Original subtitles

Vilken riktning han tog? Jag tippar mot saloonen.

-Vi måste få tag på honom! -Vi kan ta vägen över slätterna...

-...genom Crazy Man's pass. -Vi rider dag och natt, mr Peasley.

Vi får ett fint byte i dalen.

Är nåt fel?

Vi tar dem!

De såg unga ut. Hon kan ge 500, kanske 600 dollar.

Där är han! Ta honom framifrån.

Era usla vildar! Jag ska se till att ni hänger före solnedgången!

Mord, lemlästning och våldtäkt. Lagen är skyldig er en tjänst.

Jag ser det inte nödvändigt att begå de brotten.

-Guvernören i Missouri benådar honom. -Tror du guvernören går med på det?

Han kommer nog att lita på mina instinkter.

Hur övertyga en domare om ett milt straff när han har begått flera mord?

-Ni är för snäll mot mig. -Varför skulle jag inte vara det?

Domaren har inte rätt, enligt mig.

Att sätta en kula i sheriff Martin Stillman går inte obemärkt förbi.

Jag väntar på stationen, så kan ni anmäla er själv.

Skjut inte!

De började. Vi går efter, vi dödar.

Sex kor är inte mycket för att behålla friden. Samla ihop hjorden!

Nu är vi kvitt.

Mr Macahan!

Allt kommer ju att dokumenteras under er utlämningsprövning.

-Är det nåt ni inte vill se i tryck? -Nej.

-Luke sitter i fängelse! -I fängelse?

-Jag borde bege mig till New Mexico. -Luke kan behöva en advokat...

Ja, du kanske borde resa dit, Josh.

Sheriff Stillman. Ni har väl hört att han inte är sheriff längre.

Han är en välbärgad man nu. Men han bryr sig inte om pengarna.

Han tänker bara på en grabb som gav honom en ond arm.

Jag ska få Luke Macahan att ångra att han lämnade fängelset.

Det är små metallbitar på roten.

-Det ser ut som guld! -Det kan det vara.

Vi har hundratals dollar! Om bara farbror Zeb vore här!

Den där Peasley!

Inget slår hemlagad mat.

Synd att ni glömde löken.

HISTORIEN FORTSÄTTER...

Du är en kvinna med smak, Molly. Du har öga för kvalitet.

Tack. Det har varit roligt att samla på dem.

Tack för arbetet ni har gjort här. Ni är inte klädd för det.

Mina friarkläder har sett värre ut.

-Friarkläder? -Jag har alltid en uppsättning med.

Reskläderna luktar gammalt läder efter ett tag.

Kvinnorna gillar inte det.

Nej, jag förstår att vissa kvinnor motsätter sig det.

Mr Peasley, känner ni att det är rätt tid att...

...bära friarkläderna?

Hör på, Molly... Jag vet hur du måste ha det.

Som änka blir du väl lite ensam ibland.

Det är svårt att prata om det.

I all anständighet.

Mr Peasley, jag har aldrig träffat en man som ni.

-Nån som är så rättfram? -Ja, det också.

Ser en man nåt han vill ha måste han bara gå fram och ta det.

Ja, givetvis...

Eftersom vi ändå är rättframma, mr Peasley...

...och eftersom ni lämnar oss snart och vi antagligen inte ses igen...

Jag försöker vara artig.

Vänta nu, vad menar du? Att du inte vill rulla runt i höet?

Rulla runt i höet? Kära nån, nej!

Vad tänker du på?

-Jag vill veta vart vi ska. -Är du döv?

Jag vet att ni sa att vi ska till domaren, men ni gör mig nervös.

-Ska jag låsa in dig i cellen igen? -Nej!

Hej, pojkar!

Hej, Mary.

Trevligt att se dig, grabben min.

-Vad nu? Är det här nödvändigt? -Det finns regler när fångar flyttas.

-Men om ni tar ansvaret... -Dave spelar tuff...

...men ungarna älskar hans lekar.

Dave, köp dig en drink på min nota, så pratar jag med Luke.

-Vilken tur att ni är tillbaka. -Jag önskar att jag hade varit här...

...och kunnat avråda dig från att göra intervjun i Chronicle.

Jag ber om ursäkt, domaren. Det såg inte bra ut.

Mannen från tidningen, Walters, bara dök upp i fängelset.

Han sa att det skulle dokumenteras vid prövningen.

Vi pratade bara.

Guvernörnes advokat tyckte inte att det hjälpte dig.

Kom, så ska jag presentera dig.

Mr Knight, det här är Luke Macahan. Ni kommer att ses en del.

Det går bra så länge du inte ger fler exklusiva intervjuer.

