Original subtitles

Mitt liv kan inte bli sämre.

Min kropp och hälsa blir sämre för varje dag.

Varje år utförs hundratals magsäcksoperationer-

-på patienter som väger 270 kg.

Han vet inte hur han ska sluta.

Det är hemskt att veta att mitt hjärta kan explodera när som helst.

Deras chans att lyckas på lång sikt är mindre än fem procent.

Jag vill inte dö. Jag har inte fått leva än.

Vi följer personer på 270 kg i ett år som vill överleva.

Mamma! Jag har precis förstört allt hos läkaren!

Jag vet att jag är döende och inte går att rädda!

Det här är Jeannes resa.

Jag fattar inte att det händer.

Jag vill bara äta tillräckligt mycket för att få bort smärtan.

Jeanne Covey, 39 år. Vikt: Okänd.

Big Sandy, Texas

Jag hatar mitt liv.

Jag lever samma hemska dag om och om igen.

Jag kan inte röra mig på grund av min vikt.

Jag kan oftast inte ens ta mig upp ur min fåtölj.

När jag lyckas kan jag inte ta mig långt.

Jag har en mobil toalett för att göra mina behov.

Jag behöver hjälp med att torka mig också.

Mamma?

Kan du hjälpa mig at gå på toaletten?

Det är så förödmjukande-

-att vara nästan 40 år, och vara beroende av ens mamma och pappa.

De skulle ha det bättre om jag inte var här.

Jag har blivit en sån börda för dem.

Särskilt min mamma. Hon måste tvätta mig varje dag.

För ett par år sen blev jag för stor för vår dusch och jag föll.

Det tog flera timmar att få ut mig.

Det var hemskt.

Sen dess har jag inte kunnat använda duschen.

Min mamma tvättar mig med hjälp av en skål och en tvättduk.

Det är viktigt att jag håller mig så ren jag kan-

-eftersom många delar av min kropp gnids ihop-

-och orsakar sår som öppnas.

De får inte bli infekterade.

På baksidan av mina ben...

När jag har blivit större har jag fått en utväxt på benet.

Den gnids mot mig och blöder konstant.

Om de områdena inte är rena blir de snabbt mycket värre.

Jag måste göra det här varje dag.

Om jag kunde göra det själv, hade jag gjort det.

Allt är bara för svårt.

Det känns som om jag ska svimma om jag gör för mycket på en gång.

Min kropp klarar inte av det.

Jag kan göra mindre för varje dag-

-och smärtan när jag rör mig blir bara värre.

Jag är rädd att jag snart inte kan stå upp.

Då blir jag helt stillasittande och fast i den här fåtöljen.

Då vet jag inte vad som kommer att hända.

Min kropp ser inte mänsklig ut. Den ser ut att komma från en skräckfilm-

-så jag vet att jag inte kan fortsätta så här.

Om jag blir större kommer min kropp snart att ge upp.

Det enda sättet att förhindra det-

-är att sluta äta som jag har gjort hela mitt liv.

Men mat är det enda i mitt liv som jag har att se fram emot.

Jag vet inte hur jag ska sluta äta.

-Säg till när du vill ha frukost. -Nu, tack.

Jag är lycklig så länge jag äter.

Jag är nog beroende av den känslan.

Sen jag var liten har jag använt mat för att fly-

-från alla jobbiga saker, vad det än har varit.

Många gånger blev det väldigt jobbigt-

-eftersom jag hade en jobbig uppväxt.

Det är jättevarmt.

Jag var konstant rädd som liten. Det fanns många anledningar till det.

Mamma och pappa var aldrig gifta.

Pappa fanns inte där när jag växte upp.

Därför var mamma tvungen att ha två jobb.

Vi flyttade in hos mormor, som fick passa mig när mamma jobbade.

Men min mormor misshandlade mig.

Hon slog mig med klädhängare i metall eller med förlängningssladdar.

Jag har haft blåmärken från nacken och ner.

Jag kände mig inte älskad.

När mormor slog mig eller sa något hemskt till mig-

-åt jag för att må bättre.

