Original subtitles

Jonna. Vi kan väl ses nån kväll?

Ja, absolut. Jag ringer dig.

Jag fattar inte. Hur kunde det gå av?

Det var en olycka. Det var en olycka.

Jag skulle bara ta det ifrån honom.

SKOTT

–Har det hänt nåt? –Det har anmälts falska 50-lappar.

Alla har samma serienummer – det här. Mitt nummer finns på baksidan.

–Har du fler falska sedlar? –Hur så?

Jag har en kompis i Helsingfors.

Om du säljer dem till honom, får du 30–35 % av värdet. Men jag tar tio.

Hej.

Du kan inte fortsätta så här, Liv. Du får säga nånting.

Jag vill skilja mig.

Li...

Ska vi bara låtsas som ingenting?

–Vad pratar du om? –Han finns där ute.

–Vad händer när nån hittar honom? –Isen ligger kvar ett tag.

–Så vi ska bara vänta på det, då? –Ja.

Det är ingen som letar efter honom, Jonna. Ingen kommer att sakna honom.

Du har inga spärrar kvar, va? Inga gränser. Ingenting.

–Hur gör du? Jag vill veta det. –Ta dig samman, Jonna.

Det är inte så enkelt. Till skillnad från dig har inte jag gjort det förr.

Du har inte behövt. Det är som om du inte fattar hur lätt du har haft det.

–Vad fan vet du om det? –När detta är över åker du härifrån.

–Du kommer jävligt billigt undan. –Jag sköt honom. Jag gjorde det.

Du... Den där polisen – varför är hon här hela tiden?

Det är väl Lasse som lockar. De har varit på middag eller dejt eller nåt.

Så klart.

Du... Du har inte tagit fram köttfärsen.

Nej, det har jag glömt.

Det är inget allvarligt, va? Jag ser ju att du inte mår särskilt bra.

–Vill du prata om det? –Nej.

Det finns ingen köttfärs. Har vi inte beställt varor? – Oskar!

–Ja. –Vi har inga varor.

Leveransen är sen. Den är på gång.

–Var är Lasse? –Han har väl åkt.

Vart då?

–Har du hört nåt? Har killen ringt? –Nej. Inte än.

–Vad är det för kille? –Iiro.

Han är speciell, men vet vad han gör.

–Kan vi lita på honom? –Det löser sig.

Förlåt.

–4-34. Kom. –4-33. Kom.

Hallå? Konrad?

Konrad?

DÖRR ÖPPNAS OCH STÄNGS

–Hej. –Hej. – Kom, då. Loss!

–Får man tigga en cigg? –Absolut inte. Här.

–Har du pratat med honom? Fredrik. –Nej. Ingen var där. Det var tomt.

Mhm.

Loss.

Men gud... Lugn!

Lugn! – Vad fan hände?

–Liv, hej. Ursäkta att jag stör. –Vi har inte fått in falska sedlar.

–Det är kanske inte därför du är här? –Nej, faktiskt inte.

Jaha. Han är inte här. Jag vet inte när han kommer.

–Letar du efter pappa? –Nej. Konrad. Har ni sett honom?

–Nej. –Nej. Bara hans hund.

Sa han när han skulle hämta hunden?

Han lämnade den inte. Jag hittade den här utanför.

Om Konrad reste bort – vet du vart, eller vem han skulle kunna hälsa på?

Han har nog ingen att hälsa på. Men han jagar mycket.

Jag hörde ett skott för nån dag sen. Han kanske jagar.

Det där förskottet du fick... Vem gav du det till?

–Hur så? –Kan det bli problem för mig?

Hur heta är pengarna? Var fick du dem?

Bry du dig inte om det.

Jag bryr mig om vilka som letar efter dem. Det är mycket, så jag tänkte...

Tänk inte. Gör inte det.

Har de hört av sig än?

Jag går och pissar.

–Vad är den till? Vem ska du skjuta? –Vad fan snackar du om?

–Du är inte klok! Lös skiten själv. –Vänta, vänta!

Ta det lugnt, okej?

–Jag har med den som en...försäkring. –Nej. Vi ställer in.

–Vi måste göra det! –Jag måste ingenting.

–Åk tillbaka till Åland. –Jag kan inte åka tillbaka.

Jag är vräkt från min lägenhet. Jag har kronofogden efter mig.

Mina och Kims grejer är på nåt jävla magasin.

Jag är på Åland för att jag måste. Utan pensionatet har jag inget.

–Be Jonna eller Oskar om hjälp. –De behöver min hjälp.

Om jag inte fixar det här...

SMS-SIGNAL

Om jag inte fixar det här, är det ingen idé att jag åker tillbaka.

–Var det han? –Ja.

Wille...

Hjälp mig. Jag ber dig.

–Jag var tvungen att ge det en chans. –Kom du för att säga det?

–Kan jag sätta mig? –Ja, gör det.

Jag kom för att säga att jag gjorde fel.

Jag borde inte ha stött bort dig. Det borde ha blivit du och jag.

Kom du på det nu – när Liv vill skiljas?

Det är inte därför. Det är för att du vet allt om mig och ändå vill ha mig.

Att älska är inte en buffé där man kan välja. Det är allt eller inget.

Jag vet. Det vi har haft, har jag aldrig haft med Liv.

Jag har börjat inse det nu.

Efter detta med Konrad förstår jag...

Vad då "detta med Konrad"? Att han är försvunnen?

Konrad hittade Mauritz kropp.

–Vad då hittade? I viken? –Stormen gjorde nog att han flöt upp.

–Gick han till polisen? –Nej. Han gick till oss.

Han satte i gång med nån utpressning.

Ja...

Vad?

Har du dödat Konrad?

–Vad tror du om mig? –Så du vet inte vad som hänt honom?

Petra...

Jag vill inte ha med dig att göra.

–Petra... –Nej, gå härifrån.

Nej. Gå.

–Kan du beskriva ljudet? –Det var högt och lät jättenära.

Sen ebbade det ut.

–Det var bara ett skott? –Ja.

–Du såg ingen? Du hörde inga röster? –Nej.

Jobbar du jämt?

Nej, inte jämt. Men lite för mycket för att vara ensamstående mamma.

–Har du alltid bott hos din pappa? –Ja. Det blev lättast så.

Du tycker om honom, va?

Kanske.

–Var är han? –I Helsingfors med Wille.

–Wille Ek? –Ja, precis.

–Känner de varandra? –Nej, inte direkt.

–Vad gör de i Helsingfors? –Renoveringen... Wille sköter den.

Laura: Om Konrad kommer hem eller om du hör nåt annat, så ring mig.

Hej då.

Vad gjorde polisen här?

De letar efter Konrad. Jag visade var jag hörde skottet.

–Hej. –Hej.

Jag undrar om ditt erbjudande står kvar. Om du fortfarande vill köpa?

Kanske.

Hur mycket vill du ge för alltihop?

–Du spiller ingen tid, va? –Tack.

Vet dina bröder att du är här?

Ingen har råd att köpa ut de andra, så till rätt pris säljer jag.

Vad är du rädd för? Att du skulle trivas för bra om du stannade här?

Nej.

Men jag kan inte vara kvar här. Det går inte.

Synd.

–Så du vill sälja, och jag vill köpa? –Ja.

Då är det inga problem. Jag betalar marknadspris.

Det är bara en liten grej.

Om jag köper av dig, har jag bara en tredjedel. Dina bröder har majoritet.

För att vara intresserad vill jag köpa en del till.

Så nån av dina bröder borde sälja.

Okej. Jag kan prata med Lasse.

Det är nog bäst att prata med Lasse.

Blir det inget om Lasse inte vill sälja?

Tyvärr. Jag är hygglig, men jag kan inte ägna mig åt välgörenhet.

Jag fattar. Jag ska röra på mig.

–Vi hörs. –Jonna...

Den där Wille Ek är ingenting att lita på.

Vi har haft med varandra att göra.

Wille Ek jobbar för oss, inget annat.

Jag bara säger det. Jag är rädd om dig.

Tack, men jag klarar mig.

Ge mig den.

Den får vänta här.

–Va? –Vi bestämde inte valuta.

Spring, för fan!

–Vad gör du? –Jag ska efter Iiro.

–Du såg ju polisen! –Det var inga riktiga poliser.

Bra. Laura Nord, det här Per Stenlund från CKP.

–Har ni fått vänta? –Ingen fara.

–Jag lämnar er ensamma. –Nej, stanna.

De fortsätter att trilla in. Samma serienummer som dem jag skickade dig.

Samma fabrikant.

Välgjorda. Riktigt välgjorda.

–Vilka ligger bakom sånt här, då? –Ligor – ryska eller estniska.

–Vi har stött på dem i Helsingfors. –Nu har det spridit sig hit.

Åland är ett transitland. Det är för litet för att vara slutdestination.

De har bara fastnat på vägen.

–De kollade Konrad. –Vi har inget på honom.

Det trodde jag inte heller. Konrad visste inte att de var falska.

Ta in honom. Fråga var han fått pengarna.

Det kan bli svårt. Han är försvunnen.

Inga spår...?

Aah!

Kom, då. Kom!

Liv?

Liv?

–Är det här du är? –Ja.

–Bor du här? –Tillsvidare.

Det är ingen bra idé. Du tar upp plats för potentiella gäster.

Se mig som en gäst, då. Dra av kostnaden från min lön.

–Lön? –Det är på tiden att jag får en.

–Lägg av, Liv. –Du håller mig utanför på alla plan.

Jag driver inte den här verksamheten, så... Jag är en helt vanlig anställd.

Blir det lättare så här? Flytta och hitta på konflikter som inte finns...

Blir det lättare att gå då?

Det är fullt i matsalen. Ditt pass har börjat?

–Hej. –Hej, Beatrice.

Vi pratade om dig. Vad fint ni gjort. Kom och hälsa på Ingmar.

–Ja. –Hej. Ingmar.

–Hej, Liv. –Hej.

Nu får ni berätta för oss, för vi är så nyfikna. Inte tänker ni väl sälja?

Det är inte bara upp till oss.

Skönt att du är tillbaka. Du hör hemma här.

Om det är nåt ni behöver hjälp med är det bara att komma upp till byrån.

–Tack. –Var är resten av syskonskaran?

Lasse är i Helsingfors och fixar nåt.

–Och Jonna? –Jag faktiskt inte var hon är.

–Ursäkta. Trevligt att träffas. –Jag ska också... Ursäkta.

Du, tack.

Tack för att du...kom tillbaka.

–Jag hade inte... –Jag vet.

Ska vi prata eller dricka?

Jävla finne.

Gamla minnen...?

Jag vill försöka igen. Vi måste ge det en chans.

Säg vad jag ska göra, så gör jag det.

Det är inte så enkelt.

Du får driva pensionatet hur du vill.

Om det är Jonna eller Lasse, så ser jag till att de är härifrån i morgon.

Det är nog för sent för oss.

Det är bara för sent om man vill det, om man aldrig trott på det fullt ut.

Du vill inte att han åker, eller hur?

Lasse har inte förstört äktenskapet.

Det är vi, och bara vi som har gjort det.

Vad gör du i så fall här inne?

Man kan inte konkurrera med den, va?

Inget kan mäta sig med den första kärleken.

Det vi har haft kan inget mäta sig med.

Vi har haft ett äktenskap.

Första kärleken är alltid speciell, men den är bara en fantasi.

–Den är aldrig på riktigt. –Aldrig?

Nej.

Jag var rädd för det.

Du var min första kärlek.

–Tack. –Så du kan lite svenska?

Ja.

Hej. Tack. Pepparkakor.

–Hej. Jag skulle behöva prata. –Jag ska just gå hem.

Vi ska skiljas.

–Jag vill att du gör bouppdelningen. –Ja, självklart.

Jag tänker kräva min del i pensionatet.

Liv.

Öppna.

Är det för mycket begärt att få veta vad som händer nu? Va?!

Jag har ju bara det här, Liv.

Du har bara det här.

MOBILSIGNAL

–Hej, gumman. –Hej. Ringer jag för sent?

Nej, inte alls. Ingen fara.

Mamma har inte svarat på hela dagen. Är allt okej?

Allt är bra.

–Jag kommer snart hem. –Mm.

Pappa, vad vill du ha i julklapp?

–Jag vet inte. –Jo, det gör du.

Snälla barn.

Hej då. Vi ses.

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT