Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.SubtitleDB.org idag

LETA EFTER SIMON

Du kan inte föreställa dig hur tråkigt det var på polisstationen.

Man sitter där i timmar, ingen tolk visar sig.

Jag är glad att du är här.

Jag kände knappast igen dig på flygplatsen.

Har du bytt frisyr?

Jag hoppas att du inte känner dig sårad av att jag varit butter en tid.

"Butter". Jag har inte hört det på ett tag.

Jag trodde att vi skulle besöka lägenheten först.

Du kanske hittar vägen.

Du har varit här ett par gånger, eller hur?

Vad är allt det här?

Brandmännen bröt sönder dörren.

Galet. Det är 2010 och de använder fortfarande kofot!

- Goddag. - Goddag.

Goddag.

Och låset...

Simon kommer inte att kunna gå in i sin egen lägenhet.

Posten låg på golvet.

Det är inget personligt.

Bara reklam och räkningar.

Jag tömde kylskåpet.

Innehållet var två veckor gammalt.

Och?

Ja vadå?

Vad säger du?

Vad ska jag säga?

Det är inte så rent här.

Även om jag har sett värre.

Åh, jaså?

Simon är inte här. Det är allt jag kan säga.

- Jag är ledsen. - Tror du att jag tycker det är roligt?

Nej!

Men jag är orolig.

Någonting är stämmer inte.

Jag sa att vår senaste telefonsamtal var konstig.

Han var väldigt snäll.

Vi bråkade ofta på telefonen.

Ibland kan det inte hjälpa, men den här gången var det annorlunda,

han la plötsligt på och struntade sedan i mina samtal.

Inte bara då, men helt och hållet.

Vad säger du om kliniken?

Saknar de inte honom?

Jag förstår dem inte, de talar så fort.

Men det verkar som om han hade tagit ledigt.

Jag sa allt det där till polisen.

Jag gav dem allt: foton, hans nya bils registreringsnummer.

De kunde inte bryr sig mindre.

Vilken ny bil? - Vet du inte det?

Simon köpte en sportbil för tre månader sedan.

Jag hittade bilder.

Här. Bilen saknas också.

Jag har jagat genom alla vägarna här.

Jag kände inte till den nya bilen.

Inte?

Men du hade pratat med honom, eller hur?

Vi ses i morgon bitti.

Jag vill att du följer med mig till kliniken.

När bodde du senast hos Simon?

I juni. För fyra månader sen.

Men... får jag fråga dig...

ni är inte ett par längre, eller hur?

Det har vi inte varit på två år. Det vet du.

- Väntar du på någon? - Egentligen inte.

Var är problemet?

Simon återhämtar sig definitivt någonstans. Arbetet är tufft.

Först när han inte börjar sitt nästa skift,

då har vi ett problem.

Kan jag göra något annat för dig?

Jag ska titta mig omkring, vi ses där nere.

Vad är det?

Det är från Simons papperskorg på sjukhuset.

Jag förstår inte.

De är utskrifter om färjor till Marocko.

Priser, avgångstider.

De är fem veckor gamla.

Men hans avgångsdatum var början på hans semester förra veckan.

Är det här biljetter?

Nej, prisnoteringar.

Jag pratade med en manlig sjuksköterska. Med två av dem. En av dem sa

att Simon ofta hade talat om att göra en lång resa.

Gjorde han det nu?

Varför är du så säker på att något har hänt honom?

Jag har en konstig känsla.

- Simon nämnde aldrig resan till mig. - Är det allt?

- Var fick du de här? - De var hos Simon.

- Jag hittade dem i soporna. - Gick du igenom soporna?

Ett lugnande medel.

Simon tar dem ibland för att komma ner.

Var det därför tog du med mig till Marseille!

Delvis, kanske.

Telefonsamtalet, lägenheten...

polisen... Sen dessa flaskor.

