Original subtitles

När lammet bröt det sjätte inseglet blev det en stor jordbävning.

Solen blev svart som en sorgdräkt, hela månen blev såsom blod.

Himmelens stjärnor föll ner på jorden-

-som när omogna frukter faller från ett fikonträd i storm.

MÄNNISKOR I SOLEN

-Till dig, min älskling. -Åh! Tack så mycket.

-Svein, varför gör du aldrig så? -Vad då?

-Varför ger du mig aldrig rosor mer? -Mer?

Jag har aldrig gett dig rosor. Ska vi till stranden eller inte?

Här är det väl bra, va?

Du, Svein.

Svein. Akta så du inte får hjärtstopp.

Herregud! Har du blivit galen?

-Kom och ge mig lite mys. -Sluta! Vi är på en allmän strand!

Rakade du dig inte? Du skulle ju raka dig på överkroppen.

-Du ser ut som en apa. -Jag hann inte.

Har du inte semester?

Åh, Stig, så fint väder det är i dag. Stig, så fint väder. Är det inte det?

Jag sa att du måste beställa stugan tidigt för att få bästa utsikten.

-Jag vet, förlåt. Mitt fel. -Ja.

-Knott? -Ja tack.

Gud, så skönt. Känner du hur solen gassar?

Det är säkert växthuseffekten.

Jag vet inte om jag är så emot den.

Om du hyr en stuga i två veckor så vill du ju att det ska vara varmt.

Om 2 000 år är allt bara öken ändå.

Jag använder solfaktor 12, så jag kan ligga här i tolv timmar.

Med din hårprakt behöver du ingen solfaktor.

Det är sant.

Nu skiner solen

högt upp på himlen

nu blir det vår det känner jag så väl

-Ingrid, sjung inte. -Förlåt.

Kan vi inte gå på midsommarfesten?

-Nu har nån blivit nedslagen igen. -Var då?

I stan. "Ett ungdomsgäng sparkade en 35-årig man medvetslös."

-Varför läser du sånt? -"De hoppade på hans huvud."

"Han ligger fortfarande i koma." Ja, där ser man.

Hur ser såna människor ut inne i sin hjärna?

Hoppa på huvudet på nån som man inte ens känner?

-Hjälper det om man känner dem? -Det kan man i alla fall förstå.

-Jävla utsikt. -Jag vet. Förlåt.

Stig! Förlåt.

-Du. -Ja?

En läkare sa att blonda människor kan vara i solen en halvtimme varje dag.

Annars dör de. Bara en halvtimme efter den vintern hade vi dött ändå.

Det är sant.

Det borde bara ha bott negrer i Skandinavien. De tål ju sol.

Vi vita tål ingenting.

Gud! Vad i helvete?!

Vad är det? En fisk?

Jösses. Simon har fångat en fisk.

En äcklig fisk. Vad ska den heta då?

Kanske Nemo?

Gillade du inte Nemofilmen, Simon? - Sa han inte att han gillade den?

Simon, vem tycker du mest om? Mamma eller pappa?

Mamma på förstaplats och pappa på andraplats, va?

Kom. Mamma får en puss av dig. Mamma får en puss av Simon. Kom.

Usch! Vad har du i näsan?

En jättesnorkråka. Så äckligt. Ta bort den. Jag tål inte sånt.

Har du tagit bort den? Är den borta nu?

Var stoppade du den? I munnen?

Usch! Sånt kan jag inte med. Då kan du pussa pappa i stället.

Herregud.

Jag blev helt illamående.

-Är det länge tills bussen går? -Nej, det är gott om tid.

Stig? Nu åker alla till festen!

Ingrid? Strandtennis?

Det blir jättekul. Det är inte dumt.

-Jag lovar, det är skitkul. -Men jag är inte så bra.

-Här är det bra. -Jag har inget bollsinne.

-Ta den. Var inte dum. -Jag kan faktiskt inte.

Nu spelar vi. Det spelar ingen roll om man är bra eller dålig.

-Bli inte arg. -Jag blir inte arg.

-Det handlar bara om att ha kul. -Bli inte arg.

-Jag blir inte arg. -Men du blir arg.

-Nu är du arg. -Är det möjligt?!

-Förlåt då. -Håll käften då! Jävla kärring!

Stig!

Förlåt.

Stig?

Du, sluta. Lägg av. Fixa radion i stället.

-Det är säkert bara batterierna. -Vi köpte nya batterier i går.

Kanske den knappen där?

-Ordna det då. -Vi kan mysa på andra sätt.

Vi är på en allmän strand. Nu får du...

-Inte inför Simon. -Hej, Simon. Vad kul.

Kan du inte gå och köpa en glass? Här är pengar.

Skynda dig nu. Spring och köp en glass nu.

-Har du blivit helt galen? -Herregud! Snälla Siv.

Terapeuten sa att vi måste försöka. Vi måste försöka. Inte sant?

