Original subtitles

Med stöd av väggen-

-och ned mina sista krafter tar jag mig till soffan för att äta.

Hundratals viktminskningsoperationer görs årligen på personer över 270 kg.

Det finns en strimma hopp inom mig. Jag vill bara vara normal.

De har under fem procents chans att lyckas långsiktigt.

Jag blir arg när du inte klarar det.

Gör jag inget nu kan det vara för sent sen.

Vi följer en person som kämpar för att återfå kontrollen över sitt liv.

Nej! Det gör ont.

Jag vägrar sluta kämpa. Jag måste göra detta för mina barns skull.

Det är Kenaes resa ni ska få följa.

-Det är mitt fel att jag är fet. -Vad vill du ha min hjälp med?

Kenae Dolphus. 41 år. Vikt: okänd.

Mitt liv är outhärdligt på grund av min vikt.

Allt i livet är svårt.

Jag klarar mig inte längre själv så som jag önskar.

Hallå.

-Nu? -Jag vill kliva upp.

ANDREW KENAES SYSTERSON

Jag bor med min man, min svärmor och min svägerska Shawanda.

Och Shawandas tre barn-

-som vi hjälps åt att ta hand om.

Men alla måste hjälpa till att sköta om mig på nåt sätt.

Nu för tiden är det till och med smärtsamt att stå upp.

Jag kan inte stå själv i mer än ungefär 45 sekunder.

Når jag en minut gråter jag.

Dåliga dagar kommer jag inte ur sängen och till badrummet.

När jag kommer upp behöver jag hjälp att ta mig till badrummet.

När jag väl kan luta mig mot väggen-

-kan jag stödja mig mot den och ta stegen till toaletten.

När jag väl har satt mig-

-behöver jag numer hjälp att tvätta mig ordentligt.

Alicia?

Kom, vännen. Jag är redo att tvätta mig.

Alicia är 16 år. Om jag behöver duscha hjälper Alicia eller Deja mig.

Deja är 19 år. Hon går på college så hon är inte alltid här.

Ska jag ta bh:n?

När man väger 270 kg kan man inte vara för stolt.

Tonåringarna hjälper mig att duscha så att jag slipper lukta illa.

Så jag sväljer stoltheten och låter dem göra det.

Jag når helt enkelt inte överallt.

Duscha ryggen och baksidan av benen när jag reser mig.

Bara att behöva tvätta mig utanför duschen är förödmjukande.

Det blir blött överallt, och det måste nån torka upp.

Jag måste stöka till, och det är en stor apparat att tvätta mig.

Efteråt är jag väldigt trött och har ont.

Jag behöver hjälp tillbaka till sängen.

Andrew!

Andrew är 15 år. Han är Shawandas lillkille, men vad gäller mig-

-tar Andrew sig an mannens roll.

Jag tänker igenom varje steg och går långsamt för att känna varje steg.

Jag får inte snubbla, för det är farligt för mig att resa mig.

Varje steg är en risk.

Så jag går långsamt nog för att inte göra ett misstag.

Det är en lättnad att vara tillbaka i sängen.

Jag måste klä på mig, men det kan jag göra i ett lugnare tempo.

Efter att jag fått på mig kläderna vill jag bara vila mig och äta.

Det är det jag riktar in mig på då:

Att gå ut i vardagsrummet och äta mitt första mål mat.

Jag är så ivrig att jag använder den sista energi jag har-

-till att ta mig till soffan och äta.

Där sitter jag och äter resten av dagen.

Duktig pojke. Kom då.

Kan nån vara snäll och ge mig nåt att äta?

När jag får det jag tycker om försvinner all smärta och sorg.

Jag är konstant sugen på nåt. Det är en kraft jag inte kan kontrollera.

Men det tar över mitt liv till den grad att jag knappt kan gå.

Inte ens när jag är mätt vill jag sluta äta, för maten gör mig lycklig.

Jag förlorar allt mer av min förmåga för varje dag.

Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt.

På bilden från sista dagen i förskoleklass-

-var jag bara en glad, tjock femåring som tyckte om mat.

Mamma såg till att vi var glada, och mycket av det inbegrep mat.

Hon tröstade mig när jag skrapat knät och gav mig en kaka.

Jag tror att jag kopplar ihop mat med glädje-

-och ett sätt att visa kärlek.

Som liten var jag alltid störst i klassen.

Jag vägde 70 kilo som tioåring.

Men det var fortfarande inget problem-

-för alla försökte förmedla att det var okej att jag var överviktig.

Så jag blev allt större, och vid 14 års ålder-

-vägde jag drygt 100 kg.

Men då missade jag inget på grund av min vikt.

Så jag mådde bra under high school. Jag dejtade.

Jag gick på skolbalen. Jag såg ingen anledning att ändra mina matvanor.

Jag fortsatte äta och gå upp i vikt.

När jag gick ut high school som 17-åring vägde jag långt över 150 kg.

Men jag klarade mig fortfarande rätt bra.

Efter skolan började jag jobba på ett vårdhem.

Jag flyttade hemifrån och blev tvungen att sörja för mig själv.

Den självständigheten var dock inte bra för mina matvanor.

Jag köpte inga matvaror, utan åt ute. Jag tjänade ju egna pengar.

Så jag började äta ännu sämre.

Vid den tidpunkten vägde jag runt 180 kg.

Det var okej för jag kunde sköta det mesta.

Jag kunde röra mig, arbeta och gå utan att ha ont.

Det störde inte mig, så jag fortsatte äta som jag ville.

Så jag gick upp mer i vikt.

När jag var runt 20 år blev jag tillsammans med Rodney.

Början på historien om Rodney och Kenae var ganska ömsesidig.

Jag är rätt slängd i käften, och det var hon med.

Jag sa nåt rappt, och hon sa nåt rappt tillbaka.

Det var spännande för ingen fick övertaget över den andra.

Blanda, tack.

Efter ett tag gifte vi oss.

Vi har haft bra och dåliga tider, men vi har hållit ut.

20 år senare är det fortfarande vi.

Vår kärlek har aldrig vacklat, bara blivit starkare.

Men vi har gått igenom svårigheter. Infertilitet tär på ett förhållande.

Jag trodde alltid att när jag hittade rätt person-

-skulle vi skaffa barn och gå vidare med livet.

Men jag blev aldrig gravid.

Jag diagnostiserades med PCOS, Polycystiskt ovariesyndrom.

Det bidrog till viktökning, vilket gjorde mig förkrossad.

Min man pressade mig aldrig angående min vikt eller barn.

Jag ville bara ge honom barn.

Är det husse?

Hej, morbror.

Tvätta händerna så vi kan fixa mat. Jag är redo att äta.

Det var en svår tid efter det.

