Original subtitles

Downloaded from YTS.BZ

Official YIFY movies site: YTS.BZ

Andrea! Andrea.

Andrea, vakna! Andrea!

Bespara mig dramat.

Om du tänker döda oss, så gör det.

EN VECKA TIDIGARE

Carl Jung skapade inte idén om individuation,

idén att man måste bli sitt äkta jag

för att finna frid. Det är inte unikt för psykologi.

Det är grunden i historieberättande, i myter.

Ta Herkules berättelse,

som drevs till vansinne av Hera.

Han försökte återfå sin inre frid genom försoning,

genom sina tolv stordåd. Men kom ihåg,

försoning som kräver att man överger självet...

de högre makter man tillskriver, eller...

överjaget.

Och de lägre drifter som styr en, kallat...

Någon? Det är ingen kuggfråga.

Detet.

Mycket bra, Mr Gibbs.

Mycket bra, Mr Gibbs.

-Håll tyst. -Genom att dräpa båda,

öppnar man sig för universums sanning,

och man öppnar sanningen inom sig själv.

Och sanningen verkar vara att min tid är ute,

så tack för påminnelsen.

Som vanligt ligger den på min Youtube,

och glöm inte att läsa kapitel sex i kursboken.

Ska vi ta en smoothie eller något?

Gå du i förväg. Jag måste fråga Jackson

om min senaste uppsats.

-Men nästa gång. -Okej. Ja, nästa gång.

-Då ses vi hemma. -Okej.

HÖRSAL

-Hej, gubben. -Mamma, vad gör du här?

Jag kom lite tidigare för att överraska dig.

Min pojke, se på dig.

Jag vänder om en sekund, bokstavligen en sekund,

och du växer upp bara så där?

Och var kom de här musklerna ifrån? Du har blivit krallig.

Va? Säger man inte "krallig" mer?

Mamma...

-Gjorde jag det? -Ja, det gjorde du.

Jag har klarat fyra år utan att bli mobbad

och vill inte sabba det. Så se till att det förblir så.

-Okej? -Okej. Det kan jag göra.

Ska vi dra innan jag gör det värre?

-Ja. Ja, tack. -Du visar vägen, jag kör.

Ethan, det här stället är jättestort.

Är allt det här från stipendiet?

Jag har en rumskamrat.

Men ändå, det är fint. Alltså, riktigt fint.

Ja, sänk kanske förväntningarna en aning.

Så till mitt försvar, jag trodde du skulle komma mycket senare.

Och ja, vi hade kanske en liten fest igår.

Jag skulle läxa upp dig om hur jag och din pappa

tillbringade varje kväll på biblioteket, men då skulle jag ljuga.

Glad att du får vänner.

Ja. Tja...

-Kom, jag visar dig resten. -Okej.

Så, var är din rumskamrat?

Hon pratar med vår lärare.

Hon...? Jag hajar, din casanova.

Kalla mig aldrig det igen.

-Och vi är bara vänner. -Är du säker på det?

Ja, det var på hennes fest, och det var helt...

Nej, nej, nej. Det är lugnt. Jag bara retades.

-Ja. -Ta den tid du behöver. Välj ord.

Jag väntar.

Det var helt spontant och platoniskt, okej?

Så snälla, gör det inte konstigt.

Jag vill inte att Emma tror att jag är någon "friendzonad" incel.

Jag förstår inte hälften, men jag fattar.

Uppfattat.

Så...

Du har knappt stammat sedan jag kom hit.

-Mamma... -Nej, jag menar allvar.

Du har gjort stora framsteg, Ethan.

Inte bara med stamningen,

med vänner och självförtroendet och musklerna.

Herregud.

Du har verkligen kommit ur skalet i år.

Tja, jag försöker.

Jag vill vara någon stark och pålitlig...

som pappa.

Han skulle varit så stolt.

Det vet jag att han skulle.

Så...

Kan riktiga män laga mat?

Potatisen ser god ut.

Smaka här. Jag vet inte, nåt fattas.

Det var salt.

Okej, ett: det hjälper inte. Och två: det hjälper fortfarande inte.

-Paprika. Mamma, mer paprika. -Paprika.

Ethan, det händer! Det händer äntligen!

Ethans mamma. Hej. Förlåt. Hej.

Jag trodde du kom senare.

-Andrea, eller hur? -Stämmer.

-Hur var resan? -Den var bra.

-Och du måste vara rumskamraten. -Det är jag.

Trevligt att träffas. Vad är det som händer?

Just det. Professor Jackson ska ha en fest för fakulteten i kväll.

Bara hans favoritstudenter får komma,

och jag fixade två inbjudningar åt oss.

Aldrig. Vänta, i kväll som i i kväll?

Som i i kväll.

Jag kan inte. Mamma har rest så långt.

-Jag kan inte lämna henne. -Nej, nej, oroa dig inte för mig.

Klarade fyra år med tomt hus.

-Jag klarar nog en enda kväll. -Eller...

Varför följer du inte med?

-Nej. -Klart du kan.

Du kan låna en klänning, och Jackson vill nog

träffa Ethans mor.

Jag vet inte, alltså...

-Okej. Ja, vi kör. -Toppen.

-Men först, middag. -Just det.

-Kom in. -Du är jättesnygg i den klänningen.

Förlåt, hjälp mig med spännet? Jag skulle be Ethan, men...

-Han har ju korvfingrar. -Eller hur?

De ser ut att göra lite ont.

Kärleken kan vara både mild och bestämd.

Han säger det iallafall.

Och på tal om det vill jag säga

att din son är fantastisk.

Jag bryr mig jättemycket om honom,

som vän.

Var snäll mot honom, okej?

Självklart.

Skrev ett brev som förklarade allt.

och hur mycket han betyder för mig, men...

Jag har inte vågat ge honom det.

Han är vuxen. Han klarar det, tro mig.

-Verkligen? -Mm-hm.

När lärde du dig att klä dig så här?

Tja, Jackson säger att kostymen inte gör mannen,

men jag tycker den hjälper.

Det hjälper absolut. Mm-hm.

-Ska vi gå då? -Ja.

Jag måste fixa en sak snabbt.

Ja, ja. Ta den tid du behöver.

Tack.

Hur tjänar en psykologiprofessor så här mycket pengar?

Han är en bästsäljande författare, så...

Och hans fru är från en förmögen familj,

den sortens pengar för somrar i Hamptons.

Ja, minst sagt. Okej, då kör vi.

-Hej. -Hej.

Så roligt att träffa dig.

Min son, Ethan, har pratat oavbrutet om dig.

Alan Jackson, eller hur?

Garderobiären, frun. Får jag ta er kappa?

Verkligen trevligt att träffa dig också.

-Det är precis som du sa. -Hör här, det här är vad jag tycker.

Om jag nånsin skämmer ut mig så igen,

vill jag att du avlivar mig direkt.

-Kalla det ett nådadråp. -Jag gör det smärtfritt.

-Du är en bra son. -Ethan, Emma, ni kom.

-Ja, tack för inbjudan. -Ja, kul att vara här.

Professor Jackson, det här är min mamma, Andrea.

-Alan. Det är ett nöje. -Hej. Ni har ett sånt vackert hem.

Ethan, Emma, kom hit och hjälp att avgöra en debatt.

Ni har blivit kallade.

Gå ni, vi klarar oss.

Tack för att ni har tagit hand om Ethan i år.

Jag vet att han fullkomligt avgudar er.

Personligen tycker jag inte att han behövde passas alls.

I det vilda, till exempel, schimpanshanar,

när de är överdrivet fästa vid sina mödrar,

blir de nervösa, rentav neurotiska, vuxna,

och ofta leder dessa handikapp till att de blir utstötta

av sin stam eller rentav dödade.

Du vet att hans stamning är en neurologisk sjukdom, va?

Han fick den som treåring.

Jag gör bara en analogi.

Tja, eftersom vi nu tar upp slumpmässiga djurfakta

som inte gäller människor,

visste du att den lägst rankade hyenahonan

ändå står över den högst rankade hanen?

Fascinerande, eller hur?

Trevlig fest, Alan.

Tja, jag känner igen en Stanford-kvinna när jag ser en.

Vilket är ditt alma mater?

Överraskning. Jag hoppade av. Överraskning.

Jaha, just det.

Det där var fantastiskt.

Jag skulle betala för att se dig sänka Reinhardt igen.

Sätta honom på plats? Var det...

-Var det ett raggningsförsök? -Ja.

Ja, men han är ju gift.

Och när har det stoppat en läskig man?

Jag är Kate. Jag är Alan Jacksons assistent.

Jag är Andrea, Ethans mamma.

Inte lika imponerande som en PhD.

Äsch, snälla. Känn dig ej dum för att du inte har titlar.

De fungerar inte utanför sina elfenbenstorn.

Det måste förstås verka så utifrån,

men de där elfenbenstornen fyller ett syfte.

De erbjuder en plattform.

De ger legitimitet.

Utan sitt torn skulle min man inte vara någon alls,

och hur skulle han leva så?

Jag hämtar fler champagneglas.

Tack, kära du.

Prata inte med mig som ett barn.

Jag kan inte, jag vägrar. Det är vår framtid.

-Andas hon? -Emma! Emma! Mamma, hjälp.

Herregud. Ethan, tryck på såret. Stoppa blödningen.

Hon andas inte. Vad ska jag göra?

Någon, ring 112! Vi behöver en ambulans!

Skynda er!

Professor.

Jag vet inte.

Det lät som att Emma grälade med någon uppe vid trappan.

Okej, just det. Berätta mer om offret.

-Var hon omtyckt? Eller... -Ja, ja.

Så inget agg, inga fiender, ingen som ville henne illa?

Jag kan inte säga säkert.

Ethan?

Nej, nej, alla älskade henne.

Och var var professorn då?

Jackson?

Varför det? Är han misstänkt?

Nej, vi... Vi vill veta var alla var. Vet du, i såna här fall är det...

Det är oftast en olycka.

Ät nåt, älskling.

Du, jag har gjort pannkakor.

Jag orkar inte...

Jag tror inte jag hanterar det här bra, inte alls.

Jag kan fortfarande inte tro det.

Jag vet hur det känns.

Tro mig, det gör jag.

När din pappa dog på universitetet,

jag trodde jag var galen.

Jag sov inte. Jag åt inte.

Jag hoppade av.

Men du måste tro mig när jag säger det här:

Det blir lättare.

Men du måste ge det tid.

Ja.

Jag borde få i mig lite mat.

Är pannkakorna varma?

Jag steker en ny omgång om de inte är varma.

Okej.

Ska du på lektionerna i dag?

En helg är kort tid att sörja.

Du kan ta ledigt terminen ut om du vill.

Nej, det tänker jag inte.

Vadå? Det tänker jag inte.

Jag läser psykologi, och Jacksons kurser är

de sista jag behöver.

Lita på mig, hoppar man av,

släpper han aldrig in en igen.

Älskling, jag tror att just Jackson förstår.

Vad? Vad är det?

Föräldrarna sms:ade mig,

och de sa att de hör av sig om detaljerna.

Ja, självklart. De har det nog svårt nu.

Fan. Föreläsningen börjar.

Du, ska jag skjutsa dig?

Var inte ensam med dina tankar.

Okej, ja.

Klarar du dig?

Nej, men jag klarar mig.

Ingen större skam än när förståndet sviker.

Säger din professor det?

Marcus Aurelius. Jag klarar det, mamma.

Jag är inget barn längre.

Ms Gibbs.

Jag vill be om ursäkt för mitt beteende häromkvällen.

Trots alla mina föreläsningar,

är jag inte alltid så bra på samtal. Jag går ofta för långt,

och jag ber om ursäkt.

Du menar det du sa om Ethans stamning?

Jag är psykolog, inte logoped, och jag insåg inte att stamning

är mer en produkt av arv än miljö.

Fel att kritisera ert föräldraskap.

Uppenbarligen är ni en intelligent, kapabel kvinna

som fostrat en utmärkt son.

Tack.

Verkligen, jag menar det.

Jag tänker säga några ord om Emma.

Vill ni stanna kvar?

Ja, gärna.

Som många av er har hört,

har en av oss gått bort.

Emma McKee.

Det var en tragedi.

Döden är alltid så när den kommer tidigt.

Men hon hade ett sällsynt intellekt.

Begåvad vore en underdrift.

Hon var strålande,

och världen är mörkare efter hennes bortgång.

Men när vi ställs inför mörkret,

måste vi lära oss vända oss mot ljuset,

de människor som fortfarande är med oss i dag.

Som jag alltid säger,

måste kärleken vara både mild och fast.

Så de kommande dagarna,

vill jag att ni säger till de nära att ni älskar dem.

Och kom ihåg att hålla dem hårt.

Hej.

-Ursäkta, får jag komma in? -Ja, absolut. Varsågod.

Det här är lite oväntat,

men får jag några minuter?

Ja, ja, självklart. Vi tar det på kontoret.

Hur mår du efter häromkvällen? Det var ganska...

Det var fruktansvärt.

Jag har mardrömmar jämt.

Ja. Vi tar oss igenom det.

Ethan har inte riktigt bearbetat allt än.

Han är mer orolig för Jacksons godkännande

än att ta sig tid att sörja.

Det ville jag prata med dig om.

Jackson.

Det här lär låta galet,

men det han sa fick mig att undra,

har han nånsin varit olämplig mot nån student?

Du måste sänka rösten,

för den sortens anklagelser har förstört karriärer här,

och jag kan inte hamna i kläm. Jackson är min chef,

jag har jobbat under honom i nästan sex år.

Får han skäl att sparka mig,

då är det, då är det kört för mig och min forskning.

Tänk om jag sa han träffade Emma,

och min magkänsla säger att hennes död var skum?

Okej.

Det har gått rykten. Jackson var inte alltid känd.

Han var bara en briljant jungiansk psykolog,

men poddarna och tv-programmen,

de lät honom hjälpa folk, men berömmelsen gjorde sitt.

Han har blivit mer extrem och...

i relationen till studenterna.

-Vad betyder det? Vad hände? -Andrea!

Snälla. Kan jag åtminstone få ett namn?

Jag ber dig. Min son idoliserar honom,

och om han är i fara, då måste jag få veta.

Okej då.

För nåt år sen blev en student inblandad med Jackson...

och råkade väldigt illa ut.

Men om någon frågar,

så gav jag dig inte adressen,

vill inte vara delaktig Förstått?

Tack. Verkligen. Tack.

Och Andrea?

Snälla, kom inte hit igen.

Och ja, läsning är obligatorisk.

Utbildning är en gåva. Slösa inte bort den på ChatGPT.

Mr Gibbs. Ett ögonblick?

Förvånad att se dig här.

Jag förstår att du och Emma stod nära.

Ja. Rumskamrater, bästa vänner.

Men jag sa till mig själv att om jag inte bö...

Förlåt. Om jag inte började dagen nu,

skulle jag aldrig stiga upp igen, så här är jag.

Jag vet hur tung sorgen kan vara.

Men många mytologiska män,

de har blivit starkare av att bära den bördan.

Du vet,

jag driver ett boxningsgym vid sidan om,

och vi ska samlas där i kväll.

Vi ska spela lite biljard. Varför följer du inte med?

Ja.

-Tack. -Ja.

-Är du rädd för hundar? -Nej.

Det borde du. Gå in med dig. Gå in. In med dig.

Ursäkta, Lynn Thomas?

-Det är jag. Vem frågar? -Jag heter Andrea Gibbs.

Får jag prata om din son?

Nej, snälla, snälla, snälla. Snälla, lyssna på mig.

Min son studerar för Jackson,

och förra veckan dog en vän, en tjej,

jag tror hon hade ett förhållande med honom,

och jag är orolig att...

att Jackson kan ha dödat henne.

Och...

Har du gått ut med det här än?

Okej. Gör dig själv en tjänst och låt bli.

För han kommer hetsa sina fans mot dig, och de är rabiata.

De kommer jaga dig från stan som mig.

Vi snackar krossade fönster, hotfulla samtal, mordbrand,

-och så vidare. -Jag beklagar.

Är hans fans våldsamma, menar du?

Det kan du lita på.

Jag gick till polisen,

de tog inga av killarna,

och de vågade inte väcka åtal mot Jackson

och riskera bråk där.

Så du vill ha mitt råd?

Ta hand om de dina.

Det är det minsta vi mammor kan göra.

Och din son, vad hände med honom?

Kom inte tillbaka hit mer.

Hunden kan fortfarande bitas.

Hej. Förlåt, det tog längre tid än väntat.

Jag tänkte vi kunde beställa hem mat i kväll,

kanske se en film.

Jag skulle jättegärna umgås med mamma i kväll.

Du ska ut, därav sarkasmen och skjortan.

Det är en grej med Jackson.

Han bjuder ut mig på biljard. Han vill nog att jag tänker på annat.

-Ja, ja, självklart. -Ja.

Hörru, Ethan,

du är vuxen nu, och jag tänker inte linda in det här,

men jag är osäker på om Jackson är något mentorsämne.

Ja, det låter som att du försöker linda in det.

Okej, det har du rätt i.

Jag har hört att han har betett sig olämpligt mot studenter.

-Mamma. -Jag bara...

-Seriöst? -Jag hörde.

Du upprepar ett rykte istället för att forska

och basera det på fakta.

Faktum är att professor Jackson är en väldigt bra lärare,

och pappa hade gillat honom.

Okej, jag vet vem pappa skulle ha gillat,

och tro mig, det är inte Jackson.

Okej, jag vet vem jag vill umgås med,

-så ha en trevlig kväll ensam. -Ethan!

-Hej. -Vad får det lov att vara?

Har ni någon suröl?

Vi är av gamla skolan här.

Du har två val, lager eller ale.

Jag tar en lager, tack.

Okej. Det blir 6,50 dollar när du är redo.

Tack.

-Tack, Josie. -Varsågod, Brock.

Du är Ethan, eller hur?

-Ja. Och du är? -Brock.

Jag läste också psykologi.

Jag skrev om Beckers förnekande av döden.

Seriöst? Jag skriver också om Becker.

Han är svår. Men allt värt att lära sig är svårt.

Precis.

Kom, professorn väntar på dig därbak.

Ethan, du kom. Sätt dig.

-Sätt dig. -Tack.

Alla männen här är från gymmet. Vissa av dem jobbar där,

vissa gillar bara att slåss, men alla är bra män.

Om du behöver prata, om du behöver husrum,

Då kommer du till oss. Kom till mig, okej?

Ja. Tack. Det betyder mycket, just efter Emma.

-Bra kille. Skål för Ethan! -Skål för Ethan.

Okej. Då kör vi igång ett spel.

