Original subtitles

[HOWARD JONES, ”THINGS CAN ONLY GET BETTER”]

♪ Vi är inte rädda för att förlora allt ♪

♪ Tryggheten kastad genom väggen ♪

♪ Framtidsdrömmar vi måste förverkliga ♪

♪ Tusen skeptiska händer ♪

♪ Kommer inte att hindra oss från det vi planerar ♪

♪ Om vi inte klamrar oss fast vid det vi värdesätter ♪

♪ Och känner du dig rädd ♪

♪ Det gör jag ♪

♪ Men jag kommer inte att stanna upp och tveka ♪

♪ Och om vi slängde bort allt ♪

♪ Kan det bara bli bättre ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Behandla idag som om det vore den sista ♪

♪ Den sista föreställningen ♪

♪ Nå 60 och känn ingen ånger ♪

♪ Det kan ta lite tid, en ensam väg, en uppförsbacke ♪

♪ Framgång eller misslyckande kommer inte att ändra på det ♪

♪ Och känner du dig rädd ♪

♪ Det gör jag ♪

♪ Men jag kommer inte att stanna upp och tveka ♪

♪ Och om vi slängde bort allt ♪

♪ Kan det bara bli bättre ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

[telefonen ringer]

- Hej, älskling.

Jag ser så fram emot att träffa dig, men jag har lite problem med bilen,

och jag är inte hemma än.

Punktering.

Nej, jag vet, jag vet.

Det är... lyssna, jag ska gottgöra dig.

Jag har mina sätt.

Om du kommer till huset före mig, så är koden till ytterdörren

är 2215.

Ja, 2215.

Okej. Vi ses snart.

[prasslande]

[vatten som rinner]

Och du rakar dig för dem.

Okej.

[suckar]

Det här kommer att bli den bästa helgen i ditt liv.

[bil närmar sig]

[skrattar]

- Otroligt.

Jag trodde att du skulle bli sen.

- Jag ljög.

- Mm-hmm.

Det är inte min födelsedag.

- Jag vet, men de hade bara födelsedagstårtor.

- Varför köpte du ens en tårta?

- För att vi firar.

- Åh.

Jaha.

Mm-hmm.

- Verkligen? Är det bra?

- Mm-hmm.

Ja, prova det.

- Det här kan inte vara bra.

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa ♪

♪ Whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa, whoa ♪

[musiken tonar ut]

- Jag hoppas att det inte var en glasskaka.

[båda skrattar]

Åh, det här huset är så fantastiskt.

Du behövde inte göra allt det här.

- Jag vet, men jag ville.

- Alltid en showman.

- Jag sa ju att jag hade några överraskningar planerade.

- Paul.

- Grattis på födelsedagen.

- Det är inte min födelsedag.

[skrattar]

Herregud.

Det är inte sant.

- Jag vet, eller hur?

- Åh, var hittade du den här?

- Jag städade ur garderoben,

och jag hittade det undangömt längst bak i en skokartong

tillsammans med alla brev du någonsin skrivit till mig.

- Åh, vad gulligt.

[skrattar]

- Min samlarsida tackade mig när jag såg det.

- Herregud.

Jag vill lyssna på det här.

- Jag vet, jag också.

- Det finns inga låtar listade.

- Tja, du vet att det finns The Cure där.

- Strunta i det.

- Van Halen.

- Hur ska vi lyssna på det här?

- Tja, vi kunde bygga en tidsmaskin , åka tillbaka till 1989,

och använda kassettspelaren i din Nova.

- Vad tror du att det första spåret är?

- Definitivt ”The Boss.”

[plask]

[båda skrattar]

- Det är en av mina favoriter.

- Jag vet.

- Det är dock inte den första.

Man börjar inte med den låten.

Man avslutar med den låten.

- Absolut.

Vad vill du göra ikväll?

- Jag vet inte.

Kanske bara stanna hemma och titta på stjärnorna.

- Det är ett jättebra svar.

Låt protokollet visa att damen har valt att stanna hemma.

- [skrattar]

[suckar]

Gud, det här är så skönt.

Havsluften och stjärnorna.

- En sak jag tycker att vi borde göra

är att ha sex i varje rum i det här huset.

- Hur många rum finns det?

- 10, tror jag.

- Dröm vidare, charmör.

- Jag vet att det är ambitiöst, men vi borde

åtminstone utmana oss själva.

Låt oss aldrig glömma det här ögonblicket.

- Hur skulle jag kunna det?

[elektronisk musik]

♪ Känner mig vilsen ♪

♪ Känner mig vilsen ♪

♪ Känner mig vilse i tiden ♪

♪ Du kliver in i mitt liv ♪

♪ Något skimrar ♪

- Okej, här är det.

Pratar du med mig?

[båda skrattar]

- Så dåligt.

- Åh, för jag klarar inte av New York.

- Det är hemskt.

- Tänk om han är, typ, skotsk?

- Ja, ja.

- Just det, typ, (SKOTSK DIALEKT) Pratar du med mig?

Pratar du med mig?

- Jag älskar det.

- Pratar du med mig?

- Okej, ge mig, öh, ge mig spanska.

- [talar spanska]

- Okej.

- [talar spanska]

- [skrattar]

Okej, vänta.

Okej, ge mig kinesiska.

- Du vet att jag talar kinesiska,

- Okej.

- Det gör jag.

[talar kinesiska]

- Gör om det.

- [talar kinesiska]

- [skrattar]

- Inget frågetecken.

[talar kinesiska]

- Det är fantastiskt.

- Det är så... kan du...

kan du göra en sak för mig?

- Vad?

