Original subtitles

Hej på er.

Min häst behöver vila. Jag kände kaffedoften.

Vi vill inte ha sällskap. Dra vidare.

Är någon skadad? Det där skulle jag låta bli.

Jag trodde att jag såg ett spöke.

Elizabeth Harrison är död.

Hon dog i massakern med sin man.

Alla trodde att jag var död. Jag lät dem göra det.

Så du skapade dig ett nytt liv?

Jag slutade aldrig att älska dig.

Jag säger detsamma, Beth.

-Du måste till en läkare. -Ingen får veta vem jag är.

Det passar mig bra, bara vi åker till en läkare.

-Hjärnskakningar... -Det är något jag måste göra.

-Någonstans ni måste åka? -Ja, det är mycket viktigt.

Ni bestämmer själv om ni vill rida.

Men innan ni sadlar hästen: Kom ihåg att ni riskerar ert liv.

Förvånar det dig att jag är lärare?

Vad finns vid White River? De som tog dig var jägare.

Där har man inte kunnat jaga på flera år.

-Jag vet inte. -Har du problem, Beth?

Nej då.

Alla tycks ha bråttom att fly stan innan domaren kommer.

Jag tänkte bara ta en ridtur.

Jag håller er som mordvittne tills domaren kommer tillbaka.

-Det är bina! -Det gör ont, Molly!

Ta in henne.

Kom en läkare när det hände i Virginia?

Jag kommer inte ihåg, men jag tror det.

Läkaren sa att bistick är som gift för Jessie.

Och då fick hon bara ett par stick. Inte flera dussin, som nu.

Hon kanske dör.

Ärligt talat vet jag bara det som jag har läst om allvarliga bistick.

Vissa fall har lett till koma.

-Kan hon dö? -Vi får hoppas på det bästa.

-Kallar ni mig för lögnare? -Jag undrar över er relation.

Om ni var vänner förr i tiden.

Ni ska bara skriva ner det jag säger om dödsfallen.

Jag dödade de där odågorna för att slippa bli begraven själv.

-Känner du honom? -Nej.

-Du var med och skadade den kvinnan. -Vilken kvinna?

Jag ska få ur dig sanningen. Jag börjar med den hövliga stilen.

Du är galen!

Du hade nåt med henne att göra.

-Gud, nej! -Jag är snarare djävulen.

Jag gjorde det inte.

-Vadå? -Jag tog henne inte.

-Jag fick inte chansen. -Berätta allt.

"Det är så mycket jag inte kan förklara."

"Jag har alltid, och kommer alltid, att älska dig."

"Men jag kan aldrig träffa dig igen. Förlåt mig. Elizabeth."

Jag letar efter en kvinna: Elizabeth Smith.

Hon är inte hemma än. Hon levererar böcker.

Jag förstår.

-Vad heter ni? -Zeb Macahan.

Jag är Beths man, och jag har hört mycket om Zeb Macahan.

Eftersom vi har något gemensamt...

...min fru, kan ni väl komma in och snacka om det.

Det var länge sedan jag var värd. Jag är nog inte så underhållande.

Ni heter inte Smith.

Ni är kapten Robert Harrison.

Ja.

Det brukar finnas ett tillägg också.

"Ärofull hjälte från Fort Niles-massakern."

I den senaste artikeln om massakern, i Harpers Magazine, föreslogs-

-en staty av mig, i Washington.

Så ni följde henne hit för att ni trodde att hon var i fara?

-Beth. -Zeb.

Jag är ledsen för alla lögner.

Som du ser överlevde vi båda två.

"Överlevde" är en passande beskrivning av de senaste 20 åren.

Det ville inte lägga mig i. Jag ger mig av.

-Stanna till middag. -Ja, gör det.

Om inte mitt sällskap är outhärdligt.

Okej. Jag ska se till hästen.

-Är det inte lite tidigt? -Det kommer det att fortsätta vara.

Det lovade jag ju, älskling.

Fram till för fem år sen kunde jag läsa.

När jag såg kunde jag lura mig själv-

-att Elizabeth stannade hos mig av kärlek.

Människan har en unik förmåga till självbedrägeri.

Jag tror inte att Zeb är intresserad.

Jag har varnat honom om att jag är en ovan värd.

-Jag ska nog ge mig av. -Snälla, Zeb...

Gå inte förrän du har hört vad som hände.

-Det du tror stämmer inte. -Mr Macahan...

Ni har inte sagt nåt om att ni hittat en "död hjälte".

En halvt levande, kriminell desertör.

Om det var sant, skulle inte Beth ha stannat hos er.

Den godheten motiveras nog mer av min frus charm...

-...än av respekt för hennes man. -Det räcker, Robert.

Jag ber om ursäkt, mr Macahan.

Ni påminner om nån som försöker bära sitt kors, men misslyckas.

"Bära sitt kors"? "Försöker'?

"Slaget vid Fort Niles" kallades det av kommissionen.

Elizabeth har fått läsa det för mig hundratals gånger.

Jag ville finna något som kunde rättfärdiga sveket.

Men det var olydnad från min sida. Och dumhet från min frus.

En ung fru som vill vara med sin man är inte dumhet.

Jag ber om ursäkt, igen.

Jag säger "enfald" i stället för "dumhet".

Jag går ut tills ditt humör har gått över.

Det brukar vara i botten av flaskan.

-Det är en bra kvinna, Macahan. -Jag instämmer.

Men det kan man inte tro att ni tycker.

Hon berättade om er innan vi gifte oss.

Vi var goda vänner.

Ni var mycket mer än så. Det var hon tydlig med.

Hon älskade er.

Hon ville göra det klart.

-Det var länge sedan, Harrison. -Ja, det var det.

Men ni var hennes första kärlek.

Och hon var min. Man glömmer aldrig den första, stora passionen.

Gjorde ni?

-Ja. -Ni ljuger.

Jag gillar er mindre och mindre.

Det var bättre. Jag däremot...

...börjar gilla er skarpt.

Ni är dålig på att ljuga. Det betyder att ni inte har övat er.

Hon älskar er, Harrison.

Ja, det tror jag att hon gör.

Men på ett annat sätt än hon älskar er.

Problemet är att jag förgör henne.

Jag har hållit henne fången här i 20 år.

-Jag har försökt driva bort henne. -Jag märkte det.

Hon försvinner inte, Macahan.

Det är skuld. Hon tror att det här var hennes fel.

Jag bad henne att inte komma västerut förrän indianproblemen var lösta.

Hon löd inte min order.

Någon dåre svamlade om...

...att en fru bör vara med sin man.

Indianerna tog henne 1,6 kilometer från fortet.

Hon visste inte att fortet var belägrat.

De klädde av henne på en bergstopp.

Inom synhåll från fortet. De band henne vid en påle.

De sa att de skulle flå henne.

Centimeter för centimeter, om jag inte gav upp.

Jag hade order om att inte lämna fortet under några omständigheter.

Förrän avlösarna kom.

Jag struntade i ordern, och ledde en attack uppför berget.

Herregud, Macahan...

Vilken ära och vilket mod den enkla människan besitter.

Jag hade en orsak. Det var min fru.

Men när jag bad om frivilliga...

...anmälde sig alla. Många var nya och hade aldrig skjutit i ilska.

De red mot döden och vrålade ut sitt trots.

Jag fick inte veta förrän senare att alla dog.

Och att de släppte Beth, och lämnade henne bland de döda.

Hon hittade mig. Jag andades fortfarande.

Hur hon höll mig vid liv...

...och vårdade mig tills jag kunde röra på mig...

...är ett mirakel som jag aldrig kommer att förstå.

Jag fick det här i striden.

Det ledde...

...till slut till...

...att jag måste stappla omkring med en käpp.

Vi hörde att de flesta kropparna var oidentifierade.

Vi hörde det. Så jag såg en utväg.

För att undgå krigsrätt kunde vi bo här.

Det är en laglös plats. Ingen ställer frågor.

Ni kan inte få mig att tro att ni var skyldig till massakern.

Jag hade gjort detsamma.

Ni skulle ha ställts inför rätta och dömts för ohörsamhet.

Vissa hade klarat av skammen, men jag kommer från en stolt militärfamilj.

Min gammelfarfar stred med George Washington 1778.

Min farfar med Andrew Jackson 1815.

Min far var överste och prisades för hjältemod av general Scott.

Under nederlaget vid Santa Anna, 1848.

Det var otänkbart.

Att den sista i Harrisonsläktet skulle besudla minnet-

-av de modiga männen före honom. Så jag lät världen tro att jag dog.

Medan jag gjorde min plikt.

Jag uppskattar att ni berättade det här.

