Original subtitles

Mitt liv är den här sängen.

Jag vaknar och somnar i hopplöshet.

ÅRLIGEN UTFÖRS HUNDRATALS VIKTMINSKNINGSOPERATIONER-

-PÅ GRAVT ÖVERVIKTIGA.

Nånstans i mig finns en gnutta hopp kvar.

Jag vill bara vara normal.

CHANSEN ATT LYCKAS ÄR MINDRE ÄN FEM PROCENT.

Du gör det inte, och jag blir arg.

Gör jag det inte nu, så är det försent.

I ETT ÅR FÖLJER VI EN PERSON-

-SOM FÖRSÖKER FÅ SIN VIKT UNDER KONTROLL.

Nej, det gör ont.

Jag vägrar sluta kämpa. Jag måste, för mina barns skull.

RESAN VI SKA FÖLJA ÄR SHANNONS.

Det var bra som det var när vi åkte.

Exakt som det var.

SHANNON LOWERY 39 ÅR. VÄGER ÖVER 270 KG

TUCSON I ARIZONA

SIMON -SHANNONS MAN

Jag hatar mitt liv, för jag lever inte längre.

Jag är för stor för att göra nåt.

Mitt liv är den här sängen.

Jag kan ta mig upp, men knappt.

Det gör så ont att röra sig med all den här övervikten.

Så jag är kvar i sängen hela dagen, och det är eländigt.

Jag sätter mig bara upp så att Simon kan tvätta mig-

-för att gå på toa och för att äta.

-Hur har du sovit? -Inte bra.

Samma här.

Jag ligger ner eller sitter upp och glor på väggarna.

Jag sätter inte ens på tv:n längre.

Jag målar inte längre. Jag gör inget jag brukade göra.

Det ger mig ingen glädje längre.

Jag ligger bara här och har ont.

Jag har det aldrig bekvämt.

Jag kan inte göra nåt en längre stund.

Bara att tvätta mig kräver all energi jag har.

Simon måste vara här hela tiden och jag är helt beroende av honom.

Vad vill du ha till frukost?

Kanske lite ägg och bacon, om det går bra.

Shannon behöver hjälp med allt en normal människa klarar själv.

Enkla saker som vi tar för givet kan hon inte göra.

Jag har blivit hennes vårdgivare, och jag tar gärna hand om henne.

Det har inte varit lätt, men jag har förlikat mig med det.

Simon måste hjälpa mig att gå på toaletten.

Han hjälper mig upp, klär på mig, lagar mat och städar.

Han sköter tvätten, han gör allt.

Jag vet att det är mat som är orsaken till det här.

Mitt ätande förstör mitt liv.

Men det kan jag inte ändra på.

Det är det enda jag känner att jag inte kan kontrollera.

Och det är det enda nöjet jag har kvar i livet.

Det får all smärta att försvinna och det får mig att må bättre.

När jag har ont, eller känner mig ensam och ledsen-

-så tänker jag bara på att äta. Och det är i princip hela tiden.

Jag äter för att dämpa smärtan.

Den känslan får jag inte bort. Jag vet inte hur.

Så jag blir allt större och mitt liv blir bara sämre.

Mitt liv är att ligga i sängen och låta Simon ta hand om mig.

Jag vaknar och somnar med hopplöshet.

Det enda som kan få mig att glömma allt-

-är det som tar livet av mig och gör mitt liv eländigt.

Jag är fast i ett ekorrhjul där allt bara blir sämre.

Jag fattar inte hur mitt liv blev såhär.

Jag har kämpat med vikten sen jag var liten.

Mat har alltid varit en tröst för mig.

Jag behövde det på grund av hur jag hade det under min uppväxt.

Det började när jag var fem år och mina föräldrar skilde sig.

Jag skickades runt från hem till hem efter det.

Många vuxna uppfostrade mig.

Pappa, mamma, min faster ett tag.

Min farmor, min gammelfaster.

Pappa gifte om sig när jag bodde hos honom.

Min styvmamma var den som tog sig an mig.

Hon var som en mamma skulle vara.

Hon tog hand om oss ungar.

Hon såg till att vi kom upp och gick till skolan-

-och skötte om oss när vi var sjuka.

Vi är fem syskon och hon tog hand om oss alla.

Men hon och min pappa skilde sig.

När de separerade gav hon sig av.

Det var en jättestor grej för mig.

Det sög, för när de var gifta var allting jättebra.

De bestämde att mina bröder skulle bo med henne.

Jag var pappas flicka.

Så pappa tog mig. Det är så jag har uppfattat det.

Jag vet inte exakt hur det gick till.

Mamma har sagt vissa saker, sen säger pappa nåt annat.

Hennes mamma övergav henne på sjukhuset när hon föddes.

Hon lämnade sjukhuset utan att säga nåt till nån.

Hon gav henne inget namn, så jag tog henne och döpte henne till Shannon.

När mamma slutligen dök upp igen-

-var det första hon sa till Shannon: "Jösses, vad fet du är."

Så var det, i ett nötskal.

Det var tufft att bo med pappa för han var aldrig hemma.

Han jobbade för att försörja oss.

Det fanns aldrig nån mat hemma för han jobbade alltid.

Jag åt på hans jobb, han jobbade med snabbmat.

Där väcktes min kärlek till mat.

Min styvmamma och mina bröder hade flyttat.

Jag var ensam för det mesta.

Mat fick mig att må bättre när jag kände mig ensam.

Mat blev en slags tröst.

Jag gick till pappas jobb och åt en massa snabbmat.

När jag var sju år vägde jag 45 kg. Sen blev jag bara tjockare.

Det var svårt för pappa att ta hand om mig.

När jag var tio skickades jag till min gammelfaster.

Hon tog hand om mig i ett år.

Sen fick jag bo med mamma och min styvpappa.

Mamma led av muskelsjukdomen dystrofia myotonika.

Hon levde på bidrag och hade alltid ont om pengar.

Jag ville äta för att må bättre, och ville desperat få i mig mat.

Vi hade ont om mat.

Det var stressigt när det var slut, för hur skulle vi få tag i mer?

Och jag fick skulden för att maten tog slut.

Det blev så illa att mamma och min styvpappa-

-satte en stor kedja med hänglås runt kylskåpet.

Men de kunde inte hejda mig, jag tog mig in.

Jag vägde cirka 110 kg när jag var 13 år.

Då hade de inte råd att ta hand om mig längre.

Det var tufft. Hon stod i familjerätten-

-och sa till domaren att hon inte ville ha mig mer.

När jag hörde det kände jag mig så vilsen och ensam.

Som att jag inte hade nånting kvar.

Jag trodde att det var nåt fel på mig.

Jag ville bo hos min styvmamma men hon sa nej.

Då åt jag ännu mer och jag gick upp väldigt mycket.

När jag gick ut high school vägde jag över 205 kg.

Jag hoppades på ett bättre liv efter skolan, men så blev det inte.

Jag fick ett jobb och flyttade ihop med några kompisar.

Tre tjejer jag kände genom kyrkan. Det gick bra ett tag.

Sen miste jag jobbet och mina vänner sparkade ut mig.

Då flyttade jag hem till pappa.

Vi återupptog kontakten, han hade flyttat tillbaka till Arizona.

Han hade flyttat ihop med sin tjej, min bror och hennes son.

Så där fanns ingen plats. Jag ringde min mamma och min styvpappa-

-och frågade om jag fick bo hos dem ett tag.

De sa ja, så jag flyttade till Kalifornien. Det gick inte bra.

Jag hade precis flyttat dit när de hade ett jättestort gräl.

Jag gick emellan, för jag trodde att min styvpappa skulle slå mamma.

Han slog mig i ansiktet.

Jag försökte ringa polisen för att de skulle hämta honom.

Han drog ut telefonsladden. Jag tänkte gå, och hörde mamma skrika.

Jag vände för att gå in i villavagnen igen-

-och då stod han där med en laddad pistol och siktade på mig.

Min kusin gick emellan och tog ifrån honom pistolen.

Jag stack och ringde polisen och han greps.

Det kändes bäst att ge sig av så det gjorde jag.

Jag kom till Arizona igen. Jag var hemlös.

Jag var för stolt för att be pappa om hjälp.

Men till slut kunde jag inte ta hand om mig själv längre.

Jag var så stor att jag hamnade på ett boende.

Då vägde jag över 270 kg.

Jag behövde hjälp med precis allt.

Jag bodde på ett vårdhem i flera år. När jag var 29 träffade jag Simon.

Jag spelade spel online och träffade nya människor.

Det var så jag träffade Simon.

Vi träffades på nätet.

Första intrycket var att hon är en vacker kvinna.

Det första jag såg var leendet.

Det låter dumt, men så var det.

Hennes personlighet och hennes utseende.

Hon är en vacker kvinna.

Han friade efter bara några månader.

Vi gifte oss ett par månader senare och har varit ihop sen dess.

Jag lämnade vårdhemmet och vi flyttade ihop.

Jag kunde bara lämna hemmet för att han tog hand om mig.

Så vi har aldrig varit som ett normalt gift par.

Han har alltid fått vara min vårdgivare, och det är inte rätt.

Han förtjänar ett normalt äktenskap.

Jag har inte kunnat ge honom det de tio år vi har varit tillsammans.

För jag kan inte ge upp mat.

Mat har alltid varit det viktigaste i mitt liv.

Det finns alltid där och jag kan inte ge upp det.

När jag äter är jag lycklig. Det är njutning och lycka.

Det tar bort smärtan och ensamheten.

Man slipper alla dåliga tankar en stund.

Jag försökte sluta äta när pappa fick en gastric bypass för fem år sen.

Jag testade hans vätskediet för att se om jag klarade det. Det gick inte.

Mat betyder för mycket för mig.

Det har varit mycket med det barnet. Jag älskar henne djupt-

-men jag har hjälpt henne i 40 år. Hon måste ta tag i det själv.

Jag har gjort allt jag kan. Jag kan inte hjälpa henne mer.

De sista tio åren har vikten gått upp till över 270 kg.

Det ser inte bra ut för mig.

Jag är rädd att jag somnar en kväll och inte vaknar nästa dag.

Att Simon hittar mig död.

Det är frustrerande för henne att inte kunna göra mer.

Jag kan se förbi vikten.

Men jag ser hur vikten påverkar vårt äktenskap.

När hon börjar gå ner i vikt kommer våra liv att förändras.

Jag vänjer mig vid tanken, jag vill bara hennes bästa.

Om jag kan hjälpa henne så gör jag gärna det.

Sist jag kollade vägde jag 300 kg. Jag är snart 40 år.

Jag vet att jag tar livet av mig med varje tugga jag tar.

Om jag inte får hjälp så ger kroppen snart upp.

Det måste till en förändring.

Jag måste gå ner i vikt.

Om inte, så dör jag snart.

FÖRSTA MÅNADEN

Pappa pratade med mig om att få hjälp.

Han vill att jag åker till dr Now i Houston-

-och försöker få operationen som han fick.

Jag sa att jag skulle fundera.

Han vill att jag pratar med dr Now och hör vad han säger.

Jag lovade göra det.

Han ordnade ett samtal med dr Now imorgon bitti.

Jag får höra vad han säger och om han kan hjälpa mig.

Jag vill få hjälp att må bättre.

Jag måste testa nånting, hur skrämmande det än är.

Jag har velat få en operation sen jag gick över 180 kg.

Det som skrämmer mig mest-

-är att jag älskar mat och vill inte ge upp det.

Jag hör om det finns nåt hopp kvar när jag pratar med dr Now.

För nu går det bara utför.

Så gott.

NÄSTA DAG

Hej, Shannon. Dr Nowzaradan här. Hur mår du?

Hej, trevligt att ses.

Detsamma. Hur mår du idag?

-Bara bra. Själv? -Bra, tack.

Din pappa berättade att du vill ha hjälp att gå ner i vikt.

Jag vet att du har opererat folk som är i min storlek-

-och att du är den bästa på det.

-Hur gammal är du? -Jag är 39.

Vad väger du?

Runt 307 kg, men det var längesen jag vägde mig.

-Hur länge har du vägt så mycket? -Jag vägde mig för två år sen.

-Var bor du? -I Tucson.

-Det är ganska långt från Houston. -Ja.

Vad klarar du av och hur rörlig är du?

Jag kan gå lite och jag kan röra överkroppen ganska bra.

-Hur mycket kan du gå? -Jag kan gå...

...10-15 steg, kanske mer.

Det första vi måste göra-

-är att förbättra din kondition och din rörlighet.

-Vem bor du med? -Min man.

-Så han möjliggör det här? -Det skulle jag inte påstå.

Om du bara kan gå tio steg-

-vem lagar mat och ger till dig?

Min man fixar middag, det är han som lagar mat.

-Han ger dig all mat? -Ja.

Så han möjliggör ditt leverne?

-Ja. -Jobbar din man?

Han jobbar som min vårdgivare.

Om du klarar dig själv så blir han av med jobbet?

Jag antar det.

Blir det ett problem om du går ner i vikt?

Nej.

Det här är en svår situation.

När nån i familjen är vårdgivaren-

-så blir det en viss dynamik dem emellan.

Den dynamiken är negativ för din förmåga-

-att förändra din livssituation.

Du får ditt liv tillbaka och vårdgivaren-

-måste söka sig till ett annat jobb.

Min man står bakom mig till hundra procent.

Han gör allt för att jag ska bli frisk.

Varför vill du ha kontakt med mig?

Vad hoppas du att jag kan göra?

Jag hoppas att du kan ge mig en bypass-operation-

-som jag har velat få hela mitt vuxna liv.

Jag vill gå ner i vikt och bli frisk och finnas här för min familj.

Du vill ha en viktminskningsoperation?

En operation kommer inte att lösa dina problem långsiktigt.

Jag gör allt som krävs.

Då måste du ändra dina matvanor, klarar du av det?

Jag vet att jag kan det.

Hur hårt är du villig att satsa för att förändra ditt liv?

Jag är fast besluten att göra det här-

-och jag är villig att göra allt som krävs av mig.

Min man är också villig att satsa.

Du måste visa att du är villig att förändra dina matvanor.

Jag ska skicka information till dig med instruktioner.

Instruktionerna är väldigt enkla.

Du ska äta tre gånger om dagen. Inget småätande.

Begränsa ditt intag till 1 200 kalorier om dagen.

Mycket protein, väldigt lite kolhydrater.

Om du gör det så går du ner mycket väldigt snabbt.

Om du äter 1 200 kalorier om dagen så går du ner 45 kg på en månad.

Du får två månader på dig att nå det målet.

Okej.

Håller du dig till dieten så går du ner det.

-Tränar du nåt? -Inte direkt.

Du får med några övningar som jag vill att du gör.

Gå upp och gå två gånger om dagen för att bättra på konditionen.

Det är viktigt att du gör det och går ner i vikt-

-så att du kan komma hit.

Att resa hit nu i ditt tillstånd blir väldigt svårt.

Du måste få bättre kondition.

Sen måste du förstå att en viktoperation-

-bara är ett redskap för att gå ner i vikt.

Allt hänger på vad du väljer att göra.

Det var trevligt att prata med dig. Ring om du har frågor.

Det ska jag göra, och jag kommer så fort jag kan.

-Sköt om dig. -Tack så mycket.

Det känns bra, dr Now tror att han kan hjälpa mig.

Han tror inte att det är försent, det är jag glad för.

När han skickar paketet ska jag följa instruktionerna.

Jag vill visa att jag tänker göra allt som krävs för att opereras.

Det är min sista chans innan det är försent.

ANDRA MÅNADEN

Att följa dr Nows diet har varit en stor omställning.

Men jag anpassar mig och gör det.

Jag slutade inte äta som vanligt bara över en natt.

Vi fick först lära oss vad som funkade i dieten.

Kan du bädda, älskling?

Vi har båda gjort vårt bästa så att jag ska få operationen.

Dra upp mina byxor.

Det har varit jobbigt, men jag har kämpat på.

Vissa dagar är svårare än andra.

Men jag är nöjd med mina framsteg.

-Har du vägt mitt? -Ja, det stämmer.

Träningen är tuff, för jag är så hungrig efteråt.

Att gå upp och gå två gånger om dagen är tungt.

Det är inte så illa. Du vet att jag inte gillar ägg.

-Det kunde ha varit värre. -Ingen gillar ägg.

Mina övningar...

Det är svårt att röra sig så länge som jag ska.

Jag är rädd för att gå ute ifall jag trillar.

Jag vill inte att nån ser mig.

Speciellt inte grannarna som har hört om mig.

Ungar som bor i närheten.

Så jag gör så mycket jag kan inomhus.

Frukosten var inte dum.

Vi kanske ska testa att lägga till mer grönsaker.

Äggen gör det lite annorlunda.

Visst.

Jag...

...är inte så mätt att jag känner att jag mår illa-

-men jag är mätt nog.

Det är inte mycket mat, men jag är nöjd.

Jag känner inte...

...att jag är så mätt att jag vill spy.

Men jag är mätt. Jag vet att jag har fått i mig mat.

Så det funkar.

Vi åt nästan bara protein, och man blir mätt av protein.

Det låter bra.

Nu ska du upp och gå.

-Jag vill inte. -Jag vet.

Men det måste göras.

Den ska ur vägen.

Vi tar den här. Varsågod.

Jag vet inte vad jag väger nu, men jag måste se till-

-att gå ner det dr Now sa.

Så jag jobbar så hårt jag kan.

Går det bra?

Etthundra. Jättebra.

Jag har ingen annan möjlighet att få en viktminskningsoperation.

Det här är min enda chans.

Antingen gör jag det, eller så är hoppet ute.

TREDJE MÅNADEN

Vi ska försöka ta oss till Houston och träffa dr Now.

Jag förbereder mig för resan.

Jag måste ha med mig så mycket bara för att kunna överleva.

-Har du packat CPAP-maskinen? -Ja.

Deodorant, duschkräm-

-kläder, tvättlappar, handskar, tvättkorgen?

Förutom att packa med allt-

-är jag orolig för att ta mig till bilen och åka så långt.

Men jag gör det för att få hjälp.

Resan tar 17 timmar. Jag hoppas att jag orkar hela vägen.

Så.

Att följa dr Nows diet har varit en stor omställning.

Men jag har anpassat mig och gör det.

Jag hoppas att allt mitt slit ger utdelning-

-så att jag orkar mer.

Det blir inte lätt, men vi får hjälp på vägen.

Grannarna Drake och Sera, och min pappa, följer med oss.

Ett, två, tre.

Du klarar det.

Första steget är att ta mig utanför ytterdörren.

Min rullstol får inte plats härinne.

Men om jag inte anstränger mig så får jag ingen hjälp.

Nästa steg är att ta sig in i bilen.

Det är tio år sen jag satt i en bil.

Dörrarna är inte breda nog.

Att ta mig in i en som är stor nog är det enda alternativet.

Jag vet inte om det går, för jag har aldrig försökt.

Pappa har hyrt en skåpbil, förhoppningsvis funkar det.