Det var dåligt omdöme. Men vi har båda blivit lurade av pressen.

Jag antar det.

-Jag tar en brandy. Och du, Luke? -En öl, tack.

Från och med nu pratar du bara med domaren och mig.

Om inte skickas du till Missouri för rättegång.

Zac här mjuknar inte förrän magen skriker om nåd.

Jag har fått nyheter från Missouri.

Det blir inga problem så länge Luke är någorlunda ren.

Prövningen sker om några veckor. Det är tillräckligt med tid-

-för alla som vill vittna för eller emot.

Det blir informellt, och...

-Det är han. -Vem?

Stilman. Sheriffen jag sköt i Missouri.

Han ser inte ut som en sheriff. Kläderna han har på sig...

De kostar en sheriff tre månadslöner.

Han gör affärer i foderbranschen. Han har blivit rik.

-Han är tydligen här för att vittna. -Han såg säkert tidningsartikeln.

Sir, jag gissar att ni är domare Rensen.

Det stämmer.

Får jag ställa ett par frågor till domaren angående-

-den farslikhande prövning som ska hållas här?

Jag tar illa vid mig av er ton och er antydan.

Och jag tar illa vid mig av att mördaren Macahan får gå fri.

Mr Stillman, jag är ledsen för er arm.

Men ni försökte lyncha mig i stället för att låta lagen göra sitt.

Mina herrar, ni får göra upp nån annanstans.

Du är en feg desertör, tjuv och mördare!

Jag föreslår inte att ni upphör ert opassande beteende. Jag säger det.

Får jag fråga när prövningen börjar?

-Om två veckor. -Ni begränsar väl inte vittnena?

Inte alls. Prövningen fortsätter-

-tills alla intresserade parter har fått säga sitt.

Hur kan han vittna om den dagen? Han ville ha en privat galgfest.

Hans ära tvingar honom att berätta sin version-

-men jag tror inte att den kan skada dig, Luke.

Om det inte finns nåt i ditt förflutna-

-som ögonblickligen kan göra ditt vittnesmål misstänkt?

Är du säker på att alla anklagelser mot dig står i din hemställan?

Med andra ord, grabben...

Vi vill inte ha några överraskningar under prövningen.

Jag ger er mitt ord. Det finns inga andra anklagelser mot mig.

Allt jag har berättat för domaren är sant. Jag svär vid Gud.

Det är bäst att du talar sanning. Annars kan bara Gud hjälpa dig.

Tack.

Hej, igen.

-Det var ju smickrande... -Just det, nu minns jag!

Just det! Du är flickan som hängde över räcket när vi red in.

-Är det vad du minns? -Du vet vad jag menar.

Vill du slå dig ner?

-Tyvärr, grabben. -Kom igen, polismästaren.

-Jag vill bara prata med... -Doreen.

Har du fått träffa domaren?

Vi tar det en annan gång.

Säg mig en sak. Vem skrev fängelsereglerna? Ni?

Sluta vara fräck. Vi går tillbaka.

-Gör jag rätt? -Ja, enligt boken.

Ja, massa småbitar!

-Hela bäcken är full av guld! -Om det är guld, ja.

-Var inte så pessimistisk. -Det kommer att visa sig.

Det är det verkligen.

Det är det verkligen.

Det finns säkert tillräckligt med guld till en tjusig vagn.

Om det verkligen är guld. Det kan vara en annan metall...

-...eller sånt där falskt guld. -Moster Molly, säg inte så.

-Det finns säkert nån i stan som vet. -Vi ska inte fråga nån.

-Vi ska hålla det hemligt. -Guldet finns ju på vår mark...

-...så det tillhör oss. -Ja, det gör det, men...

...guldfyndigheter påverkar folk på konstiga sätt.

Se på mr Marshall, han som hittade det första guldet.

Folk strömmade till hans mark när nyheten kom ut.

De dödade och åt hans boskap medan de grävde upp hans guld.

-Så hemskt! -Och inkräktarna hade vakter...

...för att hålla Marshall borta från sin egen mark medan de tog guldet.

Vi håller det hemligt tills farbror Zeb kommer tillbaka.

Lägg det där, bara.

Vi behöver mer ved. Jag ska låta bönorna puttra i kväll.

Jag gör det.

Jag ser ert förbannade ljus.

Sluta signalera, era trähattar!

Mr Tap!

Vänta, grabben! Jag kan förklara.

Det är mina vänner. Oroa dig inte.

Jag ville inte göra det, men du gav mig inget val.

Jag ska ta loss dig.

Herregud...

Är det Otterbelt?

