Original subtitles

Harufa!

- Ja, kapten. - Loda djup.

- Loda djup, här? - Ja.

Ja, kapten.

Tänker han gå i land här?

Hungern har nog gjort honom tokig. Hans mage är lika tom som våra.

Om det fanns land skulle ingen våga sätta sin fot där.

Sinbad vågar vad som helst.

Kapten!

- Sju famnars djup! - Håll utkik!

Ja, kapten!

- Vad kan det vara? - Kanske ett undervattensrev.

- Eller en havsorm. - Eller nånting värre!

Fem famnar!

- Låt det vara land... - Land om babord!

Han har ögon som en uggla... Jag ser ingenting.

Titta där!

Land i sikte!

Raska på!

Vi går i land i gryningen. Må Allah ge mig mat och vatten.

Må Allah se till att vi inte hittar något mer...

- Så sent stör man inte en dam! - Jag vill tala med frun.

Jag kan nog dina sjömansknep! Kila iväg med dig nu.

Sadi... du måste vara artigare mot kapten.

Han bär inte ansvaret för vindarna som blåste oss ur kurs. Eller?

Han förde dig från tryggheten i din fars palats till det här!

Jag följde med frivilligt.

- Goda nyheter? - Vi kastar ankar vid en ö.

- I morgon hämtar vi mat och vatten. - Det var på tiden.

Harufa kastar redan blickar på mitt sällskapsdjur!

Snart blir det fest i Bagdad.

På vårt bröllop.

Man kan tro att du uppfann ön.

För en sån kyss till skulle jag uppfinna en hel kontinent!

- Bananer! - Melon, kokosnöt och vindruvor.

Kapten Sinbad fyller på färskvatten, vänta här på honom.

- En kluven hov. - En till!

Vilka steg!

Kapten Sinbad, titta!

Kapten!

Vad är det?

En uråldrig civilisation.

Det är Satan själv! Vi går tillbaka till fartyget.

Håll den.

Jag ska se vart stenmunnen leder.

Hjälp mig!

Hjälp mig!

Till båtarna, fort!

Från ett land som fjärran är.

Från en värld helt utan hopp.

Jag ber dig, ande, kom nu opp!

Jag lyder lampans herre.

Jag befaller dig att bygga en mur mellan dem och cykloperna!

Jag ska försöka, herre.

- Vilken kraft håller monstret borta? - Den som har lampan klarar allt.

- Varför förgör du inte monstret? - Anden i lampan kan inte göra ont.

Men för beskydd är han oslagbar.

Se upp!

Hjälp!

Hjälp!

Mina böner hjälpte, du är oskadd.

Hissa alla segel, styr mot djupt vatten!

Lampan!

Lampan, min lampa!

För ditt fartyg... en förmögenhet i ädelstenar.

Du glömmer en sak. Cykloperna är på sin vakt nu.

De har den magiska lampan.

Cykloperna kan inte tala.

Bara jag kan uppväcka anden.

- Vem är du? - Jag är Sokurah, trollkarlen.

Är din lampa så värdefull att du sätter ditt liv på spel?

Jag gör allt för att återfå den.

Vi dog nästan.

Varför använder du inte din kraft för att dräpa det enögda odjuret?

Jag hade förberett en trolldryck

men jag fick inte cykloperna att svälja den!

Vindarna som förde er till Colossa har fått många fartyg att stranda.

Hundra års skatter har samlats av cykloperna.

De är värda många tusen gånger så mycket som det ni ser här!

Vi är utsända av kalifen i Bagdad. Vi är skillnaden mellan krig och fred.

Jag tänker inte riskera det genom att vända om. Det är mitt sista ord!

När du är i säkerhet i Bagdad kanske du kan förmås att tänka om.

Knappast.

Harufa, visa trollkarlen till hans rum.

Vi är i hamn om fem dygn.

Trollkarl! Dina ädelstenar.

Sinbad är en stor furste i sitt land.

Folket gläds åt mitt budskap, fred mellan din fars rike och vårt.