Svein? Vad håller du på med?

Jag är erotisk.

Det här är nåt helt nytt, Svein.

Bara du och jag och havet.

-Stig! - Hej. -Ska du inte med på dansen?

-Nej, jag letar efter min man. -Men det är sista bussen. Kom med.

-Det vore väldigt trevligt, men... -Okej. Men ha det så kul.

-Tack detsamma. -Hej då.

Ska du ha nåt? Vi stänger om 20 minuter.

Nej tack, men tack ändå.

Stig?

Stig?

Stig!

Stig!

Förlåt. Jag såg ingenting. Jag trodde inte att det var nån här.

Jag letar efter min man Stig. Har ni sett honom?

-Ungefär så lång. Har du sett honom? -Nej.

-Är ni också norrmän? -Ja, vi är en del norrmän här.

-Hyr ni en stuga eller campar ni? -Vi har också hyrt en stuga.

Då är vi kanske grannar.

Vi har varit här många gånger förut. Jag vet inte riktigt varför.

Men vi är ju lediga hela sommaren. Vi är lärare. Jag i grundskolan.

-Din man också? -Nej, universitetet.

-Intressant. I vad då? -Psykologi.

Jamen, där är han ju. - Stig!

Förlåt att jag ropade. Stig säger att jag har så ful röst.

Hej, Stig. Se vad jag hittade.

-Vi är visst grannar. Svein. -Stig.

-Vi hyr också stuga. -Vilken stuga?

-Det är väldigt fin utsikt till sjön. -Vår stuga, ja.

Vi brukar alltid hyra den. Men så glömde jag beställa. Förlåt.

Bättre lycka nästa gång. Säger man inte så?

Det spelar ingen roll var vi bor. Vi är ute hela dagarna ändå.

Då kan vi ta er stuga då?

-Är ni mycket på stranden? -Ja, det är härligt här.

-Men det är mycket flugor. -Ja, det stämmer.

-Men det är härligt varmt. -Jamen, det är det.

Ja...

Inte sant, Stig? Stig är så upptagen av att klimatet förändras.

-Global warming. -Jag sa precis detsamma till Svein.

Jag vet inte om det är så dumt. Vi vill ju att det vara varmt.

Här går jorden under och kvinnorna tänker bara på solbrännan.

Nämen, titta. Där är Simon med glassen. Med isglass.

Får mamma smaka?

-Simon är mammas älskling. -Hej. Jag heter Ingrid.

-Och det här är Stig. -Hej, jag heter Stig.

Låt mamma få smaka på glassen. Vi har ju betalat den. Kom igen.

Simon. Okej, säg "snälla". Säg "snälla". Säg "snälla".

Det var en tyst krabat.

Han har faktiskt inte pratat på...tre år.

Han är inte idiot eller så, han pratar bara inte.

Du är inte dum, va? Bara lite tyst.

Ta den då.

Klok kille. Folk säger så mycket skit ändå. Inte sant?

Du vill kanske spela strandtennis med farbror Stig? Vill du det?

-Han var söt. -Jag tänkte på en grej.

Det är ju midsommar och vi har stuga med utsikt och det har inte ni.

Ska vi ha knytkalas med mat och dryck och fira i kväll tillsammans?

-Vill du? -Ja. Vi måste ju ändå äta.

Kanon. Då säger vi det. Klockan sex - prick.

För ingen vill väl komma för sent till sex?

Ni förstod det? Det var en anspelning på sex.

-Svein. -Jag skojade.

Det är väldigt mycket flugor här. Då ses vi.

Du förstod den, va? Skämtet. Klockan "sex".

Jag är så trögfattad med sånt.

-Stig! - Vi ses. -Kanon. Klockan sex.

-Vad skulle det vara bra för? -Det blir kul. Lita på mig.

-Simon? Var är Simon? -Han leker väl nånstans.

Simon? Simon?

-Har vi det vi behöver till maten? -Ja, det har vi säkert.

-Har vi persilja? -Behöver vi persilja?

-De har kanske persilja i affären. -Gör nu inte för mycket av det.

Hänger du upp handdukarna när vi kommer till stugan? Svara då.

Hej!

Hej, hej. Sitter du där och äter smultron?

Härligt. De är inte helt mogna. Akta, så du inte får ont i magen.

Var är mamma och pappa då? Har du gått vilse?

Du vet inte var du är. Här. Farbror Stig hjälper dig.

Titta här. Där har vi...Europa.

Och pyttelilla Norge. Och rakt över gränsen ligger Sverige. Där är vi.

Så det är bara att springa rätt hem.

"Men min simring får du aldrig!"

Nej, du säger inte så mycket.

Det är kanske lika bra.

Det här var roligt. Här. Ta dig en Knott.

Kom igen. Ta dig en Knott.

-Skulle det bli dåligt väder? -Det är ju inte ett moln på himlen.

