Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

OLSENBANDEN OCH GULDSKATTEN

Tillägnad Jean-Paul Sartre efter otaliga uppmaningar

Valborg har varit tvungen att jobba. Det har inte varit så lätt.

Moms på både ditt och datt.

-Och vi får inte kredit. -Det är likviditetskris.

Så jag har behövt ta på mig det husliga.

Jag städer och står i. Lagar mat och...

-Hundmat. -Inte nu igen, Basse.

Jag tyckte att det var nån som sa nåt om en pilsner.

Tre pilsner med imma på.

Nu ska du få höra. Vi har en plan, en riktigt bra plan.

Den är tajmad och klar in i minsta detalj. Jag har den här.

Varsågod. Vi har kommit på den själva.

Det var jag som kom på det där med bulldozern.

Gå in och läs dina läxor, du.

-De vuxna pratar, här. -Stick, nu.

-Ni är så taskiga. -Så, så, så!

-Vad ska det här betyda? -Nu ska du få höra.

Tobaksaffären har fått en ny ägare. Stenrik. Han säljer porr också.

Ibland har han flera hundra kronor i kassan.

Om vi sätter igång operationen klockan 17.43...

-Bespara mig... -Men för sjutton, den är vattentät.

Vi som hade sett fram emot det så.

Vad ska vi göra, då?

Vad säger ni om att bli miljonärer?

-Ja... Jo... -Vi vill ju ha lite pengar också.

-Du skulle ju kunna följa med... -Och då kanske du ändå skulle...

Betyder det att ni inte är intresserade?

-Jo, jo, det är klart. -Du är inte intresserad.

Ni tänker bara på femöringar och småsten. Det här är en jättegrej.

Tobaksaffär. Ni kan behålla ert snus.

Egon, för sjutton. Det var inte så vi menade.

-Vi vill gärna bli miljonärer. -Ja, men det går alltid galet.

-Lägg av, Kjell. Egon har en plan. -Naturligtvis.

Där ser du. Vad är det då, Egon?

Lugn. Lugn, nu.

Ser ni vad det här är?

-En ritning över en septiktank? -En labyrint från en Kalle Anka?

Dumheter. Det är ett gammalt tyskt fästningsverk. En bunker.

Ser ni det här krysset? Där ligger en skatt.

Miljoner i guldtackor och engelska och amerikanska pengar.

-Vad säger ni om det? -Men för fasen! Är du säker?

Bombsäker. Jag köpte kartan för två pilsner.

Ja men, miljoner? Är det inte lite för farligt?

Ingen kommer att sakna dem. De tillhörde en tysk general-

-som skulle till Sydamerika, men blev överraskad av freden.

Det är bara att hämta, om man vet var det är. Och det vet vi.

-Bingo! Inte sant, Kjell? -Borde vi inte hellre...?

-Vill du inte bli miljonär? -Jo, men går det?

Den som ger upp är en skit. Det är varken farligt eller jobbigt.

Det är inte ens olagligt.

Allt är genomtänkt in i minsta detalj. Vi reser tidigt imorgon.

-Reser? -Vart då?

-Till Sørlandet. -Men Valborg då?

-Sørlandet? -Bunkern ligger på stranden där.

Är det nödvändigt? Jag menar, ända till Sørlandet?

Till utlandet? Nej, nu får du skärpa dig, Kjell.

Sørlandet? Det spelar väl ingen roll vilket land det är.

Hälsa och säg att du inte får resa nånstans.

Ska jag med? Det går inte. Jag har inte ett plagg att ha på mig.

Kom då, Basse.

-Det här flyttlasset går inte. -Valborg, är det här helt nödvändigt?

Ska vi bara resa ifrån allt?

Nästa vecka kan ni köpa nytt istället för det här gamla skräpet.

Skräpet? Finner du dig i det här, Kjell?

-Egon, nu gick du för långt. -Nu får det vara nog.

Du som aldrig har tjänat en ärlig krona.

Här har vi slitit och släpat och betalat av i åratal.

Då får ni resa utan Kjell och mig. Kom, Basse.

Okej, okej! Benny, vi måste skaffa en annan kärra.

OSLOS KÖTTHALL

Nu är det sommar, nu är det sol nu är det koskit i hagen

Och lilla fröken sitter på en stol har fullt med kakor i magen

tjolittalitta tjolittalej kom ska jag kasta koskit på dig

Tjolittalitta tjolittalej kom ska jag kasta koskit

-Ja, det är med ett visst vemod. -Vad då? Jaha, ja.

Där har man trots allt logerat i några år.

Tänk att man aldrig ska få se det igen.

Hur länge ska vi köra? Hur långt är det till Sørlandet?

Först ska vi till Moss och sen med färjan till Horten.

Då ska vi komma ihåg att köpa cigaretter och brännvin.

-Man kan inte köpa nåt på färjan. -Vem bestämmer det?

-Det är inrikes. -Än sen, då?

Nu ska vi vara förnuftiga och ekonomiska.

-Har vi några pengar med oss alls? -Lugn. Det ordnar sig nog.

Ja, nu ska vi lura näsan av bondläpparna. Bingo!

Det är nästan synd om dem.

Ja, folk med våra talanger ska nog klara sig.

-Jag skulle vilja fylla den här. -Jag får inte sälja under fem liter.

Det var tråkigt. Jag har i många år varit kund i er firma.

Jag har uppskattat den extra accelerationen från Optimal Plus.

Jag har glatt mig åt den naturvänliga utsläppen och enastående ekonomin-

-som beror på den geniala tillsättningen av "ekonomat".

Måste jag nu, efter alla dessa år, gå över till en konkurrent?

Det skulle göra mig otroligt ledsen.

-Ska det vara super eller vanlig? -Super, tack.

-Det blir 2,90, tack. -Jag vill gärna ha ett kvitto, tack.

-Bingo! -Det var nästan för mycket.

När man nu tycker att Mobil är bäst.

Vem ska nu betala

Vem har råd till det

Vi har inga pengar, pengar

Det är slut med det

-Men för fasen, nu är vi framme! -Va? Var då?

I Sørlandet. Där är tunneln.

Vi ska bara igenom, och sen är vi där.

-Var är vi? -Snart i Sørlandet.

Var är Sørlandet egentligen? Vi har kört i hundra år.

-Är det ingen som har en karta? -Basse, har inte du en atlas?

Nu ska du få se. Vi befinner oss här.

-Var är Oslo? -Där.

-Och Sørlandet? -Där.

Är det inte längre?

-Är det långt kvar? -Ja, en bit.

Då behöver vi mer bensin. Det är ju bara att blåsa en bondläpp.

Det blir väl inga problem.

-God dag. -Jag vill gärna fylla den här.

-Det ska väl vara super? -Va?

-Det ska väl vara super? -Ja.

-Ska du ha kvitto, också? -Kvitto? Ja...

God dag.

När du är färdig med att fylla tanken, kan du fylla den här också?

-Fyll den hela vägen. -Ja, det ska jag göra.

30 kronor för det reservhjulet. Det var värt minst 50. Snåljåp.

-Var det inte en bondläpp? -Nu pratar vi inte mer om det.

-Tror du verkligen att det stämmer? -Ja, vi ska ännu längre.

Nu måste vi väl snart vara där.

-Nu har vi åkt vilse. -Nej, vi ska till Kløvstad.

-Här kan det väl inte bo nån. -Bara vi inte åker vilse.

-Där! -Va?

-Var? -Där.

"Till stranden". Bingo.

Nu ska vi bara hitta rätt bunker.

246/312-3.

Då blir det guldtackor och dollar till alla.

-Är det precis vid stranden? -Du är ett geni, Egon!

Kom igen.

Ni får inte gå ifrån mig. Det är så hemskt här.

-Det är så tyst. Och så lukten. -Det är frisk luft.

-Basse stannar hos dig. -Nej, vad taskigt!

Kvinnfolk!

-Lyssna. -Vad är det?

Det låter som tunnelbanan.

Havet!

Egon, ta det inte så hårt. De kan ju inte ha bunkrar liggande för alltid.

-Den ska vara här. -Jag vill hem.

Ja, vi åker hem. Så tar vi tobaksaffären istället.

-Du blev lurad, bara. -Håll tyst.

Den är här. Den ska vara här. Den kanske ligger runt hörnet.

Okej. Kom nu, Kjell.

-Ska vi hem? -Nej, vi ska vidare.

-Vill du inte komma ut i naturen? -Jag vill sitta i skuggan.

-Vad gör du? -Läser.

Jag undrar hur pappa har det.

Nu orkar jag snart inte mer. Det här är tortyr.

-Kan vi inte ta en rast? -Vi ska vidare.

Där kommer de.

Kom igen. Nu är vi framme.

-Ställ ner den. -Stackars Kjell. Vad har hänt?

Har du blivit sjuk?

Hur gick det? Har vi blivit miljonärer än?

Hela grejen stinker. Du såg det ju själv.

Det var inte rätt plats. Den ska vara där. Fortsätt.

Han måste till en läkare. Han har stora blåsor.

Det är bara att skära hål på dem. Jag har en fickkniv.

Vad är det nu?

Det var det jag sa. Ventilen och topplocket.

Jag hade rätt. Jag sa ju att det var ventilen och topplocket.

-Vad tänker du göra åt det? -Jag? Hur sjutton skulle jag...?

-Är inte du chaufför? -Jo.

-Det är ditt ansvar. -Hör på nu...

-Din bil går inte att köra. Laga den. -Hur ska jag kunna...?

-Vägrar du? -Jag behöver några delar.

Skrothög! Det är Kjells fel. Han skulle prompt ta med sig allt.

Det här finner jag mig inte i. Ni talar om mitt hem.

Nu är allt förstört. Valborg har inget jobb. Vad blir det av oss?

-Det är alltid du, Egon. -Är det mitt fel, nu?

Ja, du har så stora planer, men det blir aldrig nåt av dem.

Nej, för jag är ju omgiven av klåpare och amatörer!

Ni har ingen viljestyrka. Är det inte det ena så är det det andra.

Blåsor!

Kjell, jag tror jag har blivit sjuk. Titta så jag ser ut.

-Det ser inte bra ut. -Vi måste ringa en läkare.

Det kanske är pest.

Den mänskliga organismen kan klara av svält i flera veckor.

Däremot klarar den sig inte utan vatten i mer än tre dygn.

Det kommer nån. Det är en kranbil.

-Valborg... Flickan min... -Ja, vad är det?

Nu blir vi räddade.

Gud, och som jag ser ut.

Vad bra att du kom. Vi har haft lite otur.

Ventilen och topplocket har rykt.

Jajamän.

Ursäkta, vet du nånstans vi kan få oss nåt att äta?

Super. Bingo!

Fin kille.

-Var han inte lite märklig? -Spritt språngande.

Sörlänningarna är lika bra som vi. De kan ju inte rå för det.

MATS MATSEN JÄRN OCH METALL

Ja, sätt igång bara. Det är nog för dig att göra.

God dag.

-Ni har nog träffat Lillebror. -Lillebror? Ja, han var så vänlig.

Han är inte lika galen som han verkar. Han gör inte en fluga förnär.

Nej, det gör han inte. Vad kan vi hjälpa er med mer?

Vi är hitresande från Oslo.

-Nähä? -Jo, visst.

-Vi har haft en liten motorolycka. -Det är ventilen och topplocket.

Ni kan se om ni hittar nåt på skrothögen.

Hittar ni inget ska det inte kosta er...så mycket.

Tack. Det var mycket vänligt av er.

Kom ut och titta, Basse. Nu är vi verkligen på landet.

-Ursäkta? -Ja?

-De där järndörrarna där borta...? -Behöver du dem?

Nej, jag är bara intresserad av att veta varifrån de kommer.

Dem har vi hämtat nere i tyskbunkern.

Bunker? Vet ni om det finns fler bunkrar kvar där nere?

Ja, tyvärr.

Det finns massor av dem i klipporna nere på stranden.

-Där är de ju. -Bingo.

Benny. Här.

Kjell! Kjell!

Ja!

Dra mig baklänges på en skottkärra. Det är här.

Det är här! Det är här!

-Jag har hittat den! -Bingo, för sjutton.

-Kan du förlåta oss, Egon? -Självklart. Ni är fenomenala.

-Nu hämtar vi verktygen. -Nej, stopp.

Vi får inte göra nåt överilat. Vi måste ha is i magen.

Det är vårt livs chans. Det måste planeras.

-Och tajmas. -Bingo.

Vi vet att skatten ligger där inne tills vi hämtar den.

Vi måste visa självbehärskning. De får inte misstänka nåt.

Vi låtsas som ingenting. Vi får göra oss kända bland folk i byn.

Vi får inte väcka uppseende, så att de känner sig trygga med oss.

Och så måste vi skaffa kapital. Vi säljer bilen till skrothandlaren.

Vi måste proviantera. Bara det mest nödvändiga.

Och så måste vi ha nånstans att bo. Bara i två-tre dagar.

För säkerhets skull hyr vi det i en vecka.

Ja, då säger jag välkommen.

-Var är kylskåpet? -Det finns inget.

Nu förstår jag inte. Evensen i nummer 7 hyrde i Kragerø.

Där fanns det både kylskåp, tv och öppen spis.

Vi ska bara bo här i ett par dagar.

-Vi ska ju snart till Mallorca. -Där ska vi ha kylskåp.

Självklart. Vi blir ju miljonärer.

Du ska inte ens laga mat själv. Du ska bara be om menyn.

-Var inte ful i mun. -Det står i boken.

-Vad är det du läser? -Det är nyttigt att kunna språk.

Vad betyder det?

-Följ med mig till polisen. -Tyst, Basse.

Lite till vänster!

Jag sa lite, din idiot!

Det är skillnad på att raka sig och att skära sig i huvudet!

Stanna!

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio-

-tio, elva, tolv, tretton.

Fenomenalt, Egon.

Flytta på dig, din idiot.

92, 93, 94, 95, 96-

-97, 98, 99, 100.

MILITÄROMRÅDE TILLTRÄDE FÖRBJUDET - LIVSFARA

Utkikspost Charlie här. Vad då, löjtnant?

-Nej, det finns inget att rapportera. -Inte det, nej.

Håll ögon och öron öppna. Klart slut.

Är nåt på tok?

Det är livsfarligt att röra sig innanför avspärrningarna.

-Livsfarligt? -Ja.

Men skulle ni ändå komma in är det första vägen till vänster.

Här ligger den bunker jag hittade. Det är den ursprungliga ingången.

Härifrån går en tunnel till kanonställning och ammunitionsbunker.

Innerst ligger kommandobunkern, där skatten finns.

Den ligger under militärt område som är väl bevakat.

Så den enda ingången till anläggningen, och skatten, är här.

Nu ska vi se... Ingången till bunkern ligger alltså där uppe.

-Och det stämmer. -Ja, det måste stämma.

-Var ska vi gräva? -Ska vi börja här?

Lugn och fin. Det gäller att hitta rätt väg, här.

Den går alltså in där. Då måste det vara den här vägen.

Ett ögonblick, bara. Ni väntar här.

Egon!

Det kanske vore en idé att hjälpa mig upp. Jag har hittat ingången.

-Saken är klar. -Vad gör vi? Det är fullt med vatten.

-Vi måste skaffa dykarutrustning. -Ja, visst.

Dykarutrustning är inte billigt.

-Då måste vi skaffa kosing. -Ja visst, vi måste skaffa kosing.

Självklart, men det finns ju ingen som har kosing här.

Dumheter. Jag vet i alla fall en som har det.

Bondläppen!

Där är det. Kjell, fort. Benny håller lampan.

Talk.

Handskar.

Det är ju ett gammalt Wiig och Wroldsen.

Stetoskop.

-Bort med tassarna. -Ja, ja.

-Är det svårt? -Håll tyst.

Det var inte låst. Så dumt.

Varsågoda att sitta ner.

-Sätt dig ner, bara. -Nej tack. Jag står hellre.

-Du har väl inte ont nånstans? -Nej, jag mår så bra.

Det var bra.

Jag har gått och funderat lite på er.

Jag tror att ni är såna man kan lita på.

Såna som kan bevara en hemlighet.

Ja...

Om det här kan stanna mellan oss-

-så vill jag berätta för er om generalens skatt.

Jösses, den är platt som en pannkaka. Vad duktig du är.

Jag vet inte exakt var den ligger, men jag har funderat på det-

-och så tänkte jag att nu när jag har fått så fint besök-

-av experter från Oslo-

-så är ni kanske intresserade av en liten affär.

-Men det kanske inte intresserar er? -Jo...

Vi skulle kunna dela fifty-fifty.

Och om det är kapital ni saknar så skulle jag kunna skjuta till lite.

-Men det är det kanske inte? -Jo, det...

Är det nåt ni saknar så kan ju jag skaffa det.

Pumpverk och slangar hittar vi nog också om vi letar lite.

Den duger gott. Den behöver bara lagas lite.

Jösses, är det en dykardräkt? Jag trodde att det var en badleksak.

-Är det inte farligt att dyka? -Jo, med den där gamla skiten.

-Du får inte göra det, Kjell. -Lägg av. Kjell!

-Jag går ner själv. -Fenomenalt, Egon.

-Men nu ska Mats ha hälften. -Vänta bara, allt är under kontroll.

Vi är de enda som vet var skatten ligger.

Tack. Adjö.

-Hej, Karina. -Hej, Rico. Nytt hår, ser jag.

-Nå, gick det enligt planen? -Det blir värre och värre.

-Det blir inte lättare med åren. -De har förvarnat Interpol.

Men de vet inget om en liten stad på Norges kust?

-Vilket gudsförgätet ställe. -Visa lite respekt, jag är född här.

Jag har skrivit in oss som gifta på hotellet, men få inga idéer för det.

Jag har ställt dina saker här.

Kom in.

Tack.

Fritt fram, Rico. Jag visste inte att du fortfarande var så snabb.

Bevare mig väl, för en man i din ålder.

-Är du säker på att skatten finns? -Pappa var god vän med generalen.

-Och du vet var den är? -Pappa byggde bunkern.

-Och så måste ni sticka. -Vi lämnade landet våren 1945.

-Varför har du inte hämtat den redan? -Det var min pensionsförsäkring.

-Om det skulle behövas. -Och det gör det nu?

Jag passar inte i minishorts, eller topless.

-På Rivieran är chanserna små. -Hur kom du att tänka på mig?

Jag behövde en man. Du är väl en man, eller hur?

Du är efterlyst i stora delar av Europa och vill till USA.

-Gifta miljonärsfruar och änkor. -Min specialitet.

Du saknar kapital. Jag har skaffat all utrustning.

Du har inte en chans utan mig. Bara jag vet var skatten ligger.

Få tummen ur nu, för sjutton.

Kjell, kom igen.

-Men fy sjutton. -Det ser fredligare ut nu.

Det måste vara ute på udden. Det finns en lång underjordisk gång.

-Kom så provar vi. -Om du insisterar.

-Fy sjutton, det är iskallt. -Det är inte Medelhavet. Kom nu.

-Tror du inte att du skulle... -Varför tror du att du är här?

-Ni befinner er i livsfara. -Ja, det ser nästan ut så.

-Kommer du? -Kör hem och byt om, du.

-Så låter jag mig gripas. -Nej, absolut inte.

-Jag ville bara uppmärksamma er på... -Att jag befinner mig i livsfara.

Inte här, men där uppe.

-Vad har ni där uppe? -Militära hemligheter.

-Så spännande. -Tycker ni? En liten titt, kanske...

Det är fantastisk utsikt där uppe. Får jag hjälpa er?

-Båda händerna på stegen, herr major. -Bara löjtnant.

Rapportera!

-Inget att rapportera. -Ni är oreglementsenligt klädd.

Hur skulle våra styrkor kunna segra om soldaterna vände mössan fel?

Tio kilometers marsch i full utrustning. Utgå!

-Vacker utsikt, va? -Mycket.

Det är fantastiskt så tydligt man ser allt härifrån.

Varför är området avspärrat? Militära hemligheter?

-Om det stannar mellan oss, så... -Jag är inte förtjust i trekanter.

-Kom med hjälmen, nu då. -Vi ska bara fästa vattenslangen.

Vattenslangen? Det är ju luft.

-Den var bra. Eller hur, Egon? -Sluta med snacket och skynda på!

-Så där. -Ni måste pumpa hela tiden.

Lita på oss, det klarar vi.

Stäng igen.

Var det nåt mer innan vi stänger?

Vänta lite, vänta.

Så där.

Adjö, Egon. Trevlig resa.

-Kom och pumpa då, för sjutton. -Jag kommer, jag kommer.

Nej, nej, nej. Fortsätt.

Pumpa. Pumpa.

Nu kan han inte gå längre. Det finns inte mer slang.

-Vad gör vi då? -Det vet väl inte jag.

Egon! Vänta lite, Egon. Inte längre.

Håll i, Benny.

-Jag visste att det skulle gå galet. -Egon!

Egon, för sjutton. Kom tillbaka.

Förbaskade amatörer! Idioter!

Jösses. Det hände så plötsligt.

Vi får aldrig se honom igen. Han är död.

Ammunitionslagret ligger alltså där.

Då måste kanonställningen ligga där och kommandobunkern där.

Ja, självklart.

Där är den.

Å! Nej...

-Han var en stor man. -Han var ett universalgeni.

-Bortryckt i sina bästa år. -Det fanns inget jag kunde göra.

-Det är alltid de bästa som dör. -Sluta. Jag klarar det inte.

Hur ska vi klara oss utan honom? Vad ska det bli av oss?

-Men för sjutton. -Ja.

-Egon? -Ni är väl riktiga nollor.

Förstör inte min hatt. Och sätt dig på din plats igen.

Kan vi inte stanna hos bagaren också? Jag har lovat Kjell att köpa kaka.

Saken är klar. Jag har hittat skatten, nu ska vi bara hämta den.

Bingo! Då sticker vi, då.

-Ja, ja. -Nej, nej.

Nej, det är klart. Först måste vi tänka oss för.

Vi måste använda sprängmedel. Skatten är inmurad.

-Det ordnar jag. -Kan du det?

Skojar du? Det är plättlätt. Det är bara en fråga om beräkningar.

-Skulle vi inte hitta nån annan? -Okej, men inga misstag.

Lita på mig.

Och så är det resan härifrån. Det måste ske tyst.

-Du tänker på Matsen? -Precis. Han behöver inte få veta.

Bingo.

Bondläpp.

God dag, Mats Femöre.

Men för sjutton. Är det inte smedens lilla Karin?

Det var lite av en överraskning.

-Jaså, du har kommit hem? -Ja. Det var länge sen, Mats.

-Du har förändrats. -Det har du också.

-Har du gäster? -Gäster? Jag har inte gäster.

-De körde iväg i din bil. -Jaha, de.

Det är några herrar från Oslo som har jag hjälpt.

-Vad då för herrar? -Experter och specialister.

-Jag har hjälpt dem mot betalning. -Vad får du för det då, Mats?

-Generalens skatt? -Hur kan du säga nåt sånt?

Lillebror! Sluta med det där!

-Läcker bil. Har du träffat nån rik? -Några stycken under årens lopp.

-Då är du väl gift. -Nej. Är du?

Jag?

-Vem lagar köttbullar åt dig, då? -Lillebror.

Är de goda?

De hade kunnat vara värre, men de hade kunnat vara bättre också.

-Förstår ni vad jag menar? -Ja. Fenomenalt, Egon.

Inget kan gå fel, förutom sprängningarna.

-Ja, det skulle vara det enda. -Sluta nu.

Jag kan välta den där väggen med lillfingret.

Saken är klar. Jag ordnar biljetter. Flyget avgår 17.45.

Benny ordnar bilen. Kom ihåg att den ska vara tankad.

Kjell ser till att Valborg är färdig i tid.

Och när jag säger färdig så menar jag färdig.

Ja, ja. Jag ska nog se till att...

Operationen startar klockan 12.15 imorgon. Kom igen.

De ser ut som ett gäng amatörer, så de måste väl veta nåt.

De kanske har en plan vad gäller bunkern. Den skulle vi behöva.

-Har du tänkt sätta igång? -Jag är sjuk. Det är svinkallt här.

Den ene har sin fru med sig. En ganska tjusig kvinna.

Jag vet inte om jag vågar. Det är nästan synd, också.

Det är nästan så det kittlar.

Gifta kvinnor är ju din specialitet. Nu kan du hålla talangen vid liv.

-God dag, frun. -Kommer ni från Jehovas vittnen?

Vi är inte intresserade. Vi är medlemmar i statskyrkan.

Ni missförstår helt, frun.

-Så elegant ni är. -Jaså, på det viset?

Vi köper inget i dörren. Innan man vet ordet av-

-så har man kylskåp, dammsugare och lexikon i tio band.

Förresten får vi inte plats med det i flygplanet.

-Flygplanet? -Ja, vi ska ut och resa. Adjö.

-Hej. Tycker du om den? -Tja...

-Vill du följa med på en tur? -Jag föredrar Mercedes.

-Hoppa in. Fort. -En Browning. Är den äkta?

Det kan tro att den är. Och den är laddad. In med dig.

-Är jag kidnappad på riktigt? -Håll tyst.

-Vad har du tänkt begära för mig? -Håll tyst, pojk. Sätt dig.

Gamlingarna har inte en spänn.

Jaha, är det du? Vi skulle ha åkt för en kvart sen.

-Jag blev kidnappad. -Det får du ju inte. Min puderdosa...

Kidnappad?

-Och det här är gammelfarfar. -Generalen?

Inte riktigt. Och här är farfar, ett taktiskt geni.

han räddade Oslo Nya Teater.

Och så far, otroligt social. Han kallades Lillen.

-Han är väl general? -Ja, praktiskt taget.

-Räcker det? -Det räcker säkert mer än väl.

Slappna av. Självklart räcker det. Det är precis lagom.

Doseringen är det viktigaste.

Så har vi detonatorn. Så där.

Och så kopplar vi ihop dem. Så där.

Och så ska pappa här visa er hur man spränger hål i en betongvägg.

Man kan alltså komma ner i bunkern? Det låter spännande.

-Det hade jag gott kunnat tänka mig. -Jaså?

Det är dessvärre förbjudet och farligt.

Jag skulle känna mig fullständigt trygg om jag var med er.

Nej, det är förbjudet för officerare att utsätta sig för livsfara.

Tänk bara på vad utbildningen har kostat.

Det kan väl inte vara så farligt.

Va? Är det krig?

Där föll farfar.

Fenomenalt. Vilken smäll!

-Kommer det mer? -Nej då. Nu ska du få se på hål.

-Benny, kan inte du komma hit? -Jag kommer.

-Jäklar. -Fenomenalt? Doserat och så vidare?

-Jag följde bruksanvisningen. -Gjorde du det?

Vad dum jag är. Det ska ju vara en riktningsbestämd sprängning.

-Och kanske lite större. -Ja, vi tar det som är kvar.

-Ska vi inte hellre lägga ner? -Nej då. Titta här.

Nej... Nej...

Jag föreslår att vi evakuerar ögonblickligen. Va?

Ja men... Ja, herr överste. Självklart, jag vet min plikt.

Ja. Till siste man. Klart slut.

Nej, inte mer! Inte mer!

Nej... Nej! Nu får det vara nog!

Det här är bara för jäkligt!

Eländige amatör, klumpeduns, klantskalle, förbaskade snorunge.

Inte ens ett hål kan du göra.

-Egon, för sjutton... -Tyst med dig.

-Jag följde ju bruksanvisningen. -Tyst, sa jag.

-Ja men, jag tog ju bara... -Du är en nolla.

Du är den största nolla jag har sett.

Ska vi inte bara åka hem? Valborg väntar.

Valborg. Alltid den där Valborg.

Ända sen första dagen har jag fått höra ditt privata tjat och pladder.

Det är bara klagovisor. Nu är det slut.

Jag är trött på er. Jag är dödstrött på er.

Ja, kidnappad. Ett stackars värnlöst barn.

Mycket har jag funnit mig i, men när det går ut över barnen...

-Det är för sjutton inte mitt fel... -Det var du som tog med oss hit.

Håll snattran, ditt sinnessjuka fruntimmer.

Finner du dig i det här, Kjell?

Nej, det var lite väl elakt. Valborg är inte sinnessjuk.

Och var är miljonerna?

Jag ser dem inte, men det är kanske inte ditt fel det heller?

Vore det inte för den där amatören och din drulle till man...

Det är så typiskt dig att skylla på andra.

Precis som min svägerskas svåger.

Säg nåt, då. Sitt inte bara och glo.

-Nej, Valborg... -Försök inte försvara honom.

Det är hans fel att vi är bland rövare, kidnappare och sörlänningar.

Nej, nu får det räcka. Nu räcker det.

Jag finner mig inte i det här. Det får finnas gränser.

Ni kan dra dit pepparn växer. Ni får klara er på egen hand.

Ni kan kyssa mig därbak så att...

Och så går han bara. Typiskt. Låter oss sitta här själva...

För ni klarar ju ingenting, era fårskallar.

Hej, Matsen. Har du sett till Egon?

-Är han försvunnen? -Nej, vi hittar honom inte, bara.

Han ville låna hammare och mejsel.

Jag erbjöd tryckluftsborren, men han hade inte tid att lyssna.

-Är det nåt som är fel? -Nej, nej. Allt är under kontroll.

-Var är min bil? -Den har vi. Du får den imorgon.

-Kom igen, Kjell. -Hej då.

Lillebror! Kom hit!

Där är ju Egon. Hej, Egon.

-Nej, skjut inte. -Stopp!

Vad är det du inbillar dig, din förbaskade groda?

Ska du ha en smäll?

Flytta på dig.

Flytta på dig, sa jag.

-Nu hämtar vi tryckluftsborren. -Du ska inte göra allt själv.

-Vi kan hjälpa till. -Säg bara till.

Du dirigerar så ordnar vi resten.

-Du behöver en öl också. -Ja, vi har dem med oss.

-Är det nåt du inte är nöjd med... -Så säger du bara till.

-Kan ni förlåta mig? -Ja, men Egon...

-Nu talar vi inte mer om det. -Jo. Ni har räddat mitt liv.

-Det var så lite. -Det var stort.

I såna ögonblick vet man vilka ens sanna vänner är.

-Jag har inte varit en sann vän. -Sluta nu, Egon.

Jag tappar tålamodet och kallar er klantskallar och ärkenötter.

Ni är inte usla amatörer, eländiga klåpare eller drullar heller.

Ni är mina vänner. Modiga, tappra, ädla, storsinta, intelligenta.

-Men Egon då. -Det är alldeles för mycket.

Jag vet att jag kan prata en massa strunt.

-Ibland är jag ganska rädd. -Jag kan vara en riktig dumskalle.

-Nej, det är du inte. -Jo, det är jag.

Okej, då säger vi det. Men jag har också mina brister.

-Nej, det har du inte. -Då säger vi det.

-Är vi goda vänner igen? -Och så följer vi Egons plan.

Vi står tillsammans, en för alla och alla för en. Då rår ingen på oss.

Samma plan imorgon. Jag ordnar flygbiljetter och du en bil.

Ja, tankad och klar.

-Kjell har koll på Valborg. -Packad och klar.

Då sätter vi igång.

