Original subtitles

JERSEY, KANALÖARNA, SOMMAREN 1942

DET ENDA BRITTISKA TERRITORIUM ATT FALLA I NAZISTERNAS HÄNDER

ADOLF HITLER BEORDRAR ATT ENGELSMÄN EJ FÖDDA PÅ ÖARNA-

-SKA DEPORTERAS TILL TYSKLAND MED SINA FAMILJER

MÄN TILLFÅNGATAGNA I EUROPA-

-FÖRS TILL ÖARNA OCH SÄTTS I TVÅNGSARBETE

EN SANN HISTORIA

-Få de förbannade ryssarna av båten! -Ska bli!

Sätt fart!

Fortare!

Sätt fart!

Kom.

Ni får inte passera.

-Snälla, jag måste få ta farväl. -Gå då.

Tack. -Ursäkta mig.

-Doreen! -Lou.

Ivy.

-Till resan. -Tack.

Har de sagt vart ni ska?

-För att din man har bott i England? -För att han föddes där.

Finns det inget sätt? Ivys Arthur föddes där.

Man måste bli klassad som viktig - bonde, föreståndare eller nåt sånt.

Backa!

Först judarna, nu engelsmännen. Vilka kommer sen?

Lou, titta. Fler ryssar.

Vad ska vi göra? Arthur är inte bonde. Vi blir satta på nästa båt.

Vi måste prata med Brian.

Ursäkta, sir.

-Det är inte så enkelt, Louisa. -Det är det visst.

Direktörer är undantagna, men det måste ske idag.

En sån befordran väcker lätt misstankar.

Sir, om det bara gällde mig skulle jag inte fråga.

Men det är Ivy och pojken med. Han är bara 12 år.

De skickas visst till Tyskland.

Min kusins son blev inlåst bara för att han gjorde V-tecknet.

Desto större anledning att hjälpas åt.

Som kaninen jag gav Mary...

...och äggen... och mjölken från Rene.

-Kör till. -Tack, Brian.

Maude och Lily!

-Vad var det? -Antagligen dynamit från stenbrottet.

-Stackars ryssar. -Ryssar?

De tvingas bygga befästningar.

Skulle mr Churchill rädda oss?

-Inte lustigt, Arthur. -Jag försökte inte vara lustig, Ivy.

-Du hade kunnat lura mig. -Det är omöjligt.

Tack, Annie.

Hej, Margaret.

-Hann ni dit i tid, mrs Gould? -Ja. Slå inte in de här.

-Låt honom få lite. -Han är bara 12.

Han är gammal nog. Det är ju bara äpplen -nästan bara...

Skål för den nya vice direktören för Jerseys postverk!

Tack gode Gud! Nu kan jag kanske sova inatt.

-Trevligt att se dig i kostym. -Det har du gjort.

Sluta, pojkar!

-Vem vill ha mer kaka? -Jag tar gärna det, Lou.

-Kan jag gå ut och leka? -Ja, men utegångsförbud kl. 22.

Och ge dig inte av för långt, Rex.

-En till, du som är gottgris? -Gärna.

-Hur många gånger tog mamma dig? -Jag fick stryk varje gång.

Du grät tills Lou tog dig till godis- affären. Du lirkade med henne.

-Sherbet Dabs var hans favorit. -Sherbet Dabs... Citronsmak var bäst.

BBC gjorde som vanligt en optimistisk tolkning av allt igår kväll.

Om du frågar mig var räden mot Ruhr i förra veckan en katastrof.

-Har du hört nåt från pojkarna, Lou? -Inget från Ralph.

Jag fick ett Rödakorsbrev från Ted. En studiekamrat är på samma båt.

Men det var daterat i mars och Dinah hade inte hört nåt heller...

-Förlåt. -Ingen fara. Han skyddar de goda.

Rex? Rex!

Kom.

Lou.

Det är Jess Le Cornu. Hon har kommit till affären sen hon var liten.

-Varför gör flickorna så? -Det är så i Paris, säger min bror.

Gåvor, extra ransoner...

De är för unga för att förstå. De ser ett stiligt ansikte och är hungriga.

De är tyskluder, punkt slut.

Det är tyskarna vi ska ge skulden. De utnyttjar dem.

