Original subtitles

Tidigare i SurrealEstate.

Varför tar döden fram det värsta i människor?

Pax. Idioten som lade dit den här!

De här korten är samlarobjekt!

Megan träffar en urolog.

Vad heter han? Hunter.

Ursäkta att jag stör. Allihop, det här är...

Tyler MacNeil.

Det är något med den här klienten. Jag...

Jag litar inte på honom.

Vänta, var är Luke?

Det verkar som att han fortfarande är med Tyler.

Det är inte likt Luke att glömma.

För gamla vänner.

Gamla vänner.

Jag ser bara inte poängen med att hålla det hemligt.

Jag tycker bara inte att det angår någon annan.

Det står en till salu-skylt utanför vårt hus, Paul.

Tror du inte våra vänner ser att vi inte är tillsammans längre?

Just det. Huset.

Vi hade så många planer för det här stället.

Det är som att lämna en tavla halvfärdig.

Minns du när... Paul... Det är sent och jag orkar inte.

Mäklaren sa att vi kan sälja snabbare

om vi bara förbättrar första intrycket.

Du kan ta insidan. Jag fixar här ute.

Vill du inte ens vara i samma hus som jag längre?

Det går snabbare om vi håller oss ur vägen för varandra.

Du bestämmer.

God natt, Jan.

Hej. Hej.

Jag har visningar hela dagen i dag.

Kan du fortfarande ta mina klienter i morgon?

Japp.

Är allt okej med dina föräldrar?

Ja. Jag tror bara att de behöver lite hjälp

på begravningsbyrån. De börjar ju bli äldre.

Pappa klarar inte bensågen som han brukade.

Jag kan tänka mig att det sliter på lederna.

Inte om man slipar den regelbundet.

God morgon. Hej!

Precis den jag ville träffa.

August, som du vet är vi väldigt glada att ha dig tillbaka.

Så rörande.

Det finns bara ett litet problem.

Vår elräkning har skjutit i höjden.

De här apparaterna drar en hel del energi.

Kan du kanske dra ur dem i slutet av dagen?

Min utrustning är exakt kalibrerad.

Den kan inte stängas av och på utan att förlora effekt.

Så mycket kan det väl inte vara?

Tja, det är...

Oj.

Jag sticker till Lowry-huset. Usch. Lycka till.

Tråkigt att de har problem.

Du ska prata med Paul Lowry senare?

Ja. Söndra och härska.

Intressant hur bra metaforer om kärlek och krig passar ihop.

Vem var det som sa: "Kärlek är ett slagfält"?

Sun Tzu?

Pat Benatar.

Förresten, jag sprang på Shannon McConnell häromdagen.

Hon frågade om dig.

Vad sa du? Att du mådde bra.

Upptagen. Singel.

Jag hade inte det uppdaterade presskitet, så jag höll det enkelt.

Shannon är en väldigt trevlig kvinna.

Du borde ringa henne. Du borde ringa någon.

Sedan du och Megan gick skilda vägar

har du inte gjort annat än jobbat.

Vi gick inte skilda vägar!

Med branschens språk tog hon ett bättre bud.

Vi är fortfarande vänner. Vi dricker, vi skrattar.

Jag säger bara att du borde ringa Shannon.

Kanske gör jag det.

Det kommer du inte. Nej, det gör jag inte.

Jag bara...

Jag hatar att se dig vänta på något

som inte kommer hända.

Jag väntar inte på något.

Okej.

Vi följer upp Lowry-Barett senare.

Hej. Var kom du ifrån?

Fin, eller hur?

Förlåt, jag ville inte skrämma dig.

Det är lugnt. Jag kunde bara ha svurit på

att den inte stod här i går.

De dyker inte bara upp för vem som helst. Den måste gilla dig.

Tro mig, jag har inte gjort något för att förtjäna det.

Jag är ingen trädgårdsmänniska.

Det kunde man inte tro.

Jag heter Blake.

Jan. Bor du här i närheten?

Ja, ganska nära.

Slösa inte pengar på det där.

Blommor behöver benmjöl. De älskar det.

Lita på mig.

Jag ska komma ihåg det.

Njut av trädgården, Jan.

Det är så nära vi kommer att skapa en värld.

Luke?

Ja.

Jag är nyfiken på din nya klient, mr MacNeil.

Han har krävt mycket av din uppmärksamhet på sistone.

Det är milt uttryckt.

Jag har gjort allt möjligt för att få till en affär förut, men wow.

Hur mycket vet du om honom? Han tjänade sina pengar

på seniorboenden. Filantrop.

Han springer en mile på sex minuter.

Litar du på honom?

Han har inte gett mig någon anledning att låta bli.

Är det något du tänker på?

Inget jag kan mäta eller försvara, bara en...

oroande känsla av att mr MacNeil inte är den han verkar vara.

En kille som Tyler, med alla de pengarna och inflytandet,

jag är säker på att det finns ett och annat skelett,

men vissa klienter är som hus.

Man får ta dem i befintligt skick.

Elräkningarna måste ju betalas på något sätt.

Touché.

Vem är din vän?

Bara något som kom med posten.

Oroa dig inte för MacNeil. Jag vet vad jag gör.

Självklart gör du det.

Du skulle bli förvånad över vad lite trädgårdsarbete kan göra

för att locka fler spekulanter.

Och bra gjort att du gör det själv.

De flesta anlitar någon.

Jag sparar hellre pengarna. Framtiden är ju osäker.

Men ärligt talat har det varit en skön distraktion från...

du vet.

Hur är det mellan dig och Paul?

Konstigt.

Vi brukade vara så... uppslukade av varandra.

Vart vi än gick var det Jan och Paul,

som en enda person.

Du har säkert haft sådana relationer.

Visst.

Nu är det bara kallt. Och konstigt.

Men det värsta var när jag sa till honom

att jag tvivlade och han bara accepterade det.

Jag blev besviken.

Du ville att han skulle kämpa för dig.

Ja. Jag vet att det låter konstigt och manipulativt.

Det är inget fel med att vilja känna sig önskad.

Det närmaste jag kommit på sistone var när en kille som ghostade mig

i typ en månad till slut sms:ade

för att han behövde skjuts till flygplatsen.

Körde du honom?

Jag hade tid. Biljetten gick inte att återbetala.

Men du kommer klara dig, Jan.

Det finns någon där ute för dig. Det vet jag.

Vad fan?

Hallå! Hallå.

Du har dragit in lera över hela golvet.

Det var inte jag.

Vem annars klampar runt i vårt hus?

Paul, det var inte jag!

Röran är ju på insidan,

så jag antar att det betyder att jag får städa upp den.

Det är regeln, eller hur?

Om det inte var du, vem var det då?

Nessie, välkommen hem. Tack för att du kom.

Mamma, du ser fantastisk ut. Tack.

Jag antar att det där är någon annans blod.

Jag höll på att förbereda lammet.

Förlåt att vi drar dig från ditt stora, viktiga och välbetalda jobb.

Vi har verkligen haft fullt upp,

och Gud vet att dina syskon inte kan bemöda sig med att hjälpa till.

Det är lugnt. Jag har faktiskt sett fram emot det här.

Var ska jag börja?

Välsigne dig.

Där nere. Vi har sparat ditt gamla sminkkit.

Ingen konturerar en rekonstruerad ögonhåla som du.

Din gamle smickrare.

Så, här är det.

Bilderna gör det inte rättvisa.

Nej, verkligen inte!

Hus i det här området kommer nästan aldrig ut på marknaden.

Det kan du skriva upp.

Ett ögonblick.

Gå och titta runt, så kommer jag och hittar dig.

Okej.

Rita.

Luke. Välkommen till mitt objekt.

Njut av det. Ta in allt,

och låt dig uppslukas av praktfullheten,

och dö sedan lite inombords

för att det inte är ditt.

