All language subtitles for Night.Shoot.2024.1080p.WEBRip.x264.AAC-[YTS.BZ]

Downloaded from
YTS.BZ

Official YIFY movies site:
YTS.BZ

Polisen säger nu att
en provisorisk spikfälla

var nyckeln till en flykt
på en sidoväg...

Fan!

-Hör du mig? Howard, hör du mig?
-Börja du, jag vet att jag är sen.

Jag har försökt säga det
i en kvart.

Jag fick precis täckning,
eller hur, Terry?

Jävla Hooper glömde reflektorerna.
Jag fick åka till butiken och hämta dem.

-Och jag får betala det också.-Spara kvittot.

Jag ringde din mobil två gånger?
Varför har du den ens en?

Bara för att världen har utvecklats
till nästan ständig kommunikation

betyder inte att jag måste spela med.

Vi är inte skapta för att
leva bakom skärmar, Terry.

Jag tänker stanna precis där jag är,
utanför nätet. Tack så mycket.

Du är på dåligt humör i dag.

För herr Inkognito, som tycker att
ett mobilsamtal är jobbigt...

Nej, snälla.

...är du förvånansvärt aktiv
på din dejtingprofil.

Inte samma sak, Terry.
Svepa åt vänster, svepa åt höger.

Jag kan ignorera dem,
och de kan ignorera mig.

-Och de ignorerar mig.-Nej, det var dumt sagt av mig.

Det var inte meningen att
spana på din profil.

-Jag spottade ut mina likes.
-Du spottade ut...

Skit i det nu. Jag går ut till spåret
och drar upp markeringarna.

-Sen hör jag av mig igen.-Ring mig när du är vid tvåan.

Jag har kanske några andra
saker du måste ta hand om.

Kom igen.

Ser du nåt?

En praktfull hind.
Annars ingenting, som jag sa.

Varför är vi här över huvud taget?

Du vet ingenting.
Fortsätta jobba.

Varför missade den gamle
jäveln sin radiokontroll?

Ja, han slutar ju aldrig själv tjata
om Ranger-reglementet.

Fortsätt till leden.
Vi tar det därifrån.

Jag vill inte vara cynisk, men om Howards
scout-arsle inte har hört av sig än

så är han redan grizzlybete eller
i nån liknande knipa...

Hooper. Håll käften.

Herregud.

Herregud.

-Det är definitivt Howards grejer.
-Ja, garanterat.

Han kanske har spårat ett
lodjur nere vid bäcken.

Vilken bäck är det?

Terry. Hittade Howards grejer.
Vi är honom på spåren.

Uppfattat.

-Har jag fel?
-Han lämnar sina prylar i leran.

-Kan du inte ta nåt på allvar?
-Fan, jag borde vara hemma nu.

-Varför använde han inte sin...
-För helvete.

Tjena, grabbar.
Bra dag för sånt här, va?

Fiskeområdet ligger på
andra sidan nationalparken.

-Hur kom du över till den här sidan?
-Jag vandrade och letade fiskeställe.

Fåt jag inte fiska här,
så drar jag vidare.

Vi letar faktiskt efter en parkvakt.

Vi hittade hans saker på stigen.
Har du sett honom?

Fan också.
Nej, jag gick inte längs stigen, tyvärr.

Från vilket håll kom du?
Är du från trakten?

Om jag sett nåt skulle jag säga det.

Men jag valde bara fel
ställe att fiska på.

Vi går till flodstigen, så kan
vi gå tillbaka till ditt läger sen.

Visst, chefen. Du visar vägen.

-Varför i helvete måste jag hugga honom?
-Förlåt.

För helvete!
Jag hade det under kontroll.

Hej, Joe. Var snäll och svara.
Det här är basen. Kom

Vad gör du här egentligen?
Jag trodde du hade dumpat snubben.

Nej, grabben gör det.
Åh, förlåt. Jag trodde de var skurkar.

Okej. Booker, jag skickar in andra
teamet. De närmar sig leden nu.

Fan... Jag blir alltid trött på stället.
Det har aldrig känts som hemma.

Du har missat en del.
Ta dina prylar.

Nu drar vi.

SEX VECKOR SENARE

Psst. Kom igen.

Ja! Det var fantastiskt.

-Fick vi det?
-Ja. Niko, funkade det för dig?

-Vi kanske måste vänta en minut?
-Det är en del av processen.

-Var det tillräckligt starkt?
-Det var det. Jag orkar inte göra om det.

Lägg av, du älskar det.

Vi tar en tagning till.
Det här vill jag ha ut av den...

Vi har vår tagning.
Föreläsningen börjar snart.

Det var jättebra, seriöst.

-Är du säker?
-Absolut. Jag blev själv rädd.

Ingen kärlek till ghulen.
Jag gav verkligen allt.

-Du överträffade dig själv. Kanon.
-Varför är vi vänner?

SOUTHEASTS KONSTINSTITUT

TJ Campbell. Varsågod.

Okej, TJ.
Jag är så ledsen att du fick vänta.

Vår prioritet vid alla övergångar är
att komma ikapp och välja inriktning.

Vår unika läroplan inbjuder till att
studenterna får känna sig för först.

Jag gör vad som krävs
för att behålla stipendiet.

Okej, du är vår nya
student-konstnär-idrottare.

Vi vill lägga tonvikten på
kreativ utveckling här.

Jag är ny på det här
kreativa köret.

Åh, baseball... Varför Southeast?

Jag skadade axeln förra säsongen,
så det här är mitt sista erbjudande.

Är det inte fantastiskt? Vi sätter dig
på några grundläggande kurser.

Det har just blivit en plats ledig
i den här. Gillar du film?

-Visst, ja.
-Okej, då var allt klart.

Konsthistoria och amerikansk
litteratur börjar imorgon.

Du har introduktionskursen
i dokumentärfilm om...

-...20 minuter. Skynda dig, TJ.
-Okej.

Lycka till.

Är du Brandon? Kom in.

Jag kan inte tro att du gör det här.
Du har alltid älskat mig.

-Är det för mycket?
-Jag tycker det var bra...

-Vet du var screeningrummet är?
-I nästa byggnad.

Ja, det är helt normalt.

Jävla psyko.

-Jag var människa mot zombies förra året.
-Förra året var du en jävla psyko.

Kom igen! Det här är
året då vi ska göra avtryck!

-Vi känner oss alltid väldigt avslappnade.
-Det är nu det verkligen gäller.

INTRO TILL DOKUMENTÄRER

Okej, hörni, sätt er till rätta.
Vi börjar snart.

Kursen, som ni förhoppningsvis redan vet,
är en introduktion till dokumentärfilm.

Så här börjar all film. En människa,
en kamera, som filmar riktiga människor.

En dokumentärfilmare.

