Original subtitles

Vafan...

Så.

Du vill åka mer, va?

Din lilla grisunge. Du vill åka mer, va?

Men det får du inte.

–Vad vill ni ha för pålägg? –Du suger ju!

Ge honom ett hästbett, Kasper.

–Aj som fan, Kasper! –Lugn, grabbar. Ät.

–Hur många mackor? –Bara en.

–Kasper? –Nu har jag dig.

Klaga inte på mig, det är du som torskar.

–Nej, det där är mina. –Inte längre.

–God morgon. När kom du hem i natt? –Hur så? Är du orolig?

–Borde jag vara det? –Chico kan sina grejer.

–Vem fan är Chico? –Mammas älskare.

Nån du träffade i fängelset?

Det är du som förlorar...

John... Skulle inte jag kunna få låna tusen spänn av dig?

–Till vadå? –En ny klänning.

Hur många behöver du? När tänker du betala tillbaka?

–Efter i kväll. –Vi måste dra om fem minuter.

–Vart ska ni? –Vi ska träffa vår bankman Elise.

Sätt er.

–Tusen spänn, inte mer. –Tack, mammis!

Fokusera på spelet!

Om det här ska fortsätta, får jag börja jobba dubbelt.

–Du får börja sälja barnkläder. –Ska du gå nu?

Vad du gnäller, Kasper.

–Avfärd om tio minuter. Game over. –Snälla, jag är mitt i det!

Varför tar du alltid sån tid på dig? Vad är det du gör här inne?

–Kan jag få papper? Vad gör du? –Jag kommer.

Hon ska ha papper.

Ta varmt emot, mina damer och herrar, Juana!

Tack...

–Vadå? –Du filmar mig på toaletten!

Okej, okej, my bad.

Vad tänker du om att spela in resten av våra liv tillsammans?

–Jag älskar dig. –Jag älskar dig med.

–Vill du filma mig nu? –Varför inte?

–Det kanske är nåt intressant. –Vart är vi på väg?

Vad tycker du?

Chilla ner!

Vad gjorde du i går kväll?

Tänk efter så du inte åker dit för mened och får sex månader till.

–Du kommer att tycka jag är galen. –För sent.

Gustav gör ingenting. Han bara slappar hela dagarna.

–Så du spionerade på din son? –Nej, jag bara följde efter.

Okej... Vad såg du, då?

Jag råkade se ett snusk–SMS i hans telefon förra veckan.

Så han har en flickvän. Bra jobbat, Gustav. Vet du vem det är?

Det är Juana.

Och vad tänker du göra åt det?

Jag vet inte.

–Hej! –Tjena.

–Hallå! –Kan hon aldrig vara försenad?

–Du kanske kan lära dig nåt av henne. –Jag? Du är väl också sen?

Hej!

Hej!

Förlåt att vi är sena.

Det är ingen fara. Jag har gått runt och njutit av stället.

Och så träffade jag Urban som var en riktig gentleman–

–och visade var toan låg.

–Titta här. –Oj!

Vilken rolig retrologga. Är det du som har ritat den?

Gud, nej. Nina. Hon har börjat på Konstakademin.

–Fast min idé. –Vad kul!

Hon har vernissage i kväll på Kattis galleri.

–Hon skulle bli jätteglad om du kom. –Ja, varför inte?

Men apropå det vi skulle prata om.

Täcker inte bankgarantin era kostnader?

Nej, vi kommer nog att behöva lite mer pengar. Ytterligare 15 miljoner.

Oj... Tänk att Anders gamla marina kunde bli ett sånt mästerverk.

Villorna här kommer alla att bli ekohus–

–med extraisolering, värmeåtervinning och fiber.

En förnäm marina med restaurang och villor.

Ni behöver nog utöka er bankgaranti till 30 miljoner.

För att inte hamna i likviditetsproblem senare.

Det är mycket pengar, men det klarar vi.

Det är inte pengarna som är min banks problem, utan din familjs historia.

Ja, det förstår jag. Men det är som det är.

Vafan...

Hallå?

Polisen! Rör ingenting! Tack, jag tar över.

Ni kan backa undan lite. – Bolke, hur är det?

Kan ni backa undan? Tack.