Vi får inte vända oss mot våra egna.

Vi vet vad hon får för ranson idag.

-Vad då? -Tysk bratwurst.

Jag skulle kunna mörda för en kopp te, riktigt te.

-Ge mig kaffe. -Och köttpaj.

-Som den mamma gjorde. -Med löksås och potatismos.

-Löksås! -Ge oss korgen.

Mrs Gould...

Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.

Vårt dagliga bröd giv oss idag och förlåt oss våra synder-

-såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.

Och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.

Ty riket är ditt, och makten och härligheten i evighet.

Amen.

-Ginns och Hagues blev deporterade. -Ja, det är fruktansvärt.

-Ni har blivit besparade det. -Numera handlar det om kontakter.

Det gäller allt.

God kväll.

Sylvia bad mig ge dig det här. Jag visste inte om ni hade öppet.

Folk behöver fortfarande äta.

-Behöver du hyran idag, Elena? -Ingen fara, jag kommer till veckan.

-God kväll, Rene. -Fyra shilling och åtta pence.

Nåt annat?

Ursäkta att vi frågar just nu...

Vi undrar bara nu när ransonerna har minskat...

-Vill ni ha av mina ägg? -Om det inte är för mycket besvär.

Din syster är så snäll.

Hon ger oss av sina ägg. Vad skulle vi göra utan henne?

Vad...?

Åter i ledet!

Ta lite äpplen.

Här! Här, ta de här äpplena!

-Det är bara äpplen! -Sluta eller åk i fängelse!

Era jävlar! Era kallhjärtade, omänskliga, svinaktiga jävlar!

Vad ska vi göra?

Vad fan ska vi göra?

En, två, tre, fyra-

-fem, sex, sju-

-åtta, nio, tio, elva-

Upp! Åter i ledet!

Helvetes jävla skit!

Om ni ställer till med mer problem dör ni hela bunten!

Hela bunten!

Rör på er!

Ditt svin!

Ryss?

-Rymling? -Ja!

Jag med.

Okej, kom då.

Kom fram.

Kom fram, sa jag.

-Vem är det? -Ryss. Vän.

Vad ska jag göra med honom?

Vän. Snäll. Ryss.

Annie.

Tack, Mattie.

God middag, mrs Gould. Vi har tyvärr nedskärningar igen.

-Vad menar du? -Smöret är nere på 60 gram i veckan.

Det här är befängt. Jag har 40 personer som ska ha sin ranson.

-Jag bestämmer inte, mrs Gould. -Carrefour i Le Braye fick mer mjöl.

-Det är inget som angår er. -Du bestämmer det.

Det angår mig när jag inte kan förse mitt folk med mat.

Hej, Louisa.

-Hur är det? Allt väl med grisarna? -Ja.

Det är nåt jag måste fråga...

-Tyskar kommer in i affären. -Han måste nånstans.

Jag är ofta ensam och vissa är oborstade.

-Vi måste hålla ihop, Louisa. -Det är för farligt. Jag är ledsen.

-Han verkar uppjagad. -Jag tycker inte alls om det.

-Låt svinen ligga och ruttna bort. -De är bara unga pojkar.

Min bror blev skjuten efter att ha hoppat ur ett brinnande plan.

-Ska vi visa dem respekt? -Det är bara vanlig anständighet.

-På vilken sida står ni? -Ni skulle bara våga!

-Vad slåss vi för om vi är likadana? -Nu räcker det, Elena.

Hur hade vi velat att våra pojkar blev behandlade?

Kom in.

Han ger dig inga besvär.

Är ni hungrig?

Hungrig?

-Talar ni engelska? -Engelska.

Ja. Nej.

Bra. Dåligt.

Tyskar.

Det här är tyvärr allt jag har.

Jag går ner med det här.

-Det där ska till College House. -Då blir det lite fördröjt.

Man känner igen dem.

De förvränger handstilen.

KOMMENDANTEN, TYSKA HÖGKVARTERET

Lägenhet 1, 78 St Saviour Road Radio i hallskåp

Motbjudande.

-Varför gör folk det? -Avundsjuka, rädsla, belöningen...

Det skickar nån i fängelse. Vi måste...