Det har hänt en olycka, Zeb. Grabben föll av hästen.

Han ser ut att ha brutit nacken.

Han är död.

Må han vila i frid.

Jeffrey, mår du dåligt och känner att det är ditt fel-

-eftersom Otterbelt dog när han gjorde dina sysslor?

Efter att han lät mig driva hjorden för honom...

Jag vill så gärna be om ursäkt för mitt beteende.

Och för hur jag pratade med honom. Jag fick aldrig sagt det.

Det sker ofta. Man försöker bättra sig när det är för sent.

Jag var så elak mot honom, bara för att han var indian!

Att hata nån som är annorlunda beror på att man inte förstår.

Förståelse kommer med åren. Det händer inte för alla-

-men jag trodde att jag visste vem du var ändå från början.

-Vem jag var? -Jag trodde att du var som jag...

...1 din ålder. Jag ville bli stor fort.

Men pojkar måste tänka mycket om de ska växa upp till män.

Det tror jag att du kommer att klara.

Hade jag inte trott det, hade du inte fått rida med oss.

Synd att vi förlorade grabben, Zeb. Jag gillade honom.

Ja. Det gjorde jag också.

Här vore bättre, det nordvästra hörnet av sektion 22.

-Jag tänkte mer på nåt längs bäcken. -Den går över Macahans område.

-Men den här delen, bredvid Macahans? -Ja, men där finns inget vatten.

-Jag tar den. -Ni får inte ta Macahans vatten...

-...om de inte ger er tillåtelse. -Okej. Hur snart kan jag köpa marken?

Har ni bråttom?

Det finns alltid sätt att skynda på saker.

Jag frågade runt och ni ska visst vara bra att göra affärer med.

På vilket sätt?

-Menar ni att påskynda dokumenten? -Jag tänker på annat.

-Det är pengar för att prata. -Att prata har aldrig skadat nåt.

Är det inte alla de vackra damerna Macahan? Molly...

-...tack för pengarna på banken. -Ni förtjänade dem, mr Peasley.

Ni reser väl vidare nu. Vi önskar er lycka till...

-...var än ni ska. -Jag tänkte slå mig ner här.

Slå rötter, som man säger.

Vår lilla stad har inte mycket som intresserar er.

Inte staden, men jag har samma pionjäranda som Macahans.

-Jag har ansökt om ett hemman. -Ett hemman, mr Peasley?

Ja, jag har sökt om en bit mark bredvid er.

-Ni? Bredvid oss? -Du ser överraskad ut.

Tänk, Molly, vi kan låna socker av varandra, eller vad grannar nu gör.

Vet ni vad jag ska göra? Jag ska tillaga en kalkon-

-så att vi kan sitta runt bordet som en familj och fira.

Som det anstår en god granne, Molly.

Vissa saker önskar man inte ens sin värsta fiende!

Det här är verkligen en sån sak.

-Hej, jag... -Jag hörde ingen knackning!

Förlåt, jag tänkte mig inte för. Jag heter Josh Macahan.

Jaså... Lukes bror? Jag är polismästare.

-Vill ni ha lite kaffe? -Gärna, sher... polismästaren.

Det har varit en lång dag.

-Hur mår Luke? -Fint.

-Han sover nog nu. -Väck honom inte för min skull.

Lukes bror, alltså? Ni är ju en ung man.

-Slå er ner. -Tack.

-Varför är ni här? Rättegången? -Rättegång? Ni menar väl prövning?

Det ena leder ibland till det andra. Men ni har rätt i Lukes fall.

Han kommer att klara sig bra.

Tack. Det är gott att höra. Luke är ingen bandit.

Ord från en trofast släkting.

Det handlar om tidigare handlingar. Hur blev han så skicklig med vapen?

Farbror Zeb har lärt honom en del. Han säger att en man utan pistol...

-...ber om problem. -Det är sant, sorgligt nog.

Men Luke sa nåt i tidningsartikeln att han träffade en karl som var...

...nästan en trollkonstnär med pistolen.

Det måste ha varit då Luke reste i de norra områdena.

Ja, jag minns att han lärde känna en snabb skytt.

Så Luke reste med snabba skyttar? Så intressant, Josh.

Vänta nu. Jag sa inget om att Luke reste med nån särskild.

-Inte? Det tyckte jag att du gjorde. -Ni fick det att låta illa.

Då missförstod jag dig visst.

Ni gjorde visst det.

-Jag kan komma tillbaka senare. -Vi ser om din bror är vaken.

-Han är vaken. Kom in! -Josh!

-Hej! Vad gör du här? -Jag kom till dig. Du ser bra ut!

Ni ska få umgås i fred.

