Original subtitles

Jag är kärlek!

Jag är kärlek! Jag

är kärlek!

Undertexter från Amara.org-gemenskapen

I det berga landskapet söder om sjön Michigan i Amerika finns ett gammalt

slitet barnhem som heter Ponyhemmet.

Barnen som bor här har inga föräldrar, men två snälla fröknar tar hand om dem.

De heter fröken Pony och syster Maria.

Var inte elak, Tom. Sitt still och ät upp.

Vi måste äta först.

Tom!

Jag hör något.

Låter det inte precis som barngråt?

Ja, så var det det som du försökte säga till honom.

Syster Maria ser honom.

Här borta, frukten Pony.

Hur kan någon lämna en baby i snön?

Det finns ett brev där borta.

Jag kan inte ta hand om henne längre.

Hoppas ni kan göra det. Hon heter Annie, den lilla.

Annie?

Annie? Hon skrattar.

Så, så, så. Det är en till, fröken Pony.

Vad heter hon i efternamn, tror du?

Eftersom vi hittar henne i snön så får hon heta Candy White.

Candy Annie!

Vad händer här? Ni låter ju som en samling vildkatter.

Sex år gick fort och snart var Annie, Candy och Tom inga bebisar

längre.

Varför blir min inte lika rund som din, Annie?

med gubben. Det där ska de få igen.

Nu vröt honom.

Kendi! Kendi!

Kendi!

Be om ursäkt nu, Tom.

Va?

Kendi, det gjorde inget. Kendi!

Kanske inte jag är, men jag är. Be om ursäkt då.

Ja, jag ber om ursäkt då.

Det är äntligen vår igen.

Vår på kullarna och ängarna.

Vår för barnen, äckorarna.

Ankerna och alla andra.

Men snälla någon, vem kan ha gjort något sånt?

Det måste vara Candy.

Candy!

Candy!

Hur fick det gå långsamt?

Kandy, hur gick det?

Är du skadad?

Och Kandy!

Kandy, varför ska du alltid göra så mycket bils?

Men jag...

Candy, tycker du inte synd om de små ankorna?

Men det var ju därför jag gjorde det ju.

Candy?

Ja, jag var rädd att de skulle tappa bort sin mamma. De har ju ingen som

ligger fruken på ni om något skulle hända. Och då blir de alldeles ensamma,

så det var därför jag gjorde det.

Jag är ledsen, fruken på ni.

Du kan gå nu, Candy.

Fröken Pony, ni skulle inte ha låtit henne slippa undan så lätt. Jag har inte

hjärta att straffa henne.

Har du det?

Jag vet inte.

Titta här, fröken Maria.

Daddy! Annie!

Jag var så rädd. Det kändes som det var jag som skulle straffas. Annie,

jag ska vara mer försiktig nästa gång.

Jag vill inte att du ska vara orolig hela tiden för att jag hittar på en

massa bus.

Det där är väl bättre än att vi trappar henne.

De är som tvillingar.

Är det något som är på tok, fröken Bonnie?

Ja, jag tänker på att de ska skilja sig från varandra.

Ja, en dag måste de skiljas och bli adopterade i olika hem.

Men det är väl lång tid till det?

Nej, det kanske blir om tre veckor.

Ja. Va?

Den tredje söndagen i varje månad är barnen på Ponyhemmet på sitt allra bästa

humör. Den dagen kommer det folk som inte har egna barn...

till barnhemmet för att leta efter ett adoptivbarn.

Och alla barnen längtar efter att få bo hos snälla människor som tycker om dem.

Alla barn utom Annie och Candy.

Randy och Annie inte bråkar nu.

Även om ni inte vill bli adopterade behöver ni inte bära er illa åt.

Förlåt mig.

Candy, är inte du ledsen för det du gjorde där inne?

Nej, inte så farligt. De vuxna skrattar ju.

Candy, det gäller inte bara dig. Du borde tänka på alla de andra barnen

också.

Alla de andra?

Alla de andra barnen kommer i dålig dagar för ert uppförande.

Alla?

Just det.

Förstår ni väl att om folk säger att barnen på Ponyhemmet är ouppfostrade så

går det ut över alla de andra barnen.

Jag är ledsen, snälla fruken Pony.

Fyra år till har gått och idag fyller Candy och Annie tio år.

Varsågoda Candy, Annie.

Candy Annie, ha det nära båda två.

Tack snälla, kvinna Maria.

Hur kommer det sig att Candy Annie förlorar samma dag?

Det beror på... Det är för att Annie och jag hittades på samma dag. Ingen vet

riktigt vår födelsedag så vi valde att fira den den dag vi hittades.

