Original subtitles

Okej, allihop! Skumpa, on the house!

Annelie och jag har varit ihop i sju år och fått två barn.

Jag är fortfarande kär i henne, jävligt mycket, dessutom...

Min brorsa... Tja, vad ska man säga?

Annelies syrra, Amanda, och Nicke blev ett par nyligen.

Strax innan fick han egen lägenhet – 29 år gammal.

–Jag ska inte sova här mer. –Vad är det du är missnöjd med?

Hamids farsa, från Iran, träffade en svenska, och ut kom Hamid.

När Hamid var 14 år hittades hon ihjälfrusen i skogen vid Södertälje.

Hamid var man aldrig hemma hos. Han kanske inte ens var det själv.

Det heter att alla har ett lika värde. Det är ren bullshit.

Kör jag en rostig Ford har jag inte samma värde som någon i en Merca.

Påstår du det, måste du vara religiös eller politiker.

Alla tänker att snubben i Mercan har ansträngt sig mer och är smartare.

Med alla de påläggen är man en bättre macka.

Jag tycker inte att det är fel, jag vill inte kasta gatsten och skit.

Jag vill inte bli speciellt rik. Jag vill bara bli han i Mercan.

–Vi kör en till, va? –Nej, jag ska upp tidigt.

–Det är ju för fan min födelsedag! –Är det? Okej, jag sjukskriver mig.

–Har du börjat på bygget än? –Nej, jag börjar på måndag.

–Du ska inte vara snickare där, va? –Nej, bygghjälp.

Grovis heter det. Har du fattat vad du ska göra?

De har en stor container, 200 meter från själva konstruktionen.

Man måste ha nån som samlar ihop allt skräp och bär till containern.

Skitkul... De sa att jag kanske kunde få börja som lärling.

Starta ett företag som städar på byggen.

Ska jag göra skiten till mitt liv?

Starta ett företag som tvättar senildementa i skrevet.

Vi växte upp i Fruängen, utanför Stockholm.

Där fanns sinnessjukhus, systembolag och en alkoholistanstalt.

Det var nog den dårtätaste platsen i Sverige.

Allt man hoppades på var att bli en straight snubbe.

Helst en lyckad "Svensson". Ingen kan säga att jag misslyckades helt.

Vad gör du därinne? Öppna! Max frågar efter dig.

Jag måste väl för helvete få gå på muggen?!

–Ska jag plocka i ordning och diska? –Nej, det behöver du inte.

Jag gör det när Max har lagt sig.

Ska du hålla på och diska en lördagkväll?

–Kan du inte göra det nu? –Nej, jag gör det sen.

Max ska bara kolla på barnprogrammen.

Förlåt, jag somnade med Max. Du, jag gör det där nu.

Vad kostar en diskmaskin?

Vad ska du med en diskmaskin till? Du har ju mig.

Det är min snusdosa...

Vi kan gå till sovrummet...

Jag trodde det skulle vara spännande att göra det här.

Jag är den enda pappan i lekparken.

En dagmamma frågade om jag ville ta ett dagbarn.

–Det växer snart ut tuttar här. –Vi är ju tvungna att göra så här.

–Vi har inte råd att bo här annars. –Ska barnen växa upp i en lägenhet?

När jag var liten och vi flyttade till huset så började mitt liv.

Jag är öppen för en förändring. Jag skulle gärna slippa alla lån.

Du lovade att ta nästa inbetalning på föräldrapengen.

Är det problem, eller? Hade du inte tänkt på det?

Det är lätt för dig att gå hemma och gnälla hela tiden.

–Jag får stå för allt pengatjafs. –Jag fixar det!

Det kanske inte är en så dum idé att ta ett dagbarn.

Jag har tänkt på en grej...

Jag kanske skulle starta en egen firma – ett måleri.

–Farsan kanske kan gå i borgen. –Fler lån...?

Jag lånar ju för att tjäna pengar, inte för att köpa en bil eller nåt.

Vad behöver man för en målarfirma?

En bil, lokal, kläder... Jag vet inte.

Mitt företag ska inte gå runt på att måla vardagsrum och sånt.

Jag tänker stort... Riktiga kontrakt med byggfirmor.

Jag siktar på stora pengar i såna fall. Riktigt stora pengar...

Jag ska snacka med Micke och Hamid, och med farsan om lånet.

Lenhoffs Måleri, det är Tor. Hallå, hallå...? Är det nån där?

Hej! Har du tänkt på det där jag frågade om i går?