Jag försökte fly smärtan och skulden på det enda sätt jag kände till-

-för att försöka bli lycklig.

Det blev värre när jag var 35 år, för då förlorade jag min mamma.

Om din mamma lever kan jag inte förklara det.

Det är så fruktansvärt hemskt att förlora sin mamma.

Efter att hon dog mådde jag sämre än jag nånsin gjort.

Så jag åt för att döva smärtan.

Det gör ont än i dag. Jag kommer inte över hennes död.

Det har gått nästan sex år, och jag står knappt ut.

En del beror på att jag aldrig fick sörja henne.

Jag har aldrig kunnat gå till hennes grav.

Jag kan inte fysiskt gå till min mammas grav.

Jag hade nog inte orkat ta mig igenom den tiden-

-utan flykten maten ger, samt en förändring som jag är tacksam för.

Det var en stormig kväll för ungefär ett år sen.

Vi var hemma hos Rodneys mamma Faye.

Ingen tänkte så mycket på vädret. Då drog en tornade in över huset.

Tornadon slet taket av huset. Ett träd landade mitt i det.

Shawanda fick skrapsår på benen-

-men trädet landade på hennes fästmans huvud och han dog direkt.

Den kvällen förlorade vi vårt hem och Shawanda förlorade sin pojkvän.

Det var overkligt.

Efter det flyttade vi alla in i min svärmors hus.

Sen dess har vi har bott här som en familj.

Hur galet det än låter tror jag att det räddade mitt liv.

Det känns som om jag fick äran att bli en del av dessa barns liv.

Det är en välsignelse.

Jag tror verkligen att de barnen räddade mig.

Jag får vara en föräldrafigur för dem.

Jag älskar barnen, och de älskar mig. Det känns fantastiskt.

Min vikt borde få dem att skämmas ibland-

-men de visar inget sånt.

Jag vet att jag har tappat kontrollen över min vikt.

Den har blivit en fara för mig.

Det är inte så här livet ska vara. Det här är inte ens en existens.

Det finns nästan ingen glädje. Man kan inte vara överviktig och lycklig.

Jag vägrar tro att det är möjligt.

Min vikt berövar mig mycket av livet och tär på människorna runt mig.

Jag vet att min vikt är en börda för dem, på många sätt.

Särskilt för Rodney. Han går miste om mycket på grund av mig.

Han är pastor och jag har nog begränsat honom ganska mycket.

Jag hindrar hans liv.

Jag vill inte att det ska vara så för honom. Inte för mig själv heller.

Jag måste antingen...

...hitta en hälsosammare, gladare väg, eller ge upp helt.

Vem vill ha tårta?

Kom igen, hämta tårtan. Hämta båda tårtorna.

Om jag fortsätter såhär kommer jag inte att leva så mycket längre.

Nåt måste förändras. Men jag vet inte hur jag ska kunna ge upp mat.

Ha den äran till dig

Trots att min vikt har berövat mig så mycket-

-kan jag inte få kontroll över mitt ätande. Det skrämmer mig.

Jag har fortfarande chans att leva ett rikt liv-

-och inte bara ett skal av ett liv.

Jag vill fortsätta vakna med barnen varje morgon.

Jag vill kunna springa med dem, gå till deras aktiviteter.

Jag vill inte att de ska vänta på att jag ska dö.

Jag vill leva hälsosamt och vara glad.

Det enda sättet att göra nåt av det där är genom att gå ner i vikt.

Jag har inget val.

Antingen gör jag allt för att gå ner i vikt och leva hälsosamt-

-eller så kommer jag inte att finnas i min familjs liv länge till.

Om inget förändras dör jag.

MÅNAD 1

Sköt er nu, tills vi kommer tillbaka. Och håll tummarna att allt går bra.

Kenae ska träffa dr Nowzaradan i Houston.

Hon hoppas få göra en operation.

Jag är nervös, men jag är redo. Nu ber vi, så att vi kan komma iväg.

Rodney och Shawanda ska hjälpa mig till Houston.

Jag har svårt att resa, så jag ser inte fram emot bilresan.

Det är en 2-3 timmars resa dit, och sen vill vi åka hem på kvällen.

Det kommer att bli smärtsamt.

Herre, vi ber att du blir en skyddande häck runt oss.

Håll smärta och faror borta.

Hjälp din tjänarinna med hennes oro under resan hon nu ska göra.

Amen.

Hur skrämmande det än är måste jag åka till dr Now nu.

När han får se mig kommer han att hjälpa mig. Det känns spännande.

Jag är tacksam att jag har min familj bakom mig som motivation och stöd.

Jag tillägnar min mamma denna viktminskningsresa-

-för minnet av henne är förtjänt av nåt vackert.

Jag ska bli stark nog att kunna gå till hennes grav.

Det finns alltid en oro för att det ska gå fel.

Ställ fram pallen och öppna.

Det gör mig mer nervös för vad som skulle kunna hända.

Nej, du kan inte följa med. -Lyft upp honom.

Att lämna det jag känner till kan innebära fara för mig.

Jag är rädd.

Ta med både rullatorn och pallen.

-Ta med honom in. -Ja då.

Jag förväntar mig alltid det värsta.

Jag försöker att inte göra det nu.

Jag har en dålig vana att räkna med att saker ska gå fel-

-eller inte hända för mig. Jag förväntar mig det.

Så jag är orolig att jag ska komma dit och så inträffar nåt-

-som gör att jag inte kan göra detta.

Jag gör mitt bästa för att hålla tillbaka de tankarna-

-och fokusera på att komma fram och få hjälp.

20 MINUTER SENARE

Än så länge känns det okej.

Men vi har det mesta av resan kvar, och jag är redan stel.

Jag behöver stanna och sträcka på mig snart.

Jag är dessutom vrålhungrig.

Jag kan inte sluta tänka på hur svårt det är att gå ner i vikt.

2 TIMMAR SENARE

Vi är snart framme hos dr Now. Resan har varit lång och jag har ont.

Nu när vi är här känns det så stort. Det okända skrämmer mig.

Ju närmare vi kommer, desto mer panik känner jag.

-Jag kan inte andas. -Ta ett djup andetag.

-Vad är det som gör dig nervös? -Jag vet inte. Allt.

Det sköljer över mig, att vi är här.

Åh gud.

Jag får panik.

Varför är jag nervös över att besöka en plats med andra feta personer?

Det är ju hans jobb.

Jag vet inte om jag är redo.

Jag vill bara få det gjort. Hoppas verkligen det blir värt det.

Jag vill inte vara ute bland folk.

Jag vill inte att nån ska se mig.

Jag vill inte ställa mig på en våg och få veta vad jag väger.

Jag ser inte fram emot det här.

Men jag gör det, för jag behöver hjälp.

Jag har försökt alla andra sätt.