-Kom igen, kom igen! -Ja, ja.

Vad var det jag sa?

-Kom igen, kom igen! -Det finns inte mer bensin.

-Vad sa du nu? -Lugn, lugn.

Jag har mer. Jag ska bara ut och hämta det.

Bra, Benny. Bingo.

Nu tror jag att den startar.

Jag genomför en inspektionsrunda.

Kom ihåg att vi kämpar till siste man. Det blir ni, 91:an. Utgå!

Vad är nu det här?

-Gammal skit. -Kom igen!

-Vi kanske kan använda sprängmedel. -Tack. Fortsätt.

Nej, inte fler explosioner.

-Vad var det? -Det måste vara granaten.

-Vad då för nåt? -Det kom en stor granat förbi.

-Dumheter. Fortsätt. -Lyssna.

-Tack ska du ha. -Ingen tvekan, det måste vara där.

Fenomenalt, Egon. Inga problem.

Det är en gammal bekant. Franz Jäger från Berlin.

Då sätter vi igång. Kjell, kom med verktyget.

Kjell?

Var sjutton är du? Kjell!

Kjell, för sjutton.

Det måste vara granatchock. Vi måste få upp honom.

Det stämmer. En väska med pengar och en låda med guld.

-Hur länge varar en granatchock? -Vi har bara sju minuter på oss.

Vi tar racerbåten.

För sjutton! Vi har glömt Kjell.

Gasa på!

Hjälp!

Kom igen. Flyget går om 37 minuter.

Här är vi, Valborg. Valborg? Hon är inte här.

Va? Upp med dig, klantskalle! -Ja, ja. Vad är det?

-Var är Valborg? -Är hon inte här?

Nej. Det var det enda du skulle ansvara för.

Nu förstår jag inte. Bara det inte har hänt henne nåt.

För sjutton. Där kommer han.

-Hur blir det med Valborg, då? -Åt helskotta med henne. In med dig.

-Det var det! -Bingo! Mot flygplatsen.

Jajamän. Maskinen går om 31 minuter.

-Vad är det nu, då? -Det verkar vara slut på bensin.

Vad säger du?

Jag fyllde den själv, jag svär. Nån måste ha tömt tanken.

Vad bra att vi träffade på er. Lillebror var så snäll att hämta oss.

Nu ska du få vila dig ordentligt. Du har varit så duktig och flitig.

-Är vi miljonärer nu? -Ja, då.

-Inte sant, Egon? -13 minuter kvar.

-Stanna! Vi skulle ha svängt! -Stanna, din idiot!

-Lillebror vet nog vad han gör. -Stanna!

Nej, dra mig baklänges.

Jag tänker mig att ni får behålla pengarna så nöjer jag mig med guldet.

Jag vet inte riktigt...

Pengar är lättare att transportera. De luktar inte och ska bara växlas.

Det är värre att bli kvitt guldet. Det är lättare för mig.

Ja men...

Ja, okej. Då säger vi det.

Ja, ja.

Adjö, allihop. Tack för ett gott samarbete.

-Fenomenalt. -Hälsa Lillebror!

-God dag, Mats Femöre. -Jaså är det du, lilla Karin.

-Jag trodde att du hade rest. -Jag tror att jag stannar hemma nu.

Jag tyckte att det skulle vara så synd att du skulle bli ensam.

Jag har gått på en mycket bra hushållsskola i Schweiz.

-Kan du laga köttbullar? -O, ja.

Okej. In i bilen med den.

Det är bäst att du gör som han säger.

Duktig pojke. Då säger jag tack för mig.

Adjö, Karina. Du har fått som du ville.

Du kan spelreglerna. Alla står sig själv närmast.

Herregud! Rico...

-Mats, ge honom till en tågbiljett. -Du blir en dyr bekantskap.

Ja, men jag lagar fantastiska köttbullar.

-Kjell, det är ju din tredje bit. -Vi har ju blivit miljonärer.

Det är ju fenomenalt!

-Betalar vi skatt på pengarna? -Ingen vet ju om att vi har dem.

Då är vi ju riktigt rika.

-Kan inte jag också få? -Basse!

Ett ögonblick. Se här.

Det är ju precis som i Monopol.

-Var blev Egon av, då? -Det tar tid att växla så mycket.

Basse!

Även om vi är miljonärer kan du väl vara lite försiktig.

Strunt i det.

Jag tänkte nog det. De är falska.

Falska?

Jag hoppas att fru Hansen har vattnat blommorna.

Nu blir det skönt att komma hem. Öst och väst, men hemma bäst.

Översättning: Tilda Appelberg Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Kristina Nises