Original subtitles

Ge hit pengarna eller jag skjuter skallen av dig!

Han sa att vi kunde prata med honom – om Anton.

–Pissade du på dig? –Vem fan har sagt det?!

Du vet ju vad vi ska göra. Du behövs, Nicke. Fattar du?

Hej, gubben. Vad gör du ute själv?

Ska du sova över på jobben och berätta det dan innan?

Ditt jobb är viktigare. Jag fixar barnvakt.

Det här är ett rån. Ner på golvet!

♫ För vi har rånat banken, ♫ för vi har rånat banken...

Skärp er nu! Vi kommer från jobbet, okej.

Han vill att jag öppnar en färgburk.

En bil vänder!

Fy fan...

Tack, Hamid! Vilken klippa du var med snutarna.

Polisen spanar efter de män som rånade banken i Flen.

Den stulna flyktbilen hittades utbränd nära brottsplatsen.

Polisen har gott hopp om att hitta rånarna, som tros vara ca 30 år.

Man såg poliser överallt. När vi väntade Max såg man bebisar överallt

Jag trodde att det var en babyboom, men de hade alltid funnits där.

Kan jag få förklara? Tack så mycket.

Han är sjuk, min farsa. Han har inte betalat hyran,för han har inte orkat.

Jag var hos honom i går.

Jag betalar hyran och alla räkningar från er på måndag senast.

Okej... Fan, ni ska få era pengar!

På måndag, eller i dag om jag hinner...

Va?

Tack, vad bra. Jättefint. Ni kan vara lugna,det kommer aldrig att upprepas.

Hej.

Han är här nu.

–Det känns inte bra. –Om det inte är nåt, så håll käften.

–Har ni sett min plånbok? –Var har du tappat den?

–När hade du den sist? –Jag vet inte.

–Den låg i gräset. –Tack.

Jag trodde jag hade glömt den där borta i...

Vi lastar in grejerna och drar. Får jag den där, den är farsans.

–Hur var det på vägen hit? –Det var lugnt.

Det är autobahn hela vägen till Stockholm. Vi är hemma nu!

–Kör inte för fort. –Nej då. – Kör om bara!

–Har de sagt nåt på nyheterna? –De har inte ett spår.

–Vad fan, vi måste ju tanka! –Spänn av nu!

Jag tankade på vägen hit.

Vad sa du vid poliskontrollen – att vi var på jobb i Katrineholm?

–Ja. –De kommer att söka upp oss.

–Vad gjorde vi i Katrineholm? –Vi hittade inte stället.

–De hade bett oss komma dit? –Ja.

Snuten ringer dit, fattar du väl!

Kom på nåt själv då, för helvete!

Du är så jävla negativ, Nicke. Nu spänner du av och håller käften!

Vad fan?! Jag försöker bara förbereda oss på frågor och skit!

–Hade du den där klockan på dig? –Ja.

Inga personliga saker, sa vi.

Ja, men vad fan... Okej.

Är du nöjd nu? Håll käften och ta dina jävla piller!

Okej, okej. Lugna ner er nu.

Du sprider så jävla dålig karma här!

Vi måste ha lämnat spår vid Volvon. Däckmönstringen...

Vi var i en kontroll. De kommer att söka upp oss – mönstringen matchar.

Varför gjorde vi det vi gjorde?

Vi gjorde det för att vi skulle kunna fortsätta som hantverkare.

Det var i alla fall min tanke.

Nu slösar vi inte med det här. Vi gör inte som alla klantiga jävlar.

–Var är resten? –Det är allt.

Det här är bara 155 000 kronor.

Ni kan räkna själva om ni vill!

–Vi har inte rört dem. –Har jag sagt det, eller?!

Nej, men du ser ut som om du blivit blåst. – Har vi rört pengarna, Nicke?

Vi har inte ens öppnat burkarna.

–Va' fan, muddra oss då! –Okej. Sorry.

–Vi är också jävligt onöjda. –Förlåt, förlåt.

Banken måste ha haft mer pengar! Nästa gång följer jag med in.

Det blir ingen nästa gång.

De såg att ni var helt jävla gröna.

Vi var brutala. En blev så jävla skraj att hon började grina.

–Jag minns inte... –Ni har blivit blåsta.