- Kan du prata franska?

- [talar franska]

- Det är äkta.

Det är gulligt. Ja, ja.

- [talar franska]

- Du sa poff. - Nej.

[talar franska]

- Jag är glad att vi är här.

- Jag också.

Jag behövde verkligen det här.

Vad är klockan?

- Att döma av månens placering vet jag inte.

- Jag tror jag går och ringer.

- Okej, jag också.

Vill du stanna här så går jag...

... går in i huset?

- Visst. Okej.

[telefonen ringer]

Hej, älskling.

Jag mår bra.

Åh, mamma kan inte FaceTime just nu.

Ja, jag saknar dig också.

Är pappa där?

Kan du hämta honom åt mig?

Okej, min älskling.

Jag älskar dig så mycket.

Hej.

Hur är läget?

- Jag kom hit vid 6-tiden.

Vad menar du? Jag sa ju klockan 6.

Nej.

När var sista gången du åt middag på ett flyg?

Jag åt bara några pretzels och jordnötter.

Du vet, vanliga, enkla saker.

Jag har bara några möten med Lee imorgon,

och sedan, jag vet inte , det är allt.

Jag känner faktiskt ingen som är här för konferensen.

Det är mest säljare.

Jag vet inte.

Jag tror att de fixar mat åt oss på hotellet eller något.

Du bryr dig verkligen om vad jag äter.

Ja, jag äter.

Herregud.

- Åh, det låter gulligt.

Jag är ledsen att jag missade det.

Kan du skicka en bild?

Mm-hmm.

Mm-hmm.

Öh, mest möten.

Ja.

Jake vill att vi ska åka och besöka Hollywood Walk of Fame.

Jag menar, jag vill inte åka.

Jag vet inte vad han tänker på.

Jag ska bara stanna inne, beställa rumsservice,

läsa böcker, bara ta det lugnt.

Ja, okej.

Låter bra.

Vi hörs snart.

Hej då.

[melankolisk musik]

- Självklart är det mitt fel. Ja, nej, det är det.

Det är 100 % mitt fel. Jag ska säga det på onsdag.

Vad sägs om det?

På onsdag, inte måndag.

Kan inte göra det på måndag.

Jag kommer inte tillbaka på måndag, så

gör det på onsdag.

Det sa jag till dig på torsdagen.

Nej, om jag skulle vara pedantisk,

skulle jag säga veckodagarna för dig.

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fre--

Jag vet inte.

Du får fram det bästa i mig, älskling.

Jag är inte nedlåtande.

Jag säger bara att om det här är ett samtal om schemaläggning,

har jag inte tid med den här skiten.

Vi betalar killen.

Jag betalar killen.

Gör det senare i veckan.

[stammar] Skriv ett mejl till honom.

Okej, jag skriver ett mejl till honom.

Ja.

Ja, jag skriver ett mejl till honom. Jag sätter dig i kopia.

[borstar tänderna]

[Paul suckar]

253 00:17:09,898 - -> 00:17:11,098 - God natt.

- God natt.

[trance-musik]

[suckar]

God morgon.

- Hej, älskling.

- Jag har gjort kaffe åt dig.

- Åh, du är bäst.

- Sov du gott?

- Ja.

Jag hade dock några trippiga drömmar.

Jag sjöng barnramsor med Bruce Springsteen,

och det fanns ett klassrum fullt av tigrar.

- Wow. Det är mycket att ta in.

- Mmm.

Det här är så bra.

- Det är så gott, eller hur?

Jag tog lite havremjölk och kokade den först,

och sedan använder jag den här, typ, skummaren.

Och jag häller i den och rör om i hela grejen så att den, liksom, får

syre--

- Är det bacon?

- Ja, det är bacon också.

[båda skrattar]

[elektronisk musik]

[telefonen ringer]

- Nej, nej, nej, nej. - Åh, fan.

Jag måste. Jag måste. Jag måste.

- Kom igen, kom igen.

[telefonen ringer]

- Hallå?

Hej.

Hej, nej, nej, jag var just på väg till lobbyn.

- [viskar] Snälla, gå inte.

- [mimar]

Åh, vad?

Mår hon inte bra?

Åh. Okej.

Ja, ge henne luren.

Jag ska försöka muntra upp henne.

[upplyftande musik]

- Okej, jag har lite whisky och vodkan jag köpte.

Det finns också några öl i kylen.

- Något att blanda med?

- Lite grapefrukt- seltzer-grejer.

- Åh, ja, det ska jag ta med vodka.

- Du kör hårt redan från början.

Det är min tjej.

- Just det.

Kan du smörja in min rygg med lite lotion?

- Gärna.

[upplyftande musik]

- Eh, det står en naken man i vår trädgård.

- Vad i helvete?

- Den som får leka med den där regelbundet

är en riktig lyckost.

[stänk]

- Vad ska vi göra?

- Vi borde prata med honom. - Är du galen?

Varför?

- Det är en man i vår pool.

- [hånar] Jag vill inte ha med någon att göra.

Jag vill bara att det ska vara vi.

- Tja, jag vet inte om du har märkt det,

men det finns en tredje part här nu som vi kommer att behöva

prata med någon gång.

- Låt oss bara åka någonstans.

Vi åker till stranden, äter lunch, letar efter antikviteter.

- Paul, var inte löjlig, okej?

Det är en man i vår pool.

Vi går bara och pratar med honom och ser vad som pågår.

Om han verkar vara en knäppskalle, ber vi honom att gå.

- Okej, visst.

Jag går och pratar med honom.

Du stannar här.

Stanna.

- Hej. - Herregud.

Du skrämde livet ur mig.