Sex, våld och Alan Jackson: Varför jag hoppade av KPI.

JAG VÄNTAR

Jag väntar.

Jackson, jag vet att du träffade Emma.

Vi måste prata.

Om du vill veta mer, kom till Parkering X.

I kväll klockan 22.00.

Ta med telefonen.

Vi är ledsna, Ethan,

men det blir en familjeceremoni i Vermont.

-Du förstår, eller hur? -Ja, jag förstår.

Vi kommer i månadsslutet,

för att hämta hennes saker. Vi kan prata då.

Och Ethan,

tack för att du funnits där för henne.

Sköt om dig. Vi ses snart.

-Ja. Självklart. -Tack.

-Seriöst, eller? -Jag...

-De här är nya Timbs. -Det var en olycka.

Jag såg dig inte. Jag sk...

Du, du, du, du, du, du vadå? Är du dum och blind också?

Säg det igen. Säg det igen, om du vågar.

Så du är en tuffing nu?

Ja, ja. Jag ... Jag är tuffare än du.

Det får vi se.

-Hjälp honom upp. Nu förstår jag dig. -Lägg av!

Jag gillar stället,

och paret som driver det är bra, hårt arbetande.

och jag vill inte besvära dem.

Förstår du vad jag säger?

Stick härifrån.

Du fick stryk innan du ens nådde ringen.

Det förtjänar en drink.

-Numret du har ringt är inte i bruk. -Toppen. Så jag blev blåst.

Hallå?

Hallå?

Ta telefonen.

Kom igen, vi drar.

Nej, nej, nej, nej, nej!

Jaså, du tror att du är så jävla smart?

Släpp nycklarna. Vi måste dra.

Vi har telefonen. Nu drar vi. Kör.

POLIS

Att råna dig var inte prio ett du har ju kvar väskan.

Ska det vara ett tröstpris?

Tänker ni inleda en utredning

-mot Jackson eller inte? -Vi tar det en gång till.

Du går igenom Emma McKees rum,

tar viktelefonen på skrivbordet,

och sms:ar den enda kontakten i den.

som jag visste var Jackson,

och visste om deras affär.

Bekräftade personen i andra änden något?

Va? Nej.

Och såg någon av männen i kväll ut som Jackson?

Tror du verkligen det är en slump att jag anklagade

Jackson för sex med död student och sen nästan blev kidnappad?

Hör på, folk har extra mobiler av många skäl,

illegala skäl, som gör dem lika desperata,

-om inte mer, för att få den. -Säger du det för att du tror på det,

eller är du för rädd för att utreda Jackson?

Kanske. Bara kanske.

Försök se saken ur mitt perspektiv.

Det här är en universitetsstad.

De betalar för allt här, från brandbilar till ambulanser.

Och om jag skulle offentliggöra en utredning om en students död

vid hans hus, tja, då måste jag ha fakta för det.

Och hade du inte fakta när Lynn Thomas kom till dig?

Skönt att du har hand om fallet, sheriffen.

Ethan?

Vad då?

Förlåt, du lämnade ytterdörren öppen och...

Vad hände med ansiktet?

Det är lugnt, mamma.

-Bara ett litet bråk. -Gjorde Jackson det här?

Skulle professorn slå mig? Självklart inte. Han hjälpte mig.

-Var har du varit? -Förlåt.

Vänta, va? Varför då?

Hela det här...

Jag hittade en mobil i Emmas skrivbord.

-Okej, vadå? -Och jag sms:ade den,

och sen stötte jag på några killar som försökte råna mig.

Men, men det är ingen fara.

-Det är ingen fara. -Vänta. Är något av det logiskt?

Du bryter dig in i min döda väns rum, och varför då? För att bli rånad?

Ethan, snälla, lugna dig.

Nej, nej, säg inte åt mig att lugna mig. Jag behöver u...

Jag behöver utrymme.

Jag hatar det här. Förstår du inte?

Jag hatar att vara så här.

Jag hatar att vara svag.

Fru Gibbs.

Jag föreläser om en timme. men ni får gärna vara med om ni vill.

Är ämnet att dricka med sårbara studenter?

Ni hade tur att jag hjälpte honom.

Verkligen? För det verkar som du försatte honom i den.

Var det en bra idé att bjuda ut en sörjande 22-åring på krogen?

Ni attackerar mig, och det kallas förskjutning.

-Men jag är inte anledningen. -Snälla.

Jag är arg för att min son ser upp till dig,

en man som har en historia av mobbning och trakasserier,

en man som, om jag ska vara helt ärlig,

troligen låg med Ethans rumskamrat

och skickade maskerade män på mig för att se till att jag teg.

Amerikansk fiktion är längre ner.

Ni kan ta påståendena dit.

Kate! Hallå! Hallå!

-Kan vi prata? -Andrea, kom inte hit igen.

-Så om det inte är akut... -Nån försökte kidnappa mig,

så ja, jag tycker det räknas.

Okej. Okej, följ med mig.

Sen hoppade de in i skåpbilen och körde i väg.

Ringde polisen direkt.

Okej, det här är illa.

Det är så, så illa.

Det är inte samma sak,

men det känns som om det som hände Lynn nu händer mig.

Det är nog samma folk också.

Jackson har den här klubben eller gymmet utanför colleget,

och killarna där, de har rykte om sig för dumma saker,

farliga saker.

-Okej, men vilka är de? -Andrea, Andrea.

Jag vet inte. Jackson och jag är inte direkt nära.

Om något så är det mer en relation av bekvämlighet nu.

Okej, men...

Vad innebär det för mig? Vad ska jag göra?

Jackson är extremt manipulativ.

Om han vill mörklägga det,

då ger han sig på Ethan.

Han försöker få över honom.

Får Ethan att ge honom bevisen som finns i huset,

och för att göra det måste han isolera Ethan

från vänner och familj,

och dig, Andrea.

Det kommer inte att gå.

Ethan och jag är nära.

Det har vi alltid varit.

Tror han redan är det.

Han la ut den tidigare.

Vad är en god mor?

En god mor är en som kan släppa taget.

Hon är beredd att offra sig själv,

så att han kan ge sig ut i världen

och växa upp,

och för att han ska kunna återfödas.

De här kvinnorna står i kontrast

till den onda modern.

Tro mig, jag har haft att göra med en sådan på sistone,

och hon ställer alla andra mödrar i skamvrån.