...slänga det.

-Vi måste dela ut posten, Arthur. -Ja, men inte såna brev.

Vi måste göra vårt jobb. Jag har barn att tänka på. Det har du med.

Se till att det delas ut.

Säng.

-Louisa. Lou. -Lou.

Fjodor Polikarpovitj Burrij.

-Feodor... -Nej.

Fjodor Polikarpovitj Burrij.

-Burry. -Burrij.

Bill.

-Bill? -Bill.

Bill.

-God natt, Bill. -God natt, Lou.

Öppna! Öppna dörren!

Öppna dörren, sa jag!

Öppna dörren!

Om ni inte öppnar sparkar jag in dörren! Öppna genast!

Det är tänt på övervåningen. Det är förbjudet.

Kom ut!

Kom hit! Varför är det tänt? Förstår ni inte hur farligt det är?

Det ska vara släckt.

Om det händer igen får det följder. Uppfattat?

Självklart. Förlåt.

Det får inte hända igen.

Pojken försökte fly tidigare, men åkte fast.

Vakterna klädde av honom naken, band fast honom med taggtråd-

-och lämnade honom ute hela natten.

Det händer varje vecka.

Det kan göra vem som helst galen.

Men nu har han dig.

Jag vet att det är mycket begärt, men... Snälla...

Kom med din skjorta imorgon. Jag lagar den.

Lou?

Vem fan är du?! Vad då?!

Arthur! Sluta! Det här är Bill.

Bill?

Rummet intill.

Jag heter Rex.

-Vet du hur farligt det är? -Ja, jag har inte sovit på en vecka.

Du vet inget. En del är brottslingar.

Bill var i ryska flygvapnet och han gråter på nätterna.

Vi får in tjallarbrev.

Från stadsbor. Det sa du. De behöver pengar till mat. Det sker inte här.

Alla är släkt med varandra här.

Ett brev var bara hämnd. Vi vill alla göra vad vi kan, men...

Arthur! Du vet hur tyskarna behandlar dem. Det är ondskefullt.

Gud straffar mig om jag inte gör det.

Titta, den är som ny. Han har besparat dig ett jobb, pappa.

-Bra? -Ja, bra.

Det här måste hållas hemligt.

-Kan jag berätta för Derek? -Nej, det stannar i familjen.

-Det gäller oss alla. -Jag är inte dum, Arthur.

-God morgon på er! -God morgon.

Nicole är så gott som i familjen.

-"Tillsam..." -...mans.

-Tillsammans. -Tillsammans.

-"Med viss svårighet." -Mycket bra.

Er bror lämnade det här, mrs Gould. Han kunde inte stanna.

Annie, det här är Bill. -Bill, Annie.

-Tack, vännen. -Tack.

Den är från min bror.

"Harold."

-Tacka honom. -Det ska jag göra.

-Hur säger man det på ryska? -Spasiba.

-Spasiba. -Bra.

-Hej, mrs Gould. -Vi har stängt.

Det är inte som ni tror.

Jag håller av henne. Och jag är inte nazist.

Vi har stängt.

Ut med er! Sätt fart!

-Vad gör du här? -Förlåt.

Före kriget gick jag på skola i Moskva. I Moskva var jag...

-Konstskola? -Ja. Förlåt.

Din mor måste vara så orolig för dig.

Den var min makes.

Du kan titta i den.

Men gå inte in i det här rummet. Förstått?

Ja. Förlåt.

Tack.

"Förlåt, sa Mullvaden och ryckte med viss svårighet upp sig."

"Du tycker nog att jag är ouppfostrad men allt det här är så nytt för mig."

"Det här är alltså en flod."

"Floden, rättade Råttan."

-Jag har låst, mrs Gould. -Tack, Annie.

-God kväll. Bra gjort, Bill. -Tack.

"Och du bor verkligen vid floden? Vilket härligt liv!"

Du rör på dig.

Jag kan inte sitta still hela kvällen. Vänta tills du är i min ålder.

Kan jag få se den nu?

Tycker du om sången?

Jag sjöng den med Ted sista gången han var här.

I det här ljuset...

-Se så, låt mig titta. -Nej.

Se så.

-Bill, den är underbar. -Är den?