Jag tiger om det. Jag glömmer det när jag går ut genom dörren.

Macahan.

Ta henne med er.

Om ni tror att hon skulle lämna er, är ni galen.

Jag vill inte att hon ska stanna av lojalitet.

Det är så det är.

Och hon älskar er. Det har aldrig förändrats.

Hon har gjort sitt val.

Det var av tacksamhet!

Hon kom tillbaka, trots att hon inte behövde.

Hon får inte stå i skuld längre.

Sluta klaga och inse att hon är här-

-för att hon är klok nog att veta att det är här hon vill vara.

Zeb!

Din dåre.

Ni har inte lärt er mycket på 20 år, Harrison.

Nästa gång ni vill göra nåt sånt: Fundera på det i en vecka.

Eller ett år.

Reinkarnation kanske är möjligt.

Jag kan återfödas som en hel man.

Om reinkarnation är möjligt-

-och du tar livet av dig, så lovar jag att hämnas.

Jag får en medicinman att låta dig återfödas som buffeldynga.

Herregud. Den var bra.

Macahan, hörde ni vad hon sa?

Ja.

Jag hoppas att ni också hörde det.

Hästen som jag tog, Zeb. Jag skickade tillbaka den.

Jag antog det.

Det var fina tider.

Fina tider.

Det skulle ha fungerat.

Om saker och ting vore annorlunda.

Om de vore annorlunda.

-Förlåt för att jag inte var ärlig. -Det finns inget att förlåta.

Vi hade tur.

Vi fick en andra chans. Vi fick återuppleva gamla minnen.

Röra vid gamla flammor.

Jag kommer aldrig att glömma våra dagar i bergen.

Vissa tycker nog synd om honom, som står i ett ljus han inte ser.

Men inte jag. Han har tur.

Han har dig.

Du är en god man, Zebulon.

Adjö, Elizabeth.

Jag förväntade mig inte en välkomstorkester, men...

-Vad är det? -Det är Jessie.

-Hon blir inte bättre. -Jag visste inte att hon var sjuk.

Jessie.

-Det gör ont, farbror Zeb. -Jag vet.

Molly säger att läkaren kommer snart.

Mina ben känns konstiga.

-Farbror Zeb? -Ja.

-Stannar du en stund? -Jag ska ingenstans.

Jag stannar tills du blir bättre. Och vet du vad vi ska göra då?

Vi ska ut och jaga kalkon.

Laura, jag pratade med Molly.

Hon säger att du anklagar dig själv för det som hände.

Jag vet inte vad som flög i mig. Jag var hemsk mot henne.

Hon mådde inte bra den dagen.

Det var mer än en vecka sedan.

Att känna så här ändrar ingenting.

Jag vet att jag inte kan förändra något.

Men jag är rädd Jessies skull.

Ta tjuren vid hornen i stället för att vara rädd.

Se vad du kan göra för Jessie. Sitt hos henne, håll hennes hand.

Ge henne ett vackert leende när hon vaknar.

Torka tårarna och gör ett försök.

Duktig flicka.

Titta vem som är här. Farbror Zeb!

-Farbror Zeb. -Du ser sliten ut.

Jag har suttit till häst i 40 timmar. Jag mötte Josh på väg in i byn.

-Hur mår Jessie? -Ingen förändring. Hon är sjuk.

Öka dosen till 30 droppar varannan timme, hela dagen.

-Finns det inget mer vi kan göra? -Vi ska testa något nytt i morgon.

Jag har skickat efter en zinksalva som jag läste om.

-Den bör komma i morgon. -Men fungerar den?

Jag vet inte. Jag har ingen personlig erfarenhet av den.

Den framställs av dr Weizz, som har arbetat med insektsgift.

-Vi kan bara hoppas. -Så den kanske inte verkar alls?

Den risken finns alltid. Salvan är ny och oprövad.

-Så ni kan bara lindra smärtan? -Ja.

Hennes system tycks inte kämpa emot.

Jag är glad att medicinen ger henne en chans att sova.

Sömn är ju den bästa medicinen.

-Jag kommer när medicinen är här. -Tack, doktorn.

Jag börjar med middagen.

Jag hjälper till, moster Molly.

Du är också rädd, eller hur?

Det här är lika svårt att säga som att höra.

Jag tror inte att läkaren kommer att kunna rädda Jessie.

Far?

Det är Luke, Jessie.

Far?

Far.

Jag drömde så hemskt, far.

