Original subtitles

Jag är enda pappan i lekparken.

Gör inte farsan och morsan ledsna!

–Borgen kostar dig inte en spänn. –Nej, inte förrän du inte betalar.

–Hoffas måleri! –Ett, två tre: Hoffas måleri!

Jag äger snart den här firman. Utan mig hade ni haft ett enda uppdrag!

–Så allt är bra när han säger så? –Ja. Han vill bara trycka ner mig.

–Märks inte det? –Ljuger du för mig?

Amanda är med barn!

Vad sägs?

I veckan ska jag låna av firman. Vi har inte en spänn på kontot.

–Om en månad ska de ha 65 000. –Vad gör vi nu, innan det säger boom?

Jag har ju sagt det: Vi rånar en bank.

Vi gör det en gång, nånstans på vischan, och planerar det noga.

Barnet är dött, Niklas! Om du bara varit här...

Lugn nu, för helvete!

–Jag måste prata... –Tjena! Tvåan.

Tre liter? – Vänta lite. – Tre liter?!

–Ja. –Tack.

Förberedelserna tog nerven ur det. Det blev som grupparbetet i skolan.

Man slet som ett djur för att slippa tänka på den muntliga redovisningen.

Bra. Sätt på den. Håll den som vanligt, som du håller en väska.

Som en väska! Rör på dig.

Hej, Nicke! – Håll den högre, och rör dig inte så snabbt.

–Högre... –Vänta! Så där.

–Bra, Nicke! Det här blir skitbra. –Ska jag gå in på banken så här?

–Man ser ut som nån i Jönssonligan. –Bry dig inte om det. Jag gör det.

–Räcker det inte om vi bara kollar? –Jag vill kunna kolla på tv:n här.

Det är genialt! Skulle vi inte göra det ordentligt?

–Jo, men jag förstår inte... –Jag vill filma. Det gör mig lugn.

–Okej? –Okej.

–Kör nu! Vi har ju firmabilen. –Vänta, jag ska bara kolla...

Fan! Det är ju inget folk där.

–Trodde du att det här är Stureplan? –Ett rån blir dagens händelse!

Vi gör det nu. Det är helt lugnt. Jag känner mig redo. Vi tar banken nu.

–Ahh! –Var seriös. Det är allvar.

–Vi kanske inte ska gå in alla tre. –Du kan väl stanna, Hamid...

–Jag skämtade ju bara. –Du ser inte svensk ut.

–Nicke och jag ser normala ut. –"Normala"?

Vid rånet är det bara bra om du bryter som en svartskalle.

Gör det ni med! Vi har ju strumpor på huvudet.Vi skulle kunna vara kineser.

Du är jävligt bossig nu, Hoffa...

Du påminner om min gamla bas. "Passar det inte, kan du ta mattan hem!"

Låter jag så där, Nicke? Håller jag på så där?

Nej. Du bestämmer ju ingenting.

–Vi röstar väl, då! –Jag kan stanna.

–Då säger vi det. Vi tittar ju bara. –Vi har ju inte gjort ett skit än.

–Förberedelser till grovt rån... –Att gå in?!

–Att gå in på en bank och filma. –Vadå? Har du sett nån sån skylt?

Finns det nån skylt som säger att man inte får råna banken?

–Har du kontonumret? –Jag kollar om det går att ta ut.

–Hej. –Hej. Jo...

Kan jag ta ut från Handelsbanken?

–Nej, tyvärr. –Inte?

Ursäkta besväret. Var finns en Handelsbank?

–I Katrineholm. –Okej.

Helvete! Då måste vi åka dit. – Hej då!

–Jag vet att jag satte på den. –Jag sa ju det.

Att den inte skulle funka, eller...?

Byter du blöjor och filmar samtidigt?

–Jag vet att jag satte på den! –Vi kan inte gå in där igen.

–Vi kanske ska skita i hela grejen. –Vad är det? Vart ska du?

Jag snackar med Annelie. Ingen räkning är betald.

