Original subtitles

Mischa!!

Drunknad sen nån vecka kanske.

–Har han brännskador? –Nej. Hurså?

–Vi hittade en båt som har brunnit. –Finns ett samband?

Vi vet inte, men... Om det finns det var de flera på båten.

–Skål för Kim! –Du var borta länge. Jobbade ni där?

Nej. Fredrik betalade. Han hade pengar.

–Är hon tillbaka? –Kan vi ta det här i morgon?

Aaah!!

Du... 5 000 euro. Jag hoppas att resten av utgifterna kan förutses.

Dig kan man lita på. Sånt ser man.

Vad var det som var så viktigt?

Er far. Min bror. Nu vill jag veta sanningen från er.

Han hamnade väl i vattnet på egen hand.

Vilken otur han hade som ramlade rakt i en plastsäck.

Anna-Lisa tog livet av honom.

Du tog hand om kroppen! Du grävde upp den i somras!

Konrad... Han måste bort.

Här. Ta de där och lämna oss i fred. Det är 50 000 euro.

Nu håller du käft om allt som varit. Inte ett jävla pip vill jag höra.

Titta. Jag hittade det här. Hon har säkert inget emot att vi lånar det.

–Jaha... Vem då? –Cecilia. Det är hennes.

–Ska du inte äta nåt? –Jag är inte hungrig.

LJUD FRÅN HUSET

–Hej. Har du varit ute och kutat? –Ja.

Du måste ta eftermiddagspasset i matsalen. Lasse har ärenden.

–Absolut, jag tar det. –Hej.

I somras ville hon knappt skära lök.

–Hon går i mina fotspår. –Hoppas inte.

–Hon går längre. –Inköpslista. Tänk snabbt!

Kommer det mer snö får vi hyra en plog.

Vad...?

–Konrad besvärar oss inte mer. –Hur vet du det?

Jag vet det.

Fryser du inte?

Här stod jag när jag berättade för dig att jag var gravid med Cecilia.

–Jo. Jag kommer ihåg. –Jag var så nervös.

Jag trodde att du ville ta bort det. Att vi var för unga.

–Vi var inte för unga. –Det var vi.

Men vi klarade det ju fint ändå.

–Hon blev så fin. –Hon är perfekt.

Cecilia är det bästa som hänt mig.

Oavsett vad som händer, så kommer jag alltid att älska dig för det.

–Hej! Eskil var det, va? –Hej.

Varför går du? Missade du bussen?

Mobilen var urladdad. Nästa buss går inte förrän om en timme.

–Jag kör dig hem. –Du vet inte var det ligger.

–Nej, men om du visar mig, då? –Jag får inte åka med främlingar.

Det är bra. Men vi känner nästan varandra.

Jag och din mamma har pratat många gånger. Hoppa in!

Jag tar din ryggsäck. Så där.

–Vad gör ni i skolan? Nåt roligt? –Rymden.

Är det kul?

För varje sandkorn på jorden, finns det minst 10 000 stjärnor i rymden.

Oj, då! Så många?

Det finns en krater på Merkurius som heter Dostojevskij.

–Som författaren? –Han skrev "Brott och straff".

Kom inte och säg att du har läst den?

Jag har en: Tvingas flytta vartannat år eller bo på Åland i hela livet?

Ska den vara svår? – Mer rödbetssallad.

–Tänk om du hittar din favoritplats. –Då har man fått vara där i två år.

Fått uppleva mer än amatörteater på Åland.

I Vietnam var vi max en vecka på varje ställe.

–Det låter ju kul. –Mm, ett tag.

–Jag tror att Fredrik har kommit hem. –Varför tror du det?

–Det lyser i Mildreds hus. –Ska du gå dit?

–Jag vet inte. –Du måste prata med honom.

Du... Mördas med en frusen bajskorv eller kvävas mellan två skinkor?

Du är sjuk!

Nämen, Eskil är hemma nu. Bra. Hej.

Hej, vännen! Var blev du av?

–Han missade bussen. Jag körde honom. –Vad snällt.

Det är lugnt. Ryggsäck.

–Tack. Vill du ha kaffe? –Ja, tack.

–Är det du som har bakat? –Nej, det är Eskil.

Han har väl inte läst Dostojevskij?

Jo, då. Vi läser den varje kväll.

–Bor ni ensamma här? –Mm.

Är du skild, särbo eller separerad?

Änka.

–Jag beklagar. –Det är okej. Det är länge sen nu.

–Kommer man över sånt nån gång? –Att han dog? Ja.

–Att jag gifte mig med honom? Aldrig. –Mamma, det ringer.

