Original subtitles

Min man och jag jobbade för allt jag hade.

-Kom inte nära mig! -Okej, okej. Gör inte så här.

Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum!

Vänta lite. Ge mig er hand.

Jag har ingenting! Ingenting...

Jo, det har ni.

Mrs Feldman, vill ni ta ett steg mot mig så går vi in och pratar?

Jag behöver ett krishanteringsteam genast.

Bort med helikoptern!

Nej!

NETFLIX OCH TYLER PERRY STUDIOS PRESENTERAR

-Hej, nallen. -Hej, baby.

-Du måste gå upp. -Jag vet.

-Regnar det? -Det slutade för nån timme sen.

Jag lämnade nycklarna på bordet, förresten.

Det är tisdag, baby. Du kör din mamma till affären på tisdagar.

Nej, det är lugnt. Jag sa att jag kommer förbi senare ikväll...

Jag behöver stanna hemma.

-Är allt bra? Är det nåt som är fel? -Nej, det är inget som är fel.

Det är inget som är fel. Ta bilen.

Upp med dig nu.

Okej, då berättar du senare, som du alltid gör. Jag väntar.

-Visst? -Okej.

Vi övergår till Grace Waters-fallet. Alla pratar om det.

Det sägs att kvinnan dödade sin man.

Vänta lite nu. Ja, "det sägs" att hon gjorde det.

Vi har en befolkning på mindre än 100 000. Inget sånt här har hänt förr.

Men har du sett åklagarens rapport? Det råder inga tvivel om att hon gjorde det.

Jasmine?

Jag kommer.

Här är ditt nya ärende.

-Grace Waters? Det kan inte jag ta. -Jo, och det ska du.

Hon vill erkänna så det blir lätt.

Tala med henne och åklagaren och ordna med uppgörelsen.

Det får inte gå vidare till rättegång.

Kan inte Tilsa eller Donnie ta det? De är bättre på...

Du ska ta det. Vi pratar jämt om det här. Du kan. Uppgörelser är din specialitet.

Hon vill absolut erkänna. Bevisen är överhängande.

Fallet är solklart. Gör klart det i veckan så att mediacirkusen försvinner.

-Tack! -Men Roy, jag...

Gå.

Otroligt.

Grattis! Du vet att vi alla ville ha det.

-Jag fattar inte att han gav det till dig. -Håll tyst, Donnie.

-Jag fattar inte. -Har nån frågat dig?

-Det här är inget att fira, Tilsa. -Det är ett stort ärende.

Men du har en bra relation med åklagaren, vilket kanske är till hennes fördel.

Toppen! Jag har en bra relation med distriktsåklagaren. Fantastiskt.

Hursomhelst är det sorgligt. Jag ser inte hur det kan lösas och det blir bara värre.

Hela stan pratar om det.

I morse när jag köpte kaffe, hörde jag två-tre samtal om Grace Waters-fallet.

Intressant. Vem har vi på tråden nu?

Jag tror att hon är skyldig. Varför ens slösa pengar på en rättegång?

Spänn fast henne vid elektriska stolen och tryck på knappen. Bang, så är det löst.

Här är Holloways kriminalvårdsanstalt där Grace Waters sitter anhållen.

Rättegången hålls om tre dagar.

Som många av er vet, anklagas hon för mordet på sin make.

TILLTRÄDE FÖRBJUDET INVÄNTA INSTRUKTIONER

Hej, Jasmine Bryant, offentlig försvarare.

-Jag ska träffa Grace Waters. -Den här vägen, ma'am.

-Ställ väskan på bordet, tack. -Okej.

-Bra. -Okej.

Sitt ner så hämtar jag henne.

-Ursäkta, är det nåt jag bör veta? -Är det här ert första mord?

Var inte orolig, hon har bojor.

Lägg händerna på bordet.

Jag är ert ombud, Jasmine Bryant.

Jag är offentlig försvarare, utsedd av domstolen.

-Jag sa att jag inte vill ha nån advokat. -Om du inte vill ha mig, får du nån annan.

Domaren uttryckte det tydligt.

Vad jag förstår, vill ni erkänna?

Hur gammal är ni?

Tjugosex.

-I vilken skola gick ni? -Rustin.

En kommunal skola.

Och sen juristlinjen på Baniview Law.

Er mapp...

Jag ögnade igenom den på vägen hit och jag är lite förvirrad.

Ni jobbade på en bank, har inte ens en trafikförseelse och nu sitter ni här.

Jag ber åklagaren om 15 år med möjlighet till villkorligt.

Jag kanske kan sälja in det.

-Ni är katolik. -Ja.

Det var ingen fråga. Jag ser radbandet.

Är ni katolik?

I Faderns, Sonens och den helige Andens...

Så ni ber rosenkransbönen?

Ja.

Jag vill sitta på ett närliggande fängelse.

Jag vill kunna träffa min son och mitt barnbarn vid nåt tillfälle.

Det ska ingå i uppgörelsen.

Okej, jag ska se vad jag kan göra.

Vakt!

-Okej, så hur var hon? -Det var inte som jag förväntat mig.

Hon var som min mamma, och din. Hon var...

...mild.

Vid första anblick...

...tycks hon vara den perfekta svaranden.

Hon bakade kakor åt barn, sjöng i kyrkokören var lärare i söndagsskolan.

Det finns mycket att bygga ett starkt försvar på.

-Bevisen är överväldigande. -Bortom rimliga tvivel? Det är indicier.

Hon sa att hon gjorde det och vill erkänna.

Ja, men... Lugn, Donnie.

Nej, nej... Vad är det, Donnie?

Jag säger inte att du inte är en bra offentlig försvarare,

men de vill att du ska ordna en uppgörelse och få ärendet ur vägen

för att de vill slippa bli utskämda.

Men vore det inte genant att missa nåt i ett ärende med så hög profil?

-Vad menar du att jag missar, Donnie? -Just det, vad menar du?

-Kvinnan har ju erkänt. -Precis.

Uppmuntra henne inte. - Har hon erkänt för dig?

-Nej, hon sa till polisen att hon... -Där ser du. Det är det jag menar.

Ordna ingen uppgörelse utan att veta allt.

Jag känner till alla fakta, okej? Det är ett glasklart fall, Donnie.

Vår arbetsbörda ger knappt utrymme åt det här.

Knarklangarna vi försvarar tjänar mer och respekterar oss inte.

-Jag tänker inte bråka mer. -Ursäkta.

Vad har det att göra med söndagsskole- läraren som bakar kakor åt grannbarnen?

Okej, nu ska vi nog gå.

-Det var det smartaste du sagt ikväll. -Tack.

Jag vänjer mig aldrig vid att se folk åka i fängelse.

Det är antingen ens kall eller inte.

Fundera på det, Jas.

-Jordan. -Vi ses imorgon. Ha en trevlig kväll.

Tack för att vi fick komma. Fint hem!

-Jag pratar med honom. -Det behövs inte.

Kom, Donnie! Det här är skälet till att de inte bjuder hit oss - ditt beteende.

-Fattar du nu? -Ja.

Det är omöjligt att vinna.

Jag såg en gammal kvinna falla mot sin död.

Men jag klarar mig.

Din tur.

Du vet när jag gick ut juristlinjen...

-Jag trodde att jag vunnit högsta vinsten. -Ja.

Men nu när jag jobbar med det...

De här människorna är mördare och lögnare.

Och de är tjuvar.

Och att försvara dem...

Jag känner att jag börjar ångra det här.

Jag menar det.

Jag vill bara stanna där länge nog för att betala av studielånen.

-Jag vill inte vara advokat längre. -Kom igen.

Jag vill inte det.

-Såja. -Jag vill inte.

Du är menad för det här.

Det vet du, älskling.

Jag drack nog för mycket igår. Dumt av mig.

-Var det en ursäkt? -Om man kan kalla det det.

-Jag tycker att du gör ett superjobb. -Tack, Tilsa.

Vid halv åtta.

När pratar du med åklagaren om Waters?

-I eftermiddag. -Få det överstökat.

Vi ska ses i rätten.

Jasmine, du har besök av en Malcolm Waters.

-Vem är det? -Vet inte.

Står han i besöksboken? Okej.

Malcolm?

-Ja. Är du Jasmine? -Ja. Hej.

Grace Waters är min mamma. Du ska väl hjälpa henne?

Jag ber dig. Jag älskar min mamma och vet att hon är oskyldig. Jag vet det.

Hon skulle aldrig kunna göra nåt sånt.

Hon dödade aldrig ens spindlar. Pappa fick bära ut dem.

-Du måste hjälpa henne. -Hon vill erkänna sig skyldig.

Nej, låt henne inte göra det, snälla.

Om jag bara fick prata med henne. Hon vill inte träffa mig. Hjälp mig med det.

