All language subtitles for Enkelstoten_03

–Kinabörsen kraschade.
–Kan ni inte köpa huset nu?

Skäms du över äktenskapsförordet?
Du får allt på listan och jag inget?

Vad tror du om att filma när han
går in på banken och slår koderna?

Vi använder en gastroskopikamera.
Den filmar och du kan följa live.

5731. Kort och nycklar
lurar vi av honom på nåt sätt.

–Får jag bjuda på en drink?
–Hejsan. Hur är det?

–Jag letar efter mina cigg.
–Jag hjälper dig.

–Vi ska in...
–Flytta er för fan!

...vi ska ta pengarna, vi ska ut.
That's it.

Vi klarade det. Jenny! Vi gjorde det!

Det här verkar vara
ett lås med en nyckel.

–Hur gör man?
–Idiot! De kan spåra mobilen.

Jag vet en dator
som inte går att spåra till oss.

Det här är väl en sjukhussax?

Vem kan redogöra för vad sinus,
cosinus och tangens betyder?

Det här kan ni.

–Varför svarar ingen?
–Vi vågar inte.

–Vågar?
–Du har ju en pistol i handen.

Jenny Bertilsson,
jag kan försvara dig.

Försvara?

Ja, i rättegången. Jag är advokat.

–Men du är ju polis.
–Ja, och du är anhållen.

–Jag har ju inte gjort nåt.
–Jo, det har du.

Grovt rån. Du har en pistol.
Det är olaga vapeninnehav.

–Sluta! Jag knäpper datanörden!
–Olaga hot.

–Nej, nej, nej!
–Lugn.

–Jag kan försvara dig, mamma.
–Mamma?

–Mamma!
–Jag är väl inte din mamma?

–Mamma!
–Vems jävla mamma pratar du om?

Mamma! Mamma!

–Godmorgon.
–Godmorgon. Vad roligt att se dig.

Jag har lite ont i halsen. Jag tänkte
om jag kunde stanna här idag.

–Absolut.
–Får jag sova här ikväll?

–Jag och Ville har bråkat.
–Har ni bråkat?

Jag fixar frukost till oss.

Nej! Vänta lite.
Jag fixar frukost förstår du.

Det är sånt som mammor gör
för sina... När barnen är sjuka.

Det är självklart.
Det ska inte du behöva göra.

–Jag tycker du luktar lite svett.
–Va?

Det kanske är för att du är sjuk. Ska
du inte gå in och blaska av dig lite?

–Okej.
–Du kan låna min deodorant.

–Ja, ja.
–Gör det, så ordnar jag i köket.

Det är fan samma sak varje gång.

Jag frågar om vi ska göra nåt
och han säger "ja"–

–och efter ett tag säger han:
"Jag kan inte längre".

Vad jobbigt det låter. Han kanske
har problem med närminnet.

–Ja, eller så är han bara ett rövhål.
–Så får du inte säga, Harriet.

Vad är det?

Det här? Jaså, det.

Ja, ja. Det är de nationella proven.
Det är lite hemligt.

Jag var tvungen att ta hem
och rätta dem.

–Det måste vara jävligt många prov.
–Ja, flera tusen.

Det är Kalmar län och vi har lånat in
även från Östergötland.

–Okej.
–Ska vi dricka lite te?

–Ja.
–Du kan väl trycka på knappen?

–Är du jäktad?
–Va?

–Ja, det verkar så.
–Jäktad?

Är du jäktad, säger jag.

Jaså. Ja, jo. Jag är lite jäktad.

Det blir skitmycket på jobbet
eftersom jag har varit borta.

Ja, det är Jan.
Ja, det är jag – Jean Stensson.

Det är mäklaren.

Hej! Går det bra
att prata med min fru? Ett ögonblick.

–Budgivningen har börjat.
–Jag klev precis ur sängen.

–Jag är jättetrött. Jag ringer upp.
–Det är nu vi har chansen.

Du är jäktad. Säg att vi kliver på
budgivningen senare.

Det är inte som i Sverige.
Lägger vi ett bud, får vi det.

Vi skriver bara på föravtalet och
betalar handpenning. Jätteroligt.

Roligt är inte rätt ord. Det är ju
en jätteaffär som ska sys ihop.

Det är massor av pappersarbete,
dokument–

–och kontraktet
som dessutom är på franska.

Ursäkta, kan jag ringa upp dig?
Tack så mycket.

–Har du ångrat dig?
–Nej, men är det vårt drömhus?

–Ja, det är det väl.
–Det kan finnas ett annat hus.

Det kan finnas ett som vi hellre vill
ha, som dessutom har ett bättre pris.

Hela diskussionen senaste året
har handlat om–

–ifall vi ska köpa ett annat hus
när vi älskar att hyra det här huset.

Nu är Cabasse till salu.
Bättre kan det inte bli.

Nej, du har faktiskt rätt.
Så är det ju naturligtvis.

Men jag kände att jag ändå
var tvungen att få lufta det här–

–för det är en så enormt stor affär.

Vad skönt.
Jag var riktigt nervös ett tag.

Ja, hej!
Ja, det är Cecilia Stensson.

–Är det möjligt att vänta ett tag?
–Vänta?

Ja, vi är inte redo
att lägga ett bud just nu.

–Tisdag?
–Tisdag?

Perfekt! Tack så mycket! Hej då!

–Nu fick vi anstånd till på tisdag.
–Inte förrän på tisdag?

Det är ju jättebra. Då hinner jag gå
på banken och kolla upp...

Fonder måste säljas.
Vad är det för anskaffningsvärde?

Vi har ju pengarna.

Ja, men hur kommer vi åt dem?
De är ju liksom inlåsta.

–Inlåsta?
–Ja, i fonder.

–Det är knepigt att få ut dem.
–Få ut dem ur vad?

–Följ med till banken.
–Nej. Vi ringer mäklaren på tisdag.

Som du vill.

Jenny? Hallå du.

Nej, jag behöver ingen hjälp.
De är inte så tunga, faktiskt.

–Säger du det?
–Ja.

–Har det hänt nåt?
–Nej, nej, nej.

Nånstans har det säkert hänt nåt.
Nån naturkatastrof eller nåt.

Ja. Vad blir det för godsaker idag?

–Godsaker?
–Du har väl hand om julfikat idag?

Ja, precis. Just det.
Det blir en specialare.

En specialare? Ja, ja.

Jag vet inte var Harriet är.

Eller förresten. Hon är hemma
hos mig. Hon är sjuk.

Det är några plåthyllor
jag ska sätta upp i förrådet i kväll.

Nej, Cissi. Jag ringer lite senare.
Hej.

Jag hälsar till Harriet.

Hej. Godmorgon.

Så.

–Vad gör du?
–Det är så stökigt.

–Jag sorterar lite.
–Okej.

–Behöver du hjälp?
–Nej, jag klarar det själv.

Okej.

Det går jättebra. Jag är strax klar.

Så. Vad bra.

–Hej så länge.
–Hej.

Välkommen tillbaka. Hoppas
du är utvilad efter semestern.

Jadå.

Så bra. Själva har vi gått på knäna
medan du har varit borta.

Kanske inte helt lämpligt
att sticka iväg så där.

Vad hade varit lämpligt i dina ögon?

Skulle jag ha låtit hela kompen
brinna inne?

Du kanske kunde ha tagit ut det
i pengar?

Du kunde anställa tillräckligt med
läkare, så vi slapp jobba ihjäl oss.

Jag har i alla fall satt upp dig
på bakjouren nu på söndag.

På söndag?

Har du sett gastroskopikameran?
Den ligger inte på sin plats.

Men jag har ju varit på semester.

–Den är väl i någons mage.
–Utan att ha bokats i datorn?

Det hoppas jag verkligen inte.

Glöm inte bakjouren.

–Hallå ja.
–Varför svarar du inte på mina sms?

Jag var tvungen att fixa lussefika
på jobbet.

Nu är jag framme
vid den här datorplatsen.

Jag ringer dig. Hej.

–Hej.
–Nämen, hej.

–Hej. Hallå, hallå.
–Hallå, hallå.

Jag tänkte surfa lite.
Är det bara att slå sig ner?

Absolut. Det är bara att ta en dator.

Måste man registrera sig,
eller är det bara att köra på?

–Det är bara att köra på.
–Okej. Jag ska nätdejta lite.

–Är det okej om jag drar för den här?
–Fast det kommer folk hela tiden.

Då är det här lagom.

Ja.

Vad då upptaget?

Nej, men vad i helvete är det här?

Nämen, hej.

Hej, hej.
Jag surfar på lite olika sidor bara.

Får ni inte porrsurfa
i skolan längre?

Det är inte porr jag är inne på.
Jag ville bara vara lite anonym.

Skitsamma. Men ett tips är
att köra VPN–tunnel–

–om du ska hålla på med sånt.
Då är du anonym.

–Om ingen hackar din dator förstås.
–Vad bra.

–Sköt ditt, så sköter jag mitt.
–Jag vill inte veta.

Det är olika kommentarer,
men det gemensamma är–

–att man använder flytande kväve
för att få upp kassetterna.

Jag tror vi har det på skolan.
Jag kan kolla med Bengt.

Precis. Du, jag ringer dig
lite senare. Hej så länge.

–Hej, Harriet.
–Hej. Är du hemma?

Precis. Jag åkte hem på rasten.

–Hur är det?
–Jag är så himla sjuk.

Borde inte jag få en present?
Som när jag var liten.

Absolut. Det tycker jag du ska få.
Jag ska köpa en present till dig.

Vad är det här?
Vad har du i fickan, Harriet?

–Sluta peta på mig.
–Det är en snusdosa.

–Snusar du?
–Nej.

Den är inte min.

Det är uppgifter jag i dagsläget
inte kommer att kommentera.

Men vi har funnit vissa spår på
brottsplatsen, samt i en blå Volvo–

–som vi misstänker har använts
vid flykten.

Dessa fynd har skickats
till Linköping för vidare analys.

Tills vidare kan jag inte
kommentera mer än så .

Den som är dålig på att läsa
löper större risk att hamna i–

–arbetslöshet och kriminalitet.
I andra delen av vår serie...

Hur är det?

Vad är det? Vänta lite, Harriet.
Vad hände här?

Stryper du mig nu, för att du
hittade snus i min ficka?

–Det är inte mitt.
–Nej. Men du måste sluta med det.

Säg inget till pappa.

Det är inte mitt, men jag vill inte
att han får reda på nåt.

Jag lovar att inte säga nåt
till pappa.

Tack.

Skulle inte vi kunna hitta på nåt
på påsklovet, du och jag?

–Det har varit så mycket sista tiden.
–Pappa vill åka till Kanarieöarna.

Synd, för jag tänkte fråga om du
ville följa med till Madagaskar.

Madagaskar?

Det är jättehärligt. Det är såna
fantastiska paradisstränder.

De har det där lilla djuret
vi tycker är så roligt.

–Med randig svans och stora ögon.
–Lemurer?

–Precis! De är jätteroliga.
–Ja! Verkligen. Ja!

Mitt hjärta.

–Du är så jävla skön.
–Tycker du?

Ja. Du hittar snus och som straff
åker vi till Madagaskar.

–Det var ju inte ditt, sa du.
–Nej.

–Det är dumt att snusa, Harriet.
–Ja.

–Mycket dumt.
–Ja.

Rånarna har använt ditt passerkort,
din kod och din nyckel.

–Hur förklarar du det?
–Det kan jag inte.

Jag har inget med det att göra.
Jag är en person man kan lita på.

Jag vet inget om det.

När såg du ditt passerkort
och nyckeln senast?