Hon är ofta med i sagorna. Hon är den arketypiska styvmodern

som hellre låser in sitt barn i ett torn

än låter honom riskera den öppna världen.

Några av studenterna pratar om Ethan.

De... gör narr av honom.

Herregud. Det där är Ethans adress.

Någon la ut hans adress i kommentarerna.

-Förlåt, jag måste gå. -Vänta, vänta, Andrea.

Här är mitt nummer.

Ring om du behöver, okej?

Hallå, vad gör ni? Hallå!

-Ethan? -Jag har fullt upp.

Det här är allvarligt. Nån la ut din adress på hans video,

och ungdomar slänger skräp på tröskeln.

Förlåt, går du igenom en andra pubertet?

Struntar du i att hjältens fans just hängt ut dig?

Jag vet vad det betyder.

Cool, och bara av nyfikenhet,

vem nämnde professor Jackson i videon?

Vem skämde ut mig inför alla?

Är det mitt fel på nåt sätt?

Vad gör du med dem? De är Emmas.

Professor Jackson vill se en del hon skrivit.

Han gör en minnesvideo.

Ethan, ge honom inte de där.

Varför? Vad spelar det för roll för dig?

Vet du vad som hände mig i går?

Jag blev inte rånad. Jag blev nästan kidnappad.

-Va? Vad pratar du om? -Jag tog Emmas mobil och anklagade

personen i andra änden för att ha en affär med henne,

och jag tror det är Jackson.

Gud, du ljuger. Det skulle han aldrig. Du ljuger.

-Ethan! -Försvinn! Ut ur mitt hus!

Allt blev fel när du kom.

Så jag vill ha bort dig.

Ethan, jag är din mamma,

och jag går ingenstans förrän du är säker.

Då är jag väl det.

"En riktig man ger inte vika för ilska eller missnöje."

Marcus Aurelius, om du undrade.

Vem relaterar inte till en död kejsare.

Jag och några killar från klubben

ska träffas senare om du är intresserad.

Såvida det inte är skylten som gäller.

Vad ska vi göra?

Vi ska jobba lite för klubben.

Bli taggade, grabbar! Vi har ett uppdrag i kväll. Whoo!

Vad har det med gymmet att göra?

Tänk på det som två sidor av samma mynt.

Professorn är på ena sidan, och gymmet, vi, är på den andra.

Ibland behöver den hjälp. Gymmet behöver pengar.

-Professorn behöver ett problem löst. -Med ett slagträ?

Tala lågmält och bär en stor påk.

Det var FDR.

Det är fel Roosevelt du menar. Det är Teddy, hans kusin.

Hörru, allt vi ska göra... Vi ska bara prata.

Men det är ett fritt land. Så...

Stanna vid bilen eller skärp dig.

-Okej. -Okej, då kör vi.

Ja.

-Herr Stevens, god kväll. -God kväll. Vad handlar det här om?

Vi är här om ett klagomål angående professor Jackson.

-Jaha, vad är det med det? -Dra tillbaka det.

Dra tillbaka det?

Är det ett ja?

-Ja, ja, ja. Jag drar tillbaka det. -Trevligt att höra, herrn.

Om ni grabbar ursäktar.

-Och, herr Stevens. -Ja.

Vi ses inte i morgon.

-Just det. Okej. -Ha det så bra nu, herrn.

Ha det bra.

-Hallå, bort från rabatten. -Jag är med. Nu kör vi.

Du höll dig lugn den här gången.

Nej, nej, nej!

Nej! Nej, nej, nej!

Vad betyder ens Isebel?

I historisk bemärkelse?

En drottning som retade upp folk

genom att ha för mycket kontroll över sin man.

Och icke-historiskt?

Ett ord män skriker när kvinnor säger nej.

Okej. Jag tror jag börjar förstå.

Tänker du göra nåt åt det här, eller behöver du mer fakta?

-Jag pratar med professorn -Det räcker inte, det vet du.

Hör här, du svor en ed att skydda folket,

inte colleget.

Gör du inte ditt jobb?

Tack för all hjälp.

Lynn Thomas.

Hon drack ganska mycket förr.

Vad spelar det för roll?

Så vi åtalade inte Jackson.

Jag behövde ett vittne och hade bara två val,

Lynn eller hennes son.

Men sonen, Dan, vägrade vittna mot professorn.

Och Lynn, tja, hon kunde blåsa 2,5 promille på sina bästa dagar.

Vilken försvarare som helst hade slitit sönder henne i vittnesbåset.

Det, och med tanke på pressen som colleget satte på oss,

var det mer logiskt att inte väcka åtal.

Ursäkta, åtal för vad exakt?

Officiellt, ingenting.

Men oss emellan,

gav Jackson den där pojken nio stygn och en hjärnskakning.

Ja.

Hör här, jag postar en polisbil i ert område,

för att hålla er säkra,

och jag ska börja utreda Jackson diskret.

Men jag tror inte att han hade nåt att göra med Emma McKees död.

Men det här...

det här,

precis så här skulle hans fans göra.

Just det. Tack, sheriffen. Verkligen.

Andrea, jag är inte din fiende.

Så vad säger du? Vapenstillestånd?

Vapenstillestånd.

Jag återkommer.

Plocka ihop, killar.

Säker att du ska av här?

Ja, det borde gå bra.

Jackson sa, om jag behövde husrum, kunde jag komma dit, så...

-Ja, det låter som han. -Ja.

Du vet, när jag gick på colleget var jag inte, tja,

jag var annorlunda då.

Jag var överviktig och arg.

Ingen ville vara nära, särskilt inte tjejer.

När professorn bjöd in mig till hans boxningsklubb,

tyckte jag han var galen.

Men blodet och svetten jag spillde där,

hängivenheten...

Där lärde jag mig vara man.

Jag slutade låta ilskan ta över,

och lärde mig styra den.

Jag tror du kan det med.

Bjuder du in mig att gå med i er klubb?

Jag jobbar bara där. Inte upp till mig.

Men jag kan lägga in ett gott ord. Nu bör du gå.

-De får inte tro vi gör inbrott. -Ja, just det. Tack, du.

Inga problem, brorsan.

Hej, Nora. Jag vet att det är sent

men ärligt, jag har ingenstans att ta vägen.

Stackars, stackars dig. Att av alla ställen hamna här.

Nora.

Släpp in honom.

Tack.