Sätt dig ner så pratar vi.

Hur mår Laura och Jessie och moster Molly?

De fick problem på väg hem från Clearwater, men de hade det bra där.

-Vad menar du? -Diligensen gick sönder...

...och Jessie gick vilse i öknen. Men hon mår bra nu.

Luke, den där tidningsartikeln gjorde oss oroliga.

Lyssna, Josh...

Att se sina egna ord i tidningen...

Det såg ut som om jag skröt över att ha skjutit folk.

-Jag gillar inte polismästaren. -Han är tuff.

Josh, jag uppskattar att du tog dig hit för att träffa mig-

-men det var inte nödvändigt.

Hela familjen var orolig. Jag ville se om du behövde hjälp.

Moster Molly gav mig 200 dollar som du kan spendera på vad som helst.

-Som en advokat, till exempel. -200 dollar?!

Det var jättesnällt, men...

Jag tror inte att jag behöver nån advokat. Domaren är farbror Zebs vän.

Han säger att allt jag behöver göra är att säga sanningen.

Men jag räknade inte med en sak.

Stillman är i stan.

-Sheriff Stillman från Missouri? -Ja, och han ska vittna.

Jag hoppas bara att ingen tror på hans historia.

-Man blir trött på den här cellen... -När du kommer ut ska vi fira!

Vi slår klackarna i taket!

-Fint att ni har skoj. Tiden är ute. -Min bror kom ju precis.

Jag vet. Jag lät honom säga hej, men ett riktigt besök-

-måste man ansöka om på förhand.

Polismästare Russell skriver alla regler.

-Behöver nu nåt, Luke? -Nej.

-Ta dig ett bad och vila upp dig. -Okej.

Vi ses senare, Luke.

Hallå, se upp!

Förlåt, jag är så ledsen!

-Jag är en klumpig idiot! -Det stämmer, det!

-En klumpig vadå? -Idiot, frun. Här, jag hjälper er.

Förlåt.

-Varför sprang ni in i mig? -Det finns så mycket att se på här.

-Att se på? Är det nåt som händer? -Jag har aldrig sett en sån här stad.

Jag hjälper er.

-Är ni ny i stan? -Jag hälsar på min bror Luke.

Ni kanske känner till honom, han har ju varit med i tidningen.

-Luke Macahan? -Ja. Jag heter Josh Macahan.

Hoppas att jag inte förstörde nåt. Får jag bära hem dem åt er?

-Nej, jag... -Snälla?

Det är det minsta jag kan göra.

Om ni vill. Jag bor däråt.

Vart ska vi?

-Det är nog bäst att vi tar lite var. -Ja, ni har nog rätt.

Jag har varit avundsjuk på Luke, för att han får resa så mycket.

Men det var nog inte så roligt att vara eftersökt.

Att aldrig veta vad som händer i nästa stad. Allt är lugnt, säger han.

Han ska bara säga sanningen.

-Vi ska fira när prövningen är över. -Får jag vara med?

Det vore jätteroligt.

-Nåja, här bor jag. -Vilket stort hus!

Cattlemen's Club. Det är väldigt exklusivt.

Jag är servitris. Vi får kost, logi och lön.

På tal om servering... Jag har inte ätit sen i går.

Vet ni var man kan äta och ta ett bad?

Vi har ett kinesiskt bad runt hörnet.

Och så har vi ett privat bad. Det är lite dyrare.

Maten serveras också privat. Har ni råd att slå på stort?

Jag har nog med pengar. Moster Molly gav mig 200 dollar.

-200 dollar? -De är först och främst till Luke.

Men han behöver dem visst inte.

-Så det är riktigt exklusivt, alltså? -Josh...

Med 200 dollar tillhör du en väldigt exklusiv klass.

God dag, Clara. Det här är min vän Josh.

-Trevligt att träffas, Josh. -Josh behöver ta ett bad.

-Och vi ordnar kläderna också, okej? -Okej.

-Kläderna? -Kom.

Jag har aldrig...

-Aldrig nånsin... -Lägg dina saker på stolen, Josh.

Vad vill du ha att äta?

Allt ingår i priset, så varför inte beställa biff?

Biff? Ja, det blir bra.

Jösses... Se bara.

Jösses...

Det här badkaret är stort nog för tre personer!

Eller två. Bekvämt.

Det må jag säga.

Det hänger en kimono bakom dörren. Jag beställer middag.

Det hänger en kimono bakom dörren. Jag beställer middag.

Kimono? Du har den på dig medan dina kläder tvättas och torkas.

-Det tar ungefär två timmar. -Okej.

Det var verkligen gott.

Vet du...