Det var i onsdags morse när jag
öppnade. Jag var först på kontoret.

Jag behöver en lista på alla du
hade kontakt med dygnet innan rånet.

–Självklart. Inga konstigheter.
–Gärna med telefonnummer.

–Sorry.
–Ingen fara.

Du försov dig samma morgon
som rånet inträffade.

Det stämmer. Vi var ute på Rose
kvällen innan. Ett jävla tryck.

Det var ju onsdag,
eller "unsdag" som vi säger.

–Unsdag?
–Ja, man unnar sig. Unsdag.

–Aha. Unna–sig–dag.
–Fast utan "sig" i mitten.

–Det blir lite fånigt om man...
–Jag förstod det.

–Unsdag.
–Då var det klart. Yes.

Hur var det på Rose den här kvällen?
Träffade du några okända människor?

Ja. När jag gick hem var det en dam
som hjälpte mig in i taxin.

–En dam?
–Ja.

–Hjälpte hon dig in i taxin?
–Ja.

–Då var du kraftfullt berusad?
–Exakt.

Jag brukar vara bra på
att dra i handbromsen–

–men nu var det nån som slängde en
drink i handen på mig sent på natten.

Den var alldeles för kall och god för
att motstå. Där tappade jag greppet.

–Vem bjöd på en drink?
–En äldre dam. En madam.

Det var inte samma dam
som hjälpte dig in i taxin?

Det är inte ovanligt att de svärmar
runt mig på kvällarna så här.

Du var alltså i kontakt med två lite
äldre damer under den här kvällen?

Jag gillar alla damer.
Jag är långt ifrån böckling.

Det är härligt med lite blandning.
Ibland är de äldre, ibland yngre.

Du verkar också gilla äldre damer.

–Hej.
–Hej, du.

–Har du tid?
–Ja visst. Absolut.

Du är fin i den där tröjan.

–Ja. Den är...
–Gosig.

–Får man prova den?
–Nej.

Förlåt. Jag skojade lite där.
Det blev lite tokigt kanske.

Ingen fara.
Det här är min väninna Cecilia.

Hej. Cecilia Stensson.

Jag ska inte hälsa.
Jag är grisig om händerna.

–Du ville låna nåt i kemiförrådet?
–Precis.

Då är det den här vägen.
Vad var det ni skulle ha?

Det är Cecilia som behöver.
Hon är läkare.

Jag är läkare på lasarettet och jag
skulle behöva lite flytande väte.

Det har vi inte.
Ska ni skjuta upp en raket?

–Nej.
–Hej. Du får en blöt hand här.

–Men det hade du ju visst.
–Nej, det är så lättantändligt.

Är det nån bränslemotor
ni ska ha igång?

–Nej.
–Du sa tidigare att du hade det.

–Flytande kväve, sa jag.
–Förlåt.

Jag har haft jour halva natten.
Jag menade flytande kväve.

Ja, det har vi.
Vad ska du ha det till?

Vi ska ta bort fotvårtor.
Hemma alltså.

Bränna. Eller frysbränna, fotvårtor.

Vanligtvis gör man det på sjukhuset,
men Jenny, som har fått det–

–vill inte göra det på sjukhuset.
Du tyckte det var obehagligt.

Precis. Jag tycker det är obehagligt.

Det kan man ju förstå.

Det är mer det att det är
en ganska stor flaska vi har det i.

Tror du inte jag klarar av det?

Jo, jo. Självklart. Absolut.

Men när du ser hur stor den är,
kan man kanske tycka–

–att det blir lite klurigt när man
ska styra hur mycket man får ur den.

–Den är stor, men det är bra.
–Är det många vårtor?

–Nej. Jag tycker inte det.
–Medicinskt är det oerhört rikligt.

Det är min bedömning.
Det är ingen vacker syn.

Det där blir bra.

–Stackars dig.
–Det är inte så farligt.

–Det gör inte ont i alla fall.
–Vad bra.

Lycka till. Den är lite tung.

