All language subtitles for Kalifat.S01E03.SWEDiSH.720p.WEB.x264-NORUSH

Gruppen fungerar
som en stab för Resenären–

–som ska utföra terrorattentatet.

–Alla är så fett lurade.
–Folk i Sverige fruktar religion.

–Är du muslim?
–Absolut.

–Alltså troende?
–Ja.

Jag med.

Han är inte allvarligt skadad. Här.

Ge honom två,
så sover han som ett barn.

–Är dina ögon lika vackra än?
–Ut!

–Han är helt sjuk i huvudet. Farsan!
–Kom, vi åker hem till mig.

400 kg konstgödsel, står det.

Du har varit fantastisk, Pervin.
Jag ska se till att du kommer hem.

Ahmed: Hej, Pervin.

Vem var det?

Snackade du med snuten?
Snackade du med snuten i Sverige?

Vem?

–Hur mycket vet de?
–Jag vet varför du är här.

Du ska ändå dö.

Hallå.

–Pervin, vad har hänt?
–Jag dödade honom.

–Vem?
–Jag var tvungen.

–Vem?
–Ahmed.

Han hörde mig prata med dig.
Jag hade inget val. Han våldtog mig.

–Okej. Vi löser det här.
–De dödar mig...

De tar Latifa och avrättar mig.
Vad ska jag göra?

–Det är blod överallt...
–Lyssna på mig. Vi löser det här.

Hur då? Hur ska vi lösa det?

–Vet nån annan?
–Ingen.

–Var är Husam?
–Han sover.

–Du måste få undan kroppen.
–Jag kommer att dö...

–Lugn, Pervin. Jag är med dig.
–Snälla... Gömma var?

Vi kommer att lösa det här.
Lyssna på mig, jag är här. Okej?

–Jag kommer att dö.
–Nej, vi löser det här tillsammans.

Du pratade om ett tomt grannhus.
Kan du göra dig av med kroppen där?

Tänk nu.

–Jag vet inte, jag vet inte.
–Tänk!

–Okej, okej. Vänta, ta det lugnt.
–Ja, jag är här.

–En brunn. Grannen har en brunn.
–Okej, bra.

Aaahh! Det är blod! Det är blod!

Sch! Sch!

–Nej, nej...
–Det var barn och jag dödade dem!

–Älskling, du drömmer.
–Det är blod!

–Det är inget blod. Kom.
–Det är barn...

Det finns inget blod,
du drömmer bara. Kom.

I morgon...
Sch, i morgon blir allt bra.

–Han var bara fem år...
–Tänk inte på det mer, var bara tyst.

–Sch. Så, så, så.
–Det kom jättemycket blod, jag lovar.

Du behöver sova, jag lovar.
Det blir bra i morgon.

Upp nu, Kerima, det finns frukost.

Vad fin.

–Sitter den fast?
–Jag kan åka cab i den här.

Frukost!

–Var är Sulle?
–Hon kommer.

–Du måste se det i kväll.
–Tjocka gubben är läskig för pappa.

Du ska se, den är...

Vad är det där?

Sulle?

Vad har du på dig?

–Sulle.
–Det ser du väl?

–Ta av den.
–Varför det?

–Jag vill inte att du har den.
–Men jag vill det.

–Ta av den, säger jag.
–Du är inte muslim, men jag är det.

Älskling, vi var bara inte beredda.

–När skaffade du den?
–Nyligen.

–Du bara gick in och köpte den?
–Ja.

–Du fick den inte av nån?
–Vad kostade den?

–Lägg av!
–Du går inte ut med den!

–Det bestämmer inte du!
–Jo. Den stannar i det här köket!

–Käften!
–Suleiman...!

Jävla skit i mitt hem...!

–Du är så jävla otrogen!
–Håll tyst!

–Lisha... – Säg att jag har rätt.
–Våld är alltid fel.

–Jag har inte slagit.
–Du slet i den, hon fick ont.

Ska hon få gå till skolan så här? Va!

Våld är våld, Suleiman.

Aldrig en hijab. Hör du? Aldrig!

Vad ska du göra?

Du kanske kan få en ny.

–Blir du sen i kväll igen?
–Jag tror det.

–Hej då, älskling.
–Hej då.

–Vad fan gör du här?
–Jag vågade inte ringa.

Pervin dödade Ahmed i natt.
Hon högg ihjäl honom med en kökskniv.

Okej...

Han upptäckte henne när hon pratade
med mig i telefon, och våldtog henne.

Fan, det har gått för långt.
Jag måste berätta för Sara nu–

–så vi kan plocka ut Pervin
innan de dödar henne.

Helvete...

LATIFA GRÅTER

Hej, Fatima. Bra att du kunde komma.
Du, den här Raqqa-grejen är fejk.

–Fejk?
–Desinformation.

Samma grej har dykt upp i flera
andra länder, fast med andra namn.

–Och vi gick på det.
–Men det är jättemycket som stämmer.

Ja, men det är så de jobbar. De
blandar sanning med desinformation.

–Vilka "de"?
–Det vet vi inte.

–Vem säger det?
–Ursäkta?

–Att det är desinformation.
–Tror du att jag hittar på?

–Nej, men...varför skulle...?
–Du vet ju varför.

För att sprida osäkerhet och få oss
att slösa tid. Och de har ju lyckats.

De blåste oss, men sånt händer.
Vi lägger ner det här Raqqa-spåret.

–Du väckte mig inte till morgonbönen.
–Jag försökte, men det gick inte.

–Fick du sova nåt?
–Jag har ont i huvudet.

Gå och lägg dig igen.
Jag kan fixa frukost.

–Nej, det är bra.
–Vill du ha kaffe?

Ja, kaffe blir bra.

MOBILSIGNAL

Han såg blodet.
Han var drogad, men minns nåt.

–Säger han det?
–Nej, men jag ser det på honom.

–Är du säker?
–Jag klarar inte det här.

Hur länge behöver jag vara kvar?

–Hallå? Är du kvar?
–Ja, jag är kvar.

Du, jag måste fråga dig en sak.

–Dikterar nån vad du ska säga?
–Vad då för nåt?

Om Resenären,
om terrorplanerna, om alltihop.

–Vi får in mycket falsk information.
–Du tror att jag ljuger?

Nej, men jag behöver konkreta bevis,
försäkra mig om att inte bli blåst.

Jag riskerar mitt liv,
och du tror att jag ljuger?!

Jag vill bara... Pervin?

Fan!

–Så han bara tog den?
–Ja.

–Fuck. Jävla svin.
–Han är rädd.

–Alla här i landet fruktar religion.
–Han ska ge fan i din hijab.

Men jag kommer att besegra honom.
För jag har Gud med mig.

Shit...

–Hur är det hos Ibbe?
–Så fucking najs.

–Han gör kaffe åt mig, fixar frukost.
–Coolt.

Om jag gifter mig nån gång,
ska jag ha en sån man.

–Du ska sluta med cigg.
–Vad då, är det också haram?

–Ja.
–Fuck.

–Gör ni alltid som han säger?
–Nej.

–Vad gör du inte, Emil?
–Går till första bönen.

–Förlåt, Abu Jibril.
–Du måste komma upp varje morgon.

–Och ni måste lyda Musafir.
–Men varför det?

Han är utskickad av Gud för att
steg för steg leda er på Guds väg.

Han hjälper er att bli martyrer.
Och ni vet var ni hamnar till slut.

Så den väg han leder dig på
kommer att föra dig till paradiset.

Fan!

–Vad gör du, Kerima?
–Letar efter en fucking laddare.

Kan du vara snäll att sluta rota?

–Vad är det här, är de dina?
–Hur så?

Det är väl inte ens killglasögon?

Vad då, är det en gäri som varit här?
Vad hette hon?

–Äh, du, jag minns inte.
–Var hon snygg?

Hon var snyggare...utan glasögon.

Laddaren ligger i köket.

–Vet du vad jag tror?
–Mm...

Jag tror att vi ska fixa
så att du kan flytta hem igen. Okej?

–Du har inte svikit henne.
–Jo.

Jag ifrågasatte henne, jag tvivlade
på henne. Fan, så jävla oproffsigt!

Kan du inte bara förklara för henne?

Hon kommer aldrig att ringa igen.
Alltså, jag skulle inte ha gjort det.

–Okej...
–Fan, Calle, jag har förlorat henne.

–Säkert att hon inte har blåst dig?
–Ja, ja.

Allt hon har berättat stämmer,
jag vet det. Jag känner det.

Allt som hände i natt är sant.

Hon kommer att bli dödad.
Fan, det är mitt fel.

Vad betyder det? Att Sara ljuger?

Ja...

Eller att nån ljuger för Sara.

Aj, aj, aj...

Pervin! Pervin!

–Pervin!
–Ja! Jag kommer.

–Vad skriker du för? Hon sover ju.
–Ahmed är borta.

Omar ringde. Nu ska vi alla dit.

–Vad har hänt?
–Jag vet inte, han sa inte det.

Han sa bara att han är borta.

Fan...

De här jävla drönarna är överallt...

Vill du att jag ska följa med?