Om en vecka säger banken uppp lånet på huset. Vi har 500 på firmakontot.

–Jag ljuger för Annelie... –Vi fixar det här. Vi tar banken.

–Jag måste snacka med Annelie. –Tror du det hjälper? Ring i kväll!

Ring mig i kväll. Jag ringer dig!

Han är spänd bara. Har du snackat med din morsa?

EN BIL TUTAR

Shit!

Kom igen nu, biljävel! Snälla...

Så, Niklas.

–Hur har du det? –Bara bra.

Det är så mycket nu. Jag har träffat många trevliga människor på kursen.

På lördag kommer folk hit. Nästa helg ska vi åka till Västkusten och måla.

Vad kul! Vad bra att du gör saker! Det är ju skitbra.

Det är du, det där. Känner du igen dig?

Jag tyckte så mycket om det där kortet, så jag... Du var tre år.

Det är fint.

Det var bäst som hände. Försök att tänka så...

–Barnet hade aldrig blivit normalt. –Nej, jag vet.

Jag tänker inte på det, nästan inte alls.

Man kan inte sakna nåt som man aldrig har haft...

Du är klok, du...

–Har du fått något att äta i dag? –Ja.

Jag vet inte vad jag har...

–Hade du ätit? –Inte så mycket.

Jag äter nästan aldrig hemma sen du...

–Kan du inte ringa innan du kommer? –Jag fick bara ett ryck.

–"Ett ryck"? –Jag hade vägarna förbi bara.

Kan du hjälpa mig lite med datorn?

Vi ska börja serva kunderna med mobilt Internet.

Jag har ingen dator, bara en Nintendo.

Allting går ju via nätet nu för tiden...

–Har ni kvar några pengar på banken? –Pensionärerna hämtar ju pengar.

Vi måste ha pengar till bankomaterna, så än finns det pengar på banken...

–Jag har ju bara ris hemma. –Det blir jättebra, mamma.

Du har alltid varit en rispojke...

–Hej, pappa. –Är du vaken?

–Vad gör du? –Tittar på tv.

Sorry. Jag fick soppatorsk.

–Vad är klockan... –Här! Det är från banken.

–Jag fattar ingenting... –De säger upp lånet om tre dagar.

–Det är andra påminnelsen. Tre dar! –Jag vet att jag har betalat det.

Jag hittade de här också. Under handdukarna.

Shit! Fan, det är ju ny månad. Jag får kolla...

Okej, jag gömde dem för att inte oroa dig. Sen glömde jag det.

–Den kan man dra på. Den med. –Har vi inga pengar?

Jo, men kunderna betalar inte i tid. Alla vill sitta på slantarna.

–Jag glömde bort de där. Okej? –Okej, men har vi pengar till det?

–Det är klart. –Okej. Var är de?

–Vilka då? –Pengarna till räkningarna!

–Jag sa ju att de inte kommit in än. –Då kan vi inte betala räkningarna.

–Nej, inte just nu. –Inte just i dag!

–Har vi pengar om en vecka, då? –Det är klart.

–Det är kunderna som inte betalar. –Har de inga pengar?

De bara sölar.

Ge mig numret till dem så ska jag nog få dem att betala. Jo, ge mig numret!

Tror du inte att jag har ringt dem? Vi får ju pengarna om en vecka. Max.

Jag ringer mina föräldrar, så hjälper de oss. Så slipper du be din pappa.

–Eller så tar jag det från salongen. –Ingen jävel behöver hjälpa oss.

–Det är väl ingen fara? –Nej! Du blir så jävla stirrig.

Lyssna! Jag har koll på alltihop.

Ta det lugnt. Jag snackade med banken. De förstår det här.

Det här är bara grejer som de skickar ut automatiskt...

Tror du att de pratar om oss nu på banken, gumman? Så här har alla det.

Okej? Jag har snackat med dem.

–Okej. –Förlåt mig, men jag har mycket nu.