Professor, förlåt att jag tränger mig på.

Jag hade just ett stort bråk med min mamma och jag bara...

Förlåt. Jag stormade ut.

Ethan.

Du behöver inte förklara. Du är gäst här och

du får stanna så länge.

-Tack. -Nå, ska vi börja med hyllningen?

-Tog du med något av Emma? -Ja. Jag har hennes anteckningsbok.

Vet att du inte vill detta, men jag hade inget val.

Hur illa har det blivit?

Nån försökte tända på hans hus,

-så det är ganska illa. -Det är en underdrift.

Inget från Ethan sen i går, och jag blir orolig.

Jag tänker åka och prata med Lynn i dag.

Och om Jacksons assistent är med

för att stå mot honom,

-kanske Lynn blir redo att prata. -Andrea...

Snälla, tystnad blir medbrottslighet, och jag ber dig att tala.

Okej. Kan du hämta mig om tio minuter?

-Jag är där om fem. -Perfekt.

Jag gillar frisyren.

Ja, tack.

Antar att du sov gott.

Nja, inte direkt. Tack för i natt. Det betyder mycket.

"Kom till lagret på 6:e ikväll

Det är dags att ansluta."

Han bryr sig inte om dig.

Min man, han bryr sig inte om någon av er.

Särskilt inte den förra.

Vem var den förra?

Det är ett samtal du får ta med min man.

Det finns croissanter i skafferiet.

Oavsett vad min man säger, är du en pojke, inte en man,

och du växer fortfarande.

-Är du rädd för hundar? -Nej. Varför då?

Därför.

Kom igen nu, pojken. Backa.

-Du igen? -Snälla, vänta.

Det som hände dig händer nu mig.

Hur illa är det?

Tja, vi är uppe i kidnappning och mordbrand nu,

-så ja, ganska illa. -Se på dig.

Du måste ha retat honom.

Ja, tydligen.

Jag vet att du vill hålla dig utanför,

men min son, Ethan, kom inte hem i natt,

och i den här takten,

är jag rädd att något illa ska hända honom.

Vad vill du av mig?

Låt oss prata med din son. Bara fem minuter, det är allt.

Så jag kan se till att Ethan klarar sig.

Jag vill hjälpa dig.

Svaret är nej.

-Jag måste skydda min son. -Fler än din son har skadats.

Du är Jacksons assistent?

Jag heter Kate Harmon.

Han har skadat mig också.

Han försökte stöta på mig, flera gånger.

Och när jag avvisade honom, vet ni vad han gjorde då?

Han tog ut det på mig.

Han förhalade min forskning och nekade mig anslag.

Jag har varit doktorand i tio år,

och i sex år har jag levt i Jacksons grepp,

och lever på stöd för att han är arg för att jag sa nej.

I den här takten får jag aldrig examen.

Släpp in dem. Mamma,

jag vill prata.

Okej.

Kom in.

Blir det för mycket hoppar jag in.

Jag borde börja med att säga att Jackson

han har sina favoriter.

De är oftast de han har nytta av.

Killar som höjer honom och tjejer som han tycker är, äh

Man vill vara i den kretsen, och det vet han.

Han skapar en atmosfär av konkurrens,

den starkes överlevnad.

Vad får han er att tävla om?

Det börjar smått.

Man tävlar om betyg, om hans uppmärksamhet.

Och när man väl har den,

när han har en i siktet,

då bryter han ner en.

Först psykiskt,

genom att få en att tro på galna saker om kvinnor,

om samhället.

När man tror att Jackson är den ende som bryr sig

det är då han bryter ner en fysiskt.

Ett dop av smärta,

Så kallar han det.

-Med fysiskt, menar du... -Dan kom hem skadad hela tiden.

Skärsår här, blåmärken där. Det började smått och blev värre.

Vi talar om blåtiror, spruckna läppar.

Sen en dag

kom han inte hem alls,

och han fanns på sjukhus med hjärnskakning, nio stygn.

Och Jackson gjorde det?

-Eller hans anhängare? -Ni... Ni kan se själva.

Ett lager på Sixth.

De möts varje torsdag.

Vill ni se hurdan Jackson är,

om du vill rädda din son, åk dit.

Jag förstår bara inte.

Varför Dan?

Varför Ethan, eller nån mer?

Jackson har miljontals dollar,

en bästsäljande bok, en populär podcast.

Vad vill han de här ungdomarna?

Ärligt talat,

förut trodde jag att han var ensam.

De var de enda som såg honom som han ville.

Sen när han försökte... Då insåg jag sanningen.

Vissa män tror att allt är deras,

även om man säger nej.

Jag är så, så ledsen, Kate.

Hela tiden anade jag inte vad han gjorde dig.

Det är inte ditt fel.

Jag berättade aldrig för högskolan. Jag berättade inte för någon,

förrän i dag.

När allt hände,

stod jag inför ett val.

Jag kunde antingen jobba vidare

för en av de främsta jungianska psykologerna inom området

och bara be att han aldrig skulle hämnas,

eller gå ut offentligt,

ge upp min forskning,

och bli för evigt känd som kvinnan Jackson stötte på,

offret.

Det kunde jag inte.

Vill du veta vad som är det sjukaste med alltihop?

Jag tror att han visste det hela tiden.

Det är så sjukt, det han har utsatt dig för,

och att du utkämpat den kampen ensam så länge.

Du...

Jag släpper av dig först.

-Jag följer med dig. -Nej, det är det inte.

Nu får nån annan ta striden.

Hur känns det? Är du rädd?

-Och om jag vore det? -Var inte det.

Frukta inte döden, utan att aldrig ha levt.

-Mer Marcus Aurelius. -Jajamän.

Vadå? Är det nåt du tänker på?

Nej, det är bara...

Emma McKee.

-Känner du henne? -Det ringer ingen klocka.

Du borde gå ut dit nu. Brock,

Hur var det att... att...

Hur var första gången i ringen?

Det var ett helvete.

Men du, håll garden uppe, hakan nere,

och armbågarna intill.

Jobba med jabben, akta mitten. Du fixar det här.

Showtime!

Kom igen. Kom igen.

Ja!

Kör på! Ja!

-Kör, kör, kör! -Ge dig in i det nu.

Ethan!

Ethan!

Sluta! Ethan, sluta! Ethan!

Res dig! Res dig!