Nej, nej... Har du persilja? Färsk persilja?

Persilja? Javisst.

Det är inte många som är kvar här i kväll, så det blir nog...lugnt.

Ska du ha nåt mer?

-Hej, Stig. -Hej.

Fin utsikt, va?

Men, Stig. Kolla utsikten då.

-Stig? -Jävla utsikt!

Förlåt.

-Har du sett Simon? -Nej. Kom hit och titta.

-Vad då? Är det Simon? -Men, titta - havet.

Vad? Vad då?

Det är ju havet. Man känner sig liten. Ödmjuk på nåt vis.

-Simon! Simon! -Titta då, Siv, havet.

Utsikten. Allt det blå. Jag kunde ha målat, jag kunde...

-Du kan inte måla. -Nej, men jag vill.

-Det vill du väl inte. -Kanske inte, men jag...

-Simon! -Nåt måste jag vilja göra.

De har vykort i affären som du kan titta på.

-Med bilder på havet, ja. -Simon!

Där är du ju. Akta, så du inte trillar ner.

-Om jag bara simmade rakt ut här... -Du kan inte simma.

-Jo, men tänk. -Du fuskade på simprovet också.

Du gick på botten och simmade med armarna.

-Hängde du upp handdukarna? -Nej, jag har inte hunnit göra det.

Ska de ligga och marineras i bagen till i morgon?

Men, Siv...!

-Slappna av. Det är ju semester. -För dig, ja.

Ska vi ta med mat?

Vi kan ta med melon och de grova frallorna.

Han Svein är lite flörtig. Har du sett det?

Stig? Stig?

Simon, kom hit.

Vad tror du om pappa simmar rakt ut här-

-och fortsätter och fortsätter, var hamnar jag då, i Skottland?

Amerika, kanske? Nej, jag vet inte heller.

Simon, har du fortfarande simringen?

Du är på land nu. Du drunknar inte här. Ta av simringen nu.

-Prata med honom, Svein. -Simon, du kan ta av...

-Låt honom ha den på. -Han har haft på den sen vi kom.

Ibland känner jag att han är på väg bort från oss. Alltid på väg bort.

Han ska vara med oss i fyra veckor dygnet runt. Han är inte på väg bort.

Det är inte vårt fel att han är sån.

Det är ingens fel! Han ska bara ta av badringen, för det ser så dumt ut!

Siv?

-Siv... -Nej! Det är okej.

Vad är det?

-Ditt öga hänger. -Hänger?

Säg inte att det hänger. Hänger det mycket då?

-Du måste gå till läkaren med det. -Det finns ingen läkare här.

-Det finns ingen doktor här. -Låt det hänga då.

Är det inte konstigt att stugan där står tom mitt i högsäsongen och allt?

-De kommer säkert nästa vecka. -Har vi allt vi behöver nu?

Vi har melon, skinka, korvar, räkor...

-Ska du gå så där? -Vad menar du?

-Knäpp då. Det väller ju ut. -Här kommer vi!

Tänk om du haft håret på huvudet.

-Hej! Välkommen. -Tack.

-Hej. -Hej.

Så fantastisk mat!

Vi hade inte så mycket. Melon och frallor.

Varsågod.

-Kommer du ensam? -Nej, Stig är på... Där är han!

-De har massa god mat! -Välkommen.

Han är så söt. Jättesöt.

-Simon, vill du ha melon? -Det tycker han inte om.

-Det är det värsta han vet. -Då föreslår jag att vi sätter oss.

Alla sitter så att de ser utsikten. För det har ju inte ni.

Då utbringar vi en liten skål. Det finns snaps till alla. Varsågoda.

-Skål. -Skål.

-Svein, 16. -Vad är nu det, Svein?

Vi säger alltid hur gamla vi är, när vi är födda och tog studenten.

Vi skålar och berättar för varandra när vi gjorde sexdebut.

-Svein. -Isen måste brytas. Det blir skitkul.

-Kom igen, vi skålar. Svein, 16. -Skål.

-Din tur, Siv. -Siv, 18.

Säger du det? Såpass sent?

-Stig, varsågod. -Stig, skål.

Stig, du är en riktig tråkmåns.

-Ingrid, din tur. -Ingrid, 14.

-Herregud. -Det var väldigt tidigt.

-Hur gick det till då? -Jag blev våldtagen.

Ja, ja, så kan det också gå. Då sätter vi oss. Varsågoda.

-Ska vi inte bara släppa det? -Nej, det är okej.

Sätt er nu, gott folk. Vi tål ju sånt.

Jag minns midsommarafton när jag var liten.

Pappa var alltid full och mamma grät.

-Skål. -Skål.

-Kan nån en sommarvisa? -Nej, nej, nej.

-Jag kan en. -Få höra då.

Nu skiner solen

högt upp på himlen

nu blir det vår det känner jag...

-Ingrid. Sjung inte. -Var det falskt?

-Nej. Det var jättefint. -Förlåt.

-Bit inte på naglarna. -Herregud.

Hon sitter jämt bland folk och gnager på sina naglar.

Gör det på ditt rum, men med andra ser det jävligt idiotiskt ut.

-Förlåt. Jag gör det alltid. -Ingen fara, Inger. Det gör inget.

-Ingrid. -Det var det jag sa. Inger...id.

-Skål på er. -Skål.

Skål.

Har nån av er nån hobby?

Mina hobbies är rökning och solande. Båda är cancerframkallande.

Typiskt mig. Jag har sån jävla otur.

Jag har slutat röka.

Men jag tänker ofta att jag ska börja igen om nåt jävligt händer.

Som till exempel att Stig dör. Men jag kan ju inte hoppas på det.

-Varför inte? -Ja, varför inte?

Förlåt, Stig. Förlåt. Jag vet inte vad som flög i mig.

Ta för er innan flugorna gör det.

-Är limpan färsk? -Den är fin. Varsågod.

-Nej, Stig! Inte limpa. -Jag kan ta en skiva.

Han går på glutenfritt. Han blir så arg av limpa, nej, av vitt mjöl.

Det har jag aldrig hört förut. Ta för er, ni andra då. Ät nu.

-Det här var kanske en dum idé? -Nej, nej, det här blir roligt.

Ingenting händer. Lita på mig.

Hallå!

-Vad var det? -Ingenting. Ta för er.

-De behöver kanske hjälp. -Ingen behöver hjälp.

-Hjälp! -Det är nån där.

Ät nu då. Titta inte på mig. Jag jobbar inte här.

Knäpp din skjorta. Folk ska äta.

-Kan nån hjälpa mig? -Nu kommer det danskar också.

-Hallå? -Se vad det är, Svein.

-Varför ska jag? -För att du är man.

Hallå? Hallå!

-Äntligen en levande människa. -Vi tyckte att vi hörde nåt.

-Receptionen är stängd. Det är tomt. -De stängde tidigt i dag.

Det gör detsamma. Jag ska bo i stuga 11. Vet du var den är?

-Vad snällt av dig. -Bara trevligt.

-Är det inte tungt? Ska du ha hjälp? -Nej, det går bra.

Vill du ha en karamell?

Simon får inte ta emot godis från främlingar.

Nej. Nej, det var dumt av mig. Förlåt. Det var dumt av mig.

-Vad gör den kärringen här? -Jag ska bo i nummer 11.

Vi blir grannar. Det blir så trevligt.

Då ska jag bara få upp...

...de här resväskorna på terrassen.

Fortsätt bara äta, ni. Jag heter fru Sørensen.

Det var konstigt att de inte väntade på mig...

...i receptionen. Jamen, alltså... De visste att jag skulle komma.

De har nog haft annat att tänka på.

Jaja, men...nu är jag här.

Med en låst stuga och inga nycklar.

-Har du inte nyckel? -Nej. Men det gör inget.

Receptionen öppnar ju i morgon eller i övermorgon.

Det är ju varmt. Det spelar ingen roll. Jag har det bra.

-Ska du sitta där hela natten? -Va?

-Ska du sitta där hela natten? -Jag har det bra, jag har det fint.

30 % av alla människor får cancer nån gång i livet.

-Ska vi bjuda hit henne? -Varför det?

Det är inte vårt fel att hon har cancer.

Ta nu mer. Ni har nästan inte rört laxen, räkorna och parmaskinkan.

-Jag tar gärna lite lax. -Jag sa att det skulle bli trevligt.

-Skål då, allihop. -Skål!

Svein, 16.

Är det inte otroligt hur solen skiner trots att det snart är natt?

-Är det inte härligt? -Jo, det är härligt. Solen är skön.

Jag läste om en man som hade stekts till döds när han låg i solen.

Ja. Han hade faktiskt stekts ihjäl.

Ni äter ju inte. Bara ät. Bry er inte om mig. Ät, ät, ät!

-Ska vi inte bjuda hit henne? -Absolut inte!

Hon får köpa sig ett eget liv.

Vissa har inga sociala antenner och vet inte när de är välkomna.

Det här börjar likna midsommar från helvetet.

Simon, kom och ät. Kom, Simon. Kom och ät, Simon! Kom och ät!

Älskling, han är ingen hund.

-Där. -Så fina ni är.

Det är fint med familj.

Men det är säkert väldigt krävande att ha barn.

Simon bor inte hemma under läsåret. Det hade inte gått, vi orkar inte.

Det stora ansvaret kan vi inte ta.

Han kommer hem på helgerna så klart.

Ta för er nu. Vi har skinka och grejer.

Ta inte så många räkor. Ta inte så många, lägg tillbaka några.

Så.

Nej, du får inte ta fler räkor. Du får ont i magen.

Mamma vill inte gå på toa med dig hela långa natten. Jag vill roa mig.