Jag började bli lite knubbig.

Jag vägde över 45 kg när jag var 6 år.

Strax därpå gick jag upp ännu mer i vikt.

Det var då jag hade en väldigt traumatisk upplevelse.

Min mamma dejtade en man som begick övergrepp på mig.

Det hände bara en gång, men det orsakade stora skador.

Jag satt på golvet och tittade på tv när han satte sig bredvid mig.

Han sa: "Det här blir vår hemlighet."

"Berätta inte för din mamma. Hon kommer inte tro på dig."

Som med allt annat tryckte jag ner det.

Jag hanterade det så gott jag kunde. Mat hjälpte mig med det.

När jag åt mådde jag bättre.

Då bättre jag inte vad som hade hänt.

Jag blev deprimerad och jag var bara lycklig när jag åt.

Då började jag gå upp mycket i vikt, och min vikt fördubblades.

Jag vägde över 90 kg när jag var 9 år.

Jag slutade inte gå upp i vikt-

-eftersom det blev värre där hemma när min mormor blev elakare.

Hon kom på nya sätt att straffa mig på.

Ett straff var röka cigaretter.

Hon tvingade mig att röka som barn.

Jag blev straffad för löjliga saker.

Min barndom blev svårare och svårare.

Det fortsatte tills innan jag började på high school.

När jag var tretton år dog min mormor.

Då vågade jag börja berätta för mamma vad som hade hänt mig.

Jag var hemifrån tretton timmar per dag.

Senare fick jag veta att min mamma hade slagit Jeanne-

-med träskedar som hängde på väggen.

Jag insåg inte hur illa det hade varit.

När jag berättade om misshandeln bad mamma om ursäkt. Hon visste inget.

Inte om övergreppet heller.

Hon undrade varför jag inte hade berättat något tidigare.

Jag sa att jag var rädd att hon inte skulle tro på mig.

Det kändes bra att kunna berätta det för henne-

-men smärtan fanns fortfarande kvar.

Jag visste inte hur jag skulle hantera det utan mat.

Jag fortsatte äta som innan och blev bara större.

Det gjorde high school svårt.

Jag vägde nästan 160 kg när jag var 15 år.

Jag hade svårt att ta mig till alla lektioner.

Jag hade börjat bli mobbad på grund av min vikt.

När jag var sjutton år hade jag hoppat av. Jag orkade inte med det.

Jag var deprimerad över hur mitt liv var-

-vilket fick mig att äta mer.

Jag blev större, och det gjorde problemet allt värre.

När jag var 18 år vägde jag över 180 kg.

Jag försökte få jobb och ta min examen-

-men det var för svårt när man är stor.

Eftre jag hade fyllt 20 år blev min depression värre.

Jag gick upp ytterligare 45 kg väldigt fort.

När jag kom upp i 225 kg som 23-åring blev jag sjukpensionär-

-eftersom jag fick svårt att ställa mig upp och göra något.

Det blev omöjligt för mig att jobba.

Det gjorde att mamma inte behövde jobba lika hårt-

-eftersom vi fick vi in lite pengar i hushållet.

Hon kunde stanna hemma och hjälpa mig-

-eftersom jag fick svårare att ta hand om mig själv.

Därför stannade jag mest hemma.

Jag tog mig bara ut för att gå i kyrkan.

Min värld började bara bli mitt hus och min mamma.

Så var det ett tag, tills pappa flyttade in hos när jag var 29 år.

Då vägde jag ungefär 270 kg.

Det var svårare än någonsin att resa sig och göra något-

-men jag tog mig till kyrkan varje vecka.

En söndag, efter att ha hört en predikan om förlåtelse-

-kände jag att jag var tvungen att slutligen ringa min pappa-

-för att förlåta honom-

-för att han inte skyddade mig-

-och att inget gick fel i mitt liv.

Jag tänkte att inget av det hade hänt om han hade varit där.

Jeanne var 28 år när hon ringde mig.

Jag bodde i Cleveland, Ohio. Hon sa att hon förlät mig.

Det krossade mitt hjärta.

Jag var så glad att hon förlät mig-

-och få möjlighet att få ha henne i mitt liv igen.

Hon bjöd hit mig till julhelgen-

-och jag har varit kvar sen dess.

Jag blev glad när pappa flyttade in hos oss.

Det kändes som att den som fattades i mitt liv skulle komma tillbaka.

Pappa har bott här hos oss de senaste tio åren-

-men det förändrade inte det förflutna, så mitt ätande fortsatte.

Fast jag äter nog mer nu än jag gjorde då.

Mitt hus har varit hela mitt liv de senaste tio åren.

Jag vet inte ens hur mycket jag väger, och jag fungerar inte längre.

Jag är klar, pappa.

Jag hatar mitt liv nu. Jag lever inte ens.

Det känns som om jag bara tar upp plats, som en möbel.

-Jag ska hämta tallrikar. -Okej. Tack.

Jeanne har inget liv. Hon går aldrig ut, hon pratar aldrig i telefon.

Hon har aldrig kunnat köra bil. Hon kan inte göra någonting alls.

Om jag hade vetat att hon skulle bli så här, hade jag inte fött henne.

Inte för att jag inte älskar henne, utan för att jag hellre dör-

-än att hon ska behöva leva på det här viset.

Min mamma låg på sjukhus för 1,5 år sen-

-eftersom hennes tjocktarm brast och hon fick en septisk chock.

De opererade henne akut, och nu kämpar hon med sin hälsa.

Det känns som om det beror på stressen som jag orsakar henne.

Jag känner mig som en börda för alla.

Om det ska förändras måste jag sluta äta-

-men jag kan inte. Jag vet inte hur.

Jag är trött på att vara så här. Jag är trött på att vänta på att dö-

-så jag måste göra något.

En del av mig är rädd för att be om hjälp.

Jag vill inte få veta att det redan är för sent för mig-

-och att det har gått för långt.

Hur läskigt det än är måste jag försöka få hjälp.

Om jag inte gör det snart, kommer jag inte att vakna när jag somnar.

Jag måste göra det nu eftersom tiden håller på att ta slut.

Big Sandy, Texas

Första månaden

-Vi måste åka, mamma. -Okej. Jag kommer.

Jag är rädd nu eftersom mamma och jag ska träffa dr Now i Houston.

Vi har tid i dag, men jag måste klara av bilresan på fyra timmar först.

Jag vet inte hur jag ska klara av att sitta i bilen så länge.

Det är mycket.

-Hur mår du? -Inte så bra. Jag är arg.

Jag vill få det överstökat.

-Pappa? -Jag kommer.

Larry Jeannes pappa

-Ska jag börja packa? -Ja. Jag har bara ont.

Jag måste få hjälp för att överleva, så jag måste försöka göra det här-

-men det är nervöst att lämna huset.

Jag får panikattacker och bröstsmärtor.

Nu när det är dags att åka känner jag mig överväldigad.

Jag måste få röka en cigarett innan jag sätter mig i bilen.

Jag börjar bli stressad.

-Jag vill inte röka i bilen. -Gör det du är bekväm med.

Jag har inte varit ute på länge-

-så jag vet inte hur det ska gå.

Jag hoppas verkligen att jag klarar av att ta mig till dr Now.

Kan du öppna dörren?

Kan hon inte köra fram bilen?

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig.

Jag är glad att jag får plats i bilen-

-men jag måste sitta här hela vägen till Houston.

Det är jobbigt för både mig och mamma.

Hon har också haft hälsoproblem.

Tack för att du kör mig. Jag vet att det är jobbigt för dig.

Du är mitt barn, jag måste göra det för dig.

En timme senare

-Hur går det? -Jag har ont i rumpan.

-Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig. -Du kan inte göra något åt det.

Vi måste stanna, så att jag kan sträcka ut benen lite grann.

Jag vill gå på toaletten.

Där finns en toalett. Jag stannar i bilen.

Jag behöver inte gå just nu, jag vill ha en cigarett.