Om detta inte fungerar är enda alternativet att åka tillbaka.

Åka hem och vänta på det oundvikliga-

-vilket är att min kropp ger upp och jag dör.

Jag är inte redo att låta det ske.

Jag har mycket liv kvar och mycket att ge min familj.

Mycket jag vill finnas hos dem för att få uppleva.

Huruvida jag ska få den chansen hänger på vad som händer i dag.

På vad dr Now säger.

Det här är mitt sista och enda hopp-

-för att få tillbaka mitt liv-

-och få en andra chans innan det är för sent och jag inte överlever.

Jag är hos dr Now tillsammans med min man och min svägerska.

Vi ska träffa dr Now och väga mig.

Jag är väldigt nervös eftersom jag är rädd för vågen.

Jag ser inte fram emot att väga in mig och få se siffran.

Kenae?

Jag vill inte att Rodney ska se den heller. Han vet inte vad jag väger.

Jag vill inte att han ska få veta. Att se siffran gör allt verkligt.

Sist jag vägde mig stod vågen på 278.

Jag är rädd att siffran blir mycket högre nu.

Jag vill inte veta.

278,5.

Det är väl goda nyheter att jag bara har gått upp 0,5 kg.

Men jag måste ändå gå ner.

Min kropp går sönder och tiden rinner ut.

Jag måste få hjälp i dag.

Jag är desperat.

Jag vet att nåt hemskt kommer att hända om jag inte gör nåt snart.

-Går det bra? -Ja.

278,5 kg.

Jag visste att det var över 270.

Det var åtminstone inte 300. Det är mycket.

Men inte så mycket som jag trodde.

Kändes det okej för dig att se den siffran?

-Förlåt. -För vad?

För siffran.

Be inte om ursäkt.

RODNEY KENAES MAN

-Förlåt ändå. -För vad?

Det var så länge sen jag vägde mig, så jag visste inte.

Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Att inte veta vad jag vägde hindrade mig från att behöva ta tag i det.

Men att se siffran nu, när du stod bredvid...

Det var jobbigt. Det gjorde att allt blev på riktigt.

Jag vill inte att du ska skämmas, fast jag vet att du inte gör det.

Det är pinsamt. Så jag ville bara säga förlåt.

Du låtsas som att det inte besvärar dig, men det måste det göra.

Förlåt.

Det enda som besvärar mig är att det plågar dig.

Om man ska tänka positivt så är 278,5 inte alltför illa.

Om han ger mig ett mål på 20-30 kg-

-kanske det går fortare att gå ner såpass att jag får operera mig.

Tack.

-Hej. Hur står det till? -Bra.

-Allt väl? -Ja.

Du måste vara Kenae. Vilka har du med dig?

Min man Rodney och min svägerska Shawanda.

Så du är 41 år och väger 278,5 kg.

Du måste gå ner över 200 kg för att nå en hälsosam vikt.

Vad är du villig att göra för att gå ner så mycket som behövs?

Jag gör vad som helst.

Jag vill leva, och för att göra det måste jag gå ner i vikt.

Hur aktiv är du?

Just nu är jag väldigt begränsad. Jag kan inte gå så bra.

Det har blivit allt mindre aktivitet och mer hemmasittande-

-de senaste 3-5 åren. Det har blivit värre med tiden.

3-5 år, alltså. Vilka mer bor i ert hushåll, utöver dig och din man?

Min man och jag, min svägerska, min svärmor-

-och fyra barn.

Så det är många människor i huset?

Vem lagar maten? Äter ni tillsammans eller var och en för sig?

Jag har hand om maten. Jag köper matvarorna, planerar måltiderna.

-Lagar du mat åt alla? -Ja.

Har nåt av barnen problem med vikten?

En läkare skulle säkert säga att de är överviktiga.

-Är alla överviktiga? -För sin ålder och längd, ja.

Säger nån i familjen åt dig att du äter för mycket?

Om de säger det till mig? Nej. Ingen vill förolämpa mig.

Det låter som att du får dem att möjliggöra detta för dig-

-och du använder dem som kryckor, vilket verkar påverka deras hälsa.

Håller du med om det?

Jag använder dem som kryckor eftersom jag lagar maten.

Och jag lagar stora mängder mat.

Vi skulle kunna välja bättre alternativ.

Jag skulle kunna välja bättre alternativ.

För det är ju jag som bestämmer över maten.

Om du håller med, varför har du inte gjort några förändringar tidigare?

-Jag vet inte. -Vad tror du är problemet?

Jag vet inte. Jag, antar jag.

-Du äter för många kalorier. -Ja, det är problemet.

Tror du att du kan kontrollera kaloriintaget under en längre tid?

Ja, men jag vet inte hur.

Du har inte gjort det förut. Vad är skillnaden nu?

Jag var inte rädd att dö tidigare. Nu är jag det.

Ditt system är väldigt ansträngt -hjärta, lungor, allt.

Även en förkylning kan ta så hårt på din kropp att den börjar ge upp.

Om det sker är det stor risk att du inte överlever.

Det är riskfaktorn med grav fetma.

-Det är viktigt att du tappar kilon. -Jag förstår.

Du ska få några skriftliga instruktioner-

-på en diet med mycket protein, lite kolhydrater. 1 200 kalorier per dag.

Tre måltider om dagen, à 400 kalorier.

Det blir en diet utan kolhydrater. Inga chips. Inget småätande.

Det är så det måste bli med maten.

Du behöver även motionera.

Personer som inte är så rörliga kan göra de här övningarna.

Du bör utöva fysisk aktivitet minst två gånger om dagen.

1-2 timmar på morgonen och 1-2 timmar på eftermiddagen.

-Klarar du det? -Ja, absolut.

Jag hoppas det, för det är nödvändigt för att rädda ditt liv.

Den här dieten hjälper dig.

Men inget jag säger spelar nån roll om du inte tar ansvar för dig själv.

Vi kan visa dig hur du ska göra-

-men det är du som måste jobba hårt.

-Är du redo att göra det? -Jag gör vad som helst.

Det som bekymrar mig är att hela familjen är van att äta för mycket.

Dessa förändringar kommer att gynna barnen och alla familjemedlemmar.

Jag ske ge dig de verktyg du behöver för att leva hälsosamt-

-men det hänger på om du värderar ditt liv högt nog-

-för att ge upp det du vill ha.

Om du väger 270 kilo och håller dig till 1 200 kalorier per dag-

-går du ner 45 kg på en månad.

Men målet är att du ska gå ner 35 kg på två månader.

Är det genomförbart?

Följer du programmet till hundra procent tappar du 45 kg på en månad.

Om du inte lyckas följa programmet helt och hållet-

-kan du fortfarande gå ner 25-35 kg, och det är acceptabelt.

