Original subtitles

DETTA HAR HÄNT

-Vilka är de? -Pampen är storhertig Dmitrij...

...tsarens bror. Den yngre är hans brorson Sergej, greve av Kiev.

De har bjudits hit av regeringen-

-och jag har beordrats att erbjuda dem vår bästa guide.

- "Guide?" -Det är du.

Låt ryssarna få skjuta några bufflar.

-Hur många då? -Ett par hundra.

Ett par hundra? Indianerna som vi fördrev ur sitt land svälter.

Ska vi ta deras mat för vintern?

Men för guds skull, var praktisk!

Fasen heller att jag dödar bufflar för nöjes skull!

-Är något på tok, Luke? -Mamma har dött.

Hon var en av de finaste kvinnor jag känt. Jag följer med.

Hör på. Vi har sagt att vi inte behöver någon som tar hand om oss.

Men det är mammas syster, och hon har rest från Chicago.

Nu måste ni visa lite hövlighet.

Jag hoppas att ni tre går under namnet Macahan.

Mitt i prick.

Han säger att buffeln tillhör Satangkai.

-Vem? -Siouxstammens hövding.

Han undrar vad vi gör i reservatet.

Hur vågar de?

Kör!

Drar du ut i krig efter en vecka?

-Du behövs här. -Indianerna är mina vänner.

På sätt och vis är det mitt fel.

Katherine hade rätt. Du är helt ansvarslös!

-Du är Kate upp i dagen. -Zebulon!

Sköt om barnen, Molly.

Vi släpper den mäktiga från andra sidan havet och kvinnan-

-men de ska betala siouxerna för det de gjorde.

Så mycket att alla vita förstår att de vet att de gjorde fel.

Villkor? De ska minsann lära sig.

Tänk att de vågar ta brorsonen till en storhertig och bura in honom...

...som ett djur.

De vill ha det skriftligt att ni startade kaoset och inte siouxerna.

-Du gick väl inte med på det? -Det är ert jobb.

Fyra hemman har nekat oss vatten.

-Nekat er vatten? -Vi är mormoner.

-Är det som spetälska? -Ursäkta?

Ni är välkomna här.

Jag äger staden.

Jag tolererar inte att ni tiger om att det finns mormoner här.

Tänk om jag själv hade varit mormon.

Hur gick det, cowboy?

-Är du hästens idiot till ägare? -Ja...

Jag låter pappa gripa dig. Sheriffen.

Då är jag visst skyldig er en tjänst.

-Gärna det. -Det är visst jag också.

-Kom med mig. -Vad står på?

Vill ni också smaka på...

-...Så varsågod. -Sheriffen...

Vi pratar senare. Kom nu.

-Kan du inte bete dig som en flicka? -Tror du inte att jag kan det?

Du har nog aldrig försökt. Bortsett från i kväll, kanske.

-Vad menar du? -Du har ju klänning för min skull.

Jag hoppas att pappa skickar dig till Missouri och att de hänger dig där!

Hillary!

Du har inte lite mer paj hemma?

BERÄTTELSEN FORTSÄTTER...

-God eftermiddag, Orville! -God eftermiddag.

Tänker du ligga där som ett kadaver eller spara lite skattepengar?

-Har ni fått svar? -Ja, från en gammal vän.

Han hade hört om sheriffen du sköt.

Du hade inte varit den första nordstataren som han hade hängt.

-Jag vill tacka er, sheriffen. -Ingen orsak.

Jag gjorde bara mitt jobb.

-Vad ska du göra nu, grabben? -Tack för gästfriheten...

...men jag borde nog ge mig av.

Du kanske borde stanna här.

Stanna här?

-Jag förstår inte. -Sticker du härifrån så åker du fast.

Gör du det så kan du mista huvudet.

Jag pratar inte mer om det.

Varför följer du inte med hem och äter middag?

Jag har ett gästrum. Du kan sova i en mjuk säng för en gångs skull.

Maggie...

-Kan jag verkligen lämna dig ensam? -Ja, Jeremiah.

Jag har fått lite för mycket sol. Jag mår bättre i morgon.

-Jag ber om ursäkt å dina vägnar. -Tack.

Varför fjäskar vi för de här människorna?

"De här människorna" är våra gäster.

När jag var i staden pratade de om mormonerna.

De vill bilda en fristående stat. Dessutom är de anarkister.

-Är jag för tidig? -Nej då. Kom in.

-Och mrs Taylor? -Hon ber om ursäkt, hon mår inte bra.

Kan vi göra något?

Hon behöver nog bara lite sömn. Det var en jobbig resa.

-Då sätter vi oss. Mr Taylor... -Tack.

-Det luktar väldigt gott. -Tacka Laura.

-Hon har lagat det mesta av maten. -Och det med stil.

-Får jag be bordsbönen? -Ja. Det brukar vi göra, mr Taylor.

Vi vill gärna att ni ber en tackbön.

Välsignat vare Guds namn. Låt oss prisa Honom.

Låt oss tacka Hans heliga namn-

-för Han är rättfärdig i evig tid. Amen.

Amen.

Det var fint. Var i Bibeln står det?

Det är från Mormons bok. Alma 26:8.

-Är det er bibel, mr Taylor? -Det är en helig skrift...

...som gavs till vår profet. Den tillhör vårt arv, liksom Bibeln.

I Mormons bok förutsades Amerikas historia för 2500 år sedan.

I den nämns puritanerna, indianerna och...

Förlåt... Jag undervisar för mycket.

Nej, nej... Det låter fascinerande.

Jag skulle gärna vilja läsa ur den.

Om mrs Culhane ger sin tillåtelse kan du låna min bok.

Är det många mormoner här, mr Taylor?