–"Bank blåste rånare"! –Hade du gjort det bättre själv, då?

–Hur fan hade du gjort det bättre?! –Jag vet inte.

Den där jävla kärringen. Fan, vad hon glodde på mig...

Lugna ner dig, Nicke.

Vi har 155 000 kr. 60 000 går till borgenslånet, det blir 95 000 kvar.

Och 65 000 till dem jag lånade av. Ledsen att vara den som tänker!

–När var det? –Fredag om två veckor.

Var det ränta?

Om ett år senast vill de ha 65 000 till.

–Det var dealen. –100 % ränta?

Det är ju först om ett år!

–Då blir det 10 000 kr var. –10 000?

Det räcker för att pynta in på huslånet.

Okej. Här.

Deppa inte ihop nu.

Här, Hamid. Deppa inte.

Vi betalar skulderna och glömmer det här. Vi har ett stort jobb på gång.

Vi får 120 000. Jag sa att det är 1 1/2 månads jobb, området är stort.

Vi köper en sprutmålare och målar skiten på ett par veckor.

Bara att täcka in. Klart!

–Får vi förskott? –Nej.

–Hur har vi råd med en sprutmålare? –Skjut på lånet ett par veckor.

Varför kan vi inte skjuta på borgenslånet?

Varför är det sån hets med det?

–Vad gjorde vi det här för? –Jag gjorde det för att få pengar.

Det blir oskönt om vi inte betalar.

Då tar vi trettio papp från det lånet och köper sprutmålaren. Nöjda?

Vi kan väl hyra en sån där maskin?

Det blir en tusenlapp och sen delar vi på 60 000.

Vem fan köper en sån maskin för ett enda jobb?

Vi måste ha pengar till färg, papper...

Vi kan ta det på faktura. Du håller på pengarna som om du ägde dem!

–Så är det ju inte. –Jo. – Eller hur, Nicke?

Okej, okej, okej. Det här jobbet ger mer än vad den där skiten gav.

Så visst... Här.

Nu håller vi i det här ett tag.

–Kolla mig! –1 500 spänn...

–Fan, vad snyggt. Ska jag ta dem? –Ja, det är klart.

Stulna pengar har inget som helst affektionsvärde.

Det är kvalitet, Nicke.

–Hoffa? –Ja visst...

Gör det inte. Du får tio bra klockor för den där.

Tänk på saken.

–Jag tar den. –Lägg ner!

Ni har era jävla radhus och ungar. Jag har en Breitling nu.

–Är det inte soppan som är slut? –Nej.

Batteriet har laddat ur.

–När skulle typerna ha pengarna? –Fredag om två veckor.

Jobbet tar 1 1/2 vecka om vi ligger i. Stort jobb, många grejer...

Vi kan inte lasta mycket i den här.

Vi behöver ju inte köpa nåt...

–Man känner sig som en kung! –Får jag pröva nu?

–Nicke, säg efter mig på finska... –Stanna nu!

–"Får jag suga din balle, Hamid?" –Jävla bögarab. Får jag köra nu?

"Kyss mig, Hamid!"

–My Finnish lover! –Lägg av, för fan!

Hoffa, säg till honom.

Vad fan! Stanna!

–Gör inte om det där, din jävel... –Ta det lugnt!

Vi skojade lite. Vad fan är det här?

Okej. Förlåt.

Bra. Tack.

Kör nu.

–Vad ska du ha för det här? –150 kr.

–Tack. Vi ses. Hoppas du blir nöjd. –Jag är jättenöjd.

–Vem var det? –Håkan från godisaffären.

Snask–Håkan.

Vi brukar skämta om det.

–Hej. –Hej.

–Gick det bra i Södertälje? –Ja.

–Här. –Nämen... Tack!

–Öppna. –Är det till mig?

–Vad fint! –Få se.

Oj.

Man kan öppna den och sätta in en bild.

Tack.

Jag tänkte att du kunde sätta in en bild av honom där – Anton...

...eller av mig, eller Snask–Håkan.

Det blir 14 545 kronor. Det kostar 20 kr extra när du betalar så här.

Jag vet.

–Tack. –Du behöver inte ge tillbaka dem nu.

–Om du har ont om cash väntar jag. –Nej, det är lugnt.