Det är verkligen ett imponerande objekt.

Jag tittar på dig,

jag tittar på det här huset och känner en våg av känslor.

Upprymdhet för att skylten utanför har mitt ansikte på sig, inte ditt.

Stolthet över hur fantastiskt huset är,

områdets prestige,

den enorma walk-in-garderoben i master bedroom

med en roterande skoavdelning.

Och till sist en djup tillfredsställelse grundad i den överväldigande

känslan av "jag är bättre än du" som lyser in i en mörk och likgiltig...

Hur många badrum?

Sex. Hur fick du tag på det här stället?

Jag kör förbi det varje vecka.

Luke... Jag frågar inte hur du trollar,

eller kommunicerar bortom slöjan.

Eller får ditt hår att göra så där.

Be mig inte avslöja mina yrkeshemligheter.

Beskåda mina verk och misströsta.

Hej.

Du känner mäklaren. Det är bra, eller hur?

Ja.

Det är toppen.

Det verkar som att du är bättre på det här än du trodde.

Jag antar det.

De är perenner.

De kommer tillbaka varje år. Här.

Prova den här.

Den bits inte. Jag lovar.

Wow. Jag vet.

Ja, perenner är mina favoriter.

De ligger under jorden och väntar.

Bara avvaktar, väntar på att något magiskt

ska komma och locka upp dem ur jorden.

Det är nästan romantiskt.

Kan du verkligen så mycket om trädgårdar?

Det är en passion.

Kanske smittar det av sig.

Kanske.

Vill du ha hjälp med rabatterna?

Det verkar vara mycket för en person.

Nej, jag vill inte sätta dig i arbete.

För mig är det inget arbete.

Okej. Visst.

Fortfarande ingen musik?

Jag gillar tystnaden.

Din mamma gjorde en spellista åt mig.

Mycket Journey, lite Steely Dan.

Vet du hur man får reklamen att sluta avbryta?

Man måste betala för Premium.

Glöm det.

Maten är klar, förresten.

Och...

vi har något vi vill prata med dig om.

Vill ni att jag tar över verksamheten?

Ja.

Vi älskar det här stället, men vi börjar bli äldre

och orkar inte hålla samma tempo längre.

Och det tar aldrig slut, dag efter dag.

Och oavsett vad Fredric March sa,

så tar döden faktiskt aldrig semester.

Och du skulle vara så bra på det.

Jag har faktiskt en karriär.

Älskling, är du verkligen lycklig

med att sälja hus till tillgjorda, rika stadsbor?

Det är... lite mer komplicerat än så.

Om du inte tar över måste vi sälja

till något av de där stora begravningskonglomeraten.

Och vi vill inte att det här stället blir

ännu ett McBegravningshem.

Nej, det borde förbli ett familjeföretag.

Säg bara att du ska tänka på det.

Okej. Det ska jag.

Underbart. Walter,

berätta för Nessie var du hittade vigselringen förra månaden.

Så där stod jag,

och satte ihop den stackars killen som hade dragits in i

en sån där stor maskin som konserverar tonfisk.

Du kan ta sovrummet.

Jag kan ta soffan.

Jag har det bra här.

Du, Jan?

CD-skivorna, vill du skänka dem?

Eller behålla dem? Skänka.

Säker på att du inte vill... Vi kan gå igenom dem...

Inte direkt.

God natt.

God natt.

Hej på dig!

Hej! Fan.

Hade vi en genomgång inbokad i dag?

Det hade vi.

Förlåt, jag tappade helt bort tiden.

Allt ser fantastiskt ut.

Du är ju rena...

Jag kan inga kända trädgårdsmästare.

Ava Gardner? Jag kan inte ta åt mig hela äran.

Blake har varit till stor hjälp.

Vem är Blake?

Bara en trevlig granne.

Han kan verkligen blommor.

De här lila är jättefina.

De växte upp av sig själva.

Växte alla de här upp på ett par dagar?

Är det normalt?

Det är väl benmjölet. Här.