Nej, ma'am. De flesta håller till västerut, i Utah och Oregon.

-Jag tänker bygga ett nytt samhälle. -För mormoner?

Egentligen heter det Sista Dagars Heliga.

Vi tillhör Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Andra kanske bara ser buffelgräs och vårblommor...

...men jag ser gårdar, en stad och ett tabernakel.

-Det kanske låter omöjligt, men... -Nej, inte alls!

Det låter underbart.

Tack, miss Laura. Det är mer än en dröm för oss.

Det är en nödvändighet. Vi har fördrivits från så många platser.

Vi måste bygga våra egna samhällen så att vi inte förintas som i Nauvoo.

En mormonstad i Illinois. De dödade vår ledare Joseph Smith.

Två veckor senare anföll de Nauvoo och dödade många av oss.

Vad hemskt.

Vi måste lägga det bakom oss nu.

Men nu förstår ni kanske hur mycket vi uppskattar er gästfrihet.

Det är en ära för oss, mr Taylor. Ni får stanna här så länge som ni vill.

Tack, mrs Culhane.

-Här har du Mormons bok. -Tack.

Det är ingen hejd på dem.

Hon verkar inte bry sig om att han redan har en fru heller.

Kom in!

-Är du vaken än, Josh? -Ja.

-Jag är orolig för Laura. -Jaså?

Mamma är ju inte här längre, så jag tycker att du kan prata med henne.

Vad skulle vi prata om?

Jo, alltså... Om... saker som flickor bör veta-

-när de inte är det längre. Flickor, menar jag.

En man vill mer än att titta när en kvinna visar honom vad hon har.

-Josh! -Du vet vad jag menar.

Laura tindrade med sina rådjursögon hela middagen. Det var vämjeligt.

Och moster Molly... Han tittade på henne.

Jo... Ja...

Din syster är en väldigt vacker flicka, Josh.

Hade inte du också gjort det?

Det är inte det som är poängen, moster Molly.

Jag förstår vad du vill säga, Josh. Det gör jag.

-Jag ska prata med Laura. -Bra.

Fortsätter hon så med alla män hon möter kommer hon att råka illa ut.

-Får jag gratulera, mr Macahan? -Varför då?

Ni gick direkt från häktet till sheriffens middagsbord-

-och gästrum. Händer det varje gång ni blir gripen?

-Inte varje gång. -Hur många gånger...?

Låt honom vara. Han är min gäst. Uppför dig som kvinnan i huset.

Jag skulle vilja se henne uppföra sig som en kvinna!

Hon föddes med en syltlök i munnen.

Ta det lugnt nu.

Låt pojkar vara pojkar.

Han borde få smaka på käppen, pappa.

Säkert. Men jag har gett upp hoppet om er för länge sedan.

Jag har trängt mig på, så jag ska hjälpa dig.

-Något duger du till i alla fall. -Sätt ner tallrikarna, unge man.

Gäster ska inte göra kökssysslor.

Jag ska gå min rond. Hänger du med?

Förlåt. Jag försökte i alla fall.

Vad tycker du om staden? Utanför cellen, alltså.

Du har inte mycket att göra.

Det har alltid varit en lugn stad-

-men när guldgrävarna får sin lön...

Då kommer de ridande i full karriär.

Då kommer de ridande i full karriär.

De dricker allt de kommer över. Då får sheriffen lite mer att göra.

Guldgrävare?

Ja, du pratade med några när jag grep dig.

För två år sedan hittade Hank Jimson en guldådra vid Stony Creek-

-inte långt från mitt fiskeställe.

Bortsett från råskinnen som jobbar för honom-

-är det mest bönder som kommer hit, drivna på flykt av kriget.

Men det vet du nog alltför väl redan.

Det är en bra stad. En dag blir det något fint av den.

Det finns mycket sötvatten och marker som väntar på att bli röjda.

Jag har pratat med Union Pacific, och när de lägger räls här... Då, du!

Det blir ett fint ställe för en ung man att börja ett nytt liv.

Han kan skaffa sig ett stycke mark att bygga på...

Om han spelar sina kort väl-

-kan han inom kort bli en framstående man i området.

Du pratar väl inte om någon särskild?

Vem? Jag?

Det var allt från mig. Nu orkar jag inte mer.

Kom till mig, lille man!

Så där ja...

Problemet är, min vän, att jag knappt har börjat.

Booster McDonner. Du slutar inte förrän jag säger till.

Jag förstår att ni älskar musik-

-men han förtjänar lite vila. Lugna ner er.

Sitter inte du inne?

Hur kan ni låta farliga förbrytare gå lösa på gatan, sheriffen?

Jag har annat att göra än att sitta barnvakt åt er.

Håll er i skinnet, annars vaknar ni i en cell.

Säger ni det?

Men jag varnar er. Jag är trött på att se in i pipan på er hagelbössa.

Bara kom ihåg att den kan gå av när som helst.

Varför tar ni med er den överallt? Hagelbössan, menar jag.

Vad är det för fel på pistolen? Funkar den inte längre?

-Jo då. -Försök inte.

Sheriffen är min vän.

Jag trodde att vi två var vänner.

Du gör mig djupt besviken, grabben.

Stick härifrån, Luke.

-Vad gör du? -Jag ville hjälpa dig.

-Det var dumt gjort. -De hade dödat dig.

Är du säker på det?

Det är envisheten som gör en till en bra sheriff.

Man måste stå på sig!

Då vet ens motståndare att det är döda eller dö som gäller.

Då vågar avskummen inte göra något.

-Han tänkte det. Det kände jag. -Kanske, kanske inte.

Kom.

Hillary har visst lagt sig. Bra idé. Jag ska också lägga mig. Du, då?

-Jag är faktiskt lite hungrig. -Köket är där. Ta för dig.

-Vi ses i morgon. -God natt.

-Pappa? -Nej, det är bara jag...

-Förlåt! -Vad håller du på med?

Jag visste inte att du badade.

-Knackar du aldrig? -Jag skulle ta mig något att äta.

Din pappa sa att du hade lagt dig. Förlåt, jag...

Jag sa ju förlåt!

Dämpa dig. Annars kommer pappa, och då måste du förklara dig.

Förklara vad då?

Det finns ett ord för män som smyger.

"Smyger?!"

Är du tokig? Jag har inte smugit någonstans!

Varför badar du så sent?

Du visste att jag skulle komma tillbaka i kväll.

Vad försöker du säga?

Du kunde ha väntat med att bada tills i morgon när jag inte är här.

-Det finns ett ord för flickor som... -Säger du det?

Tänkte du slå mig?

Nej. Men det är på tiden att någon gör det.

När det här är överstökat, kan vi ta farväl av den kungliga plågan då?

Jag hoppas det.

"Damerna" i hovet får mina män att dricka.

-Se men inte röra. -En brännande punkt.

- "Se men inte röra." -Något kan säkert ordnas, general.

Har du tagit för dig av utbudet själv?

Nej, sir. Min fru skulle inte förstå det.

Alla soldater borde ha en förstående kvinna.

Annars klättrar man på väggarna.

Jag minns mig själv som liten i de här bergen.

Far lärde mig att jaga.

Jag minns de tiderna. Snart lär du din son att jaga här.

Kanske jag kan lära sonen engelska? Hans far ville ju inte.

Om den vita mannen håller sitt ord-

-kan sonen och fadern lära sig tillsammans.

Herregud, nej... Sheriffen!

Sheriffen! Sheriffen!

Sheriffen!

Sheriffen!

Sheriffen!

-Sheriffen... Skynda er! -Ja ja...

Jag kommer!

Mina! Sätt dig en stund.

Lugna dig. Vad är det?

-Det är Ruth. De har dödat henne. -Vilka har dödat henne?

Guldgrävarna som ni rök ihop med, den stora...

-Berätta vad som hände. -Ruth sade ifrån...

...för han var helt galen. Han var full också.

Han tog fram en stor kniv... Vi bar ner henne.

-Var är de? -I saloonen.

Och de har tagit Angie.

Ge Mina något att dricka så att hon lugnar ner sig.

-Vart ska du, pappa? -Oroa dig inte.

-Jag är strax tillbaka. -Du får inte!

- Sköt om henne. - Vart ska du?

-Jag följer med. -Stanna här.

-De är tre. -Jag är lagen här.

Det är mitt jobb om de så är 33. Jag säger åt dig att hålla dig undan.

Pappa... - Vem gör sådana hemska saker?

När använde han ett vapen senast?

Jag vet inte... Flera år sedan.

Hjälp honom, snälla!

McDonner! Låt flickan gå.

Kom ut med händerna över huvudet.

Visst, sheriffen. Det gör vi gärna.

-Jag visste att ni skulle komma. -Släpp vapnen.

Kom igen, sheriffen... Kan vi inte tala om saken?

Släpp dem. Försiktigt.

Orville, bakom dig!

Släpp det!

-Ligg still. Jag hämtar doktorn. -Lugn. Du lyder inte order.

-Ligg ner! -Ingen fara! Vi måste ta honom...

Skämtar du? Skulle jag bli sheriff?

Bara tills jag är på benen igen.

Jag vet inte ens om jag ska stanna här. Jag hade tänkt fortsätta.

Hör du dåligt? Det gäller inte livet ut. Jag behöver bara lite hjälp.

-Du får bra betalt. -Gör det inget att jag är efterlyst?

Fattar du inte att det gynnar dig?

Vem tror att en sheriff är efterlyst?

Om alla sheriffer som varit efterlysta fick sparken-

-skulle det inte finnas några sheriffer alls väster om Mississippi!

Ställer du upp, eller måste jag be någon annan?

Kör till, då.

Du har fått dig en vicesheriff.

Då kanske du kan hämta whiskyn som står i köket...

-...så att vi kan besegla avtalet. -Ja, sir.

Luke...

Det du gjorde för mig där ute i morse...

Tack ska du ha.

Vet du vad? Sam på lanthandeln har fått in jordnötsgodis.

Väldigt intressant, men jag har aldrig gillat det.

-Inte? -Nej.

Jag har aldrig känt någon som inte gillar det. Men jag vet något annat.

Säkert att du inte gillar det? Det är inte så dyrt.

-Jag hörde någon prata om dig. -Vem då?

-Jag minns inte. -Det viktiga?

Som min syster säger: "Det är helt väck."

-Är jordnötsgodis bra för minnet? -Kanske det.

-Berätta nu vad du hörde. -Tobe Harker pratade med sina vänner.

Han sa att det var opassande att du bor med min syster.

Tobe behöver inte oroa sig.

-Ska ni slåss? -Nej.

Synd. Det hade varit en höjdarmatch. Men Tobe hade nog slagit dig.

Pappa säger att det inte gör något att Tobe är dum.

-Han kan slåss som fan. -Du är för ung för att säga "fan".

-Hur gammal ska man vara, då? -Det är du för gammal för att fråga.

-Tobe, då? -Jag är här för att hålla ordning...

...inte störa den.

Är det inte lite tidigt för dig att vara uppe?

Försöker du låta som en läkare så misslyckas du.

Det är bättre än att ligga hemma.

Det är din höft.

-Förstör den, du. -Jag förstör inget.

Varför har de här inte skickats?

De kom i morse. De ska skrivas på. Jag tänkte ta med dem hem i kväll.

Duger det inte kan du hitta någon annan.

Lugna dig. Var inte så känslig. Du gör ett bra jobb, men...

Jag... Jag känner mig ganska oduglig.

Vad håller du på med? Doktorn sa ju att du kunde få en infektion.

Och du! Låter du honom hoppa runt...?

-Jag har inget med det att göra. -Lugna dig, flicka!

Det var min egen idé.

Du, doktorn och hans fru höll på att vårda ihjäl mig.

-Pappa... -Gå hem nu.

Det är ingen fara med mig. Gå nu.

Var hemma om en kvart, annars kommer doktorns fru.

Och du ser till att han går hem!

Hon är lite kaxig. Hon behöver en man som kan sätta henne på plats.

Männen här vet inte hur man hanterar en viljestark kvinna.

-Du är hennes far. -Jag räknas inte.

Hon slutade lyssna på mig för länge sedan.

Men jag fattar inte varför ni två inte gillar varandra.

Är hon inte vacker nog för dig?

Jo då... Visst är hon det.

Jag vet inte. Jag...

Jo, jag... Jag vet inte riktigt...

-Hon är... -Ta det lugnt, grabben.

Jag tänker inte tvinga in dig i ett giftermål.

Det har jag inget med att göra.

Det var värst vad mycket papper...

Det gällde två grisar, ers höghet.

Enligt bonden hade armén stulit dem.

Rätten tillerkände honom ersättning.

Sådant händer aldrig i mitt land.

-Även om ni har fel? -Tsarfamiljen har aldrig fel.

Men tänk om den underordnade inte heller har fel.

-Straffar ni honom ändå? -Självklart.

En svaghet med ert land är att de som styr måste förklara sina handlingar.

Låter ni folk tro att ni är jämlikar så börjar de klaga på-

-att de inte äter lika gott eller bor lika varmt på vintern.

Det har ni rätt i. Jag har inte tänkt på det på det sättet.

Det har gått bra, ser jag.

Prick i tid.

Vad fan är det med dig, Sylvester? Du skrämmer vettet ur folk! Ur vägen.

General... Satangkai, siouxernas hövding.

Jag hälsar den store hövdingen.

Jag önskar att omständigheterna var annorlunda.

-Kan någon skära av repen? -Beordra dem att överlämna ursäkten.

-Kapten? -Ja, sir.

Han vill höra er säga orden precis som han hade gjort.

Vi kom överens om en skriftlig förklaring.

Tar ni inte på er skulden längre?

Vi medger att vi begick ett misstag.

-Läs uttalandet. -Ja, sir.

"Var hälsad, hövding..."

Han vill höra orden från en hövding till en annan.

Var vänlig och läs dokumentet, general.

Ja, ers höghet.

"Var hälsad, hövding."

"Vi medger att ett fel begicks"-

-"i samband med incidenten på siouxstammens land."

"Vi beklagar missförståndet som har lett till osämja mellan våra folk."

Undertecknat general John Marcus, Fort Sully.

-Många ord, lite innehåll. -Ett till nedsättande ord från dig...

-...och jag griper dig. -Jag råder honom att anta uttalandet.

Det är väl det enda han får.

Det hade inte skadat att skriva något meningsfullt.

Han kan se att ni är missnöjd.

Han vill veta om ni erkänner att det var den vita mannens fel.

Satangkai...

Det var fel, och jag försäkrar er om att det aldrig ska hända igen.

Betalningen kan inte kompensera för de förluster som ert folk lidit.

Vi hoppas att betalningen visar alla-

-att det skedde en allvarlig fel... bedömning.

Det var bättre, general.

Betala hövdingen. - Vill du räkna pengarna?

Jag litar på att ni är god nog att inte försöka lura dem.

-Är jag fri nu? -Självklart, Sergej.

-Inga fler formaliteter? -Nej!

-Åtnjuter jag regeringens skydd igen? -Det kan jag garantera, sir.

- Nej, sluta! - Vad sa han?

Siouxerna vet hur man dör. De vet hur man strider också.

-Jag är med dem. -Macahan!

Jag ska ta hans skalp! Hör du? Säg det till din indianvän.

Vill du vara hos din indianvän så måste du gå.

Jag är hemskt ledsen, Zeb.

Här kommer han, Tobe.

-Vad ska du göra, Tobe? -Bry dig inte om det, Jess.

Hallå där!

-Hej, Tobe. -Jag vill prata med dig.

-Här är jag. -Det gäller Hillary Gant.

-Hon och jag är nästan förlovade. -Märkligt... Det har hon aldrig sagt.

Grattis.

Han driver med dig. Du borde ge honom på trynet!

Håll käften, Esekiel.

Jag menar att jag ogillar att ni bor i samma hus.

Du kanske får för dig saker.

Jag lovar att ingenting kommer att hända mellan Hillary och mig.

Jag ska bara bo där tills Orville är på benen igen.

-Ingenting? -Ingenting.

Ja ja... Vi säger väl så.

Men kom ihåg vad jag har sagt!

Det är dans i morgon kväll. Ska ni gå?

Om guldgrävarna kommer så måste jag nog jobba.

Du då, gullet?

-Jag ska gå. -Med vem då?

Tobe Harker. Jag har inget val.

Du behöver inte gå med någon om du inte vill.

Jag måste. Jag förlorade ett vad. Tack vare honom.

-Blanda inte in mig. -Ja ja... Vi pratar inte mer om det.

Jag pratade med Tobe i dag.

-Han hade något att berätta. -Vad då?

Han sa att Hillary och han är förlovade.

"Förlovade?"

Pappa, jag svär att han ljuger. Han var full eller pratade i sömnen.

-Han sa "nästan förlovade". -Lycka till, Tobe.

Säg mig något...

-När blev ni så väldigt goda vänner? -Det är vi inte.

-Vad pratade ni om, då? -Dig.

Han är rädd att jag drar nytta av situationen när jag bor här...

-...och du är så tillgänglig. - "Tillgänglig?"

-Han behöver inte oroa sig. -Du tycker visst att det är roligt.

Jag tycker inte alls att det är roligt, mr Macahan.

Du får se upp, grabben. Jag tror att min dotter börjar tycka om dig.

Mina herrar, hedningen ska få sitt straff.

Vi ska lära honom en läxa som han aldrig glömmer.

Vi går till anfall och tillfångatar barbaren.

Sedan dödar vi honom. Förstått? Ni får marschorder inom 48 timmar.

Men alla ska vara redo att marschera på kort varsel.

Den som inte är redo får sin lever uppäten. Förstått?

-Ja, sir! -Höger och vänster om marsch.

Meddela hans höghet om-

-att hans idiot till brorson får sin hämnd så fort jag får min order.

-Får ni ordern inom 48 timmar? -Ja.

Varenda tidning har skrikit ut om det här sedan det hände.

Varenda politiker som inte har skrikit med har fått sparken.

Vi får ordern. Kanske tidigare.

-Kan vi inte hindra det? -Vi måste vara realistiska.

Det är vi som har gjort fel hur man än ser på saken.

Vi gjorde en stor tabbe.

Vi kan bara kasta oss in i striden-

-och vråla av rättfärdig vrede över den röda mannens svek.

Vilken skam... Jag har aldrig slagits mot indianer förut.

Det syntes i Satangkais ansikte vilken stolt man han är.

Han låter sig inte fångas så lätt.

Jag har saker att göra.

Macahan kommer!

Kom in! Vad är det, MacAllister?

Ni kommer inte att tro mig, men Macahan kom gående till fots.

Drake är skyldig mig en månadslön.

-Vad gör han här? -Han vill nog hämta sin häst.

Stå inte bara där! Gå och hämta majorens pengar.

-Hej, Jeb. Vet du var min häst är? -Ja, sir. I stallet.

-Hämta den. -Jag får inte...

Den är min. Ingen tar den ifrån mig.

Sadla den och ta hit den, så pratar vi om vad du får göra senare.

-Vad gör du här? -Hämtar något som är mitt.

-Jag antar att ni vill hindra mig. -Det kan jag.

Och jag kan skära tungan av er innan ni vet ordet av.

-Säkert. -Tänker ni ta Satangkai?

När jag får min order. Hans skalp är min innan veckan är slut.

-Det blir hårt. -Jag är hård.

Det får din indianvän snart veta.

Ska hela siouxstammen få lida för en oduglig idiots skull?

Du! Hur vågar du säga så om Sergej?

Jag beklagar att han är död, men han bad om det.

Jag tolererar inte det här.

Sergej miste livet på grund av hans felbedömning.

Han borde veta att vildarna är opålitliga.

Vi vill alla ha honom tillbaka i livet.

Hade han inte piskat Satangkai...

Om jag vore du, skulle jag rida härifrån medan jag kan.

Låt honom inte gå! Han ska straffas!

Det var bara en krigare som dödade honom.

Straffa honom, inte hela siouxstammen.

Var inte så dum. Män som vi tar inte sådana beslut.

Washington kommer att beordra mig att strida mot siouxerna.

-Gå innan jag låser in dig. -Ni får inte låta honom gå!

Jag insisterar på att han straffas!

-Vi måste sätta stopp för det här. -Macahan kan inte försvara sig.

-Han kan mer än så. -Han har på sig en bröstplåt...

Jag åker härifrån i morgon, major. Vid soluppgången.

-Se till att det ordnas genast. -Ja, ers höghet.

Ni är idioter... allihop.

Tror ni verkligen att man kan ha ett samhälle där alla män är jämlikar?

Där alla trälar och bönder ostraffat kan motsätta sig de styrande?

Där en man som Macahan kan trotsa er auktoritet utan att bli straffad?

Nej, mina herrar. Det är ren galenskap.

En vacker dag inom en snar framtid-

-kommer den här nationen att rasa samman runt er.

Jag, för min del, ser fram emot den dagen...

...med stor glädje.

Ni förstår inte.

Han rider till indianerna. Han tänker strida på deras sida mot er.

De kommer till landet och förändrar det.

Timret hugger de ner.

Gräset bränner de. Där djuren är många dödar de fler än de behöver.

Vi har bjudit in tjuvar i våra tält-

-och lämnats tomhänta.

Satangkai är vis.

Han säger att vi måste lämna det här landet bakom oss-

-och bege oss norrut till Kanada.

Eller slåss fast vi inte kan vinna.

Jag vill inte lämna mitt hemland.

Jag vill dö här, precis som min far. I de här bergen.

Med min stridsyxa i handen. Gula Kalven har talat.

Jag är medicinman, och jag sällar mig till Gula Kalven och Stående Björnen.

När jag var ung hade världen ingen ände.

De vita var få och gick med stolta steg, som vår broder Vita Örnen.

Men det finns ingen stolthet kvar, och de anfaller oss med eldrör-

-och långa knivar.

Jag talar också för strid. Det är en ljus sommar.

Det är en fin tid att dö.

Jag har talat.

Ingen talar för fred.

Hör då Satangkais ord:

Vi slåss. Det ska kosta dem många liv, och deras kvinnor ska sörja.

-Var ska vi slåss? -Vid Pasapa.

Där omfamnas vi av bergen-

-och när den vita mannen kommer är han skyddslös.

Men att ta sig dit är mycket farligt.

Vi har många kvinnor, barn och gamla som måste vila utmed vägen.

Vi måste nå fram till det stora berget inom tre dagar.

Om de långa knivarna anfaller oss på öppet fält-

-dör vi som fisken på torra land.

Satangkai...

Jag kanske kan köpa er de tre dagarna ni behöver.

Jag vet hur den vita soldaten tänker.

Ge mig några unga krigare som inte är rädda för döden.

Vi uppehåller de långa knivarna tills mina bröder når fram till Pasapa.

Vill du strida mot ditt eget folk?

När en man vill döda min vän för att dölja sin egen ondska...

...strider jag mot honom även om han är min blodsfrände.

Ni har hört vår broder Vita Örnens ord.

Han riskerar sitt liv för siouxerna.

Men Satangkai borde göra det.

Min broder är modig, men han är inte vis.

Han känner inte den vita soldaten som jag gör. Hans folk behöver honom.

De följer ingen annan.

Låt Satangkai göra det han gör bäst.

Låt Vita Örnen göra det han gör bäst.

Jag har talat.

Låt det ske.

Kom, Tobe. Vill du inte gå en sväng med mig?

-Det är så kvavt. -Visst vill jag...

...men jag har aldrig sett dig sådan här.

-Hurdan menar du? -Du är så...

-...vänlig! -Jag förstår inte vad du menar.

Varför skulle jag inte vara vänlig mot den jag nästan är förlovad med?

Sa du inte det till Luke Macahan?

Jag menade inte så...

-Han tog fel. -Det gjorde han säkert.

Men jag blir ändå smickrad.

-Blir du? -Självklart.

Det hade alla flickor blivit.

Du skulle veta vad jag måste stå ut med... Från en främling, dessutom.

-Du respekterar flickor, Tobe. -Vad menar du?

-Vad är det du måste stå ut med? -Jag borde nog inte prata om det.

Du skulle se hans äckliga blickar...

Vems blickar?

Vem tror du?

-Macahan! -Ja ja...

Jag får väl stå ut med det.

Men det har hänt så mycket. När jag badade häromdagen...

Då kom han inrusande genom dörren!

Jag fick hota med att väcka pappa.

Jag kanske kan göra något åt saken.

Ingen kan göra något. Det är en omöjlig situation.

Men Tobe... Vad söt du är som tänker på mig.

Det uppskattar jag verkligen.

Tack.

Jess... Ta ifrån honom pistolen.

Det måste vara rättvist. - Ta sheriffbrickan.

Jag vill inte bli beskylld för att ha gett mig på en lagens man.

Macahan, du borde sitta inlåst långt från oss rättskaffens människor.

-Tobe, jag vill inte slåss med dig... -Det var synd.

För du har inget val!

Gäller det Hillary? Sluta oroa dig.

Jaså? Det är motbjudande, det hon säger att du har gjort.

Motbjudande, säger jag...

Aj, då... Det ser inte bra ut.

-Gör det ont? -Det är väl klart att det gör ont.

-Det var Tobe, eller hur? -Du fick honom att göra det.

Nej. Jag nämnde inte ens ditt namn.

Vad spelar det för roll?

Kan jag rå för att Tobe drog en förhastad slutsats?

-Vad synd att du förlorade. -Jag förlorade inte!

Jag tröttnade.

Om jag inte hade så ont i knogarna så hade du fått smisk.

Det är ditt eget fel.

Vad menar du?

Du har bott här ett tag nu...

...och sovit i rummet intill, och du har knappt ens sett åt mig.

-Jag trodde att du var arg på mig. -Det betyder ingenting.

Jag förstår inte.

Det är enkelt...

En flicka måste göra något för att få uppmärksamhet.

Om du ville ha uppmärksamhet, varför började du inte så?

Du har rätt. Du förstår verkligen inte.

-God morgon, Laura. -God morgon, moster Molly.

Vad tidigt du är uppe!

Vi har ju gäster. Jag gick upp tidigt för att hinna laga frukost.

-Jag förstår... -Tror du att de gillar pannkakor?

-Det gör de säkert. -Jag borde laga mer mat.

Jag kan, men jag är inte lika duktig som mamma.

Sätt dig ett tag, Laura.

Laura... Jag vet att Jeremiah Taylor är en fascinerande man.

Fascinerande... Jag har aldrig träffat någon liknande.

Han är så intressant, och han vill göra så mycket gott.

Ja, jag vet.

Men är du inte lite väl.. .Övertydlig?

"Övertydlig?"

Jag var yngre än dig när jag blev stormkär i min lärare.

Det är inte samma sak, moster Molly.

Är det fel att beundra någon som är stark, modig, intelligent och god?

Nej, självklart inte.

Jag är inte din mor, men jag tror att Kate hade sagt samma sak.

Hon hade inte velat se dig sårad. Mr Taylor är gift.

Jag vet. Men han är fascinerande.

Han gillar mig. Ser du hur han ser på mig?

-Ja, och det är inte bara hans fel. -Moster Molly, då!

Kära vän, hur mycket du än beundrar honom-

-skulle du inte kunna vara lite mindre.. Översvallande”?

Jo, moster Molly.

Får jag fortsätta med pannkakorna?

-Varsågod. -Tack.

Örnfjäder, vargtand och rävhår. Medicin för striden.

Schamanen sa att med det här-

-kan den vita mannens kulor inte hitta dig.

Har du någon som talar de vitas språk och rider snabbt som vinden?

Ja, Dansande Vargen.

Ge honom den här. Den innehåller pengar och den vita mannens ord.

Den ska tas till byn där ledningen i luften slutar. Inte via fortet.

-Soldaterna får inte se honom. -Men varför?

För många månader sedan gav en vän mig ett löfte.

Kanske han minns det.

-Hörde du? -Jag hörde.

Vi ska köpa er tiden ni behöver.

