All language subtitles for Stage Door Canteen (1943) WEBDL Sweden

DEN STORA STJÄRNPARADEN

Översättning: Christina Brodd
© Sveriges Television AB 2003

Skriv klart breven nu,
vi stannar nog bara en gång till.

Min flickvän bor i Jersey City.
Jag undrar vart vi ska.

-Vet ni vart vi är på väg?
-Ja då, Jersey.

Vi är på väg mot segern.

Sista brevet du skriver till Mamie
åt mig, Dakota. Avsluta det romantiskt.

-Så hon kan lägga det under kudden.
-Vad sägs om "Mamie, älskling"?

"Det här är nog mitt sista brev
från Amerika."

"Men var vi än hamnar,
ska jag minnas dina kyssar och kramar."

-Är det tillräckligt romantiskt?
-Det där du skrev om hennes kyssar...

-Hon blev väldigt smickrad.
-Jag har aldrig ens kysst en flicka.

Du försöker säkert överträffa Dakota.

"Dakota tror att vi skeppas i väg,
så det här kanske är sista brevet."

"Jag hoppas du är lika stolt över mig
som jag är över dig, pappa."

-Förlåt att jag la mig i, California.
-Jag har ingen flicka att skriva till.

Jösses, en flicka!

-Hälsningar från Greenfield i Ohio.
-Vi som har slut på cigaretter...

Har ni några brev jag kan posta?

-Så nu är ni på väg, tycks det.
-Det här är till min flicka.

Vad sägs om att kyssa en Texas-bo
och blivande hjälte?

Du hjälper oss att skriva brev
men du skriver aldrig några själv.

-Mina föräldrar dog för länge sen.
-Har du ingen flickvän?

Jag har lagt av med kvinnor för tillfället.

Vill du få brev från nån,
så skriver pappa gärna till dig.

Jag ska fundera på det.
Det kan vara roligt att skriva till nån.

Jag har tänkt på breven
du skrivit till Jerseys flicka.

Det är inte utan att man skulle vilja
ha en flickvän att kyssa farväl.

-Rätt flicka är inte lätt att hitta.
-Det var bara som jag tänkte.

Håll dig till det, det är billigare
och nästan lika roligt.

Ni undrar väl alla om ni ska
klättra uppför landgången i dag.

Men till att börja med
får ni permis i 24 timmar.

Ta chansen att se New York.

Era uniformer garanterar
att ni blir vänligt mottagna.

Begagna er inte av dem
på otillbörligt sätt.

Inställ er här i morgon klockan sex.

Passa på att samla på er lite minnen
att ta med dit ni ska.

Givakt!

Fanjunkare.

Beordra höger, vänster om marsch.

Säkra!

Höger och vänster om marsch!

-Brevcensorn vill nog träffa Mamie.
-Vad sägs, ska vi göra stan?

-Två dollar för en köttbit!
-Vad ska vi med dollar till sen?

Hur får man hit en kypare? Måste man
vara signalist? -Titta där, Dakota!

-God dag, miss Lee.
-Känner du Vinton Freedley, Max?

Varsågoda, den här vägen.

-Vi har gjort i ordning allt åt er.
-Jag tar kalkonen och såsen.

-Skinkan faller på min lott.
-Inget platt fall nu...

Var det verkligen hon...?

Gypsy Rose Lee var
annorlunda klädd sist jag såg henne.

Chefen bjuder på maten, stjärnorna
bär den till sceningångskantinen.

Ni slösar bort era pengar här,
ni kan ju äta gratis där nere.

-De öppnar klockan fem.
-Vi ville bara se oss om här.

Hoppas vi träffar några söta flickor.

Visa era kort, tack.

Selena Royle vill träffa dig
på kontoret, Lillian. -Visa korten.

-Ni ville prata med mig?
-Ja, kom in och stäng dörren.

Bestämde du träff med en soldat
här i går...?

-Gick du ut med honom efteråt?
-Ja.

Du vet att ni inte får
stämma träff med soldaterna här.

Jag tyckte synd om honom.
Han var så ensam.

Vi dansade på Roseland och sen
gick vi och åt. Jag var hemma två.

Det finns en anledning till att vi har
våra regler och de måste följas.

-Jag gör inte om det.
-Det får du inte möjlighet till.

-Jag måste be att få ditt kort.
-Får jag inte hjälpa till mer?

Tyvärr inte.

Snälla, ni sitter i styrelsen,
kan ni inte prata med miss Cowell?

Ge mig en chans till.
Jag vill så gärna hjälpa till.

Precis som pojkarna blir jag
på gott humör av att komma hit.

Jag vet hur du känner det,
men det finns inget jag kan göra.

Jag måste be om ditt kort.

Han hade sån hemlängtan bara.

Hemma skulle de svimma om jag sa
att jag träffade nordstatssoldater.

Du kommer från Alabama,
det hör jag ända hit.

Har man sett, en gentleman
från Södern bland alla jänkare!

Hej!

-Skynda på, annars blir vi sena.
-Jag heter Ella Sue. Vi ses sen.

-Hoppas några producenter kommer.
-Alltid dyker det upp nån.

Det här verkar lovande.
Hoppas det inte är för flott bara.

-Tror ni flickorna är aktriser?
-De är snygga nog att vara det.

-Får jag be om era ID-kort?
-Matkuponger...

-Hörde du att de tog Lillians kort?
-Så hon gick ut med Iowa-soldaten!

Vera...vår rumskamrat,
Eileen Burke, är ny här.

Häng kappan där och hämta förkläde.
Hoppas du har starka fötter!

-Fråga om det är nåt.
-Om jag möter en flickjägare då?

De blir inte närgångna. Bemöt dem
med humor bara, men var bestämd.

Så de vill inget mer än bara prata?
Torkade inte chefen av borden?

-Mr Pemberton, ja. Hur så?
-Han sätter upp en ny pjäs, väl?

Se till så pojkarna har roligt nu.
Mr Pemberton är här för att torka bord.

-Han kan få se mina pressklipp.
-Glöm bort dig själv nu.

Man blir helt såld på det här.
Jag räknar soldater för att somna.

Jag undrar hur jag ska kunna säga
både ja och nej åt sydstataren?

Ed Wynn, vilken överraskning!

Jag vet, när jag klev in bland
filmmogulerna i väst och talade om-

-vart jag skulle, då föll de på knä.
Vilket mottagande, vilken hyllning...

...vilket tärningsspel!

Du är i flottan, ser jag.

Du store, en manlig lotta,
det har jag aldrig sett förr!

Tömmer Alan Mowbray askfaten?

Tänk att han måste jobba med sånt!
Jag trodde hans filmer gick bra.

-Trivsamt party, gamle gosse.
-Förlåt...? -Utlänning.

-Det har regnat i Kalifornien väl?
-Vi har haft ½ meter dagg bara.

-Var så god, Mac.
-Du kan det där om boxare, George.

-Vem är den bäste du sett i ringen?
-Henry Armstrong.

Vad sägs om Brooklyn Dodgers då?
Tror du att de vinner mästerskapet?

Ingen aning, men jag vet
ett oslagbart lag...det där.