Vi tar inspirationens ljus och håller
upp det i de mörkaste, mörkaste hörnen

för att hitta dessa berättelser.
Ja? Det är intimt, verkligt berättande.

Oavsett om det är i en krigszon,
en djungel eller till och med här.

Till och med här hemma.

En ganska stark inledning, eller hur?

Åtta kameror, kraftfulla objektiv, filmande
dygnet runt, sju dagar i veckan i flera år

för att fånga de bilder ni just sett.
Denna stad blev en fristad för självmord.

I denna park hänger en hemmafru sig.

Teamet kom tyvärr för sent för att
fånga denna brodrottning.

En gentleman hoppade mot sin död.
Byggarbetare. Också för sent.

Eftersom jag fokuserade på bron
i sex veckor, satt de och tittade.

Tills en ödesdiger dag, en märklig
gammal kuf tog hans plats vid bron.

Vad tycker ni om innehållet och
engagemanget för att fånga dessa bilder?

Anmärkningsvärt, eller hur?

Okej, tankar. Vilka hinder måste
våra filmskapare övervinna?

Ja, tack.

Det känns som att man måste filma
i veckor utan att få en enda bra tagning.

Veckor, om man har tur.
Månader, ibland år.

Det är hängivenheten till hantverket.
Det är det vi lär oss idag, eller hur?

Nån annan? Ja...

Engagemanget är imponerande,
men verkar det inte lite galet?

-De väntar på att nån ska hoppa och dö.
-Det gör de inte. Såg vi samma film?

En rå, oklippt inblick i nån
som bestämmer sitt öde?

Hur deprimerande det än var,
så var det otroligt att se.

Jo, men överskrider det inte nån gräns?

Döden är verkligt, eller hur?

Kanske är jag en gammal dåre.
Förstör personens död själva projektet?

-Kom igen, nån vi inte har hört från.
-Du, där. Du som gömmer dig.

Jag förstår vad hon menar.
Det verkar vara en moralisk gråzon.

Jag vet att han skulle ha hoppat.
Kameror eller inga kameror.

Det verkar som om filmteamet är för
långt borta för att kunna hjälpa till.

Men om man står bakom kameran,
är man väl inte glad om nån dör.

När man lagt ner allt arbete vill man
se nån falla. Annars är det meningslöst.

-Det är min poäng. Det verkar sadistiskt.
-Kan vi bara växa upp lite?

Jag älskar er entusiasm. Det är precis
vad jag vill se under den första veckan.

För vi ska gå rakt på sak.

Ni ska bilda era egna grupper.
Ni ska hitta era egna berättelser.

Ni ska berätta era sanningar för mig.
Det kommer att bli väldigt spännande.

Det första ni ska göra är att
dela upp er i grupper och hitta en plats.

-Hej, behöver du en grupp?
-Va?

-För projektet?
-Ja, jag antar det.

Tack. Jag heter TJ.

Jag är Elisha, häng med mig. Jag behöver
en nån som kan hålla Zach i schack.

Ja. Han verkar...

Han är bra på det han gör.
Han är bara jävligt envis.

-Okej, vad gör du?
-Vet inte än. Jag ska spela baseball.

Jag trodde inte att du var en sportfåne.
Okej, nu kör vi, Babe Ruth.

Det...är en basebollspelare, va? Okej.

Vi har vår femte medlem.
Det här är TJ. Zach, Olivia och Niko.

-Så, vad är ditt fokus?

-Okej, dags för brainstorming.
-Tack igen, hörni. Lång dag.

Du har tur. När Olivia säger brainstorming
menar hon oftast att det är supardags.

-Ni konststudenter är galna.
-Vänta bara.

INSPELNINGSDAG 1

Jag har det. Kör på.

Schwarzenegger är i "Terminator"
med Linda Hamilton.

Linda är med i "Dante's Peak"
med Pierce Brosnan.

-Brosnan gjorde "Goldeneye" med Judi Dench.
-Dame Judi Dench för dig. Visa respekt.

Hon är med i "J. Edgar" med DiCaprio
och Linda Carter...

Det är en gåva.
Jag vet inte varifrån jag fått den.

Han är bara sur
för att du kan mer om film än han.

Trivia är inte samma sak
som riktiga filmer.

-Jag är bara smartare. Acceptera det.
-Ja, som du vill.

-TJ. Baseball?
-Ja, sir.

Jag glömmer att vi har riktiga sporter här.

Det verkar som om folk gillar en massa saker.
Som knäppa Nerf-krig.

Det är människor mot zombier.
Nördarna är stora här.

-Jag kände att ni inte skojade.
-Det är faktiskt ganska roliga.

Så du kom inte hit för att
studera film eller design?

-Nej. Är det okej ändå?
-Självklart. Vi ska göra en konstnär av dig.

-Kanske en skådis. Du är ganska söt.
-Tack.

-Åh, Olivia, herregud.
-Han behöver inte bestämma sig nu.

Okej, det är dags för drinkstorm.
Fokusera.

Du bara säger vad du tänker på.
Är din idé den sämsta, dricker du.

Låt oss komma på några bra idéer.
Vi måste marknadsföra oss själva.

-Okej, vi är redo. TJ, du börjar.
-Okej.

nåt om människor mot zombies.
Lite för nördarna.

Ingen dålig idé...som ett krigsdrama.

Okej, Elisha.

Vi följer en internationell students
första erfarenheter av livet i Amerika?

-Det är ganska bra.
-Tråkigt.

-Lamt
-Kom med nåt bättre.

-Jag har inget.
-Niko, kom igen.

En dokumentär om en annan
grupp som gör sin dokumentär?

-Drick igen.
-Okej, jag har en idé.

-Varför inte göra nåt om hemlösa?
-Åh, Gud, nu börjas det.

Vi passerade en kille på vägen hit
som pratade med sig själv.

Det var lite läskigt.
Jag tror det finns nåt där.

Ja, men det är skillnad på
psykisk ohälsa och hemlöshet.

Jag försöker inte jävlas med pk-polisen,
men det var fascinerande.

Eller nåt lite mindre mörkt.
Dokumentera konstutställningen.

-Så fan heller.
-Showerna kan vara tårdrypande.

Låter som om nån vill ha sitt
uppträdande som en del av filmprojektet.

-Nu får du dricka.
-Niko då?

Jag föredrar mörkt tunga idéer framför
melodramatiska teaterungar.

-Jag pratar inte om dig nu.
-Drick!

-Drick!
-Drick!

Åh, det är vodka.

-Elisha, sakta ner. Stanna bilen.
-Okej, jag stannar.

ALLA ÄR VÄLKOMNA HIT

-Hej, har du kameran med dig?
-Alltid.

-Niko, sätt på ljudet på din telefon.
-Varför?

Dokumentären.
Jag tror vi har hittat den.