-Gör som mamma säger nu. -Men inte allihop!

Du måste ju äta. I alla fall nu när vi har gäster. - Svein, gör nåt.

-Gör som mamma säger nu. -Det är otroligt hett.

-Det är varmare än mitt på dan. -Och ta av den där simringen.

Du kan inte äta med... Ta av simringen! Kan du ta av den?

-Ta av simringen! Stå stilla! -Ta det lugnt, Simon.

Sitt inte bara och glo! Snacka, prata, konversera!

-Är det för mycket begärt? -Nej, det är...

Tänk att det är sommar. Helt otroligt vad fort tiden går.

-Det är inte länge sen i fjol somras. -Ett år.

Är det så länge sen? Där ser du.

-Ungen måste ju ha mat i sommar. -Låt honom slippa. Han klarar sig.

Okej, visst!

Du har förstört midsommar för mamma. Nu är mamma ledsen hela kvällen.

Jag hoppas att du är nöjd, Simon.

Ja, nej, tiden flyger iväg.

Det tycker i alla fall jag. Vi börjar bli gamla.

Man är gammal när lördagskvällen inte är fest, utan hushållsarbete.

Var inte så cynisk nu.

Du undrar bara om ifall grillen ska ha kol eller briketter.

Simon, kom och smaka på den goda skinkan. Gapa, Simon.

Gapa. Bara gapa helt vanligt.

Gapa. Gapa nu, Simon. Kan du gapa nu? Gapa nu!

Du ska äta skinkan! Gapa, Simon!

-Ser du inte att det gör ont? -Nej, då hade han klagat.

-Han kan ju inte prata. -Han kan. Han vill bara inte.

-Om detta gjort ont hade han pipit. -Det gör ont. Låt honom slippa äta.

Då är det ditt ansvar om läkarna frågar. Det är helt okej med mig.

Okej. Ni är vittnen.

-Var var vi? -Allt går fortare och fortare.

Inget blir som planerat, allt är skit och till slut vill man bara dö. Skål.

Skål, allihop. Svein, 16.

-Ta bara mig. -Inte nu, älskling.

Jag fick inte läsa konsthantverk.

Jag valde handel och kontor och var kontorsanställd i 17 år.

Inte min dröm, men så blev det.

Sen vågade jag säga upp mig och sökte till konsthantverksskolan.

400 sökte och sex kom in. Jag kom in.

Och vad hände?

Jag blev gravid. Jag blev gravid med mammas lille Simon.

Med mammas lille Simon.

-Minns du vad du sa, Svein? -Nej.

Det går fler tåg, sa du. Men det gick inte fler tåg, vet du.

Bit inte, Ingrid.

-Ja, ja. Ja, skål på er. -Skål.

Men hon har ju helt rätt. Man hinner ingenting.

I går var det julafton, i dag midsommarafton.

God jul, glad påsk. Man hinner ingenting. Skål.

Gud sitter kanske i sin himmel och trycker på snabbspolningsknappen.

-Ursäkta, vad sa du? -Gud är trött på världen.

Och därför spolar han mot slutet.

-Vilken hemsk sak att säga. -Jag förstår inte danska.

Se på himlen. Se på molnen. Se på himlen. Är det inte underbart?

Det är så himlen ska se ut när Gud kommer med sin härskara.

-Hej vad det går. Det går undan. -Där bullrade det igen.

-Det har bullrat i flera dar. -Det är säkert bara åska.

-Det är nog bara ett fenomen. -Se på himlen. Se på molnen.

Tänk om han kom i natt. Vore inte det spännande?

Det hade passat skitdåligt. Vi har tre veckor kvar av semestern.

Det gör mig detsamma med utsikten vi har fått.

-Vilken "han" pratar du om? -Gud.

Det där är antingen Mozart eller Beethoven.

Är inte vi människor fantastiska? Vi tror alltid att vi har ett val.

Precis som judarna.

Först väntar de på frälsaren i flera tusen år.

Och när han äntligen kommer så korsfäster de honom.

Sen sätter de sig ner och väntar i 2 000 år till.

Bra odds. Som om nån är sugen när de vet vad de gjorde med den förre.

Jag fattar inte!

-Pratar ni om judarna? -Ja, ett häftigt gäng.

-Jag är jude. -Jaså?

-Polsk jude. -Polsk, ja.

Jag bor i Danmark, men jag städar inte för 50 kronor i timmen.

Jag var i Auschwitz som barn. Det är också en slags erfarenhet.

-Förlåt. -Nej, det är ju inte ditt fel.

-Ni var ju inte ens födda då. -Nej, det är faktiskt inte vårt fel.

Nej. Men de serbiska koncentrationslägren i Bosnien-

-eller Guantánamo är svårare att bortförklara.

Allvarligt talat, bromsa lite nu.

Det är inte vårt fel att de inte kan komma överens.

Nej, nej, nej, som ni vill.