Ursäkta. – Ja, det är Laura.

–Är du bra på det här? –"Rubriks" kub.

–Rubiks kub. –Ja, just det. Just det.

Alla sidor ska ha samma färg. Det är svårt.

Det finns väl nåt system?

Vad tittar du på?

Jag tänkte bara på systemet. Vi ska se. Du börjar med en sida, tror jag.

Så att... Prova att börja med röda sidan.

–Kolla, mamma. –Wow, så fint!

–Nej, jag får ta och...ge mig i väg. –Kan du inte komma på middag nån dag?

–Som tack för att du körde hem Eskil. –Jo, absolut. Vi ses.

Hej då.

Vad är det?

Jag tyckte mig se nåt, men det var nog bara ett rådjur.

Har du nåt kontrakt? Du har ju fått pengarna.

–Det har uppstått ett problem. –Vad då för problem?

–Lasse... –Ja?

Vad händer? Det känns som att jag hålls utanför. Oskar är instabil.

Han är frånvarande...

Han har nog svårt att lita på att du är tillbaka. Han blev knäckt.

Så vad ska jag göra nu? Bara vänta på att bli förlåten?

–Det kommer. –Tror du det?

Jag vet.

–Vad? –Du är bara annorlunda.

–Hur då? –Du kom hit, och tog hand om Oskar.

Du har investerat här. Inte bara pengar, utan även engagemang.

–Var det helt otänkbart? –Ja, det var det.

Men jag hade fel. Jag hade fel om dig.

Jag är ledsen, men du försökte köpa en båt med falska pengar.

–Hur vet ni att de är falska, då? –Serienumret.

Det är identiskt på alla sedlar.

–Varifrån har du fått pengarna? –Jag visste inte att de var falska.

Jag har aldrig sett en falsk sedel.

–Men vem gav dem till dig? –Ingen.

Nånstans måste de ha kommit ifrån. Det är 50 000 euro.

Det här är ju straffbart.

–Jag hittade dem. –Var?

Nere på isen. Vid gamla piren.

De bara låg där, så...jag tog dem.

–Här? –Ja. Jag var ute med hunden.

–Han hittade dem. –Låg pengarna på isen?

Ja. De var inlindade i en sån här...plastpåse.

–Har du mer? –Nej, fan heller.

Jag tänkte sätta sprätt på allt. Köpa en ordentlig båt.

Det är olagligt att behålla hittade pengar. Det vet du.

Åk ingenstans. Lämna inte ön innan utredningen är klar. Okej?

Okej.

Oskar!

Var fan är din bror? Jag vill prata med honom. Nu.

Gå in på kontoret.

–Vad vill du, då? –Jag satt hos polisen. Du lurade mig!

–Vad snackar du om? –Var du med? Jonna var väl inte med?

–Med på vad? –Det vet han bara själv.

–Var inte vi klara? –Pengarna var falska!

50 000 falska jävla skitpengar!

–Vilka pengar? –Vad gjorde du hos polisen?

De ville veta varifrån pengarna kom. Jag sa att jag hittat dem på isen.

–Men det kan jag lätt ändra på! –Vad handlar det här om?

Så du var inte med på det? Jag fick 50 000 euro för att hålla käften.

Men pengarna var falska. Lika falska som den där.

–Vad tänker du göra? –Jag kommer tillbaka.

Det kan du ge dig fan på! Och då vill jag veta hela sanningen.

Annars berättar jag allt för polisen.

Då står inte bara dåligt rykte på spel!

Det fanns inga försäkringspengar, va?

Från båten... Du hittade pengarna på båten som brann.

Jag försökte rädda dig, Oskar. Det var för din skull.

Jag visste inte att pengarna var falska!

Vafan...

Tänker du säga nånting, eller?

–Va? –Tänker du säga nåt?

–Jag hittade pengar som jag använde. –Varför ljuger du för oss?!

–Jag ville inte dra in er i nåt. –Kriminella pengar.

–Nån vill väl ha dem? –Nej. Ingen var på båten.

–Han drunknade förmodligen. –Polisen misstänker brott!

Vi har handlat för falska pengar? Det leder dem hit!

–Jag visste inte att de var falska! –Det spelar ingen roll!

–Finns några pengar kvar? –Nej.

–Då är Konrad vårt största problem. –Vi åker fast för det här.

Inte om Konrad håller käft. Men Wille... Förskottet han fick.

–Vi kanske får det om du ber honom. –Nej, aldrig i livet. Nej! Nej...

Är ni medvetna om att vi har fullt med gäster? Jag och Kim är ensamma.

