Original subtitles

-Vad? -Har du dödat Konrad?

-Vad tror du om mig? -Vet du inte vad som hänt honom?

Jag vill inte ha med dig att göra.

Han träffades på nära håll, snett underifrån.

-Vad är det här? -Den satt i vanten.

-Är den från en jacka? -Inte hans.

Hej!

Kim?

Kim, är du där?

Jag vill skilja mig.

Jag är med barn.

-Vad har hänt med dörren? -Det vill du inte veta.

Hu! Fan, det är svinkallt här.

Känns som en evighet sen vi var här.

Tänker du behålla det?

Jag vet inte.

Liv, jag kan inte bli pappa igen. Inte för att det är vårt.

Men jag borde aldrig ha blivit pappa. Jag kan inte ta hand om mig själv.

Är du klar med utläggningen, så att vi kan ha ett vuxet samtal?

-Han får aldrig veta. -Nej. Hur?!

-Om du gör abort, berättar vi inte. -Men om jag vill behålla det?

Tala inte om att det är mitt.

På sätt och vis har jag tyckt om att ni har slagits om mig-

-för att det gjorde mig speciell.

Men saken är den att jag är fullständigt utbytbar.

Ni ser bara varandra. Jag skulle kunna vara vemsomhelst.

-Jag är bara nåt jävla pris. -Det är inte sant.

När vi låg med varandra ville du inte bevisa att jag var din?

Nej! Men vi måste ställa allt till rätta.

-Vem fan är du att diktera villkoren? -Jag vill bara inte skada nån.

Du tar så jävla dåliga beslut som vi andra får ta konsekvenserna av.

Du kommer hit, rör om allt och åker härifrån.

Jag vet det. Men det går inte nu. Jag kan inte längre.

Liv...

Om du berättar för Oskar kommer jag att förlora honom - igen.

Jag har inget kvar. Jag är här för att ställa allt till rätta.

Jag också, men med vissa saker går det inte.

Nej, men du måste låta mig försöka.

Han...kanske förlåter dig. Men han kommer aldrig att förlåta mig.

-Tvekade hon eller skrev hon bara...? -Det där är så olika.

Vissa stålsätter sig. Vad tänker du göra när skilsmässan är över?

-Jag och Lasse tänkte driva det ihop. -Lasse och du tillsammans? Jaha.

Men... Det blir väl bra. Det var precis det Anna-Lisa ville.

Vi ska se var man skriver under, så att jag inte skriver fel.

Oskar?

Ta med papperen hem, läs igenom dem och skriv under i lugn och ro.

-Ingen brådska. -Nej. Det blir nog bäst.

Japp.

-Hej. -Hej, du.

-Sista julbordet. -Mm.

-Vi gjorde det. -DU gjorde det. Sätt dig.

-Jag åker efter nyår. -Vart ska du?

Vet inte.

Jag kan inte vara kvar här.

-Vad ska du göra? -Jag vet inte.

Jag driver det nog ett tag till.

-Med Liv? -Nej, med Lasse.

Det är han som vill. Jag kan inte påstå att jag har nåt bättre för mig.

Nej...

Jag pratade med Rosén för ett tag sen om att sälja min del.

Men han är inte intresserad av att köpa en tredjedel.

Kan du inte vänta med att sälja tills Lasse och jag kommit i gång?

Då kan du sälja till oss.

Att du överväger att bli kompanjon med honom! Vad säger Liv om det?

-Jag och Liv ska skiljas. -Va?!

Det är en lång historia och jag pratar helst inte om det nu.

Vi kan väl fundera på det ändå?

Det handlar inte om pengar. Det är ingen brådska.

Men du begår ett stort misstag. Du vet hur han är.

Mm.

Roligt att träffa dig igen. Jag hörde ett konstigt rykte.

-Du hade sagt upp dig. Stämmer det? -Vi tar det en annan gång.

Jag har lite information som kan intressera dig, om familjen Waldemar.

-Ska vi inte göra det en gång till? -Orkar du en sista gång?

Nu kommer jag att sätta den. Okej.

Ett, två... Okej.

Fuck! Vad dåligt!

-Så dåligt var det inte. -Jo, det var det visst. Ta bort.

-Har du redan skickat filmen? -Ja. Vi måste till köket.

Jag får aldrig det här jobbet. Jag får jobba i köket tills jag dör.

-Hej, hej. -Hej.

-Hemleverans. -Ja. Polisen är så serviceinriktad.

-Det har kommit in nya uppgifter. -Om vad då?