-Vad? Zach!
-Vart ska han?

-Zach! Vart ska du?
-Varför gör han så här varje gång?

-Behöver du utrustningen?
-Jag antar det.

Vem gör så där?

Fan också.

Zach, vad gör du med...

Verkligen?

-Åh, fan.
-Varje gång. Så jävla envis.

Jag sa det till dig. Och du trodde
inte på mig. Men när du ser det...

Lugna er.

Ja, lugna er. Jag visar bara
filmkillen hela min trädgård.

Det här är Troy. Han visade mig just
sitt läger här i området.

-Ska vi börja filma lite B-material?
-Är ni alla med i filmen?

Du är min man.
- Hej, Niko, håll dig nära med ljudet.

Liv, fråga honom om hans livsstil.
Hur det är här och sånt...

-Liv. Trevligt att träffas.
-Detsamma.

Följ med mig dit bort, raring.

Jag var där tvärs över gatan.

Men den jäveln Steve kom över
och försökte bestämma allt.

Så jag flyttar mig hit
och letar upp en trevlig plats.

Allt som ljuset faller på är mitt rike.

Ser du det där? Det är
mitt. Trädet där? Det är mitt.

Spännande.

Det stör mig när Zach har rätt.
Jag menar, det här är definitivt rätt.

Ja, du vet vad du ska göra när jag
fortsätter.

-Hej!
-Maria, kom igen!

-Hur är det?
-Försöker bara hålla mig varm.

Jag förstår.

Du råkar inte ha en tändare? Tändstickor?
Jag funderar på att göra upp en eld.

Nej. Men vi ska göra upp
en eld där nere.

-Häng på.
-Verkligen? Är du säker?

-Oroa dig inte, chefen. Kom igen.
-Tack.

-Hur är det ikväll?
-Inte så dåligt.

Jag förstår.

Hej.

-Det är bra grejer.
-Jag gillar din skjorta.

Tack.

-Tack.
-Glöm det. Vi är inte barbarer.

Jag säger alltid att jag inte är hemlös.
Jag har bara problem att hitta ett ställe,

Det gillar jag. Den ska jag använda.

-Så vad för dig hit?
-Ibland måste man bara ge sig av.

-Ge sig av.
-Ja.

-Jag förstår, men varför hit?
-Gud valde den här vägen åt mig.

-Jo, det är vackert.
-Ja, det är det.

Underbart. Jag kan inte tänka mig ett
bättre ställe att komma tillbaka på.

-Vad menar du?
-Jag har nått botten. Måste hitta ett hem.

Det här är mycket bättre än
stället jag bodde på igår natt.

Det här stället är ett paradis
jämfört med det.

-Så du har nått botten?
-Ja.

Det som är bra med det är att när
man väl är där måste man uppåt.

Och det kan bara bli bättre, va?
Bättre än vi har det?

-Nej, så menade jag inte.
-Kom igen nu. Det är ingen fara.

Jag har bara lite
problem med det du sa.

-Vi är ingens botten.
-Jag menade inte så.

Det gjorde du. Eller hur?

Vi är inte här för att hjälpa dig på fötter.

Det här är mitt hem.
Vi är fria här.

Tagga ner.
Du fattar vad jag menar.

Okej.

Ta dina grejer och stick härifrån.
Hitta en fin övergångsbro.

-Jag menade inget.
-Gå.

Tio.

Nio.

Åtta.

Sju.

Sex.

Fem.

Stopp.

Titta inte.

Fyra.

Tre.

Två.

Ett.

-Stick och ha kul.
-Ja!

Spring!

Hoppsan!

Det är riktigt bra, hörni.

Det är väldigt intressant.
En annan värld som vi inte känt till.

Ni har en chans att göra det här till
mer än bara ett klassprojekt.

Men om ni vill att det ska bli fantastiskt,
måste ni engagera er.

Okej, stick. Jag har annat för mig.

Dra!

-Hur är läget, chefen?
-Kul att se dig.

Hej. Hur är läget?

Vi gör en film om ert kollektiv.
Skulle ni vilja prata med oss?

Okej.

-Jag heter Zach, förresten.
-Ja, Steve.

Ja, kom igen.
Kom igen. Det här är Doc.

Ja, kom igen. Sätt er.

-Ni har tagit med en hel bataljon.
-Det är bara resten av filmteamet.

Och det här är vår skådespelerska, Olivia.

-Jag har aldrig träffat en skådespelerska.
-Trevligt att träffas.

Varför berättar ni inte för
Olivia om ert hem här?

Vi pratade med killen på andra
sidan fältet igår, och han sa...

Han är en falsk jävel.
Han kommer att...

-Nej... Jag tänker inte säga det ordet.
-Säg vad du vill.

Tro inte ett jävla ord av vad han säger.
Gör det inte.

-Det finns några bra människor här.
-Jag får mycket respekt här.

Men den person jag inte har
nån respekt för är Troy.

-Varför inte?
-På grund av en tjej!

Jag byggde stället för länge sen
åt en tjej som hette Angel, okej?

Så det är lite svartsjukedrama.
Sånt händer alla.

Det verkar som om din by
sträcker sig ganska långt in där.

Det är inte vår by.
Det där kallar vi för centrum.

Det är byggt som en liten kåkstad.
Med ett gemensamt område i mitten.

-Så varför är ni här ute?
-Det är säkrare. Det är en soldatgrej.

Vi är inte paranoida eller nåt.

Vi funderade på att kolla in det
lite senare idag. Går det bra?

Ja, vidga vyerna lite.
Det är lugnt.

-Ställer utryms ändå under dagen.
-Tack så mycket.

SKAFFA VÄNNER FÖR LIVET

För en tjejs skull. Det är ganska gulligt.
Precis som alla andra.

Ja, men de behöver inte oroa sig
för jobb eller studielån.

-Steve varnade oss dock.
-Nej, han sa att det var lugnt nu.

Zach, om det är lugnt nu,
så är det inte alltid lugnt där.

-Jag säger bara att vi ska vara försiktiga.
-Vi ska vara försiktiga.

Jag har ju kollat upp allt.
Kom igen!

Ja, det verkar vara det Ludvik vill ha.
Den nya killen fattar grejen.

-TJ jobbar också, vet du.
-Han kallade mig ljud-nissen i två veckor.

LJUSARE DAGAR

-Vad häftigt det här är.
-Grabbar, visa respekt.

Det gör vi. Det är häftigt.

-Ludvik kommer att bli helt galen.
-Det kan du skriva upp.

TJ, ta en bild.

Hur är läget?

Det här är fantastiskt.

-Tjena. Är du okej?
-Frank, gå och virka.

-Hej.
-Ni ser inte så hemlösa ut.

-Från konsthögskolan?
-Ja, jag heter Zach. Det här är Olivia.