Bortsett från min mammas mat, som hade sin egen smak...

...är det här det bästa jag nånsin har ätit. Och nånsin kommer att äta.

Du kommer att äta ännu godare mat.

Du kommer att bli en framgångsrik bonde. Eller har ni en ranch?

Det är bara ett hemman, så vi är bara bönder.

Men vi kan spara pengar, och innan du vet ordet av...

-...har vi en hästranch. -Så fint att ha nåt att drömma om.

Vad kan man drömma om mer än det här?

Fast inget av det tillhör mig. Det är skillnaden.

Du jobbar hårt för nåt som en dag inte kan tas ifrån dig.

Min mamma sa nåt liknande en gång.

Doreen...

Du har de brunaste ögon jag nånsin sett.

Jag menar det, jag...

-Jag har aldrig sett nån vackrare. -Det säger du väl till alla flickor?

Nej. Jag har ingen flickvän, och jag har aldrig sagt det till nån.

Jag säger inte saker som inte är sanna.

-Ljuger du aldrig? -Nej, varför skulle jag det?

Nej, säg det, Josh.

Hej.

Hej.

Jag försökte låsa dörren, men det fanns inget lås.

Jag dricker alltid champagne i bubbelbadet. Vill du pröva?

Nog bubblar det, alltid. Jag har aldrig sett så bubblig tvål förut.

Det doftar som syrener. Som ängarna på våren.

-Vi skålar för din bror Luke. -Just det, prövningen.

Det smakar som läsk. Men man känner sig lyckligare.

Skål för att känna sig lycklig.

Luta dig framåt.

-Så att jag kan tvätta dig på ryggen. -Åh, ja.

Tror du att jag vill drunkna?

Det kittlas.

-Vill du att jag ska sluta? -Det sa jag inte.

Du doftar syrener. Som de där ängarna på våren.

Det gör du också.

Doreen. Jag måste säga en sak.

Jag gillar dig. Jättemycket.

Jag gillar dig också, Josh.

Jag tänkte att du kanske gjorde det.

Du tror säkert att jag har varit med många kvinnor.

-Det har du säkert. -Det är vad jag försöker säga.

-Jag har inte det. -Inte?

Vill du höra sanningen? Jag har inte ens kysst en flicka.

-Det har jag svårt att tro, Josh. -Det är helt sant.

-Vill du kyssa mig? -Ja.

Väldigt gärna.

-Jag vill bara inte utnyttja dig. -Det gör du inte.

-Du vet väl vad jag menar? -Jag vet att du aldrig skulle det.

Utnyttja mig.

-Så det är okej? -Vadå?

-Om jag kysser dig? -Jag blir galen om du inte gör det.

Du måste vara trött.

Ja...

Det är väl du också?

Vill du sova?

Jag antar det.

Men du sover väl inte med morgonrocken på?

Josh...

Det är mörkt ute.

-Du sa att du ville träffa Luke. -Luke, ja...

-Var är mina kläder? -De ligger på stolen.

När kom de?

Är du vaken, Doreen?

Du...

Jag vill fråga dig en sak.

Får jag bli din pojkvän?

-Vi kanske kan tänka på det lite? -Okej.

Jag älskar dig, Doreen.

God kväll.

-Du ser ut som en ny man, Josh. -Tack. Jag känner mig som ny.

Jag är skyldig er för badet, middagen, champagnen...

Mina pengar... De är borta!

Här är de. De låg i fickan.

Tack, frun. Det är min mosters pengar, jag vill inte förlora dem.

Vi tar bara betalt för middagen och champagnen.

Tre dollar för middagen och sju dollar för champagnen.

Dyrt, men det var det värt.

-Och 20 dollar, förstår, i dricks. -Dricks?

-Ja, låt oss kalla det gästfrihet. -Ja...

Ett flott ställe som det här kostar väl en del att driva.

Adjö, frun.

Luke?

-Luke? -Hej, Josh!

-Förlåt att jag inte kom tidigare. -Det är okej.

-Du var säkert trött. -Ja...

Jag ville inte väcka polismästaren. Behöver du nåt?

Nej, jag tror inte det.

-Har du varit hos barberaren? -Nej.

Men jag fick mig ett bad.

Har du fått dig ett bad?

Vad hade du i vattnet? Syrener?

Nej. Men doften sitter i, antar jag.

Var det parfym i vattnet?

Jag har hört att det finns bättre ställen än de kinesiska baden.

Jag har mycket att berätta, Luke. Jag träffade en underbar flicka...

Är det du, grabben? Josh Macahan?

Ja, sir. Jag ville bara säga god natt till Luke.

