Original subtitles

-Vad tänker du göra? Behålla det? -Jag vet inte.

Det går inte. Jag kan inte bli pappa igen.

Om du berättar för Oskar, förlorar jag honom.

Han kan förlåta dig, men aldrig mig.

-Jag är med barn. -Va?

Det är inte mitt.

Ja!!

Jag har lite information som kan intressera dig, om familjen Waldemar.

-Var det jag som slet bort knappen? -Jag vet inte. Det var det säkert.

-Vad är det här? -Den satt i vanten.

-Från en jacka? -Det är möjligt.

MARSCHMUSIK

...förfaller under försvårande omständigheter till det straff-

-lag och författningar för varje brott särskilt påbjuda.

Slutligen tillönskar staden samtliga invånare en fröjdefull julhelg.

-Så! Nu får ni göra vad ni vill. -Tack. Ska vi gå ut?

-Pappa, vi ska in i köket. -Smit inte i väg.

-När tänkte du berätta för alla? -Måste vi prata om det här nu?

-Är i dag rätt tillfälle? -Varför inte?

-En fin julklapp till hela familjen. -Snälla, Oskar.

Kim och Cecilia får ett syskon. När kommer det?

-Jag vet att du är sårad. -Sårad?!

Det blir ett sommarbarn. Eller låg ni med varandra redan vid öppningen?

-Då borde det komma redan på våren. -Jag tänker inte behålla det.

Du tänker visst behålla det. Jag vet hur länge du har velat få fler barn.

Inte så här.

God jul till oss som jobbar på julafton.

-Gillade du snön när du var liten? -Gillar inte alla ungar snö?

Inte om ens bröder mular en jämt.

-När åker du till London? -Efter jul.

När jag och Lasse var i Helsingfors...

Alltså... Vi var inte där för nån isolering.

Vi var där för att tvätta de falska pengarna.

-Mhm. -Du hade gjort slut med mig.

Jag ville härifrån, men Lasse kunde inte betala mig. Det var en väg ut.

-Så du ljög för mig? -Nej, jag ljög inte.

Jag har bara låtit bli att berätta.

-Varför berättar du nu? -Jag vill inte ha några hemligheter.

-Jag vill följa med dig. -Till London?

Om det inte går väntar jag tills du kommer tillbaka.

Det är inte säkert att jag gör det.

Jaha...

-Alltså, fy fan... Kom hit! -Vad ska du göra?

Kom hit!

Säg förlåt. Säg det!

Följ med till London.

Okej.

-Tror du att Cecilia godkänner det? -Jag hoppas det.

-Kan jag hjälpa till med nåt? -Det här.

-Jag är inte så bra på pilljobb. -Kan du göra nån finsk specialitet?

Det finns alltid kålrotslåda.

Den bruna sörjan i kylskåpet? Om du provar, så provar jag.

-Du... Vad gör du efter nyår? -Hur så?

Om man fräschar upp stället inför sommaren behövs en bra hantverkare.

-Jag är nog i London under nästa år. -Jaha!

-Med Jonna? -Ja. Hon har fått en roll.

Säg inte att jag sagt nåt. Hon vill nog berätta själv.

Du blir londonbo? Det trodde jag aldrig.

Du blir kvar här. Det trodde aldrig JAG.

Inte de där, vi ska ha de gröna.

-Vi borde prata. -Vi tar det i morgon.

Vad fint! Kan jag hjälpa till?

-Ni kan vika de här. -Hur då?

-Det spelar ingen roll. -Jo! Vi ska fixa en perfekt jul.

Nån som bryr sig lite.

-Förra året åt vi pizza på julafton. -Vi hade ätit julmat en hel månad.

-Gottgör det och var tomte i år. -Nej!

-Du sa det på Skype. -Vad pratar ni om?

-Lasse ska vara tomte. -Nej. Inga barn, ingen tomte.

Pappa? Pappa!

Ska du inte komma och äta med oss?

Jo.

-Är du okej? Ska vi vänta en stund? -Vi går och äter.

Hej, tomtegubbar slå i glasen...

Skit samma. Skål bara!

-Vad fint ni har dukat. -Jättefint.

Hon sa aldrig nåt. Har ni tänkt på det.

-Vem? -Mamma.

Hon stod aldrig upp för oss.

Hon gick bara in på kontoret och stängde dörren tills han var klar.

Sen fick man gå in och bli tröstad.

-Kan vi slippa det här på julafton? -Vi vill ju ha en waldemarsk jul.