När polisen slutligen åkte,

och jag var ensam i den tomma lägenheten,

kände jag att jag var i en främlingens lägenhet.

Det var det värsta ögonblicket.

Jag har talat med honom regelbundet i telefon i flera år,

men i det ögonblicket kände jag att jag inte vet någonting om min son.

Hur han lever, vilka planer han har.

Konstigt, eller hur?

Jag har följande förslag:

Vi åker till färjebolaget i morgon.

De har listor över passagerarna.

Då får vi veta vart han åkte och när han kom tillbaka.

Resten är din sak. Eller hur?

Tack.

Nej, jag behöver inte det där.

Åh, jag känner igen dig!

Du var på flygplatsen.

Audien! Du körde nästan över mig. Jag kom på min scouter.

Jag hade en grå hjälm.

På en scouter.

Glöm det.

Tyvärr kan jag inte hjälpa dig.

Som jag sa:

Vi får inte släppa nån information om våra passagerare.

Bara till polisen.

Men du har papperet.

Min son saknas.

Okej, vi kollar det med polisen.

- Försvinn nu... - Och hur ska ni göra det?

- Det är brådskande, du vet. - Åh, brådskande också!

- I morgon skulle jag säga. - Vilken tid?

Kom tillbaka imorgon klockan tre.

Okej.

Körde du verkligen över henne?

Jag har kört bil i 35 år och har aldrig varit med om en olycka.

Kan jag få se fotona på bilen?

Vilka andra foton har du?

Var fick du dem ifrån?

Från en låda i Simons garderob.

- Finns det mer? - Bara några brev.

Känner du till dem?

Några av dem.

Kan vi titta på dem här?

Simon skulle inte gilla det.

Jag vill titta på dem. Snälla du.

Vad är det? Du sov så sött.

- Vad är det? - Sluta, snälla du.

Sluta. - Är du på dåligt humör?

- Gör mig en tjänst och sluta med det där. - Sluta med vadå?

Jag spelar inte in. Verkligen.

Du behöver inte bli fysisk.

Jag ville sova en stund...

Kan du låta mig vara? Snälla du.

Herregud!

Här. 2006. Som ni var ett par.

Jag skulle vilja titta på det.

- Det är inget särskilt. - Jag skulle vilja titta på det.

Du är lite blyg, eller hur?

- Vad vill du? - Har du inte roligt här?

Det ser ganska bra ut.

Vem var den andra pojken?

En av Simons vänner.

Jag har glömt hans namn.

Han slutade presentera dem för mig, för länge sedan.

Han presenterade mig för dig. Men du pratade inte med mig.

- Menar du ditt besök då? - Just det.

Det var annorlunda.

Simon visste alltid hur han skulle provocerar mig.

Genom att presentera mig?

Genom att driva med mig.

Jag visste inte att ni skulle komma. Han sa inget. Ni bara dök upp.

Hallå?

Ett ögonblick, tack.

Ja, hej.

Vem säger du?

Okej.

Var? I matsalen? Okej.

05:30?

Okej. Vi kommer dit.

Vi ses då.

Vi ska åka till kliniken.

Det var en kollega till Simon.

Vi kan ta tunnelbanan, eller hur?

Ja.

- Valerie? - Goddag.

Goddag. Vi kan prata tyska. Jag heter Camille.

Följ med mig.

Jag är förvånad att han inte talade om det för dig.

Han ville resa till Marocko.

Han hade pratat om det i åratal.

Kaffe? - Ja tack.

Vi har hört det, men vet inte om han åkte.

Varför skulle han inte ha åkt?

Jag pratade inte mycket med honom på sista tiden.

Han arbetade natt,

vi knappast såg varandra.

Och innan det? Hur väl kände ni varandra?

Jag har arbetat på den här avdelningen i ett år.

Visste du att Simon hade köpt en ny bil?

Det var bara en av hans tokiga idéer.

Han blev plötsligt besatt av den bilen.

Vet du var det här är?