Älskar du mig bara för att rädda Bagdad från förstörelse?

Jag älskar dig för att jag inte kan annat.

Din ögon är mäktigare än alla din fars arméer.

Du har gjort underverk för att undvika krig!

Och vad är detta?

Prinsessan Parisa, dotter till sultanen av Chandra.

Hon ska bli min brud, en symbol för vänskapen mellan våra riken.

Välkommen som dotter, mitt barn.

Jag älskar Sinbad som min egen son.

Tack för vänligheten.

Min far sultanen hälsar

och han kommer till vårt bröllop.

Och ett kungligt bröllop ska det bli! Berätta om resan, Sinbad.

En märklig resa och en märklig berättelse är det...

Jag trodde ingen plats var vackrare än Chandra, men Bagdad är det.

Staden blir vacker av din närvaro. Utan dig är den alldaglig.

Nu när vi är här verkar alla fasor under resan overkliga.

De var för verkliga då.

Det är kanske bara en dröm och den enögde jätten en mardröm.

Är Sokurah också en dröm? Han är väldigt verklig.

Han skrämmer mig. Om han bara kunde försvinna när jag vaknar.

Han vill komma över lampan.

Hela hans liv går ut på det.

Jag tycker synd om honom, för min önskan blev verklighet.

Bagdads magnifike kalif, det är en ära att bli kallad till er.

Du har ovanliga krafter.

Visa det på sultanens välkomstfest.

Er önskan är min lag.

Jag lovar att kalifen ska minnas det i alla dagar, må ni leva i tusen år!

- Du gör mig redan nöjd. - Ert palats är ytterst bekvämt.

Men min lycka vore fullständig

om ni kunde bevilja mig en enda önskan.

Ett snabbt fartyg och en välbeväpnad besättning för att åka till min ö.

Fartyg är dyra och liv värdefulla.

Här är ett nytt vapen, ett jättelikt armborst som skyddar männen.

Jag har inte sett de enögda jättarna.

- Sinbad, vad säger du? - Berättelser om vår resa har spritts.

Bara en galning seglar dit!

Sinbads ord är mitt.

Vi ses på sultanens fest då.

Blir du lycklig här i Bagdad?

Mycket. Jag älskar Sinbad mer för varje soluppgång.

Jag var orolig när du for.

Om något hänt dig hade de fått betala.

Du börjar bli arg, det får du inte.

Le mot kalifen! Han är väldigt trevlig.

Må din närvaro återgäldas till ditt eget hus tusenfalt.

Om min dotter blir lycklig räcker det för mig.

Du triumferar över gott och ont

och blir den mest exotiska kvinnan i hela Bagdad! Jag sköter allting.

Jag har ett framförande som väcker ert intresse.

Ta hit Sokurah, trollkarlen!

- Det är väl Sadi, din tjänarinna? - Ja, pappa. Hon hjälper trollkarlen.

Om han kan göra henne nöjd är han en stor trollkarl!

En orm, hon blir dödad!

Allah ha förbarmande med dem... båda två.

Skåda!

- Det är omöjligt! Jag sover. - Då delar jag din dröm.

Sadi!

Jag försäkrar, hon är oskadd.

Bra gjort, Sokurah.

Hoppas ni beviljar min önskan om en expedition till Colossa.

Du är mycket skicklig, men jag ändrar mig inte så lättvindigt.

Jag måste kanske visa fler av min krafter.

Profetior har alltid fängslat mig. Kan du förutse framtiden?

Jag kan förutse vissa händelser.

Skåda in i framtiden för våra båda länder.

Som ni vill. Jag behöver ett fyrfat med glödande kol.

Det ska du få. Vakter!

Må de osynliga krafterna göra att jag bara ser goda ting.

Min ande far fortare än tiden!

Ställ era frågor.

Vad ser du här i Bagdad?

Jag ser, men jag kan inte tala!

Du måste.

Jag ser en stor katastrof.

Jag ser... Jag kan inte säga det!

Fortsätt!

Stora byggnader som faller.

Kvinnor och barn blir dräpta.

