All language subtitles for rocket_hunter.swe

Januari 1945.

Krigets sista tyska offensiv,
Ardenneroffensiven, har kollapsat.

Allierade styrkor i Frankrike gör sig
redo att gå in i Tyskland västerifrån-

-och har samlat ihop manskap och
materiel sen Dagen D 6/6 1944.

I öst pressar sovjetiska styrkor på,
och Nazi-Tyskland sitter i ett skruvstäd.

Åratals allierade bombningar har
så gott som lamslagit-

-Tredje Rikets en gång
så mäktiga försvarsindustri.

Men vid en anläggning monteras
fortfarande ett stort antal V2-raketer:

Kohnstein, en före detta gipsgruva
i ett berg i Thüringen i Tyskland.

Kohnstein är också den enda
kvarvarande fabriken

som monterar Messerschmitt 262-

-världshistoriens första operativa
jetstridsflygplan.

Här, i skydd av bergrummen, fortsätter
kriget med avancerad teknologi.

Vem är den vackra kvinnan på bilden
på väggen bakom dig, Malcolm?

Min dotter, mitt enda barn.
Hon dödades i ett V2-angrepp.

Så som du förstår är det här
klart personligt för mig.

Tyskarna har stora problem
att hålla sina underhållsleder igång.

Tack vare era B-17
och våra Lancaster-bombare.

Men de senaste nyheterna gäller inte
V2, utan Me-262.

Mina pojkar ser dem fortfarande.

Vår fiende är fortfarande
en samling listiga typer.

De vet
att vi skulle slå ut alla konvojer-

-eller tåg
som medför något med militärt bruk.

Så tyskarna har använt passagerartåg
till att transportera militär materiel.

De kapar taket på passagerarvagnar-

-fyller dem med materiel, bränsle, ibland
hela motorer, och sätter tillbaka taket.

Vagnarna blir därmed omöjliga
att skilja från ett vanligt persontåg.

-Vad rekommenderar du, då?
-En precisionsbombning.

Med en av dina B-17-bombare
utan sedvanlig eskort.

-Förbannat riskabelt.
-Specialuppdrag är oftast det.

-Har du rutter och avgångstid?
-Ja.

Jag ska höra mig för om frivilliga.

Men piloten som ledde räden
mot det mobila flygfältet?

-Ja, Cole Phillips, det är en bra karl.
-Är han kanske tillgänglig?

AMERIKANSKA FLYGVAPNETS
HÖGKVARTER I ENGLAND

Jag ser att ni hittat er bror.

Ja, kan ni tänka er?

Han förvånade nog alla
när han dök upp.

Ni kostade överste Richards en P-
38:a, men vad kostade ni fienden?

Er plan fungerade bra. Många plan
förstördes på marken, främst 190:or.

-262:orna, då?
-Jo, det fanns tre.

Två slogs ut, den tredje kom jag inte åt.

-Ett rätt lyckat uppdrag, då.
-Tack, sir.

Jag berättade för er
bror om Luftwaffe-översten.

Ja, han jagade mig
en del av vägen hem i sitt jetplan.

-Snabbt, men inte så manöverdugligt.
-Ni hade tur där.

Umgås lite med er bror nu.
Gå ut, fira, ta en kväll på stan.

I morgon håller jag

och överste Richards genomgång
om nästa bombuppdrag.

-Då vill jag ha er båda med.
-Självklart.

-Redo att ge dig upp i skyn igen, Joe?
-Det är allt jag tänkt på, överste.

Det, och så min fru och dotter
hemma i Georgia.

Jag vill att du står över det här
uppdraget. Jag har nåt annat åt dig.

-Får jag marktjänst igen?
-Vi har fått riktigt bra upplysningar.

Det gäller ett underhållståg
för 262:orna.

Det är till 60 % pålitligt,
men det kan också bli en fruktlös jakt.

Vi tror att de återstående 262:orna
lastas på ett tåg-

-och förs österut, längre in i Tyskland.

Vi vet inte vart man tänker föra dem,
men vi vet vilken rutt de tar.

Ett långsamt mål, en bombräd.

Ja, fast inte i traditionell mening.

262:orna är inte monterade än.

Ombord tåget finns alla delar som
behövs, ned till minsta mutter.

Ni vill slå ut dem
innan de färdigställts?

Problemet är att tyskarna använder
ett passagerartåg.

Så på håll lär det se ut som om
vi angriper civila.

Folket i högkvarteret blir inte glada om
vi börjar bli barbarer som nassarna.

En bomblast från en B-17
borde slå ut tåget.

Men som ni såg på vägen hit är alla på
uppdrag nu, så jag har inget plan åt er.

-När kommer de tillbaka?
-Om ungefär tre timmar.

Så ska de tankas och laddas, och då
har det gått fyra timmar. Tid vi inte har.

Lillian, då, min gamla skuta?
Hon står fortfarande kvar.

Sakta i backarna,
tror ni verkligen att den skulle lyfta?

-Jag kom ju hem med henne.
-Fast vi har ändå ingen besättning.

Vi behöver bara en bombfällare-
och det kan ju du sköta, Joe.

-Jag är bara akterskytt.
-Du behöver bara trycka på en knapp.

Jag kom just tillbaka från att nästan ha
dött. Jag kom precis tillbaka!

Klart att du ska med!