Vi har Elisha här och TJ på de andra
kamerorna. Och min kompis Niko på ljud.

Ska ni göra en film om
läskiga hemlösa?

-Nej, jag...vi gör en...
-Vi vill bara berätta din historia.

-Vad det nu än är.
-Inget illa menat.

I så fall är jag född till
att vara stjärna.

Jag är Alice.

Bara så ni vet, det är inte alla som vill
ha brackor med kameror här.

Ja. Kom igen. Jag vet att ni tror
att vi bara chillar här, men...

Vissa har inte familj
som hjälper till när det blir jobbigt.

-Och man kan ju inte sluta leva, eller hur?
-Alice, du är väldigt modig.

Att ha idioter till föräldrar gör mig inte
modig, men tack, raring.

Okej, det här är vårt hem.
Kom igen.

Det här är vår generator. Den är gammal
och sliten, och man måste spara till bensin.

Men det är riktigt skönt på natten om man
vill titta på TV eller lyssna på musik.

-Tittar ni på TV här ute?
-Vissa tittar på film om de hittar nån tv.

-Gud, jag älskar det här stället.
-Det är väl inte så illa?

Min rumskompis Bubba.
Den bästa rumskamrat jag haft.

-Han har aldrig stulit nåt från mig.
-Han är söt, eller hur? Så söt.

Jag ska visa mitt tält.
Kom, Olivia.

Jag brukar ta av mig skorna,
men det här är ett speciellt tillfälle.

Det här är mitt hem. Det där är
mina hårgrejer. De håller mig snygg.

Mina extra kläder, kastruller och
stekpannor. Man måste ju äta.

Och det där är min lampa.

LÅT OSS ÄTA LUNCH
DU-BJUR

Du behöver ingen kanin.
Du kan inte ta hand om dina egna grejer.

Det är verkligen konstigt.
Vänta!

En skruvad snubbe där.
Den jäveln tog en bild på mig.

-Var inte så nervös, mannen.
-Jag hajar, mannen.

-Hej! Hur är läget?
-Vi filmar bara.

Ja. Ni är inte de första ungdomarna
som springer här med kameror.

Jag har inte sett många komma så här
långt in. Ni borde vara försiktiga.

-Är vi i trubbel, eller...?
-Åh, nej, nej, nej.

Jag patrullerar lägren runt staden.
Så jag gör bara min runda.

Skulle du vilja göra
en intervju nån gång?

Det skulle vara coolt att prata om
farorna med jobbet eller nåt.

Visst, mannen. Det är ett farligt jobb,
men... Jag visste det när jag började.

-Har du sett nåt otäckt här ute?
-Folk blir rånade då och då.

Ibland måste jag konfiskera en
kniv eller en pistol.

Vanligtvis är det bara nån paranoid
veteran som vill skydda lägret.

-Kan inte staden göra nåt?
-Du ser stadens hjälp.

Hej, jag vill bara att du köper
pizza på vägen hem.

Okej, killar. Jag måste
gå lätta. Här är mitt kort.

Hör av er om intervjun. Var försiktig
på vägen. Ha så kul, hörni!

Schysst.
Synd att vi inte filmade, va?

-Jag filmade faktiskt.
-Nya killen! Bra jobbat!

Han verkade trevlig. Vi kanske kan se
om han kan följa oss ut nästa gång.

Vi kan inte visa oss här med polisen.
Folk är redan tillräckligt nojiga.

Han sa att det finns vapen där.

Han pratar om galningar som Troy.
Och Steve kanske går över gränsen.

Så det här är hemma.
"MTV Cribs, Cribless Edition".

Jag skulle kunna titta på det här.
Jag säger inte bara det för er skull.

En intervju med polisen, några uppföljningar
med Alice, jag tror vi är hemma sen.

Det är inte allt.
Vi kan prata om det senare.

Jag packar ihop. Vi kanske
kan ses på Murphy's.

-Låter bra.
-Är det okej? Cool.

-Vi ses. Hej då, Liv.
-Så hon får sitt eget hejdå nu.

-Jag måste också gå. Repetition.
-Lycka till.

Jag förstår aldrig varför det är bra.

Hur är läget? Hej.

Bubba. Hur är det?
Äter du goda morötter?

-Knack, knack.
-Snygga konstapeln.

-Hur är det, Alice?
-Bättre nu. Uppför sig alla?

-Det verkar så. Frågan är om du gör det?
-Alltid.

Så om jag tittar här, kommer jag inte
hitta nåt vapen eller nåt, eller hur?

Kom igen. Jag gör inte sånt längre.

-Då finns det ingen anledning till oro.
-Tja...

Alice? Ge mig den.

Kom igen. Kom igen, Alice.

Okej, kom ut. Kom igen.

Alice, nån kan bli skadad.
Den du stal den från kan skada dig.

-Du vet inte hur det är här ute.
-Du vet att jag gör det.

Okej, förlåt.

Men jag är härute ensam varje natt.
Det kommer nya ansikten varje dag.

Vad ska jag göra?
Hur ska jag skydda mig själv?

-Menar du allvar?
-Inte ett ord, okej? Då är jag körd.

Bara i nödfall.

Allvarligt, bara i nödfall.
Om nån frågar har du hittat den.

-Okej?
-Okej.

-Nu bryter du mot reglerna.
-Få mig inte att ångra det, okej?

Okej. Allvarligt nu.
De här cyklarna?

De är väl inte alla stulna?
Snälla, säg att de inte är stulna.

-Jag menar allvar. Kolla in.
-Definiera stulen.

Är det lugnt där, okej.

Jag vill att ni kommer ihåg vilka
era vänner är härute.

Låt inte de bortskämda små skitarna
med kameror komma nära mitt hem.

Du säger ingenting.

Du tänker bara. Jag lyssnar.

Har de tv därute?

Du sover inte där.
Du kan knappt ta hand om dig själv.

-Jag tror att det kan vara lugnt.
-Vad är grejen?

-Jag har slutat försöka lista ut det.
-Du är knäpp.

-Hej. Hur gick det med basebollen?
-Det gick bra.

Jag är mer uppspelt över projektet
än laget. Vilket är olikt mig.

Jag vet inte. Du kanske är mer
konstnärlig än du trodde.

Ja, för fan.

Hej. Hur gick teaterövningen?

Vi kallar det faktiskt för repetition.
Men det gick jättebra.

-Ni måste komma på premiären.
-Visst. Är det en pjäs?

Det är Chicago, okej? Hon spelar
en rysk tjej som inte dödar sin man.

Hon är ungerska.

-Han sa rysk. Hon är ungerska.
-Och du är jättebra.

Men jag tycker att din roll som berättare
i den kommande indiefilmen

Tälten bland Träden.

-Nej, det där sög.
-Arbetsnamn. Dra åt helvete.