–Hallå! –Hej, vad är det som har hänt?

Jag var några bilar bakom. Han körde rakt in i bilen där.

–Vi börjar längs ner. –Jag fixar det.

Jag ska bara kolla hur han mår.

Hej. Hur är det? Kan du ta dig ur?

Försiktigt, ambulans är på väg.

–Ta honom, Mimmi! –Stanna!

Idiot! Nu håller du käften.

–Tar du över här? –Aj, som fan! Ta det lugnt!

Tack för hjälpen.

Bra att du var här.

Res på dig nu!

Fågeln är inspärrad, med frön och allt. Han kraschade.

–Det fanns inget jag kunde göra. –Okej, jag återkommer.

–Nämen, vafan! –Bolke har torskat.

–Var är pengarna, då? –Hos snuten.

Vill du ha en drink till, eller?

Om tio minuter kommer Rosales sakna sina pengar...

Fixa till här, är du snäll.

Jag ska berätta i dag.

Men han kan göra vad fan som helst. Är du säker?

Jag gör slut.

–Kan jag följa med? –Nej.

Ja?

Okej. Jag kommer.

–Jag måste gå. –Va?

–Jag måste gå nu. –Nu? Vi ska ju käka...

Jag måste gå. Hej då.

Jag älskar dig.

Det är din mamma.

Vänta, jag kommer!

Vad gör...?

Hej! Vi hade vägarna förbi, vi tänkte bara...

Jag ska slänga sopor...

–Vi kan ta en kaffe... –Jag ska till en polare.

–Allt bra? –Ja, är det bra själv?

Vi kan inte binda honom till Barry. Bolke säger inte ett ljud.

Det här stressar Barry, då gör han misstag.

–Snyggt jobbat med Bolke, Mimmi. –Var du där när det hände?

–Ja, jag var på väg från mamma. –Bra timing.

Hej. Gör det ont?

–Behöver du smärtstillande? –Nej.

Okej. Den här mannen, känner du honom?

Nej.

Inte alls?

Jag förbehåller mig rätten att vara tyst.

–Var är han? –Toa.

–Sätt dig. –Tack.

Música, maestro!

Ni förlorade mycket pengar i dag.

Mina pengar.

Det var väldigt olyckligt, men vad ska man göra?

Ni är nu skyldiga mig tio miljoner.

–Hur vill du göra? –Jag har en container på väg.

–Kokain? –Ja. Hög kvalitet.

Väldigt sällsynt. Vi kan ta dubbelt betalt.

Inte i Sverige. Folk vill bara bli höga här.

Få bara ut det på gatorna och börja betala mig tillbaka.

Okej...

Juanita...

Ingen vacker kvinna har nånsin svikit mig.

Så jag skickar informationen till dig. Okej?

Är du färdig?

En sak till. De där isländska vildarna.

–Ja, de är ett problem. –De växer fort.

De köper sig in i marknaden genom att sälja billigt.

Exakt. Hur kan du tillåta det?

Hade det inte varit för maten hade jag redan stuckit.

Visst är den underbar?

Och de kvinnliga plitarna blir bara vackrare och vackrare...

Men... Dina besök, de...

Mamma tror att det kommer att gå bra. Hon hälsar.

Bra att nån är hoppfull.

Nytt vittne, ny chans. Snart är du fri.

Kom igen nu, vad är det?

–Gustav är ihop med Juana. –Åh, fan. Är han kär?

Om han är kär? Vad spelar det för roll?

Ja, det spelar stor roll.

Hallå? Det är Juana.

Du får väl prata med honom. Gå rakt på sak.

–Du är hans mamma. –Men om han inte lyssnar?

Det är tre saker som är viktiga.

Att ta det lugnt. Att lyssna. Och vara ärlig.

–Hur är det med John? –Jättebra.

Fint.

–Hej, älskling. –Hej.

Hej.

Vad gör du?

Ta det lugnt.

Du... Jag...

–Jag vill prata med dig om en grej. –Vad vill du säga?

–Hur är det? –Bra. Hur mår du?

Bra.

–Jag... –Jag släpps ut om en vecka.

–Va? –"Va?"

Lite gladare kan du väl se ut?

Det blir ingen påbackning på straffet. Jag kommer ut som planerat.