Om Konrad - att han var besatt av Mauritz försvinnande.

Det stämmer. Kroppen hittades inte.

Enligt uppgifterna hittade Konrad den.

-Mauritz kropp? -Han anmälde det aldrig till polisen.

I stället utpressade han dig. Varför?

Det här är helt befängt.

-Vad hände egentligen med Mauritz? -Konrad var en yrande fyllekaja.

Det såg du själv härom veckan. Hans svammel är inte fakta.

En gammal gubbes paranoida fantasier.

Jag har ett vittne. Han utpressade dig.

-Varför just dig? -Gud... Det är inte sant.

-Var det du som dödade Konrad? -Jag vet vem ditt vittne är.

Det är Petra. Jag har känt henne sen barnsben.

-Hon är präst, men ljuger. -Din bästa vän?

Hon hämnas.

Vi hade en relation.

Jag svek henne.

Vad är det frågan om? Vad är jag misstänkt för?

Ni provsköt mina vapen. Jag sköt inte Konrad!

Du tror att du är säker. Fortsätt att ljuga hur länge som helst.

Men förr eller senare spricker det.

Stanna där.

Hon har berättat allt.

Fan, Oskar. Det var inte meningen att det skulle bli så här.

-Hur fan kunde hon? -Jag fattar inte hur JAG kunde.

Var det vad mamma försökte säga? Hon försökte varna mig för henne.

-Försökte hon varna dig för Liv? -För Petra!

Mamma visste att hon skulle berätta allt för polisen, och förråda mig.

-Vad har Petra berättat för polisen? -Om Konrad.

-Har du berättat allt för Petra?! -Jag har inte sagt nånting.

Hon har inget, bara indicier. Ingen kan komma åt mig.

Ta reda på vad hon vet, så du kan täcka upp det.

Okej. Jag gör det.

Petra! Petra, öppna dörren.

Petra!

Petra?

Du kommer nog för sent. Hon har flyttat.

-När då? -Jag vet inte. Men bort från Åland.

Hon hade väldigt bråttom härifrån. Hon sa inte ens hej då.

Du är Oskar, va? Och du är gift med Liv.

-Var du inte ledig i eftermiddag? -Kim har inte synts till.

Förlåt.

Förlåt för hur jag reagerade förut. Jag är bara så jävla chockad...

Det var inte meningen att det skulle bli så hårt.

Jag är ledsen för det.

Om du verkligen vill behålla det, så kan vi prata om det.

Jag kan fixa det här.

-Hej. -Hej.

-Jag behöver ett förskott på lönen. -Ta det med Oskar.

-Han sa nej. -Hur mycket behöver du?

En månadslön.

-Och det måste du ha just nu? -Mm.

-Vad ska du ha pengarna till? -Spela roll. Säger du allt till mig?

-Vad vill du veta? -Ska du fucka upp det igen, säg till.

-Du får inte dra ner mig också. -Kim!

-Hallå? -Hej. Är du inne på ditt rum?

-Ja, hur så? -Öppna garderoben.

-Varför? -Gör det bara.

Sitter du i garderoben, eller?

Okej! Jag vet inte vad jag ska säga.

-Man får inte raggsockor varje dag. -Ta på dem i kväll. En taxi kommer.

-Vad ska vi göra? -Du får se.

Du... Klä dig varmt.

Okej. Vi ses sen.

-Vi ses. -Ja. Hej.

Jag har alltid varit tacksam mot dig, mamma. Sett dig som en beskyddare.

Ingen skulle få veta. Ingen skulle förstå eller förlåta ett sånt brott.

Hur kunde du låta mig bära en sån hemlighet? Jag var bara ett barn.

Du sa att du skulle skydda mig.

Du bestraffade mig som en fånge, dömd till att vara kvar-

-av lojalitet, av skuld.

Du sa att jag skulle få allt, men jag har förlorat allt.

Du gav mig aldrig en chans, mamma.

Jag är en fri man nu. Vad ska jag göra med den friheten?

Vem pratar du med?

-Min mamma. -Hon kan väl inte höra dig?

Olivia!

Så.

Tack. Välkommen tillbaka nästa år.

-Är Oskar i köket? -Nej, han åkte innan.

-Har du sett Lasse? -Nej. Inte på ett tag.

Då får man fira själv. Det går lika bra.

Skål.

Liv, kom!

Vi kan skåla för en lyckad säsong.

Ja, just det. Vänta!

-Vad sägs om en liten sån? -Okej.

Nej, skit i glaset.

-Skål. -Skål!

-För badtunnor och schema. -Ja!

Och skål för...tradition och erfarenhet.

-Skämtar du? -Skål, för fan!

-Skulle inte du jobba i dag? -Pappa, du måste komma.

-Kim, vad har hänt? -Vi är i Mildreds hus. Skynda dig.

Fan...!

-Kim! -Pappa!!!

Vad fan har du gjort?!

-Det går bra, Kim. Ta det lugnt. -Vad fan har du gjort, pappa?

-Liv? -Ja.

-Följ med. -Varför?

Kom bara.

-Vad är det? -Vi ska prata. Jag ska berätta allt.

-Jag har pratat nog för i dag. -Jag måste få förklara mig.

Det får inte finnas hemligheter kvar mellan oss.

Jag ska skriva under, om du lyssnar.

Jag berättade för Petra när mamma dog. Jag kunde inte bära det ensam.

Du tänkte aldrig berätta för mig?

Nej. Jag var inte lika rädd för att förlora henne.

Vi borde ha pratat mer. Jag kunde ha frågat om Mauritz.

Jag ville ju inte prata om honom.

-Jag hade förstått om du berättat. -Jag var rädd för ditt förakt.

Jag ville undvika den blick du haft på sistone.

-Därför berättar du det nu? -Jag har redan förlorat allt.

Jag ångrar mest att jag aldrig gav oss en ärlig chans.

Jag är med barn.

Va?!

Det är inte mitt.

Lasses.

Ja!!!

Yes! Oh, my god! - Förlåt, förlåt!

-Hej. -Hej.

-Tack. -Välkommen.

-Har du gjort det här? -Ja.

Oskar?

Oskar?

Oskar, kom till mig.

Oskar? Oskar, kom till mig.

Kom.

Oskar...

Oskar!

Oskar, kom till mig.

Drick inte mer nu, snälla.

-Kom, så följer jag dig hem. -Cecilia får inte se mig så här.

Hon vet att vi ska skiljas.

Hon märkte att det var nåt. Jag kunde inte ljuga längre.

-Okej. -Kom nu.

Jag är så otroligt ledsen. Det bara hände. Det var inget vi planerade.

Oskar, Oskar... Du måste förlåta mig. Hör du det?

Man ska älska sin nästa som sig själv.

Jag kan inte, Liv. Jag kan inte det.

-Jag sitter här tills du somnar. -Det behöver du inte göra.

Jag behöver det.

Varför sa du inget? Litar du inte på mig?

Som om du litar på mig! Ska vi snacka hemligheter?

Andrus var här på grund av dig. Allt är ju ditt fel!

Jag vet.

Jag vet det.

Vad du än vill göra, så gör vi det.

Lägger du det beslutet på mig med? Om du ska hamna i finkan?

Var du kär i honom?

-Hur så? -Förlåt.

Om jag hade känslor för honom, så är de ändå borta nu.

Själv, då?

-Vad då? -Cecilia berättade om skilsmässan.

Den har inget med mig att göra.

Nej, stick ni bara.

Jag går efter henne.

Vad gör du som är viktigare än glögg?

-Bara lite polisarbete. -Fler onödiga provskjutningar?

-Jag kommer snart. -Eller nu?

-Eller snart. -Okej.

-Ska du supa mig full? -Det gör du så bra själv.

Vad är det här för ställe?

Jag hade lite tid, och gjorde det åt dig.

Jag har gjort en del skit, saker som jag inte är stolt över.

Men jag tänker inte dölja nåt.

Du ska veta vem jag är så att du inte blir besviken.

Det finns... Det finns saker som jag vill berätta för dig också.

Men...jag måste få ta saker i min takt.

Slet jag bort knappen?

Jag vet inte. Säkert.

-Lasse. -Hej, det är Laura.

-Hej! -Hur är det?

-Det är bra. -Har du ordnat allt för i morgon?

-I morgon? -Det är julafton i morgon.

Jo. Ja.

Jag har tänkt lite. Jag är ledsen för det senast.

Du ska veta att du kan prata med mig, om du behöver.

Jag vill hjälpa dig, Lasse. Om du ber mig, så hjälper jag dig.

Vad snällt, men jag förstår inte vad du menar. Jag behöver ingen hjälp.

Jag ringer som vän, inte polis. Finns det nåt som du vill berätta?

Nej.

-Okej. God jul. -God jul.

Textning: Cristel Nyqvist Svensk Medietext för SVT