Två har ringt och ställt sig i kö och det är många barn i gruppen.

Jag är pappaledig, men jag hade inte tänkt att göra det till en karriär!

–Tjena! –Hallå!

–Hej, mamma! –Hej, älskling.

Hej, vad fin du är.

Hej!

–Jag hade 37,7 i morse. –Okej...

Jag vet inte om jag har det nu.

Skulle jag ha kommit in på din lunch eller nåt?

Jag menade inte så...

–Slappnar man bara av så händer det. –Vi har slappnat av, okej?

–Tjena! –Hej!

Är det wetlook i dag? Gulligt...

Annelie, jag tar ledigt ett tag. Jag måste snacka med Micke och Hamid.

–Måleri... Jag är på... –Jag lär er. Farsan är ju målare.

Vi blir våra egna arbetsgivare. Fatta...

Om tre år har vi anställda som målar medan vi sköter affärerna.

–Jag är med. När börjar vi? –Vänta, ska vi ta en massa risker?

Brorsan blev fan miljonär på 10 år. När han äter ute betalar firman.

Han åker Finlandsbåt, tankar bilen, köper nya möbler... Firman betalar.

–Måleri. –Måleri.

På väg till farsan för att be om borgen. 30 år med barn och familj.

Att äta bajs hade varit ett alternativ högre upp på listan.

Välkomna! Gun är där inne och håller på med maten.

Brorsan är själva beviset på att pengar gör människan lyckligare.

Man kunde hoppas på att lyckan kom nån annanstans ifrån. Men, nej...

...ju mer pengar, desto bättre mår man.

–Det där kallar jag för bil. –Ta en sväng då. Du vill ju det.

Äh, jag måste ju bara...

Jag tänkte bygga en sån där vi har hemma, en tvåvånings...

–Max kan få ett eget rum... –Han har ett eget rum.

Jag menade i lekstugan... Skämt, Janne, minns du vad det är?

–Hur är det annars? –Bra.

Jag har sålt firman, förresten.

Hade jag kunnat välja hade jag också varit pappaledig.

Tyvärr var det omöjligt för mig. Jag har jobbat för mycket.

–Nej! –Jo, nu säger du inte emot mig.

–Hur mycket fick du av bolaget? –Drygt 5 miljoner...

Ändå fick du behålla 49 % av aktierna.

De "gave me an offer I couldn't refuse", liksom...

–Skål på er! –Skål.

–Vi tar den andra toaletten. –Vad gjorde de?

–Sover farsan här nere nu? –Ja, jag tror det.

Han har haft en hjärtinfarkt, vet du.

–En hjärtinfarkt? –Ja.

–Visste du inte det? –Nej, fan heller.

Han kanske inte är så pigg på att snacka om det.

–Vad ska du göra sen då? –Jag vet inte.

Du kan alltid börja jobba hos mig.

–Jag tänker starta ett måleri. –Ska du ta över hans firma?

–Sa jag det? –Nej...

Även om jag vetat om hjärtinfarkten hade jag inte velat ta över firman.

Det är lugnt, det är lugnt...

–Vet du hur mycket jobb det är? –Näe, hur mycket jobb är det?

–Det är ett jävla jobb. –Du måste vilja vinna, liksom.

Det är ingen big deal... Alla är bra på sin sak.

–Vad är jag bra på, då? –Du är ingen vinnartyp direkt.

Du är ingen loser, men du har inte den där pushen att vilja vinna...

Men hur många har det egentligen? Två, tre procent kanske...

Vi kan inte vara fler, för då skulle alla vilja spela på toppen.

Hur fan skulle det se ut? Nej, börja jobba hos mig istället.

En vacker dag kanske jag vinner över dig med.

–Ja, du kanske gör det nån gång. –Ja, jag kanske gör det.

–Vad menar du? –Ingenting. Jag skojar lite bara.

Vad fan du än gör, så gör inte morsan och farsan ledsna.

Starta inte upp nåt som bara blir pannkaka sen.

–Pappa, det var en sak som... –Ska vi gå, Hoffa?

Jag ska titta till den här...

Det var bara en fråga. Du behöver bara säga nej.

–Det kostar dig ingenting. –Nej...

–Inte förrän du inte kan betala. –Ja, men skit i det då.

–Jag frågar Tommy i stället. –Nej, nej...

Hur mycket behöver du?

260 000.

Jaha...

Jag vill att det ska lösa sig för dig nån gång.