-Vad kostar en skinksmörgås?
-Inget. Inte chokladtårtan heller.

Det var länge sen.

Är apelsinerna till oss...?

Jag har inte sett en på två år.

Herregud, det är ju rena julafton.

Tack.

Ni är Katharine Cornell?!

Vår teaterlärare i skolan sa att vi
inte levt förrän vi sett er som Julia.

Jag spelade Romeo
i en skoluppsättning.

-Vilken scen tyckte du bäst om?
-Minns ni när han svär vid månen?

"Jag svär vid månen själv, som
silvrar blad och frukt i trädens toppar."

"Svär ej vid månen, obeständig jämt,
som varje månad växlar i sin rund."

-"Låt ej din kärlek skifta så!"
-"Vad ska jag svära vid?"

"Svär icke alls, men vill du det,
svär vid ditt ljuva jag."

-"Den gudabild jag dyrkar."
-"Om mitt hjärtas lidelse..."

"Svär ej. Fast min glädje är i dig,
är jag ej glad åt vårt förbund."

"Det är för snabbt, för obetänkt"-

-"för mycket likt en blixt, som är förbi,
förrn nån sagt: det blixtrar."

"Nu god natt!"

"Du smärtsamt ljuva ord, som vill
bli sagt tills morgon gryr på jord!"

-Varför rör sig inte kön framåt?
-Vi uppehåller dem visst, Romeo.

Den här apelsinen kommer jag aldrig
att äta. Den sparar jag som minne.

Har ni sett sötnosen från Alabama?

Kom med mig till ett bord.
Jag vill ha dig för mig själv.

Ni ursäktar väl?

Hej.

-Blir du min dam?
-Ja, så länge du är här.

-Vad heter du?
-Jag kallas California.

-Men jag heter Jack Gilman.
-California blir bra. Jean heter jag.

-Hur gammal är du?
-Det säger jag inte.

Det är viktigt. Jag tror du är 18.

Tack. Ska jag hålla handen,
medan du dricker din mjölk?

Oroa dig inte, de är alla
gentlemän eller blyga.

Den där tuffe furiren sa till mig
att han var balettflicka i en show.

-Så lugnande att höra, mr Demarest.
-Du vet ju att jag heter Bill.

Du uppträder som om det här
var en premiär. Koppla av.

-Hej, Eileen.
-God dag, miss Scott.

-Vad har hänt sen pjäsen las ner?
-Inget, men jag har lite trevare ute.

-Är det första kvällen här?
-Jag känner mig knäsvag.

-Sätt dig då på den här stolen.
-Vi ses, Eileen.

Jag höll platsen åt dig.

Vill du ha nåt att äta...?
Varför inte, det ser ju gott ut?

-Det är ni som fått maten, inte vi.
-Var bor du?

-Det får jag inte tala om.
-En civil hemlighet, jaha.

-Jag heter Ed Smith och vi ska...
-Ni får inte tala om vart ni ska.

Jag tänkte bara säga...

-Vi ska fråga varifrån ni kommer.
-Sioux Falls i South Dakota.

Sen ska vi fråga efter ett foto på
flickvännen och prata gott om henne.

Jag har ingen flickvän just nu.

Var det inte så att Ed Smith hängde ihop
med skönheten från Sioux Falls?

Det kanske var så, ja.

När sista kriget var över
fick jag en komplimang av min kapten.

"Menige Kennedy, ni är och förblir
en sjusärdeles nolla."

Han uppskattade mig mycket.

-Sysslade ni med varieté först?
-Vi var en känd varietéfamilj.

Min farbror var Raja, han med lejonen.
Han höll på i 15 år.

Hela huvudet
stoppade han i lejonets mun.

En dag hände nåt så lustigt...

Hej, farbror.

Burt Lytell här. Jag har tio sekunder
på mig för en påannonsering.

Man kan inte krama blod ur en sten
och inte ur vår nästa gäst heller.

Charley McCarthy och Edgar Bergen.

Jag bringar er en hälsning
från det gåtfulla Orienten-

-och ska nu tränga in
i det övernaturligas mysterier.

-Vad har du för knep?
-Knep? Det är en förmåga jag har.

Säger du det?

Jag studerar ockulta fenomen.
Inte fenonem...nomen, nomen.

Nå, men vad då?

Jag är 7:e sonen
till 7:e sonens 7:e son.

Vad ska du med det där klotet till?
Det där bowlingklotet, ja.

-Vet du vad jag ser där?
-En guldfisk?

-Vad har du det till?
-Som hjälp att koncentrera mig.

-Jag ser en vision framför mig.
-Det var värst! Vad är en vision?

-En vision... Vad är en vision?
-Jag frågade först.

-Det är väl som en uppenbarelse.
-Som en uppenbarelse, jaha.

-Vad är det?
-Som en vision.

-Jaha. Ska vi ta ett varv till?
-Nej, nej.

-Får vi se då, professorn...?
-Ja, men då krävs det en sak.

-Jag måste vara i trans.
-Jag väntar här.

-Vad är trans?
-Ett slags dvalliknande tillstånd.

Ja, då är du ju nästan där.

-Det måste vara absolut tyst.
-Visst.

-Tror du att du klarar det?
-Ja då.

Tror du...

Va? Det låter som en punktering.

-Ska jag berätta om ditt förflutna?
-Tror du att du kan det?

-Jag tror inte, jag vet.
-Jag tror inte du vet heller.

-Ska jag börja vid sju års ålder?
-Inget hände förrän jag fyllde tolv.

-Namnet Bessie dyker upp här.
-Kära gamla Bessie.

Hon satt framför mig
på historielektionerna.

-Lärde du dig mycket historia?
-Jag lärde mig mer om Bessie.

Du tyckte mycket om Bessie...

-Var du kär i henne?
-Så långt vill jag inte gå.

-Men ni var mer än bekanta?
-Ja, för sjutton.

Berätta mer.

Du tror inte på det här, märker jag.
Då får jag väl använda hypnos.

-Så han är ledig för tillfället?
-Titta mig i ögonen...

-Vattnar du gräsmattan?
-Koncentrera dig och blunda.

-Gör du så igen, får du en snyting.
-När jag räknat till tre somnar du.

Ett, två, tre.

Det där var droppen.

-Jag kommer att göra det, Bergen!
-Låt oss skåda in i framtiden.

-Ja, låt höra.
-Få se nu...

-Jag ser att du får problem.
-Det är säkert värt det.

Mr Bergen, mr Bergen...

Ser man på, Mortimer Snerd.

Vad stilig du var
i den där mössan.

-Ja, visst är jag.
-Visa flickorna dina smilgropar.

Det där var väl en söt flicka...

Varför blinkar du inte åt henne?

-Hon bits inte.
-Vad synd!

-Säg, vad gör du här?
-Jag har med den här lådan till dig.

-Den var väl stor för dig att bära.
-Det var så lätt som AB...

-ABC?
-Ja, den där andre glömmer jag jämt.

-Hur gammal är du, Mortimer?
-Jag är en pojke i min ålder.