Men du kommer att behöva jobba hårt, och det är upp till dig.

Då så. Det var trevligt att träffa er.

Vi får se om två månader hur det har gått.

-Ring om ni behöver nåt. -Okej. Tack.

-Hej då. -Hej då.

Mest bekymrande är dynamiken i Kenaes hushåll.

Det låter som att hon har kontroll över vad alla äter.

Det gör att hon kan rättfärdiga att hon äter vad hon vill.

Hela familjen är van att göra det med henne-

-och genom henne rättfärdiga sina egna ohälsosamma val.

Det kommer inte att bli lätt att förändra allt det.

I slutänden är allt upp till Kenae.

Oavsett vad andra i familjen gör måste hon bestämma sig-

-för att göra vad som krävs innan situationen blir ännu värre.

Gör hon inte det är det en fråga om tid innan hennes kropp-

-inte orkar mer, och hon dör.

Hon måste börja göra rätt val nu, om hon vill förbättra sitt liv.

Målet dr Now satte var lite högre än jag väntat mig.

Men jag vill ge allt. Jag vet att det är nåt jag måste göra.

För antingen lyckas jag med detta, eller så förlorar jag allt.

MÅNAD 2

Sen jag träffade dr Now har jag ansträngt mig-

-för att göra det som behövs för att gå ner i vikt.

Det var svårare än jag trodde.

Dr Nows träningsövningar tog inte hänsyn till den smärta jag har-

-i benen och knäna, på grund av min vikt.

Jag kan inte bara gå ut.

Jag fick göra vissa justeringar för att klara träningen.

Men jag försöker. Jag går till och från bilen en gång om dagen.

Efter det är jag helt slutkörd hela dagen och orkar inte träna mer.

Jag vet att jag inte gör så mycket som jag borde göra.

Men jag driver på mig själv-

-och jag kan göra vissa saker bättre nu.

Det största är att jag kan gå in i bilen utan hjälp nu.

Jag behöver fortfarande rullatorn-

-men jag kan nu åka iväg själv.

Jag gläder mig åt att vara lite mer oberoende.

Det är tack vare att jag gått till och från bilen varje dag i en månad.

Jag är stolt över det.

Att hålla dieten har varit svårare.

Efter läkarbesöket började jag ändra vissa saker i måltiderna jag lagade.

Det var en långsam övergång de första veckorna.

Jag hade kvar gamla matvaror-

-och jag kunde inte bara förändra hela familjens mat helt plötsligt.

De har inte klagat, men det har inte varit lätt för dem.

Vi har köpt mat. Middag. -Vill du äta?

Ett av de äldre barnen har köpt snabbmat ibland-

-åt sig själv och de andra barnen.

Asian sesame eller chili lime crunch?

Vad som helst. Det är kaninmat, så det spelar ingen roll.

De borde inte utsättas för min diet och det jag måste göra.

Ska den smaka nåt?

Jag känner lukten av kryddor, men jag känner ingen smak.

Det svåraste är när de tar hem maten.

Jag sitter med min hälsosamma mat och ser och doftar vad de äter.

Jag lär klaga över min mat ända tills ni har ätit klart.

Det är kämpigt för mig, för det blir en frestelse.

Jag ger efter ibland.

Det är inte deras fel. Jag måste ha starkare viljekraft.

Jag har dock gjort flera positiva förändringar.

Det är jag stolt över, för det har inte varit lätt.

Jag gör framsteg, och det är härligt, för jag har aldrig gått ner i vikt.

Så jag mår bra, men jag kan lyckas bättre.

Jag ska jobba ännu hårdare den här månaden.

Jag har mycket att förlora på att inte ha nått det uppsatta målet.

Jag ska göra mitt bästa-

-för jag hoppas att jag, efter nästa läkarbesök-

-ska godkännas för operation.

För att det ska ske måste jag göra så stora framsteg-

-att det förhoppningsvis räcker.

MÅNAD 3

Rodney och jag ska träffa dr Now igen. Jag är väldigt nervös.

För trots att jag vet att jag har jobbat hårt-

-vet jag att jag troligtvis kunde ha ansträngt mig mer.

Jag hoppas bara att min viktminskning-

-ska räcka för att visa dr Now att jag är målmedveten.

Jag ska klara detta-

-och jag har kämpat i två månader för att göra positiva förändringar.

De förändringarna har lett till framsteg som jag är stolt över.

Kenae?

Frågan är om dr Now också blir stolt.

Det beror antagligen på hur mycket jag har gått ner.

Jag hoppas på goda resultat.

Att jag har gått ner så pass att jag får göra en viktminskningsoperation.

268,5.

TOTAL VIKTNEDGÅNG: 10 KG

Jag är besviken, för jag tror inte att jag får nåt godkännande i dag.

Dr Now kommer inte att vara stolt över mina framsteg.

Jag kunde ha lyckats bättre.

Han är troligtvis lite upprörd, och gör mig nervös.

Jag ville verkligen det här, och jag jobbade jättehårt för att lyckas.

-Hej. Hur står det till? -Okej.

-Hur är det med dig? -Okej, antar jag.

De senaste två månaderna har du gått ner 10 kg.

Det innebär att du inte har förändrat dina matvanor så mycket.

Varför följer du inte dieten?

Jag har gjort några förändringar.

Jag kanske inte följde din diet ord för ord.

Men jag gjorde förändringar.

Om man väger 270 kg och följer dieten tappar man 45 kg i månaden.

Om jag lägger in dig på sjukhus i en vecka på en 1 200-kaloridiet...

-Vet du hur mycket du går ner då? -Ingen aning.

Minst 11 kg.

På två månader har du gått ner mindre än du borde ha gjort på en vecka.

Det innebär att du fortfarande rättfärdigar det du vill göra.

Jag visste att detta skulle hända.

-Vill du verkligen förändra ditt liv? -Annars hade jag inte varit här.

Om du inte förstår hur farlig denna situation är, och allt känns bra-

-kan du fortsätta övertyga dig själv att du sköter dig.

Jag tycker inte att jag sköter mig.

Om jag hade klarat att gå ner i vikt på egen hand hade jag inte varit här.

Det spelar ingen roll. Vi har gett dig hjälp.

Problemet är att du inte tar ansvar för din situation.

Du kunde ha följt dieten i två månader.

Alla kan anstränga sig att följa dieten i några månader.

Om du inte gör det vill du inte ha hjälp.

Du vill att nån annan ska göra jobbet åt dig.

Vi kan inte använda magi för att få dig att tappa vikt.

Jag bad aldrig om magi. Du är varken trollkarl eller Gud, du är läkare.

Jag är läkaren som förklarar för dig hur du ska bli friskare.

Varför kommer du hit till oss om du inte tänker följa dieten?

-Allt är upp till dig, inte till oss. -Sluta.