Någon kom hit och sa att du hade dött i kriget.

Det var bara en dröm, Jessie.

Det var en hemsk dröm, far.

Hon trodde att jag var far.

Vi måste prata om vad vi ska göra med Jessie.

Jag kan rida till byn i gryningen-

-och hämta medicinen så fort den kommer.

Jag kan rida och möta den.

Läkaren har skött henne i en vecka utan resultat.

Han har försökt. Vi måste fortsätta be.

Jag tror på att göra nåt åt det som jag ber om.

Och Jessie...

-Hon klarar nog inte en natt till. -Det är klart hon gör, farbror Zeb.

-Att önska hjälper inte. -Inte att säga det motsatta heller.

-När medicinen kommer... -Om den kommer.

Och om den hjälper, när den väl kommer.

-Det är för många "om". -För helvete!

Du vet inte att hon kommer att dö.

Du har sett en del död vid det här laget.

Jag har sett mängder.

Jag ser att hon är döende.

Har du nån bättre idé än att säga "hon är döende"?

Ja.

Arapahoernas medicinman.

Han kanske kan rädda henne.

Är du galen, farbror Zeb?

Modern medicin är på väg, och du vill ge henne till en häxdoktor?

Skulle vi släppa in en sån i huset?

Han kommer nog inte hit. Vi får ta med Jessie till deras by.

-Läkaren sa att hon inte får flyttas. -Han tror att han vet vad han gör.

Men det är inte säkert att medicinen fungerar.

Indianerna har örter och medel som den vite mannen inte känner till.

De har använts så länge indianerna varit här. Mycket längre än de vita.

Farbror Zeb...

Om inte resan till bergen dödar Jessie, så gör häxdoktorn det.

Du låter din okunnighet tala när du kallar honom för häxdoktor.

Jag har sett honom göra saker som folk betraktar som mirakel.

Nej.

Hon ska inte lämna huset.

Vi har rätt.

Vi är hennes syskon.

Vi bestämmer vad som händer med henne.

Det är sant.

Jag sätter mig hos Jessie.

Få lite sömn. Vi turas om att ta hand om Jessie.

Du har stor tilltro till den här medicinmannen.

De hade inte kunnat bo här i tusentals år utan att kunna bota.

Om läkaren inte tycks kunna hjälpa Jessie...

...har vi inget att förlora på att ta dit henne.

Tycker du att Luke, Josh och Laura har rätt att bestämma?

-De har större rätt än jag. -Jessie, då?

Vem har större rätt än hon?

Hon är vaken, Zeb. Och förnuftig.

Jag måste berätta vad som händer.

Jag vet att alla säger att du kommer att bli bra, men...

Du blir allt svagare.

-Laura sa att det kommer medicin. -De har skickat efter den...

...men den kanske inte hinner hit. Och vi vet inte om den hjälper.

Vad ska vi göra, då?

Jag vill ta med dig till arapahoernas medicinman.

Indianerna har handskats med stick, ormbett och sånt-

-så länge någon kan minnas.

De har botemedel som vita läkare inte känner till.

-Indianer? -De är vänner till mig.

Men det finns en nackdel.

Du är väldigt svag, och det är långt dit.

Och det är inte säkert att medicinmannen kan hjälpa dig.

Det är en chansning, hur vi än gör.

Det är något du måste veta innan du bestämmer dig.

Josh, Luke och Laura vill inte att jag ska ta dit dig.

De vill vänta på medicinen.

Det är så det är, gumman.

Det är upp till dig om vi åker eller inte.

Hjälp mig, farbror Zeb.

Går det bra, gumman?

Farbror Zeb.

Du får inte göra så här.

Jag berättade allting, Luke. Hon vill åka.

Hon förstod antagligen inte ens vad du sa.

-Hon förstod. -Jag tänker inte låta dig döda henne.

Inte när medicinen kommer i morgon.

Jag är ledsen, Luke.

Lägg av, pojk. Jag vill inte behöva skada dig.

Jag är ledsen att jag var tvungen att göra så.

-Så du hittade honom? -Ja. Är allt bra?

Ja, jag mår bra. Jag kan fortfarande rida.

-Jag följer med dig, Luke. -Nej.

-Du får vänta på medicinen. -Laura vet var byn ligger.

-Hon och Molly kan komma med den. -Jag har inte tid att bråka.

Zeb har tre timmars försprång.