Det är ju den stora grejen!
Minns du filmen när vi var små?

Varför var det så viktigt för oss
att se den där flygfilmen, Joe?

-För att den påminde om vår far.
-Just det!

Den handlade om vår far
och många andra fäder.

Nu fortsätter berättelsen med oss.

Det vi har att göra med här är
ytterst hemligt.

Ni måste gå ned väldigt lågt så att ni
ser vilka som är ombord tåget.

Är det nazistsoldater, så slå ut det.

Ser ni bara fraktlårar,
spräng det i luften.

Men är det passagerare, civilister
på väg hem, så bara glöm det hela.

Innan vi ger oss av ska en fotograf få
ta en bild av vårt plan.

Som du vill, bror.

-Och jag ska bara trycka på en knapp?
-Precis.

Hur hittar vi tåget?

Enligt tidtabellen borde tåget
lämna stationen när som helst nu.

Tack för att ni kom, herr von Braun.
Ert rykte föregår er.

Jag ville inte visa er planet förrän jag
trodde att ni kunde få nytta av det.

Här är de senaste ritningarna på Me-163A.

Det man kallar "Kometen".

Ja, jag såg ett tidigt utkast till det
för några år sen.

Det är berömt för antalet testpiloter
det kostat livet.

Det tog tydligen flera år
att reda ut de tekniska problemen.

Använder de samma motorer som
262:an finns det ju inte motorer nog.

Det är inga Junkersmotorer.
Det här är ett lätt flygplan-

-och det använder inte turbojetmotorer
utan raketdrift.

Då förstår jag. Det ser ju inte ut som en
flygplan, mer som en rymdfarkost.

Vi kan bara hoppas.

"Kometens" raket använder
ett tvåpartsbränsle-

-som Walker och hans folk kopierade
från min V2.

Fast de påstår ju att det var tvärtom.

Jag har några frågor. Hur är beväpningen?

30 mm-kanoner,
108:orna som ni har i era jetplan.

-Men två, inte fyra.
-Och flygegenskaperna?

Den kommer aldrig att vända på
en femöring som våra 109:or.

Men bränslesystemet är faktiskt mycket
bättre än det i era 262:or.

Som ni ju väl vet har snabba rörelser
med styrspaken orsakat stora problem.

Utslockning, motorfel, etc etc.

Ja, jo, men det avväger planet
med sin hastighet.

Friska upp mitt minne, överste:
Vad ligger Me-262 på för toppfart?

Mina jetplan kommer ofta upp i 700 km/h.

Det senaste testet av 163-A jag såg
var i juli.

Jag kan bekräfta att piloten Hitmar fick
upp "Kometen" i en hastighet-

-som närmade sig 1 300 km/h.

Det kan ni omöjligt lyckas med
med den här leksaken. Det är omöjligt.

Jag var där, överste.
Jag såg det med egna ögon.

-När kan de levereras?
-Om några veckor.

Men ni får kontakta Messerschmitt
själv. Jag har bara godkänt planet.

Naturligtvis, herr von Braun.
Och gratulerar till ert V2-program.

-Men det är en sak till jag undrar över.
-Ja?

Jag har hört fantastiska historier

om en raket som använder samma
teknik som V2-

-och den ska enligt uppgift kunna nå
mål på andra sidan Atlanten?

Det är uppgifter jag dessvärre inte kan
diskutera med er, överste.

-Men ni förnekar inte uppgiften.
-Ni noterade det.

-Jag måste ge mig av. Adjö.
-Adjö.

-Allt är klart, överste.
-Gott!

Er last måste fram till Kohnstein.
Ni kan avgå nu.

Har jag förstått rätt i att det inte
finns militär personal ombord?

Ni ska inte framstå som
en militärtransport.

Kommer ni i direkt fara får ni bryta
radiotystnaden i 30 sekunder.

Jag är inte långt bort.

Uppfattat. Jag minns vad ni sa åt mig
att säga på radion.

-Ser du nåt?
-Bara det du ser.

-Hur är det med bränslet?
-Det duger.

Är du säker på att vi är i rätt område?

Det var hit jag skulle gå, men
underrättelser är aldrig 100 % säkra.

Du kan väl slå på radion och se om de
kan ge oss några ledtrådar?

God afton.

Här är "Dresden Doll" igen för att göra
era nätter lite mindre ensamma.

Nå, mina raringar, har ni tänkt på
hur många amerikaner-

-som har tyska förfäder?

Inser ni att när ni bombar Tyskland kan
ni råka bomba era förfäders boningar?

Ni kanske dödar era kusiner
eller far-eller morföräldrar.

Och vi delar ju alla
ett underbart kulturarv.

Vi är "av folket", precis som ni är.

Och vi vill bara skapa ett bättre liv
för vårt folk, precis som ni vill.

Vi borde inte vara fiender.

Varför angriper ni oss?
Vi skulle aldrig angripa er!

Har ni inte hört talas om
Tysk-amerikanska federationen?

Vi har många vänner och allierade i USA.

Och ni vet ju att "Dresden Doll" är
er särskilda vän.

Så lägg ned vapnen och kom. Vi kan ju
dela en flaska Schnapps, inte sant?

-Vilken satmara!
-Men hon är bra på det hon gör.

Nu bör vi snart vara framme.
Ned till bombsiktet och gör dig redo.

Ska bli.

