Original subtitles

Annonsera din produkt eller ditt märke här kontakta www.OpenSubtitles.org idag

Min mamma dog när jag föddes.

Och mig skulle Adrian bränna ut, men jag undkom.

Han fortsatte bränna ut sina barn för att själv få fortsätta leva.

- Vad ska du göra? - Jag ska hitta honom.

Han är inte vem som helst.

Han är en dold som inte finns, men som ändå funnits bland oss.

Gift med Ninni Eks dotter och kunde ändå passera som vanlig människa.

- Tills nu. - Var försiktig.

Han är din far.

Dina styrkor har du fått av honom.

Det är en sak jag inte fattar.

Om jag är hans vaccin, varför vill han döda mig?

Jag vet inte.

Eldh... Hon har träffat honom.

Emma?

Emma...? Emma!

Emma?

Kom, nu går vi.

Ursäkta.

Hon vaknade precis. Normalt tryck, bra pupillrespons.

Maria? Hör du mig? Du har legat i koma.

Vi ska ta några prover.

Han är död. Mitt barn.

Stesolid 10, snabbt.

- Adrian. - Maria, se på mig.

- Var är Adrian? - Det kommer att bli bra.

Adrian!

- Vart ska du? - Ringa hennes man.

Vi har fått instruktioner om att informera polisen först.

De kontaktar hennes anhöriga. Numret finns i journalen.

Du ska få en lugnande spruta. Så slappna av. Allt blir bra.

RING GÄRNA INNAN NÄSTA GÅNG

Hon ger sig inte.

Var det verkligen nödvändigt?

- Vadå? - Abrahamsson.

Det får tiden utvisa.

Det tar år att valla in en ny.

Vi har större problem än så.

Adrian Savin.

Han bränner ut sitt eget barn. Och gör Hellemyr till syndabock.

Som jag får order om att hitta till varje pris.

- Ja. - Ordern kom från rådet.

Adrian är inte ens med i Samfundet.

De fem klanerna visste vi var vi hade.

Men nu är spelplanen en annan.

- Vad menar du? - Rådet är nog komprometterat.

Att utomstående krafter drar i trådarna.

- Ja, men nu vet vi vem han är. - Vi vet ingenting.

- Adrian är en ensam spelare... - Vem säger att han är ensam?

Vi måste åka.

Var försiktig.

Var inte orolig.

Jag åker dit i morgon, det börjar bli sent... Är du kvar?

Han rör på sig. Jag hör av mig sen.

- Hallå? - Hon har vaknat.

- Vivecka? - Jag är på sjukhuset.

Maria har precis vaknat.

- Adrian? - Jag kommer.

Avvakta 15 minuter. Akut ärende.

Polis! Stanna! Händerna på huvudet!

Stanna! Stanna, säger jag!

Stanna...! Stanna, sa jag!

- Visa händerna. - Pang, pang.

Vi såg dig lämna Abrahamsson. Vi fann henne förgiftad.

- Du är misstänkt för... - Selma Demir.

Född i Sverige av turkiska föräldrar på flykt undan militärkuppen 1980.

Högsta betyg i gymnasiet.

Påbörjade juristutbildningen med lysande resultat.

Avbröts för studier på polishögskolan. Kursetta.

Fyra år på Ordningen, och nu två månader på Grova brott.

Och redan i centrum för decenniets märkligaste mordkedja.

Inte illa, inte illa alls.

Vad gjorde du hos Abrahamsson?

Tråkigt att höra att hon har blivit sjuk.

Vem är du?

Jag är en som tror på rättvisa.

Jag vill hjälpa dig hitta den som ligger bakom mordet på spädbarnet.

Och morden på dina kollegor.

Berätta vad du vet.

Det börjar bli sent, jag har en del att stå i.

Vill du veta vem mördaren är kom till mitt kontor i morgon.

Du vet var det ligger.

En som tror på rättvisa?

Precis som du.

- Vad har hänt dig? - Ingen fara med mig.

Hon vaknade för en halvtimme sen. Ropade efter dig.

Tack.

Emma.

- Förlåt? - Hon hette Emma.

Hon var mitt allt.

Vi lekte den dagen. Hon hjälpte mig tvätta fönster.

Sen ringde telefonen... Jag var borta i fem minuter.

Sen fanns hon inte mer.

Det var mitt fel.

Du måste släppa taget.

Men hur?

- Du måste förlåta dig själv. - Men... hur gör jag det?

Genom att bestämma dig för att leva.

Leva för dig och för henne. Annars är ni båda döda.

Gå nu. Hon behöver dig.

Jag klarar mig.

- Älskling! - Adrian!

Kan vi få var ifred lite?

Han är död. Han är död.

- Adrian, han var... - Såja älskling, jag är här.

Ögonen. Hans ögon...

De var alldeles... De var vita.

Adrian, vad är det som har hänt?

- Jag anade inte att du var så stark. - Va...? Va?

Det var aldrig meningen att du skulle vakna.

Adrian?

Hej! Jag söker en...

Har ni fått in en kvinna med skallskador?

- Är du anhörig? - Ja.

Vad heter hon...? Och jag behöver se din legitimation.

- Du kan väl bara säga var hon är? - Jonas?

- Hur mår du? - Är du okej?

- Jag behöver din hjälp. - Wennerbom?

Han klarar sig.

Jag vet vem som försöker döda mig, och vem som dödade barnet. Min far.

Och jag vet vem det är.

- Adrian? - Han är en dold, som oss.

- Han är bara en människa. - Han var med i första världskriget.

Kron och Borg pekade ut honom. Han har nån dödlig sjukdom.

Bara adrenalin från hans egna barn bromsar sjukdomen.

- Han är här. Kom! - Här?

Vart ska ni?

Han var precis här. Jag ringde honom.

- Har du sett maken? - Nej.

Eldh! Här.

Här, kom.

Han kan inte ha kommit långt. Han måste vara här.

- Ring honom. - Va?

Ring honom igen. Gör det bara.

Får jag mobilen.

Där... Han är där.

- Vänta! - Vi har inte tid.

Hur är det?

Tyst.

Där. Kom!

- Adrian. - Att du aldrig ger dig.

Kan nästan beundra det hos dig.

Du dödade ditt barn. Ditt eget barn.

Då är vi två.

Den förlorade sonen...

Varför...? Varför vill du döda mig?

Vem har hållit dig gömd i alla dessa år?

- Du tänker göra det igen. - Du har inte med det här att göra.

- Du tänker döda ett barn till. - Gå härifrån.

Hur många barn har du dödat?

Du vet inte vilka du har att göra med. Rädda ditt eget liv.

Kron sa att du måste bränna ut dina egna barn för att dämpa sjukdomen.

- Men mig är du rädd för. - Knappast.

För att jag inte är ett barn längre.

Mitt adrenalin är för starkt.

Jag är inte längre ett vaccin, jag har blivit ett gift.

- Dödade du min mamma också? - Nej, jag dödar för att överleva.

- Precis som du. - Nej.

Du har samma sjukdom!

Döda eller dö, valet är ditt.

När du väl har börjat måste du fortsätta, annars...

Annars har alla släckta liv varit förgäves.

Jonas... Gör det, då.

Döda mig.

Jonas...! Jonas!

- Du är ändå alltid min son. - Jonas!

Jag har aldrig varit din son.

Barnet... Ge oss barnet.

Aldrig!

Ta barnet.

Släpp henne!

Håll honom.

- Stanna! - Du är fast. Du har ingen chans.

- Vänta! - Stanna. Annars hoppar jag.

Eldh...! Gör det inte.

Ta henne.

Nej!

Eldh!

Emma.

Erbjudandet kvarstår.

Kom och arbeta för oss. För mig.

Polisen behöver du inte rädas mer.

Jag har fått dig avförd från deras utredning.

- Du är en fri man nu. - Tack.

Du ställde till en jäkla röra. Tog tid att städa upp.

Jag sa tack. Och jag menar det.

Vad är det som avhåller dig? Är det Adrian du räds?

Samfundet är inte perfekt. Vilket samhälle är det?

Men vi tar hand om de våra. Hög som låg.

Alla har sin plats och sin betydelse. Alla får vad de behöver.

Så länge man lyder rådet?

Vi är alla dolda och Samfundet är vårt skydd. Vi kan skydda dig.

- Tror du på det själv? - Jag måste. Vad är alternativet?

Ninni Ek kan hanteras. Tro mig.

De var fem. Adrian och fyra till.

Och vi ska hitta dem.

Du är en av oss nu, Jonas.

Förr eller senare måste du bestämma en väg.

Förr eller senare behöver du oss.

Och kyndelsmäss.

Din kropp kommer att behöva det. Vare sig du vill eller inte.

- Förr eller senare. - Ja. Men inte idag.

Så du är uppe och springer nu?

Är det kyndelsmäss så är man illa tvungen.

- Hur mår du, då? - Inte dåligt för en 70-åring.

Ska du följa med in?

- Det kan väl inte skada? - En kärnreaktor från 50-talet?

- Vad ska du göra, då? - Jag vet inte.

Jag lät honom komma undan... Jag hade honom.

- Men jag kunde inte. - För det är den du är, Jonas.

Du är inte din far.

Det du har gått igenom...

Jag har nåt till dig.

- Vad är det där? - Jag vet inte.

- Vem gav dig det här? - Det har gått via flera händer.

Men det var till dig.

- Dörrarna har öppnats. - Tack.

Jag tror du gjorde rätt val.

- Att låta kyndelsmäss vara för alla. - Tills vidare.

Vad fick dig på andra tankar?

Erlings.

Sander.

Bengtsson.

- Odenholm. - Vad gör fru Ek?

Upprättar hon ett eget register?

Det ser så ut.

Sjöberg.

Du hittade.

Signe.

Lilla barn. Vad stor du har blivit.

Hur länge har du känt mig?

I hela ditt liv.

Din mamma dog i barnsäng.

Så jag bytte ut dig mot ett dödfött barn innan din far hann komma.

Varför gjorde du det?

För att rädda ditt liv. Det var din mor som bad mig.

Hon måste ha vetat vad din far tänkte göra.

Det är kaffe.

Så det var du som tog mig till Kron? För att experimentera på mig.

För att operera dig.

Kron visste inte vem du var.

Jag sa att du var min. Jag ville att du skulle få ett vanligt liv.

I den vanliga världen. Slippa vara dold.

Slippa vara den jag egentligen är?

Det var aldrig meningen att du skulle vakna.

Men det gjorde jag.

Och vem är du nu?

Adrian kommer aldrig att sluta jaga dig.

Du kommer inte att klara dig ensam. Stanna hos oss.

Med dig och utmarkingarna?

Med oss skulle du vara säker.

Så säger alla.

Se det som ett stående erbjudande, om det skulle knipa.

- Och då hittar jag dig här, eller? - Nej, men jag hittar dig.

Tack... för kaffet.

Det första steget är taget.

Jag anser att tiden är mogen för nästa fas.

För eller emot?

Översättning: Bo Hjalmarsson www.sdimedia.com

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org