Tills campus är säkert-

-har kvinnorna som bor här rätt att skydda sig själva.

Eller så kan ni ta pepparsprejen och läsa i skoltidningen i morgon-

-om hur universitetet vill se sina studenter obeväpnade och sårbara.

Vi kan lägga till att ni manade till lugn efter Beckys död-

-innan en annan elev blev nedslagen.

Okej, jag förstår.

Var bara försiktiga.

Det är en stor skillnad mellan att agera-

-och att eskalera en panikartad stämning.

Ni leker med elden vare sig ni inser det eller inte.

Du och jag måste prata igen.

-Jag pratade med din mamma. -Är hon fortfarande här?

Hon är lika tuff som du.

Jag gillar det du gör, kompissystemet, våldtäktsvisselpipor-

-till och med pepparsprejen.

Skolan måste vara säker.

Nån måste ge eleverna tillit och säkerhet-

-om institutionen inte är villig eller kapabel att ge det.

Det är ett intressant perspektiv för nån i din ålder.

Vi måste ta hand om varandra.

Berätta om Becky Swafford. Om er tid här. Vart ni två gick.

-Vilka ni träffade. -Tror du att Becky kände mördaren?

Tillräckligt för att öppna dörren.

Så du litar på mig nu? Okej. Vem ska jag berätta om?

Vi börjar med Wade Mullins.

Becky råkade ut för en incident på en fest i hans studenthem.

Hon trodde att jag hade lämnat henne ensam.

-Jag var bara i ett annat rum. -Vilket rum?

Wades sovrum. Men vi hade inte... Du vet.

Hade Becky och Wade nån kontakt?

Lite, men han gjorde inte det här. Det kan han inte ha gjort.

För han var på biblioteket med dig?

Han var på biblioteket när jag var där, men vi var inte med varandra.

Era studentkort som loggar in- och utgångstider-

-visar att både du och Wade gick efter tiden för Beckys död.

Ja.

Men det vore lätt för nån-

-att smita ut och återvända utan att dra sitt kort. Inte sant?

Kanske.

Såg du Wade personligen hela tiden du var på biblioteket?

Jag skulle säga hej då innan jag gick.

Hans böcker var fortfarande där, men han var borta.

-Han är en bra kille. -Är han?

En elev visade mig det här.

Det cirkulerar.

Va?

Bra kille, va?

Det här är vidrigt.

-Kathleen. -Vad fan är det med dig?

-Vi ska ju hålla ihop. -Du är en sån idiot!

Sigma Delta festar tills de dör.

-Du är otrolig. -Jag tänkte...

Det har varit galet. Folk behöver lätta på trycket.

-Det här är fel! Och det vet du! -Ta det lugnt, bitch.

-Hördu. -Tappa bort mitt nummer.

-Kathleen, vänta! -Vad i helvete?

Hoppas att ni idioter gillar rampljuset.

-Det här hamnar i skoltidningen. -Det är bara en fest!

Bitch.

Hallå. Hallå, öppna dörren.

Öppna dörren, det här är inte roligt.

Nej! Hjälp mig, nån!

-Vänta! -Nej! Det var han!

-Förlåt! -Rör mig inte.

Låt mig förklara. Det var föreningen. Jag borde ha vetat bättre.

Jag bryr mig inte.

Det var han!

Snälla, mina ögon!

Ni är avstängda.

Styrelsen ska rösta om relegering. Ert brödraskap prövas.

Era bröder kan förlora sitt tillstånd.

-Mina föräldrar kommer att döda mig. -Adjö.

Miss Roberts, er tur.

Sätt er.

Jag var bara på festen för att berätta hur äcklad jag var.

Jag vet. Er vän Wade gjorde det väldigt tydligt.

Jag sa ju att det här var farligt.

Jag accepterar mitt straff.

Nej, det behövs inget straff.

Inspektör Harken vill prata med er.

Vi ses på lektionen.

-Problemen verkar förfölja dig. -Ja.

Lärde du dig nåt nytt om vår vän Wade?

Jag vet inte.

Även om du inte såg honom i biblioteket-

-innan du gick, svär han på att du var där.

Han är den enda som svär att han vet var du var när Becky dog.

Varför gör han det?

Tror du att det var en elev som dödade Becky?

Kanske.

Kanske två.

Var försiktig där ute.

Hej, Kathleen. Vart ska du? Behöver du ett förkläde?

Jag kan följa dig dit du behöver gå.

-Ja. New South. -Ska bli!

Det är en hemsk tanke, men jag antar att vi alla visste-

-att det var en elev, eller elever.

-Även om vi hoppades på nåt annat. -Ja.

-Vi kommer att bli relegerade. -Jag försökte...

Nej, du förstår inte ens!

Villkorlig. Men jag hörde att de funderar på relegering.

Det de gjorde var så opassande.

Vad mer kan vi göra? Visslorna och förklädena...

Inget av det hjälper om det är nån vi tror är vår vän.

Kan vi snacka?

Jag ville bara säga...

Kvinnor ska skrika "brand" istället för "våldtäkt".

För skriker man "våldtäkt" skrämmer det bort potentiella räddare.

Folk hjälper om de tror att de också är i fara, som vid en brand.

Men om det bara är en flicka i fara kan de lika gärna hålla sig borta.

Jag beklagar. Conor!

-Ring ambulans! -Han har blivit strypt.

-Han måste vara kvar. -Kathleen, vänta!

Hjälp! Nån!

Det är ingen här.

Tvätta bort det, okej?

Jag tog första bästa vapen. Jag ville inte följa efter henne.

Jag kunde inte låta henne gå in ensam.

Jag vet inte vad jag tänkte.

Jag ville hjälpa till. Jag ville att det skulle vara över.

Mår han bra? Conor?

Han blev svårt strypt, men han klarar sig.

Visste du att Conor var med i Beckys kvinnoklubb?

Det var Tammy Bennet också.

Conor var inblandad i ett antal brott i skolan.

Fylla och slagsmål. Vi har också två elever som bekräftar-

-en fysisk dispyt mellan honom och Becky på en studentfest.

Becky sa aldrig nåt.

Varför tror du att mördaren attackerade din vän Conor?

Han är inte min vän.

-Jag vet inte. -Det är väldigt märkligt.

Att gå från att attackera kvinnor i ett privat utrymme-

-till att strypa en man i en offentlig miljö.

Du sa att ingen kom ut genom köksdörrarna efter Conor.

Du och Wade gick in direkt efteråt. Hur kunde mördaren fly?

Ursäkta? Kathleen, intervjun är över.

-Mamma! -Vi pratade bara.

Jag vet vad du gör.

Förhör du min dotter igen utan en advokat-

-stämmer jag dig och polisen. Förstår du mig? Kom!

Sätt dig.

Jag anlitade en advokat. De ringde polisen.

Du är en person av intresse. Vet du vad det betyder?

Det betyder att du är misstänkt.

Jag dödade inte min vän.

Tror du att de bryr sig om det? Bryr sig om dig?

Jag ville bara hjälpa utredningen, inte sinka den.

De griper den de har mest bevis mot-

-vare sig det är den riktiga mördaren eller den naiva rumskamraten.

Du är så ivrig att bevisa att du inte är rädd-

-och att du inte behöver nån. Därför kan jag inte lita på dig.

Jag klandrar mig själv. Jag misslyckades som förälder.

Jag kan inte tvinga hem dig, men jag tänker inte-

-låta dig utsätta dig för mer fara.

Här är advokatens nummer.

Du kan fortsätta ignorera mig.

Men om polisen ger sig på dig igen, ring det här numret.

Det är hedervärt att du vill ta hand om-

-alla dina vänner och stanna här. Okej?

Kvinnor är i underläge fysiskt, biologiskt och kulturellt.

Du kan inte ändra på det. Det behöver du inte.

Du är tuffare och smartare. Det måste du vara. Det är så vi överlever.

Det var allt.

-Varför ville du träffas här? -Jag kunde inte komma till dig.

Conor och Becky bråkade på din fest.

Han var också med i kvinnoklubben med Becky och Tammy Bennet.

Du tror väl inte... Conor gick med i gruppen-

-för att han ville träffa tjejer.

Jag säger inte att han är smart, han är bara knäpp.

-Men han skulle aldrig skada nån så. -Hur blev han strypt i köket då?

-Det var ingen där. -Jag ska prata med honom.

Gör det offentligt med folk omkring er.

Är du orolig för mig?

Jag vill bara inte se nån mer bli skada.

Förlåt för festen. Det var dumt.

-Jag klantade mig verkligen. -Ja, det gjorde du.

-Ta det lugnt. -Mina föräldrar kommer att döda mig.

-Jag beklagar. -Jag är så dum.

-Du är inte dum. -Jag är så dum.

-Du är inte dum. -Mina föräldrar kommer att döda mig.

Vi löser det. Jag lovar. Okej?

Tänk att han skulle skada sig själv så.

Hur rädd måste man vara för att strypa sig själv?

Han trodde att som offer skulle skolan vara snäll-

-och inte relegera oss.

-Jag beklagar. -Han lovade mig att han klarar sig.

Skolan kanske låter honom komma tillbaka nästa termin.

-Om det ens blir en nästa termin. -Ja.

Får jag prata med dig?

-Vi ses senare. -Ja.

-Jag anade att du låg bakom det här. -Jag får inte prata med dig.

Jag sköter snacket.

Du gick bakom ryggen på mig och pratade med en misstänkt-

-i en mordutredning och involverade dig själv i fallet.

Tack.

Vi kunde ha slösat mycket tid-

-på att utreda Conor. Istället kom han till oss.

Han erkände strypningen och berättade-

-om konfrontationen med Becky på festen.

Han föreslog en dans, hon sa nej.

Han kallade henne nåt fult och hon gick.

-En idiot, men ingen mördare. -Det verkar så.

Vi kollade även Conors alibi.

Flera kunde intyga att de var med Conor när Becky dog.

Så den riktiga mördaren är...?

Jag jobbar fortfarande på det. Det gör vi väl båda?

Men snälla, sluta. Lämna det till proffsen.

Mamma.

Jag saknar henne så mycket.

Jag vet.

Jag kan inte fatta att du är här. Kom in.

Tack för att du är så tuff. Du är rätt grym.

Som när du gav dig på polisen. Jag hade ingen aning.

Tro det eller ej, men jag har inte alltid varit mamma.

Jag var med i danstruppen.

-Nej. -Jo.

-Ärligt talat? -Nej. Det var du.

När jag fick dig insåg jag att jag måste finnas där för dig.

Varje minut, varje dag.

Du gjorde mig till en tuffing.

Nej, nej, nej.

Hallå!

Hjälp! Hjälp! Här borta! Stanna där! Stoppa honom!

Ta honom! Ta honom!

Det blir ännu en vacker dag. Temperaturen når 25 grader.

På tal om det, här är en hit från 25 år sen.

Jag minns den.

-Vi var tio, eller hur? -Nio.

Vi tillbringade vårlovet vid sjön.

Vad hette det? Den där båtgrejen? Tubåkning.

Du och Becky åkte tillsammans-

-och era huvuden hamnade under vattnet-

-ni släppte aldrig repet och släpades efter båten.

Vi visste inte att vi skulle släppa.

Jag skrek åt Carol att sakta ner.

Jag drack flera liter sjövatten den dagen.

-Ni hade tur som hade varandra. -Ja, det hade vi.

Och nu en viktig nyhetssändning.

Brighton-polisen har gjort ett stort tillkännagivande.

Efter ännu ett överfall igår-

-denna gång på Summerland University-

-har polisen äntligen goda nyheter.

Den här gången har angriparen som höll på-

-att attackera en tredje kvinnlig student gripits.

Efter överfallen på Brightons campus-

-som ledde till att Tammy Bennet hamnade på sjukhus-

-och Becky Swafford dog-

-var studenter på angränsande Summerland University på helspänn.

Det ledde till det heroiska gripandet av angriparen.

Och för lite över en timme sen bekräftade polisen-

-att den misstänkte har erkänt alla tre attackerna.

Herregud. De tog honom!

-Vart ska vi? -Du ska få se.

Jag har fått nog av mysterier.

Jag var här tidigare och tänkte att det vore trevligt att gå tillsammans.

Elever har lämnat meddelanden och foton.

Jag lämnade några foton här och tog med ett ljus som du kan tända.

Jag vet att Becky ibland kände sig ensam, men det var hon inte.

Hon hade dig.

Hon älskade dig.

Och du älskade henne. Det kommer du alltid att göra.

Tack.

Kom hit.

-Det här är jättefint. -Det är så vackert.

-Kommer du hem till Thanksgiving? -Nej.