Men då förstår jag att Gud spolar mot slutet för att hitta de skyldiga.

-Ursäkta. Vilken jävla gud? -Gud. Det vet ni ju.

Här i Norden ska man tro på Gud-

-som ska komma tillbaka och döma levande och döda.

-Jag tror inte på nån jävla gud. -Inte jag heller faktiskt.

Jaså? Vad tror ni på då? Förlåt att jag frågar.

-Vad tror du på? -Ingen aning.

Jag har ingen aning om vad jag tror på.

-Du då? -Det är lite svårt att förklara.

-Jag tror på... -Sommaren.

Jag tror, jag tror på sommaren

jag tror, jag tror på sol igen

jag pyntar mig

Ja, ja, men det är det ni tror på. Då säger vi det.

-Där kom det en droppe. -Det kan inte börja regna nu.

Hon kände fel. Det börjar inte regna. Lita på mig. Det blir inte regn.

Nämen, maten! Maten!

Ingrid!

Ingrid! Sjung inte!

-Sjung inte. Sjung inte! -Förlåt.

-Vad ska du göra? -Duscha.

Vart tog Simon vägen? Simon!

-Simon? -Simon? Simon, var är du?

-Simon! -Simon?

-Där är han. -Har han varit där hela tiden?

-Jag vet inte. -Nu är han här i alla fall.

Det regnar blod. Där går gränsen för det jag kallar dåligt väder.

-Det stod inget i broschyren om det. -Under övrigt: "Här regnar det blod."

Hej.

-Det är säkert bara ett fenomen. -Vad då för fenomen då?

Det är väl järnpartiklar i luften som färgar regnet rött.

-Kan förklaringen vara så enkel? -Ja, jag tror det.

Så bra. Då går jag in och hämtar lite mer mat.

Gör det.

Det är väldigt ljust nu.

-Det är kanske midnattssol. -Så långt söderut?

Titta! En stjärna som faller.

Det är så vackert. Äntligen hände det nåt trevligt.

-Det är meteoriter som brinner upp. -Förlåt. Det visste jag inte.

Eller nåt ännu mer trivialt: en rymdstation som släpper ner nåt.

En påse med astronauternas avföring.

Nu får du ge dig! Astronautbajs?

Enligt vissa är det livsfarligt att skicka upp rymdfärjor för allt skrot.

Om en påse astronautbajs träffar en rymdfärja blir den totalkvaddad.

-Är det inte roligt? -Ni har säkert helt rätt.

Men jag har alltid känt att det finns nån där ute.

Om det är Gud eller Buddha eller ett rymdskepp vet jag inte.

Det är säkert Elvis.

-Vet ni att Elvis hade en lillebror? -Hade han?

Tolvis.

Förstod ni den? Elvis, tolvis, trettis, fjortis.

-Ska du dricka mer nu, älskling? -Det ska du bara ta och skita i.

-Hörde ni inte? -Vad då?

-Gräshopporna. -Ja. Det är sant.

De brukar komma senare på sommaren.

Titta. Titta.

-Tanten. -Tanten, ja.

Tanten. Tanten. Tanten.

Tanten!

-Hon kanske sover. -Då trillar hon av stolen.

-Vi kan inte bara låta henne sitta. -Hon sover kanske inte.

-Hon kan ha fått en infarkt. -Sitter hon där och är död?

Det är så jävla typiskt.

När vi äntligen ska roa oss så sitter kärringen där och dör.

Hon kommer att börja lukta. I den här värmen börjar hon lukta.

Svein, gör nåt. Du är man och ska fixa sånt.

-Jag ska väcka henne. -Bra, Stig.

Hallå! Nu får du vakna!

Rädda mig upp ur dyn, så att jag inte sjunker ner.

Rädda mig från dem som hatar mig.

Låt inte vattenmassorna dränka mig eller djupet uppsluka mig.

Låt inte brunnen sluta sig över mig. Svara mig, ty din nåd är god.

Vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd.

Svara mig, Herre. Skynda dig. Skynda dig. Svara mig, svara mig.

Är det du?

Är det ni?

Hon var inte död.

Skål då, frun.

-Ska du dricka mer nu? -Du känner mig.

Jag dricker tills det är tomt.

Ibland skulle jag önska att jag inte kände dig.

Titta! Där föll en stjärna till. Eller vad det nu var.

Himlens stjärnor föll ner på jorden.

Som när fikonträdet fäller sina omogna frukter-

-när det skakas av en kraftig vind.

Vad är det?

Och jag såg när lammet bröt det sjätte inseglet.

Då blev det en stor jordbävning. Och solen blev svart som en sorgdräkt.

Och hela månen blev såsom blod.

Det är så vackert.

Sjung inte. - Vilket insegel?

När lammet bröt det sjunde inseglet-

-uppstod i himmelen en tystnad som varade vid pass en halv timme.