DALE-SHANNONS PAPPA

Du och gåstolen ska in.

Sen flyttar du dig runt så att du sitter ditåt.

Vi får kanske ta ett lakan runt mig för att hjälpa mig in.

Då gör vi så.

-Sen får vi... -...vända henne.

Okej.

Sådär ja.

Jag vet inte om det går, pappa. Alla måste hjälpa till.

Det här är inte bra.

Jag behöver redan mer hjälp än pappa och Simon kan ge mig.

Jag försöker att inte bli upprörd men jag är rädd.

Jag börjar tappa det. Det här kan sluta illa.

Tack och lov har vi grannar som kan hjälpa till.

-Är du med? -Jag är med.

-Då kör vi. Stå på andra sidan. -Ja.

-Luta dig bakåt. -Det går inte mer.

Dra!

-Sådär. -Har ni henne?

Sådär.

-Jag försöker hjälpa till. -Flytta på väskan.

Sådär.

Sådär.

Bättre än såhär blir det inte.

Pappa har kört lastbil, han kan köra mig direkt till Houston.

Helst vill jag strunta i det, men det kan jag inte.

Jag måste åka. Besöket hos dr Now är i övermorgon.

Jag hoppas att det går bra och att vi kommer dit snabbt.

Jag vill bara komma iväg.

Ju snabbare vi åker desto snabbare är det över.

Okej.

Det tar evigheter.

-Snart är jag där. -Sköt om dig, gumman!

-Äntligen. -Vi är snart där.

-Nu är vi på väg, Shannon. -Jag är rädd.

-Nej. -Vad är det?

Jag sjunker ihop.

Jag måste ha hjälp att komma upp.

Efter bara en timme har Shannon ont.

De stannar för att försöka hjälpa henne.

Det är en knöl där jag sitter, den trycker på svanskotan.

Håll ut, ungen min.

Därnere.

Släpp den bara.

Jag trodde att det skulle gå, men det gör för ont.

Vi ska försöka rulla dig ditåt och sen tillbaka igen.

Jag ser vad hon menar. Ser du kulan där?

-Då ska vi se. -Vi försöker så.

-Är det bättre? -Nej. Kuddarna ligger fel.

Ser du inte hur jag sitter?

-Det gör så ont. -Dra henne framåt igen.

Hjälp henne framåt.

Okej.

Hur blir det?

Testa nu. Annars vet jag inte vad vi ska göra.

Som du hade det, Simon.

Jag försökte bara göra det mer bekvämt för dig.

Nej, som du hade det när vi åkte.

-Gör det så. -Dra henne framåt igen.

-Nej, Simon! Som du hade det! -Herregud.

För helvete.

Som det var när vi åkte.

Lägg tillbaka det.

Du får börja bete dig, Shannon.

Jag har så ont, jag skojar inte.

-Upp mer bakom axeln... -Nej.

Som du hade det när vi åkte var bra.

Exakt så.

Jag vet inte om jag orkar mer.

Jag försöker komma ihåg hur vi la dem.

Vi har 16 timmar kvar och det är redan jättejobbigt.

Åk bara. Det finns inget nån kan göra-

-för att göra det mer bekvämt.

Jag vill hem.

Pappa hämtar bilen så att vi kan köra vidare.

Är du redo?

Jag är redo när du är redo.

Vi åkte igår, och målet var att åka raka vägen till Houston.

Pappa skulle köra 17 timmar på raken.

Den är vår.

Efter fyra-fem timmar orkade jag inte mer.

Jag hade jätteont och jag var hungrig.

Vi var tvungna att stanna.

Jag satt länge i bilen innan vi kom iväg-

-så jag satt där i sju-åtta timmar.

Det blev för mycket för mig.

Kommer du närmre?

Jag kommer inte närmre för jag står i vinkel.

Vi hittade ett hotell så att jag kunde vila.

Jag mår lite bättre nu.

Ett och två, och ett och två.

Jag hoppas att jag orkar mer idag än jag gjorde igår.

Vi har 12-13 timmar kvar att åka.

Det är långt.

Nu vet jag hur svårt det är-

-så jag är bättre förberedd idag.

Det blir lättare att härda ut.

Det var så jobbigt att ta sig in i bilen, utan att lyckas först.

All rädsla jag har för att visa mig ute bland folk...

...överväldigade mig.

Det blev för mycket.

Akta fingrarna.

Sen blev smärtan outhärdlig.

Jag blev rädd. Jag närmade mig smärtgränsen.

Idag måste jag härda ut, för vi måste ta oss till Houston.

Besöket hos dr Now är imorgon och jag får inte missa det.

Hur ont det än gör, och hur jag än mår...

...så måste jag pusha mig igenom det.

-Ett, två... -Ett, två...

Vi kör på tre.

Ett, två, tre.

Längre in. Sådär.

Igen på tre.

Går det bra?

Ett, två, tre.

Fortsätt, såja. Fortsätt.

Nu är du inne.

-Blir det bra? -Så bra som det kan bli.

Jag hoppas att när det börjar göra ont igen...

...att jag kan härda ut utan att kroppen når sin smärtgräns.

-Sitter du bekvämt? -Så bekvämt det kan bli.

Då så.

Jag har aldrig ansträngt mig så jag vet inte vad jag orkar.

Jag vill inte ta reda på det.

Jag hoppas att jag slipper idag.

Jag vill ha kycklingmackan först.

Jag tror att det är den.

Jag klarar mig bra.

Jag har ont, men det är uthärdligt.

Jag behövde bara stanna och äta och ta en kort paus.

Jag vet att vi har långt kvar.

Det är minst åtta timmar kvar till Houston.

Så jag försöker härda ut.

Sådär.

Jag har väldigt ont nu, och det börjar bli outhärdligt.

Jag härdar ut så gott jag kan.

Men jag klarar det nog inte länge till.

Vi har två timmar kvar att köra.

Jag är orolig. Jag måste dit, kosta vad det kosta vill.

Om jag missar min besökstid-

-så är jag rädd att allt är förlorat.

TVÅ TIMMAR SENARE

DET ÄR EN HALVTIMME KVAR TILL HOUSTON

MEN SMÄRTAN ÄR MER ÄN SHANNON KAN UTHÄRDA

DE RINGDE DR NOW FÖR ATT FÅ RÅD.

HAN BAD DEM KÖRA SHANNON TILL SJUKHUSET.

Vi väntar på att Shannon ska komma.

Vi lägger in henne och tar prover.