Var det när han köpte bilen?

Ja. Jag ska skriva ner det åt dig, om du vill.

Varför hade Simon den där fixa idén om Afrika?

Jag vet inte. Atlasbergen, till exempel.

Över 1500 kilometer. Det är flera dagar i en sportbil.

- Skulle inte du gilla det? -1500 kilometer ensam? Nej.

Vem säger att Simon är ensam?

- Vad betyder det? - Jag får också "konstiga känslor".

Tack.

Det är bra.

Valerie?

Är du där?

Jag kan inte öppna dörren.

Det jävla låset gick sönder.

Lägg dig, jag ska ta hand om det.

Vad sa Flourtanten när natt föll?

Marsch, marsch i säng!

Vilken sorts relation har du till din mamma?

Hur menar du?

Har ni regelbunden kontakt?

Vi pratar i telefon.

Hur länge har du bott i Berlin?

Två år. Lite längre.

Har hon besökt dig där?

En gång... gjorde hon nästan det.

Det fungerade inte.

Vet hon att du är här?

Hur så?

Sa du att du skulle komma hit?

Nej, jag har just kommit...

Ska jag ringa henne? Tala om för henne?

Hon sover, men... Jag ska göra det.

Sluta med det!

Jag ska ringa henne nu.

Jag ska gå och fråga.

- Hej. - Hej.

- Arbetar du här? - Ja. Hur så?

Känner du igen den här bilen?

Kanske.

"Kanske"?

Vad gör det för skillnad?

Du kanske känner ägaren. Han heter Simon.

Vad vill du honom?

Hej, jag heter Valerie.

- Det här är Simons mor. - Goddag frun.

- Han köpte den i augusti. - Och sen?

Nej, han har inte varit tillbaka till verkstaden sen dess.

Vad heter du, förresten? I förnamn.

Jalil. Hurså?

Jalil...

- Det är ett vackert namn. - Tack.

Jalil, vi har bråttom.

Lycka till med att sälja bilar.

- Vad var det för stöd? - Jag vill åka.

Vi har ingen tid för sånt där.

"Sånt där"?

Du hörde ju, han vet ingenting.

Vill du dricka kaffe med honom?

Vad tittar du på?

- Vad är det med dig? - Med mig?

Min son är försvunnen. Eller hur?

Ingen har sett honom på en vecka. Inte ett spår, ingenting.

Och du flörtar med en bilförsäljare!

Hur gammal är han? 18?

Tyckte du att han var söt?

Jag tycker att han är sexig.

Vad är det här för förhör?

Han är Simons typ.

Simon kan ha njutit av hans råd.

Du. Jag är här för att min son är försvunnen.

Jag behöver inte veta vem han eventuellt gärna tittar på.

Bilderna från Simon:

I bergen, för den delen. Han tog dem inte själv!

Är den där pojken involverad i Simons försvinnande?

Jag vet inte...

Nej.

Kom igen, vi kommer att bli sena.

Okej?

Goddag.

Där är ni: "Den Snabba och Rasande!"

Åh ja...

Varsågod.

Tillsammans med polisen har vi kontrollerat den senaste månadens passagerare.

Särskilt de som rest till Marocko och Algeriet.

Det fanns ingen "Wodraschke".

Hur stavade ni namnet?

För att vara samvetsgranna, provade vi olika stavningar.

Tyvärr. Verkligen.

Köpte han en biljett eller inte?

Köpte han en biljett eller inte?

Tyvärr, jag kan bara säga att din son inte åkte med oss.

Snälla du.

En bil, två vuxna. Betalad med kreditkort.

Två vuxna?

Tyvärr. Det är all information vi har.

Tack.

- Varför skulle Simon åka till Afrika? - Det har du redan frågat.

- Att vara ensam, lugn... - Kom igen. Det är en kliché.

Precis som boken du berättade om. Eller den där sportbilen.

Det är nåt misstänkt. Vem är den andra biljetten till?