Jag ser krig!

Krig mellan Bagdad och Chandra!

- Du ljuger! - Och min dotters bröllop?

Det blir inget bröllop.

Mystiska och onda krafter verkar

och glädjen över bröllopet ska vändas till sorg!

Bra gjort, Sinbad.

Han skrämmer prinsessan.

Ni bad mig tala! Händelserna min ande såg är möjligheter.

Jag kan bruka mina krafter för att undvika en sådan katastrof.

Men då måste jag ge dig fartyget?

En sådan gåva vore passande.

Så dina lögner är billiga knep för att få mig att bevilja din önskan!

Ut härifrån, du är en förrädare!

Om du är kvar i morgon kväll

blir dina ögon utrivna så du inte kan se fler ondskefulla drömmar.

Skål för bröllopet och vår vänskap.

Jag önskar att natten var över.

Det är snart morgon och alla nätter efter det kan inte komma snart nog.

Tänk att få vakna och se ditt ansikte i stället för Sadis!

Hon förvandlades av trollkarlen. Tänk om hans profetia...

Jag ska drömma om de faror han förutspådde så du kan rädda mig.

Följet går förbi här och stannar vid tronen där du och jag sitter.

Min härskare!

Min härskare!

- Var är hon? Var är min dotter? - Prinsessan!

- Parisa? - Sinbad, här är jag!

- Titta, här på kudden! Titta noga. - Nej...

- Det är omöjligt! - Det är sant.

- Världen har blivit väldigt stor. - Det är sant, det är du.

Min dotter, var är hon? Var är min...

Tiotusen djävlar!

Vilken ondskefull trolldom!

Min dotter, är det du?

Tala! Säg att mina ögon ljuger.

Du ser rätt.

Jag hade tålt varje förolämpning.

Men min älskade, min dotter!

Se på din stad.

Njut av åsynen...

...för snart är den bara grus och blekta ben!

Sokurah!

Vänta!

- Prinsessan har... - Jag såg henne i en syn.

Men jag vågade inte säga det.

- Kan du hjälpa henne? - Kanske.

Nej! Det skulle vara för riskfyllt.

Jag gör vad som helst.

Det går inte. Om jag stannar i Bagdad blir jag förblindad!

- Jag talar med kalifen, kom nu. - Nej, jag...

- Säg fort vad vi måste göra. - En dryck häver förtrollningen.

- Blanda till den. - Vi saknar en ingrediens.

En bit äggskal från jättefågeln Rock.

- Den finns på Colossa. - Just det.

Utan skalet är drycken värdelös.

Vi har inget val, jag måste hämta äggskalet.

Nej, prinsessan följer med oss.

- Det fungerar bara i mitt slott. - Jag ger order om ett fartyg.

Vi behöver armborstritningen.

Juveleraren kan göra ett hem för prinsessan.

- Var hittar du en besättning? - Mina tappraste män följer med.

Det räcker inte. Var hittar du de andra?

Jag hittar dem

där män fruktar bödelns yxa mer än cykloperna, i fängelset.

Lyssna på mig!

Kom hit!

Jag är kapten Sinbad. Jag erbjuder er frihet.

Jag behöver en besättning för den farliga resan till Colossa.

Cyklopernas land!

Vi må vara tjuvar och mördare, men vi är inga dårar!

- Kalifen av Bagdad benådar er. - Vi får välja mellan två dödar.

Jag slogs mot cykloperna och lever. Denne man följer med mig igen.

Hur blir det? Vi behöver 25 man.

Frihet eller bödelns snara?

De får inte hänga Golar! Hellre spottar han i cyklopens öga.

- Kom nu! - Jag följer med.

Lastrummet är helt fullt.

- Surra pilen vid masten då. - Ja, kapten.

Försiktigt, vi kan behöva pilen!

Vi är dårar allihop! Vi borde slåss mot människor, inte odjur.

Det finns skatter i kustvattnen.

Vi kan ta över fartyget!

- Och de som är lojala mot kaptenen? - Vi slänger dem åt fiskarna!

Lyft!

Det blir en tröttsam resa för dig.

Jag klagar inte, bara jag är nära dig.

En farlig resa med, trots alla planer.

Om du var liten skulle jättarna inte se dig.

Vi måste segla i okända vatten med en tvivelaktig besättning.

Vad skulle de tro om de kunde se mig?

Jag litar inte på dem ett ögonblick.

Kapten, kan vi talas vid?

Det är oroligt bland besättningen. Jag har hört farligt muttrande.

Alla vapen är inlåsta, de kan inget göra.

Snart är vi framme vid ön.

Något oroar dig, Sinbad.

Det blir skönt att komma fram.

Sinbad, hur kan du älska en liten och obetydlig kvinna som jag?

En diamant är liten, men ändå är den värdefull och vacker.

Fort, prinsessan!

Döda honom inte!

Vi ger oss.

Vilket rörande vänskapsbevis... Ta hans svärd!

Här! Trollkarlens mantel blir till en flagga åt oss.

De tänkte mata oss till det enögda odjuret!

- Vad ska vi göra med dem? - Döda dem!

Ni hör domen. Ni ska dö i gryningen!

Jag önskar er en natt med angenäma drömmar.

Hör min förbannelse! De som skadar oss blir galna.

Fasa ska fylla era hjärtan! Snart ska ni be för era liv.

Rädda mig...

Rädda oss, trollkarl!

För dig ska jag dra åt snaran själv!

Då stryps du långsamt.

Kasta honom i främre lastrummet!

Styr söderut, vi åker tillbaka till handelsrutterna.

Vi kunde hackat dem i bitar, men du stoppade oss

för att rädda den här idioten som pratar nonsens!

Ni får se. Vinden och strömmarna driver fartyget söderut.

- Sen blir min profetia verklighet. - Hur kan du vara så säker?

Söder om Colossa ligger en ö som är bebodd av ylande demoner.

Deras skrik hörs över hundra mil. De som hör det blir galna.

De styr upp på klipporna och slukas av havsormar.

- Vad kan rädda oss från det ödet? - Vi stoppar tyg i öronen.

Bra, då blir vi inte galna. Bara slukade av havsodjuren!

Om vi vaxar tyget stänger det ute ljuden.

Vinden ylar som tiotusen demoner!

Rodret babord!

- Ändra kurs! - Vi går i kvav på klipporna!

Utkik, vad kan du se?

Håll kursen, annars dör du!

Styr söderut!

Kraftiga vindar och sjöar omger demonernas ö.

Ljudet når ända hit.

Hit med kikaren!

Rodret babord!

Jag tänker släppa dem.

Rodret babord!

Rädda oss innan vi går i kvav!

Det finns en kanal mellan klipporna, det är vår enda chans.

Har alla blivit tokiga?

Rodret babord!

Håll utkik efter Colossas toppar!

- Armborstet är snart färdigt. - Håll kvar männen här.

- Jag följer hellre med dig. - Du gör mer nytta här.

Allt är klart. Ju förr vi ger oss av desto bättre.

- Vem har befälet över armborstet? - Det har du!

Här är cyklopernas dal.

Mitt på ön finns topparna där de stora fåglarna häckar.

- Då går vår väg genom dalen? - Er väg, vi delar oss i två grupper.

Om en grupp blir fast kan den andra försöka befria dem.

Vi ses på andra sidan dalen i kväll vid solnedgången.

Må det godas krafter skydda alla våra steg!

Vi stannar och vilar här och fortsätter i skymningen.

Golar, ta inte så djupa klunkar! Vi behöver vattnet för klättringen.

Varför är du så gnällig? Vi kan fylla den när den är tom.

Vattnet är förgiftat. Den som låter det vidröra läpparna dör direkt.

- Förgiftat? - Vill du smaka på det?

Vänta här.

- Vad gör du här? - Armborstet är i goda händer.

Vi går till de andra innan cykloperna kommer.

De var här nyss.

Se om du kan hitta dem.

Kapten Sinbad!

Kom fort!