Lukta på den här.

Nej, förlåt. Jag kan inte. Allergier.

Ansiktet sväller upp som en paradballong.

Jag kan inte förklara det.

Den doftar som glädje.

Som om den växt ur ett lyckligt minne som någon planterat.

Jag måste säga att du verkar mycket gladare.

Här. För att liva upp kontoret.

Jag går och städar upp.

Du verkar distraherad.

Jag vet inte vad jag ska göra härnäst.

Efter sutureringen brukar man

fixera ansiktsdragen.

Jag menar med mitt liv.

Livet. Det minns jag.

Förlåt. Jag menar inte att strö salt i såren.

Mitt problem är...

Dina föräldrar vill att du tar över begravningsbyrån

och du tvekar.

Hur gissade du det?

Jag är ditt undermedvetna, minns du?

En undermedveten försvarsmekanism som hjälper dig reda ut

tankarna du inte kan dela med de levande.

På grund av dina tillitsproblem.

Okej, ett karaktärsfel i taget, tack.

Du verkar lycklig här.

Kanske borde du stanna.

Kanske.

Men jag gillar Roman/Ireland också.

Vad sägs om en lista med för- och nackdelar?

Jag tar nackdelarna. Det känns...

tematiskt passande.

Okej.

Om jag tar över verksamheten skulle det göra mina föräldrar glada.

Tänk om de inte kan släppa taget och börjar detaljstyra allt?

Det kanske förstör er relation i längden.

Bra poäng. Jag tycker om det jag gör.

Och jag är bra på det.

Det finns ett stigma kring begravningsbranschen.

Folk tycker att man är konstig. Minns du högstadiet

och alla de där övernattningarna som nästan ingen kom till?

Ja, och fastighetsmäklare

är ju så respekterade och vördade.

Bybor lägger palmblad framför oss när vi går förbi.

Begravningsbyråer är lågkonjunktursäkra! Stor fördel!

Du säger att du inte bryr dig om pengar

och bara vill vara lycklig och göra något meningsfullt.

Är det ditt Miss America-tal eller menar du det?

Det återstår att se.

Hur som helst hjälper du själar att gå vidare på Roman/Ireland.

Det är meningsfullt. Det gör jag här också.

Jag hjälper människor att hantera döden.

Inte sin egen, förstås. Nackdel:

Du lämnade av en anledning. Du ville göra din egen grej.

Fördel.

Ibland måste man lämna något för att uppskatta det man lämnade.

Luke! Paul!

Kom in. Trädgården ser fantastisk ut!

Ja, det är Jan. Hon är helt besatt.

Det är så konstigt. Hon har aldrig gillat blommor

och brukade alltid säga: "Ge mig något man kan använda."

Folk förändras.

Borde inte vissa saker förbli likadana för alltid?

Jag antar att vi inte pratar om trädgården längre.

Förlåt. Du är min mäklare, inte min terapeut.

Det är okej. Förändringar är svåra.

Nya hus, nya liv.

Det känns bara som att hon gav upp om oss.

Något hände och jag vet inte vad.

Eller varför.

Hon säger att hon vill fortsätta vara vän,

men kan man vara vän med någon man älskar så mycket?

Bra fråga.

Jag skriver under pappren åt dig.

Om du behöver Jan är hon där ute.

Det är hon faktiskt inte.

Jag älskar det här stället. Det är så vackert.

Det är väldigt gammalt. Folk brukade komma hit ofta.

Par, familjer.

De kunde promenera i timmar och bara prata och skratta.

Folk gör inte riktigt så längre.

Synd.

Deras förlust.

Jag måste erkänna en sak, Jan.

Det var jag som planterade blommorna i din trädgård.

Varför? För att du såg så ledsen ut och...

jag ville få dig att må bättre.

Vem är du?

Jag borde nog gå hem.

Självklart.

Tack. För promenaden.

Hej.

Vad kan du om blommor?

Jag föredrar donationer till en välgörenhetsorganisation

som givaren själv väljer.