Låt henne inte säga att hon är skyldig.

Tyvärr, det finns inget jag kan göra. Hon vill erkänna.

Jag är ledsen.

-Absolut inte. Livstid utan villkorligt. -Menar du allvar?

Hon har inget kriminellt förflutet och är en perfekt medborgare.

Kom igen, vi vill ha 15 år.

Nej. Hon vill ha en uppgörelse, hon får maxstraff.

Vad sägs om Millstone-fängelset för att hamna nära sonen?

Det ska jag överväga.

De erbjuder maxstraffet. Livstid utan möjlighet till villkorligt.

-Är det det bästa de kan tänka sig? -Han är orubblig.

Om vi tar det vidare till domstol kan han be om dödsstraff.

Jag tycker att ni ska acceptera det.

Okej.

Okej?

Okej, gör det.

Ja?

-Hej. Är det miss Sarah? -Ja.

Jag är Jasmine Bryant, försvarare åt Grace Waters.

Skulle jag kunna få komma förbi nu på förmiddagen?

Ja, jag är hemma. Jag bor på 2342 West Lesson Lane.

-Fint, tack. -Då ses vi.

Hej!

Hej. Får jag be om lite hjälp?

-Den är så tung. -Inga problem.

Jag har tre hyresgäster.

Nu så.

-Vi ställer den på trottoarkanten bara. -Okej.

-Tack så hemskt mycket. -Visst.

Ja, det där är en av mina hyresgäster.

-De har tyvärr ingen släkt. Men kom in. -Okej.

-Tycker du om kaffe? -Ja, tack så mycket.

De sa att det skulle bli soligt idag.

-Så mycket för de experterna. -Ja, eller hur? Jag vet.

Jaha... Varför ville du träffa mig?

Tårar.

Jag såg miss Grace fälla tårar igår som jag aldrig sett en skyldig göra.

Jag mår väldigt dåligt.

Mycket av det här är mitt fel.

Hur då?

Att bli gammal är hemskt. Det kommer krypande.

Ena dagen är man vacker som du, ung och söt.

Nästa dag är man i min ålder och undrar vart tiden tog vägen.

Jag är lite äldre än hon.

Men jag ville inte att hon skulle bli som jag.

Ensam. Boende i ett hus med gamla damer och deras katter.

Hon är en så fin människa.

Så jag uppmuntrade henne jämt att gå ut, men hon ville inte.

-Tack. -Varsågod. Sen när hennes son gifte sig...

Det var då allt vände.

Jag såg hur hon förändrades framför ögonen på mig.

Det var efter bröllopet. Vi pratade över ett glas vin.

Hon var så ledsen över hur hon hade trott att livet skulle bli och hur det blev.

Och det blev inte dåligt, för hon hade ett fantastiskt fint hem.

-Och ett bra jobb. -Okej.

Men hennes ex-make hade det bättre än hon.

Hans fru levde tydligen det liv som Grace drömt om...

Antecknar du?

Javisst. Tack.

Ja?

Så det här var precis efter bröllopet.

Vi kom hem och hade inte ens tagit av klänningarna

när hon bara bröt ihop.

Bröllopet hölls i hennes ex-makes hus, vilket var Graces hus förut.

Var de tvungna att ha bröllopet där? Och vilka smaklösa gardiner.

Vänta nu, det var mina gardiner. Tack.

-Bytte han inte ens gardiner? -Nej, inte ens det.

Men vi byggde oss ett liv i det huset.

-Och här sitter jag och är... -...arg.

Nej, jag är inte arg. Bara sårad.

Och arg. Säg som det är.

Okej, jag är arg.

Självklart. Och du har all rätt att vara förbaskad.

Helvete, det där kjoltyget skulle kunna vara hans dotter.

Eller hur?

Hon är fem år yngre än min son.

Vår son.

Det är så orättvist. Han bara gick vidare.

Som om jag var ett farthinder som bara sinkade honom.

Jag...

Hur hamnade jag här?

Jag vill ha mitt liv tillbaka.

Jag vill ha min ungdom tillbaka.

Jag vill skratta.

Jag vill älskar nån och bli älskad.

Jag kan inte hjälpa dig med din ungdom.

Men jag kan hjälpa dig med resten.

-Du måste komma ut och träffa nån. -Vem då?

Inte vet jag. Men jag har sett reklam på tv.

-Prova med KristnaDejterOnline.com. -Vad?

-Jo! -Nej, det kan jag inte. Kom igen, Sarah.

Om jag skulle vilja träffa nån, skulle jag vilja göra det på det gammaldags viset.

Det kanske är lite sent för det.

Så hur träffades de?

På ett konstgalleri.

Vänta.

Nu ska vi se.

Hej där.

Det här är från när de tog hennes hus i besittning.

De ställde allt på gatan.

Jag tog det jag kunde. Åtminstone de saker som jag visste var värdefulla för henne.

Det här är ett reklamblad från hans utställning på galleriet där de träffades.

Det där är hans foto.

Han gav henne originalet dagen efter att de träffats. Han var fotograf.

-Behåll det. -Tack.

Det vore trevligt att prata mer, men damerna har inte fått frukost än.

-Kan vi prata mer senare? -Okej, visst.

-Tack för att jag fick komma. -Tack för att du kom.

-Det var inget. Kom. -Visst.

Tack för att du bryr dig så mycket om Grace.

-Tack så jättemycket. -Visst.

-Ha en trevlig dag. -Tack. Hej då!

-Hej, älskling. -Kom och titta.

-Får jag inte ens ett hej? Lite kärlek? -Hej.

Okej, titta här och berätta vad du ser.

-Det är luminol. -Ja.

Mycket blod också.

Det är mörkare på vissa ställen och ljusare på andra.

Ja, och...?

Och om han förlorade så mycket blod av ett slag i huvudet,

varför ser det då ut att rinna utifrån och in på bilden?

Du ställer de frågor en bra advokat bör ställa.

-Hej, Rory. -Kan jag få in lite kaffe?

Vill du titta här?

-Ser du hur blodet rinner utifrån och in? -Ja.

Jag vill ta in en expert på blodstänk och luminol.

Var har du varit i nio månader? Vi har inte råd med såna experter.

-Vad handlar det här om, förresten? -Om Grace Waters försvar.

Kvinnan erkänner. Vad pratar du om?

Åk till häktet och skaffa en signatur på avtalet. Det ligger där.

Cirkusen måste sluta. Borgmästaren och andra ringer konstant om det.

-Men jag har hittat grejer som... -Jasmine.

Om du höll såna här anföranden i rätten skulle du kunna vara advokat. Gå!

Kaffe...!

Ber om ursäkt.

Vad fan är det här?

Det här är distriktsåklagarens strafflindringsavtal.

Han sa att han tänker placera dig i ett fängelse som ligger nära din son.

Här kan du skriva på.

Har du en penna?

Ja, förlåt.

Vem har du pratat med?

Din vän Sarah.

Grace, snälla, berätta vad som hände.

Vad gjorde han med dig?

Snälla.

Berätta.

Högklackat.

Högklackat.

Jag vet inte varför jag minns att jag hade högklackat.

Det var en vanlig dag, som alla andra.

När man vaknar...

...vet man inte...

...att det här blir dagen då ens liv förändras.

Avslutas.

Allt kändes som vanligt.

Tack!

KÖR! - FRÅN SARAH

Efter jobbet den dagen gick jag på en vernissage.

Jag var lite trött, men ville se verket som Sarah berättat om.

Hon var orolig för att jag satt hemma för mycket.

Hon insisterade på att jag skulle gå, så jag gjorde det.

Hej!

Förlåt mig.

Jag vet, man måste se de här i rätt ljus.

Och bästa ljuset i rummet är...precis här.

Ägaren är en familjevän. Jag vill inte säga att ljuset är hemskt.

Det är faktiskt inte så dåligt härifrån.

-Vad känner du till om skugga och ljus? -Ja, du...

Inte lika mycket som den här fotografen.

-Hon är lysande. -Vad får dig att tro att det är en "hon"?

Namnet. Shane.

Och se på skuggorna, sättet som hon fångar stammarnas känslor på.

Bara en kvinna kan se det så. Det är så vackert.

Jag tror att hon är från Etiopien.

Hon måste känna nån där för att få komma dem nära.

Vissa såna ställen ligger väldigt avsides.

Det krävs nog en infödd för att kunna hitta där.

Du tycks veta mycket om Etiopien.

Bara sånt som jag läst. Jag älskar Afrika.

Afrikansk historia. Jag vill åka dit nån gång.

Det borde du. Det förändrar ens liv.

-Har du varit där? -Ja.

-Vilken tur du har haft. -Ja, som träffade dig.