–Snygg! –En Breitling.

–Det är hummer! Är du inte klok?! –Nej. Jag fick det där jobbet.

–Har du eget företag, pappa? –Visste du inte det? Jag målar.

–Men har du ett eget företag? –Ja.

–Där bara du bestämmer? –Just det. Där jag är chefen.

Han frågade om det där i dag.

Ja Max, pappa har ett eget företag.

Gud, vad mallig du är!

Ursäkta...!

Å, champagne!

Vi ska åka ut till landet och fiska, bara du och jag!

Gärna!

På nyheterna nämndes inte rånet. Vi drack champagne och åt hummer.

Det var över. Ingen kunde komma åt oss.

Äntligen var det över.

Hallå...farsan!

Pappa!

Hallå!

Pappa.

Du...

Pappa.

Pappa! Pappa!

–Visste du hur stort det var? –Ja. Det finns en våning till.

Nicke! Har du en rulle tejp?

Nicke!

–Hur fan är läget? –Det är bra.

Det var som om jag inte fick luft...

–En jävla propp. Panik, alltså... –Å fan.

Det kommer ibland, men det går över.

–Var är Hamid? –Jag vet inte. Jag kan ringa honom.

Du tror inte att det har hänt nåt?

–Tror du att det har hänt nåt? –Nej...

–Vi fortsätter nu. –Det måste ha hänt nåt.

Han svarar ju inte på mobilen.

Fan...han köpte den där klockan. Fatta!

Han fyllde i garantin. En snubbe som han köper en sån klocka...

–Var fan är han nånstans?! –Han skulle hem till sin fyllofarsa.

Var fan har du varit?

Hallå!

Farsan...

...dog i går, så att...

Vad ska jag göra? Ska jag börja där nere, eller hämta sprutmålaren...

Färg...?

Fan, sorry.

Fan, alltså...

Jag är ledsen, Hamid.

Börja med dörrfodren och fönstren!

–Hur är det, Nicke? –Det är den där skiten igen.

Det är lugnt, det är bra.

Är det okej nu?

Säkert?

–Då börjar vi med fönstren. –Han mår ju dåligt.

–Ska du gå hem, Nicke? –Jag vet inte.

Gå hem då, för helvete! Det här tar bara längre tid.

–Gå till doktorn! –Skäll inte på honom. Han är sjuk.

Jag sa ju åt honom att gå hem.

Sorry. Gå hem och vila, Nicke. Vi fixar det här.

Vi måste bli färdiga på fredag, så att vi får betalt.

–Kolla vad som står i mitt horoskop! –Vi måste bli klara den här veckan.

–Det är inte vilken vecka som helst. –Vad står det i ditt horoskop, då?

Först mitt livs grej och nu farsan... Är det konstigt att man ser nåt här?

Nej, nej.

Det står så här:

"Om du söker i livet kan en rad sammanträffanden den här veckan"–

–"leda dig in på ett nytt och intressant spår."

Ja?

Astrologi tror jag inte på, men det här är för mycket på pricken.

Din farsa dör och så rånet... Vad menar du?

Är du pucko? Det står ju i tidningen!

Okej, Hamid. Nu måste vi fortsätta måla.

Skulle inte du gå hem och vila? Du sitter här och stoppar allting.

–Jag berättade om nåt viktigt! –Jag var ju bara intresserad.

Jag fortsätter nu.

–Förklara vad jag sa, då! –Vad du sa?

Du sa att de här två grejerna har hänt och fått ditt liv att...

Fel! Jag läste ur ett horoskop!

Det var en helsida med vetenskapliga horoskop – om grejer som känns.

Fatta det!

–De bara jobbar och jobbar. –Det är bra att de tjänar pengar.

Vi skulle inte ha råd med huset annars, eller två barn på dagis.

Vi kan köpa det vi behöver och så slipper jag ta kunder efter fem.

Men de sliter ju ut sig – som när de var i Södertälje.

Nicke var helt trasig efter det. Kan det vara färgen som gör att han...

Han är fortfarande helt borta. – Ska du ha kaffe, eller?

–Vad var det för jobb i Södertälje? –Det var ju när de sov över...

–Norrtälje, menar du väl? –Det spelar väl fan ingen roll!

Förlåt.