Kan du inte prata med mig om det är för mycket för dig?

Det är inte för mycket. Det är bara mycket.

Du...

–Vi måste ju prata med varandra. –Jo...visst.

Jag visste att det var just nu som tillfället gick mig förbi. Just där!

Vet du om att jag är så jävla stolt över dig och det här med måleriet?

Det kändes som mitt ansvar att inte ta det där ifrån henne.

Jag går ner till centrum och köper nåt mysigt käk till i kväll. Okej?

–Hur blir det, då? –Vi gör det.

Jag snackade med Nicke. Den 24:e, på eftermiddagen, är bästa dan.

–I övermorgon, eller om en månad. –I övermorgon.

–Va? –I övermorgon.

"Den natten drömmer Alfons att hela världen pekar. Alla på hela gatan:"

"Fy för tjuven, fy för tjuven!"

"Barnen sjunger styggsånger:"

♫ "Går i alla gårdar, ♫ slickar alla skålar"

♫ "Har man hört på maken?! ♫ Slå tjuven i baken"

Pappa, jag sticker nu. Vi ses i övermorgon.

Vad är det då?

Så mycket har inte jag – inte flera månaders hyra.

Jag ordnar det, pappa.

–Ska du inte sova? –Sen.

–Du...vill du se en sak... –Nej, jag vill inte se på det.

Det är jättefint. Det ser ut som...om han har precis samma näsa som du.

–Vill du inte se det, då? –Nej, sa jag!

De sa att vi kunde komma och prata med någon, om Anton – och om oss.

–Jag sa att jag vill det. Vill du? –Prata?

Jag fattar inte vad vi ska prata om. Han är ju död – ska vi prata om det?

–Ja. Och om oss. –Jaha.

–Kan du inte stänga av det där? –Snart...

Sluta spela! Du kan väl kolla på mig i alla fall! Du kan väl snacka...

Du är så jävla dum i huvudet. Du bara spelar det där jävla spelet!

Du kan väl för fan titta på mig, prata med mig. Snacka, då!

–Sluta! –Så jävla dum i huvudet...!

Ge hit pengarna eller så skjuter jag skallen av dig.

Cool, eller hur? Tung... Känn!

Sen har jag en annan pickare som är rätt skön. Lite mer spionaktig...

–Var är Nicke? –Inte fan vet jag.

Fan, jag måste...

–Hej! Bo. –Niklas.

–Amanda. –Ja, då kan ni stiga in.

Jag brukar börja med en enkel fråga. Hur har ni haft det i dag?

–Bra. –Ja...eller så där...

Och för två veckor sedan förlorade ni ert barn?

Mmm...

Tack.

Niklas, du såg aldrig på ditt barn, eller...?

Mmm. Näe...det gjorde jag inte.

Du tittade inte heller på kortet...

Vad skulle jag göra det för?

Jag fattar inte...? Ska vi snacka om det hela timmen?

Det kunde vara viktigt för Amanda om ni hade en gemensam bild av honom.

"Gemensam bild"? Jaha.

–Har du kortet med dig? –Jag har det i väskan.

–Känns det bättre om jag ser på det? –Det är ett steg på vägen.

–Du kan väl titta på det? –Ja, jag ska...

Å, fan...

Asså...näe...

Jag måste bara...

Är det nånting mer än barnet?

–Jag vet inte. –Jomen säg...

Jag vet inte. Jag vet inte...

Älskling...

...kan du inte säga...

Hoffa och Hamid, vi....

Ja? Vadå? DÖRRSIGNAL

–Vadå? –Det är de...

–Hej. –Hej. Är Nicke hemma?

–Han vilar. –Vilar? Har det hänt nåt, eller...?

–Han mår inte bra. –Är han sjuk?

–Smittar han? –Nä.

–Nicke, vi är här nu! –Allvarligt...vi måste snacka...

–Men Nicklas... –Tjena. – Jag kommer sen. Hej.

–Vad är det? –Har Annelie snackat med dig?