Har du ätit i kafeterian här? Den får din mat att framstå som fantastisk.

Jättekul.

Men allvarligt, jag kommer.

Vi kanske borde ta farväl här.

-Jag älskar dig. -Jag vet. Jag älskar dig också.

-Även om jag inte säger det ofta nog. -Jag litar på dig.

Du fattar rätt beslut, även om jag inte alltid håller med.

Tack, mamma.

-Älskar dig. -Älskar dig också.

-Hej då. -Hej då.

Din mamma gillar inte mig.

-Berättade du om festen? -Nej.

Det är så hon ser på alla killar jag gillar.

Låt det inte stiga dig åt huvudet.

-Jag ska försöka. Jag lovar inget. -För jag...

Jag borde inte ens prata med dig.

Jag minns att jag tappert följde efter dig-

-när du jagade en mördare.

Var det tappert? Du gick faktiskt sist...

Det var ändå ganska tappert, okej?

Jag kan inte fatta att det är över. Bara så där.

Inte jag heller.

Poliserna sa att det aldrig känns rättvist.

Jag antar det.

-Ses vi på lektionen? -Wade...

Vart gick du den där kvällen i biblioteket?

Det var en antagningsgrej. Jag var tvungen att näcka i gymmet.

-Studentföreningar. -Ja, studentföreningar.

Hej, jag letade efter dig. Vi ska börja med dansträningen igen.

Vill du följa med? Kom igen. Det blir kul.

Ja. Det låter bra. Jag måste bara göra en sak.

-Vi ses i gymmet. -Toppen. Vi ses där.

Du ska veta att jag älskar dig.

Kathleen!

-Hej. -Hej.

-Patrick, eller hur? -Ja.

Behöver du ett förkläde? Jag kan följa dig.

Jag tror inte att vi gör förklädesgrejen längre.

Har du inte hört? De tog killen på Summerland.

Ja... Tack gode Gud.

Ja.

Jag tycker ändå att det är en bra idé med förkläden.

Det känns gentlemannamässigt.

-Men inga problem. -Jag ska till gymmet.

Den här vägen.

Det går snabbare om vi genar här.

Du har rätt till en advokat...

-...men har tackat nej, eller hur? -Jag tog det med de andra.

Jag berättade allt för dem, så du kan dra.

Jag gjorde vad jag gjorde. Punkt slut.

Nej, det stämmer inte.

Du får inte bara skada folk så där och gå din väg-

-när du har kommit över det. Offren och deras familjer-

-förtjänar rättvisa. Du ska skaka galler och ge dem en förklaring.

-Vi börjar med Becky Swafford. -Ja, visst.

Becky.

Jag använde kniv. Jag högg henne.

Hur kom du in i hennes byggnad?

Det är ett studenthem. En elev öppnade.

Så, Patrick, gick du med i några klubbar?

Som flygteknik?

Bra minne.

Och nej, jag gick inte med i nåt. Jag blir nervös i grupper.

-Nya människor, du vet. -Det är en stor skola.

Det gör mig inget.

Man kan försvinna här. Det gillar jag.

Du borde gå med i nåt. Hitta din grupp.

Du kanske får nya vänner.

Ja, det borde jag.

Jag är bra på att bygga saker, och datorer också.

-Allt med en krets fixar jag. -Jaså?

Vad är din hemlighet?

Volontärarbetar du hos skoladministrationen, eller vad?

Hur fungerar din grej?

Det är bara en magnetremsa.

-Som ett körkort. -Gör du falska leg?

Falska leg? På ett universitetscampus? Aldrig.

Men om jag gjorde det skulle jag kunna säga att det inte är så svårt.

De här är ännu lättare.

Man behöver bara kopiera rätt magnetremsa och... Så där.

Sesam, öppna dig.

Så du kan gå vart du vill på campus utan att lämna några spår?

-Varför frågar du? -Det är bara coolt.

Nej, det lämnar spår, men bara till en annan elev-

-en fakultetsmedlem, en vaktmästare.

Vems kort jag än kunde göra en kopia av.

Kan du göra ett falskt leg åt mig?

-Jag skulle vilja komma in på barer. -Visst. Vill du ha ett nu?

-Jag måste gå till... -Det tar bara en minut.

-Jag har mina grejer med mig. -Toppen!