Jag önskar att det hade hittats den dagen mer.

Du kommer att få mycket banner av dina adoptivföräldrar när den dagen kommer

du. Vi kommer väl att stanna här tills vi är gamla tanter. Eller hur, Annie?

Ja, det är väl inte så säkert. Eller hur, Tom?

Nej.

Ska Tom lämna oss?

Jajamensan. Tom ska bli son till en rik bonde så fort som snön har smäckt.

Ska Tom få en ny mamma och patt?

Och de är mycket, mycket trevliga.

Vad är det?

Det måste vara konstiga människor som tycker om honom.

Du är bara avundsjuk.

Varför skulle jag vara avundsjuk?

Ingen i världen vill väl ta hand om en pojkflicka som du, va?

Jag förstår mig inte på er. Tom reser ju snart. Ni kommer säkert att sakna

varann.

Jag är glad att han åker.

Och jag är glad att slippa henne.

Så sakna aldrig!

Candy, jag undrar hur Toms nya pappa är.

Han är säkert lika knäpp.

Hur kan han annars välja en sån som Tom?

Candy, hur kan du säga...

Jag vill också vara med dig.

Hör du? Det är någon utanför.

Ja! Nedrans.

Aj!

Aj!

Va?

Candy?

Du är ju dålig. Du blir ju alltid en riktig cowboy om du kastar sådär.

Var tyst och lämna mig i fred.

Om du anmäler dig till min berömda lassoskola så ska jag lära dig.

Aktare du.

Jag behöver inga lektioner.

Jaha, jag får väl ta med en titt då.

Kasta då.

Ja!

Ska du få masken i hand va?

Lägg av!

Den där hatten har jag fått av min nya pappa. Låt den vara!

Ta din fjantata, blä!

Stick och dräng dig.

Det där ska du allt få igen.

Vänta du bara.

Passa dig nu.

Sådär får du väl inte göra?

Lägg av, sa jag.

Hur gick det med dig, Candy?

Jag har hjärtan. När blev du så stark, Tom?

Har jag alltid varit.

Vad säger du?

Ja, men pojkar brukar faktiskt inte slåss med flickor, eller hur?

Sandy. Jag hatar dig, Tom. Jag hoppas att jag aldrig ser dig igen.

Flynn, Candy gråter. Hon gråter nästan aldrig.

Nej!

Nön smälte och så kom dagen då Tom skulle åka.

Var inte orolig för Tom, frugan Pony. Det klarar jag.

Jag ska göra honom till den bästa bonden jag någonsin sett.

Vi vet att ni kommer ta väl hand om honom. Var rädd om det, Tom.

Ja.

Nå, Tom. Har du ingenting att säga?

Ja.

Jag... Dumbum.

Aj!

Har du ingenting att säga till de snälla människorna som har fött upp dig i tio

års tid?

De mår ju bra.

Ett ögonblick bara.

Candy.

Vad är det frågan om?

Tommy är ingen häst eller ko.

Oj. Det betyder att du inte får slå någon för minstast rundsak.

I min familj bestämmer jag, förstår du.

Ja, då Tom, du kan omöjligen flytta in i en sån familj.

Vad är det du säger, Candy?

Tror du att du kan bli lycklig i en familj där man slår dig hela tiden?

Haha, jag är väl van vid hårda tak som förr, vet du väl?

Tom!

Det är första gången som jag har blivit slagen av en sån stor hand.

Oj.

Titta allihopa!

Den här handen tillhör min nya pappa.

Min hand kommer också bli så här stor en dag.

Tom.

Tack för att ni har varit så snälla mot mig. Ni ska inte behöva skämmas över

mig. Vi vet det, Tom.

Skriv till oss någon gång.

Hej då, alla.

Hej då, Annie.

Tom. Vi ses, Cleen.

Candy, jag ville verkligen att du skulle lära mig att kasta lassor den här

gången. Jag också.

Jag önskar att du lärt dig det.

Det är bäst att vi åker nu.

Ja visst, Herr Stiv.

Hör du, pojk. Du ska kalla mig pappa, förstår du.

Ja, pappa.

Ja, du är en fullvärdig medlem i familjen. Olle!

Här får du sitta.

Jag gör då.

Hej då!

Hej då, Tom!

Hej då, Tom!

Hoppla!

Hej då, lycka till!

Jag har aldrig berättat det här förr, men det var Tom som hörde er gråta i

snön och hitta er.

Tom var bara en baby då.

Var det Tom som hette oss?

Idén vägen. Ja.

Hej då, Annie.

Tom, om de slår dig så måste du slå tillbaka.

Candy, Annie.

Hej då, Tom.

Det ser

verkligen

ut som om de hörde ihop.

Det här är från din mamma.

Och det här är från din pappa.

Du är som min mamma, Annie.

Du är som min pappa, Candy.

Anders Candy!

Annie var glad över att ha en sån vän som Candy.

Men hon var rädd att de inte skulle få vara ihop så länge till.

Jag har bara glömt att gå på toaletten. Jag är ledsen.

Du ser inte bra ut.

Jag avundas då, som har en mamma och en pappa.

Jaha, jag förstår han.

Du är sjuk, förstår du? Det förstår jag.

Hitta på en massa buss bara så blir vi glada igen.

Buss.

Vänta tills du får se vad vi ska göra.

Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt så jag har packat en stor matkorg.

Vilken vacker morgon.

Törs vi det här?

Det är klart att vi törs.

Fruken Pony! Fruken Pony!

Varför är allting dagen som brådska?

Jag hittade här brevet i Annie's säng. Candy har skrivit det.

Fussi, Annie och jag har beslutat att röra på oss lite för att bota hennes

dåliga hjärta.

Hon har blivit så väldigt hjärtsjuk.

Hjärtsjuk? Fruken Pony!

Annie och jag har inte mått så bra på sistone.

Så vi beslöt oss för att göra något skojigt.

Jag säger ingenting om Annie, men Candy hittar ju alltid på en massa bus.

Vi har bestämt, inte bestämt vart vi ska, men var inte oroliga.

Vi är tillbaka före kvällen. Vi har bröd och ost med oss och en flaska av det

vinet som fröken Pony dricker innan hon går och lägger sig.

Vin? Åh!

Vöken på, nu dricker ni ju varje kväll.

Åh,

vad skönt.

Var är Candy?

Candy kommer snart.

John, Sam väntar på dig på andra sidan. Vi skulle ju bygga en koja.

Jo. Sätt fart då.

Fröken Pony, jag tror jag går och letar efter dem. Jag är så orolig.

Jag känner mig så skyldig, kära syster Maria.

Men du får ni inte, fröken Pony.

Candy och Annie har varit här i tio år snart och jag har aldrig tagit med dem

på någon utflykt.

Det är ju för att vi inte har råd, ju. Nu har de gett sig iväg på något som de

aldrig fått göra, inte sant?

Jo.

Nå, varför inte låta dem vara i fred, va?

De får nog en härlig dag.

Jag är törstig.

Åh, vad kallt.

Annie, vad skönt det är.

Floden är så strid.

Jag är väldigt rädd.

Lita på mig.

Jag är så glad att jag kom med dig.

Nu är du inte ensam längre.

Nej. Vi går över till andra sidan.

Nu är ni räddade.

Nu är ni räddade.

Nu är ni räddade.

Lucy, hur mår flickorna?

Vill ni se dem? De kommer här.

Åh.

Jag är lite blyg. Vi har vackra riddräkter för små flickor. Åh, så fina

ni blev.

Det ser ut som jag hade fått två döttrar plötsligt, Sir Brighton.

Två små döttrar.

Åh, vad det doftar gott.

Kättig.

Kom, får ni mat?

Är det ovanligt?

Ja, det här är första gången, eller hur är ni?

Ja, fröken Pony skulle säga att det är ouppfostrat att äta utomhus, förstår ni.

Smaklig måltid.

Åh, så gott.

Kan du upp på dig?

Inte behöver man upp. Förra, sen när man äter utomhus.

Ät som ni vill.

Vad det ser gott ut.

Förresten, vad menar ni med fröken Pony?

Som har Pony henne?

Ja, jag är inte här i trakten så ofta.

Ja, det är ett hem för föräldralösa barn.

Ja, jag ber om ursäkt.

Vi ser inte ut som föräldralösa barn, eller hur?

Nej, det gör ni inte.

Annie och jag är födda på samma dag. Vet ni varför?

Ni ser inte ut som tvillingar.

Det är för att vi hittades på samma dag.

Candy, på samma dag blev vi upplockade någonstans.

Och har jag något i ansiktet?

Nej, nej, nej. Lucy, lite saft.

Här kommer lite kallt saft.

Får man smaka lite?

Ja, det får du. Ät och drick så mycket ni vill.

Och efter att ni har ätit kanske ni skulle vilja ta en liten ridtur.

Ja, det skulle vara kul.

Är det inte farligt då?

Nej, nej. Det är inget att vara rädd för. Min häst är väldigt snäll.

Vad stor man blev.

Och nu får du sitta upp här bakom.

Sådär.

Sätt fart.

Han bara travar.

Gabby!

Huset blev plötsligt mycket ljusare än på väldigt länge.

Det är precis som om er dotter hade kommit tillbaka, Sir Brighton.

Nu är du inte rädd, var ni?

Nej, det är bara underbart.

Candy? Ja?

Jag undrar om du har samma dröm som jag har, Candy.

Vadå? Jag menar, det är precis som en dröm. Ja, visst är det det?

För några timmar sedan så sov vi i våra gamla sängar. Och nu är vi som barn på

en jättelik gård. Konstigt, va?

Kommer ni?

Candy? Ja?

Ska vi fråga, Herr Brighton?

Fråga? Fråga om man vill ha oss som sina döttrar.

Ja, det gör jag. Vi kan väl inte stanna på Ponyhem i evigheter heller?

Jag tänker inte fråga. Hör på.

Om han kan ta oss bägge så kan vi vara tillsammans i all framtid.

Annie, när blev du så bortskämd? Har du glömt att fröken Pony alltid säger att

vi inte kan förlita oss på andra jämt? Ja, men snälla Candy, jag vill ju vara

med dig jämt.

Snälla Annie, inte kan väl fråga vilt främmande människor heller? Herr

Brighton är ju trevlig.

Varför frågar du inte honom då?

Jo, det tänker jag.

Ja, då sticker väl jag då.

Candy, var ska du gå?

Jag tänker gå tillbaka till ponyhemmet. Du tänker ju stanna hos Herr Brighton.

Vänta, Candy.

Jag tycker inte om...

Jag hittar dem inte.

Jag undrar var de är någonstans.

Det kommer någon där.

Vem är det?

Candy! Vad är det med dig? Vad har hänt med Annie?

Annie hon... Candy, har du sett John?

Vad har hänt med John?

Vi har inte sett honom sen lunch fast vi letat.

Han har gått för att leta efter er båda.

Har John gått för att leta efter oss?

John!

Candy, vart ska du gå?

Oh,

John, du har väntat på oss.

Candy, har du hittat John?

Shh!

Var alldeles tysta.

Var försiktig, Candy.

Det här klarar jag.

Åh, det var nära att jag ljugat.

John, John, vakna.

John, vakna.

Kandi.

Kandi är arg på dig för att du har oroat oss. Håll tag i mig så går vi ner.

Gå ner vart?

Var försiktiga.

Tommy, gå ner från fredet med detsamma nu.

Hur gick det, Candy?

Ingen fara, Annie.

Jag undrar vad som hände, ja.

Annie!

Annie!

Annie,

du kom hem.

Hej på dig.

Herr Brighton är orolig för dig. Förlåt mig, men var är Annie?

Hon stannar vid gården idag.

Jag kom för att säga det så ingen skulle bli orolig.

Så Annie kommer inte hem då?

Hon påminner Herr Brighton om hans dotter. Hans dotter?

Här får du äta så mycket du vill, min lilla flicka.

Tack så mycket.

Åh, det är ju Candys favoritgodis.

Candy, här har du... Åh.

Jag önskar att min lilla dotter var här också.

Lucy, det luktar bränt.

Är steken klar?

Jag gissar.

Fröken Pony ska ni träffa här i Brighton med detsamma imorgon, Betty.

Ja, jag hoppas att han ska tycka om Annie.

Ja, det är jag säker på att han gör. Hon är ju en sån söt flicka.

Fröken Pony!

Syster Maria!

Candy.

Candy.

Träcken på henne, jag tror inte att hon sover.

Hon brukar ju sova så gott alltid.

Nu låtsas hon bara. Jag tror det är första gången som Candy Annie sover

skilda åt.

Nå, ska vi gå och leka oss. Det är ju sent.

Candy?

Åh,

det här var du, Jan.

Vadå?

Kattinstäckare, du kan inte sova, va?

Annie kanske inte kommer tillbaka, men jag ska...

Annie?

Candy? Är det verkligen du, Annie?

Jag ville så gärna hem. Jag har gått hela natten.

Jag bara tänkte på dig hela tiden och så plötsligt så upptäckte jag att jag var

på väg till ponihemmet.

Jag tänkte på dig också hela natten, må du tro.

Candy, jag tänkte fråga Herr Brighton om en sak.

Gjorde du det?

ditt favoritgodis. Det tycker jag om sånt här, eller hur?

Vi grillade kött och grönsaker på ett jättelångt spett. Det var jättegat!

Åh! Åt ni jättavhets?

Ja, på gräsmattan. Och vi fick äta med händerna.

Låter inte det smaskigt, va?

Nåja, så märkvärdigt var det väl inte.

Candy?

Ja, John?

Hur många sådana där åt ni?

Va?

Jag menar sådana där spett med kött.

Oj, Jan, fråga mig inte så dumt. De är ju rika.

Så ni fick så många ni ville ha, då?

Ja, det är klart.

Fantastiskt! Vad gott!

Varför är ni så intresserade?

Fick ni verkligen äta så många ni ville? Det skulle jag vilja.

Vilka matvrak man känner.

Ja, du ser glad ut, Candy.

Jag är ledsen att jag gick hem utan att säga adjö.

Det gör ingenting, Candy.

Åh!

Hallå, alla!

Det här är farbror med grillspätten jag talar om.

Candy, var lite artig.

Det gör inget. Det blir grillspätt idag också, må ni tro.

Kirk? Ja, jag ska genasta fram, sir.

Tänker ni bjuda på en sån där fin fest igen, Herr Brighton?

Just det.

Oj då!

Candy, kul Annie!

Nu får ni hjälpa till allesammans! Ja!

Ja!

Jag kan hjälpa.

Och jag!

Ja då, så kan ni bära ut det här i trädgården då, ungar. Ja!

Vad roligt, eller hur?

Ni ska ha stort tack, Herr Brighton. Allt ingen orsak.

Festen är bara en förevändning för att komma hit, ser ni.

Va?

Ja, just det.

Ja, det är inte klart än.

Ha inte så bråttom.

Kan jag få fem stycken?

Ja, du kan få så många du vill.

Vi har massor med grönsaker med oss där borta.

Det är klart nu.

Brighton är här för?

Han ska ju bjuda på fest.

Inte bara det hoppas jag.

Vad annars då?

Tänk om... Jag skulle tro att han är här för att hämta antingen dig eller så är

det mig.

Vad säger du?

Jag är säker.

Detta är ju så bara en fest, eller hur?

Ja.

Jag har varit lite osäker också, ska du veta.

Om vad då?

Om det där som du pratade om.

Jag var också lite orolig ett tag, att han egentligen kom hit för att hämta dig

eller mig.

Candy!

Fröken Pony vill tala med dig.

Jaha, då ska man få käll igen då. Men vad jag har gjort idag, det undrar jag.

Candy? Jag kom in.

Kan du inte knacka ordentligt, Candy?

Jag tänkte bara ha lite kul innan jag får skäll.

Candy, du ska inte få något skäll, inte?

Jaså? Jag tror alltid att jag ska få skäll när jag är här.

Candy, vad har du för intryck av Herr Brighton, säg?

Tja, han är väldigt rik och inte mallig.

Vad menar du med inte så tokig? Vad skulle du säga om Herr Brighton

adopterade dig och tog hand om din uppfostran i framtiden?

Va?

Skulle jag bli Herr Brightons dotter?

Candy ska... Candy, sluta skratta. Vi

talar om allvarliga saker nu, förstår du väl?

Jag trodde att ni skämtade.

Det är nog så att han bara säger att han vill ta hand om mig.

Snälla, Candy.

Du är så busig och full av tokiga upptåg att vi är bekymrade för dig ibland.

Men han tycks se att du har ett gott hjärta i alla fall.

Jag har inget gott hjärta, så det är så.

Folk som bara träffar dig en eller två gånger kanske inte har så lätt att se

din godhet.

Men Arbrighton tycks ha gjort det med detsamma, Candy.

Både syster Maria och jag tycker det blir hemskt ensamt utan dig, Candy,

men... Candy, du är tillräckligt gammal för att förstå att du måste tänka på din

egen lycka.

Min egen lycka?

Är det någon där?

Annie, hörde du vad vi sa?

Annie, du tror väl att jag blir någon annans barn? Tror du det?

Men du vill ju ha en mamma eller en pappa, va?

Annie!

Vi har ju lovat varann att alltid vara tillsammans.

Men... Annie?

Här har du din pappa, Annie.

Kändi! Vad är det mer?

John har kissat på dig igen.

Var han god i dig i så fall?

Ja, det var en uppnosig liten pojke.

Tänk att utsätta sig för en sån fest.

Vi skulle inte ha varit mer än vi hade vetat.

Jag skulle inte ha varit med i alla fall.

Vad är det ni säger för något?

Spela inte teater, Kändi.

John! Du ska ju bli...

Du ska ju bli Herr Brightons dotter, eller hur?

Lämna oss inte.

Lämna oss inte.

Men vänta lite.

När ni gråter, så gråter jag också.

Det är inte bara ni som känner er ensamma utan Candy, må ni tro.

Men kära barn, fröken Pony och jag har ju haft henne hos oss ända sedan hon var

en liten baby.

Ni får inte stå i vägen för henne, även om ni känner er ensamma utan henne.

Om ni tycker om Candy så ska ni ge henne ett ömt farväl.

Allihop så måste ni göra det, förstår ni det?

Herr och fru Brighton hälsar på oss på söndag.

Uppför er väl allesammans, kan jag lita på det, kära barn.

Prökenpony?

Ja, Annie.

Jag har varit så dum.

Den bara tänkte på mig själv och min egen lycka och kunde inte glädjas åt att

Candy skulle få det bra.

Annie.

Vart går Annie?

Kom, Candy, kom.

Candy, lär mig hur man klättrar i träd.

Klättra i träd?

Tror du inte att du blir rädd där uppe då?

Nej, det blir jag inte.

Men... Hur kommer det sig att du plötsligt vill klättra i träd?

Om jag är högst upp så kan jag se...

När... När du åker till Brighton, Candy.

Annie! Se inte ut så där, Candy!

Jag tänker aldrig åka härifrån.

Kan du?

Annie, lyssna på mig. Jag har en jättebra idé.

Hon är lek.

Läckfull, ömsint, busig och varmhjärtad älskling.

Då förstår jag inte vad hon är för en slags flicka.

Får du bara se henne är jag säker på att du tycker om henne.

Ja, jag hoppas det.

Här kommer de!

De kommer tidigare än jag hade väntat.

Nu är det bråttom.

Konstigt att du inte skäller på mig och kommer resa.

Åh, vad trevligt att se er igen. Vi har väntat på er.

Var är Candy?

Ska ni inte vila er först?

Vi har inte tid. Vi måste resa ifrån trakten i viktiga affärer. Oj då, måste

ni.

Var är nu den här lilla trös som är lekfull, ömsint, busig och varmhjärtad?

Och god morgon, Herr Brighton.

Hej, det här är min fru.

Tvättar du småbarnens laka?

Nej, fru. Det är mina egna.

Kissar i sängen?

Ja, jag kunde inte stanna och se den här dagen för jag har den dåliga vanan att

kissa i sängen.

En sån vana?

Varje dag?

Ja, jag har kissat i sängen ända sedan jag var liten.

Kära någon.

Jag tror det lyckas, Annie.

Jag tror inte Candy har den vanan, eller hur, frukenpony?

Det var som jag trodde. Hon bara lurades.

Om det är så är det ännu värre. Vad menar ni?

Att hitta på någonting sånt är verkligen osmakligt, tycker jag.

Det betyder ju att hon inte vill bli vår dotter, eller hur?

Om det är så så tycker jag inte att det finns någon som helst anledning att

tvinga henne.

Jane, Jane!

Låt oss ge upp tanken på att adoptera ungen en gång för alltid, älskling.

Fribräten. Begripte.

Jag tänkte om min mamma skulle se ut sådär.

Hon ser godhjärtad ut, inte sant älskling?

Ja.

Vad sa hon till dig?

Vad är det med dig?

Candy.

Herr Brighton vill adoptera mig.

Det var vad hon sa.

Han bara skojar med oss. Tror du inte det? När jag vägrade så vill han ha

Annie.

Om Annie vägrar så vill han ha Millie.

Sen sa...

Att jag hade gjort ett gott intryck på dem.

Var inte dum.

Candy.

Oroa dig inte. Det är bara att vägra.

Jag har redan svarat.

Du sa väl nej?

Det gjorde du inte.

Jag är ledsen, Candy.

Så du... ...flyttar.

Till Breitens dom.

Jag är ledsen, Katte. Jag vill ha en mamma och en pappa. Jag har drömt om

det. Att jag skulle leva lyckligt med min mor och en far.

Jag vill också ha en mamma och en pappa.

Men jag vill inte skilja sig från Annie. Så jag avstår.

Kändislöser, Candy.

Har du varit ute i regnet hela tiden?

Jag ville vara ute i regnet som du.

Du är ju alldeles blöt och barfota.

Du är faktiskt den bästa vän jag har.

Candy!

Någon dag måste vi i alla fall skiljas, Annie.

Då kan det.

Du har valt din väg till lycka själv, eller hur?

Vad tycker du jag ska göra då?

Du har ju redan valt.

Åk till Brighton så blir du lycklig.

Kan det?

Om du inte åker så tror jag faktiskt att jag blir ledsen.

Kandy.

Annie.

Kandy, ta hand om honom till mig.

Varför tar du inte med honom?

Fru Brighton tycker inte om djur, förstår du?

Gör hon inte. Det var illa. Kom, Klee.

Oj, vad snygg. Som en prinsessa.

Rör henne inte med dina smutsiga händer. Du är så söt, Annie.

Jag ber att få tacka att ni har skött mig så väl, kära fröken Pony och syster

Maria.

Hoppas du blir lycklig, Annie.

Tack, fröken Pony.

Sköt väl hon clean?

Ja, så gott jag någonsin kan.

Hej då, clean.

Du smussar ner klänningen.

Hej då!

Annie reser till Brightons.

Annie och Candy har levt ihop i tio år.

Candy känner sig alldeles tom.

Hej då, Annie.

Candy!

Candy!

Åh, det var en dröm.

Vad drömde du om, Candy?

Att Annie hade kommit tillbaka.

Candy, Annie kommer säkert tillbaka.

Tror du?

Varenda gång jag drömmer att jag kissar på mig så har jag gjort det.

Har du kissat på dig igen, John?

Jag önskar mina drömmar blev lika sanna som Jons.

Vad är det, Klin?

Är det någon som kommer?

Det kanske är Annie?

Nej, nu har jag ju bara brevbäraren här i mars.

Han kanske har brev med sig från Annie?

Den där glada flickan från ponyhemmet.

Har ni ett brev med till mig?

Ett brev till dig?

Ja, från Annie.

Nej, jag tror inte jag har något brev till dig.

Åh, Kleina vet inte.

Jag är säker på att alla breven till ponyhemmet är till fröken Bonnie.

Ni har börjat se dåligt på sista tiden, eller hur?

Vad tar du dig till? Kom tillbaka.

Vänta.

Vänta så ska jag hjälpa dig.

Jag med.

Vad gör ni med mina brev? De blåser

ju iväg.

Det finns inget brev till Candybarn igen, säger.

Ni har jobbat som brevbärare i 30 år, eller hur, Herr Mats?

Vad menar du?

Jag menar att på 30 år skulle man kunna göra fel någon gång.

Jag har aldrig någonsin gjort ett enda fel.

Någon gång ska vi vara den första.

Ni vill titta i väskan, va?

Aldrig. Det är lag på att ingen ska lägga sig i privat korrespondens. Ni får

aldrig titta i andras brev.

Privat korrespondens?

Sluta kittla mig.

Kendi, vad gör du för något?

Va? Jag letar efter brev bara.

Hej, Kendi.

Eftersom det inte var så många brev idag så tog jag inte med mig min väska.

Tror du mig inte? Jag ljuger inte.

Det är nog sant.

Ja, man får inte vara dum i det här yrket. Det får man inte.

Candy, saknar du Annie så mycket? Du står ju bara och drömmer hela dagarna.

Tror ni att Annie har glömt bort mig helt?

Nej då, du får säkert ett brev från henne när som helst.

Men det har ju gått två veckor nu.

Vänta du bara, det kommer snart.

Det var längs den där vägen Annie reste bort.

Det kommer någon.

Hon var inte rädd, Glyn.

Jag undrar varför han kommer så sen.

Varför är brebären ute så här sent?

Har ni gått vilse här, Mats?

En brebär går aldrig vilse. Jag vill att du ska öppna väskan. Det var därför jag

kom hit.

Ska jag öppna?

Ja, ta och öppna nu.

Öppna väskan. Mm.

Jag ska blunda den här gången eftersom det är sent.

Men tala inte om det för någon.

Miss Candy.

Annie Brighton.

Annie! Åh, ditt brev från Annie!

Åh, tack för att ni kom hit när ni var så sent här, Marge.

Ingen orsak, Candy. Jag tog mig ändå en kvällspromenad. Åh, vilka vackra

stjärnor.

Tack

snälla.

Jag var faktiskt rädd att du skulle börja gråta inför alla dina kamrater om

du hade fått brevet i eftermiddags.

Och jag trodde att du skulle skämmas för att gråta.

Jag gråter inte.

Jag gråter aldrig.

Godnatt, Candy.

Godnatt.

Candy?

Gå in nu, Candy.

Du kan läsa brevet på rummet.

Jag läser det här.

Är det inte för mörkt här?

Om jag läser där i ljus så går det för fort.

Jag måste läsa noga, Candy.

Min kära vän Candy.

Jag är mycket lycklig.

Jag lever ett riktigt drömliv med snälla föräldrar och många tjänar i ett stort

hus. En swimmingpool.

Snart så ska jag säga till mor och far att du ska komma och hälsa på oss. Och

då ska jag skriva ett brev till.

Åh, vad jag är glad att hon är lycklig.

Här är posten. Tack så mycket.

Posten. Tackar.

Förlåt mig, det var ett brev som har kommit till fröken Annie.

Tack, Becky.

Det är från Candy.

Vänta ett ögonblick, Becky.

Ni tycker om choklad, inte sant, Becky?

Ja, men... Ta det, Becky.

Förlåt så mycket, fröken.

Becky är inte din vän, förstår du det, Annie?

Ja, mamma.

Är det från Candy? Ja.

Ponyhemmet, Candy White.

Jag skulle ha talat med dig tidigare om det här.

Om vad då, mamma?

Du vet väl att det här brevet har vandrat genom många händer innan det har

kommit fram till dig. Det inser du väl?

Ja.

Lyckligtvis vet de inte vad ponyhemmet är.

Det skulle vara illa, inte bara för dig, utan också för familjen Brightons, om

folk fick reda på att ponyhemmet är ett barnhem.

Jag har sagt att vi har adopterat en avlägsen släktingsbarn. Och nu är det

väl så klokt att du förstår vad jag menar, Annie?

Ja.

I eftermiddag ska vi gå och handla.

Jag ska köpa en ny klänning till festen, återgärning.

Åh, vilken stor vän!

Hallå, idag är jag bredvid igen.

Åh, det är en annan handstil.

Jag är ledsen att jag inte kan skriva brev till dig något mer. Det här är det

sista du får.

Jag måste glömma ponyhemmet så att jag blir ett riktigt Brighton-barn. Men be

mig inte förklara varför.

Nu med dig.

När jag slutar ögonen så ser jag ditt ansikte framför

mig Annie.

När som helst. När jag stannar för att lyssna så hör jag bara din röst Annie.

Och du säger att din pappa...

Vem är du?

Vem tror du?

Vad konstigt, du är glädd som en rymman. En rymman?

Du har kjol på dig fast du är pojke.

Och så har du en pipa som ser ut som en make.

Sade du kjol?

Nej, det här kallas kilt. Det har pojkarna på sig i Skottland.

Och det här är en säckpipa. Ett musikinstrument.

som kryper omkring.

Sen en massa ormar som kryper omkring.

Du är mycket sötare när du

skrattar än när du gråter.

Var det bara en dröm? Han såg ut precis som en sakoprin.

Du är mycket sötare när du skrattar än när du gråter.

Så vacker den är.

Det säkert han skulle jag tro.

med en pipa som ser ut som en mage?

Nej, säg, bor du på Ponyhemmet?

Ja.

Ja, det är där jag tänkte att du skulle bo, min lilla stumpa.

Är hon er?

Jag menar... Ja, det är min dotter. Jag tänkte be fröken Pony ta hand om henne,

men de har så många barn där att de inte kunde ta hand om en till.

Hon skulle ha fått det mycket bättre där, på Ponyhemmet.

Kaldi!

Fröken Pony robbar på dig.

Oj då! Adjö då, tant!

Åh, titta vilken fin bil! Hur ser det ut där?

Är den inte fin, tycker du?

Första gången som någon kommer hit med bil.

Åh, likadant som smycket.

Då kanske jag får träffa prinsen.

Det här är herr Stuart och han är betjent hos familjen Logan.

Herr Stuart säger att herr Logan vill att du ska komma till hans familj.

Ja, det är hans familj.

Logans är faktiskt en av de finaste familjerna i hela Lakewood, vill jag

mena. Sister Maria, Lakewood ligger nära Tom för man i Bori, va?

Ja.

Skulle jag kunna få ställa en fråga, Herr Stuart?

Ja, visst. Fråga vad du vill.

Jo.

Finns det någon son på sjutton eller arton år i familjen?

Ja, de har faktiskt en son på sjutton år.

Va?

Herr Logan får adoptera mig.

Men Candy, du behöver inte bestämma dig med detsamma.

Jag står till er känsla, Stuart.

Vänta lite, Candy!

Åh, vilken tur att ni inte hade hunnit gå så långt.

Du kan komma till ponehemmet nu, lilla vän.

Hur kommer det sig?

Det är en flicka där som lämnar ponehemmet för att flytta till en annan

familj. Så därför kan de ta emot en till.

Är det säkert?

Ja, det har just blivit bestämt.

Den här flickan ska flytta från bondehemmet och bli dotter i en av de

rikaste familjerna i hela Lakewood. Så trevligt då.

Dessutom så bor hennes bästa vän alldeles nära Lakewood. Vilken lycklig

flicka, tycker ni inte det, frun?

Jo, då får jag fråga vem är flickan?

Candy White heter hon.

Och jag måste erkänna att det är jag.

Candy skulle få träffa prinsen och Annie.

Och tårarna bara drömmade över hennes kinder.

Och hur det går sen, det får du se i nästa avsnitt av Candy Candy.

Undertexter från Amara.org

-gemenskapen