Jag har nog varit omogen, men det är annorlunda nu.

–Ett måleri? –Ja, det är nåt jag kan...

...som du har lärt mig.

Snälla, snälla...

Kör till!

–"Hoffas måleri". –Det är skitbra – "Hoffas Måleri".

–Nej... "Målar–Hoffa"! –Nej!

–Det kan heta "Nickes Måleri". –Nej, "Hoffas Måleri".

–"Målar–Hoffa" kanske är bättre. –Nej, nej, nej!

"Hoffas Måleri".

Då är det första, andra, tredje!

Nej, jag vet i fan alltså...

Kolla kungen.

Mycket färg på rullen...

Ingen tvekan. Pang upp på väggen. Nära väggen, med sidan emot...

...sen låter man rullen göra jobbet.

Man byter ofta så man har mycket färg hela tiden.

Närmare väggen!

Jag ska visa. Kolla!

Nära väggen, och så bara upp så här. Måla...måla...måla...

Måla, måla, måla...

MÅLA, MÅLA, MÅLA...

Det räcker att tänka det.

Ajabaja, Nicke. Inte smaka!

Farsan passade genast över en massa småjobb på vår firma.

Vi fick mer än nog att göra.

Vi älskade vårt nya liv, doften och färgens konsistens...

...att hålla i penslarna... Vi älskade att måla...

...att stryka den himmelsblå massan över en nyslipad vägg.

Vi älskade pengar – svarta som vita.

Det var som om hela livet fått färg och inte bara väggarna.

Hoffas Måleri. Hej!

Va?! Va?!

–Amanda är med barn! –Vad fan säger du? Grattis!

Det är ingen fara. Det händer inget bara för att man har varit full.

–Vad har hänt? –Kan inte du gå upp till Max?

–Det är lika bra att jag gör abort. –Nej.

–Vad är det som har hänt? –Jag var jättefull...

Jag var också jättefull en gång när jag väntade Max.

Jag kommer inte ihåg nånting. Den har säkert fått skador också.

Förut mådde jag illa, men nu mår jag inte illa alls.

Du var full för två veckor sen, och sen märkte du att du var gravid...

Om nåt farligt hade hänt skulle det ha hänt på en gång, inte nu!

Då har den väl dött jävligt långsamt, då!

Ska vi ringa efter en läkare?

–Har du haft det bra i dag? –Ja.

–Jag kräktes. –Nu är det jättebra.

Några månader senare flyttade Niklas och Amanda in snett över gatan.

Det var som när vi var små och byggde kojor–

–men tjejernas dockor var levande och ingen lekte krig längre.

–Lägg av, det är bara en blomma. –Det är onödigt.

Vi tjänade bra med pengar. Det vi drog in på firman levde vi upp.

Vi var värda att få känna oss lite täta. Inte mycket, men lite...

Jag vill ha en sån där som luktar liljekonvalj. Vi tar båda.

Och så nån tvål...

Annelie, kolla! 200... Men vad fan, Max skulle älska den, eller hur?

Gör upp en lista varje månad på allt ni fått in på firman – intäkterna–

–och allt ni lagt ut – utgifterna. Mellanskillnaden tar ni ut i lön.

–Svårare än så är det inte. –Okej.

–Ska vi börja sortera här? –Mm...

–Är det här fakturor ni har fått in? –Ja, vi har gjort lite svart också.

Kan man bara visa upp nån sorts rimlig omsättning så är det okej.

–Här är fakturakopiorna. –Bra, då har ni ju allt sånt.

–Har din farsa passat över jobben? –Ja, än så länge.

–Vad har ni på checkkontot, då? –Vad då?

Ska man göra en balansräkning måste man veta vad man har för tillgångar.

Jag kan ta reda på det. Visa mig hur man gör, så fixar jag det.

En kvart om dan bara...

–Han kan heta Markoolio. –"Markoolio"? Okej.

Det ska vi komma ihåg. Sov nu.

–10 000? –Ja, som ett förskott. Babygrejer...

Hon kan ju föda i morgon. Hon kommer hem från Borås i morgon kväll.

När hon kommer finns allting där. Morsan och jag fixar hela rubbet.

–Betalningen på firmalånet ska in. –Vi har ju jobb inne.

–Hur mycket har inte du tjackat? –Det har ju varit till firman.

–Det är investeringar, Hamid. –Äh... Kuvert och visitkort...

Vi får se vad som finns. Vi ska ju ha lön själva också om nån vecka.

