Original subtitles

Lyssna.

Vinden berättar en historia.

Yggdrasil, livets träd, har sina rötter i världens mitt-

-i Asgård, gudarnas rike.

Här bor den enögde Oden, gudarnas kung-

-och den mäktige åskguden Tor.

Från sina hem i Asgård samlas gudarna i Valhall.

Här mottar de den tillbedjan och hyllning från människorna-

-som ger gudar styrka och liv.

Från Valhall skådar Oden ut över världens tre riken-

-och sänder ut sina korpar för att inhämta nyheter från fjärran land.

Från ohyggliga Utgård-

-hemvist för de trolska väsen som kallas jättar-

-herrarna över mörker och kaos.

Och från Midgård, människornas land-

-hemvist för de stolta vikingarna och flitiga bönderna.

Men gudarnas makt och prakt är inte vad det en gång var.

Ett tusenårigt krig mot jättarna har drivit in Valhall i ett mörker.

Ett mörker som kan sluta i-

-Ragnarök.

Kära gudar, förvandla mig till korp så att jag kan flyga långt härifrån.

Ta ner det här till huset.

-Tjalve! -Jag kommer!

Röskva och Tjalve, kom in!

Skynda er!

Tjalve! Kom, kom, kom!

Kom in nu!

God afton, bönder.

Ni har äran att hysa två av Valhalls mäktigaste gudar. Kan ni göra det?

Självklart kan de det.

Vad är det som stinker så?

Fisk...fiskgröt.

Pojk, res dig upp. Kom hit.

Gå ut och hämta ved och få fyr på den där elden.

Du, min tös, kom här.

Gå ut och ge mina getter vatten.

Wow...

Gå in till era föräldrar, människobarn.

-Kan jag inte få hjälpa till? -Kila in till era föräldrar.

Du också.

Varsågod, min tös.

Lyssna noga, människor.

Ni kan äta allt kött ni vill.

Men ni bryter inte några ben.

I morgon tar jag knotor och skinn.

Och när jag svingar min hammare-

-kommer köttet att vakna till liv-

-och min get återuppstår. Är det förstått?

Ät.

Vill ni höra en historia?

En dag var Loke ute och gick en tur i skogen.

Medan han gick runt i skogen, så påstår han-

-att en liten hundvalp började följa efter honom.

Den följde honom hela vägen till Asgård.

Loke tog så klart med sig den lilla valpen in.

Och alla i Valhall blev fästa vid den.

Men den växte och växte.

Snart gick det upp för oss att det inte var nån hund-

-utan en ulv.

För ulven fortsatte att växa och växa.

Tjalve. Kom upp hit.

Till slut var bara Tyr djärv nog att mata den.

Snart gick det upp för oss att det var Fenrisulven.

Völvorna spådde att besten en dag skulle bli så stor-

-att den kunde sluka solen.

Och det skulle för evigt råda mörker och vinter.

Smakar det bra?

Så vi beslutade att fjättra besten.

Bara dvärgarna kunde göra en obrytbar kedja.

Vad ska du bli när du blir stor?

Jag ska ta över gården och göra den större.

-Det kräver stor styrka. -Styrka?

-Jag är mycket stark. -Ja, det är du.

Äter du benmärg?

Benmärg? Vad gör det?

Det gör dig stark. Mycket stark.

-Men Tor sa... -Tor säger så mycket.

Det är så många ben i en get.

Vem märker att det saknas ett enda ben?

-Säkert ingen. -Nej, eller hur?

Som pant skulle vi lägga en arm i munnen på den-

-så Tyr fick lägga in sin arm i munnen på besten.

Och i samma sekund som vi drog åt kedjan...

...nafs! Då bet den av hans arm.

Du törs kanske inte?

Jo.

Och i dag står Fenrisulven fjättrad med Gleipner-

-i en grotta i Jotunheim.

Om jättarna får tag i ulven...

...blir det Ragnarök.

Vem i allra glödhetaste Hel?!

Människor!

Människor! Kom ut hit! Nu!

Kom ut hit, sa jag!

Vem har brutit ett ben på min get?!

Sa jag inte att ni inte skulle bryta några ben?

Vem har brutit benet på min get?!

Va?! Vem har brutit det?

Det var jag.

Jag visste att det var nåt med dig, ditt lilla människoyngel.

Tor, du vet hur pojkar i den åldern är. Hur var du inte själv då?