–Salaam aleikum!
–Du kan gå in i köket.

Hur mår du, bror?

Ahmed gick ut i går kväll vid tio.

–Sa han inte vart han skulle?
–Nej.

–Han är ofta borta på nätterna.
–Inte så här.

Har ni kollat källaren på al-Daftar?

–Man kan väl spåra hans telefon?
–Den ligger här.

–Han skulle hämta nåt.
–Jag skulle kolla al-Daftar.

–Han gick till höger.
–Till höger?

–Ja.
–Det ligger ingenting till höger.

–Husam bor ju där.
–Han har inte varit hos mig.

–Jo, tidigare.
–Jag och Ahmed gick tillsammans.

–Han kanske glömde nåt.
–Han har inte ringt mig, kolla.

–Han kanske fintade sin fru.
–Det är inget skämt!

Gå ut och fråga.

Kom in.

Han är inte hemma.

Här bor jag. Det här är min säng.

Jag vet, det är haram.
Jag ska sluta, jag lovar.

–Som att du bryr dig.
–Jag lät henne bo hos mig så länge.

–Och vem är du?
–Ibbe, elevassistent på skolan.

–Hur mycket?
–Vad då?

Cash. Du har gett henne mat.

–Nej tack.
–Du har väl ändå inga cash.

Du rör inte Kerima igen, fattar du!
Aldrig!

Nästa gång släpper jag inte.

–Förstår du?
–Ja.

Säg till om han rör dig igen.
Vi ses i skolan.

Han gick hitåt. Varför då?

Jag fattar faktiskt inte. Han kanske
skulle hit och så blev han rånad.

Men varför skulle han hit?

Dina ögon, Pervin, de är så vackra.

Tack.

Om du ljuger för mig,
så dödar jag mig själv.

–Varför säger du så?
–Men först dödar jag Latifa.

–Och sen dig.
–Varför säger du såna sjuka saker?

MOBILSIGNAL

–Jag trodde aldrig du skulle ringa!
–Varför gör jag ens det?

Ledsen, men Säpo måste verifiera
allt. Men jag är glad att du ringer.

–Så nu tror du på mig?
–Det har jag gjort hela tiden.

Det är komplicerat. Men vad händer?

–De letar efter Ahmed.
–Då har vi bråttom.

Vi?! Du blir inte halshuggen.
Ditt barn mister inte sin mamma.

–Du måste ta dig in i Husams dator.
–Har du inte förstått vad jag sagt?!

Jo, men jag måste få mer
för att kunna ta hem dig.

Vänta, vänta... Jag har en idé.

Gått bra i skolan? Hallå?

Hej, är allt okej?

Hallå.

Sulle...det är för din skull.
Bara det.

–Kan vi inte kolla på nåt annat?
–Har du senaste avsnittet?

Hellre nån komedi eller maffiafilm.

–Nej, jag vill se "Bron". Snälla.
–Ja, ja.

–Kan vi inte se den?
–Jo, vi kollar på den.

–Finns det ingen ketchup?
–Nej, inte sen flera månader.

–Gå hem, människa.
–Gå hem själv.

Jag är chef,
jag får skylla mig själv.

Vill du ha en bärs? Inget jobbsnack.

Tack, men jag måste
göra klart iranierna.

MOBILSIGNAL

–Du hinner i morgon. Kom igen nu.
–Nej, jag måste jobba vidare.

–Är du säker?
–Ja.

Då tar vi det i morgon.
Jobba inte så länge. Hej då!

Kom igen...

Fuck!

Kom igen, Pervin, ring igen.

Ååh! Ring igen... Yes!
– Hej, sorry.

Han somnade under filmen. Datorn
är på. Vad ska jag kolla efter?

Öppna mejlen.

–Det går inte, jag behöver lösenord.
–Kolla sökhistoriken i webbläsaren.

Hittar du?

Han verkar ha sökt efter skjutbanor.

LATIFA GRÅTER

–Vilka skjutbanor?
–Jag måste lägga på, han kan vakna.

–Vänta, vänta. Vilka skjutbanor?
–Jag vet inte.

–Men kom igen, ge mig nånting.
–Hedemora.

Jättebra, Pervin. Tack.

Hedemora...

Right...

Är ni tysta tillsammans nu, eller?

Tuba, du också?

Tuba, titta på mig.

Vad gör du?

–Är ni mätta?
–Mm.

Då går vi.

Calle, har du sett Fatima?

Calle? Har du sett Fatima?

–Skulle inte hon kolla upp iranierna?
–Hon svarar inte. Var kan hon vara?

Fortsätt på riksväg 70
i 102 kilometer.