Här borta, skynda på!

Vi är rika, kom och ta för dig! Pärlor, rubiner, guld, allting!

Ut härifrån! Det hinner vi med när vi har utfört vårt uppdrag.

Jag ränner svärdet igenom dig!

Släpp mig!

Sinbads män måste vara fast! Ni stannar här.

Hjälp mig!

Sinbad, hjälp!

Hjälp mig!

Måste vi törsta här med vatten omkring oss för trollkarlens skull?

Vi vågar inte trotsa honom!

Golar vågar.

- Drick ur den förbjudna pölen då! - Tror du att han är rädd?

Här, visa dem.

Det är gott! Smakar som utsökt vin.

Hjälp mig! Sinbad!

Hjälp mig!

Sinbad!

Hjälp mig!

Jag kanske kan nå spärren.

Sokurah!

Kom hit.

Det finns en spärr, försök öppna den.

Sokurah!

- Varför lämnar han oss? - Han delar Harufas öde.

- Men vi ska fly. - Fly? Hur då?

- Avslöja aldrig det ni får se. - Nej, rädda oss bara!

Prinsessan, det finns en spärr ovanpå buren. Försök öppna den.

Jag ska göra mitt bästa.

Jag ser spärren. Jag gör ett försök.

Sinbad, den sitter fast! Jag kan inte rubba den.

Försök, det är vårt enda hopp.

Lampan!

Det gick!

Lyft upp mig!

Måste vi gömma oss här när våra kamrater är i fara?

- Är vi rädda för Sokurah? - Vem är rädd?

Följ med oss då!

Mod, Harufa. Släck elden!

Kom nu!

Lampan!

Här är jag!

Här borta!

Här borta! Närmare!

Lite till...

Här! Närmare...

Titta, där är han! Han är död.

Faran är långt ifrån över. Det finns fler cykloper i livet.

Bara jag kan åkalla anden. Därför borde jag ha lampan.

Jag litar inte på dig. Du gjorde inga försök att öppna buren.

Jag förstår mig inte på lampans kraft, men om den behövs så har jag den.

Som du vill.

- Stackars Rahan! - Allah tar itu med hungriga män.

Titta, vi är framme.

- Nånting rör sig där inne. - Det är äggkläckning nu.

Högre upp har de redan kläckts. Den här vägen.

Inget mer klättrande...

Vi är utsvultna!

Här.

Vi öppnar ägget!

Lägg ner spjutet!

- Du borde inte låtit dem göra det! - Hungriga män frågar inte, de tar.

Här. Prinsessan måste bli som vanligt.

Det måste kombineras med annat som finns i min grotta vid bergets fot.

Det är cyklopernas rike. Vad skyddar slottet från dem?

Det får du se när vi kommer dit.

- Skönt att andas frisk luft. - Goda nyheter, vi har äggskalet.

Ändå ser du sorgsen ut. Varför är du bekymrad, Sinbad?

Jag litar inte på trollkarlen. Vår enda hållhake är lampan.

Bara han känner till hemligheten.

Släpp ner mig i lampan. Jag kanske kan prata med anden.

Men är det möjligt?

Det är ju en magisk lampa!

- Låt mig försöka. - Låt gå.

- Men ropa om något är fel. - Det ska jag, jag lovar.

- Är allt väl, Parisa? - Utmärkt!

- Det är underbar dimma här. - Var försiktig!

Välkommen, prinsessan Parisa!

- Du vet vem jag är. - En ande vet många saker.

- Och du är lika liten som jag. - Därför kan jag bo i en lampa.

Om jag vetat hur vacker den är hade jag besökt dig för längesen.

Du måste vara lycklig här.

Ett bekvämt fängelse är ändå ensligt.

Ibland kallas du väl till vår värld?

Då är jag slav och måste lyda den som håller i lampan.

Jag vill bli fri, bli äventyrare och segla på haven som Sinbad!

Men det är drömmar för riktiga pojkar och inte för en ande.

Kan du inte fly?

Kanske nån gång.

Men jag kan inte återvända förrän nån säger mitt namn.