Det är Johannes uppenbarelse, kapitel 8, vers 1.

Jag förstår inte ett skit av vad den kärringen säger.

Hej. Vet du vad? Jag har en bra idé.

-Vi går och badar. Nattbad. -Ge mig en bra anledning.

Synder i sommarsol, lite naken hud. Räcker inte det? Kom igen, Stig.

Vi måste slå till nu när det är midsommarafton och grejer.

Mus, pattar och rumpa. Lite bang-bang!

Ja, för fan. Vi svalkar oss lite.

Gå ni, så Ingrid och jag kan få lite ro här.

Nej, nej. Ni kan inte stanna här. Bara han och jag kan inte bada.

Lite rajtan-taj...

-Jag följer gärna med. -Du?

Vi behöver väl inga badkläder?

Vänta lite. Jag känner mig lite sjuk. Slapp. Lite så där ont i halsen.

-Jag kanske inte ska bada nu. -Jag är klar.

Stopp! Tror du inte att jag vet vad du är ute efter?

-Jag förstår inte. -En sällskapssjuk gammal kärring.

Vi ska ha det trevligt tillsammans, men där tar du så in i helvete fel!

Vi hyr stuga och du hyr stuga och så är vi inte tillsammans!

-Jag trodde att vi skulle bada. -Nej då. Det går en gräns mellan oss.

Du är där och jag är här! Nu räcker det!

Jag förstod inte att jag störde så mycket.

-Ta det inte så. -Var inte så jävla sentimental.

Sluta bita! Så ska det göras. Sätta folk på plats.

-Ska vi bada? Ta med flaskan. Kom. -Vi ska bada.

-Herregud. -Ja, jag vet. Förlåt.

Att du står ut med honom?

Mamma sa alltid att man äter det som ligger på tallriken.

Så levde hon sitt liv. Jag äter också det som ligger på min tallrik.

Det är inte så farligt. Vi lever bara i 70-80 år. Man ska bara hålla ut.

Ärligt talat!

Bry dig inte om vad han sa. Sätt dig här och ta en matbit.

Om det finns lite över så kan jag tänka mig en liten matbit.

-Var du inte lite hård mot tanten? -Var inte så sentimental.

Förlåt.

-Fy fan, vad äckligt. -Det finns ingen fisk, säger de ju.

-Vad väntar vi på? -Ingenting.

Jag vill bara fråga. Har ni känt varandra hela livet?

-Nej, vi möttes första gången i dag. -Så ni känner inte alls varandra?

Jag vet inte om jag känner Svein som jag varit gift med i över 20 år.

-Men du älskar honom. -Älskar Svein?

Det vet jag inte. Jo, det gör jag kanske.

Det var ju honom jag valde och han blev mitt liv.

Det var han som blev liggande på min tallrik.

-Skål! -Skål.

Kokhett.

Gratis jacuzzi.

Luktar det inte lite konstigt?

-Vad då? Vattnet? -Ja, jag tänkte att...

Nej, glöm det.

Är du klar? Tre. Två. Ett.

-Märkligt ljusfenomen, va? -Det är kanske...

-Astronautbajs! -Som träffade en rymdfärja?

Vad var det du kallade de där röda små...?

-Små järnpartiklar? -Små järnpartiklar var det, ja.

Och ni, ni har inga barn?

Nej. Vi har försökt många gånger, men...det går inte.

Jag tror det är nåt fel på mig. Jag gjorde abort och efter det...

-Kära du, det var inte meningen... -Det är okej.

Det är länge sen. Det är okej.

Jag var bara...17 år.

"Det kommer att gå så bra", sa läkaren.

När jag vaknade fick jag ett glas röd saft.

Och två brödskivor skurna på sniskan, precis som snittar.

Sen kom läkaren in och sa-

-att det hade blivit komplikationer, men hon trodde att allt gått bra.

Allt hade nog inte gått bra. Jag har aldrig blivit gravid igen.

Nej, fy fan! Den läkaren borde ju ha mördats.

Ja, kanske.

Du då?

Det...det är en lång historia.

Vi har gott om tid. Inte sant, Ingrid?

Ja...det har vi kanske.

Eller kanske inte.

Man blir nog lite kladdig efteråt.

-Fan, vad tyst det är. -Ja.

-Det är som vi är ensamma på jorden. -Ensamma, ja. Tänk om vi var det.

Jag menar rent teoretiskt.

Då byter vi fruar och drar över båda. För att få mer variation i generna.

Vad såg din fru i dig?

Jag var hemhjälp. Jag jobbade som hemhjälp i 30 år.

Och 15 av de 30 åren besökte jag en gammal kvinna som hette Karin.

Karin satt vid köksbordet och väntade tills jag kom.

Hon satt där med sina undrande svarta stora ögon.

Varje morgon gick hon upp och klädde på sig-

-och satte sig för att vänta.

Varje gång jag kom log hon, som om hon sa:

"Har du kommit för att hämta mig?"