–Tack. Trevligt att träffas.
–Tack detsamma.

–Hej med dig, Jenny.
–Hej, hej.

Det står här att man måste kyla ner
hela kassetten.

–Vem skriver det?
–Kumlafucker84.

Okej. Men jag tror han är den enda
som skriver så. Tittar man här...

Payback9mm och TommyZ
skriver att man inte behöver göra så.

Är du lite kär i Bengt?

Nej, jag vet inte riktigt.

Alla nyskilda män träffar yngre,
så det är inget konstigt.

–Du behöver inte skämmas.
–Nej, det bryr jag mig inte om.

–Han verkar lite gullig.
–Ska vi fokusera på det här istället?

Okej.

MagnusLadulåsBanan
uttrycker sig väldigt konstigt.

–Ska vi hoppa ner lite?
–Det handlar lite om...

Ja, men jag visste inte
hur man skulle formulera...

Är du MagnusLadulåsBanan?

Jag hittade inget annat användarnamn.

–Det är ett lite roligt namn.
–Tyst!

–En elsåg, behöver man.
–Funkar det med en vinkelslip?

Ska vi verkligen dra in Simon
och alla andra i det här?

Nej, vi ska inte dra in Simon.
Han ska inte veta nånting.

–Om vi åker fast...
–Vi åker inte fast.

Han gör inte det.
Han har ju ingen aning om det här.

–Har du nåt annat förslag?
–Nej.

–Det här blir jättesvårt.
–Ja. Det är ursvårt. Jag fattar inte.

Vad lyxigt det här blev då.
När ska vi vara tillbaka?

Det spelar ingen roll.
Vi har all tid.

Vad bra. Mysigt att du ville
följa med också.

Mina är ju så stora nu
och Harriet bor mest hos Gunnar.

–Det är jättemysigt att du är här.
–Stör inte.

Förlåt då. Var snälla mot farmor nu.
Ni kommer ihåg reglerna.

–45 minuter skärmtid.
–Får vi göra glasstrutar?

–Vi har inte ens nån glass hemma.
–Det finns chiakex på bordet.

Gå nu. Hej då. Det går jättebra.
Ha det så trevligt.

–Tack så mycket.
–Då ska vi se.

–Chiakex?
–De är jätteäckliga.

–Det är bara pappa som gillar dem.
–Jaha.

Nu ska vi se vad farmor har med sig.
Chips och kanske lite godis.

–Vem vill ha det? Och läsk.
–Får vi det?

Jajamen.
Kanske ni vill se en långfilm?

–Orkar ni se hela filmen?
–Ja!

Var har ni TV:n?

–Okej?
–Ja. Jag ska hälla på här.

Är det inte i springan här?

Jag gör ju... Alltså.
Jag häller ju ner.

Det spelar väl ingen roll.
Jag häller ner här.

Det står så här: Om inte
färg patronerna fryses...

De här särskrivningarna.
Vi måste ta upp det i skolan.

Det är inte mina elever
som har skrivit det där.

–Det vet man väl inte.
–Jo.

Om den inte fryses helt
förstörs pengarna...

Vänta! Är det möjligen så att vi...

–Vi sågar på fel sida!
–Va?

–Du sågar på fel sida.
–Låset är ju här. Det måste vara här.

Det står så här: Såga på kortsidan–

–man måste vara jättesnabb
annars går det dåligt.

Jag är snabbare.

Kom igen. Häll, häll, häll!

–Vad gör du?
–Jag tror vi är igenom.

Fan!

Vad tror du om att doppa
hela kassetten i kväve?

–Nej!
–Nån skriver det.

Nej! Vi har sabbat flera hundra tusen
kronor. Det här går inte.

Vi måste hitta på nåt annat.

–Hej. Är det bra?
–Ja.

Cecilia. Hörde du att
gastroskopikameran är tillbaka?

–Nej.
–Den var i förrådet.

–Bakom några kompresser.
–Vad bra.

Ja, men ändå inte. Hanterar vi inte
den mer noggrant, blir vi av med den.