Jag vill försöka lugna ner mig. Jag börjar bli nervös.

Köp en stor läsk till mig.

Jag behöver socker mot mina nerver.

Jag har så ont nu.

Jag vet inte hur jag ska orka tre timmar till.

Jag önskar att vi hade en större bil och att jag kunde komma ut-

-men jag kan inte gå långt, och jag vill inte att folk tittar på mig.

Jag ser att folk redan stirrar på mig.

De kommenterar säkert min storlek. Det orkar jag inte höra nu.

Jag stannar i bilen eftersom folk är idioter.

Det är folk på gräset som stirrar och pekar. Jag sa ju det.

En dam aktade ner när hon körde förbi, och bara stirrade på mig.

Du behöver inte bry dig om det.

Jag hatar folk. Jag hatar folk.

De tycker att det är kul när någon har funktionshinder-

-men de kommer att få betala för att det här.

Jag försöker ignorera dem-

-men när de sitter där och pratar, och promenerar omkring-

-vill jag säga: "Ta ett foto då, om ni vill göra det."

Nu kör vi vidare. Det är på grund av sånt här jag helst stannar hemma.

Folk har inget medlidande, ingen mänsklighet, ingen moral.

Om alla skötte sig själva-

-skulle såna som jag inte må så här.

Du skulle vi inte känna att vi inte var en del av samhället.

Jag vet.

-Sätt oss hos de spetälska. -De spetälska är smala...

...så vi skulle inte passa in där. Vi hade varit spetälska och feta.

Folk är okunniga, och det kan vi inte göra något åt.

Det här är inte rätt dag att ta itu med allt det här.

Vad sa du?

Bra att du inte steg ur bilen. Jag har inte råd att betala borgen.

De skulle sätta mig i djurparken med resten av djuren.

Det är elakt.

Två timmar senare

Behöver du din inhalator? Du andas tungt.

-Jag har så ont. -Jag vet. Ta djupa andetag.

Vi är framme i Houston, men jag har väldigt ont.

Bölden på mitt ben har nog börjat blöda.

Jag vet inte hur mycket mer jag kan hantera.

Det här måste vara värt det.

Jag måste få hjälp av dr Now innan det är för sent.

Mina ben känns inte bra.

Herregud.

-Allt väl? -Det gör ont.

Jag vet. Du har blod från ditt ben på byxorna.

Det här är min sista chans att få ett liv.

Om dr Now inte kan hjälpa mig vet jag att jag är bortom räddning.

Då är mitt enda alternativ att åka hem och vänta på att dö.

Houston, Texas

Jag ska träffa dr Now för att se om han kan hjälpa mig.

Jag har väldigt ont efter bilresan.

Jag ska väga mig, och det ser jag inte fram emot.

Jeanne Covey?

Dr Now är min sista chans att få ett liv-

-så jag måste få hjälp i dag.

Men jag är rädd. Jag vet inte vad han kommer att säga till mig.

Jag vet inte hur mycket längre jag kan hålla ut.

319 kg

Det är hemskt att se siffran.

Det ordnar sig. Du klarar det.

Jag är så äcklad av mig själv.

Jag kan inte fatta att det är så här illa.

Men när jag ser hur tung jag är vet jag att det inte kan bli värre-

-utan att min kropp ger upp.

Jag måste få den här hjälpen innan det är för sent.

Hej. Hur mår ni?

-Bra. Och ni? -Bra.

Jag är dr Nowzaradan. Är du Jeanne?

Trevligt att träffas. Är det din mamma?

-Var kommer ni ifrån? -Big Sandy, Texas.

Big Sandy. Nära Dallas, inte sant? Det är inte så långt bort.

-Du vill gå ner i vikt, inte sant? -Ja.

Du väger 319 kg. Har du varit överviktig hela ditt liv?

-Hur aktiverar du dig? -Jag gör ingenting.

Jag kan ställa mig upp, gå på toaletten och sen sätta mig igen.

Din situation är allvarlig.

-Hur får du din mat? -De kommer med den.