Du fick mig att se yngre ut.

Det är vad jag ser.

Du är verkligen talangfull. Det är en gudagåva.

Gud?

Det tror jag inte.

-Tror du inte på Gud? -Varför låter Gud mina vänner dö?

Oskyldiga. Barn. Varför gör inte Gud nåt?

Det finns även ondska, men om man ber...

En pojke på 16 år i stenbrottet. Han bad.

Han bad varje kväll. Nu är han död.

-Var är Gud när tyskarna slår? -Bill, lugna dig.

Slavar i lägret! När din son dog! Var är Gud?

-Tala inte om Ted. -Älskar inte Gud din son? Åt helvete!

-Häda inte i mitt hem. -Åt helvete med Gud!

Bill, sluta! Nu räcker det!

Gå till ditt rum.

Du är inte min mor.

Bill?

Bill?

Bill?

Bill?

Det är bara till St. Aubins. Det är nära. Vi är snart tillbaka.

-Jag vet inte. -Oroa dig inte.

-Det är för farligt. -Galenskap också.

Du har varit instängd som ett djur i tre månader.

-Och om tyskarna stoppar oss? -Nej.

Det är inte långt. Vi tar småvägarna. Det går bra.

God morgon, Elena!

-Kyligt idag. -Ja, visst är det?

God morgon!

Det är längst upp, Bill.

Kom igen!

-Löjtnant, jag har smuggelgods här. -Kom.

-Nästa. -God morgon.

Id-handlingar.

-Var har ni fått dem? -Av en vän.

-Det måste vara en god vän. -Ja, det är han.

Nej, jag tror att ni har köpt dem olagligt.

-De där fakturorna till imorgon? -De ligger på mitt skrivbord.

-Vill du ha kaffe? -Nej tack.

Jag har aldrig sett er förut. Är ni vän till Harold?

-Tappat talförmågan? -Han har inget att säga er.

-Priset steg just. -Vi kom överens.

Ni har inte varit uppriktiga.

-Du är lärare, inte sant, Harold? -Det vet du.

Min dotter har examensprov snart.

Hon är klipsk, men har varit sjuk och behöver lite hjälp.

-Jag ska se vad jag kan göra. -Du ska se till att hon klarar sig.

Kör till.

Gå inte alla samtidigt.

-Är butiken låst, Annie? -Ja, mrs Gould. Vi ses imorgon.

God kväll.

-Vi kan kanske åka till St. Heliers. -Staden?

Ja, det går en buss på fredag. Vi kan gå en sväng.

-Du kan kanske köpa en bok. -Det är många soldater där.

-Du har ju id-kort nu. -Ja, men de hör att jag är ryss.

Jag sköter snacket. Du kan lära dig några ord franska.

Du är min brorson från St. Mary's.

Många av bönderna där talar knappt nån engelska. Bill...

Bill, det är inte bra för dig att vara fast här hela tiden.

Varje fredag åker Ivy och jag ner med frukt.

Slappna av, allt kommer att gå bra.

-God förmiddag. -Kan vi titta runt lite?

-Självklart. -Gå in.

Kandinsky. Jag går och frågar.

Vill ni vara snäll?

Franska.

Kandinsky, tack.

Tycker ni om Kandinsky? Vilken period intresserar er?

-Jag föredrar tidigt 1900-tal. -Ja.

-Vad kostar den? -I det här skicket -fem shilling.

Vi tar den.

-Fem shilling, Bill. I din plånbok. -Oui.

Min brorson älskar konst.

Guten Tag.

Han har just grälat med flickvännen.

-Tack, frun. -Tack.

Två shilling sex pence, tack.

-Är de härifrån? -Jag har aldrig sett dem förut.

Bill, sakta ner.

Sakta ner. Slappna av. Det är ingen som jagar oss.

-Vi tittar efter fisk på marknaden. -Nej.

Vi har en halvtimme innan bussen går. Slappna av.

Louisa...hur står det till?

Det är bra, tack, Brian.

-Och du? -Jag ska inte klaga.

-Jag beklagar det med Ted. -Ja, tack ska du ha.

Det var ett hårt slag för dig.

Trevligt att se att du har lite sällskap, Lou.