Min gissning är lika bra som din.

Jag vill inte gissa längre.

Det finns inte mer plats i mitt huvud för gissningar.

Vi måste vänta och se. Låt tiden arbeta för oss.

Släpp mig! Släpp mig!

- Polis! - Hjälp!

Polis, sluta!

Nu räcker det! Det är över.

Sluta. - Det är okej.

- Hålla er lugn. - Det är okej.

Det är över. Okej?

Är ni två de "missförstådda"?

Frun, jag talar inte franska, vi behöver er hjälp.

Jag kommer om fem minuter.

Vi kontrollerar alla sjukhus och akutavdelningar i området.

Det har vi gjort.

Dessutom färjebolagen.

Vi vet det.

Tyvärr, men det är inget mer vi kan göra.

Om han dyker upp kontaktar vi dig.

Jag borde inte berätta det för er...

Men i vårt system...

har vi Simon registrerad,

som drogmissbrukare.

Vet ni något om det?

Vad menar du? Simon tar lugnande ibland.

Men han är ingen återförsäljare.

Det sa jag inte heller.

Vilken sorts medel tar han?

Får han blackouts ibland?

- Har han tagit för mycket nån gång? - Nej.

Simon är läkare, han vet effekterna.

- Har ni mitt namn? - Nej.

Nästa gång frågar ni efter mig direkt.

Tack.

Hanterar ni ofta saknade personer?

Snarare motsatsen:

Vi hitta nån som är hemlös

och vi försöker hittar släktingar eller vänner.

Men för det mesta finns det ingen kvar.

Tack.

Har du tittat på den här än?

Nej, är den också från Simon?

Vi var där tillsammans under en helg.

I en väns lägenhet.

Det var på våren.

Inte långt härifrån, vid havet.

Berätta om det, snälla ni.

Jag började jobba på kliniken...

förra året. I oktober.

I början arbetade jag natt.

Det var då jag träffade Simon.

Vet du att han är bög?

Jag visste att han hade relationer med män, men...

det var bra mellan oss.

För ett tag sen övervägde vi att hyra en större lägenhet tillsammans.

Ville ni flytta ihop?

Ja.

Vi besökte lägenheter tillsammans i juni.

Men sen...

Jag vet inte...

Det hade också med kliniken att göra.

Arbetar alla nätter. Det är förskräckligt.

Varje vecka skickade han en salami

till kliniken. Som tack till den tyska läkaren.

Så väldigt snart var hela kontoret fullt av salami.

Chefen blev galen:

"Ta ut dem härifrån nu!"

Men Simon ville inte:

"C'est le salami ou moi," sa han!

Det är salamin eller mig!

När jag senast besökte Simon i Marseille,

ville han hämta mig från flygplatsen.

Jag väntade en timme, sen fick jag lift med en ung kvinna.

På motorvägen sa hon:

"Lägg grejerna under ditt säte."

Jag säger, "Vilka grejer?"

Hon säger: "Grejerna!"

Så hon insåg att hon hade plockat upp fel kille.

Hon blev arg och skrek åt mig: "Gå ut, din luffare!"

Hon satte av mig på motorvägen.

Lustigt, eller hur?

Men varför hämtade inte Simon dig på flygplatsen?

Det gjorde han.

Han kom fem minuter senare.

Och?

Ja vadå? Han kom för sent.

- Hej. - Goddag.

Jag hörde att du letar efter den unga tysken,

som bor i den här lägenheten.

- Goddag. - Goddag.

Ja, jag råkar gå och simma i portens pool två gånger i veckan,

och... jag såg din vän...

igår morse.

- Är du säker på det? - Ja.

Jag kände inte igen honom genast, men han sa hej, och jag förstod det.

Såg du hans nya bil också?

En gul Fiat.

Hans nya bil... ja, ja!

Ja, jag tror det, ja.

Fastän...

Jag vet inte riktigt. Jag var inte så uppmärksam.

Tack så mycket.

Det var inget att tacka för.

Okej.

Jag går ut på egen hand.

Kan jag hjälpa dig?

Vill du köpa en bil?

Jag vet inte om jag har råd med det.

- Vad tror du? - Det får du säga.

Det är en snygg bil.

Är den i gott skick?

Bromsarna, motorn och så vidare?

Ja.

Kan jag få provköra den?

Har du verkligen råd med den bilen?

Självklart.

Är däcken bra?

Bra, jag ska hämta nycklarna.

Men jag har inget körkort.

Jag trodde du kanske kunde köra.

Bor du där?

Nej, det brukade jag.

Jag hade en liten lägenhet. Min första.

Den var litet men bra.

Får jag fråga dig en sak?

Känner du Simon bra?

Han kom till verkstaden några gånger när han köpte bilen.

Och?

Vi åkte ut i bilen, som nu med dig.

- Var kommer du ifrån? - Jag är fransman, hurså?

Det är konstigt. Alla frågar mig alltid:

"Var kommer du ifrån?"

Jösses...

Min pappa var född i Marocko.

- Har du någonsin varit där? - Nej.

Simon ville göra det. Det var meningen förra veckan.

Kanske det. Jag vet inte.

Du pratar skit!

- Vadå? - Du vet vad jag menar. -Nej.

Det är klart du gör.

Du, vi är oroliga.

Någonting kan ha hänt honom. Han kanske behöver hjälp.

Jag kan inte hjälpa dig.

- Tyvärr. - Det är klart du kan hjälpa oss!

Prata! Tala om vad som hände.

Okej, han ville åka till Marocko.

Han ville att jag skulle åka med honom. Vi kom överens.

Han var galen av tanken, talade inte om nåt annat.

Sedan köpte han helt enkelt biljetterna.

- Och vad sa du? - Ingenting. Först var jag glad.

Sen ändrade jag mig.

Jag kan inte bara ta semester och åka när jag vill.

När sa du det till honom?

För två veckor sedan. På telefon.

Hej, min pojke: i kväll på fotbollsplanen?

Vi ska åka på en resa kl. 09:00 och stannar över natten - Valerie

Nå, kan någon tala om för mig vad vi ska göra?

Du är inte den enda med hemligheter.

Titta på etiketten.

Vinet kommer från en restaurang.

Den ligger i närheten och har sin egen vingård.

Simon och jag var där en eller två gånger.

Simon älskar det stället.

Alltså, jag tänkte, eftersom han är på semester,

kanske han har åkt förbi den vägen.

Och om han gjorde det, kan han ha sagt till någon vart han är på väg.

Det sägs vara vackert, också.

"La Provence."

- Eller hur, Camille? - Nu räcker det.

Vi får leta någon annanstans då.

- Men var? - Vi har en karta.

Det finnas andra vingårdar på den.

- Bara för att det här inte fungerade... - Sluta.

Det räcker.

Vi stannar.

Jag vill äta.

Och jag skulle vilja se stjärnorna.

Jag kan fråga om vi kan stanna.

Ja?

Det var en bra idé.

Det är bra att komma bort från staden.

Det kan låta komiskt, men jag är...

glad att få träffat er båda.

Jag ville bo en gång i en kollektivlägenhet.

I tjugoårsåldern. I din ålder.

Och vad hände?

Du gift dig och flyttade in i ett fint terrasshus.

Nej, jag...

blev gravid och var tvungen att göra andra åtgärder.

Livet är svårt ibland.

Jag är fascinerad att...

du och Simon vill leva tillsammans.

Varför inte försöka, eller hur?

Varför? Varför inte försöka?

För att det är nonsens.

Jag vet inte vad du tänker om Simon,

men man väljer inte bara att leva med en kvinna.

Jag pratade med den unga bilförsäljaren.

Vet ni vad?

Den andra färjebiljetten Simon köpte,

den var till honom.