De här växer överallt på min klients tomt.

Tag kanske kan undersöka dem. Kan du fråga honom åt mig?

Det kan jag.

Men var beredd på att få höra hela dess historia

från förhistoriska sporer

till dess subversiva roll i tulpanmanin 1836.

Han är grundlig.

Är allt okej?

Jag har en känsla som jag först kände

när min yngsta dotter körde iväg ensam

för första gången.

Känslan av att jag är mindre behövd än jag en gång var.

Vad menar du?

Tag sköter researchen, vetenskapen.

Luke verkar se mig som en lyx han inte har råd med.

Augie, vi behöver dig fortfarande.

Men för att nå solen

måste nya blad tränga undan den gamla växtligheten.

Så fungerar det bara.

Hur som helst... Jag pratar med Tag.

Säg att det bara är en känsla.

Det är något med den som bara känns... fel.

Jag kan inte ens föreställa mig er två pensionerade.

Vad skulle ni ens göra?

Jag vet inte. Åka på kryssning?

Usch. En kulturell kryssning då,

med föreläsningar och ostvagnar.

Inga vattenrutschbanor, inga DJ:s.

Vattenrutschbanor. Den tysta mördaren.

Det spelar ändå ingen roll.

Vi skulle inte kunna njuta om vi inte visste

att verksamheten var i goda händer.

Okej, ja.

Matt, eller hur? Hon är på en bättre plats nu.

Fast det är svårt att slå det här området.

Hej. Hej!

Rita, vad gör du här?

Lomax.

Är det inte hemskt? Borta i så ung ålder.

Var du vän med Jessica?

Ja.

Hon hette Bernice.

Vad är det där?

Vadå?

"Rita Weiss. Sörj i dag, flytta i morgon."

Delar du ut de där?

Vid vissa tillfällen känns kylskåpsmagneten

lite väl osmaklig.

Herregud.

Du jagar likbilar.

Du fjäskar för de här

stackars sörjande människorna när de är som mest sårbara.

Jag kallar dem DAO.

Dödsfall i attraktiva områden. Och tro det eller ej,

änklingen i hörnet funderar på att byta ner sig

från fem sovrum till två.

Och någonstans sitter en spekulant

och spanar på det området och undrar vem som måste dö

för att ett av de där husen ska bli ledigt.

Tydligen Jessica.

Bernice. Samma sak.

Jag måste erkänna.

Jag är imponerad.

Nu sticker du.

Jag går.

Sover du här ute nu?

Klarar du inte ens av att vara i samma hus som jag längre?

Allt handlar inte om dig, Paul.

Du pratar knappt med mig.

Allt du gör är att sova och jobba här ute.

Vem är du ens?

Säg något.

Jag försöker bara minnas varför jag en gång älskade dig.

Wow.

Okej.

Lev ditt liv, Jan.

Jag är klar.

Din blomma är verkligen något extra.

Generna pekar mot Sydamerika.

Tag undersöker ursprunget vidare,

men det är inte det märkliga.

Jag hittade spår av mänskligt DNA i dess genetiska struktur.

Vad betyder det?

Ingen aning.

Provet kräver ytterligare analys.

Men det räcker att säga

att jag aldrig sett något liknande.

Är den farlig?

Svårt att förutse.

Ett barn som plockar prästkragar på ett fält

skulle säga att blommor är ofarliga.

Men flugan som fastnat i en Venusflugfälla...

Paul?

...skulle kanske inte hålla med.

Luke. Jag är rädd att säljaren och jag

har accepterat ett annat bud.

Synd. Min klient blir besviken.

Som din klient bör han vänja sig vid känslan.

Jag hörde hur du skaffar klienter nuförtiden,

genom att sälja åt nyblivna sörjande.

Jag måste säga, wow.

Du önskar bara att du hade kommit på det först.

Nej, verkligen. Grattis, Rita.

För precis när jag trodde att du nått botten

lyckades du hitta en spade.