-Du, Cole?
-Ja?

Det är fint att vara tillbaka ombord.

Vänta lite...

Rakt framför oss.

-Skarp blick.
-Nästan bra nog för att bli pilot.

Kryp ned igen och gör dig redo.
Vi följer honom.

Jag anropar piloten på det ensamma
amerikanska bombplanet-

-som följer mitt tåg.

Vänligen observera
att detta inte är en militäroperation.

Det finns inga soldater
eller vapen ombord tåget.

Detta är ett civilt tåg. Jag repeterar:
Detta är ett civilt tåg.

-Du är jude.
-Du är skarpögd.

Eller var det här en eldtråd?
Vad gör en polsk flicka här?

-Talar du polska?
-Ja.

Och franska, tyska, ryska och grekiska.

Och latin och naturligtvis jiddisch
och hebreiska.

Ni judar tror att ni är så smarta.
Kallar er "Det utvalda folket", och allt!

Det är vad vi säger, ja, men jag önskar
ofta att Han hade valt ett annat folk.

Vad gör du här?

Det är lugnt här. Jag kommer hit
en stund varje dag för att be.

Jag ber för min familj,
mitt folk och mig själv.

-Tror du att Han hör dina böner, jude?
-Jag kan bara hoppas.

Men säg mig: Varför arbetar
en polsk flicka för de här monstren?

Det har du inte att göra med.

Jag har ett namn, och det är Isaac.
Vad heter du?

-Jag heter Anna.
-Det är ett judiskt namn.

Det är det inte alls,
jag är inte judinna!

Anna kommer från Hannah,
som är ett judiskt namn.

Sak samma. Jag kan rapportera dig
för att du gått hit.

De kommer att fråga dig
vad du gjorde här

och jag kommer att säga som det är:

Jag kom för att be,
men du kom för att stjäla dig lite tid.

Och min insats lär värderas högre
än nån löpande band-flickas.

Jobbar du också för dem?

Nej, jag kom hit för att avnjuta
atmosfären och sällskapet.

-Varför arbetar du här?
-För att hålla min familj i livet.

Varför är du här?

De lovade att rena Polen från alla judar
och att krossa ryssarna.

Och du trodde dem,
och så gjorde de dig till sin slav.

Men du är väldigt vacker-
de hade nog valt ett annat yrke åt dig.

Snuskiga lilla jude!

Ursäkta mig, men i krig gör folk
vad de måste för att överleva.

En ful man kan lika gärna stå
vid löpande bandet

som en vacker ung flicka.

Jag ville åt det andra yrket.
Bra mat, rena kläder.

-Men?
-Jag har en bror.

Stefan.
Han var alltid så glad och lekfull.

Men de förde bort honom.
Sa att han inte var mentalt livsvärdig.

Jag förstår.

Jag har inte sett dig, Anna,
och du har inte sett mig.

Jag behöver din hjälp här!
Jag flyger upp vid sidan om tåget.

Försök att se vad som finns
ombord det.

Uppfattat!

Vad ser du, Joe?

Jag ser inget.

Ser du fönstren på andra sidan tåget,
ser du rakt igenom vagnarna?

-Jag ser ingenting.
-Och du såg inte igenom vagnarna?

Jag ser ingen alls ombord tåget.

Man ser ju ingenting där bakifrån.

Jag såg en man ombord tåget:
Föraren. Det var allt.

Går vi långsammare än så här tar vi
mark. Tåget har visst inte bråttom.

Hallå... Se upp!

Håll i dig.

Det där var riktigt nära ögat.

-Var tusan kom den ifrån?
-Ska jag ladda maskingevären?

Nej, tillbaka till bombsiktet.
Vi måste släppa våra ägg.

Du, Joe! Jag stiger lite grann!

Tar oss upp över 200 m höjd, så att
du kan släppa äggen! Var beredd!

Jag vänder tillbaka till tåget. Jag ser
inte till jetplanet, men det är nog kvar.

Vad gör du, Cole?!

Kom igen...kom igen!

Vad gör du, Cole?

Allvarligt, vi gjorde vårt bästa.

Men vi hade bara en chans.
Dags att vända hemåt.

Jetpiloten kan sina saker.

Vi lär inte komma hem
i den här skorven, Joe.

Du ska lämna planet
så fort det är säkert att hoppa.

-Vad tusan tänker du göra?!
-Det är inget självmordsuppdrag.

Stanna.

Hör du mig?! Stanna tåget! Nu!

-Stanna tåget!
-Jag försöker!

Nej, nej, nej!

Lugn, lugn!

Lugn!

Jag kommer att sakna den
gamla skorven.

Vi ordnar en ny åt dig.

-Gick det bra?
-Lite öm, bara. Och det gör ont i benen.

Bara var beredd att få fram pistolen.

Du borde få Hedersmedaljen för det där.

Ja, bästa avsiktliga
B-17-kraschen nånsin.

Hur går det för Cole och hans bror, sir?

-Inte så bra.
-Jaha, och?

Planet störtade, men de lyckades hoppa.

Så jag behöver en frivillig
för att hämta dem.

Tänkte väl det.

Märkligt
att tyskarna inte har dykt upp än.

Ja, de är rätt ansträngda nu.

Ska vi se vad vi har, i fall de kommer?
Jag har en pistol och en nödfackla.

Jag har min pistol och en chokladkaka.

Chokladkaka! Fram med den.
Du kan få min fackla för den.

Det låter som en bra affär.

-Var så god.
-Du får facklan senare.

-Allt väl, gumman?
-Jo då.

-Mardrömmar igen?
-Ja.

Du vill ju inte prata om dina
mardrömmar, men du får ju om du vill.

Jo, fast nu var det inte en mardröm.

Men det rörde fortfarande din far,
eller hur?

Jag tror att han vilken dag som helst
kommer hem till oss.

Och så får vi världens största kram,
och så är kriget slut.

Och vet du vad jag tror?

Jag tror att du behöver krypa ned
i sängen igen och somna om-

-så att du kan komma tillbaka
till drömmen, för det var en härlig en!

-Älskar dig, mamma.
-Och jag älskar dig, gumman.

Och din pappa älskar dig också.

Jag vet.

Som jag saknar min lilla flicka.

Jag saknar ju Maggie också, men jag
går miste om min dotters barndom.

Hur gammal är hon?

Elva. Jag har redan missat
två födelsedagar.

Tror du
att du nånsin kommer att gifta dig?

Jag kanske hittar en fin fransk mademoiselle

och tar med henne hem sen.

-Tror du att mamma skulle gilla det?
-Det skulle hon säkert.

-Så länge du ordnar fram fler barnbarn.
-Gudars!

-Ja, det ingår väl.
-Jo.

Kom, Joe!

Vad gör du? Varför är du inte klar?

Bio, mamma vill att vi går på bio
med henne i kväll efter middagen.

Jag har inte fått napp än.
-Va? Kom igen, nu gäller det!

-Vad menar du?
-Skojar du?! Piloter, flyg, explosioner!

Men visst, gör som du vill.
Mamma och jag går utan dig.

Fast vi inte vill!

-Mamma går inte bara med dig.
-Då åker jag och lämnar er båda här.

Jag måste se den här filmen,
du förstår bara inte.

-Tack, mamma, det var toppen.
-Ja, tack så mycket.

Jaha, kan vi gå på bio nu, då?

Sakta i backarna.
Filmen börjar inte förrän om en timme.

-Blir det tecknat först?
-Det brukar det vara.

Ni har tur som får höra vad folk säger.

För bara några år sen
måste man ju läsa på skyltar vad de sa.

Det är svårt
när man precis lärt sig läsa.

Men det hjälpte dig
att bli bättre på det, eller hur?

Kanske det.

Du kan väl berätta vad
det är som gör den här

filmen viktigare än andra, Cole?

Jo, det är för
att den handlar om jaktpiloter.

De som stred i Det stora kriget,
som vår pappa.

Den är i åminnelse av alla pappor som
stred och inte kom tillbaka-som er far.

Var alla jaktpiloter?

Så klart inte. En del sköt kanoner och
andra åkte i såna där stora tanks.

Och så många av dem var fotsoldater

som stred i de där
hemska skyttegravarna.

Jag bad och bad.

Jag bad att det aldrig mer skulle bli
krig så att ni skulle slippa sånt.

-Kan vi åka till bion nu, mamma?
-Javisst, nu ger vi oss iväg.

Kom nu inte och säg att det inte var
den bästa filmen nånsin!

-Tyckte du om den, Joseph?
-Ja, men jag förstod inte.

-Vadå, "förstod inte"?
-Låt honom prata nu.

Jo, varför gick inte propellrarna sönder
när piloterna sköt sina maskingevär?

Det är ju nån mekanism, ju,
kugghjul och grejer.

Ja, då så.

Vet du vad jag vill bli när jag blir
stor? Jag vill bli en hjälte.

-Vadå för en hjälte?
-En cowboy-sheriff i gamla Västern.

-I Västern, va?
-Och brassa på med sexskjutare!

-Vad vill du bli när du blir stor, Cole?
-Jag?

Jag tror att jag vet.

JAKTSKVADRON

Det där är en B-38:a, hjälp mig upp!

Model J, tvåsitsig.
Tack, gode Gud-men det lär bli trångt.

-Jag bränner av en fackla.
-Ja, men vänta tills den kommit nära.

Fast inte för nära.
De har kort sikt undertill.

Jag ska lägga in om hemresa för dig
när vi kommit tillbaka.

Visst.

Fast för dig också.
Vi är bröder, vi håller ihop.

Jag kan lägga ett gott ord
för oss båda.

Det låter bra.

-Varför allt hemlighetsmakeri, överste?
-Det förstår ni strax.

Men som jag nämnde angående det

förra uppdraget så är det
här helt frivilligt.

Det här uppdraget år topphemligt, och
ni förstår varför när ni tar en titt på det.

-Jaha, vad är det med 109:an där?
-Det är den ni ska flyga.

Nu skojar ni väl?

Vi fick så klart
lappa ihop henne en smula.

Uppenbarligen,
men hur tusan fick ni tag i den?

Jo, en fin lite nassepilot landade den
på ett fält i närheten.

Han fick visst självbevarelsedrift.

-Hur är hon i luften?
-Det vet vi inte.

Ingen har tagit en provtur än.
Ni kanske vill bli den förste?

Oj, du får ju alla de bästa leksakerna!

-Vem flyger henne?
-Min bror.

-Varför förvånas jag inte?
-Han lär kunna bli nedskjuten.