Zeb har tre timmars försprång.

Hon är min syster också. Jag ska följa med.

Okej. Kom igen.

Luke! Kom ihåg att din farbror inte är din fiende.

Fiende eller inte, vi har rätt att hämta Jessie.

Innan det är för sent.

-Jag ser dig, "Vite Örn". -Jag ser dig, "Stående Björn".

-Det har gått många månar. -Ja.

Jag kommer för arapahoernas magi.

Min brorsdotter dör.

Lägg bort pistolen.

-De dödar henne. -Hon ska tillbaka.

Var inte dumma. Hon klarade sig knappt hit.

Det är vår enda chans.

Vad gör de med henne?

De skakar en skallra och mässar.

-Tror du på det här? -Annars hade jag inte kommit hit.

Medicinen kan ha kommit.

-Och den kunde ha fungerat. -Och om den inte gjort det?

Vi vill inte bli osams med dem. Sätt dig ner. Kom igen.

Sitt ner.

-Vad sa han? -Att vi borde ha kommit tidigare.

Han ger henne starka mediciner, men nu är det upp till gudarna.

Deras gudar, eller vår?

Jag trodde inte att det var nån skillnad.

Om hon dör, farbror Zeb...

...så dödar jag dig.

Om hon dör, Luke...

...Kommer du inte att behöva göra det.

Zeb, är det hundkött de steker?

Det ser så ut.

-Då kan de äta vad som helst. -Det skulle du med om du var tvungen.

Det verkar som att de svälter.

Hövding.

Har inte ditt folk fett kött att äta?

De är ute på jakt. Om andarna ler, kommer de tillbaka med buffel.

-Och om andarna inte ler? -Då är det dags för de gamla att dö.

Hur blev det med korna från staten?

Vi har inte sett kor på fem månar.

Fem månar?

Vi erbjöd er inte mat eftersom vi inte har något som ni äter.

Hövding, jag ska prata med myndigheterna.

-Vi får se. -Vi får se.

Det är moster Molly!

Zeb.

-Hur mår hon? -Inga nyheter. Vi hoppas och ber.

-Tog ni med er medicinen? -Den kom aldrig.

Hövdingen säger att ni inte får gå in.

Kom igen.

Jessie.

Mor, när kommer far hem?

Jag hör dig inte.

Far har varit borta för länge.

-Jessie. -Farbror Zeb.

Mor vill inte berätta när far kommer hem.

-Jag är här, vännen. -Mor?

-Försök sova. -Varför kommer inte far hem?

Han är försenad, Jessie. Men han kommer snart.

Mor.

Febern sjunker.

Farbror Zeb.

Jessie.

Det är konstigt.

Jag drömde så mycket.

Jag har till och med sett mor och far.

Men jag var så långt hemifrån.

-Jag är glad att du är tillbaka. -Det är vi alla.

Hej, Josh.

-Tar du hem damerna? -Inga problem.

Vi ska ta reda på varför köttet inte kommer fram.

Ja, de verkar inte ha det så bra.

Jag vet inte hur jag ska säga det här.

Jag hade fel när jag inte ville låta dig ta hit Jessie.

Ni gjorde vad ni trodde var rätt. Be inte om ursäkt.

Vi kanske inte behöver be om ursäkt. Men vi betedde oss inte så smart.

Det håller jag med om.

Han behövde väl inte hålla med så fort?

Har alla här kommit från byar i jakt på mat?

Det är nog värre än vi trodde.

Värre än alla trodde.

Kom in.

Jag heter Macahan. Är det ni som ska ordna kött till araphoerna?

Stäng dörren så jag slipper flugorna.

Ska ni sparka den av gångjärnen?

Ni får en stövel i baken om jag inte får några raka svar.

Nästa politiker från indianbyrån som kommer hit-

-utan kött, får smaka på min stövel.

-Har ni inget kött? -Jag har massor av kött. Kom igen.

Ni kan få se.

När det kom, funderade jag på att skicka det till presidentens kock.

Om presidenten fick det här på bordet skulle han kanske bry sig.

-Det verkar ha ruttnat i en månad. -Nej.

Sånt kött har jag delat ut.

Men här fick jag dra gränsen.

Tio indianer önskar att de vore döda, efter att ha stulit av det här.

-Vem är ansvarig? -Vem bryr sig?

Förutom vi som måste leva med situationen.

Med alla som roffar åt sig på vägen blir det inte mycket kvar.