- Hur är läget? Vi bor här.

Har de dubbelbokat stället?

- Nej, nej.

Jag bor granne.

Vår pool har varit trasig i ungefär

en månad eller så, så har vi kommit

över för att använda Sams och Tommys.

Jag heter Greg, förresten.

- Jag heter Leah.

Det här är min...

- Make.

- Min man, Paul.

- Förlåt för att jag är så naken i er pool.

Jag lovar att jag inte kissar.

- Det är okej.

- Ja, så jag ska bara dra mig undan.

- Jag uppskattar det. Tack.

- Nej, nej. Du, vet du vad?

Greg, stanna du.

Stanna du. Njut av simturen.

Du har ju redan tagit med din egen badring.

Vi var ändå på väg ut.

Så det är...

- Är du säker?

- Ja, helt säker.

Okej.

Vi ses, broder.

- Vi ses.

- Varför lät du inte mig be honom gå?

- För att jag sa att jag skulle ta hand om det.

Det var så konstigt.

- Är du arg?

- Jag är inte arg på det sättet.

Jag tyckte bara inte om situationen.

Jag trodde inte att jag skulle få se en gigantisk hästkuk.

- Wow.

Jag ville bara se vad som pågick.

Förlåt.

- Det är okej.

Jag bara... du vet, jag vill bara att det ska vara du och jag den här helgen.

Det är allt jag bryr mig om.

- Vad?

En vacker, naken främling som förstörde vårt pool-date

var inte din idé om perfektion?

Jag gillade det faktiskt.

- Det tror jag säkert.

- Så länge du inte är arg.

- Jag är inte arg.

Vad sägs om den här killen?

- Mm, kanske en bankir?

- En bankir?

- Ja.

Jag menar, jag tror liksom att vilken kille som helst med ett handtagsskägg

ser ut som Mr Monopol.

- Den där killen ser inte ut som Mr Monopol.

- Vad menar du?

Det gör han absolut.

Tänk dig honom med en hög hatt.

Herr Monopol.

- Okej, kanske om han hade en cylinder på sig, så skulle jag kunna se det,

men du är helt fel här.

- Nej, den där killen är Mr Monopoly.

- Nej.

- [skrattar]

Okej.

Vad tror du att deras historia är?

[båda skrattar]

- Kom hit.

Så där ja.

- De är helt och hållet förälskade.

Det kan bli vi en dag.

- Ursäkta mig.

- Jag antar att det är sant att de går i par.

[båda skrattar]

- Det stämmer.

Ni ser ut som ett fantastiskt par.

Vad är hemligheten?

- Massor av sprit.

- Då är jag på rätt spår. Bra att veta.

- Lisa är faktiskt min tredje fru.

- Oj, det är många fruar.

- Kanske.

- Men du hittade den rätta.

- Jag vet inte.

Jag antar att vi alltid jagar vår första kärlek, va?

- Ja, jag känner igen känslan.

- Hur träffades ni två?

- Vi var tillsammans i gymnasiet.

- Åh, vad roligt för er.

- Det är inte vad det ser ut som, dock.

- Jaha, hur då?

- Tja, jag är gift, och det är hon också.

Vi har haft den här affären i flera år nu.

Vi träffas i olika städer, säger till våra makar

att vi ska på affärsresor eller något,

och tillbringar sedan några magiska dagar tillsammans.

Det är galet, men när jag är med min fru,

är det enda jag kan tänka på

nästa gång jag ska träffa Leah.

Men den här helgen, det här är den sista helgen.

Det här är den sista helgen jag någonsin kommer att träffa henne.

Vi lovade varandra på sätt och vis att det här skulle bli sista gången.

Har du några råd?

- Ja.

Låt henne inte komma undan.

- Jag menar, det här stället kommer definitivt inte

att ha några bandspelare.

- Nej, men de har allt annat.

- Mm-hmm.

- Du vet, kanske universum inte

att vi ska lyssna på bandet.

- Universum behöver alltid mer Depeche Mode.

- Åh, det finns definitivt med där.

- Men inte på sida ett.

- Nej, nej, Depeche Mode är mer ett band för mitten av sida två.

Du var så goth i high school.

- [skrattar]

Herregud.

Wow.

Jag kan inte tro att det där är en Bella Reid.

Jag har alltid velat ha en sån här.

- Det är lite kusligt, tycker du inte?

- Varför?

- Han är helt ensam.

Det är sorgligt.

- Nej.

Nej, han är inte ensam.

Han är stark.

Han är självsäker.

Han vet vilken riktning han är på väg mot.

- Vi kör.

- Ja, visst.

Vi köper den.

- Jag menar allvar.

Jag vill köpa den åt dig.

- Paul, du kan inte köpa den här åt mig.

- Klart jag kan.

- Paul, vad pratar du om?

Jag kan inte dyka upp efter en affärs

helgresa med en Bella Reid under armen.

- Nej, jag-jag vill skaffa den åt dig.

- Paul, du är galen.

Menar du allvar?

- Det är din födelsedag.

Du förtjänar något fint.

- Du skrämde mig.

- Jag fixade det. - Det gjorde du.

- Ja, det köper jag inte.

[akustisk musik]

Välkommen hem.

- Åh, åh, jag önskar.

- [talar spanska]

- [talar spanska]

- Trevligt.

- Okej.

Tänker du åtminstone berätta för mig vart vi ska äta middag?

- Nej, låt det bli en överraskning.

Jag har massor av överraskningar.

Kan det inte bara vara en överraskning?

Är du trött?

- Herregud, jag är helt slut.

[suckar]

- Vad sägs om lite av det här?