–Nej. Vadå? –Varför är det så viktigt då?

Vi ska planera ett stort målarjobb. Ta det lugnt! Jag kör hem honom.

Bra. Hej då.

Nicke! Kolla, de hade semlor.

Säg inget till Amanda, men Annelie sa att det hände nåt i dag, typ...?

–Jaha. –Du gillar ju semlor!

–Ät nu, du ser förstörd ut. –Pissade du på dig?

–Vem fan har sagt det?! –Skit i det! Hur är det?

Du vet vad vi ska göra, Nicke... Du behövs! Vi behöver dig som fan nu.

Jag vet inte. Jag vill, men jag kan inte.

Vi kan inte göra det på två.

Och du då? Det är ju nu du behöver pengar, så att du kan ta det lugnt.

–Ät! –Du... Hur är det?

–Är det här en tillfällig grej? –"Tillfällig"?

–Jag tror det. Fan! Jävla Amanda! –Börja inte tjafsa med Amanda också.

Det är Annelies fel. De snackar om allt. Vi kan också snacka om allt.

–Visst. –Kan vi räkna med dig. Eller?

Vi måste göra det snart. Banken säger upp vårt lån om en vecka.

Jag vet inte hur ni har det...

Jag fick ett recept i och för sig av läkaren. Här.

Cipramil? Ja, ja... Vi får stanna på apoteket sen. Men säg nu, är du med?

–I morgon bara, sen är det över. –I morgon?

Är du med? Nicke, behöver du snacka om nåt? Är det nåt vi kan göra?

–Är du med då? Pallar du det? –Säg som det är bara.

Ja, ja. Jag pallar.

Jag vet att du gör det. Är du med, då?

–Jag är med. –Vilken snubbe!

Fan, Hamid, jävla bög!

–Kan du släppa mig vid Västberga? –Varför det?

Snubbbarna som lånade oss pengarna...

Jag vill bara säga att allt flyter fint.

–Vadå, "flyter fint"? Vet de om nåt? –Nej. Vad fan tror du?

Det känns bra att höra av sig, så att de inte tror nåt.

Vad skulle de tro? Vi har väl gjort upp allt och fått datum?

–Okej... –Eller?

–Jag kan köra dig. Jag hänger med. –Nej. Du vet... Varför då?

–För att träffa dem bara. –Nej, då blir de nojiga.

–Jag ska bara.... –Ta det lugnt. Shit! Vad fan!

Jävla fyllo!

–Var det nån du kände? –Nej.

–Kul att se dig. –Jag försökte ringa, men...

Det är ingen idé att ringa innan fem.

–Har du varit här förut? –Nej. Schyst, alltså.

Örjanstorp... Är morsan och farsan ute där nånting?

Frågar du mig? Nä, det tror jag inte.

–Är de där på torsdag eller fredag? –Fråga dem!

–Nej, du vet... –Jag vet inte.

–Pratar du inte med dem längre? –Jo...

–Vet du om de är där ute, då? –Nej, det kan jag inte tänka mig.

–Och ni ska inte ut? –Har du börjat nia mig?

–Du har ju familj. –Nej, vi ska inte dit.

–Kan jag ta en sån här? –Ja. Men du ska dit...

Javisst. Jag och Annelie... Jag måste komma bort ett tag.

–Nån natt bara. –Vadå? Är det...?

Ja, det är det. Det är skitjobbigt. Det blir nog bra...

–Å fan! Jag hade ingen aning om... –Säg inget till morsan och farsan!

Nej, fan... Nej, nej.

Fan också! Du och jag skulle kunna vara så jävla...

–Varför berättar du inte? –Va?

–Vad håller du på med? –"Håller på med"?

Du beter som om alla vore taskiga mot dig på nåt sätt.

Du har mig. Du har en egen familj som kan hjälpa dig. Du behöver hjälp.

Vadå för jävla hjälp?

Jag vet ju inte det. Eller hur? Har du gott om jobb?