Vi måste kolla att det inte handlar om ett livshotande tillstånd.

När jag pratade med henne såg hon ut att väga närmre 320 kg.

Om hon inte har gått ner i vikt som hon skulle-

-och förbättrat sin kondition innan hon åkte hit-

-så kan resan ha belastat kroppen till bristningsgränsen.

Hennes pappa beskrev hur hon mår nu.

Det är viktigt att få in henne och snabbt bedöma-

-om det är nån åkomma vi måste åtgärda innan det blir ännu värre.

Då kan vi inte göra nåt för henne och hon kanske inte överlever.

På tre. Ett, två, tre.

Bra jobbat.

Vi lägger in Shannon och ska ta prover för att se-

-om hon lider av nånting livshotande.

Jag kan se att hon inte har gjort några framsteg sen vi talades vid.

-Går det bra? -Nej, jag har så ont.

Hon väger nästan 335 kg.

Vad hon än vägde för en månad sen så väger hon samma eller mer nu.

Det är påfrestande för kroppen-

-och hon kan ha drabbats av nånting livshotande.

Då hon är så stillasittande-

-kan hon ha fått en blodpropp i ett ben.

En större rörelse kan rubba den-

-så att den färdas i blodet till lungorna.

Det kan leda till lungemboli vilket kan leda till döden.

Jag är väldigt orolig.

Hennes kropp är nära gränsen, eller så är den redan där.

Då kommer hon att bli mycket sämre väldigt snabbt.

-Hur mår du, Shannon? -Jag har mått bättre.

-Jag har väldigt ont. -Du ska få nåt mot smärtan.

Vi ska kolla så att du inte har blodproppar i benen.

Du ska få blodtunnande.

Just nu väger du...

...335 kg.

Jag visste det.

Sist vi pratade fick du en kostplan och övningar.

Du skulle gå ner 45 kg innan du kom hit.

Du har uppenbarligen inte ändrat på nåt.

-Hur kommer det sig? -Jag vet inte.

Vad är problemet? Du äter för mycket.

Bad du din man om mat eller kom han bara med det?

Både och.

För det mesta tjatar jag på honom tills jag får det jag vill ha.

Han ger vika och ger mig.

-Hur ska vi ändra på den dynamiken? -Jag måste ändra på den.

Jag vet inte hur, men jag ska göra det. Jag måste.

Det sa du för två månader sen.

Du har inte tid med det här.

Din kropp klarar inte av vikten länge till.

Om nånting händer dig så överlever du inte.

Jag är rädd för det.

Ta det på allvar, då. Gå ner i vikt innan det går så långt.

Jag vet.

Jag ska undersöka dig lite snabbt.

Massan du har här och bak på benen-

-är där kroppen lagrar allt överflödigt fett.

Huden i vecken blir sårig av friktionen.

Det måste vi titta på, för det ser ut som om det börjar bli infekterat.

Jag ska titta på den andra sidan.

Det ser likadant ut här, och här är också en massa fett.

Du har stora fettdepåer på överarmarna.

Du har gått upp så mycket, din kropp har ingenstans att göra av allt.

Du måste gå ner i vikt och ändra din kosthållning.

Jag ska. Jag ska göra allt som krävs.

Varför har du inte gjort det hittills?

Vad är skillnaden idag, mot när du sa det sist gång?

Jag har för mycket att leva för.

Min brorsson är sex år, jag vill finnas där för honom.

Men jag gör det för min skull också.

Att rädda ditt liv är viktigare än mat.

Ja, jag håller med.

Det är en vansklig situation, du måste snabbt gå ner i vikt.

Du måste göra övningar och bättra på din kondition.

Vi se snart. Säg till om du behöver nåt.

Tack.

När vi har henne här på sjukhuset-

-ska vi få ner hennes vikt och bättra på hennes kondition-

-innan hon får åka hem. Men hon är riktigt illa däran.

Nu måste vi prioritera att ta hand om övriga problem-

-så att hennes kropp inte ger upp.

Om hon skulle bli sämre-

-så är det inte säkert att vi kan rädda henne.

Vi måste vända det här åt rätt håll-

-innan det händer nåt som hon inte överlever.

NÄSTA DAG

SIMON -SHANNONS MAN

Provresultaten visade några problem vi måste ta itu med-

-för att förhindra att de förvärras och påfrestningen blir mer-

-än hon klarar av.

Hon har problem med njurarna, andningsbesvär-

-och hjärtproblem som vi kan behandla med medicin.

Det kan ta oss några veckor.

Lyckligtvis är ingenting livshotande förutom hennes vikt.

Men Shannons hälsa är usel, hon är i riktigt dåligt skick.

Vi behåller henne här och behandlar det vi kan.

Hon blir utskriven när det är säkert för henne-

-och hon är i bättre skick att klara av resan hem.

Hej, Shannon.

Hej, dr Now.

-Hur mår du? -Okej.

Provresultaten visar på många olika hälsoproblem.

Vi har kvar dig här tills det är säkert för dig att åka hem igen.

Vikten är det största problemet.

Att väga över 320 kg-

-är att riskera livet dagligen.

Varje dag innebär en större påfrestning på din kropp-

-och en dag ger den upp. Då överlever du inte.

Vi måste förbättra din hälsa-

-innan din kropp ger upp och du avlider.

Du måste börja gå ner så mycket som möjligt i vikt-

-och vi ska hjälpa dig.

Men du måste fortsätta själv om du vill leva ett tag till.

Du måste ändra dina matvanor. Det gäller Simon också.

Du hämtar inte din egen mat.

Ni måste förändra dynamiken i er relation-

-och se över vad ni har hemma så att du kan gå ner i vikt-

-och komma ur det här tillståndet.

Bara kött och grönsaker från och med nu.

Han får visa lite stake.

Klarar du av att neka henne när hon vill ha nånting?

Jag får jobba på det.

Då jobbar ni på det båda två.

På två månader ska du gå ner 68 kg.

Det är viktigt att du gör det.

Då kommer du att väga närmre 226 kg.

Det blir inte bara lättare att ta dig hit.

Det blir även en mindre påfrestning på din kropp.

Du måste göra det innan du kommer hit igen.

Du får två månader på dig.

Men du kommer inte att klara av att åka fram och tillbaka hela tiden.

Du måste flytta hit till Houston om du vill följa det här programmet.

Det är nåt du behöver göra så snart som möjligt.

Du kan inte hålla på att åka fram och tillbaka.