-Har du sagt det? -God natt, Luke.

Tack, Emily.

-Ni lever gott, mr Britten. -Det är väl vad man jobbar för?

Slå er ner.

-Vill ni ha en drink? -Nej tack, det är för tidigt.

Då tar jag en själv.

Jag bad om att få träffa er, för det sägs att ni vet vad som sker i stan.

Det som sker går genom er.

Situationen är liknande i St Louis. Allt kan ordnas-

-om man känner rätt människor och betalar rätt pris.

-Ni är rättfram, mr Stillman. -Jag går alltid rakt på sak.

Att alltid gå rakt på sak anser jag inte vara ett beundransvärt drag.

När det gällde Luke Macahan gick ni rakt på sak med ett rep.

Vi gör alla fel ibland.

Om snärtan där inne inte är döv, borde ni inte stänga dörren?

Det faller er inte in att "snärtan", som ni säger, kan vara min fru?

-Jag beklagar. Jag antog bara... -Vi bör nog komma till saken.

Då blir mötet kortare.

Mr Britten, ni vet varför jag är i stan.

Vad skulle det kosta mig att lämna stan som en lyckligare man?

-Pratar ni om ett konsultarvode? -Kalla det vad ni vill.

Det är vad ni ska kalla det. Som konsult ger jag råd.

Jag pratar med folk ni bör lära känna. Vad ni sen gör-

-är ert eget problem.

Vi ser hur prövningen går, och...

-...ska vi säga 5000 sen? -5000 sen?

Nej, mr Stillman. 5000 nu.

Om Macahan utlämnas skickas han i fängelse i Missouri-

-och ni blir 5000 dollar rikare utan att göra nånting.

Och ni blir rik av belåtenheten att veta att mitt råd-

-var till stor hjälp.

Tar ni emot en check?

Kontant, mr Stillman. Som direktör i Missouri aktieförening-

-får ni inga problem med banken. Det blir 5000 till...

-...när jag får se erle. -10000?

10000 dollar för mina tjänster.

För 10000 dollar tackar jag ja till den där drinken. Whisky.

Jag klandrar er inte, mr Stillman.

Det sägs att det finns mycket makt under det här taket.

Lika mycket som i huvudstaden.

Jag har fått många vänner under årens lopp.

-Jag ber om ursäkt för er fru. -Det är okej. Hon är inte det.

Men jag godtar ursäkten.

Det vore intressant att höra hur ni ska göra det här.

Om ni visste så mycket om mig, mr Stillman, skulle ni ha problem.

Varför det?

I stället för att undra om ni skulle skvallra, skulle det vara...

...mycket enklare att låta döda er.

För god hälsa.

Mr Peasley.

Mr Peasley, vad gör ni?

God morgon. Jag sätter upp ett litet skydd. Håll i den här.

-Men det här är Macahans mark. -Jag tror inte det, Laura.

Gränsen går 15 meter från bäcken.

Nej, ni tar fel. Till och med marken på andra sidan bäcken är vår.

Ett sånt fel gör jag inte. Men kolla med markbyrån.

Men ni tar fel, det är vår mark! Ni kan inte bara...

Okej, du kan släppa nu, tack.

Såna fel är lätt begångna. Kate Macahan har nog blandat-

-sydost och sydväst.

-Så bäcken är på mr Peasleys mark? -Ja, som ni ser.

Det handlar bara om 30 meter, men bäcken är hans.

Men hur kunde Kate ta så fel? Finns det ingen annan karta...

-...eller ett annat arkiv? -Det finns i markbyråns arkiv.

Men det är inte i kartform, bara signatur och nummer.

Det är ett väldigt dålig sätt att hålla översikt över hemman på.

Jag tycker inte heller om markbyråns system.

Moster Molly, vad ska vi göra?

Vore jag ni skulle jag komma överens med mr Peasley om att dela vattnet.

Det finns säkert tillräckligt med vatten till er båda.

Men det är inte vattnet vi...

Det är avskildheten.

Avskildheten? Jag vet inte hur mycket det är värt.

-Jag skulle prata med mr Peasley. -Vi vill inte dela nåt...

-...med den mannen. -Om ni inte kommer överens...

...och brunnen sinar, måste ni överge er gård.

Vi går, flickor.

Det verkar som om vi måste prata med mr Peasley.

Tack, mr Edrin.

Håll i gång dem!

Jag rider till Tap på vägen tillbaka.

Du tar det för tungt.

Om en karl ska överleva det här livet-

-måste han ta saker och ting som de kommer.

En kropp under jord är värd en bön, inget mer.

-Känner ni inget för Otterbelts död? -Jo, nog känner jag. Mycket.