–Det känns jävligt rörigt just nu. –Jag fattar det... Var schyst, va?

Jag tror inte att det går.

Nej, nej... Jag fattar...

–7 000? –Vi kan väl se vad som finns, okej?

Nu kan du titta.

–Oj... –Vad sägs?

Nicke...

Hur har du hunnit allt?

–Jag älskar dig. –Jag älskar dig.

Jag älskar er! – Jag älskar dig!

Bra att ni har täckt över möblerna. Gå inte omkring med skor i våningen.

–Hur länge jobbar ni om dagarna? –Vi kan jobba natt om du vill.

Jag vill inte att ni håller på längre än till sex. Bra! Hej då.

Loffe! Komsi, komsi!

–Hon är änka, Nicke. –"Inte längre än till klockan sex."

"Hoffa, jag tror jag glömde min massagestav i Gucciväskan."

Kolla här!

–Lägg av, det där är äckligt. –Voff, voff...

Måla över det där.

Kan jag få kopplet?

–Ursäkta, vi skojade bara lite. –Plocka ihop och ge er iväg.

Hon är Torsten Olssons änka. Han var en av mina viktigaste kunder!

Han gav Tommy kontraktet som fick in honom i branschen.

–Vi bad om ursäkt. –Åh! Fy fan!

Hon ringer och jag rekommenderar dig, och så bär ni er åt som ligister!

–Det räcker nu. Lägg av. –Res dig upp när jag pratar med dig!

Lägg dig inte i det här.

–Kom inte hit som nån jävla chef! –Jag äger praktiskt taget firman!

Ni hade inte haft ett enda uppdrag om inte jag passat över jobb!

En annan ringde och sa att ni inte hade underbehandlat.

–Ni hade målat rätt på tapeten! –Aldrig. Det är inte sant.

Tror du inte att jag får höra om era fasoner?

–Vi vill inte ha fler passningar. –Ni slipper det.

Hur kunde jag gå i borgen för dig? Hur fan kunde jag vara så dum?

Oroa dig inte för oss, farsan. Vi klarar oss jävligt bra utan dig!

–Vill du låna till en bostad, eller? –Nej, jag har ett bostadslån.

–Är det i vår bank? –Ja.

Jag fick det här i brevlådan.

Jaha, ja...

Jag tänkte att man kanske kunde tänja lite på tredagarsgrejen.

Jag har ju bara dragit över nån vecka...

Två veckor...

–Såna där gör folk oroliga. –Det är nog lite meningen...

Jag ber er vänta i 20 dar. Ni kan få dröjsmålsränta så ni klarar er.

Den tar vi ut i alla fall. Det ser du om du läser där nere.

–Du kan få dubbel dröjsmålsränta. –Jag är ledsen...

Jag kom hit för att möta en människa. Det står så i ert fönster.

Du ska få dina jävla pengar. Adjö!

–Ha en bra dag! –Ha en jävla härlig dag själv.

Hoffa! Kom igen nu!

–Kom igen. Upp och hoppa! –Ge fan i mig!

Jag kan ställa mig upp själv!

–Hej. –Hej.

–Hur är det? –Bra. Jag är lite trött, bara.

Plötsligt undrar man vad det var man mådde så bra över.

Vi hade inte ett enda jobb inne.

När man har jobb vill man vara ledig–

–när man måste vara ledig vill man ha en massa jobb.

Så vi gjorde det vi alltid har gjort – vi gick till badhuset.

Om en vecka ska lånet på firman in. Vi har inte ett enda jobb inne.

Våra lån, skatten... Fan också! Hela balansräkningen svajar.

Vi driver ett företag. Det är svåra regler och skit att följa.

Konkar vi får inte farsan igen ett skit.

–Jag ska ut med 12 000 nästa vecka. –Vad tror du jag ska ut med då?

Vem fan skulle ge oss ett lån till?

–Man skulle råna en bank. –Ja, jag har god lust.

Det måste finnas nåt sätt. Vi behöver tillfälliga pengar, bara.

Vi får ragga jobb, helt enkelt.

–Råna en bank. –Sluta, det här är allvar.

Vi rånar en bank. Vi får pengar och allt är löst.

Vi är inga pundare som gör bort sig. Vi skulle aldrig åka dit.

Personalen har fått order om att göra som vi säger. Banken är försäkrad...

Vi har ju familjer, för helvete. Råna en bank? Lägg av...

Vi gör så här i stället...