Du blir upprörd för att jag säger att du inte följer dieten.

Nej, jag är upprörd för att du...

Jag är upprörd för att jag visste att 10 kg inte var tillräckligt.

Istället för att fråga vilka förändringar jag har gjort-

-vilken diet jag har följt eller vad jag har gjort annorlunda-

-förutsätter du att jag inte har gjort nånting.

Du antog att jag inte har följt dieten, men du vet inte det.

Jag gick inte ner 45 kg på en månad för det är omöjligt och ohälsosamt.

Som läkare vet du att det inte är hälsosamt. Jag vill ha operationen.

Vem säger att det inte är hälsosamt att gå ner 45 kg på en månad?

Det är ohälsosamt att väga så mycket som du, så tjafsa inte emot.

Vi är här för att hjälpa dig, men du måste anstränga dig.

Jag vet att ni finns här och jag behöver hjälp.

Men jag kom hit för två månader sen.

Sen dess har jag behövt rensa huset på all dålig mat.

Jag var tvungen att lära mig att laga lågkalorimat.

Jag var också tvungen att hitta ett sätt att få in träningen.

Jag kunde inte göra övningarna för jag fick så ont.

Benen domnar, jag förlorar känseln i benen och knäna gör ont.

De gör ont för att jag vägde 270 kg. Jag har förstört dem.

Allt är mitt fel.

-Räcker inte det som motivation? -Vänta, snälla.

Jag har gjort förändringar och ändrat mina matvanor. Det kändes bra.

Jag kan nu lämna huset på egen hand.

Ingen behöver följa mig till bilen.

Jag kan ta mig in i bilen själv, med mina hjälpmedel.

Det har jag inte kunnat göra på länge.

Så 10 kg är inte i närheten av de 45 du begärde, men det är inte noll.

I åratal har jag inte gått ner nåt alls, för jag har inte försökt.

När jag åkte härifrån hade jag nytt hopp.

Om jag gjorde som du sa och följde ditt program skulle jag ha chansen-

-att få göra den livsförändrande operationen jag behöver.

Jag vill leva.

Jag vill leva för att jag tror att Gud har nåt annat i åtanke för mig.

Gud har mer att ge mig.

Det är mitt eget fel att jag är fet. Mitt fel!

-Jag tar på mig skulden för det. -Så vad vill du att jag ska göra?

Du har väl gjort allt du kan?

Du gav mig en diet, skriven på ett papper. Jag kunde ha googlat den.

-Nej, det kunde du inte. -Jo.

Dieten är anpassad till din vikt.

Det var inte därför jag kom hit.

Vad försöker du säga?

Jag försöker säga att jag inte tar lätt på det här tillfället.

Jag försöker säga att efter två månader få se-

-att jag bara har gått ner 10 kg var jobbigt.

Men innan dess har jag inte gått ner nåt. Jag säger att jag försöker.

Du kommer hit och gråter och skriker åt mig att du sköter dig bra.

Men jag skulle ljuga om jag sa att det går bra.

För verkligheten är en annan.

Du skulle inte väga 270 kg om du hade normala matvanor.

Vi är inte här för att kritisera dig, utan för att leda dig rätt-

-och visa dig hur saker och ting faktiskt är.

Du måste vara ödmjuk, lära dig och ta hand om dig.

För att lyckas måste du göra som vi säger.

Om du går ner på 1 200 kalorier går du ner mycket.

Om du tänker kämpa emot istället för att lyssna-

-kommer inget att förändras.

-Kommer du att följa dieten nu? -Självklart.

-Kommer du att läsa pappret? -Ja visst, som om det vore Bibeln.

Du måste öka din kondition och träna, i en stol eller i sängen.

Du måste göra allt du behöver göra om du vill genomgå operationen.

Vi måste nå dithän att det är säkert att söva dig inför operationen.

Du ska få två månader till på dig att gå ner 35 kg.

-Klarar du det? -Ja.

Jag vill även att du påbörjar psykoterapi.

Okej. Jag har ju en del problem, så psykoterapi kanske vore bra.

Då ska jag boka det åt dig.

Du måste göra såna förändringar som ger positivt utslag på vågen.

Det spelar ingen roll vad du har gjort om det inte visar sig på vågen.

-Klarar du det? -Toppen. Ja, det gör jag.

-Ring om du behöver nåt. -Ring kontoret.

-Vi ses. -Tack. Ha en fin kväll.

Jag är glad att Kenae har tappat vikt men nedslagen över utvecklingen.

Hon övertygar sig själv att hon sköter sig bra.

Hon ser uppenbarligen inte hur det verkligen är.

Det är oroväckande, för hon måste ta situationen på större allvar-

-istället för att tjafsa och vara sarkastisk.

Förhoppningsvis kan psykoterapin ge henne den insikt som krävs-

-för att hon ska se verkligheten. Kenae behöver gå ner mycket i vikt-

-för att avlasta kroppen.

För varje dag hon inte gör det riskerar hon sitt liv-

-och chansar på att inget dåligt ska hända.

Om hon pressar kroppen för långt kanske hon inte överlever.

När man väger så mycket kan det ske när som helst, av vad som helst.

Hon har inte tid att chansa.

Hon måste börja göra det som krävs. Nu.

Jag har inget att tillägga mer än att detta var misslyckande nummer ett.

Enligt dr Now är 10 kg på två månader dåligt.

Jag trodde att det gick rätt bra.

Att göra lite varje dag borde vara bättre än inget, men jag tänkte fel.

Han gör hundratals operationer. Han vet vad han pratar om.

Jag ska kämpa på. Han gav mig ett papper och jag ska följa det.

Jag söker inte magi, för till syvende och sist har jag nåt bättre än magi.

Jag har min tro. Jag tror på en Gud som är större än allt annat.

Han kan göra mer än nån på det här kontoret.

Jag ska leva det liv Gud har i åtanke för mig. Helst lite bekvämare än nu.

Och för egen del skulle jag vilja uppskatta det jag ser i spegeln.

Rodney och jag är i Houston igen för jag ska börja i psykoterapi.

Kenae? Hej, kom in. Jag är dr Paradise.

Jag tror absolut att terapi kan hjälpa mig.

Men jag tror inte att det gör så mycket för min viktminskning.

Vi får väl se.

-Välkommen. -Tack.

Vad kan du berätta om dig själv? Jag vet vad du heter.

Vad finns det att veta om Kenae? Jag är 41 år.

Jag har varit tillsammans med min man i tjugo år, gifta i fjorton.

-Grattis. -Vi har inga biologiska barn.

-Men vi har uppfostrat sex barn. -Jösses.

Och fyra barnbarn.

Hur fick ni de där icke-biologiska barnen?

-De är hans systers barn. -Dina systersöner och -döttrar?