Håller du på med nån annan skit?

–Kladdar Barry på dig? –Nej.

Jag vill bara ut och börja knäcka igen.

Rosales vill ha in mig istället för den där fucking tönten Barry.

Jag har varit tyst här inne och det vet Rosales.

Bra,

Jag måste gå. Jag ska till jobbet.

Jag måste... Jag måste gå tidigare.

–Vad ska du göra? –Möte.

–Men vi hörs. –Du har bara varit här i tre minuter.

–Ja, men jag har bråttom. –Så du bara drar?

–Hej då. Jag måste sticka. –Okej.

Gå då.

Juana?

Hej. Hur är det med dig?

Det är bra. Det är de här besöken... Det är så jävla jobbigt.

Vad gör du här?

Jag har varit och hälsat på en vän.

Du är inte gravid?

Jag fick veta att Speedy kommer ut om några dar.

–Det är bara det... Ja, hej då. –Hej.

–Välkomna. –Tackar, tackar.

–Sätt er. –Är det du som är Larus?

–Nej. –Okej...

Hej, mina vänner! Välkomna!

–Larus. –Tack. Barry.

Tjena.

Så. Varsågod.

–Ojojoj. –Tackar.

–För en ny vänskap? –Ja... "Skál".

–L:et måste gå ut i kinderna. "Skál." –"Skál."

Ja, ja. Skál.

–Ja, det är bra. –Skål.

–Jättegod. –Kan vi prata nånstans?

Självklart.

Här är hårnät.

Så.

–Känner du av konkurrensen? –Ja, det gör jag.

Testa det här.

Grovmalen torsk, räkor, krabba, bläckfisk, hemliga kryddor.

Min mamma sa alltid att man måste äta när man pratar.

Men jag äter inte fisk.

–Ska du ha en grej? –Ja, fan...

Marknaden är tillräckligt stor för oss båda.

Absolut, håll dig bara på din planhalva–

–och sälj till marknadspris så är allting lugnt.

Jag vill helst inte komma tillbaks hit.

–Får jag behålla den här? –Självklart. Det klär dig.

Tack snälla.

–Jättegod. –Tack.

Jag vill veta vem han köper av.

Det här kan leda till krig. Inte bra för affärerna.

Krig är våra affärer.

Ska vi åka dit med en riktig bil, väcka lite uppmärksamhet?

–Yes! –Ska vi komma dit i en konservburk?

Vet du hur mycket en samlare skulle ge för den?

–Sälj den. Vi behöver pengarna. –Skit i det, då.

–Du kan få köra min bil. –Du kan få köra hem.

Så går det när man kör omkring med en dator på hjul!

Jävla billarm...

–Hej! –Gud, vad rädd jag blev!

Förlåt, det var inte meningen att skrämmas.

–Jag knackade på där nere, men... –Vad fin du är!

–Hej. Hur är det med dig? –Det är helt okej.

–Hur känns det att bo hemma igen? –Jätteskönt.

–Sova i sin egen säng. –Ett steg i taget.

–Hej! –Hej.

Hej, killen. Vad stor du har blivit.

Hej!

Är han inte fin?

Han har börjat äta själv nu.

Vad fint det var att se honom.

Ska du med till Kattis galleri?

Nej, det är för mycket folk. Jag klarar inte av det nu.

Men oroa er inte över mig, jag är lite trött bara.

–Jag ringer dig. –Ja. Vi ses en annan dag.

–Hej då. –Hej då.

Förlåt, jag visste inte vad jag skulle...

Det är lugnt, det gick jättebra. Då åker vi.

Visste du att det är billigare att utbilda en person vid Harvard–

–än att låta honom sitta i ett svenskt fängelse?

Jag kostar staten 5 500 kronor per dag.

Det är ju för fan kriminellt.

Ja...

Men det här är ju ett ljus i mörkret.

–Hej! –Tack så mycket.

–Det var jättelänge sen. –Hej.

–Är du nervös? –Nej.

–Har du sålt nåt? –Inte än.

Det ska bli jättespännande.

Jag ser lite champagne där. Vill du ha?

–Ska jag ta de där? –Det här är Kattis.

–Hej! Och du är? –Jag är Lollo.