-Ska vi gå hela vägen till Valhall? -Han kanske kan vara användbar.

Låt oss säga att som straff för att ha skadat geten-

-ska han med hem till Valhall som tjänstepojke.

Tjänstepojke? Han är allt för mager.

Han ser stark ut. Sif behöver säkert också en hand.

Bra. Då säger vi det.

Gratulerar, pojk. Det är inte alla som får lov att tjäna åskguden Tor.

-Ni kan inte bara ta vårt barn. -Han ska ju ta över gården.

Ni kan tacka mig en annan dag.

Kom lite.

I det här hålet sticker du in kniven lugnt och fint.

Sen skär du upp genom magen.

Ser du den där saken där inne? Den skär du upp sen-

-och så drar du ut alla inälvorna. Okej? Då är det din tur.

-Varför? -För att jag ska iväg.

Far har problem med händerna, så nu får du lära dig det.

Kan inte jag få följa med dig?

Nu sprättar du upp fisken. Kom igen, ta den.

Nej... Kom igen nu!

Ta ner kniven hit och så...

Du lär dig det säkert.

Tror du vi hinner prata med dem så du kan stanna?

Men det är ju också en stor möjlighet för mig.

Hey, Röskva. Vänta.

Röskva.

Jag måste ge mig av.

Jag kommer att sakna dig.

Kom igen nu, lägg manken till.

Kom igen nu, pojk.

Är du stark nog att bryta ett ben kan du skjuta på en vagn också.

Skjut på nu, vekling!

Skjut på när jag säger det till dig!

Lägg manken till!

Tror du att du är hemma på bondgården? Va? Skjut på!

Skjut på när jag säger det till dig.

Skjut på nu, ditt människoyngel!

Skjut på, din vekling!

Jag sa ju att han var obrukbar.

Kom igen, pojkar! Dra!

Aj!

Röskva?

Vad försiggår i vagnen? Va?

Vad gör du här?

-Ni behöver säkert en hand till. -Du är för liten. Gå hem med dig.

-Loke följer dig hem. -Va? Nej.

-Låt oss bara ta med henne, Tor. -Ta med henne?

Sif kan säkert använda hennes fina, små händer till ett eller annat.

Hon blir ditt ansvar.

Kliv ur vagnen. Nu!

Hur kunde du lämna mor och far? Du skulle ju bara stanna hemma.

Tjalve, kom här.

Hon är ditt ansvar. Förstår du det?

Var har ni varit? Vi sitter och väntar.

Vad är det där?

Människobarn, lång historia. Vad har hänt?

-Han lovade att kedjan skulle hålla. -Fenris?

-Jag sa det dvärgarna sa. -Jag bryr mig inte. Du lovade det.

-Jag vet inte vad du pratar om. -Självklart vet du det.

-Vilka är inne i salen? -Alla.

Kom hit.

Oavsett vad som händer, så håller ni tyst.

Inga människor har eller får någonsin tala i gudarnas sal.

Är det förstått?

Håll er bakom mig.

Fenrisulven har sluppit lös. Kedjan bröts av en jätte.

-Av en jätte? -Ja.

Den måste ha sluppit igenom.

Jag föreslår fler vakter i hela Asgård.

När har det hållit jättarna borta?

Vi måste fånga ulven. Om jättarna hittar den-

-blir det slutet på världen som vi känner den.

-Var är ulven, Tyr? -I de djupa skogarna.

Då får vi ju leta där.

Tor, det här hände bara för att du alltid är borta.

Balder, du borde lägga mer tid på slagfältet än framför spegeln.

-Då hade du inte behövt mig. -Balder har ju rätt, din stolle.

Du flyger bara runt och super dig full.

Är du ens intresserad av oss andra längre?

Och det kommer från en flintskallig krympling-

-vars främsta uppgift var att se till att besten inte slapp lös...!

En flintskallig, enarmad krympling-

-med en här som ska se till att det inte kommer in jättar i Asgård.

Vad är det för fel på dig, din självupptagna, försupna getkusk?

-Struntar du helt i Valhall? -Vakta din tunga, Tyr.

Det enda som betyder nåt för dig är mat, mjöd och kvinnor.

Jag har följt din väg hit, men din resa har bara börjat.

Ödet har stora planer för dig. Håll fast vid hoppet.

Var modig. Och viktigast av allt: tappa aldrig tron på dig själv.

Jag?

Sätt er ner.

Ett ord till och jag tar alla era tungor.