En sån kostar ju...

Är det blå färg du har i håret?

–Ja. Vi målar om hemma.
–Med håret?

Dubbelkolla alla som har skulder,
spelmissbruk eller andra motiv.

Nån måste ha läckt information
om de här gamla kassetterna.

–Jag har gjort det.
–Du ska ju dubbelkolla. Kolla igen.

Sluta sura nu.

Uns, uns, uns, uns.

Vad tror du om Beltzér?

Om du skulle försöka råna en bank–

–skulle du lämna kort och kod
som gick att spåra direkt till dig?

–Kanske inte.
–Däremot de där damerna på Rose.

Johan Beltzér är i receptionen.

Ja. Ladies man.

–Det var ju bra med numren.
–Ja, det ska vara alla namn.

Jag har verkligen försökt
komma ihåg dem.

Skulle du komma på nån mer,
så är det bara att du hör av dig.

En liten grej till,
som kan vara skitfånig.

Här på väskan...
När jag skulle in i taxin på natten–

–såg jag att det satt
en liten grej här.

–Är den borta nu?
–Jättekonstigt.

Jag vet inte vad det var.

–Var det metall eller plast?
–Det vete fanken.

Hur kan man döpa sitt barn
till Krimmy?

Det är som att bädda för
en kriminell framtid.

Han heter naturligtvis inte så på
riktigt. Han heter Krister Myreskog.

–Träffade du honom på sjukhuset?
–Ja. För 10–12 år sen.

Han var min patient och det pratades
om att han var kriminell på nåt sätt.

–Hur kan vi lita på honom?
–Det kan vi inte. Han är kriminell.

–Men vi måste öppna kassetterna.
–Han kanske hoppar på oss.

–Han kanske ringer polisen.
–Han är villkorligt frigiven.

Han kan inte göra nånting olagligt
på ett år, för då åker han in direkt.

–Det är ju perfekt. Förstår du?
–Det låter jättebra. Jättebra.

Det var jag som ringde.
Vi behöver hjälp med nåt.

Vi behöver hjälp med nåt.

Jag vet.

Som jag sa, så har vi en liten box
som vi behöver komma in i.

Vad är det för box?
Var kommer den ifrån?

Först vill jag veta
om ni kan bevara en hemlighet.

Hemlighet? Är det nåt jävla förhör?

Först vill jag veta
hur fan ni fick tag i mig.

Vilka är ni? Jäveln där ute
har inte ens presenterat sig.

Hur fick ni tag på mig och Olle?

Bry dig inte om honom.

Henne.

Du ser väl för helvete att det är en
kärring som klätt ut sig till man.

–Kolla ordentligt.
–Är det verkligen det?

Ja. Kolla för helvete.

Förstår ni vad en transvestit är?

–Transvestit?
–Killar som klär ut sig till tjejer.

Christer Lindarw och hela den biten.

Löstuttar, naglar och hela
faderullan.

Ni förstår kanske inte.

Vad är det för Läderlappen
som står där med glasögon?

Om ni har problem med hur hon tycker
om att klä sig–

–så kanske vi ska gå
och ta pengarna med oss.

Ta det lugnt. Tagga ner lite.

Ta hit boxjäveln, så jag får se.

Kassetten där.
Man måste få fråga lite i alla fall.

Respekt för fan.

Ja. Damerna först.

Var kommer
den här jävla kassetten ifrån?

Den är från Ica Maxi.

–Får vi 50 lax om vi öppnar den?
–Jag tycker vi ska ha 200 000.

Nej, det är värt 50.

Jag tycker det är värt
tvåhundra–jävla–fucking–tusen.

Annars kan ni dra.

Vad tycker du det är värt att få leva
som den man är?

Vad fan pratar du om?

Hon ska äntligen få rätt kön.
Vet ni vad det kostar?

Pengarna räcker inte
om ni ska ha mer.

Hur mycket ligger det i kassetten?

Cirka 800 000 kronor.