Jag kommer nu.

–Oskar, kommer du? –Snart.

Hej. Jo, du... Det var en grej.

–Vad i helvete håller ni på med? –Kan vi ta det sen?

–Materialet kostar! –Kom in. De är falska.

–Vad menar du? –Pengarna.

–Vad fan håller ni på med? –Jag kan inte förklara allt just nu.

Kom förbi mig i kväll så pratar vi.

Snälla...

–Okej. –Tack.

Oskar!

Vad fan håller du på med?!

–Du ska få se. –Men vad...?

Oskar... Vad händer? Berätta vad...

Oskar!!

Vad har du på hjärtat, käre bror?

–Vad fan är det här? –Här... Hur mycket är det?

–Hur mycket?! –Det var 400 000 euro.

Du lovade mig, Lasse! Du lovade mig!

–Din jävla idiot! –Hur fan är du insyltad i det här?

Jag skulle förvara väskan. Jag visste inte vad som var i.

–Men när du fick veta det?! –Jag ville inte blanda in er.

–Vad gulligt. –Det var för er skull.

Var det för vår skull du ljög om summan?

De här jävla pengarna måste bort!

–Det är mycket pengar... –De är falska! Varifrån kommer de?

–Från båten. –Varifrån kommer de?!

–Jag försökte bara hjälpa er. –Vi klarar oss bra utan din "hjälp"!

Jävla idiot!

Du, det i botten på väskan... Är det din?

Men snälla... Det är klart att den inte är min.

Jaha, ja... Här står ni!

Ni ska in och smörja kråset, dricka brännvin och...äta julbord och...

Va? Vill ni veta att det var min bror Mauritz som bodde här?

Han har reparerat hela helvetet. Men en natt...försvann han bara.

Han försvann. Mauritz... Ingen jävel har sett honom, vart han tog vägen.

Det ryktas att hans kärring slog ihjäl honom.

De kommer att brinna i helvetet för det de har gjort! Allihop!

–Då kan man höra när han kommer... –Hej. Ert bord är ledigt, så gå in.

–Liv! –Varför stör du gästerna?

Vad gör du här? Du är bättre än de. Du är smart. Du behöver inte dem.

–Åk härifrån! –Gå hem, så kan vi prata i morgon.

Du är inte smittad av häxgiftet.

–Hej. – Jag måste be dig gå härifrån. –Och annars? Bussar du Oskar på mig?

–Annars ringer jag polisen. –Ring polisen!

–Gör det! Då kan jag berätta... –Vad gör du?

Jag förklarar för gästerna vem de äter hos!

–Kom nu. –Släpp mig, din jävla ynkrygg!

Den fega ådran har du efter din mor, vet du det? Hon var precis likadan.

–Hon gick bakom ryggen på Mauritz. –Nu lugnar du ner dig!

Du ska få veta sanningen, men ge fan i gästerna!

–Tror du att jag är rädd för dig?! –Hör ni, det räcker! Oskar...

Hej, Konrad. Så, så, så... Lugn. Hej.

–Hej, Jonna. –Hur är det?

–Har du fått i dig lite, eller? –Jadå...

Vi går in till mig, så kan du sitta ner och vila lite. Så.

–Är allt lugnt här? –Nej. Vad har hänt med Konrad?

–Vadå? Han har alltid varit galen. –Inte så här.

–Har ni bråkat medan jag var borta? –Nej.

Nej?

Ge fan i mig! Håll koll på häxynglen i stället!

Gå hem nu, Konrad. Åk ingenstans.

–Vad har han sagt? –Va?

Vad... Vad är det som har hänt?

Konrad hade fått i sig för mycket och skrämde gästerna. Det är lugnt nu.

Jag tänkte bara kolla med dig... Ni har väl inte fått in falska sedlar?

–Nej, varför skulle vi ha det? –Falska 50-lappar har varit i omlopp.

Nej... Nej, inte vad jag vet.

–Bra. Skönt. Hej då. –Hej.

–Lasse... –Ja?

Tycker du om svamp? Du är inte allergisk?

–Nej. Kan man vara det? –Jag vet inte. Min son påstår det.

–Bra. Vi hörs. –Ja, vi ses. Hej.

–Vad är grejen med snuten? –Ingenting.

Jag fattar att du är arg.

Du lovade mig att det inte skulle vara nån skit den här gången, Lasse.

Men du bara ljuger och ljuger. Och vet du vad?

Jag fattar om Konrad är less på att bli ljugen för. Det är jag också.

–Om ni inte berättar, så gör jag det. –Tror du att Konrad förstår?