Vill du vara en man? Övervinn avgrunden!

Jag är avgrunden! Res dig, Ethan! Res dig!

-Sluta! Ser du inte, han är skadad? -Jag mår bra.

Ethan, du behöver inte.

Så hanterar du det inte.

-Det här är inte du! -Så hanterar jag det. Så är jag.

-Nej, snälla, snälla, sluta. -Jag klarar mig utan dig!

-Jag är en man. -Bevisa det då!

-Här har vi dagens man. -Ja.

Okej, okej.

Jag vill ej tala för professorn,

men jag vet att om han vore här just nu,

skulle han vilja att vi skålar för en av våra egna.

När vi träffades första gången fick du knappt fram ett ord,

än mindre slå till.

Men skämt åsido, se på dig nu.

I kväll bevisade du att du är mer än bara en man.

Du är en krigarpoet.

Skål för Ethan!

Jag längtar efter att få dela vår kärlek.

Emma.

-Är inte Ethan här i kväll? -Han är ute med Brock.

Den stackars pojken är i kapabla händer.

Ethan är lovande,

och Brock får fram det.

Lovande? Som vadå?

En av dina tangentbordskrigare på nätet?

Eller göra Ethan till en av dina ligister,

och låta honom plåga dem

som vågar se dig för den du verkligen är?

Det räcker nu, Nora.

Varför? Du bryr dig ju ändå inte om honom.

Nej, de enda du verkligen bryr dig om är tjejerna du kan få i säng.

Jag sa att det räcker!

Jag älskade henne.

Så snälla, nu räcker det.

Låt det räcka nu.

Jag trodde det räckte att hon dog för din så kallade kärlek.

Men även då stod jag vid din sida som din plikttrogna hustru

och sa till polisen att jag var vid din sida när det hände.

Men var var du egentligen, Alan?

Min familj, mitt arv, mitt namn.

Jag gav upp allt för att gifta mig med dig.

Du, den snälla, tystlåtna akademikern försjunken i sina böcker.

Men den mannen är borta,

och kvar finns den här råa typen som står framför mig.

Jag skulle skilja mig om jag inte blev barskrapad.

Nora.

Nora, vänta!

Ethan...

Jag har velat säga det här länge, men jag var för rädd för att säga

det till dig personligen, så jag försöker göra det i skrift.

Jag ska vara ärlig.

Jag känner inte likadant som du gör för mig.

För mig är du den mest otroliga vän jag någonsin kunnat önska mig.

Du är snäll, du är smart och du är väldigt rolig.

Du lagar fantastisk mat,

och du gör även de sämsta filmerna roliga.

Och jag säger inte det här bara för att du ska må bättre.

För jag vill aldrig att du ska förändras, Ethan.

Inte ens för min skull.

Du är en fantastisk person, och en dag kommer nån

att bli kär i dig som du är,

och jag kommer stötta er två hela vägen.

Din bästa vän, Emma.

Förvarade han den i skrivbordet?

"Jag längtar efter att dela vår kärlek."

Emma ville offentliggöra förhållandet,

-och för att stoppa henne... -Jackson knuffade henne.

Okej, så vad gör vi?

Kan vi ge fotot till polisen?

Jag tror inte vi kan det.

Olagligt funna bevis kan inte användas i rätten...

Vi måste sätta dit honom.

Han tror att han är lugn, men han är temperamentsfull.

Vi har båda sett det.

Jag måste använda det.

Vi måste ha det mot honom.

Du gör det inte ensam den här gången.

Okej.

Ethan, jag är så glad att se dig.

Nån gjorde det i natt. Jag försökte släcka fort.

Vad är det med resväskan?

-Ska du resa bort? -Jag ska bo hos en kompis.

Du måste inte åka, Ethan.

Du hade rätt. Det är ditt hem, efter i morgon åker jag.

-Förlåt, okej? -Kom igen, Ethan.

Jag håller i dig för hårt och borde inte skydda dig.

Jag kan inte det.

Men ändå, jag älskar dig för den du är,

och den som inte gör det, den som vill ändra på dig,

akta dig för dem.

Jag älskar dig för evigt, Ethan, oavsett vad som händer.

-Andrea. -Jag vill prata med dig.

-Hur fick du mitt nummer? -Var i aulan klockan åtta i kväll.

Om du inte är där,

blir bilden på dig och Emma offentlig.

Andrea.

Trodde det, men det är ok.

-Och en Nashville Hot. -Här, tack.

Och får jag bara säga att du har de vackraste ögonen,

-ärligt talat. -Tack. Tror jag.

-Säg till om det är nåt mer. -Tack.

Hon gillade inte det där.

Håll tyst. Ser inte dig ragga brudar.

Du ser inte mig misslyckas heller.

Jag stammar då inte.

Jag skojar.

Okej? Det är ett skämt. Jag vet inte ens din typ.

-Har du ens nån? Blondiner? -Ja. Jag vet inte.

Äh, kom igen.

Jag antar... Jag vill nog bara ha nån som...

Nån som ser mig för den jag verkligen är,

Så du vill ha personlighet?

Kom igen, grabbar.

Vänta, vänta, vänta.

Vi har fått ett jobb. Vi får ta med oss maten.

Får jag inte följa med?

Ja, jag fattar. Du vill vara en del av gruppen.

Men gymmet betalar inte dina räkningar.

Så tills du tar examen, tills professorn ger dig jobb,

är du med enbart på inbjudan.

Du är inte bjuden, så...

Gör inte bort dig för servitrisen som jag,

Okej? Vi ses.

Okej, låt oss få det här överstökat.

Alan Jackson,

du har gömt dig i skuggorna för länge.

Om det där är en metafor,

är den lite väl uppenbar.

Vad skulle folk säga om de kände dig som jag?

Du vet ingenting om mig.

Jag vet vem du är.

Du är en mobbare.

-Nej. -Ett rovdjur!

-Nej. -En våldsman.

Och nu ska hela världen få se det jag ser.

Nej!

Hur vågar du?

-Jag älskade Emma mer än allt. -Sluta.

Kate.

Jag är inte förvånad.

Några sista ord till kameran innan vi ringer polisen?

Jag ersatte dig nästan.

Jag ska njuta av att få göra det igen.

Du får ingen chans.

De kommer låsa in dig länge.

Jag ska ingenstans!

Sänds det där live?

Grabbar, kom fram!

Ta hand om dem.

