All language subtitles for Tjockare an vatten - S02E08

Jag vill skilja mig.

-Jonna!
-Släpp!

SKOTT

Ring mig om Konrad kommer tillbaka
eller du hör nåt.

Hej då.

-Vad gjorde polisen där?
-Letade efter Konrad.

Jag visade var jag hörde skottet.

Det är en kompis i Helsingfors.

Om du säljer falska sedlar till honom
får du 30-35 % av värdet.

Men jag tar tio för att fixa dealen.

Det går inte, Wille.
Jag klarar inte det här. Du och jag.

Det går inte. Det går inte just nu.

Leverantörerna ringde.
De har tappat tålamodet.

Allt är ju fixat.

Allt är betalt.

Krediterna, maten,
spriten, renoveringen.

-Det trodde jag aldrig.
-Allt är ordnat.

Hej! Här är västar åt er.

Kan du ta det?

-Visst.
-Tack.

-Hur gick det?
-Vi hittade honom vid vattnet.

-Hur gick det till? Drunknade han?
-Antagligen. Isarna är förrädiska.

Fast... Konrad om nån borde
känna till dem, han pimplar jämt.

Han kanske var full.

Förlåt, jag vet inte mer om honom än
att han dricker för mycket ibland.

-God morgon.
-God natt!

Han kröp nog med den promillehalten.
Han träffades snett underifrån.

Han har snubblat, geväret gick av
och sen ramlade han i vattnet.

-Vad är det här?
-Den satt fast i hans vante.

-Är den från en jacka?
-Möjligen. Men inte hans.

-Vi ses.
-Ja. Hej då.

-Är de här populära?
-De tycks vara det.

Hur skulle du beskriva Konrad
som person?

Krånglig.

Folkilsken, kan man nog säga.
Fast det var inte alltid så.

Plötsligt en dag
så var hans bror Mauritz bara borta.

-Han blev dödförklarad sen.
-Det tog många år.

Funderingarna om varför
knäckte nog Konrad.

-Kan han ha varit suicidal?
-Jag vet inte. Kanske.

En sak... Vad gör Jonna här
på Åland egentligen?

-Det funderar jag också på.
-Hon är väl inte i hotellbranschen?

-Märks det?
-Det är mer en känsla jag får.

Hon är skådespelare.
Spelar hovmästare perfekt.

-Tack. Om du kommer på nåt, så ring.
-Absolut.

Hej.

-I kväll är min sista natt.
-Okej.

Så...

-Vad gör jag med nyckeln?
-Lämnar den här i morgon bitti.

Du ska få samma rum nästa gång.

Jag har tagit ett annat jobb
och fixat ersättare.

-Då spelar det ingen roll.
-Nej.

-Tja. Vill du ha?
-Ja, gärna.

Liv vill skiljas.

Va?

Jag är ändå förvånad
att det höll så länge.

Jag förstår om du inte förlåter mig
för att jag skrev det där brevet.

Jag förstörde mellan er.

Jag trodde
att jag kunde göra henne lycklig.

Du har gjort henne lycklig.
Ni har Cecilia.

Jag är tacksam att du kom hem. Jag
hade inte överlevt vintern utan dig.

Jaha...

-Vad fan ska man göra nu, då?
-Ska du inte fortsätta driva det?

-Inte ensam, det orkar jag inte.
-Med mig.

-Va?
-Du och jag tar över det tillsammans.

-Jag har inte råd att lösa ut Liv.
-Jag löser ut Liv.

Sen lånar vi och löser ut Jonna.
Sen är det vårt, ditt och mitt.

Nå?

Pappa?

Hej!
Jag tänkte åka och hämta Cecilia.

-Redan?
-Snart. Jag vill inte komma för sent.

Det kan vara en del trafik också.

Jag är ledsen för det här med Konrad.
Var det jobbigt att hitta kroppen?

Jo...
Det hade man ju aldrig trott.

Jag hade en fråga:
Tänkte du bo här när Cecilia kommer?

-Ja. Hur så?
-Hon vet ju inget om skilsmässan.

-Du har väl inte sagt nåt?
-Nej. Man tar inte sånt på telefon.

-Men hon måste få veta.
-Det kan vänta.

-Ska vi spela teater för vår dotter?
-Jag ska berätta att Konrad dött.

-Sen att vi ska skiljas?
-Hon tar inte det med Konrad så hårt.

Det kan hända. Men kan vi
åtminstone ge henne en fin jul?

En familje-jul i hennes barndomshem?
Jag tror att hon behöver det.

Okej. Jag flyttar tillbaka,
men bara över julen. Sen berättar vi.

Det är väl självklart.

-Hej!
-Jag har längtat efter dig.

Det var tomt här utan dig, gumman.

-Hej! Gick resan bra?
-Ja. Jag har farit från Stockholm.

-Inte seglat jorden runt.
-Jag vet. Är du hungrig?

Utsvulten.

-Har du lagt på dig?
-Så säger man inte till sin mamma.

Hej!

-Har du tagit mitt jobb?
-Dricksen också.

-Ålänningar betalar ingen dricks.
-Jo, till mig. Kom!

-Jag tänkte att alla äter i matsalen.
-Tack.

Får jag komma in?

Jag pratade precis med Oskar.
Han berättade att ni ska skiljas.

-Det är bäst, men gör ont ändå.
-Jag förstår det.

Är du gravid?

Jag vet inte vad jag ska göra.

-Vet Oskar om det?
-Nej.

Ett barn kanske inte räddar ett
äktenskap, men när du är gravid...

-Kan ni inte bara försöka?
-Det är för sent.

Det är det inte.
Jag vet att han älskar dig.

Tror du
att jag får vara ensam en stund?

Ja.

Sedlarna, båten, liken
- allt hör ihop.

Wille Ek kan vi väl avfärda?
CKP hade inget på honom.

-När får vi analysen av kulan?
-Kom igen! Vi ger oss för i dag.

-Hej! Stör jag?
-Vi var på väg hem.

-Kan det vänta till i morgon?
-Jag har fått in falska sedlar.

-Gör en anmälan i morgon. Hur mycket?
-Så här mycket.

-Är alla falska?
-Vill du veta varifrån de kommer?

Sätt dig.

Snälla...

-Du kan väl knacka?
-Cecilia är där ute.

Man ska inte behöva knacka
när man går in i sitt sovrum.

-Vi kan inte bo så här.
-Jag har sett dig byta om förut.

Saker har förändrats.
Jag står inte ut med det här.

-Vi måste berätta för Cecilia.
-Vi skulle ge henne den här julen.

-Var inte så självisk.
-Som om det vore för hennes skull!

Beatrice vill att vi skriver under
skilsmässopapper. Har ni pratat?

Åk dit ensam.
Jag har redan skrivit på.

-Vad var det för nåt?
-Va?

Det var bara jag och mamma
som diskuterade lite.

Det var inget viktigt.

-Jag är vuxen. Du kan prata med mig.
-Det finns inget att prata om.

Du kommer alltid vara pappas flicka.

Hej.

Jag vill växla de här till euro.

-Vill du sätta in dem på ett konto?
-Nej tack.

-Kan jag få växla några ord med dig?
-Varför?

-Det gäller en anmälan.
-Vilken då?

-Vi tar det utanför.
-Ja. Men jag ska bara...

Så. Tack.

-Kollar du att de var äkta?
-Ja.

Är det vanligt att kunder betalar
i dollar? Var det ett jobb?

Det händer.

Känner du igen den här?

Om jag säger att den är min,
får jag behålla en då?

-Hur ska jag känna igen just den?
-Den är precis likadan som den här.

-Se här. Samma serienummer.
-Vart vill du komma?

Visste du att pengarna var falska
när du gav dem till Mikael Rosén?

-Vad har den jäveln sagt?
-Jag hör gärna din version.

Vi hade ett jobb-avtal och han
ville betala så lite som möjligt.

-Jag packade mina grejer och drog.
-Och sen?

Han svartlistade mig och hotade att
stämma mig. Anmälde han mig för det?

Nej. Du försökte köpa dig fri
med falska pengar.

Vad fan?! Vill han ha pengar,
får han stämma mig. Hälsa honom det.

Kan nån intyga var du var
den 17 och 18 december?

-Hur så?
-Konrad Waldemar är död.

Han hade mycket falska pengar, samma
pengar som du har givit Mikael Rosén.

Var du rädd att Konrad skulle avslöja
var pengarna kom ifrån?

Varför skulle jag ge pengar
till den gubben?

Den 17 och 18 december
gjorde jag samma sak som på sistone:

Gick upp, jobbade och la mig.
Min kollega kan intyga det.

Vi gör samma sak,
och sover i samma rum.

Bra. Så när jag undersöker sedlarna
hittar jag inte dina fingeravtryck?

Jo, på den där förstås.

-Får jag slå mig ner en stund?
-Ja.

-Jag trodde inte att man skrev brev.
-Man tänker bättre då.

Vad är det du skriver? Kärleksbrev?

-Varför tror du det?
-Din pappa sa det.

-Skrev han kärleksbrev till dig?
-Nej. När skulle han ha gjort det?

-Vi var aldrig ifrån varandra.
-Inte förrän nu.

-Det går ju inte så bra mellan er.
-Nej.

-Vi ska skilja oss.
-Jaha...?

-När bestämde ni det?
-Ett tag sen. Jag har bott här lite.

-Varför berättade ni inte på en gång?
-Det borde vi gjort. Förlåt, gumman.

Vad ska hända nu? Var ska ni bo?
Hur går det med pensionatet?

Jag vet inte.

Hej! Vet du var syskonen är?
Jag borde prata med dem.

Oskar är på kontoret
och Lasse och Jonna inne i köket.

Tack för senast.

-Hur var det i Helsingfors?
-Jo...

-Jag handlade lite till renoveringen.
-Med Wille Ek?

Ja.

Jag vet en del om Wille.
Var på din vakt.

-Jag ska tänka på det.
-Hur betalar du honom?

Jag gav honom ett förskott svart.
Jävligt dumt. Jag gör inte om det.

I vilken valuta?

Lasse, gav du pengar till Konrad
innan han försvann?

Självklart inte! Är det ett förhör,
ta in mig på stationen.

-Kanske det. Var har du Oskar?
-Inte fan vet jag.

Det här var ju tråkigt.
Hur bra kände ni varandra?

-Hur bra känner du din farbror?
-Jag har ingen.

Vi kände varandra, men bara för
att vi var släkt umgicks vi inte.

-Varför inte?
-Jag vet inte. Det bara var så.

Särskilt efter att mamma blev ensam.

De gillade aldrig varandra, tror jag.
Så han skötte sitt och vi vårt.

Varför var han arg när han kom hit?

Det behövdes ingen anledning till
att Konrad var arg. Han var så bara.

Vet du varifrån
han kan ha fått 50 000 euro?

-Nej.
-Han försökte köpa en båt för det.

-Med kontanter.
-Oj!

Han levde på jakten och fisket.
Han kanske satt på en förmögenhet.

Det är inget vi skulle få se nåt av.
Snål. Väldigt snål.

-Det visade sig vara falska pengar.
-Oj!

Kan han ha varit inblandad i nåt?

Nåt kriminellt? Nej. Inte Konrad.

Det skulle vara tjuvjakt i så fall,
eller hembränning.

-Det var han visserligen bra på.
-Man blir ju inte skjuten för sånt.

Jag sa väl
att Konrad hade en skottskada.

Det såg du kanske själv. På kroppen.

Du, jag...har lite att stå i.

Jag skulle bara hämta dina vapen.
Vi samlar in gevären i trakten.

-Du har licens på några stycken.
-De ligger inlåsta, som de ska.

Vi vädjar till allmänhetens vilja
till samarbete för att avskriva folk.

Men du har ingen skyldighet
att lämna in dem - ännu.

Du behöver inte vädja. Självklart
ska jag samarbeta med polisen.

Förresten... Såg du Konrad efter
den kvällen när han började bråka?

Nej, jag tror inte det.

Det verkar vara sista gången
nån såg honom. Olyckligt.

-Vad menar du?
-Att ni skulle skiljas som ovänner.

-Jo...
-Tack för hjälpen.

-Går det bra?
-Hej. Ja, då.

Jag beklagar.

Ja. Tack. Det är väldigt sorgligt.

Du är den enda som säger det
- att det med Konrad är sorgligt.

Han var ju lite svår kanske.
Men det var bara en fasad.

-Vad fanns under fasaden?
-En ensam människa.

Vad tror du kan ha hänt?

Att han var full och gick genom isen.
Alternativet är för tragiskt.

-Vilket alternativ?
-Att han tog livet av sig.

-Hade han en kula i kroppen?
-Ja, det hade han.

Vi ses.

-Vad sa du?
-Att det var självmord. Och du?

Hon kan skjuta vapnen
hur mycket hon vill.

Så länge vi håller ihop
kan hon inte göra nåt.

Tänd ljusen nu.

Har du satt upp den här? Vad gulligt!

Du kanske kan fixa deklarationerna
till nyår.

Jag vet inte om jag är kvar då.

Wille åker i dag.

-Ska du inte snacka med honom?
-Det är bra att Wille åker.

Jag vill inte att du ångrar dig sen.

-Åker du nu?
-Ja.

Killen kommer efter nyår
och är insatt.

Han kan inte vara sämre än den förra.

-Du ska inte stanna, då?
-Nej.

Du... Har du snackat med henne?

Det är ingen idé.

-Ha det så bra.
-Detsamma.

Du, en grej. Den där polisbruden
har frågat mig om falska pengar.

Mikael Rosén har anmält mig.

-Rosén? Varför då?
-Det var honom jag var skyldig.

-Varför har du inte sagt det?
-Jag tog aldrig i sedlarna.

-Men jag tog i dem.
-Har de dina avtryck?

Nej. Men Rosén fattar
att pengarna kom från mig.

Varför anmälde han inte dig, då?

Lyssna! Om vi håller käften,
kan han inte bevisa nåt. Jag måste...

Wille!

Wille!

-Vad fan! Jag kunde ha kört över dig!
-Tänkte du lämna mig utan ett ord?

Vad då? Det är ju du som inte vill...

Vad fan ska jag säga?
Du bad mig inte att stanna.

Du ger bara upp? Bra! Då vet jag.

-Vad gör du?
-Åk!

-Vänta!
-Åk!

-Släpp mig. Släpp!
-Jag älskar dig.

Ja.

Jag kan inte sånt här.

-Har du aldrig älskat nån?
-Jag har aldrig sagt det.

Visa det i stället.

-Har du flyttat in här nu?
-Mm.

Oskar har berättat.

Det är slut sen länge.
Bara att inse.

-Är det okej?
-Nej. Jag tänker gärna på annat.

Vad stod i kärleksbrevet
Oskar rev sönder?

-Det tar jag med mig i graven.
-Varför?

För det är 20 år sen
när jag var ung, naiv, löjlig...

-Vad då?
-Som ung garderar man sig inte.

Som vuxen borde man
kanske inte gardera sig.

Det är mitt enda kärleksbrev
och jag har inte ens läst det.

-Det är det enda jag har skrivit.
-I så fall minns du väl nåt?

-Lägg av!
-Hur börjar det? Säg det. En rad!

"Kära Liv, jag kan inte leva utan
dig. Du är det finaste som finns."

Jag minns allt.

Jag är med barn.

Hej!

Kim?

Kim, är du där?

Textning: Cristel Nyqvist
Svensk Medietext för SVT