-Det är ert jobb att se till dem. -Javisst.

Låt mig visa er något.

Kopior av brev som jag skickar. Jag klagar en gång i veckan.

Både om kor som inte kommer-

-och om kött som jag inte vågar dela ut av rädsla för att förgifta folk.

-Vad får ni för svar? -De älskar ord som:

"Oväntad försening, på grund av oförutsedda logistikproblem."

Vad händer när vintern kommer?

Då får vi fullt upp.

Med att begrava folk.

Vi kan nog hitta några svar här ute också.

Varför är ni inte ute och jagar? Upp med er.

Jag tänker inte upprepa mig.

Jag sa: "Upp med er."

Jag frågade varför ni inte är ute och jagar.

Jagar vadå? Det finns ingen annat än harar.

-Harar kan inte mätta arapahoerna. -Ni slösar bort er tid.

De här är först att ta emot hjälp, och sist med att hjälpa andra.

-Vi har inga hästar. -De fick hästar.

-De dödade dem. -För att föda folket.

Jag varnade er. Ni fick hästarna för att jaga.

-Svältande människor har inget val. -Jag vet.

Jag har bara tappat tålamodet.

De ställer till mer problem än hela stammen.

-De dricker om nätterna... -Vi kan göra som den vite mannen.

Vi är krigare. Stifta lagar åt de vita i stället för att läxa upp oss.

Krigare? Snart blir ni er stams avskum.

Jag vet inte.

Avskum, eller de med mest vilja?

En intressant fråga.

-Vad heter du? - "En Varg".

Du verkar vara ledaren, så jag säger vad jag ska till dig.

Samla dina män och sadla hästarna.

-Vilka hästar? -Byråns.

-Hur mycket pengar har ni här? -Några hundra, för nödfall.

Det är just vad det här är.

Här, på slätten. Hjorden är utspridd över 2500 kvadratkilometer.

Ska ni hämta longhorn-kor från Texas?

Det tar flera månader. Vintern är över innan ni är tillbaka.

Några försökte för 18 månader sen. De miste 400 man på tre månader.

Vi ska inte ta samma väg.

-Vilket betyder? Vi rider norröver.

-Genom Badlands. -Genom Badlands? Det är omöjligt.

Det är stor skillnad på "oprövat" och "omöjligt".

Hjorden skulle ändå dö av törst mellan floderna.

Jag brukade hålla till där före kriget. Jag känner till området.

Det är tufft, men longhorn är tuffa. Vi kan få över dem vid liv.

Efter vad de har gjort för oss är jag villig att ta chansen.

Du tror väl inte att de kommer att hjälpa dig?

-Hälften av dem vill bara bråka. -Det är de bråkiga vi behöver.

Hur blir det med nödkassan?

Om ni vill ta risken kan väl byrån betala.

Gevär och proviant, då? Kan ni utrusta dem?

Det mesta kommer att gå åt, men jag ska se vad jag kan göra.

Jag hoppas att du har tänkt ta mig med dig.

-Jag hade tänkt fråga. -Du vet redan svaret.

-Jag har er post! -Tack, Jeffrey. Stäng dörren.

Mr Macahan!

Behöver ni hjälp med matvagnen?

Vi ska inte ha med oss en matvagn.

Du ser för ung ut för att ge dig ut på långtur.

Jag är liten för min ålder: 16.

Paul gav mig sin målåsna när han dog.

Jag har ingen mor. Ingen skulle sakna mig.

-Vem ser efter dig? -Jag jobbar i Murdochs affär.

Jag städar, springer ärenden och levererar post.

-Jag är ensam, mr Macahan. -Jag förstår.

Kom igen om några år om jag ska samla ihop kofösare då.

Hur gammal är du, sa du?

19?

Du får skaffa dig ett bättre minne.

Ni har kvällen på er att ta farväl av era familjer.

Säg till hövdingen att vi kommer med kor före den första snön.

-Vi kanske inte följer med. -Vi gör vad vi vill.

Nu har vi gevär och hästar. Det är lättare att stjäla boskap.

Om ni inte dyker upp i gryningen kommer jag efter er.

Det kan ni lita på.

Lycka till, Macahan. Ni behöver all tur som finns.

Jag avslår aldrig lyckönskningar, mr Pennington.

Jag skulle inte satsa livet på att de dyker upp i morgon.

Jag tror att de kommer.