-Var bor du?
-Med morfar på vår gård.

-Lever din mamma än?
-Nej.

Inte än.

-Ska jag öppna lådan åt dig?
-Nej. Vad är det i?

Det är nåt slags press.
Det står ju där...

Det står Express.

Man ska inte tro på allt man läser.

-Ska jag öppna den?
-Jag öppnar den med hjälp av magi.

Abrakadabra, kandelabra...

Gracie Fields!

Lyssna, Amerika på min sång,
den handlar om en hjältesoldat så strong

Ja, han är värd en enorm applåd
för sina hjältedåd

Tre japanska plan flög förbi
redo till strid, men ack, de fick tji

När hjälten dem såg, vad gjorde han då?
Sen var de två

Två japanska plan fanns det kvar
Lysten på hämnd den lede fi nu var

Men vad hände då? Vår amerikan
...sköt ner ett plan

Ja, japsens motstånd var ganska skralt -
de stöp i backen

För gammal ost han gav betalt:
Pearl Harbor-attacken

Nu återstod ju bara ett plan
med en rätt vilsen och rädd japan

Hjälten vår höll på tills han skjutit ned...
det sista med

Hjälp mig med ljuden nu...

En sjöman har bett mig sjunga Fader Vår.

Fader vår

som är i himmelen

helgat varde ditt namn

tillkomme ditt rike

ske din vilja

såsom i himmelen

så ock på jorden

vårt dagliga bröd giv oss i dag

och förlåt oss våra skulder

såsom ock vi förlåta dem
oss skyldiga äro

och inled oss icke i frestelse

utan fräls oss ifrån ondo

Ty riket är ditt

och makten

och härligheten

i evighet

Amen

-Det där var som att komma hem.
-Roligt att ni tyckte om det.

Den är mammas favorit. Nu ska
nån annan få jobba för brödfödan här.

-Är inte du Ray Bolger?
-Försöker du mucka gräl?

Jag ställde ju bara en fråga.

Där är Brock Pemberton,
han sätter upp en pjäs här.

-Alla här sysslar med show business.
-Var kommer du ifrån?

Oswego i New York,
men jag gick på scenskola i Rochester.

-Så då är du skådespelerska?
-Det står så i pressklippen.

Du ser inte ut som en sån,
du ser ut som flickorna hemma.

Så det har stått om dig i tidningen.
Har du med dig några pressklipp?

-Det är det bara amatörer som har.
-Få se vad det står nu.

Ibland kan man ju stöta på
en producent som mr Pemberton...

...så jag har med ett.

"Eileen Burke hade fyra repliker."

"Hennes porträtt
av en sinnessjuk kvinna imponerade."

Så du spelade knäpp i en pjäs?
Visa hur du såg ut då.

Vad är det med dig? Jag har aldrig
gått ut med en skådespelerska.

-Du lär inte gå ut med mig heller.
-Jag skojade ju bara.

Hej, hur har ni det?

Nu hör vi på Sally Mason, Harry Babbit,
Julie Conway, Trudy Erwin, Jack och Max-

-och hela gänget.

Han är en rekryt som håller takten
Och hans vän? Hon lotta är, så klart

-Han är en rekryt som håller takten
-Det är vad befälet önskar sig mest

Ja, titta på rekryten

-Ingen är så bra på jive som han
-Flörtar gör han snabbt som ögat, minsann

Att landet försvara
ja, det måste han klara

-Stå rak i stunder av fara
-Han ger styrka åt vår lottakår

-Visst, majorer kan behövas också
-Ja, i alla fall strategiskt sett

Men utan vår rekryt som kan hålla takten
skulle orkestern stå sig slätt

Vilken fin publik!
Men nu vill ni nog upp och dansa.

Så här trångt blir det på överfarten.

Blir nån flicka kär här, är det verklig
kärlek. Vi kan ju inte bjuda er på nåt.

-Är ni nya här? Vill ni dansa?
-Med en blondin, 160 cm lång.

En brunett som är 157 cm.

En blondin, 160 cm,
och en brunett, 157 cm, till herrarna.

-Hur långt kan vi gå med dem?
-Så långt som till dörren.

-Är inte det där Helen Hayes?
-Den stora teaterprimadonnan.

Jag har sett henne
som drottning Viktoria.

-Får jag lov, miss Hayes?
-Här finns ju så många unga flickor.

Jag vill säga till barnbarnen
att jag dansat med drottning Viktoria.

Jag ville ju bara veta
om du är Ray Bolger.

Du slutar...klockan tolv? Vad gör du sen?

-Du kan väl cirkulera lite här.
-Jaha, jag fattar.

-Har ni fått det ni önskar?
-Nej, men jag gör vad jag kan.

Nu vill jag veta.
Är du Ray Bolger eller inte?

Ta av dig jackan.

Nu kommer en svårmodig spjuver
som synts på scenen och filmduken.

Han är ofta här, det syns på honom.
Han lider än av en barndomschock.

Här har ni honom: Ray Bolger!

Nu ska ni få höra om min flicka.
Hon är en snygging.

Hon ser ut som Veronica Lake
-vilket skämt

Halva ansiktet har hon täckt med hår

Hon kom till utav misstag
sa far hennes jämt -så lättad nu jag går

Hon är tokig i alla som bär uniform
Hon förgapar sig i alla befäl

Hon försöker att ta alla mannar med
storm -så med lättnad vinkar jag farväl

När med henne en dans man trått
då är kriget en barnlek blott

Ja, hon fnissar och flamsar och pladdrar
i ett -Lou Costello har faktiskt mera stil

När jag slåss är jag glad att det är
mellan oss så oändligt många, långa mil

Halt! Ett, två, tre, fyr...

Rättning höger!

På höger axel gevär!

På vänster axel gevär!

Hej där!

Ge...mig en öl.

Gevär för fot!

Skyldra gevär!

Färdigt...

...gevär! På höger axel gevär!

Höger om!

Vänster om!
Helt...fantastiskt var det som hände...

Helt om!

Helt om!

Dagordern, första kompaniet,
första plutonen...

Kan ni upprepa ordern, sir?

Ja, jag skalar dem efter drillen.

Hej där, soldat!

Kan jag få din autograf, Ray?

Visst.

Ursäkta mig,
jag måste sätta på grammofonen.

-Uppträder ni på andra kantiner?
-Ja då. Vi har en i Washington.

Där är det inte stjärnor
som passar upp på soldaterna som här.

Där betjänas de av kongressmän.
Pojkarna kommer att svälta ihjäl.

-Hur så?
-Politiker dröjer jämt med besluten.

-Det här är sista dansen.
-God natt...och adjö, antar jag.

Kommer du hit i morgon?
När inte jag är här kan du riktigt roa dig.

Du har gett mig
min lyckligaste stund sen jag ryckte in.

Hoppas du inte skeppas i väg utan kommer
tillbaka, så jag kan bli din flicka här.

-Fick du nåt i halsen?
-Ja, en klump.

Mina arma fötter!

Jag dansade med en svajig sjöman.

Måtte kriget ta slut! Mina fötter...

Jag tappade ett halvt kilo när jag
dansade med min raring från Texas.

-Min bara skämtade hela tiden.
-Du var visst också lite spydig.

-Vad tyckte du, Eileen?
-Jag hade velat träffa Pemberton.

-Han sa god natt så jag bara föll.
-Hans rakvatten gjorde mig knäsvag.

Min hade varit i Australien
och hade inte sett en flicka på ett halvår.

-Han var bara 19 år.
-En del är väldigt unga.

-Visst var det festligt, Dakota?
-Visst, Romeo.

-Det var svårt att träffa nån, sa du.
-Jag har ju lite erfarenhet.

Din flicka var visst svårflörtad.
Jag trodde du kunde ta kvinnor.

-Jag tycks ha tappat stinget.
-Dakota...

På hemvägen sa du att det var
nåt speciellt med Eileen. Vad då?

Det var bara nåt jag tänkte.

Om jag inte åkte, skulle jag vilja
ta reda på vem hon är innerst inne.

-Hade inte du lagt av med kvinnor?
-Jo. God natt.

-Undrar hur Jersey har det?
-Han måste leva upp till sina brev.

-Tror ni han är tillbaka i tid?
-Det beror nog på Mamie, det.

UTSKEPPNINGSÄRENDEN

-Låt höra, Wallace.
-Tänk om nåt skulle hända mig.

Vad skulle jag inte gå miste om
ifall jag inte gifte mig med Mamie?

Hur skulle det gå för
er blivande brud om nåt hände er?

Jag har tänkt på det med.
Om jag kolar av får hon ut försäkringen.

Vi har vår ansökan klar.

-Hur länge har ni hängt ihop?
-I två år.

-Så det är inget hugskott?
-Vi är ett strävsamt gammalt par.

Ja, det är väl inget som hindrar
att ni gifter er-

-men enligt gällande lag
kan det inte ske förrän i morgon.

Vid det laget är ni antagligen
ute på Atlanten nånstans.

Så Mamie får sova på saken?

Kapten Robertson.
Det ska ske, överste Wright.

Menige Wallace...
Ni får ett tröstpris i alla fall.

Jag kan inte lova er nåt bröllop...
Men alla får permission ett dygn.

Vi ska utnyttja varje timme. Tack, sir.

-Ursäkta, sir.
-Hälsa den unga damen.

Utfärda permissionssedlar åt alla.

-Jag behöver mer bredbart pålägg.
-Det finns inget, allt är slut.

-Konserverat kött...
-Kan jag tillverka sånt?

Jag måste ha konserverat kött.
Gör nåt då, ring upp Washington.

Hallå. Jag vill prata med nån
i Washington om matsituationen.

-Jag ska ordna det.
-Ketchup då?

Hallå, Washington.
Matsituationen här är förtvivlad.

Ingen köttkonserv, ingen ketchup.
Vore jag chef, fick ni sparken.

Vet ni vem det här är?
Chefen för värnpliktsnämnden.

Ni vet inte vem jag är? Adjö.

-Den här är till min älskling.
-Tack, kära du.

Inte till dig, till sjömannen från Savannah.

Han som kom fram till mig-

-och tackade mig för
att han hade så roligt med min fru?

Nej, han kom från Norfolk.

-Du är verkligen i farten.
-Inte jag, men sjömännen.

Er skiva "White Cliffs of Dover",
mrs Fontanne...

Jag kommer från Dover
och jag tycker den var underbar.

-Det var roligt att spela in den.
-Vilket band sjunger hon med?

Jag har sett er uppträda.

Så min personlighet lyser igenom!

Är inte ni Alfred Fontanne?

-Är det inte han?
-Jo. Ta en till.

Mr Lunt, min scenkarriär är fullständig
först när jag arbetat med er.

Här har du din chans, min pojke.

-Ta upp soporna till Schubert Alley.
-Ja, mr Lunt.

-Här behövs fler tallrikar, Johnny.
-Ja, mrs Fontanne.

Puh, vad varmt! Jag kvävs.

Så här känns det mer naturligt.

Vilken bröstkorg!

Roar ni er?

Ni får tillräckligt att äta, hoppas jag.

Mrs Knish, det här är George Jessel.

Kan ni gå upp till mammas våning-

-och hämta henne till telefonen?

Vår telefon går tyvärr inte att använda.
Det är nåt fel, nåt med räkningen.

Jag vet inte vad det är,
två män kom och hämtade den.

Telefonkatalogen är kvar, ja. Just det,
det är säkert illvilja från deras sida.

Så mamma är hos er?

Vilket sammanträffande. Så bra då.

Då behöver ni inte gå i trappor.
-Säg till dem att jag kommer snart.

Hej, mamma. Det är din son som
skickar pengar varje vecka. Hur mår du?

Jag ska uppträda här strax.

Vi pratar om hyresvärden sen.
Allt som handlar om honom skjuter vi på.

Efter Ethel Merman är det min tur.

Vi ska sjunga halleluja
när vi ser Berlin

I ny förklädnad kom djävulen hit
Ständigt utsår han sin split

Men den här gången drar han en nit
Sjung halleluja

Vi ska jubla tillsammans, du och jag
Vi ska slippa all oro en dag

Han går nu mot sitt stora nederlag
Sjung halleluja

Vi ska sjunga halleluja
när vi ser Berlin

Efter kriget så skapar vi
en fredlig värld att leva i

Det är så det måste bli
Var mänska måste vara fri

Tack för att ni ställer upp.

-Det sliter på skor och strumpor.
-Vi kommer gärna varje kväll.

Vad skriver kusin Milford?

Är han redan en uppburen man
inom flottan? Omöjligt...

Läs en gång till. Han
"sitter oftast i buren". Jag anade det.

Nu måste jag sluta. Jag uppträder
efter Xavier Cugat, rumbakungen.

Xavier... Nej, jag nyser inte,
karln heter ju så -Xavier Cugat.

"The Bombshell from Brooklyn".
Min brytning är perfekt, jag har tränat.

Från Brasilien hon kommer
Hon har sydländsk glöd, minsann

Ja, det är ju vad hon påstår
men jag tvivlar lite grann

Ja, nog har hon upplevt mycket
men till Pampas kom hon aldrig nån gång

Ifrån Brooklyn till Pampas
är vägen rätt lång

Hennes uttal är förfärligt

Señoritan bär på en hemlighet

I Brooklyn hon föddes
Säg, märks inte det?

Men när hon börjar dansa lovar jag
att hjärtat slår ett extra slag

Du kanske tror hon föddes i Brasilien
men Coney Island är närmre sanningen

Hon är känd som Belladonna
Hennes pass får ingen människa se

I Brooklyn hon föddes
Säg, märks inte det?

Det är bäst vi cirkulerar.

Är ni ledig?

-Har nån bjudit upp er?
-Nej.

Vet ni vad ölfester kallas i Australien...?
Känguruskutt.

Inte illa. Ska vi ta en svängom?

-Hon är med mig.
-Jag tar över.

Hon visade mig några steg.
Jag kanske ska visa dig några.

Oss emellan, vi har regler.
Ni får inte slåss eller dansa tillsammans.

-Vi seniorvärdinnor dansar inte.
-Vem är ni?

-Er autograf, miss Ina Claire?
-En soldat och gentleman.

Ja, ja, jag ska prata med min syster.

Hej, Irna. Det är väl inte rätta stunden
att säga det här nu-

-men hur blir det med er två?

Ni har varit förlovade i 33 år.

När han får arbete?

Han fick kicken från fem-och tio-cents-
affären för att han inte kom ihåg priserna-

-och en sån kille... -Kommer.

-Är ni ute efter mat eller flickor?
-Flickor, sir.

Vi har varit här förr.

Innan jag tog värvning
var jag ingenjör på en bananplantage.

Jag skötte maskinen
som böjde bananerna.

Har du sett pressklippen?
Hon är bra på att spela knäpp.

Så ni har ett privat krig, ni två?
Jag har hållit ställningarna åt dig.

Se vad vi hittade,
en nordstatsflicka och en från Södern.

Vill du dansa...?

-Jag trodde inte du skulle komma.
-Är inte du på havet?

Snällt av australiensaren att vakta mig.

Han visste att jag var intresserad av dig.

Om han kom hit före mig,
skulle han se till så ingen la beslag på dig.

Jag sa att du var sötast här,
det var så han kände igen dig.

Har du varit här förut?

Mycket har jag sett, men
det här stället begriper jag mig inte på.

Här får man gratis mat,
gratis underhållning och gratis dans.

Flickorna kommer och bjuder upp.
Jag undrar bara när vi blir snuvade?

-Lugn, det är helt i sin ordning.
-Så vi blir inte rånade sen?

-Får jag se din hand?
-Den har du redan lagt beslag på.

Det skulle jag aldrig ha gissat...
Du är ju riktigt känslosam.

-Du blir berömd.
-På scenen?

Det går inte att se var. Hjärtlinjen...

Du träffar en karl när du är 20.

Han reser bort ett tag...
Men han kommer tillbaka.

-Står det att jag är borta då?
-Han får väl leta rätt på dig.

Jag ska ju bli berömd.
Han behöver bara läsa tidningarna.

Följ inte bara ditt förnuft,
lyssna till hjärtat också.

Lystring, samtliga.

Följande förband ska genast
återvända till förläggningen.

Det är en order.

Marinsoldatkårens första bataljon
ska anmäla sig snarast.

Då var det så dags, Helen.

Ända ifrån Montezuma

till en strand vid Tripoli

Överallt till lands och sjöss

för vår frihet kämpar vi

För en rättvis sak vi strider

Om vår ära slår vi vakt

Vi marinsoldater
i Förenta Staternas försvar

-Jag trodde det var oss det gällde.
-Jag med.

-Jag trodde de skulle ropa upp dig.
-Du minns väl inte ens mitt namn.

Menige Smith, väl?

-Har ni inte presenterats?
-Jo, vi känner varann rätt väl.

Som de säger i Madison Square Garden
-det här är en returmatch.

Då håller jag på soldaten.
Knock-out i andra ronden.

-Henne gillar jag.
-Du och några miljoner andra.

Ja, det var ju Judith Anderson,
som spelade mrs Danvers i "Rebecca"!

-Så ni har bio i Sioux Falls?
-Vi är inte helt insnöade.

Jag är inget vidare sällskap för dig.
Du tycker väl jag är töntig.

Dakota har tappat stinget, sa han.

Hon borde få en spark i baken.

Jag tror jag går nu.

-Vi ses på förläggningen.
-Nåt på tok?

Ja, på mig.

Kan jag få prata med dig?

Min fru ska ha barn, hon är på
sjukhuset nu och jag kan inte vara där.

-Jag behöver prata med nån.
-Visst.

Roa er nu. Ropa om ni vill nåt.

-Tack, miss Bankhead.
-Tack själv.

-Mispah.
-Var har du lärt dig det uttrycket?

Min fru och jag säger så
i stället för adjö.

Det är från Bibeln: "Gud vakar
över oss när vi är ifrån varann."

Utför ditt jobb bra med det som motto,
vi ska göra detsamma.

Mispah, soldat.

Ta det lugnt, sjöman,
så du inte ramlar överbord.

Nu är det dags för Guy Lombardo
och "Sleep, Baby, Sleep".

En granat kan brisera där
du nu är

Jag vill dig vagga
till sömns så här

Sov, vännen min
Slumra in i din jeep

Och dröm om mig ibland
vid en fjärran strand

Nu jag ser
änglar som mot dig ler

Dem jag ber att du
drömmer om mig nu

Jag ville hålla dig hårt
tills du somnar in

Du ryms i min famn
Du är bara min

Ja, somna min skatt
Det är natt

och du ska veta att du ju
drömmer om mig nu

Vad står på?

Jag frågade vad hans flicka har
som inte jag har och han svarade.

-Jag har aldrig ens kysst en flicka.
-Har du inte lekt "Ryska posten"?

Inte ens då
vågade jag kyssa nån.

Vet du vad jag har tänkt på?

Vill du att jag ska bli den första?
Jag skulle känna mig smickrad.

Jag skulle aldrig bryta mot reglerna här,
men för dig gör jag ett litet undantag.

Passa på när belysningen har dämpats
och det är rätt musik.

Fast vi måste ta farväl

kan vi inte glömma

God natt, min vän

Tänk, så skönt att drömma

Tårfyllt avsked

så smärtsamt det är

Allt ändras när

en ny dag är här

Det är precis rätt musik...

-Fast det är lite ljust.
-Jag kan blunda.

Det är ingen skiva ni hör,
det är Kenny Baker i egen hög person.

-Det är nog för mycket folk här.
-Jag är ledsen, California.

Jag med, Jean. God natt.

California frågade om min ålder igen
och jag ljög.

Texas sa att den grabben var
en hejare på att skjuta.

Gilbert Miller ringde just
om en pjäs han sätter upp.

-Vad taskig du var mot Dakota.
-Ja, du bar dig skamligt åt.

-Bara lämna honom så där!
-Jag pratade med en blivande pappa.

Det låter på er
som om han vore general McArthur.

-Ingen skjuter som han, sa Texas.
-Så han är artillerist?

Du har verkligen visat
en skriande brist på intresse för honom.

Han kunde ha blivit furir
men ville inte överge kompisarna.

-Pojkarna ser upp till honom.
-Han förtjänar att behandlas bättre.

-Det han ger ut får han tillbaka.
-Det gäller dig också, tänk på det.

Vilken god tandkräm,
den smakar som en mintdrink.

Nu ska jag läsa breven jag fått.

Texas säger att han känner sig
bortkommen på kantinen.

Han skulle vilja att vi satt
i Södern under ett magnoliaträd.

Det skulle jag också vilja.
Han är så söt.

Om California ändå
hade kysst mig i kväll!

Han får inte åka i väg
utan att nån har kysst honom, tänkte jag.

Då skulle det vara mitt fel,
jag var hans sista chans på nåt sätt.

Här är ett brev till dig, Jean.
Det är visst från din bror.

Ja, det är det.

Den snyggingen...
Vet han att Mary har fått barn?

Mary har skrivit till honom.
Det blev en pojke.

-Vad är det? Är det nåt fel?
-Nej, men hör här.

"Jag väntar på att höra från Mary
om vi har fått en son eller dotter"-

-"eller bådadera. När du får brevet
har ni nog läst om oss i tidningen."

"Du vet hur det är med censuren.
En sak ska du veta."

"Jag är inte rädd
för vad vi än har framför oss"-

-"och vi kommer alla
att göra vårt yttersta vad det än gäller."

"Vi vet att våra vapen
och vår utrustning är bättre"-

-"och vi kan besegra och om så är
döda vilken jäkla japan som helst"-

-"med våra bara händer.
Det pratas om deras jiujitsu"-

-"men de har ingen chans
när vi ger dem en smäll på käften."

"Ingen av oss
har nämnt det här tidigare"-

-"men risken finns ju
att jag inte kommer tillbaka."

"Jag vill inte att de
där hemma eller Mary ska tänka på det"-

-"men till dig vill jag skriva"-

-"att jag har haft de bästa föräldrar
och att du varit en toppensyster."

"Jag är nog lyckligast i världen
som fått Mary till fru."

"Det finns väl ingen
som kan skatta sig så lycklig som jag."

"Jag kommer ihåg
vad pappa sa vid avskedsmiddagen."

"Han sa att viktigast av allt var"-

-"att jag inte svek mitt land.
Jag ska inte göra pappa besviken."

"Och aldrig glömmer jag hur lycklig jag är
som har en syster som du."

"Bill."

-Han kommer tillbaka.
-Jag ber en bön för säkerhets skull.

Visst blir man tagen
när man tänker på Bill och California-

-och Dakota och Texas...

Dags att inse att jag burit mig vidrigt åt.

God natt med er.

God natt, Eileen.

God natt, Ella Sue.

Den som ligger i slafen
lär inte få nån medalj.

-Jag kan bli den förste.
-Mamie är inte långt härifrån.

Hallå...kan du komma hit?

Känner du Jessie Wallace...?
Vi ska gifta oss i dag.

Vi har hängt ihop i två år
och kaptenen har gett sitt tillstånd.

Även om vi bara får det här dygnet
som gifta är det värt det.

Synd att du inte känner Jersey,
han är så fin. Vilka brev han skriver!

Jag bär dem med mig överallt.
Det här är så nervöst så jag kan dö.

Mamie!

24 timmar...

Vi har fått permis i 24 timmar till.

-Våra marskalkar: Dakota och Texas.
-Du är söt för att vara nordstatare.

California får vara brudtärna.

Det här blir
det underbaraste som hänt mig.

-Har du valt kapell?
-Det kostade 10 dollar.

Då går vi då.

Tager du denne man till din make
för att leva med honom-

-i det äktenskapsförbund
som Gud har instiftat?

Ja.

Tager...
-Vem överlämnar denna kvinna?

Det blir väl jag.

-Vill ni älska och stötta varandra?
-Ja.

Säg efter mig:

I nöd och lust...

...tills döden skiljer oss åt.

Så länge ni båda lever...

Snällt av er att följa oss hit.

-Hej då.
-Blir vi inte inbjudna?

-Får vi inte kyssa bruden?
-Visst, hon är ju min nu.

Min första kyss har jag lovat en annan.
Du blir säkert lycklig.

Han ser inget vidare ut på morgonen,
men det vänjer du dig vid.

-Just vad jag tänkte, vi går.
-Vi ses sen.

Avsked är svåra

Hur kan jag lämna dig?

Du är ju allt för mig

Det är vi två

-Vad gör vi tills kantinen öppnar?
-Jag tänker inte gå dit.

-Ska vi bowla?
-Jag går nog hellre till kantinen...

-Nej, jag stannar hos dig.
-Äsch, vem vill bowla?

Jag går till kantinen. Vi ses sen.

-Jag undrar om Jean kommer dit?
-Vi bowlar nu på eftermiddagen.

Sen går vi till kantinen.

Du förtjänade att få rollen.
Vad bra du läste dina repliker!

Tänk, du får spela mot Paul Muni!
Vi ses på repetitionen.

Hej och tack.

Det är det här jag väntat på
och ändå känner jag mig inte glad.

Du tänker fortfarande på Dakota,
är det inte så?

Han har väl glömt dig nu.

Vilket fint intryck han fick av mig.

Vad duktig du var, Eileen!

Tack, mr Muni.
Det här är min väninna, miss Rubel.

Vi ska fira på Algonquin.
Ni två kan väl följa med.

-Det vore roligt, men...
-Inga men. Vi ses där.

Jag skulle vilja vara giraff.
Då kunde jag halsa.

Jag vill vara skunk.
Då kan jag välja mina vänner.

Nu ska flickorna få en chans.

Tio dollar för bästa svar.
Vilken kvinna vill ni helst vara?

Hitlers änka.

Ethel Waters
och Count Basie med orkester.

Du sjöng vackert om kärlek
och jag var alltför svag

Jag lät mig vilseledas
Med blicken fångade du mig

Sen gick det rätt illa

En djävul var du i mänskogestalt

Jag har fastnat i kvicksand

Jag dras allt längre ner

Kvicksand

Du övergav mig en dag
Och nu sjunker ju jag

ner i kvicksand

som drar mig ner i sitt djup

Så skumt där vi två gick

Du bestämde, jag följde med dig

Mitt hjärta känns som en sten inom mig

Tung att bära

Jag trodde på allt du sa
och jag svävade fram

tills all kvicksand

i sitt djup drog mig ner, ner

Djupt ner

Jag slutar efter i kväll.
I morgon går jag med i lottakåren.

-Mr Hersholt...
-Jag är från Kalifornien.

Vi vill bjuda in
några ryska sjömän vi träffat.

-En är kvinna.
-Alla har inte uniform.

-De utan har handelsflottans kantin.
-Bara en är bra på engelska.

-De måste nog hålla ihop.
-Släpp in dem, när de nu är här.

Då blir de dina personliga gäster.

-Nån som kan prata ryska här?
-Sam Jaffe, jag hämtar honom.

I kväll är du tidig.
Du har varit här varje kväll.

Den här unga damen
och de här männen är våra allierade.

De är ryska soldater
som alla deltagit i strid.

Han har sårats tre gånger,
fått avsked och tagit värvning igen-

-för att återfå krafterna.

Nej, han ryggar inte för ubåtar,
han har torpederats tre gånger.

Om jag är krigare? Vad är det?

-Ja, jag har varit med om strider.
-Många gånger...?

-Vad har ni för uppgift ombord?
-Jag förstår inte...

Jag är kaptenens assistent.

-Har ni nån romans ombord?
-Nej.

Jag är gift och har en liten pojke.

-Var är din pojke nu?
-Hos min mamma.

Just nu är de
i den ockuperade delen av Ryssland.

Så om ni möter en nazist...

...skulle min hand inte darra.

Representanter för det folk
som hejdade tyskarna vid Stalingrad.

Hejdade...tillintetgjorde, menar jag.

Vi utkämpar den här striden tillsammans.
Ha det så trevligt här!

Stjärnan i "Star and Garter":
Gypsy Rose Lee!

Tänk er vilket privatliv
en magdansös har!

Till för några år sen var det
New Yorks näst största industri.

En nakendansös måste drillas,
ingen tid får förspillas.

Om resultatet sen gillas
blir det succé. Jag började vid tre.

Jag gick i balettskola i Moskva
och fick verkligen lida för min konst.

Sen gick jag på Briar, förstås.
Underbara collegetid!

I fyra år studerade jag
psykologi, zoologi, biologi...

...och antropologi.
Sen var utbildningen klar.

Redo för min yrkesdebut
hos Minsky's på 14:e gatan jag var.

Ni anar inte vad allt
en nakendansös tänker på!

Men den som har sinne för psykologi
ett och annat bör förstå.

Om på klädseln jag en aning skulle lätta
och visa skuldran, då tänker jag på detta:

En målning av Van Gogh
eller Cézanne...

...eller på den klassiska
litteraturen, minsann.

Och visar jag andra skuldran-

-då tänker jag blott-

-på sommarhusets prakt
eller en riktigt lyckad jakt.

Musik, vad gör jag väl då?
Tja, det kan ni nog förstå.

När jag lyfter kjolen så fingerfärdigt-

-på välgörenhet tänker jag helt värdigt.

Och mina strumpor nu ni ser.
Det återstår ej mycket mer.

Jag tänker på Duses liv...

...eller tredje kapitlet av
"Allt detta och himlen därtill".

Jag tänker inte på män
med obscena tankar, dessa monster.

Mer i min smak är sköna konster,
som ett drama av Racine.

Nu åker sista plagget av.

Ja, nästan...

Sen står jag där blygt.

Tror ni för ett ögonblick
att jag tänker på konst?

Det gör jag visst!

Mer?
Det blir inte mer.

-Gör som i "Star and Garter".
-Då skulle jag bli förkyld.

-Ler ni aldrig, mr Sparks?
-Jo, nu.

-Hur har ert ansikte blivit så där?
-Allt är ju fruset nu för tiden.

-Sen sa jag farväl till Egypten.
-Min vän här ska kanske dit. -Dakota...

-Johnny Jones från Australien...
-Hur var det där nere?

-Rätt rafflande. Jag vill tillbaka.
-Vad har du där?

-Ett band bara.
-Med en tapperhetsmedalj, ja.

Vi kanske ses där nere.

Är det nåt ni vill fråga mig om?
Jag känner igen situationen.

Ni kom just hit, och vill växla
era pund till dollar, inte sant?

Vi vill göra stan.

-Telefon till Helen Menken!
-Ja, här är jag.

Konferenciern har sin radioshow nu.
Presenterar ni Freddie Martin?

-Var är han?
-På scenen.

Adjö och lycka till!

Freddie Martin behöver inte
presenteras, märker jag.

Skynda dig att packa
Vi ska ut och resa

Ta en kudde
fylld med drömmar som slår in

På en liten ö
som heter Lyckolandet

ska vi båda ha
ett eget skönt krypin

Det finns en kapten
ombord på månskensbåten

Han kastar alla sorger överbord

Han kan hitta vägen
bort till Lyckolandet

och det är ju bästa platsen
på vår jord

Strunt i bagage, ta inte nåt
förutom dig, det räcker gott

Ja, medtag också all din charm
så håller jag mig säkert varm

Du kan sträcka ut din arm
och nå din frukost

för den växer ju på träden
runtom dig

på den lilla ön
som kallas Lyckolandet

Så ta med din blå sarong
och följ med mig

Om ändå Jean vore här!

Vi måste ta på våra förkläden.

-Var är Eileen?
-Hon firar väl att hon fått en roll.

Hörde ni att Eileen fått en roll?

-Att hon inte ville fira här då!
-Vi är ju bra på att fira.

-Kommer ni ända från Kina?
-Vi lär oss flyga här.

Synd att de inte serverar chop suey.

Jag ska lansera det i Kina
som en amerikansk nymodighet.

-Du låter inte som en flygkadett från Kina.
-Du låter inte som en amerikan.

-Har du fått dina vingar?
-I dag. Nu återvänder vi till Kina.

Nu vill vi slåss mot...solens söner.

De har just fått sina vingar
och ska tampas med Hirohito!

Den kinesiska stridsmarschen...

Piloternas befäl ber mig framföra ett tack
för att ni visat dem er uppskattning.

Men det är vi som borde tacka dem
och Kinas folk för deras mod.

Det är som ett ljus som visar vägen
för jordens alla fria folk.

En liten antydan om hur vi känner det.

Tyvärr måste de ge sig i väg nu,
ett jobb väntar dem där borta.

Hoppas vi ses igen!

-Skicka ett vykort från Tokyo.
-Det ska jag göra, miss Lang.

Tack så mycket.

-Tack, miss Oberon.
-Lycka till!

Hörde ni, Dame May?
De tackade oss.

-Äter du ensam?
-Eileen är inte här, miss Anderson.

-Ska jag presentera dig för nån?
-Tack, det behövs inte.

Ursäkta att jag inte kände igen er.

Det gör inget.
Jag kände inte igen dig heller.

Lystring! Lenny Ross!

Ett par som alla andra,
vi ser dem ta farväl

Han reser bort -blott alltför kort
är deras avskedsstund

I drömmen vi på nytt förenas

Vi möts var natt i den

Vi måste ses igen

I drömmen finns det inga hinder

Där möts vi alltid sen

Vi måste ses igen

Jag lovar dig

att breven som du får

de är en del av mig

Av tårar bär de spår

Nog vet du väl

att alla våra minnen

finns kvar hos oss, min vän

Och vi ses snart igen

Hej.

-Ska du fira den nya rollen?
-Har flickorna berättat?

-Lycka till, hoppas du gör succé!
-Tack, Dakota.

Du ska väl inte låta
den du firar med vänta.

Vill du inte att jag stannar?
Jag har gjort mig fin för din skull.

Visst, du sa förstås till dig själv
att så här vill Dakota se mig.

Vi ses nog aldrig mer,
jag betyder ingenting för dig och du...

Och jag betyder ingenting för dig?

Jag kunde inte säga det.

Nu något för diggarna.

En bitsk brud och en kille
som kan hantera en lakrits-stång.

Han får det verkligen att svänga...

Benny Goodman!

Du var rik som ett troll
på vårt glada tjugotal

Du snärjdes av kvinnor
Nu är kassan skral

Men andra män har
ju kvar sitt kapital

Jag kräver pengar
Nu har du inget val

Om du handlat klokt
då för länge sen

så hade du sluppit
förnedra dig i dag

för andra män har
ju kvar sitt kapital

Jag kräver pengar
Nu har du inget val

Upp och hoppa, sötnos.

-Kan du inte dansa jitterbug?
-Inte så bra.

Jag ska lära dig.

-Besvärar dina ögon dig?
-Nej, hur så?

-De tar kål på mig.
-Vilken drömkille du är!

Vill du hålla om mig i en dans?