Får de sjukpengar när de blir sjuka? Du vet mycket väl att det är svart.

Det går schyst till! Hoffa säger det. Lite svart spelar väl ingen roll?

Det finns ingen lag som säger att man måste få sin lön genom banken.

–Det finns inte det! –Jag kanske bara nojar.

Hallå!

Jag har blommor till Amanda.

Nej, vad gulligt!

Det här ska Hoffa få höra.

–Det är från Håkan. –Snask–Håkan?!

Är han sann? Gud, vad gulligt!

Fy fan... Wow!

Ni kan dra hem. Jag ska fixa några skarvar. Fy fan, vad snyggt!

På drygt en vecka fixade vi det här. Fatta vad vi kan dra in!

Kom igen, Nicke! Är du inte glad?

Vad fan, Nicke...

Den där bilen har följt efter oss sen Värtahamnen.

Den har legat bakom oss hela tiden.

Nu körde den förbi.

Skärp dig nu.

Nicke, en sån här hjälper dig.

–Det bästa medlet i världshistorien. –Nej, jag blir bara nojig.

Av haschet, ja. Du blir nojig av hasch, inte av gräs. Fattar du?

Nej.

Hasch innehåller en massa andra grejer. Gräs innehåller bra grejer.

Ta några stycken så att du blir lugn.

Jag blir nojig själv så som du håller på.

–Hallå. –Här är jag.

Här är du. Var är de andra?

Vi missade en yta. De har åkt hem.

Gud, vad du sliter!

–Är det hela den här våningen också? –Får man ingen kram?

–Hur hittade du hit? –Jag såg bilen här nere.

–Vad gör du här? –Jag ville hälsa på min man.

Okej.

–Har du käkat? –Nej.

Ska jag köpa pizza?

Ungarna är hos grannarna. De tyckte bara att det var kul...

Tjena. Är det här Mipcoms kontor?

–Christer Giertta...? –Ingen aning. De har konkat.

Ska vi ta en promenad?

Hallå!

Jag undrar bara om vi ska ta en promenad.

Jag tänker göra det. Ska du med?

Jag tror att jag ska vila en stund. Jag ska bara spela klart det här.

Okej. Jag går i alla fall.

Hej då.

Din mamma ringde och ville komma hit. Jag sa att det var okej.

Tjena, det här är Hoffas måleri. Nu är vi färdiga med kontoret...

Vilken tur, det är ju du!

Vi är klara nu...

Vi sågs för ett par veckor sen. Vi har målat åt er nere i Värtan.

Bra. Då kan du kontakta vår konkursförvaltare–

–och visa honom ett kontrakt, så tar han hand om det.

Vi har inget kontrakt, det vet du. Vi har utlägg för färg, material...

Det finns inga pengar. Det är banken som äger det här nu – inte jag.

Jag är ledsen.

Vad tror du att JAG är, idiotjävel?

Fan!

–Vi är rökta. –Vi måste ha pengarna i dag.

Du får förklara för dem att det inte går. Säg som det är!

Jag skulle komma dit i kväll med pengarna.

–Ge dem bilen, då. –DE VILL HA PENGAR!

Det finns inga pengar! Jag orkar inte mer.

Då får du följa med.

Jag har middag med mina föräldrar. Det går inte.

De kan väl vänta? Så får vi ihop...

–Hur fan då?! –Vi får väl låna ihop. Jag vet inte.

Säg att de får dem på måndag.

Vad fan...

Är det om inbrottet? Det är längan där uppe, huset på gaveln. Bergkvist.

Tack.

–Shit! Fan... –Hoppsan!

Jag ska ha middag.

Det där jag snackade om, inbrotten...

Nu har de haft ett till där uppe. Allt var uppochner.

Om du har föreningens telefonlista–

–kan jag ringa runt och fråga om det finns nåt intresse.

–Vad då? –Sa jag inte det?

Vi skulle kunna ordna en nattvaktslista.

DÖRRKLOCKAN

–Det här var väl gott! –Tack.

–Får jag gå från bordet? –Fem tuggor. – Han tog så mycket.

–Jag måste ju aldrig äta upp annars. –Det måste du väl alltid göra.

–Vi säger tre tuggor, så får du gå. –En tugga.

Max, nu tar vi en tugga till.

Såja...