Jag tror att filmen kan vara ett sätt
för oss att slå igenom i branschen.

Om vi gör nåt legitimt, nåt som
bara väcker lite uppmärksamhet,

blir det en merit innan du tar
examen. Vad är det vi inte förstår?

Om du fortsätter vara
nedlåtande skulle du få näsblod.

Vi lyssnar, okej?

Det bara två
sätt att göra det här på.

Alternativ ett:
Vi speglar vardagslivet.

-Fan, ska jag ta anteckningar?
-Nej.

Eller, mer specifikt, den personliga
resan, där vi följer en individ.

Vi ser dem kämpa och överleva.

Kanske blir Alex nästa vinnare
av The Voice eller nåt.

Jag tror inte att vi har tillräckligt med
tid för en känslofylld handling.

Vad sägs om mindre historier?
Rivaliteten mellan Steve och Troy, typ.

-Alice som den knäppa mamman i lägret.
-Ja, allt det kommer att finnas med.

Men det finns inte tid att se nån
vända sitt liv i tredje akten.

-Det är bara så det är.
-Jag blev hög häromkvällen.

Jag hittade en tysk dokuserie om en blind
kille som flög runt jorden i en ballong.

-Väldigt inspirerande. Jag grät.
-Precis vad jag menar.

Bästa alternativ är det första.
En dag i livet.

Vi imponerar på folk med en rå bild av
livet i skogen.

Vi har ganska coola grejer.

Folk är vana vid fantastiska saker, okej?
Inte bara "ganska coola".

Jag har sett nyheterna gå under
täckmantel i drogkarteller och sånt.

-Vad föreslår du?
-Tittar du verkligen på kvällsnyheterna?

Det här är vad jag föreslår.

Vi drar dit och slår upp våra egna tält.

Vi visar folk exakt hur det är att
leva ute i skogen, okej?

Och vi kan visa Olivia så att tittarna
kan sätta sig in i nån annans situation.

Vi kanske till och med kan sätta upp några av
våra rörelsesensorer med mörkerseende.

För att bygga upp en känsla av
hur kuslig den här platsen är.

Då kommer vi verkligen imponera på folk.
Kanske höja skräckfaktorn.

Använd den där snuten
för att höja faran...

Zach, sluta.

Jag hör vad du säger, men vi ska
inte tillbringa natten i skogen.

Jag visste det.
Jag visste att du skulle vara sån.

Vadå, en förnuftig, rationell människa?

Ja, för du är ju den förnuftiga
i gänget, Elisha.

Verkligen?

Jag säger bara att det inte är
värt att göra om vi inte gör det rätt.

Ett stort drag för att imponera på Ludvik
och festivalerna, och sen är vi hemma.

Du är en idiot. Och vi ska inte
tillbringa natten i den jävla skogen.

Okej.

Om du vill vara medioker
är det ditt problem.

-Kom igen, snälla.
-Nej, jag klarar det själv.

-Elisha...
-Det är okej.

-Vad hände?
-Inget bra, mannen.

Han kommer att ta sitt förnuft till fånga.

-Jag är ledsen. Jag känner att jag borde.
-Okej.

Bra.
Konstapel Hodges kan vi ses klockan 10.

-Filmar vi fortfarande? Typ...
-Zach lugnar sig. Säg det till honom.

-Jag ska prata med honom, Elisha.
-Det är okej.

Jag kommer strax tillbaka.

-Fan...
-Vad fan var der där?

Det är inte min sak att berätta,
men det blir värre om du inte vet.

Förra året var Elisha tvungen att
ta en paus från skolan ett tag.

-Varför? Vad var det som hände?
-Hon mådde psykiskt dåligt.

Hon är stabil nu. Hon får rätt medicin,
men det var jävligt läskigt ett tag.

Fan. Herregud.

Prata om det. Jag hörde det.

Och Gud ser Herren.
För du är kung.

Hallå!

POLISENS HÖGKVARTER

Zach. Vad fan, kompis.

Vi är på polisstationen för
intervjun. Var är du?

Åh, fan. Förlåt.

Ni klarar er väl med Alex?

Så jävla bakis. Det är bara
en intervju. Vi ses sen, eller hur?

Du måste ta det lugnt med Elisha.
Du kan inte bara...

Ja, jag vet, jag vet.
Jag pratar med henne om det senare.

Okej, kompis. Ha det.

-Okej, du är klar.
-Det här är spännande.

-Vill du att jag ska titta däråt?
-Titta bara på mig. - Klar?

-Nu kör vi.
-Okej. Vi börjar med ditt namn.

-Polisassistent Malcolm Hodges.
-Vad är din roll i de hemlösas läger?

Jag är den utsedd att
patrullera hemlösas läger

-Och hur många poliser är ni?
-Åh, det är bara jag.

Det är lite av en enmansgrej.

Hur är din relation med människorna
där ute? Är den vänskaplig?

De flesta vet att det bara är en del
av jobbet. Man lär känna folk.

-Gör du många gripanden?
-Det är ju oftast sista utvägen.

De flesta här vill ju göra nåt
annat och komma vidare.

-Ursäkta. Har det med lägret att göra?
-Det är bara en hobby.

Där nere blev hon räddad av sin bonnläpp
till bror. Det var inte jag som sa det.

Hon knivhögg sin mamma för en jävla
barbiedocka när hon var åtta år gammal.

-Herregud, otroligt.
-Niko.

Sen sköt brorsan
två poliser när han räddade henne.

Och nån annan galen
fånge flydde med dem.

De har flyttat från plats till plats
och bara ställt till med kaos.

Det är så sjukt.
Det är galet.

Det är verkligen hemskt
det som hände med de där poliserna.

Jag kan ha sagt för mycket.

Ni skulle bli förvånade över hur
vanligt det är med fängelseflykter.

-Sluta.
-Okej, vi kanske ska gå tillbaka till...

Vill du verkligen bli chockad?
Jag menar, över sex fångar rymmer

...varje dag, nånstans i det här landet.

-Det är sant. Det är det.
-Jag gillar inte det.

Jag minns inte vem som sa det till mig.
Men det är sant.

Memorandum skickas ut, alla håller
ögonen öppna. Det händer hela tiden.

-Sjukt, har du nåt emot det?
-Varsågod...

Förlåt, det är lugnt.

Vet du vad?
Jag gick lite för långt. Det är bara...

Jag vet att jag jobbar i branschen,
men jag är en stor fan av riktiga brott.

Jag har jobbat på min
egen podcast och allt.

Jag kallar den Cold Case Cop.

-Lägg av.
-Jo.

De kommer inte låta mig
jobba med sånt.

Jag får ta hand om
stulna trädgårdsstolar, typ.

-Bråk på hemlöslägret?
-Det är alltid nåt slagsmål att reda ut.