-Nej. Låt mig vara! Låt mig vara! -Trodde ni jag kom oförberedd?

-Du kommer inte undan. -Låt oss avsluta samtalet...

någonstans mer gästvänligt.

Släpp mig! Släpp mig!

Dags att vakna.

Andrea.

-Andrea. Andrea, vakna. -Professor.

Bespara mig teatern.

-Ska du döda oss, så gör det. -Grabbar,

ni kan gå. Bra jobbat.

Oroa er inte.

Jag kan ta hand om de här två. Stick härifrån.

Nåväl,

till listan med mina krav.

Jag vill att du förstör alla fysiska

och digitala bevis

på min förbindelse med Emma McKee.

Förbindelse?

-Hon var ett barn. -Hon var vuxen, samtyckte.

Och du dödade henne.

Om jag vetat om den kvällen,

om jag vetat hon dog av min kärlek,

hade jag aldrig närmat mig henne.

Men som man,

är hennes död min börda att bära, något ni aldrig kommer förstå.

Vilket leder mig till mitt andra krav.

Jag vill ha lugn och ro, och för att jag ska få det,

måste ni båda lämna skolan och staden

-och aldrig återvända. -Ska jag bara överge min forskning?

Jag förväntar mig inget, Kate.

-Jag kräver det. -Vad händer om vi vägrar?

-Då gör jag så här. -Släpp min mamma!

Ethan. Ethan, ring polisen.

Bäst du tänker efter.

Ethan, tänk på vad du gör.

Tänk inte bara på mig, utan på alla unga män där ute.

Om du ringer polisen, så tar den här rörelsen slut med mig.

Förväntar du dig att jag ej ringer polisen

när du siktade på mamma?

Jag vill vi behåller lugnet.

Jag hörde vad du sa om Emma, om er relation.

Varför bjöd du ut mig efter hennes död?

Var du intresserad,

eller ville du ställa dig in rädd att Emma berättat om er?

-Just det. -Ethan. Ethan. Ethan! Ethan, vänta!

Klockan var runt nio när de tog oss,

men jag har allt på mobilen. Jag kan visa er.

Ursäkta. Kan jag få en minut?

Ja, självklart.

Förlåt. Jag försökte hejda Brock.

-Hej, hej. -Jag kunde inte.

Nej, det är lugnt. Allt är bra.

Bara glad att du är säker.

Glad du också är säker.

Får han ett långt straff för det här?

Vi lägger till misshandel av Dan Thomas till åtalen.

Vi är säkra att de håller.

Äntligen rättvisa.

Det är avsikten i alla fall.

Det här är en lista över alla åtal vi planerar att väcka,

med förslag på strafftider.

Det finns inga mordåtal här,

-inget nämnande av Emma McKee. -Du...

Jag förstår ditt intresse.

Jag vet, det började med Emma.

men alla bevis pekar på att deras relation var frivillig.

Jag vill visa dig en sak.

Även om Jackson förstörde kontantkortsmobilen,

lyckades vi återskapa

några raderade meddelanden från hans mobil.

Han och Emma träffades regelbundet i gästsviten i Jacksons lägenhet.

Och när hon dog,

var han precis där,

två plan ner, väntande. Han skickade ett meddelande, men ...

Emma hade inte sin mobil.

Han sms:ade henne: "Jag väntar."

Vilket betyder att han omöjligt kan ha knuffat henne.

Jag vet. Inte svaret du ville ha,

men det är sanningen du behöver.

Tack, sheriffen.

Så.

Kom nu. Kom nu. Det är dags att gå.

Hej. Hur gick det?

Ja, det var konstigt.

Inte som jag trodde.

Du är fint sminkad. Ska du någonstans?

Högskolan kallade in mig, men jag har tid om du vill.

Kom in.

Jag fattar inte att du såg honom.

Vi är två om det.

Och verkade han, typ, skyldig?

Nej, och det är det värsta.

Det handlade inte bara om Ethan.

Jag ville ge Emma rättvisa.

Jag ville ha rättvisa för alla tjejer.

Och nu ... vet jag inte om de får det.

Men sånt är kanske livet.

Ibland faller folk.

Okej, jag måste fixa håret, så slappna av, gör dig hemmastadd.

Ja, ta den tid du behöver. Varför ...

Varför kallade de in dig?

Högskolan vill påskynda min doktorsexamen efter i går kväll.

Galet, eller hur? Men jag klagar inte

om "Att döda Självet i jungiansk psykologi"

äntligen ser dagens ljus.

-Bra titel. -Tack.

CARL JUNG OCH SJÄLVETS DÖD EMMA MCKEE

Det var en olycka.

Alltihop var en olycka.

Vi började bråka högst upp i trappan.

Jag är inget barn.

Jag kan inte. Tänker inte. Det är vår framtid.

Jag upptäckte att vi hade samma forskningsämne,

och Jackson tänkte ersätta mig.

Av ilska knuffade jag henne,

men inte för att hon skulle ramla i trappan.

Det var en olycka.

Kan vi glömma det här nu?

Vi gjorde världen en tjänst.

Jackson förstörde liv. Han förstörde mitt liv.

Han förtjänar att ruttna där.

Och förtjänade Emma att dö?

-Förlåt, Andrea. -Okej, nej, nej.

Kate, du behöver inte göra det här.

Att döda mig löser ej dina problem.

Jo, det löser det största.

Hjälp. Hjälp mig.

Kate! Kate, nej, nej, nej.

Någon, hjälp Kate!

Nej, nej, nej, nej, nej.

EN VECKA SENARE

Jag tror det här är den sista.

Kanske borde det vara jag som bär det tunga.

Ja, det är ju du som har musklerna.

Vadå? Jag sa det inte.

Ska vi ta en sista koll innan vi går?

Nä, jag tror... jag tror vi är klara.

Jag kommer sakna det här stället

-och alla minnen härifrån. -Ja.

Du får nya minnen, det vet jag.

Jag är stolt att du tar denna paus,

-och gör det rätta. -Det känns rätt.

Colleget gör allt för att hjälpa mig.

Ja, de är väl livrädda för en stämning nu.

Ja.

Ska vi åka då?

Japp.

UTHYRES RING JEFF 267-555-0128

Så, var vill du äta lunch? Blir det Donken?

Vad som helst, bara jag får i mig protein.

Jag försöker bli biffig.