-Vart ska han?
-Jag vet inte, han säger inget.

-Han är ju din bror.
-Det är sak samma.

Joe har rätt,
majoren kan ju inte avslöja nåt.

Titta, han vinkar åt oss! Vinka tillbaka!

-Hallå, majoren!
-Ni lär bli skjuten i bitar.

-Vad sägs?
-Hon går väldigt fint.

Jo, det sägs så.
Er bror valde förresten att stanna.

Han vill gärna hem, men väntar här
tills ni avslutat uppdraget.

Han klarar visst inte anspänningen.

Så du stannar bara tills jag kommit
tillbaka från uppdraget? Är det så klokt?

Mamma lär bli mycket gladare om hon
får se oss båda komma längs gatan.

Sant, men jag
kommer kanske inte hem för gott.

-Menar du allvar?
-Vi är mitt uppe i ett krig.

Fräulein von Falenburg-jag har hört era
sändningar och känner er rollfigur där.

Men jag vet väldigt lite om er.
Hur kom ni att börja inom radion?

Jag var skådespelerska i Berlin. Vid
teatern, jag var inte nån kabaretflicka.

Jag drev mitt eget teatersällskap
som satte upp de stora klassikerna.

Goethe, Schiller
och naturligtvis Shakespeare.

Engelsmännen uppskattar honom inte.
Han har en sann germansk anda.

Jag spelade naturligtvis
Portia och Gertrude.

Favoritrollen är Lady Macbeth.

Bort, fläck, bort! Bort, säger jag!

Bort, tumör-det är dags.
Helvetet är dunkelt.

Fy, herre, fy! En soldat som fruktar!

Men frukta icke,
ingen kan avgöra att vi...

Fast vem kunde ana att gubben
skulle ha så mycket blod i sig?

Hon är hänförande,
jag måste få träffa henne.

Jag sammanför er efter föreställningen.

Alla Arabiens parfymer kan inte söta
den här lilla handen.

Å, till sängs, till sängs.

Jag hör ett klappande på porten!
Kom, räck mig er hand!

Det som är gjort kan ej bli ogjort.

Till sängs. Till sängs.

Vet ni vem mannen vid bordet där är?

Det är en av Rikets ledare.

Det är herr Joseph Goebbels,
vår propagandaminister.

O, ja, hans arbete känner jag väl till.

Herr Goebbels vill
väldigt gärna tala med er.

Naturligtvis.

Mina komplimanger,
fräulein von Falenburg.

Britterna har en del att lära av ert
underbara Shakespeare-framförande.

Shakespeare har sann arisk tåga,
men det förstår inte britterna.

Jag har förstått
att ni främst spelar tyska pjäser?

Korrekt-i enlighet med era direktiv.

Tyskland har framfött
världens finaste litteratur.

Och ert teatersällskap har skickligt
lyft fram vårt ärorika arv.

Men, säg mig:
När når er säsong sitt slut?

-Om några veckor.
-Utmärkt, för jag kan ha nåt annat åt er.

-Ett uppdrag?
-Ja, på nationell nivå.

Nu vill jag veta mer!

Har ni arbetat inom radio?

Radio? Nej, det har jag inte.
Men jag lär mig snabbt.

Ni har en väldigt fin röst för radio.

Min medarbetare bokar ett möte hos
mig nästa vecka, om ni har tid.

Jag ser till att få tid.

Allt var väldigt svårt
under Weimarrepubliken.

Alla svalt, man överlevde knappt.

Utlänningarna och judarna
förgiftade vårt land.

Men så kom herr Hitler till makten.

Det fanns arbete,
och de oönskade försvann.

Folk kunde gå på teater igen-
och köpa sig bilar!

Herr Goebbels ville bara se
ren tysk konst för att hedra partiet.

Så han bad mig om hjälp
att förbättra den kulturella kvaliteten.

Och så kom jag att börja vid radion.

För allas bästa. Tack, fräulein von
Falenburg, för ert hängivna arbete.

-God eftermiddag! Det vanliga?
-Ja, tack.

Varför är du kvar, Joe? Jag hörde
att du hade fått hempermission.

Jo, jag tänkte att jag skulle vänta lite
så att jag fick fara hem med min bror.

Men, så rart att vänta på sin bror.

Oj! Hörde du? Hon tycker att du är rar!

Dra inte igång några rykten, nu. Jag har
en vacker fru som väntar på mig.

-Vad önskas, överste?
-Whiskey, tack.

Här är Thüringen i Tyskland.

Här nere har vi en kulle,
eller ett mindre berg, om ni vill.

Det kallas Kohnstein
och ligger utanför staden Nordhausen.

En gång i tiden var det en gipsgruva.

I dag är det
en monteringshall för V2-raketer.

-Ni har visst sett en?
-Det stämmer.

Som ni vet har de här raketerna
terroriserat England.

Och det var naturligtvis
Hitlers syfte med dem.

Så ni förstår ju att det varit
ett viktigt mål för RAF.

-Men det ligger inuti ett berg.
-Ja.

Vi må ha luftherraväldet, men tyskarna
har ett gott grepp om underjorden.

Så vad kan prövas som ännu inte gjorts?

Kanske 109:an ni flög.

-Har den räckvidd nog?
-Om extratanken under buken fylls.

Utan den når ni inte tillbaka.