–Jag är fru till Simon. –Jaha!

Det är du som är gift med Simon! Det här var fint. Dyrt!

–Hej, mormor! Kul att du kom! –Vad fin du är! Så.

Jag stannar inte länge. Det är för mycket folk.

–Men det är bra för mig. –Kultureliten! Tjena.

Det finns en massa cola, chips och jordgubbar.

–Var då? –Där vid bordet.

–Hej! –Hej, hjärtat!

–Hej. –Grattis.

Vad fin klänningen blev.

–Varsågod. –Ska jag öppna nu?

Wow! Det är ju din.

Det var det i 30 år, nu är det din.

Gud, vilken fin ny du ha satt på. Tack så mycket.

Jag ska bara gå...

–Hej! –Tja!

–Schysst show, syrran. –Show?

–Ja, vad ska man säga? –Vernissage.

–Hur går det? –Jag tror mamma vet.

–Men jag fattar inte hur. –Mammamagi. Skitkonstigt.

–Berätta så slipper ni smyga. –Speedy.

Just det. Var försiktiga.

–Lycka till. –Tack, vi snackar mer sen.

Tjena, boys.

–Nå, vad tycker ni? –Jag tycker hon är rätt duktig.

Rätt duktig? Hon är fan bäst!

Ja... Man undrar bara lite vad hon har i skallen.

–Hej då. –Vadå? Ska du inte komma med?

Nej, jag skulle bara åka med en bit. Tack.

–Hur hade du tänkt fixa det här, då? –Jag har fan ingen aning.

–Hur mycket som helst... –Oj, förlåt!

Ingen ser, kör!

Göm den!

–Hej då. Var rädd om dig. –Detsamma.

Jaha, boys. Coola brorsan måste dra. Vi ses.

Nämen... Vad tjusig du är!

–Skurken kom. –Hörru...

Passa dig noga, somliga som säger så försvinner spårlöst.

Och jag lovar inte att köpa nåt. Min smak är lite mer förfinad.

Jag gillar djur, solnedgångar och såna saker. Bara så att du vet.

Hej.

–Jag kanske borde ha ringt först... –Gav inte du honom sparken?

Jo, från Rose. Nu har han blivit omplacerad till skurkavdelningen.

Kukhuvudet... Är du lika intresserad av konst som Barry?

Nej, vi har väl inte riktigt samma smak.

Vad har du för smak, då? Självmordsbenägna blondiner?

Förlåt, men du vet att jag inte hade nåt val just då.

–Simon... –Ja?

–Du har nåt på näsan. –Har jag?

Det ska ju inte vara där, det ska vara i näsan.

–Vafan... Är du här på jobb? –Nej.

Jag är stor konstälskare.

–Har du sett till Barry på sistone? –Vi rör oss inte i samma kretsar.

Sonja! Hej!

Och Emil!

Trevligt!

Jag är rätt tajt med en av dina polare. Hans Bolke.

Fint att du håller på med välgörenhet nu, Barry.

Och tack för miljonerna du skänkte polisen tidigare i dag.

–Det behövdes verkligen. –Är alla glada, är jag glad.

Vi ses.

–Jag har verkligen saknat dig. –Det är inte ömsesidigt.

–Men vafan gör han här? –Tittar på tavlor.

Han är min konstrådgivare.

–Välkommen. –Oj!

–Varsågod. –Tack!

Okej, jag går och bajsar.

Får jag ta en till?

–Allt bra? –Ja.

–Jag ska köpa en tavla. –Jaha. Vilken då?

Den av dig i fängelset. Jag är så stolt!

–Okej... Var hänger den? –Där borta!

Nu ska jag hem. Jag hör inte vad jag själv tänker.

–Ska jag köra dig? –Jag tar en taxi.

–Kan vi åka hem nu? –Åk med mig.

–Kan du inte ta Nico med dig? –Självklart.

Hans grejer är där borta.

Kan inte det där stambytet bli klart så hon kan flytta hem?

Vet du hur många bajsblöjor du har sluppit på grund av mamma?

–Berättade du för honom? –Nej. Det var inte läge.

Okej.

Jag hatar att han fortfarande styr mitt liv.

Men jag är inte rädd för min skull, utan för din.