Folk med psykiska problem.
Precis som i alla delar av samhället.

Vad fan gör sysslar du med?

-Är du okej?
-Ja, det är lugnt.

-Läget, slashasar?
-Så oproffsigt.

-Jag fattar. Jag är en skitstövel.
-Du vet du i alla fall.

-Jag skämde ut mig inför TJ.
-Han använde mitt riktiga namn och allt.

Andra dagen, otroligt.

Niko, du är min favorit.
Gräla inte framför barnen.

-Ja, förlåt att jag svek er. Det blev sent.
-Det förstår jag.

Håll käften.

-Vart tog du vägen?
-Jag var här.

-Vad sa du?
-Herrejävlar. Det är ju fantastiskt.

-Du vet att du är galen, va?
-Men det ser häftigt ut, va?

-Det ser jättebra ut.
-Är ni redo att dra?

Ja, kom igen.

Vänta. Det är väl bra mellan oss?

Ja.

Okej, så planen är...att göra det
så mörkt och hotfullt som möjligt.

-Zach...
-Vi behåller de udda karaktärerna.

Vi får dem att framstå som
ensamma blommor i ödemarken.

-Jag hatar när du pratar så här.
-Vill du att de ska tro att vi är galna?

Har du nånsin funderat på hur
vi utnyttjar dem?

Att få dem att verka mörka och hotfulla
när de är snälla, kämpande människor.

Det är inte så vi säljer det här.

-Det måste vara mörkt, okej?
-Okej...

Mörka, kusliga bilder av rostiga vindspel.
Vi fattar, nu kör vi.

Tack.

-Snyggt och rått.
-Tack, Zach.

Hallå där!

Hej, hur är läget?

Vi filmar bara en liten film.

-En film? Jag älskar film.
-Jaså? Vilken är din favorit?

Jag gillar Avengers. Du vet,
Captain America, Black Widow, Thor.

-Den minns jag.
-Åh, vad kul. Har du sett den?

Jag kan verkligen springa...fort.

Ja. Det är coolt.

10-11 mil. Jag kan om jag måste.
Jag tränar på det.

-Jag vet hur man gör.
-Tack för att du pratade med oss.

Ibland kan jag inte... Jag kan inte höra
för alla myror i öronen.

-Gå däråt. Det är nåt som är fel.
-Hurså?

Vad är det med henne?

Myror i öronen.

Sluta! Nej!
Ta inte bilder på mig!

-Allvarligt, Zach.
-Oroa dig inte.

Det är lugnt.
Oroa dig inte för det.

Allvarligt, kom igen nu.

Zach. Snälla.

Kom igen.
Var är den jävla begravningen?

-Sluta. Det var läskigt.
-Det var helt jävla galet.

-Det var guld värt.
-Du behövde inte reta upp henne.

Vadå? Jag riktade en kamera
mot henne i typ två sekunder.

Du har rätt, va? Som vanligt har du rätt.

Det är precis den typen av galna
grejer vi behöver. Säg att jag har fel.

-Det är sant.
-Du tänker bara på dig själv.

Hon är sjuk. Det är sorgligt. Och det
var lite för mycket, okej? Du har rätt.

Det enda sättet vi kan hjälpa henne på,
är genom att berätta hennes historia.

Det är det enda sättet man kan
hjälpa nån.

Ja.

Vi har kommit mycket längre än jag trodde,
så vi kan väl ses ikväll?

-Okej, det gör vi.
-Jag visste att Sporty Spice var på.

-Det låter jättekul.
-Elisha.

Kom igen. Du vet att du vill.
Du vill festa. Jag vet att du vill.

-Kom igen.
-Sluta. Okej, jag kommer.

Vi drar. Vi måste fixa nåt att dricka

och en konstinstallation som vi
gör om till ett beer pong-bord.

Jag är försten upp på bordet.

Förlåt. Det är automatiskt.
Flytta på dig. Flytta på dig.

-Såg du det?
-Bli inte för kaxig nu.

-Vill du ha?
-Vi vill inte skämma ut dig.

-Atleten är här. Samling runt bordet.
-Nästa gång, min vän.

-Du kan ta hans plats.
-Stick och brinn, Mac.

Allvarligt?
Okej, visst. Jag får väl köra solo.

Vill du ha? Du är med. Kom igen.

Han är för mycket.

-Påfyllning, chefen?
-Du är ett helgon. TJ, det här är Kelly.

-Hej, så du är baseballfan.
-Ja. Men mer på ett sentimentalt sätt.

Min pappa tog med mig på matcher när
jag var liten. Hjärntvätten funkade visst.

Jag trodde ingen här var sportintresserad.
Jag flyttade hit för basebollens skull.

Häftigt. Jag har fortfarande inte
varit på nån match...

Har du glömt att vi har ett lag?
Inte ens en baseballfan bryr sig.

Sportkillen här försöker vänja sig vid att
han inte är den coola längre.

-Åh, det är så synd om dig.
-Jag klarar mig.

-Dags för en ny omgång.
-Jag hämtar till dig.

-Jag tänkte kolla in mina vänner.
-Det går vilt till därinne.

Niko skulle kunna bli proffs.
Han är galen.

Säg inte det till honom.
Då tror han att det är en karriär.

-Film är bättre som huvudämne.
-Okej, vi ses. TJ, trevligt att träffas.

-Elisha?
-Ja?

-Ett ögonblick där...
-Jag vet.

Fan också, konstskola. Bra gjort.

-Jag tar nästa.
-Okej, visst.

TJ. Det är den där kvinnan.

Zach. Kvinnan på lägret.
Hon står där borta.

Säg inte åt mig att sluta.
Det var hon. Hon stod där.

-Elisha, är du okej?
-Kvinnan från lägret stod därborta.

-Jag tycker att du beter dig lite...
-Kalla mig inte galen.

Lugna ner er, okej?

-Hon var där.
-Yo, vart ska ni?

-Kom igen, vi har precis börjat.
-Hon är galen.

Hon var precis där.

-Tror du verkligen...
-Jag såg henne. Hon stod där.

Du är bara upprörd efter idag.
Du är berusad. Du är hög.

-Nej, jag... Jag är inte...
-Även om du såg nån...

Vi fick precis med egna ögon bevittna
hur många

fyllon som finns i den här stan.
Men det är ju inte direkt Michael Myers.

-Jag lägger av. Vi lägger ned det här.
-Är du helt galen?

Hörde du inte vad jag sa?

Ska du bort det vi uppnått för
att du såg nån?

En mentalt instabil, hemlös kvinna
förföljer oss.

Förföljer oss? Herrejävlar, Elisha.

Tänk om hon har rätt?
Tänk om vi har kränkt nån?

Elisha, om du lägger av förstår jag.

Innan ni andra lägger av,
kolla på det här.