–När får du tillbaka din hijab?
–Snart.

–Köp en ny.
–Han skulle ta den också.

–Om jag får tillbaka den, vinner jag.
–Fucking kaxig, vet du det!

Sho!

Jag sitter fram.

–Vart ska vi nånstans?
–Ni får se.

Har du skaffat ny lya, eller?

Viktigare än så.

Okej, mina systrar, vi är framme.
Jag släpper av er här.

Det där är Ghaddah, min goda vän.
Hon tar hand om er.

–Vi ses i skolan. Okej?
–Okej.

–Salaam aleikum.
–Aleikum salaam.

Suleika, du ska ha på dig en hijab.
– Salaam aleikum.

Jag kan hjälpa dig, kanske.

Så. Vad fint att äntligen träffa er.
Jag har längtat.

Ni ser ut precis som jag trodde.
Jättevackra.

–Ibrahim har pratat om er.
–Vad har han sagt?

Att ni funnit Gud och att ni har ett
stort intresse för den sanna islam.

–Stämmer det?
–Ja.

Ska vi gå in?

–Tack för lånet.
–Självklart. Välkomna, stig på.

–Fint. Bor du här själv?
–Ja, men lägenheten är inte min.

–Jag bara lånar den i några månader.
–Vart ska du sen?

–Hem till kalifatet.
–Islamiska staten?

Till al-Dawla al-Islamiya, ja.

–Har du varit där redan?
–Jag har bott där.

–Jag är bara på besök i Sverige.
–Så din familj är kvar där?

–Jag är änka. Två gånger.
–Vad sorgligt.

Nej, det är min största lycka.

Mina män är "shuhada'a"
– martyrer. Det finns inget större.

–Hur är det att bo där?
–Jag kan visa er. Slå er ner.

Det här är Raqqa, huvudstaden.
Det är där jag bor.

Grönsakerna.
Det finns hur mycket som helst.

Maten är helt fantastisk,
det smakar så annorlunda.

Men är det inte typ krig där?

Männen krigar, men det märks inte
i Raqqa. Det är en magisk plats.

Ingenstans känner man sig
så nära Gud.

–Men vad gör du här?
–Träffar svenska systrar.

Och kanske hjälper dem
om de vill leva för Allah.

–Där. Kolla.
–Ser du palmerna?

–Hej. Kan jag hjälpa dig?
–Vilket fantastiskt ställe.

–Är det ditt?
–Jajamän.

–Vad odlar du här?
–Gurka, tomat, jordgubbar.

Otroligt.

–Du är egyptier, va?
–Jajamän. Utanför Arish.

–Och du har lyckats i det nya landet?
–Absolut.

Det är bra. Jag ska visa dig en grej.

Kolla här.

En sån här kan du inte få i al-Arish.
Det finns inte.

Och nu är den på väg hem till
din mamma. Habiba. Det är väl hon?

–Vad ska jag göra för att slippa er?
–En enda liten tjänst.

Den är ofarlig och du får
väldigt bra betalt. Låter bra, va?

Vad?

Än sen? Du skiter väl i Milo?

Han kan fan sätta på henne
nån annanstans. Vi gjorde nyss slut.

"al-Jihad al-asghar."

Bekämpa dina inre demoner.
Bli ren, det är den enda vägen.

–"al-Jihad al-akbar...?"
–"al-Jihad al-asghar!"

–Det är ditt inre krig.
–Okej. Sa jag hur liten hans dick är?

Hej, tjejer! Har ni haft det bra? Kom
och ta en smörgås om ni är hungriga.

Roligt att du är här, Kerima.
Hur mår du?

–Bra. Går det bra med jobbet?
–Ja.

–Och skolan går bra?
–Som vanligt.

Sulle?

Ni verkar hungriga.
Fick ni ingen mat i skolan?

Kerima åt inte, som vanligt.

Sulle!

–Ni älskar ju pasta.
–Den var överkokt.

Ni är känsliga, båda två.

Kerima, äter du här i kväll?
Jag har gjort köttbullar. Och sen...

Här.

Nöjd?

Gör vad du vill med den.

–Okej?
–Visst.

Du ser, allt blir bra.
Han ändrar sig.

Okej, flickor, hjälp mig
att duka bordet. Jag hämtar maten.

Han är det snyggaste jag sett.

–Var inte det honom du såg nyss?
–Alla är skitsnygga. Värsta hunkarna.

–Om man åker dit, får man en sån då?
–Ja, typ.

Vad fuck gör vi här ens?
Kolla, skitsnygg.

Textning: Ulrika Jansson Båving
Svensk Medietext för SVT