-Vem då? Vem bor med dig? -Jag bor med mina föräldrar.

Så dina föräldrar ger dig mat, och du äter konstant?

-Varför äter du hela dagarna? -Jag utsattes för övergrepp...

...och min mormor slog mig med klädhängare av metall.

Jag trodde inte att jag dög. Mormor sa till mig att jag var värdelös.

Hon misshandlade mig mentalt, fysiskt och verbalt.

-Hur ska vi ta itu med det? -Med en magsäcksoperation.

Vad är problemet som kan lösas med en operation?

Jag är för stor. Jag måste opereras.

Så du har redan bestämt vad lösningen på ditt problem är-

-men en operation är inte lösningen på ditt problem.

Du har en ätstörning, och den löser man inte med en operation.

Jag förstår.

Det hoppas jag. Innan vi ens överväger ett ingrepp-

-vill jag se bevis på att du vill anstränga dig.

Du måste ta itu med problemen som får dig att äta för mycket.

Annars är operationen meningslös. Förstår du?

Operationen hindrar dig från att äta för mycket-

-men ändrar inte vad du äter och hur ofta du äter. Det måste du ändra på.

Okej. Jag förstår. Tack.

Du är ansvarig för ditt beteende och för vad du äter.

-En operation ändrar inte på det. -Nej, men jag får rätt verktyg.

Om du vill ha ett annat liv måste du vara beredd på att kämpa.

Jag vill göra något åt det. Jag vill ha ett bättre liv.

Jag vill kunna ta hand om min mamma, och vara där för henne.

Jag vill någon typ av liv, som jag aldrig har fått ha.

Då går vi igenom dina matvanor, så ser vi vad vi behöver förändra.

Berätta vad du äter en vanlig dag.

Min pappa gillar att laga ägg, ost och toast.

-Vad äter du till lunch? -Jag brukar inte äta lunch.

-Vad äter du, vad du än kallar det? -Vi kan kalla det middag.

Om vi köper pizza, äter jag allt utom två bitar.

-Vad äter du sen? -Om jag blir hungrig, en apelsin.

-Sen? Sen inget tills du lägger dig? -För det mesta.

Det är mycket, men du berättar inte allt. Du väger ändå 319 kg.

Du skyller din vikt på andra saker, och nu ljuger du om vad du äter.

Jag är bekymrad nu. -Mamma, vad spelar du för roll i hennes ätande?

Är du inblandad i det hon äter?

Jag lagar oftast spaghetti eller chili.

Jag lagar kyckling med ris, och tar bort skinnet på kycklingen.

Jag har minskat läskdrickandet. Kanske två gånger i veckan-

-köper vi häften lågkaloriläsk och hälften vanlig läsk.

Vi äter mycket apelsiner och magert kött. Det är i stort sett allt.

Det låter hälsosamt. Om Jeanne åt det här skulle hon inte vara så stor.

Om ni ska ljuga för mig har vi ett problem-

-som leder till att Jeanne dör om det inte ändras.

Jeanne, du måste göra vad som krävs om något ska förändras.

Du måste fatta det beslutet nu.

-Tror du att du kan gör det? -Det vet jag att jag kan.

Det låter bra. Om du vill förbättra din livssituation-

-måste du ta ansvar för dina matvanor.

-Förstår du vad jag försöker säga? -Ja.

Men du andas tungt och du vrider på dig. Har du ont?

-Ja. Jag har ett sår på benet. -Låt mig få titta på det.

Hon har stora svullnader på benen, och de blöder.

Jag kan inte lägga om dem eftersom huden är skadad.

Det där ser illa ut. Det är svårt infekterat.

-Sen när? -Några månader.

Det här är en allvarlig situation.

Vi måste ta hand om dem innan det blir värre.

Det bästa vore att lägga in henne på sjukhus, och ta prover på henne.

Det här kan vara livshotande.

Om du inte gör förändringar kommer du inte att leva länge till.

-Det förstår jag. -Jag ska ge dig instruktioner.

Du ska få en diet på 1 200 kalorier per dag, som du ska börja med direkt.