- Vad heter du? - Baronni.

Löftet om frihet står i lampan. Vill du se?

- Det vill jag gärna. - Det står här.

"När det stora som är smått åter höga höjder nått".

"In i brinnande berg, efter fall blir allt gott".

"Det stora som är smått... "

Jag var stor, nu är jag liten.

- Vet du vad det betyder? - Vi säger så här.

- Hjälp mig så hjälper jag dig. - Vad vill du att jag gör?

Säg de magiska orden som lockar fram dig.

Jag tycker om dig och vill hjälpa till.

Men jag vet inte... kraften är stor.

Då lovar jag att försöka hjälpa dig.

Säg nu orden som åkallar ditt beskydd.

Från ett land som fjärran är.

"Från ett land som fjärran är". Fortsätt!

Från en värld helt utan hopp.

"Från en värld helt utan hopp".

- Jag ber dig, ande, kom nu opp. - "Jag ber dig, ande, kom nu opp".

"Jag ber dig, ande, kom nu opp". Anden var snäll mot dig.

Han hjälper oss om vi hjälper honom.

Vi ska hjälpa honom.

Titta!

Från ett land som fjärran är, från en värld helt utan hopp.

Jag ber dig, ande, kom...

Harufa, lampan!

Lampan!

Parisa!

Sokurah!

Parisa?

Sokurah!

Från ett land som fjärran är.

Från en värld helt utan hopp.

Jag ber dig, ande, kom nu opp.

Mäktige Sinbad, slaven i lampan är din.

- Var är Parisa? - Hon är trollkarlens fånge.

I hans underjordiska slott vid slutet av bergsstigen. Vi ses där!

Men hur vet jag...

Snurra på den!

Inne i grottan finns ett annat hjul som släpper loss draken.

Sokurah!

Parisa!

Jag visste att Sinbad skulle föra lampan till oss.

Nu ska jag visa dig något som får ditt hjärta att hoppa.

Skåda...

Sinbad!

Sinbad, jag är här! Kom hitåt.

Han skyndar till sin prinsessa. Jag måste förbereda ett välkomnande.

Jag varnar dig, säg åt honom att göra som jag säger.

- Är allt väl, Parisa? - Ja, jag mår fint.

- Gör henne som vanligt igen. - Ja, i utbyte mot lampan.

Genast!

Drycken är redan klar.

Ta hit prinsessan.

Ge hit äggskalet.

Om du gör henne illa så dör du.

- Sinbad? - Jag är här.

Och nu vill jag ha min lampa.

Du får den när vi är vid fartyget.

Låt gå.

Kom nu.

Döda! Döda honom!

- Vi är fast! - Vi måste kalla på anden.

Från ett land som fjärran är, från en värld helt utan hopp.

Jag ber dig, ande, kom nu opp!

Befall, prinsessa.

Hjälp oss att fly.

Jag ska försöka, prinsessa.

Håll fast!

- Vad är det? - Jag minns nu, andens vers.

"In i brinnande berg".

Det här är det brinnande berget och lampan måste kastas i här.

Vi når kanske aldrig fartyget levande.

Och om lampan kastas i kanske han förgås.

Men ditt löfte måste hållas.

Kom nu.

Följ efter!

Följ efter, döda!

Följ efter, döda!

Ali!

Ali! Bemanna armborstet.

För prinsessan till långbåten.

Skynda er på!

Fort!

Dra!

Dra!

Följ efter!

Dra för livet!

Döda!

Dra för livet!

Till havs!

Farväl, Colossa.

Jag sörjer bara en sak. Jag kommer att sakna Harufa.

Och jag ska aldrig glömma Baronni. Han ville segla på haven med dig.

- Här är jag! - Det är anden!

Nu är jag er uppassare.

- Gör i ordning min hytt för fest. - Det har jag redan gjort, kapten.

Titta själv.

Det är cyklopernas skatt!

Jag tog ombord den som bröllopspresent.

Du blir lika bra sjöman som ande.

Jag ska göra mitt bästa.