Men klarar jag uppdraget kommer jag
att beskjutas av de våra på hemvägen.

-Ja, det är lite kvistigt, va?
-Bara lite.

Vad kan en enda 109:a göra som
tusentals bombare inte lyckats med?

Bra fråga. Raketerna är bara sårbara-

-när de förs ut ur anläggningen.

De forslas ut på egna fordon
för att tankas

med flytande syre och etylalkohol.

Oj! Rena science fiction.

Hur vet vi så mycket om
anläggningen?

Vi har en agent där.

Och bränsletanken gör
att jag inte kan medföra en bomb.

-Vad har jag att skjuta med, då?
-Planet har bara två kulsprutor.

Men dessvärre är de tomma,
och kalibern är 13 mm.

Det är nära vår kaliber .50,
men patronerna går inte igenom.

-Men...
-Ja?

-109:an har en nos-kanon.
-"Kanon"?

-30 mm. Och den var laddad: 65 skott.
-Ja!

30 mm bör kunna
penetrera tankbilarna-

men porten öppnas rätt sällan.

Jag hoppas att vår agent vet
när portarna öppnas, då?

Ja, men det är aldrig vid samma
tidpunkt. Det ändras var dag.

Då måste agenten meddela
när så sker.

Jag ska se vad jag kan göra.

Hur lyder meddelandet?

Det är "tiden är inne för alla
rättskaffens män att bistå sitt land".

Det sägs att de tänker skicka upp
1 000 plan nästa vecka.

-1 000? Helt otroligt.
-Det kan inte vara möjligt.

Det är fullt möjligt, britterna gjorde
det för drygt två år sen.

Natträd? Då måste det ha varit
bombare och jaktplan sammanräknade?

Nej, det var faktiskt 1 046 bombare.

Väldigt få jaktplan kom med dem.

-Vilket var målet?
-Köln.

-Köln? Men det är ju fortfarande...
-Ett mål? Ja.

RAF-ledningen hoppades
chocka tyskarna till kapitulation-

-med ett mäktigt slag
från 1 000 stridsflygplan.

-Hur många bombare förlorade de?
-Fyra procent, en acceptabel förlust.

Men sen sköt förlusterna i höjden.
Särskilt när vi stärkte våra dagräder.

Fanns det nåt större militärt mål i Köln?

Det fanns många militära mål över hela
stan. Målet var stadens centrum.

Den första vågen släppte brandbomber.

De skapade en brand så stor
att den sågs 160 km därifrån!

Branden skapade också ett väldigt
tydligt mål för resterande bombare.

-Var det för två år sen?
-Ja.

Och efter det
stärkte tyskarna sitt luftvärn.

Raketerna som dånar ned ur himlen
ovan London nu?

Tyskarna hävdar att det är hämnd för
att vi brände ned deras städer.

Gjorde de inte så mot britterna 1940?

Jo, Joe, det stämmer-
och det får ni aldrig glömma.

-Uppfattat?
-Ja.

Var är alla?

De är där nere
och äter med von Falenburg.

Jag har noterat ökad aktivitet.

-Kan du skicka ett meddelande idag?
-Ja.

-Minns du meddelandet?
-Ja.

Tunneln måste öppnas
för att forsla ut raketerna.

När tunneln öppnas syns dagsljuset
längst bort i anläggningen.

Det är viktigt.

Ni måste sända meddelandet
när raketerna är i tunneln.

Sända det precis exakt då.

Det ska jag, kapten, men jag fruktar
att det inte slutar väl för mig.

Jag ger mig av, Isaac.

Jag lämnar en pistol vid radion.

Von Falenburg lär inte återvända
till sitt kontor förrän i afton.

När ni har sänt meddelandet får ni
barrikadera er bäst ni kan i ert kontor.

Tack, kapten.

-Har ni nåt emot att jag ansluter mig?
-Självklart inte.

Men jag kan ju inte diskutera
hemligstämplade uppgifter.

Det förstår jag.
Jag är bara orolig för Cole.

Jag fruktar att han kan ha
gapat över lite för mycket.

Han är en intressant en, din bror.
Han tycks söka faran.

Det är sant,

men jag tror nog att han bara gör
vad han kan för att komma hem.

Det är en bra inställning, men ibland-

-tror jag att du kanske bara
mest följer med.

Och det är en sjutusan till resa, sir.

-Översten?
-Ja, löjtnant?

Varför får major Phillips
alla hemliga uppdrag?

För att majoren behåller lugnet
i riskfyllda situationer.

Han får dem för att han oftast
kommer tillbaka oskadd.

-Ja, jo.
-Det är en bonus.

Tillbaka till arbetet, pojkar.

Jag meddelar er när jag har
mer information.

-Uppfattat.
-Uppfattat. Och gör gärna det.

Tiden är inne för alla rättskaffens män-

-att bistå sitt land.

Tiden är inne för alla rättskaffens män-

-att bistå sitt land.

Där har vi det!

Det där var Isaac.

Okej, 30 mm...svik inte nu.

Stäng tunneln! Nu!

-Hörde ni, kapten?
-Självklart.

-Var är juden?
-Han har försvunnit.

Ni sa åt honom att sända.

Jag vet inte vad ni talar om.

Ni skulle inte skjuta en obeväpnad dam.

Jag ser ingen dam.

20, kanske...

40?

Få igen porten!

Låt mig få in en träff...