Så tar vi en till. Ja...

–Ja, ja... Okej, nu kan du gå. –Tack för maten.

–Skål då. –Skål.

Jag har det här också.

Den här är från –95.

–Nej. Kör. –Mercan?

Den kör inte sig själv?

TELEFONEN RINGER

Hallå. Hallå.

BEBISSKRIK

Ingen där.

Fan!

Jag dukar av lite.

–Hur går det med måleriet? –Jättebra.

Det trodde du kanske inte.

–Vad har ni för jobb? Svart, eller? –Verkligen inte.

–Nämen Gunnel, det här gör jag. –Det där gör Gunnel.

–Om det inte är rostfritt...? –Det är riktiga jobb – företag.

Det går jävligt bra.

–Amorterar du på huset? –Ja, för fan.

Jag arbetar, bjuder er sura jävlar på middag och lever ett vanligt liv!

–Skrik inte. –Jag skriker hur mycket jag vill!

TELEFONEN RINGER

Tar du det?

Förlåt.

–Tjena... –Vänta lite.

–Vi har glass också... –Nej tack. – Kom nu.

–Ja. –Det är jag.

Det är lugnt till på måndag.

Bra. Vi ses i morgon.

Hej.

Hej då, Janne. Hälsa Annelie. – Max! Nu går favvis och fammis.

Hej då. Puss på dig!

Nu är det läggdags, gubben.

Skit i honom! Du...

Du har oss i stället.

Hallå. Det är jag igen. Jag går hem till Annelie och Hoffa nu.

Ring mig. Du måste ringa. Hej.

Fan också! Varför svarar han inte?

Han svarar inte. Han brukar alltid ringa eller lämna en lapp.

–Jag känner mig orolig. –Hoffa kanske vet nåt.

Här. Ta en virre. Det är ingen fara.

Du kanske inte... Jag var med min tjej hos dig för en vecka sen.

Det var vi med barnet – som dog.

Vi har en ny tid på torsdag, men nu är det så att...

–Jag är här, Niklas. –Kan du skriva ut mer medicin...

–Cipramil? –...nu i kväll?

Jag känner att vi ska ses – du, Amanda och jag – på torsdag.

Jag är inte så säker på att medicinering är det rätta för dig.

Jag måste ha det där nu. Du måste skriva ut mer.

Ta det lugnt, så ses vi på torsdag.

Snälla!

Nej, jag tycker inte att det vore snällt av mig...

Fan!

–Hamid är ute. De tar nog en öl. –Vi ringer polisen.

Nu tar vi det lugnt. Ringa polisen? Han är ju med Hamid.

–Tror du snuten bryr sig? –De kanske har hittat honom.

–Det har inte hänt nåt. Fatta! –Det skadar inte att ringa polisen.

–Jag ringer och kollar. –Nej!

–Lägg av! –Vad fan är det med er?!

–Kan du ge mig telefonen?! –Det har inte hänt nåt.

Hur kan du veta det? Varför kan vi inte ringa till polisen?!

–Därför. –Vad är det med dig?

–Då går jag hem och ringer. –Ingen ringer snuten!

De kommer bara att garva åt er. Lugn! Lugn! Lugna ner er nu!

Tänk er lögnen som en såpbubbla – en bubbla inom dig.

Spricker den så är det kört.

Tyst nu! Han är med Hamid. De skulle sno verktyg på ett bygge.

En jävligt dum grej – Hamids idé.

Verktygen går inte att få tag på – i handeln, alltså.

Jag tycker inte vi ska ringa snuten.

Skulle de sno verktyg?

MOBILTELEFON RINGER

Hoffa. Tjena, Nicke.

–Ja visst. Jag hämtar dig. –Vad sa han?

–Jag hämtar honom på måleriet. –Du har ju druckit.

–Jag hänger med. –Nej!

Stanna, Amanda. Låt dem hålla på.

Vad trodde jag – att det var över?

Att vi skulle fortsätta som vanligt, som om det aldrig hade hänt...?

Det skulle aldrig vara över – aldrig nånsin.

Vad är det med dig? Amanda var nära att ringa snuten.

Vad fan håller du på med?

–Jag fick noja... –För vad då?

–Vad fan tror du? –Har det hänt nåt?