- Åh, nej, nej.

Nej, nej nej, inte fötterna.

Jag har en grej med mina fötter.

- Yo, det är okej för mig.

Jag, jag hatar fötter.

Jag menar, fötter är konstiga.

Vem vill ha fötter när man har allt det där?

Vad sägs om lite axelaction?

- Ja.

Ah.

[stönar]

Åh, det är så skönt.

Det där också.

Försöker du förföra mig, Mr Robinson?

508 00:30:36,671 - -> 00:30:37,739 [telefonen ringer]

- Vill du att jag ska förföra dig?

- Ja, tack.

[telefonen ringer]

- Herregud, det är som om han vet eller något.

- Skämta inte ens om det.

- Snälla, köp den inte.

- Paul, jag måste.

Hallå?

Hej.

Nej, nej, jag ska bara gå och äta middag.

Hur mår Lily?

[dörr öppnas, stängs]

[mild musik]

Magsjuka?

[knackar]

Tja, jag är glad att det inte är allvarligt.

[Leah pratar otydligt]

[knackar]

Är hon fortfarande vaken?

Kan jag få prata med henne?

[knackar]

Hej, älskling.

Ja, jag vet.

Medicinen kommer att få dig att må bättre, det lovar jag.

Ja.

Det är inte kul att kräkas.

Åh, jag önskar att jag också var där, älskling, men jag kommer snart hem.

Ja.

Jag ska läsa hela boken för dig så fort jag kommer hem.

Okej, mamma måste lägga på.

Jag älskar dig så mycket.

Okej. Hej då, älskling.

[suckar]

Paul?

Ursäkta det där.

Paul?

Hej.

Är allt okej?

- Ja. Det kändes bara som om något var fel.

Du kan berätta för mig om det är det.

- Nej, Lily är bara sjuk.

- Åh. Mår hon bra?

- Ja.

Hon frågade bara när jag skulle komma hem,

och jag kände mig verkligen dålig över att inte vara där.

- Men David är ju där.

- Men jag är inte där.

- Men han klarar det väl?

- Det är okej.

Jag ska bara ta ett bad och göra mig i ordning för middagen.

[mild musik]

- [Paul] Hej, jag ska bara springa en snabb tur till spritbutiken.

Är du okej? Behöver du något?

- Nej, det är bra, tack.

- Okej.

Vi borde åka om ungefär en timme för att hinna till vår bokning.

- Okej, jag är klar.

- Okej, jag är tillbaka om en stund.

[pianomusik]

- [suckar]

[upplyftande musik]

- Okej.

Något mer, kompis?

- Nej, allt klart.

- Okej, det fixar du.

Det blir 22,75 dollar.

- Vänta lite, faktiskt.

Hur mycket kostar den där boomboxen?

- Åh, ja, den där är inte till salu, kompis.

- Tänk om jag sa att mitt liv hängde på den?

- Hur ska en gammaldags grej som den där rädda ditt liv?

- Vad heter du, kompis?

- Randy, mina vänner kallar mig Piggy.

- Piggy, har du någonsin varit kär?

Alltså, riktigt kär.

- Javisst.

Cody Lacy, åttan.

Hon luktade banan.

- Just det. Okej, ja, jag tillbringar helgen

just nu med min Cody Lacy.

Och om jag kunde spela vår kassett, vårt mixtape, på den där boomboxen,

tror jag att jag kan få henne att bli kär i mig igen.

Kom igen, broder, hjälp mig.

Jag är tillbaka.

Är du snart klar, älskling?

Vi måste liksom sätta fart.

Det här är en väldigt fin restaurang, vet du.

- Ja.

Ja, ja, ja.

Kan du bara ge mig några minuter till?

[melankolisk musik]

Paul.

Jag är redo.

- Herregud.

Du ser fantastisk ut.

Förlåt.

- För vad?

- Jag vet inte.

Jag kände bara för att säga det.

- Du behöver inte be om ursäkt.

Förlåt för att jag gjorde så att vi blev sena.

- Du är faktiskt precis i tid.

- God kväll, Leah.

Jag är kocken Marino, och jag har förberett en utsökt

meny åt er ikväll.

Så om du slår dig ner, ska jag sätta igång med din måltid.

- Wow.

- Det är ganska gott.

- Paul, det här är för mycket.

Det är galet.

- Du gör mig lite galen.

Tänk om det alltid var så här?

- Mm.

Ja, jag gillar hur det låter.

- Ja, som om det här bara är vår stuga i Malibu.

- Åh, ja. Självklart.

Och sen har vi vårt hus i Palm Springs

och vår ranch i Montana.

- Glöm inte brownstone-huset i New York.

- Åh, självklart, älskling.

Ja, brownstone-huset i New York.

Åh, vi måste åka dit.

- Vi kan åka imorgon.

- Åh, visst, älskling, vi åker.

- Ja, jag ska bara starta jetplanet.

- [skrattar]

- Vänta här.

Jag har en överraskning till.

- Nej. Inga fler överraskningar.

- Det här är den bästa hittills.

- [suckar]

[flämtar]

Aldrig i livet.

- Japp.

- Jag menar.

[boomboxen klickar]

[DEBBIE GIBSON, ”ONLY IN MY DREAMS”]

- Den här hade jag aldrig gissat.

- Åh, ja.

Jag älskar den här låten.

♪ Varje gång jag berättar hemligheter ♪

♪♪ Minns jag hur det brukade vara

♪ Och jag inser hur mycket jag saknar dig ♪

♪ Och inser hur det känns att vara fri ♪

♪ Nu ser jag att jag har onda avsikter ♪

♪ Nej, nej, nej ♪

♪ Och jag vill börja om ♪

Älskling, låt oss gå och dansa.

- Vi dansar ju.

- Nej, nej, nej.

Som i ”låt oss gå och dansa”.

[upptempo musik]

- Får jag?

- Åh.

- Vill du ha något att dricka, älskling?

- Visst. Samma som du dricker.

- Något till dig, kompis?

- Hej, raring, vad vill du ha?

- Två fram, två bak.

- Sir?

Det blir 28 dollar.

[upplyftande musik]

- Woo!

[skrattar]

[applåder]

- [bandmedlem] Tack så mycket, allihop.

Ta något att dricka.

- Tack, älskling.

- Har du fått ut all dansen ur systemet?

- Tja, det beror på min partner här.

- Ah, Joel. - Joel.

- Joel, det här är Paul.

Älskling, Joel bor i Topanga Canyon.

Han har massor av hästar.

- Du vet, du har tur.

Jag brukar inte låta folk bara komma fram

och ta tag i min tjej så där när jag dansar med henne.

- Jaså?

- Ja.

- Tur för mig, då.

- Kanske.

Jag försöker fortfarande bestämma mig om jag ska slå

dig i ansiktet.

- Okej, tack så mycket för dansen.

Vi ska gå nu.

- Är du säker?

Det brukar ju precis börja bli roligt här nu.

- Vad är det du inte fattar med att hon sa att hon ska gå?

- Vad är ditt problem, mannen?

- Du är mitt problem.

Hon sa att hon ska lämna dig, och du står fortfarande där

pratar på som en jävla vattenfall.

- Paul.

- Den bästa danspartnern jag någonsin haft.

- Skit i det här.

- Vi har druckit en hel del ikväll.

Jag är verkligen ledsen.

- Du borde gå och leta efter din kille.

- Förlåt.

Jag förstår fortfarande inte varför du gjorde det.

- Tja, jag försökte skydda dig.

- Skydda mig från vad?

Någon kille som älskar att dansa?

Du försökte inte skydda mig.

Du tänkte på ditt eget jävla ego.

- Den där killen försökte behandla dig som någon sorts

egendom eller något.

Var det okej?

Du ville bara inte att jag skulle göra någonting?

- Vad är det för fel på dig?

Varför beter du dig ens så här?

- Jag beter mig inte på något sätt.

Tydligen måste jag förklara mig för dig,

för om du inte kan se vad jag gjorde, då

förstår du fan inte det alls.

Inget av det här.

- Starta ett slagsmål med någon slumpmässig kille

på en bar som en tonåring?

Ja, du har rätt, jag fattar inte.

- Du vet, jag ville bara att det här skulle bli

en jävla perfekt helg.

- Jag gillar inte den här sidan av dig alls.

Det skrämmer mig verkligen.

- Jag vet inte ens varför vi bestämde oss för att göra det här.

- Åh, kom igen, gör inte så där.

- Allvarligt. V-v- varför bestämde vi oss för det här?

Jag lämnar Carrie.

- Vad?

- Carrie och jag ska skilja oss,

och jag vill att du lämnar David.

- Paul.

- Jag vet att vi bestämde att det här skulle

bli sista gången och allt det där, men jag bryr mig inte.

Jag vill inte att det här ska vara sista gången,

för vi passar jättebra ihop.

- Vad är det du säger just nu?

- Jag ska flytta till Chicago.

- Vad?

- Jag köper ett hus vid sjön,

och jag ska åka dit när vi lämnar det här stället.

Jag vill att du ska flytta in hos mig.

Du kommer fortfarande att bo nära din dotter i St. Charles.

Det är typ 40 minuter dit.

- Vad fan är det för fel på dig?

Vet du ens vad du säger just nu?

- Ja, jag säger ju att jag älskar dig, Leah.

Jag säger att jag vill satsa på vår framtid.

- Du måste sluta.

Du måste sluta säga så.

- Vet du hur det känns när jag är hemma?

När jag är med Carrie i mitt eget hus, eller när jag är med dig

och hon ringer?

Vet du att det känns som om jag är otrogen mot dig?

- För helvete, Paul, snälla sluta.

- Vad mer måste jag göra för att visa

dig att jag älskar dig?

Jag vill inte... Jag vill inte att det här ska vara slutet.

- Paul, du vet att det är komplicerat.

Jag har en liten flicka.

Jag har min familj.

[glas krasar]

- Och du har knullat mig i åratal

bakom allas rygg.

Är det så du behandlar din familj?

- Dra åt helvete.

Och det här är inte mitt fel.

- Okej.

Leah, kan du komma upp hit och prata med mig, snälla?

- Fan också. Var är mina nycklar?

- Vad håller du på med?

- Jag går.

- Vad?

- Jag kan inte ens titta på dig just nu.

- Leah.

Leah!

Vart ska du ta vägen?

[bil tutar]

Vart ska du?

Leah, kom in igen, snälla.

[motorn startar]

Vart ska du åka?

Ska du åka tillbaka till David?

Då går du tillbaka till David.

Leah!

[spänningsfylld musik]

- [flämtande]

[spänningsfylld musik]

- [stönar]

[flämtar]

Vad håller du på med?

Varför gör du det du gör?

- Okej, jag har dig på tredje våningen hela vägen

i slutet av korridoren, så allt borde

vara lugnt och tyst för dig.

- Okej.

- För ikväll blir det 476,45 dollar.

Vi behöver bara ett kreditkort för eventuella utgifter.

- Är det bara för en natt?

- Malibu.

- Okej.

Okej.

Ah, där har vi det.

Öh, vet du vad?

Jag tror faktiskt att det här kortet har gått ut.

Ja.

- Är allt okej?

- Ja.

Ja.

Tar ni kontanter?

- Absolut, men vi behöver ändå ett kort registrerat.

- Okej.

Vet du vad?

Jag tror att det är bra.

Jag behöver egentligen inget rum ändå, men tack.

Tack.

- Det finns en bankomat längre ner i korridoren om du behöver.

[hund skäller]

- Fan!

Vad fan tittar du på?

Vad stirrar du på, din jävel?

Du följer med mig.

Jag måste prata med dig.

[dyster musik]

[telefonen ringer]

[dyster musik]

[hostar]

[dyster musik]

Leah?

Leah.

[kräks]

[dyster musik]

- [snörvlar]

[snörvlar]

[flämtande]

[snörvlar]

- [Paul på röstbrevlådan] Leah, hej .

Jag vill bara veta att du mår bra. Snälla, kom tillbaka till...

[telefonen piper]

- [flämtar]

Fan!

[gråter]

Det här är Leah.

Lämna gärna ditt namn och nummer

så ringer jag upp dig, eller så kan du skicka ett sms.

Hej då.

[dyster musik]

- [suckar]

- Kan du åtminstone ringa tillbaka, snälla?

Jag är orolig för dig.

Ring bara tillbaka.

Jag... jag vet att jag klantade mig.

Jag vet att jag gjorde det.

Så, du ska bara veta att jag vet att jag har klantat mig.

Jag var en skitstövel, och jag borde inte

ha lagt mina problem på dig.

[dyster musik]

- Det är en vacker målning, eller hur?

- Ja.

867 00:58:29,510 - -> 00:58:31,145 Jag älskar den så mycket.

- De tidigare ägarna var gifta i 50 år.

- Wow. - Ja.

Han var marinsoldat under andra världskriget,

och han skadades i strid.

Och hans sjuksköterska som tilldelades honom,

de såg på varandra.

Det var kärlek vid första ögonkastet.

De tappade kontakten med varandra efter kriget,

och han letade efter henne i 10 år.

Och under den tiden blev han läkare.

Och gissa vad?

- Vad?

- Hon var i New York City.

Hon klev ut från trottoarkanten och blev påkörd av en taxi.

Och de förde henne till sjukhuset

där han var läkare.

Jag vet.

Och han räddade hennes liv.

- Herregud, det är otroligt.

- De var menade för varandra.

[plaskande]

- [flämtande]

- Åh, nej.

- Vi försökte vänta ut det, men det är bara för jävla varmt.

- Jag svettas som en gris.

- Så vi kom hit.

Kom vi olägligt?

- Nej.

- Var är din underbara fru?

- Hon är faktiskt ute och gör några ärenden.

Jag bestämde mig bara för att stanna här och simma några längder och sånt.

- Tja, kanske vi kan hänga med dig.

Jag lovar att behålla badkläderna på.

- Nej, nej. Det är lugnt.

Jag måste gå och, eh, fixa lite saker.

Och, ni vet, ni borde stanna här ändå.

Det är så varmt.

Allvarligt talat, njut av poolen.

- Hör på, vi har redan avbrutit dig två gånger.

Låt oss bjuda dig på middag.

Vad sägs om 19:30?

- Jag känner till det bästa stället i stan.

Det är typ så bra att man skulle skriva ett brev till sin mamma.

- Okej, lyssna, när Leah kommer tillbaka, ska jag prata med henne.

Och om hon är okej med det, blir det kul.

- Toppen. Det blir en dubbeldejt. [telefonen ringer]

- Jag måste svara, hörni.

[telefonen ringer]

Var är du?

Ja.

Självklart.

[dyster musik]

- Hej. - Hej.

Jeremy och Greg från grannhuset har bokat bord

till ikväll.

Vi behöver inte gå om du inte vill.

- Verkligen?

- De är faktiskt riktigt trevliga och roliga.

- Ja, jag tycker vi ska gå.

Det kan bli kul, och vi behöver lite kul, och jag behöver duscha.

Så när måste vi vara klara?

- Klockan 7. - Okej.

[upplyftande musik]

- Du ser fantastisk ut.

Är den ny?

- Shoppingterapi.

- Tja, den passar dig jättebra.

Det var faktiskt du som fick den klänningen att se så snygg ut.

Det här är den du hade på dig kvällen vi blev tillsammans igen.

- Ja.

Du sa inte någonting igår kväll.

Jag visste inte om du kom ihåg det.

Du vet, David gav mig den där klänningen på min 35-årsdag.

Jag vet inte om jag någonsin har berättat det för dig.

Jag hade den på mig den kvällen för att jag ville imponera på dig.

Jag visste att jag såg bra ut i den, och att du inte skulle

kunna säga nej till mig.

Jag minns att vi åt middag på den där konstiga romerska restaurangen,

och sedan gick vi över gatan

till det där söta lilla hotellet, och vi älskade i timmar.

Och jag minns att efteråt låg jag på sidan

och du låg bakom mig.

Din kropp var så varm.

Allt var perfekt.

Och allt jag kunde tänka på var den där klänningen

som låg hopskrynklad på golvet, och jag visste

att den skulle bli skrynklig.

Och om jag tog på mig den och gick hem så där,

skulle David veta att något skulle hända.

Men när jag kom hem märkte han ingenting.

Han frågade bara hur middagen var.

Jag sa att det var en middag i jobbet.

Jag ljög för honom, och det var inte svårt.

Det värsta var att jag visste att jag

skulle göra det igen, för jag skulle inte

kunna säga nej till dig.

Och senare gick vi upp på övervåningen och han försökte ta av mig klänningen,

men jag lät honom inte göra det.

Jag sa till honom att jag var för trött.

Jag tror att jag tog med den klänningen

i helgen som ett minne av oss, av allt det här.

Men jag känner mig bara så ledsen över allt,

och jag vill bara inte känna så här längre.

- Du ska bara veta att jag älskar dig mer än något annat.

- Jag vet att du gör det.

Jag älskar dig också.

- Ni har ställt frågor till oss hela kvällen.

Typ, hur är det med er?

- Ja, hur träffades ni?

- Vi gick faktiskt i gymnasiet tillsammans.

- Åh, gymnasiepar.

- Just det.

Jag var en riktig nörd, och hon var den populära tjejen.

- Verkligen?

Jag har alltid trott att jag var ganska vanlig.

- Vad pratar du om?

Du var superpopulär och helt utom räckhåll för mig.

- Det är du fortfarande.

[skrattar]

- Aldrig i livet.

Okej, han var den sexiga äldre killen, och jag var den lilla nybörjaren.

Men jag visste att jag gillade honom direkt.

Det var en slags hemlig förälskelse.

Och vi brukade träffas efter skolan,

och han hjälpte mig med mina läxor,

för han var super smart.

Förutom att jag inte minns att vi pluggade så mycket.

Det känns som att vi mest bara skrattade och pratade som galningar.

- Jag tror att jag fixade ett C åt dig i den kursen.

- Ja.

Och en dag kom han över och kysste mig i mitt sovrum,

och det var det.

Jag var färdig.

– Men hennes föräldrar var superstränga,

och hon fick inte dejta, så vi

var tvungna att hålla vårt förhållande hemligt under lång tid.

- Mm-hmm. - Ooh, ett hemligt förhållande.

Tyst.

Berätta mer.

Öh, hörni.

- Vi väntar. Kom igen.

- Mm, öh... .

sen åkte vi till UC Davis, och vi bodde

ihop från och med då.

- Sen gifte vi oss.

- Åh, var det ett stort bröllop eller en liten, enkel grej

på tingshuset?

- Det var enormt.

Vi hade typ, vad, 250 gäster, älskling?

- Jag tror det var närmare 400.

- Vänta, 400 personer?

- Oj, oj.

Som i en kyrka eller på stranden?

- Egentligen var det i vår väns

strandhus i Portugal.

- Ah.

- Med utsikt över havet vid solnedgången.

Det var helt fantastiskt.

Hon var så vacker.

Jag har aldrig sett något så vackert

som henne i hela mitt liv.

Jag har alltid vetat att hon var den rätta.

- Jag också.

Jag skulle inte ändra på någonting.

- Skål för sann kärlek.

- [alla] Sann kärlek. [skrattar]

- Jag måste fråga, varför åkte vi till UC Davis

i ditt fantasiliv för oss?

- Jag vet inte.

Det var typ det första som poppade upp i mitt huvud.

- Men ingen av oss gick ens dit.

- Ja, men jag sökte dit, minns du?

Det stod mellan Arizona State och UC Davis.

- Det stämmer. Det hade jag glömt.

Jag undrar vad som hade hänt

om du inte hade åkt till Arizona.

Tror du att vi hade gift oss?

- [skrattar] Jag vet inte. Kanske.

Tror du att vi skulle ha haft ett så stort bröllop?

- Nej.

Det hade blivit ett litet bröllop.

Vi hade nog runnit iväg till Vegas.

- [skrattar]

Tänker du någonsin på om vi aldrig hade träffats?

- Det låter dumt, men jag känner att vi på något sätt skulle ha träffats.

Även om vi inte hade gått i samma gymnasieklass,

även om du bodde i Portugal eller Peru,

skulle vi ha hittat varandra oavsett vad.

Det är inte på grund av dig som skilsmässan sker.

Jag vet att jag inte var rättvis när jag sa alla

de där sakerna jag sa till dig.

Jag kände bara att jag var tvungen att göra något.

Jag kunde inte låta dig gå så lätt.

- Men tänker du verkligen genomföra det?

- Ja.

Jag vet inte ens vad något av det här betyder längre.

Du hade rätt.

Det var vad vi båda kom överens om att göra.

Det var inte på grund av dig.

- Jag hatar bara den här känslan.

Jag hatar det här.

- Jag också.

Är du trött?

- Nej.

[COWBOY JUNKIES, ”MISGUIDED ANGEL”]

- Åh, wow, den här låten.

- Åh, jag var så emo.

[skrattar]

Jag säger att vi aldrig lyssnar på den sista låten.

- Verkligen?

- Ja.

På det sättet, du vet, om vi inte hör den,

kan det vara en liten bit av förundran

som vi kan ta med oss för alltid.

- Ja.

Det gillar jag.

- Jag älskar dig, Paul.

- Jag älskar dig.

♪ Och jag kommer att se dig i några av hans sätt ♪

♪ Även om han kanske inte ger mig det liv du ville ha ♪

♪ Jag kommer att älska honom resten av mina dagar ♪

♪ Vilseledd ängel som svävar över mig ♪

♪ Hjärta som en Gabriel, rent och vitt som elfenben ♪

♪ Själ som en Lucifer ♪

♪ Svart och kall som en blybit ♪

♪ Vilseledd ängel, älskar dig tills jag dör ♪

♪♪ Jag sa, broder, du talar till mig om passion ♪

♪ Och du sa att jag aldrig skulle nöja mig med mindre ♪

♪ Tja, det är i sättet han går på ♪

♪ Det är i sättet han pratar på ♪

♪ Hans leende, hans ilska och hans kyssar ♪

♪ Jag sa, syster, förstår du inte ♪

♪ Han är allt jag någonsin önskat mig hos en man ♪

♪ Och jag är trött på att sitta framför TV:n varje kväll ♪

♪ I hopp om att jag ska hitta den rätte ♪

[plaskande]

[suckar]

Ditt kaffe.