Och så en dag slog det mig med en enorm kraft-

-att jag inte kunde komma tillbaka till Karin.

För det var inte mig hon väntade på. Det var inte mig.

Hon väntade på att bli hämtad. Men det kom ingen.

Det är som det står i Bibeln att så ska det vara mot slutet.

Då ska två män gå på marken.

Den ene tas med och den andre lämnas kvar.

Två kvinnor mal med kvarnen. En tas med och en lämnas kvar.

Vad är det du säger?

Två män på stranden. Två kvinnor sitter och pratar vid ett bord.

Det är kanske för sent. Gud har hämtat dem som skulle hämtas.

Förstår ni vad jag säger till er?

Jag förstår ingenting. Men det är inte precis nåt nytt.

Vet du vad, Ingrid? Nu går vi in och roar oss.

Det här vädret är jävligt opålitligt.

-Var är Stig? -Stig och Svein är ju och badar.

-Vart tog tanten vägen? -Jag vet inte.

Siv, jag är så rädd. Håll om mig!

Ta inte illa upp, men jag är inte så bra på att ta i andra människor.

Så du vill kanske ha...en tröja av mig?

En filt? Eller en konjak? Vore det gott med en konjak?

Jag ska gå och hämta en konjak. Stå här så länge då.

Det kan gå fort. Var inte så sniken. Vi pratar om mänsklighetens framtid.

-Du knullar inte min fru! -Jag gör det för mänskligheten.

Jag knullar inte. Jag har prostatacancer!

Det sprider sig fort. Jag kan inte säga det till henne.

-Det var tråkigt att höra. -Var inte så sentimental.

Nej, förlåt då. Men, Stig, ett snittsamlag tar bara två minuter.

Håll käften!

Simon? Simon?

Simon?

Siv! Siv, hjälp!

-Ta bort dem! -Det var bara det som fattades.

-Gör nåt! -Vad ska jag göra då?

-Ta bort dem! Ta bort dem! -Stå stilla.

-Ta bort dem! De är äckliga! -Här har du en konjak.

-Skål, trevligt att träffas. -Tack detsamma.

Stig!

Som det ser ut här.

Här var det inte mycket till fest.

-Va? Är det nåt fel, eller? -Jag går och lägger mig.

-La du Simon innan du badade? -Har du inte lagt Simon?

-Du skämtar. Du har lagt Simon. -Enligt vilken lag lägger jag Simon?

-Det frågade jag inte! La du Simon? -Det var ju själva fan.

Att lägga Simon är lika mycket ditt ansvar. Du skyller jämt på mig.

Simon är inte på loftet. Han är inte på loftet.

Klart som fan att han är på loftet!

-Simon? Simon! -Svara när mamma och pappa ropar!

-Vad händer? -Simon är borta.

-Simon! -Han hade inte på sig simringen!

Simon!

Vänta! Nu måste vi tänka rationellt!

Det finns en förklaring, en naturlig förklaring till det här. Okej?

-Var? Var? Var! -Han kan ha gömt sig.

Var då?

Stig...!

Herregud.

Vi måste tänka. Vi måste tänka.

Han kan inte vara långt härifrån.

Tanten! Tanten har tagit honom.

-Tanten! -Receptionen. Receptionen!

-Var är receptionen? -Det måste vara där!

Simon!

-Spring vi åt fel håll? -Nej, det är här.

-Simon? Simon! -Stig! Håll om mig.

-Simon, min pojke. Är du här? -Herregud!

Jag vill ha mitt barn!

Simon? Var är du, Simon? De kan ju vara nere vid husen.

-Jag vet inte. -Det kan de vara.

Svein? Svein.

Svein, vakna. Du måste leta nu. De är här.

-Hitta honom. -Vad är det här för nåt?

Vet inte. Jag är inte naturvetare, utan humanist.

Simon! Svara när mamma och pappa ropar!

Gå inte. Gå inte!

Jag har aldrig kunnat vara ensam.

Vad är det?

-Bit inte. -Förlåt.

Simon! Var är du?

-Simon! -Simon, var är du?

-Jag förstår ingenting. -Allt är borta. Simon!

Pappas älskade pojke, kom fram!

Det är inte roligt längre!

Pappa älskar dig, Simon. Jag älskar dig så mycket!

Simon!

Han heter inte si-MON, utan SI-mon. Han heter inte si-MON, utan SI-mon!

-Va? Klart han heter "si-MON". -Du kan inte säga ditt barns namn.

Vad är det med dig?

Fader vår som är i...

Fader vår som är i...

-Var är det han är nu? -I himmelen.

I himmelen!

Jaså, det är här du är? Kom. Nu är det på tiden att vi går.

Håll mig i handen, så kan du tro att det går bra.

-Jag håller dig i handen. -Ja, det gör du.

Du håller mig i handen.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service

Ansvarig utgivare: Anders Melin