Vilka bodde du med när du växte upp?

Min mamma, min gammelmoster.

Jag hade två yngre bröder, och två yngre kusiner som bodde med oss.

-Så du är van vid stora hushåll? -Jag antar det.

-Hade du en lycklig barndom? -Underbar.

En bra relation till din mamma? Var är hon nu?

Hon dog för snart sex år sen.

Berätta om det.

Det var jättejobbigt att förlora henne. Jag har undvikit att sörja.

Jag vägrade.

Hur påverkar det en person att inte sörja sin mammas död?

Vad sker i människan när hon inte sörjer nåt?

För min del hände inte så mycket. Jag bara levde vidare.

Man tragglar på och undviker att prata om det.

-Vad är ditt förhållande till mat? -Jag har inget förhållande till mat.

Hur kom du då hit, med rullatorn, till min mottagning?

-Jag vet inte. -Det gör jag.

-Då vet en av oss det. -Du är i förnekelse.

Du vägrar sörja din mamma. Du vill inte prata om henne.

Det gagnar inte dig.

Vad skulle din mamma tycka om hur du har levt de sista fem åren?

-Hon skulle nog vara arg på dig. -Kanske. Jag antar det.

Jag vill ge dig en konkret hemläxa.

Skriv ett brev till din mamma och förklara hur du hamnade här.

Att göra det kan hjälpa dig att bli mer som hon hade önskat.

Du klarar det. Jag är så spänd på vad som kommer att stå i brevet.

Jag ger det ett par dagar.

-Vad trevligt att du kom. -Tack för din tid.

Jag märkte att Kenae bar på mycket sorg.

Hon förnekar sin mammas död. Hon accepterar inte att hon är borta.

Men ironiskt nog gör det att mammans död påverkar henne ännu mer.

Om hon hade sörjt längs vägen hade hon kommit längre i den processen.

Men jag tror att hon är redo att släppa lös sorgen.

Hon är nära stora insikter, så jag är optimistiskt gällande henne.

FÖLJANDE DAG

Efter terapin tänkte jag på vad dr Paradise sa-

-om hur svårt det är att gå ner i vikt när alla får äta.

Det fick mig att inse att när jag anpassar mig till andra personer-

-kan det skada mig och hindra mig från att göra framsteg.

-Ropa på tjejerna. -Deja!

Jag beslutade mig för att lyssna på dr Paradise.

Så nu ska jag samla dem för att prata med dem om nåt.

Kan ni pausa spelet en stund?

Först av allt vill jag inte att ni ska tro att jag klagar.

Det gör jag inte. Jag är väldigt tacksam mot er.

Jag hatar att säga ordet "men", men...

Mitt besök hos läkaren härom dagen-

-blev lite som en insikt och ett uppvaknande.

Det var tuffare än jag trodde att följa dieten. Så nu är det så här.

Jag tillåter er att äta en massa skräpmat, snabbmat och sånt-

-och ta med det hem.

Även om jag har annan mat, blir det svårare för mig med snabbmaten här.

Jag vet att det inte är ert fel att jag inte har tillräcklig viljestyrka.

Men jag behöver er hjälp. Jag vill lyckas men klarar det inte utan er.

Så jag behöver hjälp. Snälla ni, jag behöver er hjälp.

Vad är det för sorts hjälp du behöver?

Istället för att ha en massa skräp i huset kan vi köpa färska matvaror.

Men absolut ingen skräpmat i huset.

Några av er minns mig bara såhär.

Men jag har inte alltid sett ut såhär och jag vill ha livet tillbaka.

För att jag ska kunna få det behöver jag stöd.

Just nu måste stödet komma från min familj.

Det är inte för alltid, bara tills jag har gått ner lite till.

Tillräckligt mycket för att jag ska kunna opereras.

Operationen blir vändpunkten men jag behöver ert stöd för att nå dit.

-Vill nån säga nåt? Josh? -Jag stöttar dig.

-Tack. -Jag ska försöka.

Jag ska göra mer än försöka. Jag stödjer dig helt.

Jag tvivlade aldrig på att min familj skulle stötta mig.

Det är svårt att be dem offra ännu mer för min skull-

-men det kommer att hjälpa mig mycket.

Jag har också beslutat att skriva ett brev till mamma, som dr Paradise sa.

Hoppas att det inte blir för tungt.

Att säga farväl till mamma blir nåt av det svåraste jag nånsin gjort.

I dag blir det en jobbig dag, men den blir nog bra i slutänden.

Vill du gå ut? Lek en stund medan jag jobbar lite.

Jag ska skriva det där brevet till mamma.

Det ska ge mig ett avslut, och jag är redan väldigt känslosam.

Jösses.

Det svåraste blir dock att gå till hennes grav och läsa upp det.

Min vikt hindrade mig från att få ett avslut efter hennes bortgång.

Jag kunde inte gå på begravningen.

Jag ångrar att jag lät min vikt spåra ur så pass att jag inte kunde gå dit.

Jag vill ställa det till rätta och säga allt jag inte fick säga.

Deja och Alicia ska följa med mig och hjälpa mig igenom detta.

Jag klarar det nog inte ensam.

Jag måste gå.

Om jag inte går nu, blir det inte av.

Tack vare de framsteg jag gjort kan jag göra detta idag.

Jag vet att det är långt kvar till en godtagbar vikt och hälsa.

Men de kilon jag har tappat, och konditionsträningen-

-har åtminstone lett till att jag kan göra nåt sånt här.

Det är jag stolt över.

Jag ser positiva förändringar i mitt liv, och det är jag lycklig för.

Det är uppmuntrande och jag känner att det skulle ha gjort mamma stolt.

Jag önskar hon kunde se mig göra detta-

-och att jag får ordning på mitt liv och min hälsa till hennes ära.

Hoppas att jag är nog stark, känslomässigt och fysiskt.

Jag vet inte var mina gränser går.

Jag har skrivit ett brev till henne.

Hej mamma.

Varför tog det så lång tid för mig att skriva eller prata med dig?

Ärligt talat har jag varit ledsen och arg.

Livet utan dig suger!

Jag inte tänker på din död för då kan jag låtsas att du är kvar hemma.

Varje dag väljer jag att antingen ignorera smärtan, eller att låtsas.

Men det gör så ont.

Jag förstår att du var tvungen att lämna detta gamla eländiga liv.

Nu är det min tur att leva.

I dag ska jag försöka säga farväl. Det har gått nästan sex år.

Du förtjänar att vila i frid.

Jag ber till Gud att min mamma hörde mig. Jag tror det.

Jag vet att hon ser ner på mig och ler-

-för att jag kämpar för mitt liv och min familj.

Jag ska lyckas. Jag ska göra henne stolt över mig.

MÅNAD 5

Jag är i Houston för att träffa dr Now igen. Jag är nervös.

Jag vill att vågen visar ett bra resultat så att jag får opereras.

Jag vill verkligen, och jag vet att jag har jobbat hårdare denna gång.

Kenae.

Jag har ansträngt mig mer med både dieten och allt annat.

Må det löna sig genom en bra siffra på vågen.

Hoppas det här mötet går bättre än det förra.

Sist vägde jag 268,5 kg. Sen skulle jag tappa 35 kg på två månader.

Om jag hade gjort det skulle jag väga 234 kg.

SENASTE VIKTMINSKNING: 22 KG.

Det känns bra.

Det är dubbelt så mycket som förra gången.

Det är ett steg i rätt riktning.

Hoppas att dr Now ser det så.

Att han ser mina framsteg istället för att bli arg på mig.

Jag orkar inte höra honom säga att det här inte är bra.

För det är ett framsteg, och det är bra, oavsett vad han säger.

Jag hoppas att vi är överens om det.

-Hej, hur står det till? -Bra.

-Hur gick resan hit till Houston? -Snabbare. Trafiken rullade på bra.

-Du börjar kanske vänja dig? -Det är ju inte jag som kör.

Du har gått ner en del i vikt.

Jag antar att du har börjat jobba på några av problemen-

-och ändrat dina matvanor lite.

Ja.

Vilka förändringar har du gjort, som fungerar för dig?

Jag äter inte om jag inte är hungrig.

Och om jag är hungrig ser jag till att äta nåt från dietschemat.

-Jag är stolt över dig. -Tack.

-Har du gjort dina träningsövningar? -Ja.

Tycker du att du har fått bättre ork?

Absolut. Nu när jag har gått ner lite i vikt och tränat en del-

-kan jag gå mycket längre innan jag blir andfådd.

Jag är glad för de framstegen.

Det är en fin utveckling och det är uppmuntrande.

Du har fortfarande drygt 10 kg kvar till målet.

Du får en månad till på dig att nå det målet.

Jag vill att du går ner 13 kg till.

Om du gör det godkänner jag dig för operation.

-Låter det bra? -Det låter toppen. Tack.

Vi gör några tester för att försäkra att din kropp klarar en operation.

I dag tar vi några blodprover och EKG på hjärtat.

Om allt ser bra ut, och du fortsätter gå ner i vikt-

-sätter vi upp en tid för operation om en månad.

-Det låter bra. Vad kul. -Kul att se positiva förändringar.

Jobba på som tidigare så ser vi hur det har gått om en månad.

Vi gör testerna, och om nåt är konstigt hör jag av mig.

-Tack. Vi ses om en månad. -Ring om det är nåt.

Det var kul att Kenae fick bättre resultat den här gången.

Förhoppningsvis betyder det att hon tar situationen på större allvar-

-och gör vad som krävs för långsiktiga resultat.

Men innan jag är säker på att hon är redo för operation-

-vill jag se henne ge lite mer.

Att gå ner över 20 kg på två månader är bra.

Men hon borde ha lyckats ännu bättre.

Det innebär att hon fortfarande äter för mycket. Det måste hon jobba på.

Lyckas hon göra liknande framsteg i en månad till-

-och om proverna ser bra ut, bokar vi in en operation.

Jag är så glad över hur det här mötet gick, jämfört med det förra.

Dr Now och jag var överens om hur det hade gått för mig.

Det är skönt. Jag tycker inte att jag behöver slösa tid på att gå ner mer-

-men jag ska göra det, så att han vet att jag är redo för operationen.

Jag har varit redo länge.

Jag tänker lyckas med detta-

-och äntligen få göra operationen som ska rädda mitt liv.

Gå till det hörnet, och titta ditåt.

Börja med att sparka med fötterna åt sidorna.

Upp, och tryck ner.

Den här månaden är jag mer inställd på att förbättra konditionen.

Därför tar jag min träning till nästa nivå.

Jag har gjort vattengympa i en simbassäng.

Det gör fortfarande ont att gå mycket.

Att vara i vatten hjälper mot smärtan, i synnerhet i ben och knän.

Ju längre jag kan gå utan att behöva ta paus eller bli för trött-

-desto mer kommer jag att kunna klara mig på egen hand.

Jag följer min diet för att tappa vikt så att jag får göra operationen.

Jag vill gå ner i vikt, för jag känner mig som en börda för familjen.

Och jag vill bli en bra fru för Rodney.

Han är pastor i en kyrka, men jag går inte dit på söndagarna.

Han har aldrig klandrat mig för det.

Jag vill kunna gå till kyrkan med honom, och stå vid hans sida.

Jag borde finnas där för honom. Jag ska göra allt för att nå dessa mål.

Bra. Vila.

Det borde inte vara svårt, men det var det.

Du lär få träningsvärk i kväll.

Kul att se fram emot det.

Vila i bubbelpoolen i fem minuter.

Mitt största fokus är att få göra viktminskningsoperationen-

-för efter det kommer jag att kunna göra ännu mer.

Jag gör vad som helst för att gå ner mina 13 kg-

-och få en operation godkänd vid nästa läkarbesök.

Det är varmt.

Mitt uppdrag är att återta mitt liv-

-och jag slutar inte förrän jag har lyckats.

TRE DAGAR SENARE

De ringde från dr Nows mottagning för att boka ett videomöte.

Jag är nervös för jag vet inte varför han hör av sig-

-så nära inpå vårt förra möte.

Jag är rädd att han har dåliga nyheter gällande mina prover.

Tankarna flyger och jag oroar mig för vad han kommer att säga.

-Hej. Hur mår du, Kenae? -Okej.

Jag vill prata med dig om några saker.

Vi tog ju några blodprover sist.

Det som är onormalt där är att du har en hög halt vita blodkroppar.

Det kan tyda på en pågående infektion.

Jag har din journal från innan du kom till mig-

-och du hade redan då en hög halt vita blodkroppar.

Jag är lite bekymrad över det.

Har du nån hudinfektion eller hudirritation, eller nåt sånt?

Jag har cellulit som har blossat upp.

-Var nånstans? -Nedre delen av höger ben.

Egentligen på båda benen. Det har blossat upp, jag är röd och svullen.

Du får ta antibiotika för att försöka få ner halten vita blodkroppar.

Det kan lätt bli livshotande, om det blir värre.

Det måste vi få bukt med, så du ska få antibiotika.

Jag vill även att du går till en hematolog för att säkerställa-

-att den höga halten vita blodkroppar inte beror på nåt annat.

Journalen visar också-

-att du har haft episoder av hjärtklappning och förmaksflimmer.

Det är allvarligt, för med såna besvär överlever du inte operationen.

Dessa besvär visar att din kropp är nära sin bristningsgräns.