Speedy accepterar ingenting. Han dödar dig om han får veta.

Kom du hit bara för att berätta att jag ska dö nu?

Till mig? Vad...?

Shit... Vad är det här?

Öppna den sen, okej? Och ring mig.

Okej. Tack.

Jag älskar honom.

Du vet vad hon och Barry håller på med?

–Du ska inte säga nånting. –Du vet att hon är med Speedy?

–Mamma, sluta bara. –Vet han om er?

Hur vet du om det? Har Barry sagt nåt?

Nej, jag såg er nu. Hur länge har det här pågått?

–Det spelar ingen roll. –Du får vara ihop med vem du vill.

–Exakt. –Men inte Juana.

Hör du dig själv?

Gå.

Jag höll på lite själv när jag var ung. Inte på den här nivån...

Där är du ju. Du måste vara så stolt!

Vet ni? Nu kan jag säga att jag har goda nyheter.

–Du ska köpa en tavla? –Ni är godkända av banken!

–Wow! –Gud, vad skönt!

–Vänta, vi måste skåla. –Ja, det är klart.

Sonja, jag är så imponerad av dig. Du verkar ha allt under kontroll.

Jag menar det. Det är inte många som kan gå igenom det du gjorde–

–och sen komma ut hela på andra sidan.

Framför allt har du klarat barnen så bra. – Tack.

Jag tar en till. Skål!

Håll in. Kom igen. Okej, nu. Kör.

Fuck! Fan, vad jag blev snurrig!

Jag är imponerad. Du har verkligen en egen stil.

Som en slarvig Linus Areklew. Känner du till honom?

Fast då har jag inte en helt egen stil.

Är du nervös? Bra.

Den där! Den är mäktig. Den gillar jag.

–"Kidnapped" heter den. –Heter den det?

Backa och kolla lite.

Nämen... Jaha.

Okej... Den köper jag nu.

Inte ska den hänga här för allmän beskådan.

Se men inte röra. Den får du inte ta med dig hem.

–Nähä. –Men du får ta med mig hem.

–Gärna. –Nej, jag skojar bara.

Vi gör så här. Vi sätter en liten röd prick här i hörnet–

–så är den såld till Barry.

Ska vi köra lite?

Linus och Kasper, stanna!

Jävla skitungar!

–Hur mycket har du druckit? –Va? Tillräckligt...

Du... Måste vi åka hem?

Och då tänker du?

Tänk om man skulle åka till nåt ställe där man kan vara lite i fred?

–Och göra nåt annat. –Det är jag som kör bilen.

–Vart tänkte du köra? –Vi får väl se.

Du har kört alldeles för länge nu. Det är min tur.

Om jag klättrar över och samtidigt... Oj.

Vänta, vänta... Nej.

En tripp in till stan, vad säger du?

Om din pappa kommer på oss, är vi helt körda!

–Ge mig. –Vad fan gör du?

–Du får styra. –Jag tänker inte styra!

Här, du får styra.

Då styr jag med snoppen!

Vad gör du? Titta på vägen, Kasper! Fan, vi kommer att dö!

–Tack ska ni ha. –Hej då!

–Elva tavlor sålde jag! –Fan, vad duktig du är!

Jag visste det. Jag hade aldrig satsat på dig annars.

Tack så jättemycket för allt. Vi hörs i morgon.

–Jag vill inte... –Jo, det vill du.

–Fuck, vad rädd jag blev! –Det är jag!

Gud...

Kan vi sätta oss och snacka nånstans?

Jag skulle behöva det om inte annat.

–Det kan du glömma. –Nina...

–Får jag förklara? –Nej.

Jag tycker att vi borde åka hem nu.

–Har du ett tåg att hinna med? –Fan, vad du är tråkig!

Åh, jävlar... Vad var det?

Jag vet inte. Du får gå ut och kolla.

Okej. Här, ta den.

Ser du nåt?

–Vad var det, då? –En grävling.

En grävling?

Då åker vi hem, då.

Så ja...

Det är bara nåt billarm.

Men du... Tänk om det är vår bil?

Vafan...

–Nej, du får kolla. –Vafan...

Don't move.

Ha! Ja! Jag sa att du inte fick röra på dig.

Dra ner strumpbyxorna.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com