Varför inte? Lycka till.

Ja, jag måste rusa vidare så... Au revoir.

-Tror han att...? -Ja, det tror han tveklöst.

-Han har ett stort oljigt huvud. -Vad då?

-Oljigt huvud här inne som tror... -Snuskig fantasi.

Bill, stort oljigt huvud!

Börja gå bara.

Gör inte så.

-Vad ska jag göra? -Var normal.

-Jag springer. -Nej, då är det kört.

Stopp!

-Stoppa de där två! -Halt!

Ni!

Ni glömde den här.

-I bokhandeln. -Tack.

Tack så mycket. Ni är vänlig.

Här.

Bill...är allt som det ska?

-Bill...kära du. -Förlåt.

Det är ingen fara.

Hej, Bill.

-Hur gick det? -Jag behöver en kopp te.

-Är allt bra här? -Det har varit lugnt hela dagen.

-Vi bör klara oss månaden ut. -Strålande.

-Kan du plocka lite björnbärsblad? -Absolut.

-Hej, Ivy. -Allt bra?

Ursäkta det tidigare.

Det här värmer dig.

Var är Annie? Är hon sjuk?

Annie har fått jobb på Summerlandfabriken i staden.

-Hon har slutat här. -Kommer hon inte tillbaka?

Det är tydligen bättre betalt, men Ivy rycker in tills jag hittar nån.

-Jag måste ta farväl. -Hon har flyttat till sin syster.

Det blir närmare. Vi får nog inte se henne på ett tag.

-Kära nån. -Det är bäst så, Lou.

-Lou. -Vad gör du här? Jag kommer strax.

Ett brev till dig -Rödakorsbrev.

Tack gode Gud!

-Är det från Ralph? -Ja.

Det står: "Kära mamma, allt väl. Jag har fullt upp."

"Hoppas det är så för er. Saknar din havsöragryta."

"Upp med hakan. Världen sjunger snart igen. Din älskade Ralph."

Han minns din sång.

-Det är ett bra brev. -Det är underbart!

Det är fyra månader gammalt, men...

Han är oskadd. Jag vet det här inne.

Tack ska du ha.

Kom, nu arbetar vi. Jag hjälper dig.

Oavsett vad du trodde att du sa'

Så kommer det en ljusare da'

Världen kommer att sjunga igen

Klockorna kommer att ringa igen

Rör på påkarna!

Kom, kära du.

-Julhälsning från mr Churchill. -Jag tar hellre ett matpaket.

Hej då! Gud jul! Vi ses!

Önskas nåt mer?

Ge mig fem minuter.

God jul!

-Detsamma, Bill. -Tack, Elena.

-Gud jul, damer! -God jul!

Ta emot Mattie, Bill.

-Fem flaskor? -Fyra.

Hej, Arthur!

-Bill! -Hur är det, Mattie?

-Hostan? -Mycket bättre.

-Kom nu, Arthur. Julen börjar här. -God jul.

-Hej, Harold. Du kommer precis. -Upp med hakan, Arthur. Det är jul.

-Rex, kan du hjälpa mig? -Ja.

-Så där. Perfekt. -Kom, nu går vi och glädjer Arthur.

-Rex, kan du sjunga en julsång? -Jag kan spela en.

-Det blir perfekt. -Gud jul, Bill!

-Och om tyskarna kommer in? -Då går han bak i butiken.

Ivy, hälften vet vad han heter och troligen varifrån han kommer.

Höj inte rösten mot mig.

-Hej, Arthur. Vill du vara jultomten? -Gärna.

Är allt bra med dig?

-Ja, det är det. -Bra.

Påfyllning?

Tack. Jag ska visa Lou.

-Titta. Det är från Harold. -Vänta lite.

"God jul, Fjodor. Från Harold." Han har skrivit på ryska.

Då så, allesammans. Kungens julskål.

-Gud välsigne kungen. -Gud välsigne Renes gris.

Och för senare utegångsförbud ikväll och för seger och för befrielse 1944.

Befrielse.

-Kan Bill sjunga den ryska sången? -Kom igen, vännen.

Kom igen.

Bill.

Jag gömmer fläsket.

-God kväll. -God kväll.

-Har ni fest? -Ja, min familj.

-Vi hörde sång. -Ja, det är ju jul.

Rysk sång.

Ni är väl från Jersey? Kan ni ryska sånger?

-Vi tycker om dem. -Vi måste genomsöka fastigheten.

Det är julafton. Vill ni skrämma barnet från vettet?

Var snäll och kliv åt sidan.

God kväll, gentlemän. Vad är problemet?

Släkting? Vad heter ni?

Harold Le Druillenec, Trinity Street i St. Saviour.

Det här är min syster. Min sång gjorde visst intryck.

-Kan ni ryska? -Jag är lärare.

Vill ni sjunga "O Tannenbaum" med oss?

Nein. Vi har inspektioner att göra.

-God kväll. -Detsamma. God jul.

-Harold, du är ett geni. -Tacka min ryska studiekamrat.

Och Calvados.

Lugn, Bill. De har gått nu.

Och om fel person ser honom? Jag har tagit sex brev på en månad.

Arthur, det finns förstås ruttna äpplen. Lou är inte i fara.

-Om de hittar honom åker vi alla dit. -Lugna ner dig, Arthur.

Och Ralph har redan förlorat sin far och sin bror.

-Jag vill att nån gör det för Ralph. -Jag undrar om det är skälet.

Ursäkta mig, jag ska inte orsaka din familj några problem.

Bill, gå inte. -Se vad du har gjort.

Grattis, Arthur.

-Varför sa du så? -Nån var tvungen att göra det.

Du har gjort alla ledsna. Till vilken nytta?

-Du hörde vad Harold sa. -Som alltid...

Bill litar på oss. Han känner sig bara säker här.

-Lugna ner... -Och du driver bort honom!

God jul på er alla.

Du ska inte bry dig om Arthur.

-Och om han har rätt? -Jag låter inget hända dig.

-Och om du åker i fängelse? -Det är inte värre än ensam här.

Tyska fängelser är inget skämt.

Ingen ska hamna i fängelse.

Det är dumt att ta risker. Rene vet vart jag kan gå.

Nej, det här är ditt hem.

Det är vårt hem.

Det här är din julklapp. Det är ett gammal och sällsynt Jerseymynt.

Jag gav det till Ted en gång... och nu är det ditt.

Snälla du, stanna.

Mrs Gould, vi fick ingen middag igår.

Ni fick ju era ransoner i förrgår.

Ni måste ha några morötter.

-Och kol? Vi kan inte koka vatten. -Inget levererades förra veckan.

Jag önskar att jag kunde hjälpa er, men vi sitter i samma båt.

Det är lättare för vissa som har vänner.

Vi såg er få extra bröd av den där Mattie.

-Det är väl olagligt? -Nu räcker det. Ta hem din syster.

-Och en sak till... -Maude, det är ingen mening.

Skulle det kännas bättre om jag följde med dig till kyrkan?

Jag blir illamående. Jag tror att jag måste gå ut.

-Lou, du glömde din sjal. -Tack, vännen.

Varm och go' ger en ro!

-Jag kan gå och leta efter drivved. -Vi går tillsammans i eftermiddag.

Louisa, har du en minut? Jag vill att du flyttar Bill nån annanstans.

-Vad pratar du om? -Unge William Dauney förra veckan.

Han blev deporterad för stöld.

-Vad har det med mig att göra? -De grep alla bekanta.

-La Fontaine är min fastighet och... -Du gör det tyskarna vill.

Man blir skickad till Tyskland. Jag är för gammal för tyskt fängelse.

De lär inte ens ha toaletter.

-Jag ska flytta honom. -Det är för ditt bästa.

Vad glor du på, tyskluder? Din far hade skämts.

Hur vågar ni säga så?

Han var en god man. Du vanhedrar hans minne.

Håll klaffen, gamla kossa! Min Friedrich dödade inte er son.

-Lou? Vad hände? -Inget.

Vi är alla för hungriga. Vi behöver muntras upp.

Du är en av oss. Du är Jerseygrabb nu.

Jag älskar musik. Min Edward gjorde det.