Vet ni vad? Det är dags för Lasse att gå och köpa tidningen.

-Ja! -Nej, nej. Nej, har jag sagt.

Jag visste inte att du sökt en roll.

Inte så många visste det, det var bara Kim.

-När åker ni till London? -På annandagen.

Det har blivit en sanningens minut, och jag har nåt jag vill berätta.

En familjehemlighet...

...som måste fram innan den drar ner oss.

-Sätt dig ner, Oskar. -Nej!

Först, Jonna, grattis till rollen. Jag ska inte ta din tid i rampljuset.

Men, Jonna, det här måste bli sagt.

Liv är gravid.

Så jag vill ta tillfället i akt och säga: Grattis, Liv!

Och grattis, Lasse.

Jag förstår om du hatar mig.

Det jag har gjort är oförlåtligt.

Jag skulle ha berättat som det var med en gång.

Men du var så jävla nere. Jag ville inte sänka dig ännu djupare.

För första gången på 20 år känns det som vi hittat tillbaka till varann.

Som om vi är bröder igen. Jag vill inte förlora det.

Du har inte förlorat nåt, Lasse.

Jag förlåter dig.

Vad enkelt det är när man inte bryr sig längre.

Jag har inte förlorat nåt. Det fanns inget att förlora.

Allt var en lögn. Vi var aldrig bröder igen.

Inte på riktigt. Vi kommer aldrig att bli det heller.

Oskar, Oskar... Oskar!

Gör inte så här. Snälla, gör inte så här.

Jag gör vad som helst. Vad vill du att jag ska göra?

Jag vill...

...att du släpper mig.

"Från Cecilia till pappa".

Gumman! Kom, får jag ge dig en puss.

Vad fint. Tack.

Tack.

Tack, gumman.

-Titta. -Jag visste ju inte...

Den här får jag behålla, va? Den vill väl inte du ha?

Eller ska vi dela på den, så att det blir rättvist?

-Kan du städa upp i köket, tack? -Ja.

Jag åker i morgon. Jag bor hos mina föräldrar ett tag.

-Cecilia stannar här. -Om hon vill. Jag tvingar henne inte.

Men jag måste åka. Jag står inte ut.

Jag lägger mig. Sover du med mig i stora huset?

Nej, jag stannar.

Okej. God natt, älskling. Du vet var jag finns.

-Sov gott. -Håll käften.

Nu ska den upp.

-Här blir ut... Den här är för ful. -Kan du sluta?

-Här ska den sitta. -Pappa!

Den här spiken... Håll den. Så.

Det går inte att flytta. Ge mig den bara. Det kommer att bli bra.

-Vad håller du på med? -Vad håller DU på med?!

Vad har hänt med dig?

Det här måste vi fixa...

-Du är bara sorglig. -Passa dig, Cecilia.

-Annars blir du som din mamma. -Du är exakt som din pappa.

Cecilia...!

Farmor sa att du var lik honom. Han var visst ingen man ville vara lik.

Jag har alltid försvarat dig. Jag har inte sett det - förrän nu.

Jag följer med mamma i morgon. Jag tror det blir bäst.

Det här är inte du.

Den här utredningen klaras upp nu.

-Vilken utredning? -Av er farbrors död.

-Så det var en olycka? -Jag vet inte.

-Var det? -Vad menar du? Är jag misstänkt?

Nej, inte du...

-Jonna... -God jul!

Han hotade din familj, eller hur? Konrad.

Var det därför du sköt honom? Han hotade att avslöja allt.

Att det var Oskar som dödade pappa.

Så du sköt honom.

Jag tänkte vänta till efter jul, men när jag vet om dina planer...

Du kan inte åka till London. Jag hämtar dig för förhör i morgon.

Förstår du vad jag säger?

-Vad är klockan? -Jag måste hem.

Packa och fixa lite grejer.

Du...

-Jag älskar dig. -Jag vet.

-Jag hämtar dig sen. -Vi ses på flygplatsen i stället.

Okej.

Hej då.

Hon vet att jag sköt Konrad.

Hon kommer och hämtar mig sen.

-Har du erkänt? -Det spelar ingen roll.

Hon har inga bevis. De har inget. Om vi bara håller tyst...

Nej.

Jag är så trött, Lasse. Jag kan inte ljuga längre.

Förstår du? Jag är inte som du.

Jag försökte bara ta hand om er.

Sluta med det, då.

Hallå, det är Lasse. Du, vi skulle behöva ses.

-Har Wille åkt? -Ja. Han tror att vi ska till London.