Kommer jag på god fot med farsan igen kan han passa över en del jobb.

Vi behöver ett litet, kortfristigt lån.

–Hamid, du kände ju nån? –Då måste man betala, annars...

Ja, ja, jag kan snacka med dem.

–Då ordnar det sig, eller hur? –Ja.

–Nicke, det ordnar sig nu! –Vad fan!

Hur fan kan man tro att allt går på räls bara för att man startar firma?

–Det ordnar sig. –Ja, men snacka med farsan.

–Väntar du samtal? –Ja, om Amanda skulle föda.

Ska du inte ha den påslagen, då? Det är värmen, fattar du väl.

Spring då! Hon föder nu, Nicke! Hon föder nu!

Farsan berättade vad ni hade gjort hemma hos änkan Olsson.

Obetalbart...strålande...

Tack. – Jag tar det.

–Är det säkert? –Ja, herregud...

Mamma sa att du inte skulle komma på pappas 60–årsdag.

Jaha...

Du vet ju hur farsan är. Han brusar upp och sen blir allting bra igen.

–Hur är det? –Det är bra.

–Hur går firman, då? –Bra.

Jag sa till morsan att jag skulle prata med dig. Har ni mycket jobb?

Mm...

Farsan menar att ni kommer att gå i konkurs vilken dag som helst.

Så är det inte...

–Du kan be mig om hjälp, det vet du. –Ja, visst.

Och så kommer du på pappas 60–årsdag, eller hur?

–Det är klart att jag kommer. –Bra, då säger vi så.

Jag ska inte berätta vad jag köpt. Du får se det själv...

Ett fyrfaldigt leve för pappa, Han leve: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Nej, nej, nej... Nej, det är för mycket.

–Det är inte för mycket. –Förlåt mig...

Det här är du värd, pappa.

När Tommy väl har bestämt sig...

...SÅ BLIR DET SÅ!

–Paket till farfar! –Tackar, tackar...

–Hej! Vad är det som händer? –Tommy har gett pappa en Mercedes.

Hörrudu, Janne...

Jag kan inte rekommendera er efter det som har hänt.

–Allt kan inte kretsa kring dig. –Nej, visst, jag fattar det.

Det är jävligt pinsamt för mig.

Du får växa upp nu.

Säg till om du behöver nån annan hjälp. Jag tänker på det här lånet...

–Har ni fler fordringar? –Nej, det går bra nu.

Jag kräver att du säger hur det ligger till, så att vi kan lösa det.

Behöver du pengar?

Det var väl nu jag borde tagit pengarna.

–Behöver du pengar? –Jag behöver inte din hjälp.

Jag behöver inte stå här och äta din jävla smörgåstårta!

Ibland vill man förändra sitt liv–

–och det känns som om man kommer att avlida om man inte gör det...

Eller bara försvinna ur livet...

Stoltheten... Antingen säljer man den, eller så behåller man den.

–Vem litar du på? –Vad ska man tro, då?

Måleriet går bra. Han vill bara trycka ner mig.

Så allt han sa var bara påhittat?

Vill du att jag ska tro på dig när han säger så där?

Hans största projekt är att trycka ner mig. Har du inte märkt det?

–Ljuger du? –Nej.

Det är inga problem med måleriet. Inga som helst problem. Fatta...

20 000 var och 5 000 till firman. Om en månad ska de ha 65 000.

Om ett år från i dag vill de ha 65 000 till.

–Det är ju för fan ocker! –Ja, vad fan tror du?

–Snackade du med farsan? –Mm... Glöm det, tyvärr.

Lämna igen dem. Vi får konka och ta ett jobb i stället.

Vi får inte ihop 65 000 på en månad.

Jag har skrivit på papper och allt... Vi kan inte lämna igen nånting.

Vi ska betala 65 000 till om ett år – inte mycket kul för de pengarna.

Jag ska inte ha kul för pengarna. Jag har ett hus att betala av på.

–Jag vill inte bli inblandad. –Du var med på det!

Du var med!

Du ska vara med och lösa problemen.

Har du glömt att du är skyldig firman 10 000?

–Nej... –Då, så...

Hur ska vi få tag på 65 000 innan det säger "Bom!"?

–Jag sa ju det... Vi rånar en bank. –Aldrig i livet.

En bank, ett rån – sen aldrig mer.

Vi gör det en gång, nånstans på vischan. Jävligt noga planerat.

–Vi kommer inte att åka dit. –Det är helt lugnt.