Gå ner i vikt först och främst.

Följ dieten noggrant-

-så att du snabbt går ner så mycket som möjligt.

Det är det absolut viktigaste.

-Okej. -Frågor?

När jag har lyckats gå ner 68 kg-

-kan vi flytta hit.

Vi förbättrar din vikt och din hälsa så snabbt vi kan.

Så ser vi när du kan åka hem.

Jobba på med övningarna så ska vi ta hand om dig.

Tack så mycket.

Har ni några frågor?

Nej, det är ganska självklart vad jag måste göra.

-Du får inte låta mig fuska. -Jag vet.

Jag får känslan att han ger dig mer mat än du ber om.

-Stämmer det? -Det har hänt, tyvärr.

Du är en möjliggörare. Du måste sluta med det.

När du ger henne det känner hon sig tvungen att äta det.

Du skadar henne, du hjälper till att ta livet av henne.

-Jag vet. -Det är inte bra.

-Okej? -Okej.

Ring om ni behöver nåt.

-Vi ser hur du mår imorgon. -Tack, doktorn.

-Vi ses sen. -Vi ses.

Han verkar trevlig.

Han är inte så skrämmande.

Förhoppningsvis tar hon det på mer allvar nu än hon har gjort.

Hon lever inte länge till-

-om hon inte snabbt går ner i vikt.

Vi ska göra det vi kan för att få henne friskare.

Men hon måste själv göra rätt val om hon vill förbättra sin situation.

Det blir inte lätt.

Speciellt inte som det är med maken, och hur han göder henne.

Som det är nu når hennes kropp snart brytpunkten.

Hon måste ta det här på allvar.

Jag mår bättre nu.

Dr Now säger att jag gör framsteg så jag hoppas få åka hem idag.

Det ser jag fram emot, jag hade inte tänkt vara borta såhär länge.

DR NOWZARADAN -BARIATRIKER

Shannon har varit inlagd i snart två veckor.

Vi har behandlat de åkommor som kunde ha blivit livshotande.

Nu är hon i såpass gott skick att hon kan åka hem igen.

Vi har fått henne att gå ner nästan 32 kg-

-genom att ge henne en kost på 1 200 kalorier om dagen.

Hennes hälsa går åt rätt håll.

Frågan nu är om hon hakar på det-

-och fortsätter gå ner i vikt.

Eller om hon faller in i gamla vanor-

-så att allt det här blir ogjort.

-Hej, Shannon. -Hej, dr Now.

-Hur mår du? -Helt okej.

-Är du redo att åka hem? -Ja.

Du mår mycket bättre nu...

-...så jag skriver ut dig idag. -Det låter bra.

Hur det går nu hänger på dig.

Du kan fortsätta åt rätt håll, eller så går du upp i vikt igen.

Går du upp i vikt nu så leker du med livet som insats.

Håll dig på rätt spår och överväg att flytta till Houston.

Det är för svårt för dig att resa.

Jag vill att du går ner 68 kg på två månader, det är ditt mål.

Två månader från och med idag.

Det blir lättare att resa hit om du gör det.

Jag hör av mig då om jag inte har hört nåt från dig.

Nu ska du få åka hem, du ska strax få hjälp härinne.

Vikten är på väg ner nu och du är i mycket bättre skick.

Fortsätt såhär nu. Ring om du behöver nåt.

-Då ses vi snart. -Vi ses.

Jag hoppas att Shannon ser vad hon kan åstadkomma-

-från det vi har gjort här på väldigt kort tid.

Att hon är motiverad att fortsätta åt rätt håll.

Om hon håller sig till dieten-

-kan hon lätt gå ner 90 kg på två månader-

-och nå långt över målet.

Det händer bara om hon är med på förändring.

Hon måste jobba på att ändra sina matvanor-

-och även ändra dynamiken i sitt förhållande.

Det blir inte lätt. Speciellt inte om maken-

-inte är så villig att hjälpa henne som han påstår.

Men om hon menar allvar och visar att hon vill ändra sin livsstil-

-så kan vi överväga en operation, om hon flyttar till Houston.

Det kommer att kräva mycket av henne för att nå dit.

EN VECKA SENARE

Vi har varit hemma några dagar.

Vi sov en natt i Houston när jag blev utskriven, så att jag kunde vila.

Nu känns det skönt att vara hemma och tillbaka i min egen säng.

Den här gången gör vi allt rätt för att det ska lyckas.

Kan du ge mig locket, Simon?

Jag tyckte att jag var duktig de första två månaderna.

Men jag åt alldeles för stora portioner.

Jag åt nyttigare, men hade ingen koll på mängden.

Jag åt för mycket för att bli mätt, även om maten var nyttigare.

Nu äter jag bara det jag ska.

Jag slutar äta, hur hungrig jag än är.

Jag äter bara den portionen.

Och jag äter bara i 20 minuter, som det står i instruktionerna.

Inte en tugga mer, även om jag är utsvulten.

Det måste gå bättre den här gången.

Jag måste gå ner 68 kg, vad som än händer.

Så vi kämpar båda två för att nå det målet.

Jag tänker flytta till Houston om två månader-

-för att visa dr Now att jag lyckades och att jag menar allvar.

Kan jag få ett glas vatten, Simon?

Och att jag är redo för operationen.

ELFTE MÅNADEN

DET HAR GÅTT SJU MÅNADER SEN SHANNONS SISTA BESÖK.

PÅ GRUND AV COVID-19 FÅR INGEN RESA NÅNSTANS.

HON HAR INTE KUNNAT BESÖKA DR NOWZARADAN.

Shannon är här igen, men det tog längre tid än väntat.

Det är inget bra tecken-

-då det tyder på att hon inte har gjort några större framsteg.

Sköterskan såg henne i väntrummet-

-och tror inte att hon får plats på vågen.

Hon måste stå i en med räcken, men hon får inte plats i den.

Om hon inte får plats i den, så har hon inte gått ner det hon tror-

-utan troligen gått upp det hon gick ner när hon var här. Det är inte bra.

-Hej på er! -Hej, doktorn.

-Hur går det för dig, Shannon? -Det går bra.

Det tog lång tid för dig att komma hit igen.

-Ja. -Jag är glad att du mår bra.

Men den här övervikten är påfrestande för din kropp.

Du ser inte ut att ha gått ner nåt.

Du har nog till och med gått upp i vikt-

-och väger över 320 kg igen.

Sköterskan tror inte att du får plats på vågen.

Det är ett problem.

Varför har du inte kommit nånvart?

Jag försöker. Jag följer dieten.

Jag trodde att jag gjorde det.

Jag har försökt följa dieten. Det är svårt på grund av covid.

Jag har inte kunnat äta så nyttigt som jag borde.

Varför åkte du hit då, och utsatte kroppen för den påfrestningen?

Jag trodde att jag hade gått ner, jag var tvungen att åka hit.

-Jag vill komma vidare. -Det går bara om du går ner i vikt.

Det har du inte gjort och vi kan inte väga dig.

Jag tror att du väger över 320 kg.

Vi går in i ett rum och så får vi prata om det här.

Jag behöver... Vi behöver hjälp.

Drake, kan du hjälpa Simon?

JAMES "DRAKE" OCH SERA SHANNONS GRANNAR

Jag är tillbaka i Houston.

Det har dröjt länge på grund av allt som har hänt.

Ett, två, tre.

Jag var rädd att jag skulle mista chansen att få hjälp av dr Now.

Så fort jag fick lov sa jag att jag ville hit igen-

-och visa upp mina framsteg.

Det har varit svårt, men jag har försökt.

Det ländes lättare att åka hit den här gången.

Det tyder på att det går bra.

Det går åt rätt håll och blir bättre, som dr Now sa åt mig.

Kanske inte så mycket som önskat, men tillräckligt för att visa dr Now-

-att jag verkligen vill ha den här operationen.

Gör inte illa dig.

Min kondition är bättre.

Jag är bara lite trött efter resan.

Jag vill inte att dr Now ser mig andfådd-

-och tror att det beror på att jag inte har blivit bättre.

För det har jag blivit.

Jag har inte gett upp nån gång.

Jag behöver verkligen hans hjälp.

Den åker nog lite...

Jag hoppas att jag har gjort nog med framsteg...

...och att dr Now ser vad jag behöver.

Så att jag kan gå vidare.

Vi ska ta några prover innan du åker.

Om du vill det här så måste du hålla dig på rätt spår.

Tiden rinner snart ut för dig.

Det har varit så stressigt, allt det här med covid.

Jag tyckte att det gick bra.

Jag förstår att det är jobbigt, men det gäller liv och död.

Du har inte råd att slösa bort mer tid.

Försöker du ens? Vad har du ändrat för vanor?

Jag ska bara äta tre gånger om dagen, inget småätande.

Jag ska inte hetsa Simon att ge mig sånt jag inte ska äta.

Hur hjälper du henne, Simon?

Jag har slutat ge henne för mycket mat.

Jag gör allt jag kan, det måste lyckas den här gången.

Uppenbarligen matar du henne och du tar livet av henne.

Jag ska sluta med det.

Var make istället för vårdgivare. Det är ett bra byte.

Jag vill inte att du kommer hit igen om du inte har gått ner i vikt.

Okej.

Du får samma mål igen, 68 kg på två månader.

Når du målet så kan du komma hit, så pratar vi om nästa steg.

Om vi går vidare så måste du flytta hit.

En operation kommer inte på fråga förrän du har gått ner i vikt.

Vi förstår.

Du ska få med dig instruktionerna igen. Läs igenom det varje kväll.

Simon får en kopia.

-Pappa får också en. -Tack.

Läs den här istället för att sova eller titta på tv.

Det ska jag göra.

Vi tar några prover innan du åker och ser att allt annat ser bra ut.

Jag kommer strax.

Det gör mig besviken att Shannon slösade bort tiden hon hade.

Istället för att gå ner i vikt-

-har hon gått upp allt hon gick ner här på sjukhuset.

Jag förstår att det är en stressig tid.

Men hon hade ett halvår till på sig att göra framsteg.

Istället gjorde hon det hon har gjort i alla år.

Hon måste bestämma sig för om hon vill rädda sitt liv-

-eller om hon ska fortsätta skylla på omständigheterna.

Hennes man måste välja om han ska hjälpa henne göra förändringarna-

-eller hjälpa henne ta livet av sig. Shannon har ingen tid kvar nu.

Varje dag som går utan att hon gör några framsteg-

-är en dag mindre hon har på sig att ändra på sin situation.

Jag är hemskt besviken, och jag skäms.

Men jag tänker inte ge upp.

Jag tänker fortsätta kämpa-

-tills det blir rätt, eller tills tiden rinner ut.

Jag vet att du klarar det här, Shannon.

Jag ska.

TOLFTE MÅNADEN

Jag är väldigt fokuserad på att göra de framsteg jag borde ha gjort.

Jag kämpar hårdare än nånsin. Jag följer dieten. Jag gör allt-

-för att bli bättre och orka göra mer övningar.

Sådär.

Att gå ut bland folk innebär en stor risk för mig.

Speciellt när jag går ut själv.

Jag har aldrig klarat mig själv.

Varken jag eller min man kör bil.

Så jag åker i stolen till gymmet.

-Vi ses sen! -Ses om en stund!

Mycket kan gå fel när jag är ute såhär i min rullstol.

Det är långt, och det är läskigt att åka själv. Men det är värt det.

Jag är villig att ta risken för att göra mer framsteg.

Det känns viktigt för mig att träna på gymmet.

Så jag vill testa att göra det här själv.

Förhoppningsvis går det bra och blir inte övermäktigt.

-Hej, Shannon! Hur mår du? -Bra.

-Redo att jobba? -Japp.

Ta höger så tar jag vänster.

Vi ska hit bort.

Okej. Då kör vi.

Vi värmer upp armarna först. Vi börjar såhär.

Nu gör vi några såna här.

Djupa andetag. Går det bra?

-Börjar du bli varm? -Ja.

Vi testar de här. Lyft över axlarna.

-Satan. -Jodå.

Ja.

Två. Bra.

Att träna med en tränare känns konstigt, jag har aldrig gjort det.

Men hon var rar, jag kommer att trivas här.

-Jättebra. Hur känns det? -Jag är redan trött.

Du jobbar på ändå, det är bra.

Det här är jobbigare än jag är van vid.

Men jag vill bli bättre, så jag är inte rädd för att ta i.

Bra, bra. Grymt jobbat.

Jag har ont och jag är hungrig, men det är det här jag måste göra.

Kom igen, lyft högre.

Om det här gör mig mer rörlig-

-så tänker jag satsa allt.

-Jag är stolt över dig. -Jag med.

Det här fixar du.

Nu var jag mer aktiv-

-än jag har varit de senaste tio åren.

Det känns jättebra. Jag pushar mig själv att göra mer.

Jag ska fortsätta att göra det här två-tre gånger i veckan, eller mer.

Och jag ska inte fuska med maten.

Jag är helt fokuserad på att nå målet.

Jag ska visa dr Now att jag är redo för en viktminskningsoperation.

-Ses vi på måndag? -Ja, vi ses på måndag.

Jag är i Houston igen, och jag vet att det har gått bättre nu.

Ett, två. Ett, två.

Lite längre fram.

Gåstol.

På grund av restriktionerna kunde ingen klinik nära mig-

-låta mig väga mig om jag inte var inskriven hos dem.

Nu klarade jag resan i ett sträck.

Jag ska ställa mig på vågen och visa honom.

Jag ska visa hur fast besluten jag är att klara det här-

-och äntligen få min operation.

Miss Lowery?

Jag måste klara det här. Jag måste.

Ett, två, tre.

Annars kommer dr Now säga att jag inte har gått ner nåt.

Då får jag ingen operation. Så jag måste klara det.

Jag har gjort framsteg.

Det kvittar om jag inte kan bevisa det.

Jag måste stå upp igen.

Ett, två.

Ett, två, tre.

-Går det bra? -Absolut.

-Sådär. -Det går bra, gumman.

-Jag flyttar gåstolen. -Gå så långt in du kan.

Sätt händerna här så ska vi vända på dig.

-Du är där, du fixar det. -Kom igen.

Du fixar det här.

-Kan vi flytta den här? -Nu står du på den.

-Bra. -Bra jobbat, Shannon.

316 kg.

-Okej? Okej. -Du kan gå ner.

Gåstolen är här.

Jag håller i byxlinningen.

-Kanten är precis där. -Vi har dig.

-Bra jobbat. -Du fixade det.

Nu kan jag visa dr Now att jag har gått ner i vikt.

Förhoppningsvis räcker det.

Förlåt, Drake.

Är du med? Ett, två, tre.

-Akta fingrarna. -Sådär.

Jag hoppas att dr Now är nöjd med mina framsteg.

-Hej! -Hej, doktorn.

-Hur mår ni? -Bara bra.

-Hur gick det att åka hit? -Det var lättare den här gången.

-Du har gått ner i vikt. -Ja, det har jag.

Du har gått ner drygt 18 kg på två månader.

Det är framsteg, men inte så mycket som du borde ha gått ner.

-Det är inte bra. -Jag vet, jag ska skärpa mig.

Vad har du ändrat på?

Jag har slutat småäta, jag tränar och åker till gymmet.

Då måste du jobba hårdare.

Om du inte ökar på takten så kommer tiden att rinna ut-

-innan du hinner bättra på din hälsa så att kroppen inte ger upp.

Även om resan var lättare-

-så är jag bekymrad över hur påfrestande den är för dig.

Jag vill inte att du åker hit igen förrän du väger under 226 kg.

Om du går ner till det och flyttar till Houston-

-så kan vi ta nästa steg och operera dig.

-Okej, doktorn. -Bra.

Simon, du måste hjälpa henne mer att gå ner i vikt.

Jag ska göra allt jag kan, göra de förändringar som krävs.

Jag hoppas det.

Målet är fortfarande att gå ner 68 kg på två månader.

Har du inte flyttat hit då-

-så ska du gå ner ytterligare 13 kg i månaden efter det.

Ja, och vi ska flytta hit.

Förhoppningsvis ses vi snart. Hör av er om ni undrar över nåt.

Det ska vi.

-Sköt om er. -Hej då.

Det är roligt att Shannon börjar göra lite framsteg.

Men hennes kropp orkar inte länge till-

-om hon går ner i den här takten.

Hon måste gå ner mycket mer och flytta till Houston.

Vi fortsätter inte med henne förrän hon flyttar hit.

Om hon flyttar hit så kan vi jobba med henne igen.

Vi kan ändå inte göra nånting-

-som gör nån långsiktig skillnad förrän hon går ner mer i vikt-

-och visar att hon är villig att satsa på att lyckas på sikt.

Hon har lång väg kvar innan hon är på rätt spår.

Och hon har inte mycket tid på sig.

Men det går äntligen åt rätt håll.

Förhoppningsvis fortsätter hon göra det hon behöver göra-

-så att vi kan gå vidare med henne.

Det här besöket var uppmuntrande.

Jag tog mig hit, ställde mig på vågen och visade att jag hade gått ner.

Jag är stolt över mig själv. Jag hör vad jag måste göra.

Så nu ska jag göra det.

Jag vet att jag kan bättre. Det bevisade jag för mig själv.

Simon och jag ska flytta till Houston så snart vi kan.

Jag ska kämpa och gå ner mer i vikt.

Det blir spännande att se hur mycket jag har gått ner nästa gång.

För jag vet att det går ännu bättre nästa gång.

ETT ÅR OCH TVÅ MÅNADER

Den sista månaden har det gått jättebra.

Jag har fått bättre kondition för att jag tränar.

Jag försöker vara mer aktiv och går ur sängen oftare.

Jag förbereder och lagar min mat för att motivera mig själv-

-och inte vara så beroende av Simon.

Jag försöker göra mer på egen hand.

För ett år sen satt jag inomhus flera månader i sträck.

Nu går jag ut varje dag.

Jag mår bra, och jag vet att det går framåt.

Vi har hittat ett ställe i Houston och vi flyttar om två månader.

Tidigare om det går, men det kan ta några månader.

Målet är att gå ner 80 kg innan jag besöker dr Now igen.

Det är målet jag jobbar mot.

Dr Now frågade om mat var viktigare än mitt liv.

Svaret är nej, inte alls.

Jag ska sluta med det motsägelsefulla-

-att det jag gör inte matchar det jag vet och det jag säger.

Jag ska nå målet inom ett år.

Vill du lägga på de andra två?

Nu har jag valt att leva sunt-

-och må bra mentalt och fysiskt.

Det ska bli min nya livsstil.

Jag ska lämna mitt gamla jag bakom mig.

Jag ser fram emot framtiden, jag har möjligheter framför mig.

Även om det går långsamt-

-så såg jag vad jag klarar av när jag ställde mig på vågen.

Jag är på väg in i en framtid där jag kan vara den jag vill vara.

Jag slutar inte kämpa för att få det liv jag gav upp hoppet om.

Jag ser fram emot det.

Text: Gunilla Hay www.sdimedia.com