Oskar kan inte bli dömd för nåt, det är hundra år sen.

-Hur tror du Liv och Cecilia tar det? -De kommer att förlåta.

–Pappa var hans bror. –Han slog mig och Oskar!

–Han hade fina sidor också. –Ja, men bara du fick se dem.

Du har haft det så jävla lätt.

Om mitt liv sett ut som ditt, kanske jag också kunnat förstå och förlåta.

Jag vet att ni hade det för jävligt.

Jag vet det. Men det är väldigt länge sen.

Det sitter fortfarande i. Sånt försvinner aldrig.

Nej...

Men hur länge kan du skylla dina misstag på din taskiga barndom?

–Har du sagt nåt? –Shit, vad du skräms!

–Sagt nåt om vadå? –Om det som hände mellan dig och mig.

Han vet att vi kysstes. Mer än så har jag inte sagt.

Vet du hur det känns att vara borta en längre tid – uppleva nya saker–

–och sen komma hem och märka att alla andra förändrats, alla utom du själv?

Alltför väl. Det var så jag kände i somras när jag kom hit.

Du och...Oskar och Jonna. Alla hade hittat sin plats. Alla utom jag.

Fast så är det ju inte längre.

Jag kanske inte är så förändrad som du tror.

Du ser ju. Jag går här. Städar upp, dricker slattar...

Och jag väntar på att du ska sluta ditt skift.

Allt är precis som för 20 år sen. Ingenting förändras.

Liksom vissa känslor inte försvinner bara för att man vill det...

–God natt. –God natt.

Hej. Dörren var öppen, men jag kan komma sen.

–Det är lugnt. –Vad är det som har hänt?

Vi visste inte att pengarna var falska.

–Skit i det. Varför är du ledsen? –Det är jag inte.

Du jobbar för mig, inget mer. Resten av mitt liv är inte ditt bekymmer.

Okej.

Förlåt.

Jag fattar inte vad jag håller på med. Jag vill ju ha dig.

–Vad säger du? –Jag vill ju ha dig.

Säg det igen.

"Den finner ingen glädje i orätten, men gläds åt sanningen."

"Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den."

"Kärleken upphör aldrig."

Jag behöver din hjälp, mamma.

Du visste alltid vad man skulle göra. Du hade alltid svaret.

Du vet vad du måste göra, Oskar.

Du vet. Det är du eller han.

–Vad gör du? –Jag ska ordna upp det här.

–Ta det lugnt. –Vad håller ni på med?

Ni fattar inte. Han ger sig aldrig.

Gubbjäveln tror att han kan köra med oss!

Ta det lugnt. – Jonna! Vänta!

Sätt dig! Sätt dig ner, för helvete!

–Sätt dig ner! –Det är han eller jag, Lasse.

Vad fan håller du på med, Oskar? Ta det lugnt nu. Okej?

–Är du okej, eller? –Ja...jag är okej.

Bra.

Oskar!

–Hej. –Hej.

Det finns inget dåligt fiske, bara dålig fångst. Minns du vem som sa så?

Ja.

Det är bara när jag är med dig som jag vågar säga att jag saknar honom.

Tack.

Vad hette hunden du hade som bet mig?

Brutus. Jag fick avliva den stackarn.

Jag kommer ihåg det. Vad jag grät. Jag trodde att det var mitt fel.

Fan heller. Hunden var inte frisk. Han fick stryk av sina gamla ägare.

De borde nog ha avlivat förra ägaren.

Du vet ju att han slog henne.

Din mor bedrog och förnedrade honom så mycket hon kunde.

Vad gjorde mina bröder för att förtjäna stryk?

De var inte Guds bästa barn. Anna-Lisa var inte lätt att leva med.

–Han fick inte ens en begravning! –Är det värdigt att ligga i skjulet?

–Jag vill veta sanningen. Förstår du? –Ja, jag förstår.

–Hur gick det till, då? –Det var inte mord.

Vad var det, då?

Jonna...

–Det var en olycka. –En olycka?

Oskar var 16 år och skyddade mamma.

Lasse: Oskar!

Han var ett barn, Konrad! Du måste förlåta honom, han var ett barn!

–Konrad... –Stanna, för helvete!

Du måste förlåta honom! Han försökte skydda vår mamma.

–Skjut, då!! –Vafan, Konrad!

Lasse...

Jonna!!

Släpp!

SKOTT

–Är du okej? –Jonna: Hjälp honom! Hjälp honom!

Konrad: Jonna! Hjälp...

–Hjääälp... –Hjälp honom, Oskar, för fan!

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT