Original subtitles

CUSTOM BY DUMMESCHWEDEN

I HERRENS ÅR 1247

Har du någon mat?

Jag är väldigt hungrig.

Släpp ut håret.

Ingen tror att du är en pojke.

Släpp ut håret.

Jag är inte rädd.

Vandrande män i bergen har berättat om hjälten Robin Hood.

Han skyddar de saktmodiga.

Ingen skyddar de saktmodiga.

Och han var ingen hjälte.

Han ber tre gånger om dagen och ger till de fattiga.

Och han har vunnit lady Marians hjärta. Är han inte en hjälte?

Lady Marian kommer från en rövarhistoria berättad av någon -

- som tyvärr var ännu fullare än jag.

Hon var Robin Hoods stora kärlek.

Det finns ingen stor kärlek för en sådan som honom.

Jag känner några som har träffat honom. Vill du höra en hemlighet?

Ja, tack.

Han har aldrig bett en enda gång.

De här vandringssägnerna som har spridits är rena lögner.

Han var en mordisk rövare -

- som kanske skar halsen av en sheriff och många andra.

Folk såg en mening som inte fanns.

Han var ingen hjälte.

Han plundrade och dödade bara för nöjes skull.

De som du träffade...

sa de att han ångrade sina illdåd?

Han blev väl trött.

Om du mötte banditen Robin Hood -

- borde du skynda därifrån och rädda det liv du har kvar.

Och förlåt oss våra synder.

Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Vem är din släkting?

William Wainwright från Pickering.

Pickering...

Far?

Farfar?

Du borde ha tvättat dig eller väntat tills vinden vände.

Eller lagt tyngden på det bakre benet.

Det var allt. Du gjorde bra ifrån dig.

De sjunger lögner -

- de där simpla dårarna.

Lögner om hans hjältemod och godhet.

Men blodskulden är gammal...

och generationer av hans offer jagar honom...

för i själva verket -

- fanns ingen ondare eller hänsynslösare -

- än den mordiske banditen Robin Hood -

- och hans Lille John.

Tala med Thomas.

- Han hängdes söderöver. - Will?

De sprättade upp honom.

Jag har ingen annan att fråga.

Vad har hänt?

Jag heter Edward.

Vem var Edward?

Jag mötte honom på vägen för tio somrar sedan.

Hans bror hade dött, och han ville odla råg och ärter på broderns mark.

Ingen visste hur Edward såg ut...

så jag dödade honom. Nu är jag Edward.

Och Margaret är en god hustru.

- Det är en fin gård. - Vad hände?

En familj avslöjade mig. De tog min gård.

Tog min Margaret. Försökte ta mitt liv.

- Vi måste slåss för det som är mitt. - Det är inte ditt.

Det är min familj.

Jag är trött, John.

Edward.

Jag är trött, Edward.

Det blir en storslagen strid. En som hamnar i sagorna.

- Är de starka? - Ja.

De är av gammal ätt. Vikingablod, sägs det.

Det sägs att deras stamfader en gång slogs mot en björn.

Det blir en väldig strid, Robin.

Hur många är de?

Fyra, fem...

Tillsammans kan vi besegra dem.

Vi kommer förmodligen att dö.

Robin.

Robin!

Bröd?

Det här blir ett bra äventyr.

Ett bra äventyr.

Minns du när vi mötte krukmakaren?

Lämnade vi honom naken eller dödade vi honom?

Jag försökte berätta historien, och någon sa att vi lämnade honom naken.

Men jag kunde inte minnas det.

Du brukade berätta den bra, Robin.

Varför skulle vi lämna honom naken?

Det vet jag inte.

På skoj.

- Vi har aldrig träffat någon krukmakare. - Vad menar du?

Det hände aldrig. Det är bara en historia du hört någonstans.

Men om vi hade träffat en krukmakare hade vi dödat honom.

Jag skulle minnas om det bara var en historia.

Här.

Berätta om din hustru.

Margaret.

Hon är en god kvinna.

En mycket god kvinna. Hon är gudfruktig.

- Hon lär mig fromhet. - Beskriv henne.

Ska jag beskriva henne?

Beskriva...

Hennes hår är...

rött.

- Rött som vad? - Rött som färskt blod.

Nej, inte blod.

Något rött som är gott, precis som hon.

Rött som...

aftonrodnaden.

Som sommarens aftonrodnad.

Margaret är en god hustru...

med hår som sommarens aftonrodnad.

Hon håller av mig -

- och jag av henne.

Robin, landet ligger öppet bortom bergen.

Det finns många platser att börja om på.

Jag tänker inte börja om.

Jag tänker få en värdig död.

Spring, Hendrie!

- Spring, Hendrie! - Edward!

I väg, Hendrie!

- Hämta de andra! - Edward.

Min älskade.

Ta väl hand om lilla Margaret.

Var inte rädd.

Du är trygg. Du är trygg, min dotter.

Låt oss be.

Herre Gud -

- ge oss nåden att älska dig av hela vårt hjärta.

Be med mig.

Och när vi finner dig ska vi älska dig -

- och avsky de synder du har befriat oss från.

Genom Jesus Kristus. Amen.

Ja. Bra.

Förlåt.

Förlåt.

Så var det när jag vaknade.

Så var det när jag vaknade.

- Kusin. - Så var det när jag vaknade.

Förlåt.

Vi åkallar dig, o Herre.

Visa oss nåd.

Och skänk oss förlåtelse.

O himlarnas konung och evighetens herre.

Hör de böner vi frambär.

Och skänk oss förlåtelse.

Se till den sjuke, för hit den fångne -

- hjälp änkan och den föräldralöse.

Och skänk oss förlåtelse.

Vi har syndat och gått vilse.

Vill du, alltings frälsare -

- frälsa oss?

Och skänk oss förlåtelse.

Visa den botfärdige nåd -

- och tvätta bort syndens skam.

Och skänk oss förlåtelse.

Amen.

Döda honom!

Se upp!

Skona mig!

- Margaret! - Nej!

John, nej!

Lille John!

För tjugo vintrar sedan mördade du min kusin -

- Walter av Hathersage.

Du har mördat mina söner och mitt barnbarn.

Som ättebot nöjer jag mig med ditt liv.

Och din dotters liv!

- mordiska illdåd... - grymma brott...

mördare av mödrar, kvinnor och barn, i all evighet.

Nej...!

Ditt straff väntar, Robin Hood.

Du dödade mina systrar och bröder.

- Robin. - Straffet väntar, Robin Hood.

Robin.

Jag har hört berättelser om ett kloster långt från allfarvägarna.

Priorinnan är äldre än någon kan minnas.

Hon besitter läkande krafter.

Jag för dig till henne. Hon gör dig frisk igen.

Jag har hört otroliga berättelser.

Robin. Vi måste lämna dig.

De kommer efter oss.

Se på snön.

Ovanligt så här sent.

Men den blir inte liggande.

Den långa dagen är inte så kall.

En man kom med dig.

Han slöt dina sår med eld, och inte illa heller.

Du har varit här i sex dagar.

Du har sår i magen.

Svåra frakturer på revbenen och ena benet.

Förstår du vad jag säger?

Var är vi?

I Sankt Clement-klostret -

- där du kan återhämta dig.

Vilken stad?

Det finns ingen stad.

Känner du till berättelsen om Saulus?

Vad?

Det sägs att det en gång fanns en man, Saulus -

- som hotade Herrens lärjungar med döden.

Han bad översteprästen om brev till synagogorna i Damaskus -

- för att fängsla både män och kvinnor som hörde till Vägen.

Det räcker. Bara ett par droppar.

Det gjorde väl inte alltför ont?

Nej.

Jag heter syster Bridget.

Vad heter du?

Randolph.

Jag är skyldig dig en ursäkt.

Vad menar du?

Du bad mig att låta dig dö.

Och det gjorde jag inte.

- Du sa att det var rätt. - Jag hade feber.

Det har du inte längre.

Vila nu, Randolph.

Din kropp är täckt av ärr.

Vill du skada någon i klostret?

Nej.

Följer ondskan efter dig hit?

Nej.

Du får inte skada dem.

Och sedan tillbaka till sängen.

Och sedan tillbaka till dörren.

Öppna dörren.

Gå så långt du vill.

Kan du ro?

Det ligger en båt vid stranden i väster.

Men du får gärna stanna om du hjälper till i fruktträdgården.

Jag är ingen bonde.

Då vet du inte hur man jagar.

Jo, det gör jag.

Det finns vilt här på ön.

Men du får inte jaga. Du kan ju inte ens spänna en båge.

- Jo, det kan jag. - Det är mest kaniner.

- Kan du lägga ut fällor? - Ja.

Bra. Men högst sex fällor. Annars dör beståndet ut.

Klarar du sex fällor?

Jag klarar sex fällor.

Bra.

Då kan du hjälpa till i fruktträdgården resten av tiden.

Försöker du fly?

Du rör dig tyst.

Jag är tyst och långsam.

Du var tyst -

- men du måste också vara långsam. Du är en krympling.

Och du är spetälsk.

Du kan lugnt ta det långsamt. Vi är trygga här.

- Det var stora ord. Vet du det? - Ja, för hon har gett oss trygghet.

Priorinnan?

Hon var som vi.

Hon upplevde stor sorg och svår smärta.

Blev änka mycket ung.

Men i sorgen fann hon styrkan att bota oss.

Du ser inte botad ut.

Priorinnan berättade en gång för mig en historia om en stor filosof.

Sin tids största filosof.

Men en dag vände sig hans kung mot honom -

- och kastade honom i en fängelsehåla för att torteras och avrättas.

Men i filosofens elände, när han inget hade -

- kom en ängel till honom och talade.

Och av henne lärde han sig att det inte spelade någon roll -

- om hela världen var rent elände...

och bara döden väntade.

För han hade något som ingen kunde röra eller ta ifrån honom.

Han hade sitt sinne.

Och i sitt sinne...

hade han Gud.

Det är aldrig för sent att finna frid.

- Vad gör du? - Jag ror över varje dag.

Alla kan inte ta sig över som din vän, så jag ror dem.

- Kan du ro mig över? - Nej.

Du kan ro själv när du har återfått krafterna.

Sköt nu dina fällor.

- Jag jagar. - Det kan du inte.

Säg mig, min spetälske vän, vad hände med den store filosofen?

Han torterades och avrättades förstås.

Förstås.

Den spetälske har kommit med någon från den bortre stranden.

Far är död.

Hur mår flickan?

Nu ska du få se mina träd.

Det där är fläder.

Bären ska plockas sent på sommaren.

Vet de vad du var förut?

Tala med mig på den här sidan. Jag hör bättre då.

Päronen mognar strax därefter.

- Och vad var jag dessförinnan? - Du var väl legosoldat.

Ja, det kan man säga.

Sådant syns på oss.

- Minns du träden? - Päron och fläder.

Utmärkt.

Några av dem vet.

Men priorinnan bryr sig inte om vilka vi har varit.

Äpplena ska plockas på hösten.

Har hon berättat vad som hände henne?

Priorinnan tar hand om flickan. Tala med henne om du är orolig.

Vilka träd var det?

Päron, äpplen och fläder.

Utmärkt.

Det här är sista åderlåtningen.

Men din kropp är fortfarande långt ifrån läkt.

Du är trött.

Ja, det är jag.

Men jag har varit trött förut.

Barnet sover inte.

Vad har hon utsatts för?

Grymma saker.

- Har hon berättat sin historia? - Hon talar inte.

Hon varken äter eller sover.

Vad heter hon?

Margaret.

Vem är hon?

Jag mötte hennes far.

En bonde.

- Han är död. - Tydligen.

- Och hennes mor? - Hon är nog också död.

- Hur? - Jag vet inte. Hon gick bort.

Blev hon dödad?

Kanske.

Du är bra på att ljuga.

Såg barnet det?

Det är möjligt.

Det är mycket för ett barn att bevittna.

Jag beklagar det som hände din vän.

Tack.

Ska jag be för honom?

Om du vill.

Vad hette han?

Edward.

Edward...

Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.

I min faders hus finns många rum.

Och när jag har berett en plats åt er -

- kommer jag tillbaka och tar er till mig -

- för att också ni ska vara där jag är.

Och dit jag går känner ni vägen.

- Hon har en kniv. - Hon skar mig!

Margaret.

Var inte rädd.

Margaret, var inte rädd.

Hon känner inte ön. Det finns tidvattenströmmar.

Margaret!

Margaret!

Ge mig den.

Ge mig den.

Männen som gjorde dig illa...

Vet de att du är här?

Vad heter jag?

Säg mitt namn.

Randolph.

Just det.

Vem är Lille John?

Det namnet är struntprat och får aldrig nämnas.

Om du nämner det kommer katten om natten och biter av dig tungan.

Var inte rädd.

Lägg dig och sov.

Jag håller uppsikt över ovädret.

Lägg dig ner.

Blunda.

Sov tryggt.

Sov.

Tack för att du förde henne tillbaka.

Det var så lite.

Känner du till klostrets historia?

Nej.

Innan historien skrevs var platsen en helgedom för druiderna.

De dyrkade okända gudar.

Dyrkade dem här ute.

Men så kom romarna och kände magin här -

- så de byggde sina tempel.

Men det ena folket efter det andra har känt den och kommit för att tillbe...

Otaliga gudar och stammar som inte ens skulle kunna tala med varandra.

Ändå dras vi alla till den här platsen.

Tror du att det finns magi på ön?

Jag tror att den besitter en kraft.

Och jag har sett berättelsernas kraft.

De kan användas för att få människor att begå grymheter.

Och sedan blir grymheterna till berättelser...

och berättelser.

Nej. Man ska inte tro på någon av dem.

Vi kan inte kontrollera dem.

Knivar kan skära både bröd och kött.

Det handlar om balans.

Spelar balans någon roll?

Om balans inte spelade någon roll -

- skulle vi inte vara här.

Den här världen skulle inte...

finnas, och...

vi skulle inte utbyta de här orden. Har du någonsin tänkt på det?

Balansens förunderliga precision under en så ofattbart lång tid.

Den balans som krävs för att skapa ett enda ord -

- som kan lämna två läppar och...

förstås av två sinnen.

Randolph.

Tack.

Är du inte hungrig?

Är du inte det?

Jag ska snart dö.

Hur vet du det?

Jag känner det inom mig.

Hur känns det?

Det känns rätt.

Det kommer någon.

Det har varit livligt på sjön.

Först runt fötterna. Små snitt.

Bra. Och den andra.

Bra.

Och nu framtill, ner genom magen.

Bra. Nej.

Titta här.

Så där.

Ta den andra. Så där.

Du är en tapper ung man.

Tack, syster.

Är du hungrig, Arthur?

Ja, syster.

Sarah lagar en rejäl måltid åt dig i kväll. Stuvad sill.

- Tycker du om det? - Ja.

Var kommer du ifrån, Arthur?

- Min familjs gård i Keswicktrakten. - Keswick?

- Ja, min herre. - Randolph.

Randolph... I Keswicktrakten.

Den spetälske säger att du söker din systerdotter.

- Ja. - Blev du överfallen?

- Ja. - På vägen?

- Ja. - Du är trygg här.

Vilken väg?

Vägen till Keswick, min herre.

- Prisa Herren för att du överlevde. - Det gör jag.

Vad sägs om päron i honung till efterrätt, som belöning för ditt mod?

Tack, syster.

Lilla Margaret...

Den där Arthur... såg du honom innan du kom till klostret?

Margaret.

De där männen...

Männen som gjorde din far illa...

Såg du deras ansikten?

Far sa att jag skulle springa.

Far slutade be.

Han var arg.

Han bad inom sig.

Vad heter far?

Din far är din far.

Kom hit med den.

Fint hantverk.

Ser du att den böjer sig mer här?

Det måste jämnas ut så att den böjer sig jämnt.

Den här delen måste täljas tunnare.

Kan du göra en åt mig?

Ska jag göra en båge åt dig?

Visst.

I dag kom jag att tänka på något som poeten Lucretius skrev.

Han skrev om något som kallas atomer.

Om man delar upp träd, människor och stenar -

- är det de minsta, osynliga delarna som utgör...

allt i skapelsen.

Och de här atomerna svävar genom tomrummet och...

byter ibland riktning helt utan anledning.

Bara en aning.

Och om inte den...

lilla oförutsägbara förändringen -

- tvingade atomerna att -

- flätas samman med varandra...

skulle inget under himlen finnas.

Bra. Hårdare.

Så där. Bra.

Hårdare. Nu hjälper jag dig.

Ta den där.

Bra. Så ska det vara. Bra.

Vilken passar bäst till din båge?

Låt oss se.

Båda är fina.

- Margaret! - Kom och lek!

Vi leker kull. Du räknar.

- Du får räkna. - Nej, det är din tur.

Arthur...

- Kan du lägga ut fällor? - Ja.

Bra. Jag behöver någon som kan ta i. Kom.

Har din familj mark?

Ja.

Hur många är ni?

Det vet jag inte.

Är allt bra?

Ja, ja.

Jag är inte lika ung som jag var.

Jag skulle behöva hjälp.

Tack.

Det där var en rejäl smäll.

- Ja. - Vem var det?

En man.

Några män.

- Banditer. - En man? Banditer?

- Ja. - Får jag se?

Det är en rejäl smäll.

- Du hade tur som överlevde, pojk. - Ja.

- Var tacksam över att du lever. - Ja.

Han använde en stav.

Du hade tur att han inte högg huvudet av dig.

Randolph!

Randolph!

Moshe!

Priorinnan säger att du ska komma!

Har du mycket ont?

Minns du träden?

Päron, äpplen och fläder.

Utmärkt.

Du är den viktigaste människan -

- i lilla Margarets liv.

Jag är inte viktig.

Tänk på alla vars liv har korsat ditt.

Vi betyder något för dem alla.

Känner du till berättelsen om Guy av Gisborne...

och Robin Hood?

Ja.

Det sägs att du dödade honom.

- Halshögg du honom verkligen? - Du yrar, min spetälske vän.

Jag säger inte ett ord till någon.

Men ljug inte för en man på hans dödsbädd.

Så...

halshögg du honom verkligen?

Det fanns ingen Guy av Gisborne.

Det var bara en av många vandringssägner.

Men jag har halshuggit andra.

Minns du verkligen inte?

Nej.

Tänk på namnet.

Det fanns en Guy av Gisborne.

Men du halshögg honom inte.

Du skar av honom örat.

Du sa -

- att du i ett annat liv hade skålat med honom.

Minns du det?

Det verkar som att vi har funnit ett annat liv.

Det finns en grymhet som jag ber dig att inte begå.

Du ska sköta fruktträdgården tills även du dör.

Tjäna priorinnan...

och människorna som kommer och går vid klostret.

Men inte vid något tillfälle...

under de här...

goda och fridfulla åren...

får du berätta för priorinnan vem du egentligen är.

Varför?

Därför att...

en av de namnlösa och ansiktslösa döda i ditt sinnes mörka vrår...

var i ett annat liv...

hennes trolovade.

Lova mig det...

Robin.

Lova mig det.

Farväl, Bridget.

Arthur.

Kom.

Det finns ett barn på den bortre stranden.

Kanske är det din systerdotter.

Den spetälske sa att du letar efter din försvunna systerdotter.

Ja.

- Kan det vara hon? - Det får vi se.

Jag ser ingen.

Vi väntar.

Kanske kommer de tillbaka.

Vad heter du?

Arthur.

Slösa inte tid på att ljuga för mig. Vad heter du egentligen?

Godwyn.

Du försöker avgöra, Godwyn, om du ska utföra dådet själv -

- eller hämta din familj.

- Vilket dåd? - Hur många har du dödat, Godwyn?

Hur många barn har du dödat?

Jag har dödat så många att jag tappat räkningen.

Under längre tid än du har levt har jag dödat släktingarna till dem -

- som jag dödade för en mansålder sedan. Jag minns dem inte.

Och de betydde inget för mig, men...

deras bröder, barn och barnbarn minns mig.

Så nu måste jag döda dem.

Om och om igen.

I olika skepnader, som skuggor...

om och om igen. Det upphör aldrig.

Det är en förbannelse, Godwyn.

Och man drar den över sig själv, även om man handlar av plikt.

Den bryr sig inte om din plikt.

Den här världen bryr sig bara om blod.

Och blod är det enda den ger tillbaka.

Men vill du döda ett barn, Godwyn?

Vill du bära skulden för mordet på en liten flicka?

Nej.

Är din far död?

Och dina farbröder och morbröder?

Jag är den äldste som finns kvar.

Vilka andra lever?

Min mor.

Mina fastrar och mostrar.

- Mina systrar. - Du har ett hem, Godwyn.

- Ja. - Res hem.

Säg till familjen att blodskulden är betald.

De betalas alla förr eller senare.

Sov i din egen säng.

Värdesätt livet du ännu kan dela med dina närmaste.

Och om du återvänder -

- har du förverkat den här chansen till ett liv som jag nu ger dig.

Då skär jag halsen av dig och ägnar dig aldrig en tanke igen.

Gå nu.

Och se dig inte om.

Jag trodde att du hade rest.

Jag är Robin den fredlöse.

Det måste du veta. Jag är ett monster.

Jag heter inte Randolph.

Jag är den fredlöse Robin Hood.

Förl...

Säg åt mig att ge mig av...

så reser jag nu.

Gå och lägg dig.

- Bridget... - Lägg dig ner.

Du brände min man levande.

Jag drömmer att han redan var död, men varför reglade du annars dörren?

I vad som kändes som en evighet letade jag i askan av vårt hem.

Och han såg så liten ut.

Han låg hopkrupen i hörnet, och det mesta av honom var borta.

Men trots mina drömmar vet jag att han levde.

För ända till slutet höll han om våra barn.

Randolph?

Det är jag.

Folk talar om Robin Hood.

De berättar hans historier.

Alltihop är lögner.

Lögner jag berättade för länge sedan...

så att dårarna...

följde mig in i mörkret.

Robin.

Vad har de gjort med dig?

Var inte rädd.

Vi ska få dig härifrån.

Jag räddar lilla Margaret.

Sedan börjar vi om tillsammans.

Edward.

Berätta om din hustru.

Min hustru?

Margaret.

Margaret.

Min hustru Margaret.

Beskriv henne.

Ska jag beskriva henne?

Hennes hår är...

rött som...

aftonrodnaden.

Som sommarens aftonrodnad.

Rött som...

sommarens aftonrodnad.

Robin.

Har du funnit den hårda död du sökte?

Jag är redo att avsluta det.

Jag är skyldig dig det här livet.

Det är grymt.

Men jag är skyldig dig det här livet.

Du är inte skyldig mig något.

Jag har aldrig tagit ett liv.

Det kan vara som att beskära en blomma.

- Det borde inte vara så. - Nej, det borde det inte.

Men det kan vara så.

Jag hjälper dem som kommer hit till ön.

Jag botar dem.

Jag ber dig.

Bota mig.

Lilla Margaret.

Din far hette John.

Jag kände honom i många år -

- innan han blev din far.

Jag mötte honom -

- på väg över en bro en dag...

över en dånande flod.

Han var en envis karl.

Han vägrade ge vika.

Inte för någon.

Inte ens för mig.

Så vi slogs -

- på den bron.

Vi gick till angrepp. Fram och tillbaka.

Jag slog honom på sidan av huvudet.

Han slog mig i magen.

Och jag vinglade på bron.

Plask!

Jag landade pladask på ändan.

När jag väl hade släpat mig upp -

- genomblöt...

omfamnade vi varandra.

Vi kallade din far -

- Lille John.

Och i många år levde vi...

som fredlösa i den gröna skogen.

Och vi festade...

Vi...

Vi gav silver till de saktmodiga.

Men vi hade stulit silvret.

Vi hade stulit det...

från...

från onda människor.

Förstår du?

Onda människor.

Din far...

ville inte att jag skulle berätta det för dig...

för han älskade dig så mycket.

Du får aldrig säga det till någon.

Inte ens barnen du leker med.

Du får aldrig nämna din fars namn.

Det finns onda människor där ute.

Och de är arga på din far.

Därför är de arga på dig.

Kan vi hålla den hemligheten?

Jag kan hålla den hemligheten, lilla Margaret.

Kan du?

Bra.

Kom till mig.

Ta den här.

Varför var han liten?

Vad?

Varför kallades min far Lille?

För att han var liten när jag hittade honom.

Precis som du.

Ta på dig den.

Böj den med benet, som du såg mig göra.

Bra.

Gå fram till fönstret.

Lägg en pil på bågen.

Hitta en punkt -

- där vattnet möter himlen.

Dra pilen till munnen...

och håll den där.

Jag säger skjut.

Och när jag gör det...

släpper du inte.

Du slutar bara hålla fast.

Bra.

Håll blicken på målet.

Din kropp rör sig hela tiden.

Känn -

- när pilen vill flyga.

Du finner en dans.

Håll kvar tills jag säger skjut.

Du är stark.

Känn...

svajet.

Dansen.

Skjut.

Översättning: DUMMESCHWEDEN