Må andarna vaka över dig.

Må andarna vaka över dig också.

Kom fram, kvinna. Nu har jag dig.

Kom fram...

Du har ingen chans. Kom fram och ta ditt straff.

Jag som var säker på att det var en flicka här...

Jag tror att hästarna behöver lite hö.

Lika bra att jag gör lite nytta när jag ändå är här.

Var är högaffeln?

Där är den ju!

-Då så... -Du vågar inte!

Hillary Gant! Vad gör du här?

-Ditt kräk! - "Kräk?"

Inte bara det, du knuffar mig också.

-Det ska en skamlös kvinna säga. - "Skamlös?"

Fick du inte en av dina vänner att slå ner mig-

-för att sedan dra nytta av mitt svaga tillstånd och kyssa mig?

Det var ett misstag.

-Blåbärspaj... -Blåbärspaj?

Första gången jag smakade blåbärspaj visste jag att jag ville ha mer.

Därefter kunde jag inte tänka på annat än blåbärspaj.

Nästa gång mamma bakade en paj stal jag den-

-och tog med mig den upp på höskullen... Och den var bara min.

Luke... Luke...

-Snälla, sluta... -Men jag vill ha dig.

Luke! Snälla... Jag kan inte. Jag är inte...

Jag förstår inte.

-Det var du som började. -Jag vet... Jag vet.

Luke...

Vänta lite, snälla... Hjälp mig...

Förlåt. Jag vet att det är mitt fel.

Jag började, men jag menade inte... Luke, snälla...

Förlåt...

Du kom inte hem till middagen.

Jag gick en sväng. Jag behövde tänka lite.

-Luke... -Nej, jag vill säga en sak.

Du och Orville välkomnade mig och tog hand om mig.

Jag drog nytta av situationen.

Det jag gjorde i dag var fel. Jag hade inte rätt att...

Du vet.

Jag ville bara säga förlåt. Jag åker härifrån i morgon.

-Åker du? -Jag kan inte stanna här...

...och vara så nära dig när jag känner som jag gör för dig.

Jag hade ingen rätt att tro att du kände likadant.

Jag vill bara tacka dig för allt.

Jag reser i gryningen.

-Hillary... -Tyst.

-Vad gör du här? -Jag vill inte att du ska åka, Luke.

Nej nej... Vänta lite.

Jag vill inte åka.

Att veta att du bryr dig räcker. Du behöver inte köpslå med mig.

-Det gör jag inte, din idiot. -Inte?

Självklart inte.

Det är blåbärspaj.

-Brinkerhoff kommer, sir. -Vi stannar.

Halt!

Hela siouxstammen gav sig av i går. De är på väg till Pasapa.

Han vill väl ha försprång, han har ju många gamla och kvinnor.

-Och Macahan? -Jag såg honom och tjugo indianer...

-...1 en ravin vid Three Scalp Creek. -Vi passerar en bit från ravinen.

-Bara tjugo indianer? -På en höft.

-Jag såg att de gjorde eldpilar. -Eldpilar?

-Han skulle väl inte anfalla oss? -Inte när vi rör på oss.

Men vagnarna är sårbara i natt.

Zeb tror nog att han kan försena oss.

Vi får ta den villfarelsen ur honom.

-Vi försöker skingra dem. -Nej!

Men han får inte hitta på mer ofog.

Macahan är inte bara störande - han är siouxstammens ögon.

Men ska vi skingra dem, så ska de fly rakt i vår famn.

Då så, mina herrar! Vi omringar dem. Sprid ut soldaterna.

Hör upp! Vagnspluton på höger flank!

Hästpluton på vänster flank!

Redo med vapnen!

Jag vill ha honom levande. Skjut bara om ni blir beskjutna.

Framåt!

Tillbaka! Dra tillbaka!

Macahan rider rakt i fällan.

Nej, men... Inte illa, syrran.

Jag har gjort dem själv, mr Taylor.

Jättegott.

Jag fixar resten, Josh. Tack för hjälpen.

Visst.

Laura, du är duktig på att laga mat. Det har gått.. Fyra dagar.

Allt jag har ätit har varit gott.

Jag har inte lagat all mat, men tack.

Jag tänkte plocka lite mynta. Vill du följa med?

Gärna.

Bra.

Vad säger du?

De med vagnen är de enda främlingarna jag har sett här på många dagar.

Finns det mormoner, så är det dem.

Vi rider tillbaka till staden.

Ibland önskar jag att jag kunde åka härifrån. Det är så dystert.

-Inte som vår hemstad Virginia. -Vill du åka tillbaka dit?

Nej. Jag vill vidare till något nytt.

Vilket fint sätt att tänka.

-Du är en stark, ung kvinna. - "Stark?"

Tycker du inte det?

Alla andra - Josh, Jessie, till och med moster Molly-

-de verkar så nöjda. Jag känner mig skyldig som väntar på något bättre.

Det får du inte. De starka nöjer sig aldrig.

De vill bygga och skapa, vidga sina vyer.

Det är det som ger livet spänning.

Varje gång jag hör dig prata...

Jag har aldrig träffat någon som dig förut.

Jag kan säga samma sak om dig.

Tack.

Har du tänkt på äktenskap någon gång?

Äktenskap?

Du skulle bli en fantastisk fru och en underbar mor.

Vi har bara känt varandra i några dagar-

-men jag tyckte om dig från första början.

Jag hoppas att du känner något för mig.

-Jag behöver en fru. -Men du är redan gift med Maggie.

-Vi mormoner tar mer än en fru. -Ja, men...

Jag har två. Ellen väntar på att jag ska hitta en boplats åt oss.

-Jag måste gå... -Laura! Maggie var min brors fru.