Du kommer inte att leva så mycket längre om du inte går ner mer i vikt.

Vi kan inte operera dig-

-tills du har tappat nog i vikt för att minska belastningen på hjärtat.

-Förstår du? -Ja.

Jag tror att det bästa vore-

-att du går ner 45 kg på tre månader-

-vilket är görbart om du håller dig till dieten.

Efter det gör vi en utvärdering-

-av riskfaktorerna inför en operation.

Under tiden måste du fokusera på att följa dieten-

-och tappa så mycket vikt du kan för att förbättra din hjärtfunktion.

Det är det du måste koncentrera dig på.

Det kan ta allt från tre månader till nio eller fler-

-innan det är säkert för dig att genomgå operation.

Det beror på hur mycket du går ner.

Men om det tar för lång tid kanske du inte överlever.

Så fortsätt att ta situationen på allvar-

-så ses vi nästa månad.

Om du behöver nåt under tiden så hör av dig.

Fortsätt följa dieten och jobba på, okej. Hej då.

Det var det där jag var rädd för.

Jag är bestört, men det han sa har nog inte sjunkit in än.

Särskilt hur det påverkar tidschemat för min operation.

Hoppas att det inte blir uppskjutet alltför långt. Detta var så oväntat.

Det är en besvikelse. Jag vet inte exakt vad det innebär.

Jag känner mig vilseförd och behöver lite tid.

MÅNAD 7

Nuvarande vikt: 235 kg. Senaste viktminskning: 12 kg.

Total viktminskning: 44,5 kg.

Det är några månader sen jag pratade med dr Now.

Jag jobbar på mina medicinska problem.

Jag träffade en läkare angående mina blodprover.

Jag hade urinvägsinfektion och en infektion p.g.a. cellulit-

-som behövde behandlas.

Jag fick antibiotika, och det har hjälpt.

Dr Now sa att det kunde ha blivit livshotande.

Om jag inte hade påbörjat den här resan när jag gjorde-

-kanske jag inte hade överlevt det här året.

Så att jag startade min resa i tid har redan visat sig vara nåt gott.

Men jag vill göra operationen-

-och jag försöker minska belastningen på mitt hjärta-

-för dr Now säger att det fortfarande är för svagt för en operation.

Jag får kämpa på.

Och det är precis vad jag gör. Jag har inte slagit av på takten.

Det har resulterat i att jag snart är nere under 225 kg.

Det är kul, och jag börjar märka att jag kan göra mycket mer själv-

-och göra sånt jag har velat kunna göra. Det gör mig glad.

-Är du klar? -Jag tror det.

Jag vill kunna göra mer och fortsätta göra framsteg.

Det är min plan, och det ska bli jättekul.

MÅNAD 9

Ett mål för mig var att kunna stödja Rodney i hans roll som pastor.

Och att gå i kyrkan med honom. Det har jag aldrig gjort.

-Hur exalterad är du? -Det känns jättebra.

Det är början på nåt härligt.

Från och med i dag ska jag göra bra saker.

Rodney har alltid varit ett stort stöd.

Jag vill hemskt gärna kunna vara detsamma för honom.

Han har aldrig fått mig att känna mig dålig-

-eller klandrat mig för att jag inte kan följa med.

Men det är en uppoffring han har tvingats till.

Jag vill ändra på det.

Jag undrar om jag orkar en hel gudstjänst och allt därefter.

Om det blir för mycket för mig kan jag skämma ut Rodney.

Han skulle aldrig säga det, men jag skulle veta. Detta är ett stort steg.

Jag vill få vara en del av denna plats som är så viktig för Rodney.

Det har varit viktigt för mig länge.

Det känns så bra att jag är nära nu.

Var är ditt kontor?

Jag är stolt över att göra detta i dag. Det är så uppmuntrande.

-Sånt får man inte göra i kyrkan. -Jag har saknat dig.

Det är fint att ha dig.

Tack.

Det kommer att motivera mig att kämpa ännu hårdare, för jag vill ha mer.

Jag vill göra och ha mer i livet, och få dela detta "mer" med min familj.

Jag kan delta i saker nu. Det är det som är det bästa.

Jag ska fortsätta framåt, och ta såna här motiverande steg.

Jag ser fram emot att se vilket nästa stora steg blir.

MÅNAD 12

Vikt: 218,5 kg. Senaste viktminskning: 16 kg.

Total viktminskning: 60,5 kg.

För första gången på mycket länge ser jag fram emot dagens aktiviteter.

Jag får fortfarande inte göra operationen på grund av mitt hjärta.

Men jag ser att min hälsa blir bättre.

Jag pressar på med viktminskningen tills jag kan opereras säkert.

Jag ger inte upp, och jag går ner än.

Det går lite långsammare, dock. Dr Now säger att det är normalt.

Jag får inte slappna av.

Han vill att jag ska fortsätta arbeta hårt, så det gör jag.

Det är kul att väga under 225. Jag har inte vägt så lite på årtionden.

Smärtan i knän och ben är kvar, men har blivit bättre av vattengympan.

Jag orkar göra mycket mer nu när jag har bättre kondition. Det är härligt.

Det visar hur viktigt det är att jag får min operation så snart det går-

-för jag vill lyckas långsiktigt.

Jag har långt kvar till mitt mål-

-så jag kämpar för att det ska gå åt rätt håll.

Jag jobbar på dieten och träningen varje dag.

Jag har en psykolog i närheten som jag kan träffa regelbundet-

-för att lära mig bättre strategier och samtala om svåra ämnen-

-som kanske bidrar till att jag söker tröst i maten.

Få se vad jag minns från basketträningen. Jag ska sikta...

Kasta bara.

-Det var nära. -En gång till. Nu blev jag arg.

Hårdare?

-Det var närmare. -Hårdare och högre.

-Jag vill inte. -Hårdare och högre.

Jag blir starkare på alla vis, varje dag.

Mitt liv är redan så mycket bättre än när jag påbörjade resan.

Jag kan knappt tro det. Jag kan till och med njuta av vissa ögonblick.

Det inger mig ett hopp jag inte har haft på länge.

Ett hopp om operation snart.

Ett hopp om att jag ska kunna vara med min familj, även i framtiden.

Jag ser fram emot den framtiden.

Jag ska kämpa så hårt jag kan, och träffa dr Now igen-

-för att visa vad jag gjort, tills jag får min viktminskningsoperation.

Vare sig det tar en månad, eller tre, eller fler.

Jag är fast besluten att fullfölja detta, oavsett vad som krävs.

Jag vill lyckas för min egen, min mammas och min familjs skull.

Ingen kraft i eller utanför mig kommer att stoppa mig-

-från att uppnå det liv jag vill ha. Jag längtar så.

Översättning: Maya Danielsson iyunomg.com