Jag åkte ner till den där lilla platsen i Cross Creek.

- Mm-hmm.

Mums.

- De hade ett bra frukostbord

där också om du vill gå ner och äta frukost.

- Omelettbar?

- Du älskar omelettbarer.

- Det gör jag verkligen, verkligen, verkligen.

- Jag såg en kille skära någon sorts kött,

men jag är inte säker på vad det var.

- Mm.

Häftigt.

[dyster musik]

- [Paul] Låt oss dubbelkolla.

- [Leah] Ja, allt är okej här.

- Lämnade du något i trädgården?

- Åh, nej, jag plockade upp handdukarna

och la dem i tvättmaskinen.

- Ah.

Okej, toppen.

Jag tror att det är klart.

- Ja.

- Jag fattar fortfarande inte varför du tar ett tidigare flyg.

- För att jag lovade Lily att jag skulle vara hemma före middagen.

- Åh, jag fattar.

Det är bara tre timmar extra med dig som hade varit

trevligt ändå.

- Krama mig bara, Paul.

[bil piper]

[bilens bagagelucka öppnas, stängs]

[bildörr öppnas]

[dyster musik]

[knackningar]

- Leah.

- Hej.

Jag har en leverans till Paul Mallory.

- Ja, det är jag.

- Du behöver bara skriva under där, tack.

Ha en bra dag.

- Tack, kompis.

- [Leah] Hej, älskling.

Jag hoppas att du gillar de här låtarna.

Jag valde dem alla för att de betyder mycket för mig

och du betyder mycket för mig, och jag ville bara

säga till dig att jag älskar dig.

Jag ser fram emot att träffa dig i skolan imorgon.

Jag älskar dig, och jag kommer alltid att älska dig oavsett vad.

Och nu till vår sista låt.

[ORCHESTRAL MANOEUVRES IN THE DARK, ”THAT WAS THEN”]

Jag låg vaken och grät på natten

♪ Det var då ♪

♪ Det här är nu ♪

♪ Jag hade en ilska som var stark nog ♪

♪ Och jag skulle möta de saker jag flyr från nu ♪

♪ Och allt vi gjorde var underbart ♪

♪ Nu är det praktiskt, och jag vet inte hur ♪

♪ Alla steg vi tog gjordes för kärlekens skull ♪

♪ Nu räcker det inte, det verkar på något sätt ♪

♪ Och alla känslor som jag visste skulle bestå ♪

♪ Tja, de är borta ♪

♪ Var är de nu ♪

♪ Och du är vacker och farlig ♪

♪ Och nu har du offrat någon helig ko ♪

♪ Och jag lyssnade på det du sa ♪

♪ Allt verkade vettigt, varför gör det inte det nu ♪

♪ Åh, inte ett öre i våra fickor då ♪

♪ Vi oroade oss aldrig ♪

♪ Så varför gör vi det nu ♪

♪ Står rakryggad mot mitt öde ♪

♪ Åh, jag hade visioner och jag kunde se ♪

♪ Jag skulle gå tusen mil för dig ♪

♪ Men det var då ♪

♪ Det var då ♪

♪ Det här är nu ♪

♪ Det här är nu ♪

♪ Titta på mig nu ♪

♪ Det här är nu ♪

♪ Under årtionden har saker förändrat mig ♪

♪ Jag har ingen energi ♪

♪ Var är jag nu ♪

♪ För många människor verkar behöva mig ♪

♪ När jag var yngre kände jag mig så fri ♪

♪ Kan du se de saker jag bryr mig om ♪

♪ De är inte viktiga nu ♪

♪ Tiden är ute ♪

♪ Och bara minnen är kvar hos mig ♪

♪ Denna ytliga historia blir mitt öde ♪

♪ Jag låg vaken och grät om natten ♪

♪ Det var då ♪

♪ Det här är nu ♪

♪ Åh, det här är nu ♪

[boomboxen stannar]

♪ Jag vaknar och du sover fortfarande ♪

♪ Jag minns knappt igår kväll ♪

♪ Och vi drack inte ens ♪

♪ Jag glömde bara bort ♪

♪ Jag var så förlorad i dina ögon ♪

♪ Jag kan inte tro att du är min ♪

♪ Jag tar risken den här gången ♪

♪ Dessa murar omger mitt hjärta ♪

♪ Du kan riva ner dem alla ♪

♪ Varje centimeter och mil ♪

♪ Woo ♪

♪ Du kan ta min andedräkt ♪

♪ Du kan ta min andedräkt ♪

♪ Du kan ta allt ♪

♪ Ibland är jag orolig ♪

♪ Ger jag för mycket ♪

♪ Sen vaknar du och kysser mig ♪

♪ Min osäkerhet försvinner ♪

♪ För normalt skulle jag vara så rädd för att falla ♪

♪ Men något här gör mig orädd ♪

♪ Satsar allt ♪

♪ Dessa murar omger mitt hjärta ♪

♪ Vill riva ner dem alla ♪

♪ Kan du lära mig hur ♪

♪ Woo ♪

♪ Du kan ta min andedräkt ♪

♪ Du kan ta andan ur mig ♪

♪ Du kan ta allt, allt, allt ♪

[vokaliserar]