-Hallå?
-Hallå, Malcolm.

-Trevligt att höra din röst, Rob.
-Jag har väldigt goda nyheter!

-Är du där, Malcolm?
-Ja, visst. Fortsätt.

Kohnstein-anläggningen har förstörts.

Malcolm?

-Helt och hållet?
-Ja, fullständigt.

Vår plan fungerade perfekt.

Utmärkt. Du måste ta dig hit
och ge mig en detaljerad rapport.

Jag är på väg.

När major Cole Phillips flög tillbaka
västerut sen han slagit ut Kohnstein-

-började adrenalinet som
under räden gott i topp

så sakteliga att sjunka undan.

Han hade genomfört uppdraget med
precision och mod, och inte så lite tur.

Han hade avvärjt det
elände V2-raketerna

skulle ha orsakat om de nått sina mål-

-i London med omnejd.

Med ett enda fientligt jaktplan
och avgörande upplysningar-

-lyckades han med det som 1 000
allierade bombare misslyckats med-

-under en mängd räder mot Kohnstein.

Nu flög han i skydd av mörkret på låg
höjd för att undgå båda sidors jaktplan.

Han såg ett landskap
som ärrats svårt av den konflikt-

-han och hans bror deltagit i.

Som pilot i en B-17 hade alla räder
utom en genomförts på hög höjd-

-vilket skapade såväl ett fysiskt som
ett mentalt avstånd

mellan honom och målen.

Tysklands städer låg nästan helt förödda.

Men han insåg att ödeläggelsen måste
fortsätta tills uppdraget slutförts.

-Mår du bra, Joe?
-Jo, fast...

-Jag trodde att vi skulle ha hört nåt nu.
-Det får vi.

-Snart.
-Jag hoppas det.

Ju längre västerut Cole nådde,
desto kallare blev det i hans Me-109.

Molnen hopade sig, och han insåg
att han åtföljdes av ett vinteroväder.

Det var ju trots allt januari månad.

Manskapet på basen i England

hade gjort ett bra jobb med
att få 109:an flygklar.

Men de hade inte tid
eller delar till allt-

-och värmeanläggning i cockpit
prioriterades inte högt.

Det vet jag eftersom jag är
överste Richards-

-som ledde USA:s bombkommando.

Så att han inte färdades på hög höjd-

-där kölden var ännu värre,
var troligen det som räddade Coles liv.

Tack, Margie.

Nå, herrarna, lystring: Major Phillips
uppdrag är hemligstämplat.

Så jag kan inte diskutera det.

Vad jag däremot kan säga är-

-att det inkommit flera rapporter om
en radiosändning från ett ensamt plan-

-som färdats västerut
och över Kanalen mot oss.

Radiosändningen har nu hörts många
gånger av ett antal personer.

Och sändningens budskap är som följer:

"Jag är en amerikansk pilot som flyger
västerut i en övertagen tysk 109:a."

"Jag är obeväpnad.
Skjut inte ned mig, är ni snälla."

Senaste nytt är att en
Spitfire-patrull hittat flygplanet.

Och det glädjer mig att meddela
att de följer 109:an hem till oss.

Vad sägs om det?

Vi ska hem, Cole. Vi ska hem.

Å, som jag saknat dig. Härligt att ses.
Som jag har saknat er.

Mamma sa att du fick hoppa ut ur
ett flygplan.

Vänta, låt mig berätta
hur det där gick till.

Det var din farbror om flög planet,
och jag fick gira kraftigt höger-

-för det kom tyskar bakom oss i jetplan,
och då föll din pappa ur planet, bara.

Jag kunde inte vända och hämta
honom, så han fick ta till fallskärmen.

-Det var inte alls så det gick till.
-Hör inte på vad din farbror säger.

Jag håller med Maggie. Seså, soldater,
lägg servetterna i knäet nu.

Det är en välsignad måltid vi får,
så bara hugg in.

Vad gör du ensam här inne? Alla äter.

Jag visste inte
om du skulle gilla bilden.

Varför skulle jag inte gilla den?
Nu är jag visst bara en maskin.

-Hur lyckades du, Cole?
-Lyckades med vadå?

Joe var väl bakom fiendens linjer?
Hur fick du hem honom igen?

Det var inte min förtjänst,
det skötte Joe själv.

Ja, med lite hjälp av motståndsrörelsen.

Kära nån...

Han kan vara en riktig tuffing.

-Vad blir det till efterrätt?
-Sockerkaka, din favorit. Kom.

Jag vill ha mer sås, det var länge sen
jag njöt din sås, mamma.

Den slår minsann den hade i mässen.

Jag vet inte det,
officersmässen var rätt bra.

De gav er väl i alla fall nånting?

Ja, och mycket.

Men det här är bättre.

Som jag längtat. Kära nån.
Å, som jag har saknat det här.

-Det är skönt att ha er hemma.
-Det är skönt att vara hemma.

-Jag har saknat er.
-Och vi har saknat dig.

-Hon har minsann gjort det.
-Skönt att få sova i sin egen säng.

Jaha, Malcolm, major Phillips
och hans bror är hos de sina i USA.

Det var fint att höra. Men jag skulle
gärna ha velat träffa majoren.

-Han gjorde en strålande insats.
-Verkligen.

Han sa att om vi behöver hans hjälp
att avsluta jobbet, så ställer han upp.