Tor. Få ordning på din träl.

Ni måste fånga och fjättra ulven.

Ni måste gå ut och jaga den.

Lägg dig och sov. Vi måste vara pigga till i morgon.

Håll fast vid hoppet. Var modig.

Ödet har stora planer för dig. Tappa aldrig tron på dig själv.

Vad är det?

Gå bort. Gå bort, sa jag.

Det är bara Quark. Honom ska ni inte vara rädda för.

-Vem är han? -En tok.

Loke tog med honom hem efter ett förlorat vad. Nu dras vi med honom.

Ni ska rensa alla fiskarna. Tor kommer hem på mat senare.

Kom igen nu, Röskva.

Hela stugan ska städas. Och, Quark, stick bort till hörnet!

Sätt igång. Hinkarna står där borta.

Quark!

-Här! -Här, varsågod.

Häll upp ett horn till åt mig. Och låt det gå undan.

Svin!

Så talar du inte till din herre.

-Ni behandlar oss som trälar. -Ni är trälar.

Ursäkta. Min syster kan vara rätt envis.

Nej då!

Jag vill hem.

Det är för sent nu. Du smög med själv.

-Men jag saknar mor och far. -Sluta nu.

De behandlar oss som slavar här, Tjalve. Se bara var vi ligger.

-Hör vad otacksam du låter. -Det är lätt för dig att säga.

Du är pojke. Du skulle ta över gården och bli gårdsherre.

Jag skulle bara tvätta kläder och göra fiskgröt.

-Jo, men det behöver du inte nu. -Jo.

Jag ska göra detsamma här.

Röskva...

Försök förstå den makalösa möjlighet som vi har fått här.

Att tjäna gudarna. Det är det alla drömmer om.

Och vem vet? En dag kanske vi får krafter som de.

Vi är här av en anledning och vi behöver inte veta vilken.

-Vad gör du? -Var tyst, de sover.

-Lägg dig nu. -Vi måste härifrån.

Vi har inget med den där ulven att göra.

Visst, gå då.

Tjalve. Tjalve, kom.

Vi måste gå.

Kom.

Quark. Du får stanna här. Vi ska hem och du ska inte med.

Quark, vi kan inte ta med dig.

Vi ska hem till vår gård där bara människor bor.

Kom nu, Röskva.

Stick med dig, din lilla råtta! Vi vill inte ha med dig.

Varför säger du så till honom?

Titta på honom. Han är inget annat än en jätte.

Det var här regnbågen slutade.

Röskva...!

Vill du inte följa med?

Det här är en dålig idé. Vi måste tillbaka till Tor.

-Aldrig i livet vill jag till Tor. -Ska du bo här?

Nej, men jag vill hem till mor och far, till gården.

Tor är vår far nu.

Du är inte alls dig själv, Tjalve.

Ska du med?

Okej.

Tjalve!

Jag har inte gjort nåt!

Hur vågar du tala till jättarnas kung?

Jag visste inte att han var det. Låt mig nu bara gå.

Berätta för mig vem du är och vad du gör här.

Mitt namn är...

Mitt namn är Tjalve och jag tjänar åskguden Tor.

Tor? - Släpp honom.

Jag kommer från Midgård.

-Så du är ett människobarn? -Bara en människa.

-Varför "bara"? -Människorna står under gudarna.

Har du kommit hit själv, Tjalve?

Nej. Jag kom med min syster.

-Röskva. -En människoflicka?

Det är kanske ljusets barn.

Är du törstig, Tjalve?

Tack.

Tack.

Tjalve...

Kan du tänka dig att bli lika stark som en gud?

Ja. Menar du det?

Om du följer med mig till Utgård, där jag bor, så kan jag hjälpa dig.

Det kan jag inte. Jag måste tillbaka till Tor.

Så du vill hellre tjäna andra?

Vill du inte hellre få andra att tjäna dig?

Följ med.

Tadaa!

Vad gör ni här ute? Quark, du vet att det är farligt här. Ut med er!

Det här är ingen lekplats!

-Hur dumma är ni? Va? -Lugn nu, Tor.

-Var är pojken nånstans? -Är han inte med dig?

Ser han ut att vara med mig, kanske?

-Han drog mot Valhall. -Vilken väg?

Genom skogen där.

Det är jätteland. Om han gick den vägen så har han tagits av jättarna.

Men då måste vi hitta honom.

Vi måste ju göra nåt. Är du inte en gud?