De är tillräckligt arga på mig för att vilja se mig igen.

Hur lång tid kommer det att ta?

Det är svårt att säga, Josh.

Ett par karlar drev en hjord från Texas till Colorado för nåt år sedan.

Runt 2000 djur, hörde jag.

De tog en omväg på 160 mil.

Om vi driver hjorden rakt norrut kan vi spara flera månader.

-Är det sant som de säger om laglösa? -Den risken får vi ta.

Vem skriver du till, Luke?

Någon i Jimsons Brick.

Jag sa att jag skulle komma tillbaka, men det kommer visst att dröja.

En till? Hur många tjejer har du, Luke?

-Du ser mig väl aldrig med mer än en? -En åt gången, alltså.

Du och Molly ska visst också resa, Jessie?

Det ska bli så roligt! Jag har aldrig varit i en storstad.

Hon måste vila upp sig.

Jag hör att källorna i Clearwater kan göra underverk.

Jag hör att källorna i Clearwater kan göra underverk.

-Hon kommer att bli som ny. -Jag har inte heller varit i en stad.

Inte sedan jag var sex. De har hela butiker, bara för damer.

Med nya hattar och klänningar, och underkjolar från öst.

Vi köper en åt dig.

-Det har jag aldrig förstått. -Vad?

Varför ska underkjolar vara fina när män inte får se dem?

Vem har sagt att de inte ska se dem?

Det här samtalet håller på att bli vulgärt.

Farbror Zeb, varför får inte jag följa med?

Vem ska se efter gården när Molly och Jessie är i Clearwater?

Nackdelarna med att vara den yngre brodern tycks aldrig ta slut.

-Varför skulle de? -Luke.

Jessie, kan du inte spela något för Zeb och Luke, som ett avsked.

-Bra idé. -Det var länge sen Jess spelade.

Ja, Jess. Spela "Beautiful Dreamer".

Kom, Luke. Josh.

Jättebra, Jessie.

-Kan du "Amazing Grace"? -Jag tror det.

Jag har inte spelat den på länge, men jag ska försöka.

Jag ska inte tala länge.

Det är en lång tur. Vi måste hålla ihop.

Vi måste lita på varandra.

Ni vet vart vi ska, och varför.

Några av er tänker säkert att ni har häst och vapen och klarar er själva.

Jag tror att ni har mer vett än så.

Och mer stolthet.

Nu rider vi söderut.

Jag märker att du ser dig om. Är det nåt som gör dig nervös?

Inget särskilt, men det skadar inte att vara på sin vakt.

Luke, du har gåvan.

Vi bör ändå skaffa en riktig kock i Texas.

Hungrig.

-Mer? -Ta för dig.

-Heter du Ararbelt? -Ararbelt.

-Vad tycker du om den här turen? -Jag tycker att det är bra.

Några tycker att det är dumt, andra väntar och ser.

Jag tror att vi kommer att se.

-Vi har i alla fall en på vår sida. -Ja.

Jag ska ta ett snack med dem direkt.

Jag vet inte vad som väntar i morgon. Jag räknar med er.

Era bröder verkar lita på er.

Är ni rädd att vi vänder dem emot er?

Det kan jag hantera om jag har haft fel om er.

-Fel? -Ni är upprörda över er situation.

Jag klandrar er inte, men ni måste ha tålamod.

-Det tar tid. -Tid?

Det tar alltid tid.

Barn dör, mitt folk svälter.

Ändå ber de oss att vänta.

Vår hövding säger att vi ska lyda er. Vi gör det, men inget mer.

Jag nöjer mig med det.

Är det en vit mans skalp?

Den togs i en kamp med långa knivar.

Det kvittar. Bär den inte i morgon.

I Texas skjuter de skallen av dig om de ser den.

Jag kanske bär hans skalp till slut.

Tar du ännu mer? Du gillar verkligen min mat.

Ja...

Jag verkar äta för två i kväll.

Tjena.

Får jag slå mig ned?

Jag borde ha vetat att ni skulle hitta mig.

Du kan inte ha ätit så mycket sen du började följa efter oss.

Lite bär.

Då får du sätta dig ner och äta upp din mat.

Skicka inte tillbaka mig, mr Macahan. Ingen bryr sig om var jag är.

Ingen saknar mig.

-Alla har någon som saknar dem. -Inte jag.

Jag hade en hund som saknade mig.

Men en indian åt upp honom. Det är därför jag inte gillar dem.