För någon i din lilla skumma nisch i branschen

är det en väldigt självrättfärdig syn

på döden som försäljningsverktyg.

Det jag gör är inte alls som det du gör.

Kan du på allvar säga

att det maskätna kadaver du cirklar runt

är renare än mitt?

Det är två helt olika saker.

Fortsätt intala dig det, Luke.

Och ha så kul med att sälja dina kusliga, knarriga gamla hus

som droppade blod på Haunted Hill.

Du menar som 712 River Walk?

Vad är det med det?

Det är mitt objekt.

Ja, Tyler MacNeil och jag klickade liksom.

Tur är ingen strategi!

Förlåt, Rita. Jag måste gå.

Jag ska cruisa runt på IVA och ta reda på om de med

ej-HLR-beslut hyr eller äger.

Vi ses.

Hej, Paul.

Hej, Susan. Är Jan med dig?

Nej. Är allt okej?

Jag vet inte. Jag hittar henne ingenstans

och hon svarar inte i telefon.

Okej.

Jag säger till om jag hör något från henne.

Det vore toppen. Tack.

Vi måste prata.

Det är en Puya chilensis,

mer känd som fårätarväxten.

Fårätare?

Den kommer från Chile och är en stor köttätande växt.

Djur, oftast får, lockas dit

av doften från dess lila blomma

och fastnar sedan i dess krokförsedda taggar.

Eftersom djuret inte kan fly svälter det ihjäl,

förmultnar sedan vid växtens fot

och ger den näring.

Mer än bara ett fyndigt namn.

Det där är inte det som växer på Jans gräsmatta.

Jag blev också förvirrad. Sedan hittade jag en gammal

lokal legend:

"Teme a la flor morada." Den berättar att en dag

gick en fattig bonde genom skogen

och fastnade i en fårätarväxt.

Han dog. Den absorberade hans kropp,

blod, ben, hjärnsubstans,

och sedan började växten förändras.

Den lärde sig att tala och locka till sig fler människor att äta upp.

Sedan gick den i dvala i sex år

för att vakna och äta igen.

Berättelsen låter som en folksägen,

vilket betyder att den har ett frö av sanning.

Kanske är den här organismen verklig.

Den har jagat oss sedan dess.

Lärt sig, utvecklats,

blivit mer mänsklig för varje dödsoffer.

Men den är smart, eller hur? Den tar bara det den behöver.

Den kommer fram en vecka vart sjätte år för att äta,

vilket ledde mig till det här.

Den här kvinnan försvann från samma område

som Susans klients hus för nästan exakt sex år sedan.

Jan nämnde att hon träffat någon nyligen.

En trädgårdsmästare.

Teme a la flor morada. Vad betyder det?

Frukta den lila blomman.

Jag vet inte var hon kan vara.

Jag har inte sett henne sedan i går kväll,

men det betyder inte att hon drog iväg med någon kille.

Det kanske inte var hennes val.

De kan vara var som helst nu.

Har du något som tillhör henne?

Helst något med stark känslomässig laddning.

Känslomässig?

Ja, vänta lite.

Vad är det, Augie?

Bara en av mina apparater.

Fulladdad till ett hutlöst pris.

Kan den hitta Jan? Det hoppas jag.

Hennes vigselring?

Ditåt.

Vart är vi på väg?

Nästan framme.

Bara lite till.

Det måste vara 200 hektar att söka igenom.

De kom den här vägen. De?

Nej!

Jan? Herregud! Herregud!

Herregud! Jan! Nej, Jan!

Herregud! Nej! Jan!

Jan. Hör du mig? Jan!

Det är okej. Jag är här. Du är säker.

Paul?

Ja.

Jag visste att du skulle komma. Förlåt.

Nej. Det är jag som är ledsen.

Förlåt. Förlåt att det gick så här långt.

Jag är så... så ledsen.

Hörni, vi borde... vi borde ta oss härifrån.

Okej. Kan du resa dig? Kom igen.