Det är för sent, Röskva. Du ser nog inte din bror igen.

Tyr.

-Vad gör ni här ute? -Vi är på ulvjakt.

-Har ni några spår? -Inte ett enda spår på hela dan.

Vad gör du med det där?

Vi är på väg hem.

Se upp!

Fenris!

Var beredda.

Nära mig!

Spring!

Hur visste du att ulven var där?

-Vet inte. Jag bara kände den. -Kände den? Hur då?

När den är nära mig så känner jag det i min kropp.

Hur var du när du var yngre, Röskva?

Har du haft drömmar då du talade med djuren?

Nej, det... Nej.

Runt omkring ert hus då?

Har du nånsin hittat stencirklar eller formationer?

Jag har själv gjort några.

Visa mig dem.

-Vem har lärt dig det där? -Det har jag själv hittat på.

Loke! Vakna. Jag har nåt som du måste se.

Hon lägger stenar som i de gamla profetiorna.

Och så har hon ett väldigt säreget förhållande till naturen och djur.

-Men hon är ett människobarn. -Ja.

Jag vet att det inte låter vettigt.

De gamla spåkvinnorna hade inte fel.

Det kan inte vara hon.

För 3 000 år sen försvann Yggdrasils blivande drottning spårlöst.

Völvorna spådde att hon skulle återvända till Valhall-

-när tiden var inne, som ljusets barn.

Som ett gudabarn.

Är det du?

Jamen, jag är ju bara en människa.

Just det. Det är ju därför som det är helt fel.

-Jag försökte gå på regnbågen. -Och hur gick det?

Den kom inte fram.

Bifrost kommer bara fram om en gud beträder den.

Vad skulle du göra i Midgård?

-Jag ville hem. -Och hon skulle vara ljusets barn?

Hade du sett henne stå inför Fenris så hade du inte sagt så.

Och barn kan ha en fantastisk effekt på djur, inte sant, Tor?

Det är hon.

Få ut henne härifrån!

För många människor har redan talat i denna sal.

Oden.

Jag har aldrig sagt emot dig förut.

Och jag vet att ingen av er anser mig vara en stor tänkare.

Men den här gången har du fel.

Du lovade att jag kunde bli en gud.

Självklart.

Drick.

-Ska jag dricka det där? -Det är magiska växter.

Det dricker vi allesammans.

Det fungerar. Jag känner det.

Det fungerar. Jag känner...

Då är det bara att vänta på att flickan kommer för att hämta honom.

Nu ska du bara vila lite, Röskva. Jag ska nog se efter dig.

-Ska vi låta honom där komma upp? -Kom, Quark.

Röskva.

Röskva.

Röskva.

Jag kan höra mörkret andas.

Valhall har aldrig varit svagare.

Sammanhållningen mellan gudarna är i upplösning.

De sviker sina plikter som gudar och de människor som tillber dem.

Länge har jag väntat på ljusets barn som skulle rädda Valhall.

Titta.

Jag tror att jag fick den av Frigg. Jag är inte säker.

Har du haft mardrömmar?

Vad säger profetian annars?

Profetian säger att en dag så blir Fenrisulven så stor-

-att den kan äta upp solen och mörkret kommer då att råda.

Det är Tjalves.

Var är han? Är han vid liv?

Den vägen?

-Korpen pekade mot syd. -Mot Utgård. Jätteland.

-Du kommer aldrig levande därifrån. -Då får det bli mitt öde.

Tro aldrig att du kan räkna ut ditt öde.

Vi måste till Utgård.

Skrymer, vi ska tala med Utgårdaloke.

Du håller dig bakom mig.

-Välkomna. -Så möts vi igen, Utgårdaloke.

Vad för er till dessa nejder?

Vi har kommit för att hämta honom.

Och vem är den söta, lilla flickan?

-Jag är hans syster. -Ett människobarn.

Jag har kommit för att hämta...

Ge oss människobarnet nu. Så slipper du mer trassel.

Ni kan få pojken om ni går med på en dust.

-Det gör vi inte. -Vi dustar.

Men det blir utan Mjölner. Du törs kanske inte?

Jag går inte härifrån utan min bror.

Flytta er! Flytta er, sa jag!

Titta honom inte i ögonen.

Hur ska vi dusta?

Om du är lika duktig som jag på att dricka-

-kan du också tömma mitt dryckeshorn i ett svep.

En dryckesdust? Det kan jag lova dig att jag kan.