–Vi snackar fängelse i flera år. –Vi åker inte dit!

–Hur fan ska vi åka dit?

En snut kommer: "Titta ett bankrån!"

Vi har falsklarmat – skickat iväg snuten till andra änden av kommunen.

–Fan! Jävla Ericsson! –Jag tänker vara maskerad.

–Nån följer efter oss... –Det händer inte.

Då skulle varenda jävel göra bankrån.

Det sitter i skallen på folk! "Ajabaja, fy dig!"

–Det är bara att våga, Nicke! –Ni ska göra ett bankrån...?

–Helvete? –Är det dags?

För två hela, jävla timmar sen.

–Är hon på BB? –Grattis, Nicke!

Ta firmabilen!

–Tänk på saken! –Jag ska bli farsa, inte bankrånare!

–Niklas, var har du varit? –Var är Amanda?

–Niklas Bergman? –Ja.

Det har dött, Niklas. Förstår du det? Barnet är dött!

Släpp mig!

–Var är hon? –I rum 3.

Amanda har fått lugnande medel. Det har varit svårt för henne...

–Hej. –Hej.

Det ligger i ett rum där borta om du vill titta på det.

–Du kan gå och titta på det... –Jo, men...

–Du kan titta på det... –VAR NÅNSTANS, FÖR HELVETE?!

–Barnet ligger i ett rum. –Jag vet...

–Så du vet var han ligger? –Ja, ja... "Han"?

Det sa jag inte...

Det är bäst att du ser efter själv om det är en han...eller en hon.

–Eller "var"... –Ja.

Din mamma väntar i entrén. Här inne är det.

500 kvar på kontot. En inbetalning på lånet skulle in.

Året hade tappat årstiderna. Det fanns bara 12 inbetalningar.

Banken skulle säga upp lånet. Vi hade inte bestämt datum för rånet.

Den 25:e är det föräldramöte på dagis. Kan du gå på det?

Ja, visst.

–Har du sett mina strumpor? –Nix, pix...

Allt bara försvinner här hemma! De var helt nya också!

Strumpor verkar ha ett eget liv.

–Vad säger du, Nicke? –Visst.

Den är lite för mörk...

–Ska vi ha vapen? –Har jultomten skägg, Nicke?

–Vi kör väl med attrapper? –Replikor heter det.

–Inga jävla leksaker! –Vi ska ju inte skjuta nån.

–Det är för känslan... –De där känns mäktiga att hålla i.

–Okej, vi kör med vattenpistoler. –Nej. – Vad hette de?

Replikor.

–Är det finska, Nicke? –Man köper dem på Hobbymagasinet.

Jag kollar det i dag, så det inte blir några "cowboy–pickadoller".

Hoffas Måleri. Ja, just det. Det var jag som ringde.

Jag la in en offert till er förra veckan.

Ja, visst. Ja, vi säger så. Okej... Hej!

Vi kanske har ett stort jobb på gång.

De ska renovera en gammal lagerbyggnad i Värtahamnen.

Okej, vi går vidare. Datum?

När det finns mycket pengar på banken är mitt förslag. Och snart...

Jag vet inget om banker. När är det?

–Nicke, din morsa jobbar ju på bank. –Va? Nej, nej...

Hon kan berätta om rutiner och om hur de gör. Vi har halva foten inne.

Nej, jag kan inte... Vi har inte setts sen begravningen.

Det måste ju kännas... Ja, jag vet inte...

–Man vet fan inte hur det känns... –Nej, precis...

Det går inte att vara ledsen över nån man aldrig känt. Det känns ingenting.

Näe...

Hade den fått leva hade den säkert haft skador som hade varit jobbiga.

Känner du att du inte kan...

Det är nog inte bra att bryta med din morsa, speciellt inte efter det här.

Det är ju då man behöver en morsa.

Du fattar ingenting.

Hon är ju så här för att hon älskar dig, Nicke. Fattar du inte?

Vi måste alla anstränga oss lite för att greja det här, okej?

–Är det okej, Nicke? –Okej.

Okej.

Vi valde en ort i Sörmland där mina föräldrar har lantställe.

Småstäder får det att knipa i hjärtetrakten.

Alla känner alla. Kakor och kaffe... De är som gamla rara tanter.

–Visst känns det lugnt? –Jag blir fan nervös.

Här åker vi efteråt. Vi fortsätter vägen fram här till korsningen.

Det kan bli så att vi måste bränna ett par rödljus också.

SVT Programtextning: Per Otterström