Från Hollywoods International Film Festival.

"Vi är mycket imponerade av trailern
ni gjort för er kommande dokumentär.

Vi vill ha med filmen i vår dokumentärserie
för nya filmskapare när den är klar.

Varför sa du inget?

"De ärliga nattliga bilderna
var särskilt fascinerande."

Vi ser fram emot att se den färdiga
filmen och göra er till del av festivalen."

-Det är fantastiskt.
-Jag tänkte berätta det när alla gått.

Det är svårt, okej?
Men det är så man gör för att lyckas.

Jane Goodall kunde ha fått sitt jävla
ansikte avskuret av en jävla gorilla.

De där friklättrarna kunde ha sett
den där killen falla mot sin död.

Men det finns nåt skrämmande med
alla stora berättelser.

Och det är precis vad den här filmen
kan bli. Den kan bli jävligt bra.

Men vi måste satsa.
Precis som Ludvik sa.

Så det här är vad som kommer hända
med eller utan dig, okej?

I morgon kväll åker jag ut dit med ett tält
och vi filmar tillräckligt under en natt

så att folk tror att
vi campade i en vecka.

Alla kommer att smälta på
varje filmfestival vi kommer till.

Vi kanske till och med får ett
streamingavtal på det här.

Några fler problem?

Okej, då.

-Alla som är med 18.00 imorgon.
-Lugn, alla är med fortfarande.

Vet du vad? En liten avkopplingsresa.
I min bil.

TJ? Just det. Jävla drogtest.

Ja, för i helvete...

Hej, lås inte ut mig.

Du är lite av en skitstövel ibland.

-Vill du lära mig en läxa?
-Kom hem till mig.

Okej. Jag hämtar min utrustning.

INSPELNINGSDAG 4

-Vad ska du filma med ett slagträ?
-För min trygghets skull.

-Okej. Nu har vi kul.
-Japp, det ska vi.

Dra upp den på din sida.

Jag lägger ut fler såna här.
Jag är strax tillbaka.

Tack för hjälpen.
Nej, vänta, vänta, vänta.

Det är bak och fram. Ta av det.
Din sida är på den här.

-Ser bra ut.
-Snyggt.

Okej. Nu kör vi.

-Vi är live.
-Det är fantastiskt.

Zach har fixat allt.
De spelar in när det rör sig.

Även i standby kan vi kolla
sändningarna.

Elisha, luta mot honom.
Snyggt.

Det är ganska bra.

Vänta lite.

Kom ihåg att ta med snacks?
Det glömde jag helt.

-Tack, kompis.
-Niko, du är en seriefigur.

-Täckningen är skitdålig här ute.
-Alla du chattar med är här.

Så jag behöver hundra falska skådisvänner
som faktiskt hatar varandra?

Varför är du så jävla taskig?

-Hej, är du okej?
-Ja, jag mår bra.

Du behöver inte oroa dig för att
jag ska flippa ur.

Jag vet, men jag kanske inte har
nåt emot att oroa mig.

Det verkar ju lämpligt
eftersom jag är din wingman nu.

Du vet att jag hjälpte dig.
Har du pratat med Kelly sen i går kväll?

Vad fan var det?

-Zach?
-Jag tror att det bara är...

-Jag ska fan döda dig.
-Aj, vad var det där för?

-Jag trodde vi var polare.
-Inte nu längre.

-Det var inte bra för min jävla hälsa.
-Rök i lungorna är bra för dig.

Ska vi sätta oss vid lägerelden och
filma ingången och få det ur vägen.

Elisha och TJ, ni kan filma lite
läskiga B-roll-bilder...

...och samtidigt hålla ett
öga på kamerorna.

-Jag kan väl vakta tältet.
-Låter bra för mig också.

-Vi ses.
-Okej, var försiktiga.

Ja.

Vi sätter oss här.
Vi har överblick bakåt och mot elden.

Liv, du ska stå där.

Jag börjar vid elden och sen drar
jag mig mot dig. Precis som vi övat.

Tänd elden.

-Jag tycker inte du är galen.
-Jag vet.

Det är sjukt hur Zach tilltalar dig.
Och det är inte galet att vara rädd.

-Jag är inte rädd. Jag är bara orolig...
-Vi är i ett tält i ett läger för hemlösa.

Och vi har delat upp oss.
Ni är ju filmfolk.

Är det inte regel nummer
1 att inte dela upp sig?

-Du hjälper inte till nu.
-Jag menar bara...

Kolla in knäppskallarna!

Du är den mest normala här.

Okej, jag tror att om vi bara väntar på...

Vad fan!

Elisha, vad fan
gör vi egentligen här?

Jag...

Det här är skitsnack. Vi skulle ju vara
killen som väntar i skåpbilen.

Killen som säger till Tom Cruise
att köra nordost så långt det går...

-Det kanske är lamt, men jag gillar Tom
-Jag också.

Vi är inte dem i skåpbilen.
Vi kanske är Tom Cruise.

-Det är de som vandrar runt i mörkret.
-Ja.

Skit i det här. Du har rätt. Vi
kontrollerar det här. Vill du vara här?

Borde vi inte säga till dem först?

-Du är sjuk, okej?
-Vänta, vad? Åh. Okej.

-Det är klart.
-Vänta, TJ.

Vad fan är det här?

Nej, jag är klar med det här.

Okej, nu filmar vi
Kom igen, Niko.

Och...tagning.

Ikväll är vi i centrum av
de hemlösas residensstad.

De hänger, spelar musik,
och dricker lite.

Och utanför centrum finns
små stigar.

Jag vet inte om man ska kalla
det stigar eller gångar?

-Bryt.
-Niko...ge oss en minut.

Glöm inte att bara prata
om den allmänna upplevelsen.

Och sen i voiceover-delen
går du direkt på svaret.

Slappna av. Det är lugnt.
Vi fixar det.

Bra. Du klarar det jättebra.

Ta det lugnt bara.

Jag kommer fan dö...

Du kommer att klara det jättebra.
Okej, koppla av.

Niko! Kom igen, mannen.

-Din höga jävel! - Vart tog han vägen?
-Niko!

Sluta, du måste skämta.
Har den pundaren också stuckit?

TJ, vi sticker...

-TJ!
-Vad fan var det?

-Vet inte, men vi går till bilen...
-Tänk om nån är i knipa?

-Vi ringer polisen och sen...
-Stanna här, okej?

Jag springer dit och kollar att ingen
är i knipa sen tillbaka. Jag fixar det.

Student, konstnär, idrottare, minns du?

Hej, det är bara...

Fan.

-Hon skrev att TJ inte mådde bra.
-Jaså?

För en halvtimme sen var han pigg nog
att svinga det där slagträet.

Herregud. Helvete.

Herregud.
Det är alldeles för mycket skit här.