Efter hans död var hon ensam och rädd. Hon behövde någon-

-så jag gifte mig med henne.

Vi är goda vänner, men hon är för gammal för att få barn.

-Din andra fru, då? -Hon är ofruktbar. Hon får inga barn.

Jag behöver en stark, ung fru.

Jag måste ha barn. Visst kan det verka märkligt att ha flera fruar-

-men för oss är det heligt och praktiskt.

Ni måste inte tro på det-

-men låt oss tro och handla som vi vill utan att såra andra.

-Jag måste gå tillbaka. -Tänk över det jag sa.

-Vad sa du att han gjorde? -De kan höra dig!

Vad gör det mig? Han har varit här i några dagar, och så friar han?

Jag hade aldrig trott att han skulle fria.

Att vara tillsammans med honom kändes så underbart.

Jag blev lika överraskad som du.

- "Överraskad" är fel ord. -Lyssna på mig, moster Molly.

Han vill ha en fru som kan ge honom barn.

-Maggie och den andra kan inte det. -Har han en fru till?

Ellen väntar på att han ska hitta en boplats. Varför blir du så chockad?

Han är underbar. Du borde vara stolt över att han vill gifta sig med mig.

Han har redan två fruar! Varför skulle jag vara stolt?

Du lyssnar inte! Han gifte sig med Maggie av medlidande.

Hon var ensam. Hon får inga barn. Ellen kan inte heller få barn.

De är hans pigor, och du blir hans sängpartner.

-Moster Molly! -Ja, jag blir arg.

Du är knappt nitton-

-och vill dela ditt liv och din man med två andra kvinnor?

-Tänk om de blir svartsjuka? -Mormoner tror inte på svartsjuka.

- "De tror inte på..." -Du får det att låta så fel.

Maggie tyckte att det skulle bli trevligt med en tredje fru.

När Jeremiah gifte sig med Ellen blev hon så glad. De var som systrar.

Tusentals kvinnor har gjort det. Varför får inte jag?

För att du inte är mormon. Du är inte uppfostrad...

-...till att dela på det sättet. -Du är så fördomsfull.

Ska inte folk få tro på Gud som de själva vill?

Jo, men...

Du är som alla andra. "Tänker de inte som vi, så har de fel."

-Laura! -Det är sant!

Jag vill inte att du försvinner iväg och blir någons... konkubin!

Jag vet inte vad det är. Men man ska inte säga en sak och göra en annan.

Jeremiah har friat. Jag säger ja.

Du är inte min mamma. Du bestämmer inte över mig!

-Skamlös? -Laura är ett barn, mr Taylor!

Hon vet ingenting vare sig om världen eller om män.

Jag borde ha pratat med er först, men jag planerade inte att fria.

Det bara hände.

Sedan gick Laura direkt till er.

Ni hade undvikit att såra Laura. Men giftermål kommer inte på fråga.

-Men varför? -Måste jag verkligen förklara det?

Vi vet inget om er bortsett från att ni är mormon och har två fruar.

Båda skulle välkomna Laura.

-Ni är religiös. -Vi tror också på en Gud.

Vår tro är kristen, och den skiljer sig inte mycket från er.

Ni har logiska svar på alla mina invändningar.

Trots det är jag ändå övertygad om-

-att giftermålet vore fel för min systerdotter och för er.

Jag tillåter det inte. Säg till Laura att frieriet var ogenomtänkt-

-och att ni vill dra tillbaka det.

Det kan jag inte, mrs Culhane.

Det vore inte rätt.

Då vill jag att ni och er fru lämnar vår gård genast.

Genast, mr Taylor.

Ja, ma'am.

Kan någon av er skriva en rapport som inte får oss att framstå som idioter?

-Jag avundas er inte. -Vår expert på indiankrig!

Gör mig en tjänst, Coulee.

Ge mig inga fler tips om vad du tror att Zeb Macahan håller på med.

-Visst, general. -Tack.

Han försökte nog lura mig.

Men jag tycker att det han gjorde var förräderi.

Han skulle säkert säga att det är förräderi att bryta avtal.

Ingen får sova innan alla vagnar är lagade och redo för avfärd. Förstått?

Ja, sir.

Vi får se upp så att de inte hinner undan.

Det var en smart manöver. Han visste att Coulee skulle följa efter.

Att tillverka eldpilar var listigt.

Zeb ligger några steg framför oss.

Du verkar nöjd. Ni är väl vänner?

Ja, vi är goda vänner. Men först och främst är jag soldat.

Jag vet det, Mac. Jag bara retas.

Han sover nog gott i natt.

Men, som vår vän Julius Caesar sa:

"Ett slag gör inget krig." Se till att Macahan förstår det.

-Vad vill du? -Prata med generalen.

-Du får vänta... -Släpp in honom.

Ja, sir.

-Vad vill du, Coulee? -Får man belöning för en desertör?

Summan är exakt 200 dollar.

-Det har varit en lång dag... -Ta för dig.

Tänker du på någon särskild?

200 dollar är... Ursäkta.

-Du kan ta den med dig. -Tack.

200 dollar är lite lite. Kanske 1000. Det kan det vara värt.

Jag tror inte att du klarar det. Inte ens för 1000.

Inte ensam, sir.

Men mina vänner från siouxstammen kan hjälpa mig att fånga Macahan.

Du får 1000 om du tar honom levande.

-Han kanske inte har någon hud kvar. -Vi tillåter inte mord.

-Är det nya regler? -Stick!

Sov på saken.

Vad gällde det?

Han kan få Macahan dödad.

-Jag får utslag bara jag ser honom. -Jag vet vad du menar.

Jag är jäkligt frestad att sparka honom.

-God natt, MacAllister. -God natt.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Översättning: Jenny Gregory www.broadcasttext.com