Vi reser tillsammans med indianer. Varför vill du vara med?

Jag tyckte att det var dags att göra något viktigt.

Jag är ju nästan elva år nu.

Det kan jag förstå.

Man behöver nåt att göra vid elva, eller hur?

Du var på gården i går. Varför knackade du inte på?

Jag tänkte fråga om jag fick följa med igen.

Men om jag hade bett igen, och ni sagt nej igen-

-och kommit på mig, som nu, hade ni blivit arg.

Jaha...

Det var inte helt lätt att reda ut, men det ska nog gå.

-Vad heter du? -Jeffrey.

Jeffrey...

Alla som är med på turen måste arbeta hårt.

Jag kan inte ta med någon som ger upp.

Jag kommer inte att ge upp. Jag ger aldrig upp.

Okej. Jag ska se vad vi kan göra.

Så det var därför du såg dig om när vi lämnade floden?

-Jag var inte säker på vem det var. -Ja.

Han väntade tills vi kom så långt att du inte kunde skicka hem honom.

Du börjar bli för smart för ditt eget bästa.

Farbror Zeb?

Hur gammal var din son när du miste honom?

Han var gammal nog att börja gå på egen hand.

Du måste sakna honom.

Jag slösar inte tid på att tänka bakåt.

Jag rider inte ut dit.

-Är du säker på att det finns vatten? -Ja, det finns vattenhål.

Men det finns inga garantier för att de inte har torkat ut.

Vi måste ta oss över slätten innan det blir mörkt.

Kom igen!

Stanna här, Luke.

Vad är det med er två?

"Stenhand" korsade slätten som pojke.

Många människor dog. Det fanns inget vatten.

Rid fram till de andra på en gång.

Folk dör över hela landet. De flesta utan att veta varför.

Men om nån dör här, är det för att vi har en viktig uppgift.

Jag rider inte.

Då har jag inget val. Slutar du i dag kommer nån annan att sluta i morgon.

Gå fram till de andra med en gång.

Jag rider inte!

Lyssna, allihop.

Utan den där hjorden kommer era gamla att dö i vinter.

Då bör ni hellre dö medan ni försöker få tillbaka hjorden.

-Farbror Zeb. -Håll dig utanför.

-Låt honom gå, om han vill. -Tror du att jag snackar strunt?

Vi går sakta över slätten. Du kan komma i fatt, eller dö.

Vi drar. Sätt fart.

Kom igen.

Om du inte är nog arapaho för att hinna i fatt, vill jag inte ha dig.

Vi begraver ditt skelett på vägen tillbaka.

Hur långt har du tänkt låta honom gå?

Hur långt är det från arapahobyn till byrån?

Runt 16 kilometer.

Om han gick så långt för att spela med kompisarna-

-kan han gå så långt för att bevisa sig för oss.

-Jag vill helst inte lägga mig i. -Gör inte det, då.

Jag föreslår bara att du ska behandla dem lite som barn.

-Ge honom tid att växa. -Han är en vuxen man.

Han måste bara bevisa det för sig själv.

Det är det bara han som kan göra. Det gäller alla de här männen.

De måste vara stora nog för det jobb som vi har framför oss.

Efter hästarna får var man en klunk.

Sen blir det inget förrän nästa vattenhål.

-Om det inte har torkat ut. -Ja, Luke.

Vi måste bara vänta till nästa.

Och be.

Vänta! Bort därifrån.

Bort med dig.

Gift! Håll tillbaka hästarna. Ingen får dricka.

Töm hans mage. - Oavsett hur törstiga ni är, rör inte vattnet!

-Kan han dö? -Vi får vänta och se.

-Vänta och se om en man dör? -Nej, om en man överlever.

Vi hade tur.

Vattnet är inte giftigt. Men det har varit det.

Vi har begravt mannen som gjorde skylten.

Jag antar att dammen har renat sig själv på ett naturligt sätt.

Vad kan förgifta ett vattenhål?

Jag tror att det var naturen.

Det finns arsenik i sten.

Tungt regn drar ut det och förgiftar dammar som den här.

Farbror Zeb.

Är vi nära Texas?

Så nära man kan komma, Luke.

Vi har varit där i några timmar.

-Så det värsta är bakom oss? -Det sa jag inte.

Jag tror att vi har det värsta framför oss.

Översättning: Anna Sörmark www.broadcasttext.com