Och vi ska bara ha 50?

Ja, det är rimligt.

–Dream on.
–Sa du inte att hon var transa nyss?

Det handlar bara om kläder,
inte om att byta kön.

Hon är både och.
Man säger inte att man ska byta kön.

Vad fan kallar man det då?

Han är ju redan man.
Han vill korrigeras.

Har ni ingen respekt överhuvudtaget?
Titta på honom.

Denna lilla pojke som måste
få komma ut och vara sig själv–

–och få vara som han är
i fritt spelrum.

Sluta prata om mig nu!
Det är för privat.

Ni kan få 200 000 om ni öppnar den.

–Nej.
–Tyst!

Ja!

Här. Du kan väl sluta sura?

Ja, men jag blir ledsen. Du ska
alltid hitta på saker om mig.

Vad skulle jag göra? Jag var ju
tvungen att hitta på nåt.

Du hade killkläder. Skulle jag säga
att jag var transvestit?

Nej, men du kunde ju ta på dig rollen
att vara transsexuell till exempel.

Jag var stressad. Förlåt mig.
Nästa gång hittar jag på nåt om mig.

–Är det okej?
–Ja.

–Okej.
–Aj, fan alltså.

Okej. Spreja på nitrogenet för fan.

Det var sista lådan.

–Räknar du? Hur mycket är det?
–Jag sms:ar Jan.

Jag skriver att du är deprimerad
och jag sover över här i natt.

Just det. Nu blev det om dig i alla
fall. Men vi måste ju fira.

Jag hämtar en vinare i kylen.

En vinare i kylen? Kom igen.
Vi ska åka till Stockholm.

–Det är Grand Hotel, det är skumpa.
–Men jag jobbar ju imorgon.

Sjukskriv dig då. Vi är miljonärer.

Här kommer mums till damerna.

Det blir frukost istället.

Lunch, lunch, lunch.
Jag tog tiobitars.

–Ser du att det blänker på väskan?
–Nej.

Ingen soja.

Titta. Ser du?

Sushi utan soja
är som en räkmacka utan majo.

Ta ketchup, senap, vad som helst.
Ser du att det blänker där?

Det stämmer som han sa.
Det sitter nåt på väskan.

Vi har jobbat hela helgen, nu kan
vi ta lunchrast och snacka lite.

–Vad gjorde du i helgen?
–Jobbade med dig.

Ja, men jag menar mer.

Vad är det för nåt? Är det en kamera?

Kan de ha satt en kamera där
för att filma av koden?

–Har du haft magsår nån gång?
–Ja, det har jag väl.

Jag har haft magsår och då fick jag
svälja en väldigt liten kamera.

Det var som en liten kapsel som åkte
runt i magen och fotograferade.

Jag hänger inte med.

Tänk om det är en sån kamera.
Det här är ju en sjukhussax.

Då har vi ju två föremål från rånet
som är kopplade till sjukvården.

Bra jobbat, Anki. Nu äter vi.

–Vad säger du?
–Mm.

De här då?

–Va?
–Nä.

Nähä.

Vet du vad?
Du liknar Yves Saint Laurent i dem.

–Gör jag?
–Ja. Du är snygg i dem, Gunnar.

Ja, ja.

Hur går det med huset?
Har ni köpt det?

Ja, nästan.
Budgivningen är i full gång.

Cecilia måste bara hinna
till banken först.

Sen var det lite komplicerat
med realisationsvärden–

–och anskaffnings... Ja. Summa
summarum, det drar ut lite på tiden.

Men mäklaren
gav oss anstånd till imorgon.

–Du kan väl gå till banken?
–Cecilia vill helst hålla i det.

Får mäklaren ett bra bud, så tar
säljaren det och då är huset borta.

Bara för att Cecilia säger
att hon vill gå till banken–

–betyder det inte att hon vill det.

Du måste lära dig
att läsa mellan raderna.

I våras skulle Jenny och jag
åka på en utflykt till Långe Jan.