Alla tror att jag behöver hjälp!

Att jag är nån jävla hjälpbehövande stackare! Jag klarar mig själv!

Jag undrade bara om du behövde jobb!

Jag fick in ett målarjobb med taskiga offerter. Men du klarar dig så bra...

Ge det till farsan, som du brukar. Sabba inte en fin familjetradition!

–Hej, gubben! Vad gör du ute? –Inget.

"Inget"?

Okej, ska vi köra hem då?

Akta huvudet!

–Vart ska du? –Hem.

–Hoppa in. –Jag promenerar.

Hallå, snubbar! Råna svartskallen – han har 20 000 på fickan!

–Ta det lugnt! –Vi ses.

–Vi ska arbeta i Norrtälje. –Föräldramötet är på kvällen.

Jag vet inte hur länge vi håller på. De sa att vi kunde slagga över.

Och måleritekniken, marmorering... Det är jävligt bra betalt.

–Kommer vi in på den, så är det bra. –Men du lovade ju att du skulle gå?

–Ska du börja sova över på jobben? –Förlåt. Det blir så här ibland.

Men det är klart att ditt jobb är ju viktigare! Jag fixar en barnvakt.

–Jag går. Okej. Åk och jobba. –Nä, fan, jag går på föräldramötet.

–Men jobbet, då? –Jag ordnar det på nåt annat sätt.

–Säkert? –Det är lugnt.

–Vi går och lägger oss, Max! –God natt, Maxen! Sov gott.

Glöm körkortet, att få barn, starta måleri. Glöm din egen jävla födsel.

–Näst efter döden – morgondagen. –"Die Hard" är på tv i kväll!

Jag bad Gud att förstå det jag skulle göra,även om han ogillar det.

Jag lovade att aldrig göra det igen, bara han lät det gå vägen denna gång

Snälla, söta, goda Gud... Jag behöver din hjälp i morgon.

–Hur mår du, Max? –Bra, tack.

Hej. Karin är sjuk, men vi kör föräldramötet ändå.

Jag tänkte: att få det gjort nu, få skiten ur hela jälva solsystemet!

–Trekvarts tank. –Okej.

Vill du ha en sup?

–En och en halv timme kvar. –Hur långt är det härifrån?

Vi kan inte stå här med bägge bilarna ändå. Vi drar. Kom!

Stäng av motorn. Vi kan inte stå på tomgång i en timme.

–Var är vi? –Framme. Banken ligger här bakom.

–Akta! –Vad gör du?!

Vad fan gör de?

–Blev det nån buckla? –Skit i det för fan...

–Kom igen nu! –Okej! Förpackning mot montering!

Vi måste flytta den från straffområdet.

–Vi spelar på tvären. –Shit...

Vi står på deras jävla fotbollsplan.

Vi kör härifrån nu. Vi kör i väg.

Starta!

Lägg i ettan.

Okej, nu kör vi.

Släpp gasen!

Håll till höger. Akta!

Fuck, alltså!

–Okej, nu kör vi. –Vad är klockan, då?

–Tjugo över två. –Jag skiter i det. Nu kör vi!

Vakna! Vakna, vakna...

Okej, nu kör jag.

Okej...

Okej, nu åker vi.

–Shit! –Vadå, vad är det?

–Mamman med barnet! –Vi kan väl fan inte...

Vi väntar tills hon går ut. När hon har hunnit tio meter kör vi.

En tar kunder och personal, en tar stålarna och en bilen.

–Jag tar bilen. –Nej! Nicke kan inte köra.

–Va fan... –Du har druckit för mycket.

–Vad fan, skärp er nu! –Jag kan ta ratten?

Är du säker? Jag vill inte sluta i nåt jävla dike.

Okej, då kör du. – Då tar du kunder och personal.

Du tar kunder och personal! När barnvagnen kommit ut, så kör vi.

Okej. Strumporna på i bilen och sen kör vi. – Det räcker, Nicke!

–Pissa inte på dig nu, Nicke! –Håll käften.

Nu jävlar kör vi, kom igen nu! – Det löser sig, Nicke.

–Okej. På! –Nu kör vi.

–På som fan nu! –Okej! Nu!

–Det här är ett rån! Ner på golvet! –Ner på golvet!

–Pengarna i väskan! Kom igen nu! –Du hör vad han säger!

Kom hit och hjälp till! Vi ska ha alla pengar! Kom igen nu!

Kom igen!

Kom igen nu, sa jag!

Vad håller du på med där inne?!

Din jävla fitta!

Ner på golvet! – Kom igen!

Svårt att säga hur länge vi var där. Kanske sju minuter...

Det kändes som jävligt mycket längre tid.

Fy fan! Mamman var ju kvar där inne! Vad höll du på med, Nicke?!

Den jävla käringen försökte ju larma! Såg du inte hur hon såg ner på oss?!

Vi fan grejade det! Fattar ni det?!

Här.

Brinn nu, biljävel! – Shit!

Kom igen, vi drar.

–Föräldramöte?! –Jag måste. Kolla!

–Var är vi? –Inte en snutjävel!

–Är du besviken? –Kom! Jag har rånat banken.

♫ För vi har rånat banken, ♫ för vi har rånat banken...

–Skärp er! De kanske spärrar av. –Vi är ju flera mil därifrån!

♫ Fy fan, vad vi är bra!

–Shit. Vad ska jag göra? Vända om? –Nej, för helvete. Kör in. Kör in!

Okej, nu tar vi det jävligt lugnt. Vi kommer från jobbet, Nicke.

Kan du stänga av motorn?

Kan jag få se körkortet? Samtligas körkort eller legitimationer.

–Har det hänt nåt? –Som vadå?

–Inte vet jag. –Kan ni komma ut här.

Tillsammans här.

–Skönt! –Åkt långt?

–Mariefred. Vi var på jobb där. –Lade ni märke till nåt på vägen?

–Hur är det med dig? –Det är bra.

–Har du druckit? –Ja, lite.

–Ja, det var helt okej. –Har du också druckit?

Jag? Nej, jag kör.

Ja, Hamid, då vill jag titta lite här bak.

Nicke, vänta.

–Var har du penslarna, då? –Va?

–Såna som man målar med? –De är där framme.

–Kan du öppna en sån där burk? –Då måste jag ha en mejsel.

Var fan är grejerna nu, då?

–Hoffa... Vet du det? –Vad då för grejer?

–Jag skulle ha en sån där mejsel. –Mejsel?

–Tog vi med dem? –Vadå, har vi glömt dem? Fan också!

–Vi måste ha glömt dem. –Han vill att jag ska öppna en burk.

–Han vänder! –En bil vänder!

Det är en röd Toyota som sticker.

Det är bra. Okej, ni kan åka.

Vänta! Hej...

Stick inte utan de här, va!

–Plocka ur grejerna! –Kan inte alla åka hem?

–Tänk om de spärrar av en gång till! –Okej...

–Ssch! Hundar... –Det är rådjur, Nicke.

Vi ses i morron! Det finns pasta i skafferiet.

Fan, jag glömde plånboken hemma. Är det nån som har en hundring?

–Vad gillar ni den färgen? –Fan, vad bra jobbat, Nicke!

–Jag såg att käringen ville larma... –Var lugn. Du gjorde vad du skulle.

Tack, Hamid. Vilken klippa du var med snutarna.

Nicke! Va?! Helvete...

Var så god. – Var så god.

Nu räcker det. Jag måste dra.

–Och så semestrarna... –Hej! Ursäkta att jag är sen.

...om man redan nu vet när man ska ha semester.

–Var så god. –Det finns kaka.

Man kan lägga en tia i burken.

–Semesterlapparna finns i facken. –Kan nån växla en tusenlapp?

Det löser vi sen.

SVT Programtextning: lisbet olofsdotter