Jag trodde det. Jag såg ju snutbilen.

–Freaka inte ut på en snutbil! –Jag trodde att de tog dig.

Hallucinerade du, eller?

Jag vet inte.

–Hur är det med dig? –Det bara kommer...

–Jag kan inte hjälpa det. –Vad är det som kommer?

–Noja, det är som... –Kan det hända igen?

Det slutar med att vi åker dit!

Det du nojar för finns inte. Själva nojan gör att det blir farligt.

JAG VET JU DET!

–Han vill inte ge mig medicinen. –Vem då?

Psykologen vill inte skriva ut.

–Då åker vi hem till honom! –Jag tror inte att han...

Kom igen nu. Nu fixar vi det här.

Vad fan... Sätt dig i bilen så länge.

Tjena.

Vill du nåt, eller?

Vi jobbar vi också. Det är på måndag. Du vet vad det handlar om, va?

Ja, jag vet. Hoffa.

En annan sak bara... Går både Max och Lina på avdelningen Björnen–

–eller går Max på Björnen och Lina på Lejonet?

Vad fan snackar du om?

Tjafsa inte med oss.

MOBILTELEFONEN RINGER

Hoffa. Ja, vi kommer, det är lugnt. Vi kommer snart.

–Du är sjuk. Nu fixar vi det här. –Vi skiter i det.

–Hej, Niklas. –Tjena, jag är kompis med Nicke.

–Vet ni vad klockan är?! –Nicke behöver medicin, han är sjuk.

–Sjuk? –Ja, han behöver sin medicin.

–Det är uteslutet... –Han är jävligt dålig.

Du har en tid på torsdag.

–Han behöver medicin nu. –Jag kan inte skriva ut nu.

Tack för i dag, så ses vi.

–Hur mycket ska du ha? –Om ni inte går ringer jag polisen.

–Hoffa... –Okej.

Om Nicke tar livet av sig säger vi att du vägrade hjälpa honom!

Är det så? Nu pratar jag med Niklas.

–Är det så...? –Ja.

Det fattar du väl! Han är ju helt slut. Jag försöker förklara...

–Kan du hålla käften! –Ja visst.

–Kom in. –Schyst! – Jag väntar här.

Det började kännas som en väldigt lång dag.

–Snott verktyg? –Ja, det är bara att säga det.

–Här. –Okej.

–Vi fick inget betalt för jobbet. –Va?

De har gått i konkurs.

–Det måste ju finnas nåt sätt. –Nej, det finns inget sätt.

Det var ett svartjobb – vi har inga papper.

Vi rånade fan en bank. Varför går vi inte framåt, utan tillbaka?!

De hotar min barn nu, för fan!

De hotar Max och Lina, för helvete...

Sorry, jag är så jävla trött.

Det är cool. Vill du grina, så...

–Hur mycket har du kvar? –15 000–20 000, kanske.

Okej.

–Jag har 23 000. –Och så har jag 25 000.

Det blir 71 000. Då är vi hemma. Vi kan pynta tillbaks det där.

De ska ha 10 000 extra för att de fick vänta.

–Sen var det en grej till... –Vad då?

Innan farsan dog var jag hemma hos honom. Han hade inkassoräkningar.

–Fan, han skulle bli vräkt... –Kom till saken.

Jag lånade 20 000 till av snubbarna.

Det skulle vara ett privat lån.

Jag hade ju pengar att betala med, men inte nu längre.

Hur fan skulle jag kunna veta att de skulle konka?!

Vet ni vilka som får tillbaks sina pengar i en konkurs?

Bankjävlarna – alltid bankerna.

Så att deras jävla feta chefer ska få sin julbonus...

De har tagit våra pengar. Men jag vet hur vi ska ta tillbaks dem.

Hur ska vi ta tillbaks dem, Hamid?

Vi ska gå till banken på måndag morgon och ta tillbaks dem.

Det första rånet var ett skitrån som inte ledde nånstans.

Vi var inte tvungna att göra det. Det hade gått på nåt annat sätt.

Det här rånet var vi tvungna till. Bra att det inte var det första.

Pappa...när ska vi åka och fiska?

Snart, gubben. Snart.

Kan du somna om nu?

–God natt, då. –God natt.

SVT Programtextning: Britta Landén Bergman