Vi hoppas att det inte ska behövas.

Jag måste säga dig en sak.

Nazistoffensiven in i Belgien härom
månaden gjorde mig verkligen orolig.

-Varför det?
-Jag undrar vad mer de har på lut.

Jag fruktar att de kommer
att dra ut på kriget så länge de kan.

Ja, det är oroande.

En utdragen konflikt ger dem mer tid-

-att vidareutveckla de tekniska fasor
vi har hört ryktas om.

Jag önskar att jag visste exakt
vad de gjorde i Kohnstein.

Vad sitter du och ler åt?

Jo, jag kallade er till det här mötet
eftersom jag kan uppfylla er önskan.

-Berätta.
-Jag hade ju en man i anläggningen.

-Ja, jo, men...
-Han nådde tillbaka till London i går.

Och jag tänkte att ett möte med dig
och mig och honom-

-borde genomföras snarast möjligt.

Naturligtvis! Vart ska vi bege oss?

Andrew! Kom in och slå dig ned.

Överste Thompson!
Jag har hört så mycket om er.

-Det är ett stort nöje att ses, mr...?
-Andrew. Bara Andrew.

Jag använder helst bara förnamnet.
Ni förstår säkert varför.

Javisst. Så ni har precis kommit hit
från Kohnstein?

Jag har korsat fiendens linjer
flera gånger under kriget.

Jag var i Kohnstein till dess att er
major Phillips genomförde sitt uppdrag.

Rätta mig om jag har fel. Är ni amerikan?

-Ja, sir.
-Men ni tillhör inte armén.

Nej, jag arbetade 1940
som tysk översättare i London.

Mr Wilkinsons kontor gick ut med-

-att man behövde folk som talade
flytande tyska, och jag hjälpte gärna till.

-Vem trodde man att ni var i Kohnstein?
-En SS-kapten.

Verkligen?
Ni besitter visst många talanger.

Överlevde nån annan?
Till exempel den där överste Raiden?

Ah, överste Raiden, mannen som
ledde Me-262-programmet.

Han var inte där då.

Det sas att han skulle träffa
von Braun om ett nytt flygplan.

Werner von Braun
som ledde arbetet på V2-raketen?

Korrekt. Han kom av och till förbi
för att se hur det gick med V3-

-som skulle bli en mycket större raket.

"V3"? Jag trodde att de kallade den V9?

Den har kallats många saker genom åren.

Von Brauns främste
framdrivningsingenjör var-

-en judisk man vid namn Isaac Abromowicz.

Han och von Braun läste
vid universitetet tillsammans.

En jude arbetar med nazisternas raketer?

Han och hans familj var slavar.

På min begäran saboterade han
arbetet med V3. Han var på vår sida.

Finns det nån risk att nazisterna kan
komma igång med det igen?

Uppdraget lyckades, skadorna extrema.

Det finns ingen tillverkningskapacitet
längre i Kohnstein.

-Jag hoppas att Isaac överlevde.
-Vet ni om nån annan överlevde?

Det högsta befälet var
en general Stahkmann.

Han var på plats under insatsen, men
jag vet inte vad det blev av honom.

Detsamma gäller fräulein von Falenburg.

-Vem?
-Ni har kanske hört om "Dresden Doll"?

Ja, våra besättningar talar
en hel del om henne.

Hon var den nazistiska
propagandamaskinens röst.

Var hon stationerad där?

Hon kom från Berlin
för flera månader sen.

-Vad tänker ni, överste?
-Har ni nånsin under nåt uppdrag...

...tvingats att terminera nån?

Det var aldrig huvudsyftet
med mina uppdrag.

Men under uppdragens gång
har sånt inträffat.

Vad gäller våra gemensamma
möjligheter, Malcolm-

-ser jag tre punkter
som jag nu nämner i stigande ordning.

En punkt är den här överste Raiden-

-och de nya jetplanen
de kallar "Kometen".

En annan är Werner von Braun.

Ryssarna söker von Braun,
det vet vi alla.

-Vilken är din tredje punkt?
-Adolf Hitler själv, så klart.

Hur tänker du här, Andrew?

Vad gäller terminering?

Jag håller med om att

överste Raiden kan vara ett mål,
och Hitler är det absolut.

Men vad gäller von Braun bör vi
överväga förvärv framför terminering.

-Varför det?
-Von Braun är ett viktigt mål.

Och kan genom sitt arbete bli
fruktansvärt farlig.

Hamnar hans raketer i fel händer
kan det få katastrofala följder.

Och det oavsett hur det går med Tyskland.

Nå, Andrew-
kan du åta dig ett nytt uppdrag?

Jag står till ert förfogande.

Av de tre punkterna vi nu berört...

Vilken tror ni lämpar sig bäst
för era talanger?

Låt mig se vad jag kan göra
med Raiden och von Braun.

Sen får vi se
vad jag kan göra åt herr Hitler.

Då var det dags igen.

Nå, herrarna,
då ger vi oss ned i källaren.

CIRKA 10 000 V2-RAKETER
AVFYRADES MOT ENGLAND.

2 419 NÅDDE LONDON OCH
DÖDADE 6 184 OCH SÅRADE 17 981.

Översättning: Mika Wainonen
www.ordiovision.com

TILLÄGNAD ALLA SOM TJÄNADE SITT
LAND