Men det ändrar inte mitt råd till dig. Var tacksam att du är i livet.

Du måste lära dig att bli hård.

Man kanske fäller några tårar längs vägen, men...

...det hjälper ingen att se tillbaka.

Jag önskar att jag vore stark nog att ta mitt eget råd.

Och jag önskar att jag visste varför Herren har satt mig här på jorden.

Jag tänker på det ganska mycket.

Jag hoppas bara att jag får svaret innan jag dör.

-Mr Henry, har ni nån familj? -Familj?

Ja, på sätt och vis.

Vet du, jag var bekymrad när min fru dog.

Men hon gav mig världens vackraste lilla dotter.

Hon har blivit en dam nu. Stora, bruna ögon...

-...och ett härligt skratt. -Var är hon nu?

Hon bor i stan. Vi skriver till varandra.

-Skriver? Träffas ni inte? -Jag skulle gärna vilja...

...men jag tänker att det är bäst att lämna en ungdom som henne i fred.

Min lilla flicka... Söt räcker inte till som beskrivning.

Jag tror inte att jag räcker till för henne.

-Mr Henry. -Ja?

Jag gillar dig. Mycket.

Jag känner detsamma, Jeffrey.

Det ser ut som om Zeb har fått problem.

Bäcken är uttorkad, Tap. Vi måste driva dem under natten.

-Vi kommer att förlora många djur. -Vi har inget val.

Kommer vi förbi Red Stone Canyon är vi på lerplatåerna. Där finns vatten.

Packa ihop och kör vidare. Vi stannar senare och äter.

Okej.

-Hoppas att det finns vatten där. -Mr Macahan har rätt.

-Han var spejare under kriget. -Jag vet det.

Men världen är full av felräkningar. Jag har gjort min del av dem.

Så som ni skämmer bort mig-

-kommer jag förbi varje gång jag ser matrök ur skorstenen.

Mr Peasley, ni vet varför vi bjöd in er på middag i kväll.

Ni orsakar problem för familjen Macahan.

-För att bäcken är på min mark? -Den har varit vår i åratal.

Ni tror väl inte att jag kommer att hindra er från att använda vattnet?

Hör på mig, mr Peasley.

Situationen är mycket pinsam för mig. När männen i familjen är borta...

-...bevakar jag Macahans intressen. -Jag förstår inte problemet.

Vi kan dela bäcken på mitten, om du vill.

-Så vår mark går till bäcken? -Jag flyttar till andra sidan.

Det blir en bra tillfällig lösning. Väntar ni sen tills Zeb kommer...

Nej, jag väntar inte. Vi måste vara rättvisa mot varandra.

Inte vänta tills de kommer tillbaka. Jag säger att vi kan dela på bäcken.

Men jag väntar inte, då tar jag hellre det som är mitt.

Jag hoppas att jag gör det rätta-

-men jag skulle råda er båda att godta mr Peasleys förslag.

-Får vi halva bäcken? -Ni kan använda hela bäcken.

Ni kan till och med plocka lök på min sida.

Moster Molly, jag vet inte vad jag ska säga. Bestäm du.

Jag tror att vi måste tacka ja till ert erbjudande, mr Peasley.

Vi delar på bäcken. Men innan ni bestämmer er...

-Moster Molly... -Det vore oärligt av oss...

...att dela på bäcken med mr Peasley, utan att visa honom...

...vad vi har hittat där.

-Den är jättefin, Molly. -Öppna den.

-Hittade ni det i bäcken? -Ja.

Vi tror att det är äkta guld.

Hittade ni det i bäcken? Det är guld, Molly.

-Det är verkligen guld! -Vi har inte låtit testa det...

Det behövs inte. Jag känner igen äkta guld när jag ser det-

-och det här är guld, Molly!

Det är guld, Molly, och det finns på min egendom!

Vår egendom, menar jag.

Vi delar lika.

-Ni har väl inte sagt nåt till nån? -Nej.

Helt riktigt, Molly.

Tills männen kommer tillbaka får ingen veta det.

-Inte ett ord till nån. -Nej, nej.

Jag har mycket att göra, så jag ska gå. Vi ses senare!

Vi träffas vid frukost och planerar. Inget flott, Molly-

-bara bacon, stekta ägg och kaffe.

Vi ses i morgon.

Jag undrar...

Jag undrar om han visste att det fanns guld i bäcken hela tiden.

Kom och ät!

Det som inte äts upp, kastas!

Förse er själva, pojkar.

Jeffrey, det ser ut som om du både hjälper Tap och håller nattvakt.

Jag har inget emot det. Jag gillar att rida runt hjorden.