Nu ska jag visa er hur man dricker i Valhall.

Jag vägrar att förlora mot en jätte! Jag ska ha en dust till! Nu!

Rätt ska vara rätt, min vän. Du får en chans till.

-Bryt arm med min drottning. -Det menar du inte.

Är du rädd?

Kom här, min vän.

Nu räcker det!

Jag går inte förrän det är nån som ställer upp i tvekamp!

Vem vill slåss med Tor? Va?

En gammal kvinna? Skämtar du med mig?

Det är min mor.

Kom, Tor.

Jag slåss inte med gamla kvinnor.

Men du kan få en dans.

Spring, Röskva! Spring!

Skål.

Skål, Freja.

Sa jag inte åt dig att inte visa dig här igen?

Tjalve, Loke och Quark är fångade i Utgård. Tor dansade med döden.

-Försvinn. -Oden.

Låt nu den unga kvinnan komma till tals.

Tor är död!

Det är inte möjligt.

Det är sant.

När slutar vi prata med människor?

Ska jag slita huvudet av dig, din lilla råtta?

Hur vågar du tala till Oden på det viset?

Hon kan gå själv.

-Hon är ljusets barn. -Hon är en människa.

En liten flicka från Midgård ska inte diktera vårt öde.

Det gör hon ju redan. Det är igång.

Utan människorna är vi ingenting. De fulländar oss. Det vet du.

Ingen vill erkänna vilken makt de har över oss.

Det är på tiden att du erkänner det. I alla fall för dig själv.

Jag hade fel.

Du är ljusets barn. Vi är här för dig, Röskva.

Vi står inför Ragnarök. Det enda som kan förhindra det nu är vi.

Vi måste in i jättarnas högborg och väcka Tor.

Hans hammare är det enda som kan besegra Utgårdaloke.

Röskva, stanna bakom oss tills vi har frigjort ingången.

Kom!

Balder!

Tor!

Tor. Tor.

Vakna nu.

Tor! Jag vet att du lever.

Vakna nu. Jag vet att gudar inte kan dö.

Jag tror på dig som himlens gud, åskguden Tor.

Spring. Spring. Spring iväg.

Mjölner!

Oden!

Kom här.

Kom här, barn.

Tjalve!

Tjalve. Tjalve.

Mjölner!

Tjalve.

Mjölner!

Tjalve. Tjalve.

Tjalve.

Oden.

Röskva!

Vi måste bort härifrån! Kom!

Quark!

Se upp!

-Vi måste i säkerhet nu! -Quark då?

-Jätten är bara till besvär. -Vi ska ha med honom.

-Nu får du ge dig. -Nej, nu får ni ge er!

Kom.

Kära gudar.

I dag har vi något att fira.

Och det är modet.

Någon sa en gång till mig att det att vara modig är-

-att vara ohyggligt rädd och ändå göra det rätta.

Det är mycket klokt sagt.

Det finns en här som gjorde det rätta.

En som hade modet till att lyssna på sitt hjärta och följa det.

Det är en egenskap som vi aldrig får glömma.

Det får mig att undra om man är gud på grund av sitt blod-

-eller gud på grund av sina handlingar.

Röskva.

Ljusets barn.

Dina handlingar kunde inte misstas.

Du har gjort dig förtjänt av en stol vid gudarnas bord.

Varsågod och ta plats.

-Det kan jag inte. -Röskva?

Jag hör inte hemma här.

När jag kom till Valhall mötte jag ett Valhall i upplösning.

Men inte mer.

Ni måste stå enade. Valhall måste stå enat.

Vi människor behöver våra gudar.

Jag tackar er av hela mitt hjärta.

Och för denna stol.

Men jag måste hem till min familj, mitt folk och min jord.

Tjalve och Quark ska med mig.

Röskva.

Du ska få din önskan uppfylld.

Jag stannar här.

Är du säker?

Om du går finns det kanske en stol till mig.

Kom, Quark. Vi ska iväg.

Med den här amuletten kan du alltid se Valhall.

Tack, Frigg.

Röskva!

Tack.

Jag håller ett öga på dig.

Röskva!

Tjalve!

Tjalve!

Kom här.

Tjalve. Jag har nåt till dig.

Tack, Röskva.

Vad är det?

Säg hej till den nyaste medlemmen i familjen.

Vad heter du?

Han kan inte prata, men han kan så mycket annat.

Ska vi se vem som kan göra det snabbast?

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Anders Melin