Jag kunde inte berätta för honom.

-Du brukar ju vara rak. -Jo, men han var så glad.

Det var värt att ljuga nu.

-Du har blivit en riktig Waldemar. -Ja.

-Förlåt, Oskar. -För vad?

För allt. För att jag har förnekat hur det har varit.

Jag var feg och gömde mig på vinden.

Vad pratar du om? Vi skickade upp dig dit.

Vi jagade upp dig på vinden för att du skulle slippa se.

-Varför? -Sånt gör storebröder.

Det var jag som sköt honom.

Vi bråkade om pengarna som jag gett honom.

Han sa att jag ville sätta dit honom.

Jag försökte ta geväret. Han trillade i vattnet. Vi försökte dra upp honom.

-Vad gjorde Jonna, då? -Hon gjorde ingenting.

Okej.

Så när jag förhör och pressar Jonna kommer hon inte att erkänna nåt?

När jag skickar jackan på analys så hittar vi inte krutstänk?

Tror du att jag är dum, och inte fattar när du ljuger?

-Jag måste skydda dem. -Genom att ljuga?!

Genom att göra det som krävs! Du om nån borde förstå.

Konrad siktade på Oskar! Jonna försökte bara skydda oss.

Det var en olycka.

Jag har gjort så jävla många misstag.

Jag sket i dem och lämnade dem i skiten när de var små.

Du har rätt. Jag låter andra ta smällarna. Jag kan inte göra det nu.

Jonna är vuxen och får stå för sina handlingar.

Jag har satt henne i skiten, så jag måste ta henne ur den.

Hon är nära att få allt hon drömt om. Ska jag ta det ifrån henne?

Du kan inte ta hennes straff.

-Blir du borta länge? -Tills Cecilia åker till Stockholm.

Jag och mamma går varandra på nerverna efter ett tag.

Hur tänker du göra med allt?

Vi får se. Jag har inte bestämt mig.

Jag har en sak till dig.

-En försenad julklapp? -Förtjänad. Vänta med att öppna det.

Okej.

-Jag gissar en espressomaskin? -Ja, eller en tidsmaskin kanske.

Jag måste be dig om en tjänst. Kan du ta med dig Kim?

-Hon åker väl i kväll? -Biljetten är ombokad.

-Taxin väntar. Har hon packat? -Jag har packat åt henne.

-Hon måste i väg. -Vad är det här? Vad tänker du göra?

Fråga inte. Jag orkar inte ljuga för dig mer.

Hoppas att det där ska få dig att fatta att du aldrig var utbytbar.

Jag menar det fortfarande. Vartenda ord.

Så varför åker du inte med mig nu?

Jag vill det.

Du anar inte hur mycket. Men jag kan inte.

Mamma! Taxin väntar.

Jag fattar inte varför jag måste åka nu.

Mamma ville att du skulle komma i kväll.

Kim... Jag älskar dig.

Jag älskar dig också, men jag kommer igen om några dagar.

Hej då.

Jag måste åka härifrån ett tag.

Jag vet att jag lämnar stället i trygga händer.

Om du vill, kan vi driva det ihop när jag kommer tillbaka.

Det här är till dig.

-Du kommer att förstå. -Jag skiter i om du återvänder.

Fattar du hur det har känts att ha tvingats stanna kvar här? Här!

Att ha tagit ansvar, medan det är dig de har väntat på hela tiden.

Mamma ville aldrig att jag skulle driva det här, bara sköta om det.

Ta hand om det, tills du behagade att komma tillbaka.

Jag var bara en tillfällig lösning.

Det var dig hon ville ha. Samma sak gäller min fru.

Hon var aldrig min.

Det här var aldrig mitt.

Jag ska säga dig en sak, Lasse.

Jag är jävligt trött på att ta hand om saker medan du är borta.

Jag träffade Rosén i dag. Jag och Jonna säljer våra delar.

Åk du, Lasse. Du har ingenting att komma tillbaka till.

Är det dags?

Vad händer?

-Vad har du gjort? -Allt kommer att bli bra.

Lasse?

Lasse!

Kör.

Lasse!

Lasse!!

Nej, Lasse!

Lasse!

Oskar...

Lasse: Kära Liv...

Du ville veta vad jag skrev i brevet till dig när jag lämnade Åland.

Så här kommer det, ord för ord ur mitt minne 20 år för sent.

Men jag lovar dig, med samma känslor nu som då.

Jag älskar dig.

Jag vet.

Textning: Cristel Nyqvist Svensk Medietext för SVT