Du gör ett bra jobb, men det är bäst att du sover lite.

-Vi rider vidare före soluppgången. -Ja, mr Macahan.

Det är ingen fråga, Tap, det är en order!

Följde ni efter oss norrut för att ta över hjorden?

-Boskapen är inte värda nåt här. -Det blir de vid Hob Range.

Där tar vi över, och driver in dem på indianmark.

-Klarar ni fyra hjorden? -Vi hittar fler män när det är dags.

Jag kan inte göra det, Brant. Jag kan bara inte.

Det är du skyldig oss.

Jag kan inte gå bakom ryggen på Macahan.

Tror du att vi red upp hit för hälsans skull?

-Vad har han för indianer med sig? -Arapaho. Åtta stycken.

Nej, sju. Vi fick begrava en. Han såg oss kommunicera.

-Vem var idioten som signalerade? -Jag är idioten.

-Vill du upprepa det? -Signalera på ett annat sätt.

Jag fick döda en indianpojke för det.

Lugn.

Ni måste gå igenom Sand Canyons. Där sätter du upp fällen.

-Jag gör det inte, Brant. -Vill du att vi ska rida söderut?

Han pratar om Santa Rosa.

Ska vi ta en tur dit, eller möter du oss i Sand Canyons?

Har nån nåt att dricka?

Vad kom du och dina vänner fram till, Tap?

-Jag behöver visst inte säga mer. -Var alla historierna lögn?

Du är inget annat än en laglös!

Det finns lite sanning i oss alla, precis som det finns lite gott i oss.

-Varför, Tap? -Orsaken spelar ingen roll.

Det enda som betyder nåt är att jag dödade indianen. Jag ville inte...

-...men hans död är mitt verk. -Men varför?

Som jag sa, det spelar ingen roll.

-Svara mig! -Zeb, jag har inga svar.

Indianerna dömer dig inte, de tror att du räddade våra liv.

-Jag vill ha svar! -Du kommer att förlora djuren.

De kommer att jaga dem på flykt och döda alla som kommer efter.

Du blev rädd när de nämnde Santa Rosa. Är du eftersökt där?

Jag känner det gänget, Zeb.

-Visste de att jag pratade med dig... -Men du ska prata.

Eller hur, Tap?

Ramona dog när hon föddes.

Det är sexton år sen.

Hon bor i Santa Rosa. Jag kände några goda människor där.

Brant och hans gäng har listat ut att hon bor där.

-Hur blev du involverad med dem? -Jag stal boskap med dem.

Det var dåliga tider och jag behövde pengar till min dotter.

Men stöld var inte för mig, så jag hoppade av.

-De sa att du är skyldig dem nåt? -Jag hoppade av vid fel tidpunkt.

De planerade att ta en flock hästar söder om gränsen.

Jag kom inte dit. De menar att jag kostade dem 500 dollar...

-...så det är jag skyldig dem. -Kommer de att följa efter oss?

Nej, det ligger en handelsplats västerut.

De håller till i saloonen där tills du närmar dig Hob.

-Zeb, du kan inte rida dit ensam. -Visst fan kan jag det.

Du förlorar ju bara en liten flock boskap.

En liten flock? De avskummen är ansvariga för indianens död.

Och de kan döda oss allihop för hjordens skull.

Tap, du är inte den man jag en gång kände.

Det gör ännu ondare om du vrider dig.

Låt inte tången glida ner i halsen på honom.

Jag är strax färdig. Vill ni ha nåt att dricka?

Det är okej. Jag förser mig själv.

Ni ser bekanta ut. Gör ni affärer i området?

Ja.

Jag misstänker att ni planerar att blanda er i mina affärer.

Mina djur.

Vänd er till närmaste polis om ni har några klagomål.

Hazett är inte här.

Jag borde ha räknat bättre, Zeb.

Nu kanske du minns mig-

-från gamla dagar. Som en mycket bättre man.

Det är lätt att minnas, Tap.

Och en till sak... Din flicka...

Jag ser till att hon tas omhand.

Det är kanske därför jag är här.

Va?

Det spelar ingen roll nu.

Zeb...

Förlåt mig. Förlåt mig...

-Du har besök. -Vem?

Jag vet inte.

Han sa att han ville träffa dig, och jag kände mig på gott humör.

Har vi träffats förr?

Känner jag er?

Vi... Vi har träffats förr, eller hur?

Polismästaren?

-Vem var den mannen? -Han sa inte vad han hette.

Men det såg ut som en karl som vill slänga jord i ditt ansikte.

Tycker inte du det också?

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Översättning: Monika Svecak www.broadcasttext.com