Under flygräderna nånstans där borta

Sitter Adolf i sin bunker och kan bara fräsa och spotta

Vi har fått dem på flykt, tölparna

Så stoppa upp Tredje riket i rövarna

Ni är borta före jul

Attans otur,Lili Marleen

Bravo, grabbar!

Familjen Gould, La Fontaine Gömmer tysk krigsfånge

Arthur, jag har en officer här som vill titta på vår personallista.

-Förlåt? -Rutinkontroll. Kan du ta det?

Jag har bråttom. Skynda på.

Nu, tack.

Ja, givetvis.

Givetvis.

Smith, Richards, Taylor-

-Tissier, Felix, Taylor...

Gut. Jag behöver en lista på anställda efter ockupationen.

Ursäkta, jag talar inte tyska.

Javisst.

1940.

Kommer det här att ta lång tid?

-Danke. -Tack. Ursäkta.

Vänta.

Oroa dig inte, Arthur. Brevet har burits ut.

Ni har ingen aning om vad ni har gjort.

Nicole, vi måste mörklägga i köket.

Arthur, vad har hänt? Vad gör du här?

Vi måste få bort allt som rör Bill.

-Och radioapparaten. Allt. Nu. -Herregud.

Du måste städa ur lägenheten, Nicole. Du och Harold stod på listan.

-Du måste varna honom. -Ja.

De är här. Det blir inte länge. De allierade kommer inom kort.

Mattie?

Bill.

-Vart tar ni honom? -Vi tar hand om honom.

-Hur kontaktar jag honom? -Det kan ni tyvärr inte.

Bill, femtio meter bakom.

Gå.

Tack.

Gå nu.

Hoppa över.

Kom. Langa över cyklarna.

God morgon, mrs Gould.

Jag beklagar, men jag måste genomsöka ert hus.

Ni ödslar tid, men ni är väl van vid det.

Följ med mig. -Fyra tar sovrum och kök!

Övriga följer med mig!

Sök igenom allt.

Leta precis överallt. Glöm inte möbeln.

Sätt fart!

Inget här.

-Ingenting. -Jag tar resten.

Ingenting.

Ingenting.

Ingenting.

Ingenting.

Ingenting.

Löjtnant... titta vad som låg under sängen.

Ni är härmed gripen, mrs Gould.

Kom.

För bort honom.

Sätt fart! Gå fortare!

Harold...!

Ta vara på dig!

Sista cellen.

Här, fröken. Ja.

-Ska de övriga vänta? -Ja.

Jag är hemskt ledsen.

Jag är hemskt ledsen.

Tror du att det börjar nu?

Det låter som tusentals.

De är här inom dagar.

Vi kommer att klara oss!

Kom in.

Kom närmare.

Ta av henne handbojorna och lämna rummet.

Tack.

Sätt er.

Talar ni inte ryska?

Lärde inte er gäst er lite ryska?

-Vilka visste om honom? -Ingen visste.

-Och radion? -Den var gömd.

Mrs Gould...

Vi vet att folk besökte er för att lyssna på BBC. Er bror.

Er väninna miss Fournier.

Nej, Elena var aldrig inne i huset. Hon vet ingenting.

Låt mig inte hindra ert packande.

Gould.

Ovanligt namn.

Judiskt?

Är ni judinna, mrs Gould?

Det är inget som angår er.

Vakt!

Ta henne till cellen.

-Arthur! -Han får gå in.

-Hur behandlar de dig? -Bra. Nåt nytt?

Rättegången är i morgon. De tillåter inte ombud.

-Nej, jag menar om de allierade. -Folk säger att Frankrike tas först.

-Vad menar du? -De kommer inte.

Det är klart att de kommer.

Det är klart att de kommer.

Fournier, Nicole. Fyra månader och 15 dagar.

Le Druillenec, Harold Osmond. Fem månader.

Gould, Louisa Mary, född Le Druillenec. Två år.

Domarna ska avtjänas i Tyskland.

För bort de åtalade.

Herregud...

Kära mamma, jag har fullt upp. Saknar din havsöragryta.

Upp med hakan, världen sjunger snart igen. Din Ralph.

God morgon, damer.

Ert bagage, tack. Väskorna.

Sätt fart. Rör på er.

-Ja. -Ut!

Skulle ni kunna gå lite fortare?

Nästa.

Från dina vänner.

-Kan jag få träffa dem? -Tyvärr.

-Har hon åkt? -Igår kväll.

-Klarar hon sig? -Du känner Lou. Hon är tuff.

Hon gav dem svar på tal.

De hittar ett sätt. Jag vet det. De knäcker henne.

Hon klarar sig, Bill.

Nej, de knäcker henne. De knäcker henne, Mattie!

NORRA FRANKRIKE AUGUSTI 1944

Här har ni vatten.

Ni har fem minuter på er.

Harold!

Lou?

Har de sagt vart de för dig?

Det är min födelsedag.

Min födelsedag, Lou.

Vänta.

Det är tobak.

Grattis på födelsedagen, min kära.

Nästa år får du Sherbet Dabs.

De med citronsmak.

Lou. Lou!

Lou...

DEN 9 MAJ 1945

Mina upptäckt.

Watson, gå fram tio meter.

Stephenson, svep till höger!

-Mina upptäckt. -Gå fram tio meter.

Ivy!

Ivy!

Vad är det? Vad har hänt?

-Harold lever. De har hittat honom. -Tack gode Gud.

Hon kommer till sanatoriet i St. Helier på fredag.

-Var hittade de honom? -Ett ställe som heter Bergen Belsen.

Tack. God förmiddag.

Vi har stängt.

-Snälla, mrs Le Feuvre. -Ni hörde mig.

Halt!

Timosjenko, Igor Alexandrovitj.

Onepsjenko, Leonid Borisovitj.

Simonov, Sergej Felixovitj.

Aminev, Ivan Dimitrivitj.

Burrij, Fjodor Polikarpovitj.

Aminev.

Simonov, Sergej Felixovitj.

Rudavin, Vasil. Kalasjnik, Feliks Igorevitj.

Gå in.

Harold.

Harold, det är jag. Det är Ivy.

Du är i säkerhet nu, min kära.

Vi ska se till att du blir frisk.

Harold, vet du...? Vet du var Lou är?

Kom hit!

Elsie! Jag är här!

Jack! Jack!

Nicole...herregud...

Var är Lou?

AUGUSTI 1945

KONCENTRATIONSLÄGRET RAVENSBRÜCK

LOUISA GOULD DOG I GASKAMRARNA DEN 13 FEBRUARI 1945-

-TVÅ MÅNADER FÖRE BEFRIELSEN

INGEN HAR NÅGONSIN ERKÄNT ATT MAN FÖRRÅDDE FAMILJEN

IVY FORSTER STANNADE PÅ ÖN MED ARTHUR-

-OCH BLEV DEN FÖRSTA KVINNAN I JERSEYS PARLAMENT

IVY, HAROLD OCH LOUISA VAR BLAND DE FÖRSTA-

-ATT FÅ HJÄLTEUTMÄRKELSE EFTER FÖRINTELSEN:

"FÖR OSJÄLVISKT AGERANDE SOM RÄDDADE LIV UNDER FÖLRTRYCK"

HAROLD LE DRUILLENEC VAR ENSAM BRITT ATT ÖVERLEVA BELSEN

HANS VITTNESMÅL LEDDE TILL ÅTAL OCH AVRÄTTNING AV FLERA NAZISTER

HAN ÅTERGICK TILL LÄRARYRKET OCH FICK FLERA UTMÄRKELSER-

-AV FRANKRIKE OCH SOVJET HAN DOG 1985

FJODOR "BILL" POLIKARPOVITJ BURRIJ BODDE HOS LOUISA I TVÅ ÅR

SOM ALLA RYSKA KRIGSFÅNGAR BLEV HAN DISKRIMINERAD I SOVJET

HAN ÖVERLEVDE, GIFTE SIG OCH LEVDE TILL DRYGT 70 ÅRS ÅLDER

LOUISAS SON RALPH ÖVERLEVDE KRIGET-

-OCH TRÄFFADE BILL 1995-

-DÅ EN MINNESTAVLA ÖVER MODERNS MOD AVTÄCKTES

"LIVETS VÄRDE MÄTS INTE I TID, UTAN I GÄRNINGAR"

Text: Hans Sjölund www.sdimedia.com