Han ville resa med honom, inte Camille.

Tyvärr kunde Jalil inte få ledigt.

Vem tror du att du är?

Tror du att du känner Simon?

Får jag fråga dig, Camille, hur det var... med Simon?

Han kan vara öm och kärleksfull.

Låg ni två med varandra?

Vill du verkligen veta det?

Ja...

Det angår inte dig.

Precis som den unga bilförsäljaren.

Det har du inte med att göra.

Det är bara flörtande. Det är inte allvarligt.

För dig är det inte det!

Här kommer kaffet.

Ursäkta mig.

Ung man...

Inte för mig.

- Okej. - Tack för maten.

Jag går och lägger mig.

Vill ni ha en sängfösare? Huset bjuder?

- Va? - Vill du ha en snaps?

Nej tack. Tack nej.

Du kanske har rätt, kanske jag inte...

tar Simons bögvänner på allvar.

Men hur skulle jag det?

Jag vet inte vad Simon har sagt till dig,

men han har inte anförtrott sig till mig på åratal.

- Du kanske borde ha frågat. - Det gjorde jag.

Bilen!

Det är Simon.

Se upp!

Där!

Ska jag köra?

Ja, det skulle vara bra.

Jag skulle vilja visa dig en annan plats.

Ja. Gärna.

Kom!

Kom!

Kallt!

Kalla strömmar!

Häng med.

Häng med.

Någon från polisen var här.

De har hittat Simon.

I en semesterlägenhet.

Ned efter kusten härifrån. Han är död.

Det var allt han kunde säga.

Han fick ett samtal. Jag ska åka dit.

Om du vill följa med, sätt på dig något.

Ja?

Hej.

- Goddag. - Goddag.

- Fick du mitt meddelande? - Ja.

Vi har skickat din son på undersökning. Jag är ledsen.

Vadå?

Vad hände?

Vi har anledning att tro att det var självmord.

Vi har hittat ett antal medicinska droger.

Dödsorsaken verkar ha varit andningsstopp.

Han slutade andas.

Jag pratade med en kollega.

Det kanske var en olycka, det vet vi inte säkert.

Det kan vara en bieffekt av medicinen.

Som en överdos.

Men eftersom din son arbetade som läkare...

När dog han?

Det vet vi inte exakt.

Vi måste vänta på utredningen.

- Vi tror det blir om en vecka. - Om en vecka?

Det måste finnas ett meddelande. Några ord.

Eller hur? Man kan bara inte göra det utan ett ord.

Jag är ledsen.

Han hade inte ens tömt sitt kylskåp.

Jag är ledsen.

Kan du tala om hur länge bilen har varit parkerad här?

Vi ställer fortfarande frågor till grannarna.

Det ser ut som om bilen inte har flyttats på några dagar.

Har du rast?

Ja.

Får jag slå mig ner?

Om du vill.

Väldigt sexiga... dina händer.

Det fick dig att le.

Har du tid senare?

Ja.

Kände du Simon bra?

Ni hade blivit vänner, eller hur?

Kysste du Simon också?

Precis som du just gjorde med mig?

Nå?

Kysste du honom?

Blev du avklädda?

Viskade han i ditt örat? Kära du? Tala om det för mig!

Vänta!

Vänta!

Simon hittades idag.

I en lägenhet.

Han har varit död i en veckan.

Semesterlägenhetens dörr var inte stängd.

Simon skulle ha legat på soffan.

Det fanns en sportväska.

Den hade inte blivit uppackad.

Bara några DVD-skivor låg på golvet.

Från videobutiken.

Men det fanns...

bara en tv.

Ingen DVD-spelare.

Jag tänker samma sak om och om.

Jag vill åtminstone prata med honom en gång till.

Ta honom i mina armar.

Smeka honom.

Tala om för honom att allt kommer allt bra.

Det är allt salt från igår.

Översättning: Din Martin

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.SubtitleDB.org