Vi ställde in det
för att vi skulle måla staketet.

Det var risk för regn
och spjälorna var redan skrapade.

Det var lika bra att få det gjort.
Jenny sa att det var helt okej–

–och vi skulle ta det en annan helg.
Jag tog henne på orden.

Vi kom aldrig till Långe Jan.

–Förstår du vad jag säger?
–Cecilia vill skiljas.

Nej! Du ska gå till banken,
säger jag. Förstår du inte det?

Okej.

–Hallå, det är Bengt.
–Hej. Det är jag.

–Vad gör du?
–Jag är hemma.

Du kanske rättar prov
eller nåt annat spännande.

Nej, det gör jag inte.

Jag undrar bara om du har lust
att komma över ikväll.

Jag är tillbaka.
Jag är på Kattrumpan.

Ja, jättegärna. Om det går bra.

Absolut.
Jag har öppnat en flaska vin.

Det låter ju väldigt trevligt.

Du får komma innan vinet tar slut.

–Ska jag komma på en gång?
–Ja.

–Då gör jag det.
–Ja. Vi ses.

Varför svarar du inte när jag ringer?

–Vet du vad, Gunnar.
–Jag måste prata med dig.

Jag är orolig. Jag undrar
vad fan det är som händer.

Det passar inte precis nu.

–Ska du på fest?
–Nej.

–Du är väldigt finklädd.
–Jag har köpt en ny klänning.

–Jag rättar prov.
–Hallå i stugan.

–Jaha!
–Hej.

–Nu fattar jag.
–Vet du vad, Gunnar?

Jag tror faktiskt
du ska gå härifrån nu.

Jag ber tusen gånger om ursäkt.
Jag går.

Nej. Du stannar,
för vi ska ligga ikväll. Långligg.

Hej, Jenny.

Kan du ge mig en enda jävla minut
med min fru, Bengt?

Sen kan du greja med henne
bäst fan du vill.

–Vad vill du, Gunnar? Fatta dig kort.
–Självklart.

–Du är väl sugen på lammkött.
–Lammkött?

Inte fan är det hans personlighet
du är kåt på.

Det är hans unga pojkkropp förstås.
Jag har inga problem med det.

–Vad är det du vill?
–Du håller på att spåra ur helt.

Du svarar inte när jag ringer,
du slog sönder mitt brigdebord–

–och Harriet säger att ni ska åka
till Madagaskar. Stämmer det?

Ja, det kanske vi ska.

Vad fan är det här?

Vad fan är det här? Va?

Va? Du sa ju att du var utblottad.
Du hade inga pengar.

–Du har väl inte tagit ett sms–lån?
–Nej. Jag har ordnat egna pengar.

Hur i helvete har du ordnat
egna pengar?

–Det ska du skita i! Gå nu, Gunnar!
–Oj, oj, oj.

Du har ju flippat ut helt.
Du är helt ur balans.

Hallå där. Oj, oj, oj.

Du är helt obalanserad. Herregud...
Du är psykisk.

Du kanske tycker att jag
har konstiga glasögon på mig–

–men det finns vissa som tycker
att jag ser precis ut som han...

Fan, nu har jag glömt vad han heter!
Jag vet inte vad han heter!

–Är det nån musiker?
–Ha en kanonkväll, du!

Tack.

Det är okej. Det är lugnt.

Du, Bengt.
Det blev lite mycket för mig nu.

Jag känner att jag bara
skulle vilja vara lite ifred.

–Okej.
–Okej. Hej så länge.

Bienvenue, mon amour.

Hoppas du är hungrig,
för nu blir det franskt.

Vi startar med moule mariniere,
nej först ska vi skåla.

I morgon bitti är det jag som ringer
mäklaren. Nu köper vi vårt hus.

Har det hänt nåt?

Jag var på banken.

Vad har du gjort med våra pengar?

Jag ringde mäklaren och sa
att vi hoppar av budgivningen.

Text: Susie Hedström
www.sdimedia.com