-Oj, är det där ett Uzo-halsband? -Ja, vilken skarp blick.

Jag köpte det i Afrika. Det är unikt.

Oj, jättefint.

Vi behöver dig.

-Ursäkta att jag snor den här snyggingen. -Självklart.

Då så.

Mina damer och herrar, tack för att ni kom hit.

Vi är så glada över att få ha denna fantastiska konstnär hos oss.

Vi älskar hans verk här i Holloway.

Mina damer och herrar - Shannon Delong!

Tack för att ni kom hit ikväll, det uppskattar jag verkligen.

Till er som inte känner mig vill jag säga att jag är introvert,

vilket innebär att jag har svårt att tala inför...halvstora sällskap.

Men hoppas att ni gillar utställningen. Guzo - foton från mina resor i Etiopien.

Och kom ihåg, mycket av det vi får in ikväll går till välgörenhet.

-Så spendera gärna mycket pengar. -Just det!

Tack! Ha det så trevligt.

Jag vet inte hur han fick veta var jag jobbade, men nästa dag låg den där.

Han flirtade med mig. Det hade ingen gjort på 25 år.

Jag hade fjärilar i magen. En vuxen kvinna med fjärilar i magen.

Det var underbart tragiskt.

Innan jag visste ordet av log jag och blev snurrig. Jag kände mig som en skolflicka.

Jag undrade varför. Vem var han?

Varför flirtade han med mig?

En röst inom mig skrek: "Vad vill han...?"

Men jag var fascinerad.

Så jag ringde Sarah för att höra om jag borde träffa honom.

-Du anar inte vad din fotograf har gjort. -Ska jag köra dig?

-För du ska gå. Ring honom. -Vad?

Ring honom!

Okej, okej, jag ska. Du är galen och tjatig.

Jag väntade en dag och sen ringde jag. Jag ville inte verka desperat.

Ringa dig?

Det tror jag inte, pysen.

Men nyfikenheten vann.

På jobbet nästa dag tänkte jag: "Vad fasen?"

-Hej! -Hej.

Hur är det med dig?

-Låtsas inte veta vem det är. -Det är väl Grace?

-Ja. -Du fick mitt fotografi.

Ja. Tack så mycket.

Nej, jag accepterar inte ditt tack över telefonen.

Okej...

-Bara över en middag. -Visst.

-Jag vet ett perfekt, mysigt litet ställe. -Det låter fint.

Tack.

-Berätta en sak: Hur hittade du mig? -Du skrev ditt namn i gästboken.

Berätta varför du inte ringde med en gång.

Jag menar, jag träffade en vacker kvinna som jag ville veta mer om

och hon bara gick ifrån mig.

Jag vet att du har haft många unga, vackra kvinnor. Jag menar...

Jag bara undrar... Varför jag?

För det första, ja. Jag har haft fler än jag förtjänat.

Men när man blir äldre blir sånt där mindre intressant,

och du sa nåt intressant: "Varför jag?"

Vi människor fungerar så. Vi undrar ofta: "Varför jag? Varför jag?"

Men varför inte du?

Man blir sån av skilsmässa.

Det får en att ifrågasätta vem man är.

-Så varför skiljer man sig? -Man växer isär.

-Varför är inte du gift? -Den frågan...

Det är nog för att jag växte upp överallt.

Jag är lite av en zigenare. Pappa var militär.

Vi bodde i New York, Boston, Atlanta, Washington DC, Seattle,

Korea, Madrid, Japan, Västafrika - i den ordningen.

Oj!

Nämn en kultur och jag upplevde den.

Men det gjorde det också svårt att slå rot när jag var en ung man.

Jag har aldrig velat vara gift.

Jag har inte velat ha det ansvaret.

Många kvinnor vill inte gifta sig. Du skulle bli förvånad.

Jag vet. Men det måste ha varit jobbigt som barn att bo överallt.

Ja, men det var kul som man.

Nej, allt handlar inte om det. Du har snuskiga tankar.

Jag menar, att betrakta världen genom ett 35 mm-objektiv...

-Ingenting slår det. -Det låter roligt.

Det var det. Jag träffade mycket folk, men aldrig nån främling.

Ta oss, till exempel.

-Vad? -Känner du dig inte bekväm med mig?

-Ärligt? -Ärligt talat har jag just träffat dig.

Och ärligt talat gör du en sak hela tiden, som ett mönster:

Du dömer.

-Förneka det inte, jag ser det. Du dömer. -Det är bara det att...

Det är lite svårt... Du vet.

Man kliver in i rummet där ens man har sex med sin sekreterare,

som nu är hans fru.

-Det var tråkigt att höra. -Tack.

-Vin? -Ja.

Jag började lita på honom väldigt snabbt.

Jag vet inte ens varför.

Han var så snäll och visste vad han skulle säga.

Han var vänlig.

Jag visste inte att en man kunde vara så perfekt, kännas så perfekt.

Jag ville inte att vår första dejt skulle ta slut. Inte han heller.

Tack, Kaitlyn.

Så ditt ex äger ett bolåneföretag?

-Varför pratar du fortfarande om det? -Okej, en ledtråd:

Om en man frågar om ditt ex, vill han se hur han mäter sig med honom.

Och vad jag förstår är både han och du rika, till skillnad från jag själv.

Det är han som äger bolåneföretaget, inte jag. Och jag är inte rik.

Jag lämnade äktenskapet och allt som fanns där.

-Du kämpade inte för pengarna? -Nej, jag ville inte ha nåt.

Jag ville bara ut ur det. Jag var trött på lögnerna.

Jag förstår det.

Jag vet inte varför män har så svårt att vara ärliga.

-Så du säger alltid sanningen? -Absolut.

Det orsakar problem ibland, för jag säger jämt vad jag tänker.

Jag förstår. Jisses, klockan är två på natten!

Oj, jag måste vara på jobbet klockan sju.

Sluta.

-Kommer jag att träffa dig igen? -Vill du det?

-Jag vill ju inte att du går nu. -God natt.

Jag insåg inte ens hur länge sen det var som nån hade rört vid mig,

sen en man hade velat ta min hand.

Jag kände nåt inom mig som jag inte känt på åratal.

Jag försökte identifiera känslorna men jag kunde inte tyda dem,

för de var omslutna av rädsla.

Jag var helt livrädd.

Varningsklockorna ringde i huvudet. Jag var för gammal för sånt.

Jag var rädd att han lurade mig, att han ville ha nåt av mig.

Så jag upprepade det han sagt åt mig:

"Varför inte du?" Varför inte jag?

Kanske hade Gud besvarat en sju år gammal bön som jag bett sen skilsmässan.

Det kanske var han.

På nåt vis kände han mig nästan bättre än jag själv gjorde.

Han fanns i mitt huvud och höll på att ta sig in i mitt hjärta

och jag hade inte ens känt honom i två dagar.

Jag vet att jag är en idiot.

-Du är ingen idiot. -Vad skulle du kalla det då?

Människa.

-Jag vill inte prata om det mer. -Grace...

Snälla, fortsätt.

-Så säg mig... -Han var en riktig gentleman.

Vad drömmer du om?

Drömmar kan krossa ens hjärta.

Nej, nog finns det ännu drömmar i ditt stora hjärta. Få höra.

Min dröm var att bli en jättebra mamma och det lyckades jag bli.

Jag har en jättefin unge.

Han har två år kvar i forskarskolan.

-Ett av mitt livs stoltaste ögonblick. -Jag förstår.

-Du strålar när du pratar om honom. -Han är mitt allt.

-Jag gillar bara inte hans slyna till fru. -Oj, säg vad du egentligen tycker.

Förlåt, Gud, jag säger inte så om andra kvinnor.

-Det gjorde du just. -Ja.

Det är bara det att han förtjänar nåt bättre.

-Men jag måste låta honom vara vuxen. -Man måste låta pojkar få begå misstag.

-Du talar som nån som begått några. -Mer än bara några - många.

Men precis som din son avgudade jag min mor.

Hur vet du att han avgudar mig?

Hur skulle han kunna låta bli?

Vi pratar inte så ofta längre, inte sen hon dök upp.

Det är synd.

Jag brukade prata med mamma varje dag. Tre gånger om dagen ibland.

-Så fint. -Ja.

Nu har följt dig hem flera kvällar i rad.

-Ja. -Det har varit trevligt.

Men jag har aldrig sett insidan.

Och jag undrar, är det för att du har en man därinne? Köpte ditt ex huset?

Gömmer han sig i busken med en kniv? Äger han en vit Bronco?

-Sluta. -Eller vad?

Du vet att det inte finns nån i huset och jag köpte det själv, tack.

Förlåt.

Det byggdes på 1800-talet och jag har renoverat det helt själv.

Med mycket blod, svett och tårar. Men jag älskar det.

Det är det första hus jag köpt.

-Det är väldigt fint. -Tack.

Jag vill gärna se insidan.

Du har varit en riktig gentleman, Shannon.

-Men... -Säger du ändå nej?

Just nu.

Okej. Då ses vi imorgon.

-Visst. -Samma tid?

Men en annan plats? Franskt, kanske?

-Okej. -Gillar du franskt?

-Oui, oui. -Enchanté.

-God natt. -Au revoir.

I tjugoårsåldern kunde jag gå ut varje kväll.

Men inte när jag var i den åldern. Jag var så trött på jobbet.

Men det gjorde detsamma. Jag kände mig levande igen. Fri.

Jag stannade uppe sent och brände ljuset i båda ändar.

Jag somnade vid skrivbordet och vissa dagar under möten med chefen.

Jag var helt galen, men det brydde jag mig inte om.

Trots alla år på banken betydde den inget.

Jag älskade varje sekund. Nån tänkte på mig, ringde och sms:ade.

Jag var i himmelriket.

Tre månader kom och gick som tre dagar och jag hade hållit honom tillbaka,

men jag visste att det skulle hända och som han försökte.

Jag menar, karln gick i kyrkan med mig och han var inte alls den typen.

Kyrkan var inte alls hans grej.

Men även om han inte gillade kyrkan, var det ändå magiskt.

Vi hade så mycket gemensamt. Jag påbörjade meningar som han avslutade.

Det var helt otroligt. Han var verkligen min själsfrände.

Jag hade hittat det jag sökte och det kändes så bra.

Det började bli svårare och svårare att hålla honom på avstånd.

Jag höll på att falla för honom, falla hårt.

Vi pratade i telefon tills solen gick upp. Vi somnade till och med så några gånger.

Jag kände inte igen den nya människa jag hade blivit

och när jag sa åt mig själv att ta det lugnare fanns Sarah där.

-Det är ditt fel. -Nej...!

-Jag har aldrig sett dig så här lycklig. -Jag är faktiskt lycklig.

Och det var jag. Jag var så lycklig.

Jag är rädd.

Jag kunde gjort nästan vad som helst för honom.

-Litar du på mig? -Ja.

-Vad är det för nåt? -Vänd dig om.

Vänta, nej! Det känns som högt gräs. Jag vill inte bli ormbiten, Shannon.

-Hör på mig. Vi pratade om det här. -Ja.

Du dömer för mycket. Känn bara.

Visst, okej. Vad är det för nåt, baby?

-Snurra. -Ska jag blunda?

-Ja, blunda och snurra. -Okej.

Nu får du titta.

Åh, så vackert, Shannon.

De är så vackra.

Herregud! Titta på dem!

Jag behöver en burk att fånga in och lägga dem i... Vad gör du?

-Grace Waters... -Vad gör du?

Vill du gifta dig med mig?

-Ja! -Sa du "ja"?

Jag sa "ja" snabbt som en blinkning.

Jag kunde inte motstå honom, av nån anledning. Han var elektrisk...

...och så bra på att få mig att må bra.

Det var otroligt.

Varför fotar du mig?

Jag hade redan levt största delen av mitt liv och här var jag nu.

Victoria's Secret.

Jag trodde ju att kärleken var över för min del.

Det var de lyckligaste dagarna i mitt liv, ända tills...

Berätta, vad hände sen?

Vet du vem Danielle Mitchell är?

Hon dog här.

Hon var din klient.

Jag vet lite om dig, Jasmine.

Du har aldrig prövat ett mål i domstol.

Det de sa om dig här när de såg dig komma in var

att de hade skickat mig den absolut värsta offentliga försvararen.

Du vinner inte. Du fixar uppgörelser.

Det är det du gör. Vilket dög åt mig.

Ge mig den förbaskade pennan.

-Sa hon allt det? -Ja, men hon har rätt.

Vad håller jag på med? Avtalet är påskrivet. Jag tar det till åklagaren.

Jag vill bara lägga allt det här bakom mig.

Jag vill flytta till Brookhaven, skaffa en massa barn och låta dig försörja oss.

Visst, det skulle hålla i två veckor.

-En. -Ja, antagligen en.

Jag vet att det ligger så mycket mer bakom den här historien. Jag vet det.

-Det gör det. -Okej.

Om hon har berättat så här mycket, få henne att berätta allt.

Nej. Jag är färdig.

Jag är färdig.

Det är du inte alls.

Är uppgörelsen klar?

Just nu...

Om du vill sitta här i resten av ditt liv, må så vara.

Jag har det undertecknade avtalet och kan ge det till åklagaren.

Och du har rätt i att jag inte vinner några mål eller ens prövar några...

De flesta av mina ärenden har varit småförseelser

eller brott som fått strafflindring.

Men Grace, jag har aldrig träffat nån som dig.

Jag har aldrig träffat nån som jag i mitt hjärta känner är oskyldig,

även om du själv hävdar att du är skyldig.

Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig, men om du berättar vad som hände...

...så lovar jag att jag ska försöka.

Snälla Grace, berätta vad som hände sen.

Han hade precis friat.

Vi gifte oss. Och det var som en tornado.

Det var mitt livs lyckligaste tid.

Jag var kär!

Han var allt jag drömde om och ville ha hos en man.

Sättet han pratade och vidrörde mig på, och sättet han älskade med mig på...

Han fick mig att känna mig trygg.

Jag tänkte: "Hur är det möjligt? Alla borde få vara så lyckliga."

Älskling?

Han var underbar. Mina drömmars man.

-Vakna. -Vad har du gjort?

-Vet du vad jag har gjort? -Vänta, låt mig sitta upp.

Han var så snäll mot mig. Så öm.

-Varsågod. -Så rar.

Mitt liv gick från att vara svartvitt och rutinmässigt

till att bli lyckligt och överdådigt.

Hej!

Vänta.

-Jag hörde att du gillar rött. -Ja, jag älskar rosor.

Och...det här är till mig.

-Åh, nej. -Åh, jo.

Men som när man ser på ett trolleritrick, var jag så kär och förblindad av

det han visade med händerna att jag aldrig såg efter vad han gömde bakom ryggen.

Okej!

De är jättevackra.

-Det är du också. -Tack.

Men för alla de lyckliga dagarna skulle jag få uppleva dubbelt så mycket helvete.

Och allt började falla samman lika snabbt som det hade börjat.

Nej.

Inte än.

Tyckte du om eldflugorna?

-Vem talar du med? -Jag ser fram emot att träffa dig också.

Jag ringer dig imorgon. Hej då.

Vem pratade du med?

-Grace. -Ja?

Det är två saker jag inte gillar.

Okej?

Den ena är att bli granskad...

...och den andra är att bli utfrågad.

Okej.

Jag bara...saknade dig.

Jag saknar dig också.

Varför behövde han gå ner för att prata i telefon?

Sen började han försvara sig.

Så fungerar karlar. Det var säkert inget.

Eller så är det en annan kvinna.

Vet du vad, Sarah?

-Allt det här hände så snabbt. -Gör inte en höna av en fjäder nu, Grace.

Okej? Det är antagligen inget att oroa sig för.

-Ms Waters? -Ja?

Mr Clyde vill träffa er i konferensrummet genast.

Okej, tack.

-Jag måste sluta, Sarah. -Varför det?

Chefen vill träffa mig.

Vi hörs senare.

Det verkade konstigt att chefen och de ansvariga ville träffa mig mitt på dagen.

Jag anade inte vilken bomb han skulle släppa.

Ville ni träffa mig, mr Clyde?

Vi har utfört en internrevision av din avdelning.

Det fattas 379 000 dollar i era konton.

Det måste vara ett misstag.

Det är verifierat med ditt företags-ID och ditt lösenord

via din laptops IP-adress. Ditt namn, dina koder!

Vad är det med dig? Trodde du inte att vi skulle märka att du flyttade såna summor?

-Men mr Clyde, jag... -Du är avskedad!

Jag fick inte ur mig ett ord.

Jag vill ha pengarna, annars åker du dit.

Försvinn innan jag ser till att du blir eskorterad ut.

Jag var helt chockad över att han behandlade mig så. De kände ju mig!

Det var otroligt. Jag hade jobbat på företaget i åratal.

Det hade hjälpt mig att komma på fötter, och nu blev jag utkastad utan vidare.

För nåt jag aldrig skulle göra. Det var fruktansvärt.

Jag kände mig illamående. Jag kunde inte ana att det skulle bli ännu värre.

-Svarar han inte? -Nej.

Han är väl med den han pratade med i telefon.

Det är otroligt. Vi är nygifta och han är nog med en annan kvinna

medan jag försöker ta mig ur den här röran!

Grace, lugna dig och berätta hur du tror att det här gick till.

Jag vet inte, Sarah. Jag vet inte.

Jag menar, nån kanske försöker...

Nån stal min identitet. Jag vet inte.

-Hej! -Var har du varit?

-Jag har försökt ringa i timtal. -Har du?

-Jag var... -Med din nya kvinna?

Fick hon se eldflugorna, som jag?

Wow.

Sarah, ursäktar du oss ett ögonblick?

-Nej, jag går ingenstans. -Jag vill prata med min fru.

Jag går ingenstans.

Vill du prata med mig inför din vän?

Hennes vän. Kom ihåg det.

Det är okej, Sarah.

-Är du säker? -Ja. Gå du.

Då så. Då gör jag det.

-Ring mig. -Ja.

-Så vem är hon? -Vem då?

Kvinnan. Tog du med henne dit? För jag hörde vad du sa till henne.

Jag pratade med sjuksköterskorna.

Översköterskan är 60 år. Jag ordnade en plåtning med de där barnen.

Det var för din skull.

De har cancer, Grace.

Jag tänkte att du skulle gilla fotona, för det var där jag friade till dig.

Vet du vad som inte kommer att hända?

För det här har vi redan pratat om.

Jag tänker inte bli... Skit samma.

Vänta, älskling. Förlåt mig. Förlåt.

Jag har just haft en av de värsta dagarna i mitt liv.

Jag fick sparken.

-Sparken? -Ja. Jag vet inte vad som hände.

Nån tog sig in i mitt konto och stal mina lösenord.

Jag vet inte.

-Jag vet inte vad jag ska göra. -Så tråkigt, älskling.

Jag har ringt runt till bankerna hela dagen.

Jag tror att nån kanske... stal min identitet.

-Jag vet inte vad jag ska göra. -Det är okej, vi löser det.

-Okej. -Jag är här.

-Jag är ledsen. -Nej, jag är ledsen att det här hände.

Vi ska göra allt bra. Säg vem jag ska ringa.

Jag vet inte. Mina kreditkonton eller nåt sånt.

Jag vet inte vem man ska ringa. Skatteverket, kanske.

-Vi löser det tillsammans. -Okej.

-Andas. Bara andas. -Tack.

Han var så deltagande.

Kom igen, nu måste vi ringa.

Vi satt uppe sent och försökte lösa det.

-Vem har du där? -Skatteverket igen.

Nästan morgon gick jag upp tidigt och ringde polisen.

De var inte till nån hjälp alls, så jag gick till banken.

Ursäkta, är det här er underskrift? Det liknar signeringskortet.

Det ser ut som det. Men vad är det där? Jag har inte skrivit under det.

Vi behöver veta när ni kan betala av på bolånet. Ni ligger 30 dagar efter.

Vilket bolån? Mitt hus är avbetalt sen över fyra år.

Det var det, men sen utökade ni lånet med 375 000 dollar

för exakt 42 dagar sen.

-Vad pratar ni om? -Utbetalningssättet är via direktuttag.

Nu är kontot övertrasserat med 4 600 dollar.

Vänta lite.

Det stämmer inte.

Vänta nu.

Jag har inte gjort det här. Som jag sa till bankkassörskan,

tror jag att nån har stulit min identitet.

Hur kan nåt sånt här vara möjligt?

Jag skrev inte på och har inte varit här. Det var inte jag.

-Det blev vidimerat. -Av vem då?

-Flynch notarius publicus. -Ursäkta, får jag låna det här lite?

Flynch notarius publicus.

Adressen är 2989 Sycamore Street.

Gud, var mig nådig.

-Vad är det som pågår? -Ursäkta, men medan vi reder ut det här,

måste ni betala så att huset inte blir utmätt.

Okej. Vad är det som pågår?

Jag åkte till Sycamore Street. Där stod ett gammalt, övergivet hus.

Posten låg utanför i en hög. Den var adresserad till en A. McKathy.

Jag var så upprörd över att nån främling gjorde så här mot mig.

Det var gräsligt.

Jag åkte tillbaka till banken för att se övervakningsvideor.

Det var då hela min tillvaro brakade samman.

Det var du.

Vad?

-Är allt som det ska? -Det var du.

Vadå?

Du åkte till min bank och belånade mitt hus.

Grace, jag vet inte vad du pratar om.

Titta själv.

Grace...

Jag behövde pengarna.

Och vilken man vill be sin kvinna om pengar?

Jag menar, kom igen.

Jag hade skulder som behövde betalas till folk som man inte får bråka med.

Och jag tänkte att eftersom vi är gifta skulle du vilja göra det här för mig.

-Vad? -Herregud.

-Du stal från mitt jobb också. -Nej... Jag betalar tillbaka.

Mina konton, mina lösenord.

Du gjorde det, Shannon. Det var du.

Nej, nej...

Jag vill att du ger tillbaka alla de pengarna.

Jag kan hamna i fängelse.

Var är de?

Du måste ge tillbaka mina pengar.

-Jag kan inte. De är mina nu. -Vad fan pratar du om?

Kan du delstatens lagar?

För det kan jag.

Och som din make har jag all jävla rätt till de där pengarna.

Tur för dig att jag har två mobiler.

Han pratade, men jag hörde ingenting.

Jag kunde inte fatta det. Jag hade blivit lurad.

Alltihop var en lögn.

Jag visste det, men jag kunde inte ta in det.

Där satt jag med ingenting.

Han hade tagit precis allt och jag var fullkomligt vilsen.

Hur kunde denne ömme, kärleksfulle man

ha förvandlats till en kall, beräknande demon så snabbt?

Jag var otröstligt sårad av sveket.

Jag vill att du försvinner från mitt hus.

Jag vill att du försvinner och det genast!

Och jag vill ha en askkopp.

Din jävel.

Han skrattade åt mig.

Du säger "ditt hus". Enligt äktenskapsbeviset är det vårt.

Han hade tagit mina pengar och nu skrattade han.

-Du ska få se. -Jag tittar.

Askkopp!

-Askkopp, slyna! -Och han vägrade lämna huset.

Jag ringde polisen och berättade allt.

Han äger inte huset. Jag har ägt det i fyra år.

De sa att de inte kunde göra nåt och att jag behövde en civilrättsadvokat.

Sarah rekommenderade en som vi besökte.

Tiotusen dollar?

Han sa att hans arvode var tiotusen dollar

och att det kunde ta två år innan vi var i rätten.

Han har redan tagit så mycket!

Mina händer var bakbundna. Vad skulle jag göra? Jag hade blivit grundlurad.

Herregud.

Inte än.

Shannon, ta ditt svarta arsle och försvinn ur mitt hus, för helvete! Jag menar det!

-Respektera mitt privatliv, för fan! -Din jävel!

-Skaffa lås till de här dörrarna! -Ditt svin!

Skitstövel!

Vad?

-Tog du mig till din mammas hus? -Mamma är bättre än så.

-Var var vi nånstans? -Kom.

Sen bekom det mig inte mer.

Jag blev avtrubbad.

Har du känt dig avtrubbad nån gång?

När det känns som om det som händer inte är på riktigt.

Det kan bara inte vara det.

Jag fattade inte att jag i den här åldern hade låtit det här hända mig.

Det där var toppen.

Får jag träffa dig igen?

Ja, om din mamma inte rusar in igen.

Nej, då.

Var det jag som var dum i huvudet som hade låtit det ske?

Nej, inte jag.

Jag är utbildad och smart.

Var jag så ensam...

...att jag lät den idioten utnyttja mig?

Jag förstod det inte.

Du skulle ha varit med.

Vilken mördande blick, sötnos.

Du ser ungefär likadan ut nu.

Shannon, var snäll och ge mig mina pengar.

Vad?

Jag kommer att bli åtalad av mitt jobb.

-Sluta, Grace. -Ge mig pengarna.

Grace, Grace...

Så som jag ser det...

...var du skyldig mig dem.

Ja. Tänk på saken.

Allt sex och all lycka som jag förde in i ditt eländiga, jävla liv!

Just det.

Det är du som är skyldig mig.

Jag menar...

Jag borde inte höja rösten.

Du är en trevlig kvinna, Grace.

En väldigt trevlig kvinna.

En av de trevligaste jag träffat faktiskt.

Det är därför det här har varit så svårt för mig.

Ja, det snällaste jag kan göra är väl att berätta sanningen.

Du förstår, jag älskar dig.

Det gör jag verkligen.

Men jag kommer aldrig att älska dig så som du älskar mig.

En kvinna i din ålder...

Hur är det nu man säger? "Lågt hängande frukt."

Singel.

Sårbar.

Ensam.

Jävligt svag.

Jag menar, om man tänker efter...

...så är felet ditt. Du gjorde det för lätt.

Men du tänker ju inte.

Grace, jag...

Jag fattade inte att jag hade dödat honom.

Jag satte mig i bilen och bara körde...

...och körde.

Jag hamnade nånstans i ödemarken.

Sarah?

Han ligger i min källare.

Jag dödade honom.

-Sa du till Sarah att du hade dödat honom? -Ja.

-Och du förde inte bort kroppen? -Nej, jag lämnade honom där.

Sarah gick dit och ringde sen och sa att det inte fanns nån kropp där.

Han var borta.

-Säger du att han inte är död? -Nej, jag vet att han är död.

Men han låg inte där.

Tiden är slut.

Var fanns kroppen, Grace? Var fanns han?

Jag vet inte.

Hon berättade för dig att hon dödat honom.

Du får inte undanhålla sånt, Sarah.

Jag försöker hjälpa henne och måste få veta sånt här.

-Du gick alltså hem till henne? -Ja.

Vad hände?

Du kan inte säga nåt som jag kan använda mot henne, okej?

-Jag är inte bara orolig för henne. -Vem menar du?

Om man vet nåt och inte säger det till polisen, är väl det ett brott?

Om åklagaren visste om det, är svaret ja.

-Då skulle du bli åtalad. -Inte jag.

Hennes son Malcolm. Han var där.

Malcolm?

Sa han nåt? Såg du nåt ovanligt?

Han såg lite upprörd ut.

-Men det gick så fort. Han körde iväg. -Vad hände när du kom in i huset?

Jag gick ner i källaren, men det låg ingen kropp där.

Men trappan var alldeles blodig.

-Vad tror du hände? -Jag tror att Malcolm...

...tog kroppen innan jag hann dit eller...

Eller om Grace var i chock kan hon ha dragit ut kroppen till bilen

och kört ut på landet och dumpat den.

Nej, det gjorde hon inte. Jag tror henne.

Jag älskar henne så mycket.

-Jag är ledsen, miss Sarah. -Jag är bara...

Du gjorde allt du kunde.

-Det reder sig. -Jag är så ledsen.

-Jag löser det här. -Okej.

-Nu vet vi varför hon vill erkänna. -Varför?

För att skydda sin son.

-Kommer du och lägger dig? -Strax.

Kan du kolla Shannon Delong imorgon på jobbet utan att nån märker det?

-Det borde jag verkligen inte. -Snälla?

-Okej, jag ska se vad jag kan göra. -Tack!

Hon försöker alltså skydda sonen och Sarah. Nu behöver jag er hjälp.

Jasmine, kom in hit!

-Kom hem till mig klockan sju ikväll. -Okej.

Hon tänker försvara henne.

-Inte om "Herr Uppgörelse" får bestämma. -Det har du rätt i.

Jag förstår. Tack.

Det var åklagaren. Varför har de inte fått Grace Waters avtal?

Nya händelser. Hon vill inte erkänna. Hon vill att ärendet prövas.

Hon har inte råd med en rättegång. Det har inte vi heller.

Vad tänker du göra - försvara henne? Du har tre veckor.

-Ja. -Vill du spela hjälte och gå upp i rätten?

Du är inte redo. Du fick det för att du fixar uppgörelser.

Så här ska du göra: Du ska åka till häktet och se till att hon skriver på avtalet.

Eller strunt i det. Jag gör det själv. Tack.

Grace, vi har ont om tid.

Det vi har räcker för att skapa rimligt tvivel. Du kan bli frikänd.

-Accepterade åklagaren avtalet? -Nej, hör på mig nu.

Jag vet att Sarah och din son var i huset dagen då han dog.

Vem har sagt det? Det här är min egen röra.

Jag drog in dem i det här. Min son ska inte åka dit för det.

-Hjälpte han dig med att få bort kroppen? -Nej, och ställ aldrig den frågan igen.

Min chef kommer snart in genom dörren.

Säg att du har ändrat dig och att du inte vill ha en uppgörelse.

Det enda jag bett om är att få sitta i ett fängelse nära min son.

-Äventyra inte det. -Du kan bli friad!

-Du klarar inte av det. -Inte om du inte låter mig kämpa för dig!

Snälla, låt mig kämpa för dig!

Jag klarar det.

Jag anade att du var här, Jasmine.

Hej. Jag heter Rory Garraux. Jag är Jasmines chef.

Jag tror att hon har vilselett er.

Ni ska veta att vi har granskat ärendet

och vi tror att en uppgörelse blir bäst. Då får ni vara nära er son.

Jag är här idag för att höra om ni fortfarande avser att erkänna.

Ms Waters, avser ni att erkänna?

Jag vill få det prövat.

FÖRHÖRSRUM

Jag vet att du övertalade henne.

När du förlorar målet kan du glömma både jobbet och karriären.

Jag kollade honom - han är ren.

Fan också. Han är bedragare och har säkert flera alias.

Känner du till nåt, eller har du fingeravtryck eller nåt annat?

Herregud.

Försök med det här. Det är en ren chansning.

Jag skojade, men visst. Jag kan ju bara få sparken.

Tack, älskling. Jag tänker låta Sarah vittna.

-Det blir svårt. -Åklagaren vet inte att hon ringde henne.

-Han kanske lyckas lirka det ur henne. -Nej, hon är stark.

Jag vet inte, Jasmine, det låter riskabelt.

Jag behöver visa att hon har god karaktär. Hennes bästa vän kan ju vittna om det.

-Det är sant. -Jag är inte så säker längre.

Vad har vi mer, utöver blodansamlingarna och ingen kropp?

Okej, det räcker med rimligt tvivel.

-Vi börjar om. -Tredje gången. Vi har inget avgörande.

Vi måste ha tillräckligt med indicier.

Vad?

Ingenting. Passionen. Vi älskar den.

-Jag börjar om. -Jag tar den här mappen. Ta samtalslistan.

Öppningsanföranden.

Ärade jurymedlemmar,

idag ska vi bevisa, utom rimligt tvivel, att den här kvinnan,

Grace Anne Waters,

mördade Shannon DeShawn Delong med berått mod.

Hur gjorde hon det?

Jo, hon tog ett basebollträ, som det här,

och slog ihjäl honom.

Bevisen kommer att visa hur det gick till.

Motivet förklarar varför hon gjorde det,

och sen är det upp till er att visa vad som händer när folk bryter mot lagen.

Folk som Grace Anne Waters, som är kallblodiga mördare.

Folk som inte visar respekt för människoliv.

Ni har en chans här och nu

att se till att Grace Anne Waters, en mördare,

hålls borta från gatorna för alltid.

Mrs Bryant?

Mrs Bryant?

Ert öppningsanförande?

Ni har hört åklagarsidan påstå att hennes skuld går att bevisa.

Men vi vill att ni ska veta...

...att samma bevisning kommer att styrka att hon är oskyldig.

Grace Waters är ingen kallblodig mördare.

Hon är farmor. Hon ger hemlösa mat.

Hon är lärare i söndagsskolan. Hon bakar kakor.

Titta på henne. Gör det.

Det här är en mardröm för henne,

precis som det är för vem som helst som är oskyldigt anklagad för mord.

Grace älskade sin make och ligger inte bakom hans försvinnande.

Jag säger "försvinnande" för att vi kommer att visa

att det aldrig har funnits bevis för att ett mord har begåtts.

Ingen kropp har hittats. Det är för att hon inte har mördat honom.

Bortom rimligt tvivel.

Så säkra måste ni vara för att kunna fälla henne.

Det råder många tvivel här.

Och de är mer än rimliga.

Ni ska få se.

Ni ska få se.

-Oj, det var bra. -Tvivla inte på henne.

Hon måste sluta tvivla på sig själv.

Kalla det första vittnet.

Vi kallar kriminalinspektör Marshall Thomas.

Lovar ni att säga sanningen och inget annat än sanningen?

-Ja. -Inspektör Thomas...

-Kallades ni till 1828 Bruben Lane? -Ja.

-Fann ni nån kropp? -Nej, det gjorde vi inte.

Antog ni att det rörde sig om blodförlust?

Nej, blodet DNA-testades.

-Kan ni fastställa när blodet hamnade där? -Nej, det hade torkats bort.

Kan blodet ha funnits där en längre tid?

-Jag antar det, men... -Kan det vara blod från flera tillfällen?

-Det vore osannolikt. -Frågan var om det var möjligt.

Ja, allt är möjligt.

Inga fler frågor.

Tyder blodspåren på trubbigt våld mot huvudet?

Ja.

När jag tittade på bilden såg jag...

-Protest, herr domare. Är det en fråga? -Godkännes.

Kan blodet ha stänkt upp efter att det hamnade där?

-Ja. -Inga fler frågor.

Minns ni var ni var på kvällen den 17:e augusti?

Använder ni olagliga droger?

Arbetade ni med mr Delong?

-Såg ni honom som ansvarsfull? -Låg ni med honom?

-Protest! -Godkännes.

Flirtade han när han ville fotografera er?

-Lät ni honom göra det? -Protest! Stryk det.

På vilka grunder? Jag vill inte behöva varna er igen.

-Träffade ni honom i butiken? -Visste ni att han var gift?

Hur många män såg ni henne med i kyrkan? Var hon närgången mot dem?

-Protest! -Avslås.

-Hur går det för oss? -Åklagaren slår undan benen för oss.

-Jag har inte kallat din son som vittne. -Tack.

Men jag kan kalla Sarah

och väcka rimligt tvivel genom att fråga om hon dödade Shannon.

Nej!

Du lyssnar ju inte. Hon är min vän.

Grace, där har vi en möjlighet att...

Om du gör det, ställer jag mig upp och skriker att jag är skyldig.

Okej. Då så.

Åklagaren har väldigt trovärdiga vittnen.

-Jag vet. -Vad ska du göra?

Jag måste låta Sarah vittna.

-Om du inte lyckas ge juryn nåt då... -Jag vet det.

-Hon bör vara mer än ett karaktärsvittne. -Ja, men pressar jag henne blir Grace arg.

Och inga frågor om Shannons och Graces relation

för då får åklagarsidan ett nytt motiv. Jag fattar, Donnie. Okej?

-Okej, jag försöker bara hjälpa till. -Tack.

-Sov nu, älskling. -Jag kan inte.

-Det kommer att gå bra, jag lovar. -Jag hoppas att Sarah inte förstör det.

-Ni har väl förberett henne? -Ja, men...

...hon är allt jag har.

Sluta stressa. Jag slutar tidigt imorgon.

Jag kommer så fort jag kan för att se dig briljera.

Sov nu.

Miss Miller, kan ni berätta vad ni har för relation till Grace?

Vi är bästa vänner.

Hur nära står ni varann?

Hon är som systern jag aldrig fick.

-Hur länge har ni känt varann? -I sex år.

Och under hela den tiden...

Har ni nånsin sett Grace vara våldsam eller arg?

Nej, inte alls.

Hon är inte våldsam, inte ens när hon borde vara det.

Vad menar ni med det?

Folk har varit väldigt elaka mot Grace, men hon har bara bett för dem.

Miss Miller, åklagarsidan vill att vi ska tro

att Grace är en kallblodig mördare.

-Protest! -Godkännes.

Jag tänker inte varna er igen, mrs Bryant. Ställ en fråga.

Miss Miller, är Crace kapabel till att mörda nån?

Grace? Nej, nej. Hon skulle aldrig skada nån.

Skulle hon kunna slå nån med ett slagträ?

Absolut inte.

Inga fler frågor.

Tack, miss Miller.

-Miss Miller, ni är alltså nära vänner. -Ja.

-Skulle hon ringa om hon var i knipa? -Nej.

-Inte det? -Jag menar jo. Det skulle hon.

Ringde hon den aktuella kvällen, den 17:e augusti?

-Jag vet att ni vill skydda henne. -Protest!

Godkännes.

Ni har avlagt vittnesed, miss Miller. Ringde hon er på kvällen den 17:e augusti?

Ja.

-Vad pratade ni om? -Att vi skulle ge de hemlösa mat.

-Vad exakt sa hon? -Att hon tyckte att det kändes bra.

Sen pratade vi om hennes son Malcolm en stund.

-Hur länge pratade ni? -I ungefär en kvart.

Okej, men samtalslistan visar

att ni pratade i mindre än två minuter.

-Stämmer det? -Protest!

På vilka grunder?

Samtalslistan finns inte med i bevisföringen.

Kom fram.

Försvaret har inte fått ta del av listan.

Titta på dokumentlistan. Den finns med där.

Men vi har inte fått den, herr domare. Det har inte funnits tid till det.

Det står här att ni fick den för flera månader sen.

Jag fick ärendet för tre veckor sen och...

Vi är inte ansvariga för mrs Bryants inkompetens. Hon hade listan.

-Ni får fortsätta. -Tack, herr domare.

-Men herr domare, om vi... -Välkommen till rätten, mrs Bryant.

Gå nu tillbaka.

Då så.

Var hölls jag?

Samtalslistan.

Enligt den pratade ni i mindre än två minuter. Stämmer det?

Jag minns faktiskt inte. Det var så längesen.

Ni kanske minns vad ni gjorde efter samtalet? Vad var det?

Det var sent, så jag gick och lade mig.

Varför snappades då er mobil upp av en mobilmast

i närheten av Graces hem en stund senare?

Det minns jag inte.

Samtalslistan visar ett inkommande samtal från er. Ringde ni henne?

Ni har varit tydlig med att ni är vänner. Jag förstår att hon betyder mycket för er.

-Försöker ni skydda henne nu? -Nej.

Kan ni då förklara samtalen?

Hon bor i Rotwell County, på landet.

Hon ringde en gång, ni två gånger. Varför?

-Jag minns inte. -Det står här. Ni pratade i två minuter.

Sen ringde ni henne från hennes hus, och en gång till hemifrån 45 minuter senare.

-Varför? -Jag minns inte.

Förstår ni att ni kan dömas för mened? Ni vet väl vad mened är?

Herr domare...

Vittnet ska svara på frågan.

Hon sa att hon hade dödat honom.

Förlåt mig, Grace.

Inga fler frågor.

Vittnet är ert, mrs Bryant.

-Inga frågor, herr domare. -Då så.

Ni kan kliva ner.

-Var det allt från försvarets sida? -Försvaret vilar.

Slutpläderingar i morgon bitti klockan nio. Vi avslutar.

Stå upp!

Du försökte.

Hur kunde du missa samtalslistan?

Jag...såg den inte, sir.

Jag trodde att jag hade sett dem, men jag blev fullkomligt överrumplad.

Såg du dem inte? Jag såg dem. Jag bevakade dig hela tiden.

Jag fattar inte. Jag har suttit på det där kontoret i 25 år

och har sett såna som du gå vidare och tjäna mer på advokatfirmor.

Det förstår jag, men ditt känslolösa beteende förolämpar mig.

Inser du att du lät ett vittne lämna båset

efter att ha sagt att din klient är en mördare? Det var vad du gjorde.

Det kommer de att tänka på hela natten.

Jag fattar det inte.

Det är väl en generationsfråga. Jag förstår det inte.

Ät lite nu, älskling.

-Snälla? -Jag vill inte ha! Är du min farsa eller?

Förlåt. Okej?

Jag är bara så stressad just nu och jag vet att du är upprörd.

Men du hörde hur han talade till mig. Varför sa du inget?

För att han hade rätt i mycket. Han sa det inte snällt, men sanningen gör ont ibland.

-Oj! Menar du att du står på hans sida? -Nej, det gör jag inte.

Jag är på din sida, på vår sida. Jag vill ditt bästa.

Sanningen är jobbig, men den kan stärka en också.

-Du är en sån skit. -Jag flyr inte när nåt blir jobbigt.

-Menar du allvar? -Jag är gravallvarlig.

Du kan inte bara fly jämt och gömma dig bakom uppgörelser.

Jag försökte! Det var därför jag tog målet till rätten.

Sen säger nån nåt dumt och då fly du bara.

Vi har förlorat! Du såg ju hur juryn såg ut. Vad ska jag göra?

Du ska göra ditt jobb, tills det är klart!

Du är menad för det här.

Jag såg glöden i dina ögon när du tog målet

och jag såg den falna idag. Hitta den igen.

Det är över. Ärendet är avslutat. Det är bara slutpläderingen kvar.

-Jag kan inget göra nu. -Skriv en sjuhelvetes slutplädering.

-Jag är trött. -Älskling...

Fler än 45 vittnen har intygat att hon är skyldig.

Enligt hennes bästa vän har hon sagt att hon dödade honom. Hon känner henne bäst.

Ms Waters dödade Shannon Delong

och släpade hans kropp till ett träsk ute på landet och den återfanns aldrig.

Det är kallblodigt och uträknat.

Det är överlagt mord.

Det är ert jobb att skipa rättvisa.

Det är ert jobb att finna henne skyldig

och vi har stort förtroende för er och vårt rättssystem. Tack.

Mrs Bryant?

Mrs Bryant?

Är allt som det ska?

-Försvaret kallar Sarah Miller. -Förhören avslutades igår, herr domare.

Kliv fram.

Förhören är avslutade. Ombudet är nybörjare, men det är befängt.

Vänta lite.

Mrs Bryant, inser ni att förhören är avslutade?

Ja, herr domare, men jag vill kalla tillbaka miss Miller till båset.

På vilka grunder?

Jag borde ha frågat mer efter att hon sa det hon sa.

Jag borde inte ha avslutat där. Jag vill förhöra henne mer...

Så fungerar det inte här.

Man kan inte kalla vittnen efter att förhören har avslutats.

Då får ni överklaga. Nu är det slutpläderingar som gäller.

-Herr domare, jag vill bara... -Gå tillbaka och håll er slutplädering.

Genast, ombudet.

-Försvaret kallar Sarah Miller. -Herr domare...

Jag har redan sagt vad som gäller och tolererar inte mer...

-Inta vittnesbåset, miss Miller. -Mrs Bryant!

Sätt er, miss Miller, ni ska inte upp i vittnesbåset.

-Båda ombuden till mitt ämbetsrum nu. -Inte förrän miss Miller har...

Ombuden ska genast infinna sig i mitt ämbetsrum.

Inte förrän miss Miller har intagit vittnesbåset.

Miss Miller, inta vittnesbåset.

Mrs Bryant, om ni inte följer med till mitt ämbetsrum genast,

är det lika med domstolstrots.

Försvaret kallar Sarah Miller.

Vakt!

Otroligt.

Vad fan var det där?

Spelar det nån roll? Jag får ju ändå sparken.

I och för sig. Ska du kasta bort ditt liv nu?

Var det inte det du ville?

Jag?

-Nej. -Det verkar vara det som krävs.

Hon borde inte åka i fängelse. Det är orättvist.

"Orättvist" är ordet. Nu fattar du.

Lagen kan vara orättvis, men du skulle se till att rättvisa skipades.

Men du gjorde det halvhjärtat trots att du övertalade henne

att inte acceptera en bra uppgörelse.

Så här är det: Det är orättvist.

Jag gillar din personliga övertygelse, men den har fel tajming.

Du får sitta här tills du ber om ursäkt.

Han sköt upp det hela så att vi hinner skriva din slutplädering.

Donnie är överlycklig. Trodde du att rättegången skulle bli ogiltigförklarad?

Ha det så trevligt.

Du, Rory?

Ja?

Dra åt helvete!

Passion bakom galler. Snyggt.

Vi i juryn finner den anklagade Grace Waters

skyldig till mord enligt åtalet av delstaten Virginia.

Ingen fara, älskling.

Ingen fara.

-Jag tar hand om honom. -Sarah... Tack.

-Är det där ett Uzo-halsband? -Jag köpte det i Afrika. Det är unikt.

Jag tar hand om honom.

Du anar inte vad din fotograf har gjort.

Ska jag köra dig? För du ska gå.

Vakt!

Vill du prata med mig inför din vän?

Hennes vän.

Vakt! Jag måste ringa min advokat!

Grace Waters döms för mord. Dom meddelas om några månader.

Utgången överraskade varken åhörarna eller jurymedlemmarna.

Det var väntat att Grace skulle dömas för mord och så blev det.

...att man ordnar nån sorts uppgörelse.

Älskling, be domaren om ursäkt så att vi kan åka hem. Snälla du.

Det blir kraftiga regnskurar idag. Vi har haft ovanligt mycket regn...

Allt väl?

Ja.

-Ja, allt är bra. -Vill du verkligen träffa Sarah idag?

Ja, jag borde det. Du fattar väl?

Hon mår säkert lika dåligt som jag just nu.

-Kan du stanna här? -Nu?

Ja, jag kan gå resten av vägen.

-Säkert? -Ja. Du måste ju till jobbet.

-Är du säker? Det ska regna. -Jag klarar mig.

-Okej. Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.

-Ta hand om dig. -Jadå.

-Hej då. -Hej då, älskling.

-Vi ses hemma! -Okej.

Hej! Dig känner jag igen.

-Vart ska du gå? -Jag måste gå.

-Nej, kom här. Vart ska du gå? -Jag måste bort härifrån.

Vi går tillbaka till miss Sarahs hus. Vet hon att du är här ute?

Hon är på banken idag. Det är den första. Adjö.

Nu går vi tillbaka.

Hon vet nog inte ens att du är här ute. Nu lämnar vi regnet.

Nej, tvinga mig inte att gå tillbaka, snälla.

-Jo, det går bra. Du är med mig. -Nej, jag vill gå hem till mig.

-Hem till mitt hus. -Ditt?

Kom nu, det går bra. Jag hjälper dig.

-Vi går in och tar lite... -Nej, jag vill inte bo där mer.

-Tvinga mig inte att gå tillbaka dit. -Kom, du kan känna dig trygg nu.

-Du lämnade dörren vidöppen. -Jag har inte alla nycklar.

"Alla nycklar"? Okej. Kom, så går vi in.

Nu är du hos miss Sarah. Du bor här.

-Det är ditt hem. -Nej, nej.

Jag vill hem till mig. Mitt hus är...

Ingen fara. Du ska få lite vatten.

Mitt hus ligger på 2989 Sycamore Street.

-Sycamore Street? -Ja, det är där jag bor.

Adressen är 2989 Sycamore Street.

2989 Sycamore Street...

Jag vill inte dö här som Gloria

och Brenda och Shane.

Shane hoppade från taket. Hon hoppade faktiskt.

Jag har ingenting! Ingenting...

Nej!

Hon var fotograf och hon hade så mycket talang.

Herregud!

Har Shane tagit den här bilden?

Ja.

Att betrakta världen genom ett 35 mm-objektiv... Ingenting slår det.

Nån tog sig in i mitt konto och stal mina lösenord.

Jag var på väg hem till mig

för att ringa polisen så att de kommer och hjälper oss.

Jag var ju tvungen att se till mig själv först, inte sant?

Jag kan ju inte hjälpa alla.

De är hungriga.

Okej. Vänta här.

Vänta, så kommer jag strax tillbaka, okej?

Vänta här.

-Du har rätt att tiga... -Assistent Bryant?

-Bryant här. Vad är det, Walt? -Kolla datorn. Det är otroligt.

Stå kvar där.

Fan också!

Hjälp mig!

Hejsan, Alice.

Jag släppte inte in henne. Gör mig inte illa.

Har du henne?

Herregud.

Somliga lär sig aldrig.

Eller hur?

Mamma pratar med dig.

De ska lära sig att inte lägga näsan i blöt.

Öppna! Polisen!

Öppna, det är polisen!

Assistent Bryant på 2342 West Lesson Lane. Skicka förstärkning.

-Polis, öppna! -Sju minuter.

-Öppna, det är polisen! -Hallå?

-Öppna dörren! -Jag kommer. Ja?

-Jag söker min fru. -Vem är det?

Det vet ni. Jasmine Bryant, er vän Graces Waters ombud.

-Hon skulle hit. -Jag har inte sett henne.

-Får jag komma in? -Har ni en order om husrannsakan?

Annars får ni inte komma in. Jag sa ju att hon inte är här.

Jasmine?

Jasmine?

Var är min fru? Jasmine?

Rör er inte!

Rör er inte.

Stanna här.

Jasmine?

Jasmine?

Jasmine?

Jasmine?

Jasmine!

Älskling!

Ge den till mig.

Såja. Det är över nu.

Shannon Delong, vars riktiga namn är Maurice Mills,

och hans mor Betty Mills, känd som Sarah Miller,

har kidnappat äldre kvinnor, stulit deras förmögenheter och tagit socialbidragen.

Han är efterlyst i nio delstater för bigami samt bland annat svindleri.

De två kidnappade inte bara äldre kvinnor.

Han är också efterlyst i flera delstater för att ha sol-och-vårat minst 16 kvinnor.

Duon har varit verksam i över 25 år och har stulit miljontals dollar.

Grace Waters var ett av offren.

Det har framkommit nya bevis och delstaten vill framföra sin ursäkt till ms Waters.

Ni är fri att gå.

Vi försöker ta reda på vad som hänt med kvinnornas förmögenheter.

Grace Waters offentliga försvarare Jasmine Bryant var den som avslöjade bedrägeriet.

Här kommer de!

Ms Waters?

-Hur känns det att vara fri, ms Waters? -Underbart.

Är ni glad att det är över?

Det är inte över.

Ursäkta mig.

Sarah Miller, som egentligen heter Betty Mills, är fortfarande på fri fot.

-Har ni erfarenhet av arbete med äldre? -Jag har skött om dem.

Jag älskar dem som om de tillhörde familjen.

Kom, så får ni träffa mamma.

-Det vore trevligt. Vad heter hon nu igen? -LuAnn.

Jag har visst läst om henne. Jobbade inte hon på ett finansinstitut?

Jo, det stämmer.

-Vad arbetade hon som? -Som chef i tio år.

Oj, det var imponerande.

Undertexter: Annika Yberg