-Kan du hålla här?
-Niko skulle inte bara dra.

Tappa inte hårddisken.
Den innehåller alla säkerhetskopior.

Niko skulle inte bara sticka så där.
Det känns inte rätt.

-Jag måste nog avsluta det här själv?
-Vi kanske har tillräckligt.

Vi har mycket material och
festivalfolket gillade det de såg.

Vi har massor av nattbilder
från rörliga kameror

och allt Elisha hann filma innan de åkte.

-Jag menar, jag tror att festivalen...
-Det finns ingen festival.

-Men du sa...
-Jag vet vad jag sa. Okej?

De kommer att gilla den när
de ser slutprodukten.

Elisha höll på att flippa, okej?
Vad skulle jag göra?

Om jag bara kunde få er att genomföra det
här skulle det vara bra för oss alla.

Så du hittade på ett falskt
mejl från en festival?

Jag har alltid vetat att du är en kuf,
men det är ju passionerade typer.

Men vad jag hade fel. Att du behandlar
Elisha så nedlåtande är ju sjukt.

Lycka till i Hollywood, psykopat.
Dra åt helvete!

Skit samma.
Ni är ändå bara jävla dödvikt!

Fan ta dem allihop.

Jävla svin.

Hörni?

Hörni!

Håller ni på och filmar än? Vi kan
väl fortsätta i mitt tält.

Vart ska du?
Kom igen! spring inte bort från mig.

Hallå!

Olivia?

Fan.

Stanna. Annars slår jag.
Jag har inget emot...

Jag kommer att spöa dig
den här gången. Jag lovar.

Dra vidare, för fan!

Åh, fan!

Jävlar. Jag har fortfarande det.

Kom igen, grabben.
Torka av dig i ansiktet.

Fan!

-911, vad har hänt?
-Mina vänner och jag är i knipa.

-Vi är vid...-Frun, ni försvinner.

Kan du se bättre nu?
Kom igen nu.

Bron, vid Capitol Street.
Vid konstskolan.

Jag hör dig. Stanna där. Jag har en
enhet i området. Jag ringer dem nu.

Tack. Jag kanske överreagerar,
men nåt känns verkligen fel.

Knäppa jävla lodisar.

Rogers, hur är läget?
Den unga kvinnan svarar inte längre.

Jag är på väg dit nu.
Kom igen, tjejen. Var okej nu, snälla.

Herrejävlar.

Hej...Elisha?
Det är Elisha, eller hur?

Vad fan har hänt?

Kom igen. Du är okej.

-Hodges, är du där?
-Yo, jag skickar två nu.

Jag vill att ni följer med honom.
Han tar hand om er.

-Kom igen, tjejer. Det är okej.
-Jag vill att ni bevakar dem som hökar.

Jag har fortfarande två angripare där,
och en skadad med flera knivhugg.

-Vänta på förstärkning. Vad gör du?
-Jag måste bara göra nåt.

Varför stannar du inte bara där, okej?

Malcolm, vad gör du?
Vad fan gör du, mannen? Fan.

Alice. Alice?

Du måste gömma dig. Du måste
gömma dig nu. Han kommer.

Du måste lyssna på mig.
Du måste gömma dig. Göm dig.

Vad i helvete...

Helvete!

Vad sa jag till er?
Håll dem borta från mitt hem.

Nu kommer du sluta som de andra, bitch.

Nej!

Nej, nej, nej, bitch.

Sluta!

Smaka på den, bitch!

Vad fan sa jag till dig?
Håll er borta från min mark.

Håll käften!

Din jävel.

-Vår vän. Han är död, eller hur?
-Vet inte. De gör allt de kan.

-Elisha, hur är det med Niko?
-Jag trodde han var med dig.

-Jo, men han stack.
-Du tror väl inte att han...

Ena sekunden var han där och sen...
Du hade helt rätt. Jag är så ledsen.

-Zach då?
-Han är fortfarande därute.

Det här är Carl Case Cop,
alias Malcolm Hodges,

med en sällsynt uppdatering
av ett aktivt fall från fältet.

Jag är på väg mot den
mordmisstänkte just nu.

När jag avancerar genom
det totala mörkret

kommer en fråga upp i mitt sinne.

Åh, förlåt.

Hej. Upp med händerna.

Åh, tack gode Gud. Jag kunde inte
stoppa henne. Hon sprang åt det hållet.

-Är du okej?
-Jag vet inte. Jag tror hon fick tag i mig.

Okej. Vi kanske kan reda
ut det här tillsammans.

Åh, tack.
Det är hon som är galen. Jag bara...

Sir, jag vill att du lägger
händerna på huvudet

och vänd dig om omgående.

Okej?

Inget skitsnack nu.
Vad har du gjort med ungdomarna?

Lägg ner den. Hallå!

Herrejävlar.

Herrejävlar.

Flickor.
Var det nån annan därute med er?

Hej... Jag heter Zach Lehman.

Jag var ute i skogen med
mina vänner och filmade...

Åh, herregud...

Kom igen. Kom igen!

Kom igen. Okej.

Okej.

Jag heter Zach. Zach Lehman.

Jag filmade med mina
vänner i skogen.

Vi kom ifrån varandra.

Och sen...

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag vill bara att de ska vara oskadda.

Okej.

Ja!

Herrejävlar, ja!
Vi grejade det!

Herregud.

Herregud, vi grejade det.

Vi grejade det.

För i helvete, vi grejade det.

Vänta.

Vänta.

Tappa inte hårddisken, okej?
Den innehåller alla säkerhetskopior.

Liv, berätta vad som hände ikväll.

Okej, vi åkte ut i skogen.
Vi var fem.

NATTFILMNING

Olivia! Elisha! Priserna, streamingavtalet.
Hur känns det?

Vi är så glada, men vi vill att
man ska minnas dem vi förlorade.

De hade velat att vi avslutade det här.

De är anledningen till att vi är här.
Hjältar.

Åh, Mr Hodges! Att ni skulle
stå öga mot öga med de tre mördarna

som ni redan spårat i din
så populära podcast om verkliga fall.

Cold Case Cop.
Finns på alla större plattformar.

-Säsong två kommer nästa månad.
-Vilka klänningar.

Helt underbara!

Okej, nu överlämnar vi till Nolan Alexander,
vår modekonsult för kvällen.

Alla stjärnor är samlade på den södra
verandan här.

Kommer min kurs föra er till Hollywood?

Jo, faktiskt. Som vi har
sett kan det mycket väl inträffa.

Nu till några tråkiga saker.
Försäkringsformulär. Inget att bry sig om.

Ni håller inte universitetet ansvarigt
för skottlossning, hundbett, bistick,

mord som kan
uppstå under produktionen.

Nu när det är klart kan vi
prata om tentorna!