Är du okej?

Nej!

Du är mitt liv!

Min föda!

Sluta!

Nej!!!

Vi drar härifrån.

Bra jobbat.

Väl investerade pengar.

Tänk om han kommer tillbaka?

Det skulle jag inte oroa mig för.

Jag kan inte säga att jag inte är besviken.

Är du säker på att du vill stanna där?

Du verkar så lycklig här.

Jag älskar det här.

Att komma tillbaka har varit som att ta på sig en gammal huvtröja:

varm och välbekant.

Den passar bara inte riktigt längre.

På Roman/Ireland har jag behövt utmana mig själv,

och det är bra.

Jag tycker faktiskt om att jobba med människor nu.

Levande människor, sådana som faktiskt svarar.

Jag har till och med en bästa vän för första gången någonsin.

Inte den där Rita?

Gud, nej! Hon är värst.

Hör på,

jag kommer alltid finnas här för er.

Jag bara...

gillar verkligen den jag har blivit.

Det verkar som att vår bebis har blivit vuxen.

Hon är ingen bebis!

Hon är fastighetsproffs.

Jag förstår fortfarande inte varför den valde mig.

Det var ett rovdjur.

Den såg nog att du mådde dåligt

och trodde att du skulle bli ett lätt byte.

Den hade nästan rätt.

Den räknade inte med dig.

Vi besprutade hela tomten.

Vi tittar förbi då och då

för att se till att inget nytt börjar gro.

Så vad ska ni göra? Vi drar härifrån.

Miljöombyte. En nystart.

Välj din klyscha.

Vi har mycket förlorad tid att ta igen.

Vad bra.

Vissa saker verkar vara värda att kämpa för.

Hej.

Förlåt. Helt galen dag på akuten.

Ja, jag kan tänka mig att alla dagar är galna där.

Sträcka sig ner och dra livet ur avgrunden.

Det verkar gå någon trend nu

där folk kastar in fyrverkerier när någon duschar?

Vi är verkligen körda som art.

Kackerlackorna kommer ta över.

De kommer flytta in, lista ut hur man låser upp dörrar

och börja använda våra små hushållsapparater.

Hunter visade mig på mobilen.

Jag menar... filmerna är faktiskt lite roliga ändå.

Det får mig att sakna tiden när fyrverkerioffer

bara förlorade ett finger.

Är allt okej?

Ja.

Jag vill bara inte göra det här längre.

Vad är det du inte kan göra? Det här.

Låtsas vara polare, kompisar.

Skoja runt. Ignorera det vi en gång hade.

Det vi hade? Ja.

Du vet, du.

Jag, vinet, fläskkotletten. Grejen! Kärleken.

Kärleken?

Ja. Kärleken!

Jag...

Jag hade ingen aning.

Kanske...

en gång.

Men inte på väldigt länge.

Jag är verkligen glad att du har hittat någon.

Fast det är jag inte.

Jag jobbar stenhårt på att vara herr Välanpassad

med hela den här grejen, men ärligt talat?

Jag är trött.

Jag vill inte bara vara en vän! Jag vill inte ta det med ett leende!

Och Hunter? Manderly? Det där är ingen livspartner!

Det låter som två hus bredvid varandra

i något uselt nytt villaområde!

Vem har sagt att Hunter är en livspartner?

När jag åkte iväg för att plugga

sa du inte ett ord!

Du sa inget om kärlek.

Du sa inte ens "stanna"! Du sa hej då!

Vad skulle jag ha sagt?

"Åk inte och bli läkare! Följ inte dina drömmar!"

"Nej, stanna här med mig. Tvätta lakanen

så mina klienter har något att ha på sig."

Du kunde ha kämpat lite för oss.

Ja.

Det kunde jag.

Så om vi inte är vänner,

vad fan är vi då?

Tja...

Om du kommer på det,

så säg till.

Du behöver inte gå. Jag går.

Stanna. Det här är mycket mer ditt ställe än vad det är mitt.

Bara...