Hallå?

Av med hatten, det finns damer här.

Av med den!

Får jag be om tystnad...

Det kommer alltid en stund
när det är dags för lite allvar.

Det är med nöje jag presenterar
en av världens skickligaste violinister:

Mr Menuhin.

Schuberts "Ave Maria".

Och nu den första insekt
som någonsin varit här inne:

"Humlans flykt".

Det var inte svårt att hitta nåt att säga
när vi var småspydiga.

-Saknar du ord nu?
-Jag letar efter de rätta.

Vi har slösat bort en massa tid.

Det är så mycket jag skulle vilja säga,
men vi har inte mer tid.

Jag tycker om den här låten
men den kommer alltid för tidigt.

-I kväll ska jag lyckas.
-Jag är beredd.

Lämna över ammunitionen.

Jag skulle vilja träffa dig efteråt,
men du vet ju att det inte går.

Vi har ju aldrig varit ensamma.

-De skulle ta ifrån mig kortet.
-Ingen behöver få veta nåt.

Till och med ens bästa vän
måste anmäla en sån sak.

Om jag bara råkade få syn på dig då?

-Då skulle det inte vara en träff.
-Jag kan inte säga hållplatsen...

Det är mot reglerna.

Men flickorna jag bor ihop med
går av vid Washington Square.

God natt.

God natt, California.

Vi ses.

-Ska vi hälsa på de nygifta?
-Vi ses på förläggningen.

Kaffe...mina ransoneringskort är borta
och det var så länge sen...

FBI, va?

Texas tycker inte om glamorösa flickor,
de skrämmer honom.

-Man vet aldrig var man har honom.
-Jag har nyckeln i andra väskan.

Jag har nyckel. Tror ni de faller
för magdansöserna i Egypten?

-Ella Sue, låste du ytterdörren?
-Det minns jag inte.

Bäst jag tittar efter.

-Det var mitt fel, jag går.
-Nej, jag gör det.

Jag var så rädd
att de skulle komma på mig.

Det där ger mig mod.

Hej, Eileen.

De kommer från kantinen,
de är tvungna att anmäla mig.

Trappan där inne leder upp till taket.
Jag kommer när alla somnat.

Säg nåt,
annars hörs det hur mitt hjärta bultar.

Ditt bultar rätt bra, det också...

-En soldat med ett sånt hjärta...
-Jag hade blivit underkänd nu.

-Mina knän skakar.
-Ska vi sätta oss?

Undrar om vi tycker om samma saker.

-Som regn...
-Vi har för lite av det hemma.

Jag tycker också om det.
Tak som glänser i natten...

Att gå i regn, andas djupt...

-Hur ser du ut utan uniform?
-Rätt så naken.

-Vad tycker du om för kläder?
-De ska vara gamla och bekväma.

-Det gillar jag.
-Hundar då?

Jag fick lov att lämna mina hundar
på stationen.

Stinsen hemma skrev att de är kvar där.

De ville inte följa med till sitt nya hem,
så stinsen tar hand om dem.

De får bo på stationen
tills jag kommer hem. Jag saknar dem.

En dag kanske vi kan
gå ut med dem tillsammans i regnet.

-Kan jag ha en verkstad i källaren?
-Jag tycker om lukten av hyvelspån.

De knastrar så skönt i öppna spisen.

Vi kan sitta framför den så här...

Det kanske är kväll
och jag har just kommit hem.

Vi har ätit middag
och sitter framför brasan.

-Jag tycker om att bada på kvällen.
-Jag duschar hellre.

Och jag tycker om badkar.
Vi skulle aldrig behöva gräla om nånting.

-Jag har aldrig friat till nån förr.
-Det skulle inte vara rätt mot dig.

Jag är din om du vill ha mig.

Jag skulle tycka om att få brev
adresserade till mrs Dakota Smith.

Tänk om du blir stjärna
och jag kommer hem som en enkel furir.

Då får det stå "Mrs furir Smith"
med jättebokstäver utanför teatern.

Vi sover nu, jag kan vara klar
klockan fem efter repetitionerna.

Det börjar redan ljusna.

-Var möter jag bruden?
-Där vi möttes, vid kantinen.

Erbjuder de mig jobb så tacka ja.

Hallå?

Hon hade inte alls nån träff
med en soldat, hon kom hem med oss.

Säg att jag hade en träff
med en helt underbar man.

Hon säger att hon hade en träff
med en helt underbar...

Gå in så länge,
jag säger till när han kommer.

-Vad gör du här ute, Eileen?
-Jag har blivit av med kortet.

-Det gör inget, jag ska gifta mig.
-Vilken överraskning! Grattis!

-Lycka till!
-Tack.

-Har du aldrig brutit mot reglerna?
-Ska vi göra ett undantag?

-Brudar ska inte vänta utanför.
-Jag hämtar henne.

Eileen...

Nu kommer de.

Hon vet om det.
Jag väntar i omklädningsrummet.

Brudgummen kommer väl
med hela kompaniet.

-Undrar hur många soldater det blir?
-Som vanligt, antagligen.

Vi hade 6 000 här under veckoslutet.

Första gången?
Vill du äta eller dansa först?

-Äta, tror jag.
-Det här är Virginia Gray.

Jag heter Don Brant.
För resten, jag vill nog dansa först.

Vi ska nog inte dansa mer nu.

Det börjar bli sent.

Du ska till foajén.

Jag lovade att leta rätt på er.

Era soldater seglade i väg i morse. Jag
har skrivit ner det de bad mig framföra.

Han från Södern sa
att han hoppades hitta er i en hammock-

-under ett magnoliaträd efter kriget.

California tackar er för att ni fick honom
att känna sig som en man.

Dakota sänder er all sin kärlek.

Han såg rätt tagen ut.

Han hoppas ni vill bli hans fru om...

...när han kommer tillbaka.

Han sa
att han kommer att älska er hela livet.

Hela livet...

Han måste få leva.

-Han måste komma tillbaka.
-Han kommer tillbaka.

Gode Gud...

När man älskar nån så här mycket...

Han måste komma tillbaka.
Det är inte rättvist.

-Nej, inte är det rättvist.
-Miss Hepburn...

Han hoppas att du vill gifta dig
med honom när han kommer tillbaka.

-Jag måste ut härifrån.
-Varför ställde du upp här?

-Jag ville hjälpa mitt land.
-Varför behövs din hjälp?

Vi måste vinna kriget.

Ja, vi måste vinna kriget,
det är därför han åker i väg.

Och därför ska du gå in dit igen.

Han älskar ju dig
och han slåss för en värld-

-där ni kan leva fria och lyckliga.

Ge inte upp, arbeta, kämpa
och be för att vi ska få en sån värld-

-för er båda, era barn
och mänskligheten i all evighet.

Amen.

I kväll och alla kvällar fram till segern-

-kommer miljoner pojkar
som California, Tex och Dakota-

-att få en stunds avkoppling
från krig och hemlängtan.

Fram till segern
kommer den här lyktan att lysa-

-och erbjuda dem skratt, musik,
vänskap, skönhet och något att minnas.