Kom in på mitt kontor.

ENDAST PERSONAL OCH HISS

-Varför ville du döda Becky Swafford? -Behöver jag en anledning?

-Låt oss prata om Tammy Bennet. -Ja, varför inte?

Har du allt här för att skapa ett leg?

Ja, det är så jag drygar ut min inkomst.

Allt man behöver är en magnetkortläsare, en laptop-

-tjockt papper och en kamera.

Jag brukar ta betalt för dem, men du är så cool, så...

-Du får det gratis. -Tack.

Medan du gör i ordning ska jag kolla min mejl.

Hur kom du in i byggnaden?

-Är du dum eller nåt? Jag sa ju det. -Berätta om överfallet på henne.

Jag slog henne i bakhuvudet med ett rör.

Vad mer finns det att berätta? Får jag gå nu?

Så du smög upp bakom Tammy Bennet och slog henne med ett rör?

Ja.

Var det ett stålrör som det du använde igår?

Stål.

Vi måste tillbaka till Brightons campus, nu.

Tammy attackerades med en tegelsten. Killen är en copycat.

Vem mejlar du?

Bara min juridikprofessor. Vi har snart prov.

Bara det inte är din pojkvän.

-Du har väl ingen? -Jag? Nej.

Nu behöver jag bara ett bra foto.

Du är så söt.

-Du blir säkert aldrig dålig på bild. -Du är för snäll.

Okej.

Precis så. Och le inte.

Hur blev det?

Perfekt. Jag behöver bara några minuter.

Så där! Jag...

Det är samma namn, så det är lätt att minnas

Jag skrev 23, så det är inte så uppenbart.

Toppen, men jag är jättesen till dansen, så...

Vänta!

Här är ditt leg.

Säg inget till polisen.

Jag kan få problem för att jag gör falska leg.

Visst, självklart. Jag ska inte berätta för nån, jag lovar.

Det var lammet.

-Jag borde ha slängt det, eller hur? -Vadå?

Det är din väns gosedjur.

Jag tror inte det, men det är jättegulligt.

-Du tror att jag är dum, eller hur? -Nej. Va?

-Nej. -Jo, det gör du.

Ni ler och flörtar, men ni är bara ett gäng elaka subbor.

Du, Tammy och din vän Becky.

-Becky var aldrig elak mot dig. -Tja...

Jag hjälpte henne när Conor stötte på henne på en fest.

Hon borde ha tackat mig och uppskattat vad jag gjorde för henne.

Jag ville bara se en film med henne.

-Varför gick du dit med en kniv? -Den här kniven?

Känner du dig mäktig nu?

Du bär runt på ett vapen och ger dig på tjejer.

Vissa tror att kvinnor är i underläge.

Att vi är svagare och mindre.

Att spelet är riggat mot oss, men jag bryr mig inte om det.

För vi är tuffare och smartare.

Det var för min vän, din jävel.

Ner på marken, nu!

Kathleen, se på mig.

Är du oskadd? Du var duktig.

-Det är min dotter! -Mamma!

Herregud.

Han gjorde det, mamma.

-Han dödade henne. -Jag vet.

-Och du stoppade honom. -Ja.

Du tog hand om dig själv och alla andra tjejer här.

Jag har aldrig varit mer rädd och stolt på samma gång.

Herregud. Nu åker vi hem.

EN MÅNAD SENARE

-Hej då. -Vi ses.

Ge mig en minut.

-Vi ses sen. -Visst.

TILL MINNE AV

Allt är som vanligt på campus igen.

Lektionerna går bra.

Jag fick ett A på min senaste uppsats. Ett A-, men...

Jag är med Wade nu, i ett riktigt förhållande.

Och vi ska vänta, om du undrar.

Jag vet. Titta på mig, jag är så vuxen, eller hur?

Han är rolig. Du skulle gilla honom.

Jag är bara med i två klubbar nu: Dansen och kvinnoklubben.

Jag skulle ha gått med dig när jag hade sansat mig.

Men det vet du redan.

Hur som helst...

Jag tror att du skulle vara stolt.

Och...

Jag vet att det här stället aldrig kommer att känna dig som jag gjorde.

Och det är deras förlust.

Men på ett sätt känns det som att du räddade oss alla.

Så, tack.

Text: Anna McKeon Iyuno