Du ska gå ner 45 kg på två månader.

Jag ska ge dig övningar, så att du kan bli aktiv igen.

Nu får du inte övertyga dig själv om att du har rätt att äta för mycket.

Jag har inte övertygat mig själv. Jag vet att det här är ett stort problem.

Det är därför jag har sökt hjälpt. Jag hoppas att ni kan hjälpa mig.

-Jag har inte hittat någon annan. -Allt börjar med dig.

Om jag ska kunna hjälpa dig måste du kämpa hårt.

Du måste förstå att du är ansvarig för hur du äter.

-Det förstår jag. -Okej.

Mamma, du och hennes pappa får inte hjälpa henne mer.

-Då hjälper ni henne att dö. -Det ska jag inte göra mer.

Om du går ner i vikt kan vi operera dig.

Men först måste du till sjukhuset, så att du överlever det här.

Infektionen kan ge blodförgiftning. Det överlever du inte.

-Vi ses när du är klar. -Tack.

Tack, sir.

Det finns några saker med Jeanne som bekymrar mig.

Hon tar inte sin situation på allvar-

-om hon ljuger för mig. Hennes mamma är likadan.

Vi måste lösa den dysfunktionella dynamiken dem emellan-

-om hon ska kunna göra förändringarna.

Vi har en uppförsbacke om vi ska få Jeanne att tänka om.

Men högsta prioritet är att få kontroll över infektionen i benet.

Det är allvarligt, och om hon får blodförgiftning överlever hon inte.

Det är viktigt att det här går fort. Hon har inte så mycket tid kvar.

Jag är frustrerad och rädd.

Jag är här för att få hjälp, så jag måste göra det här-

-men dr Now var sträng mot mig, och målet han gav mig känns omöjligt.

Det känns orättvist, och det var inget bra möte.

Det gjorde mig rädd att höra att infektionen i benet är så allvarlig.

Nu vill jag komma till sjukhuset, så att det inte blir värre-

-eller farligare än det är nu.

Jag hoppas att det inte har gått så långt att det kan döda mig.

Houston, Texas

Jag har varit på sjukhuset ett par dagar-

-och det har inte varit trevligt så här långt.

De har fått städa upp infektionen på benet för att ta bort dött kött.

Det har varit smärtsamt. Det känns helt avskavt där nere.

Men jag hoppas att det snart blir bättre och inte gör lika ont.

Dr Now har satt mig på en kontrollerad diet här.

Den förändringen hade jag inte väntat mig-

-och det ha gjort det här ännu svårare.

Jag vill bara åka hem. Det är jobbigt att vara här.

Det är mycket blod. Jag har inte sett så mycket blod förut.

-Droppar det? -Det rinner.

-Hur kan jag hjälpa er? -Hon blöder. Jag behöver hjälp.

-Var blöder du ifrån? -Från såret.

-Blöder det alltid så mycket? -Nej, aldrig så här mycket.

När jag kom runt hörnet och såg blodet på golvet kände jag panik.

Det skrämde mig, men jag låter inte henne se mig skrämd.

Om jag är bekymrad, bekymrar det henne ännu mer.

-Hej, Jeanne. Hur mår du? -Okej, tack.

Jag hörde att din böld började blöda.

När vi får in Jeanne på sjukhus kan vi undersöka såret på hennes ben.

Hennes infektion är mycket allvarlig.

Hennes hygien verkar mycket dålig.

Jeannes mamma har tvättat henne-

-men inte efter varje toalettbesök.

Det finns avföring på baksidan av hennes ben och i såren.

Hon har dött kött runtom som vi måste ta bort.

Hennes hud är så förstörd i det området att det tar ett tag att läka.

Huden är så nedbruten att den inte kan läka på egen hand.

Inom en eller två månader hade hon fått blodförgiftning och dött.

Det är viktigt att Jeanne förbättrar sin hälsa-

-och går ner så mycket som möjligt i vikt innan hennes kropp ger upp.

-Nu är du ren, Jeanne. -Tack.

Det blir en utmaning för oss att få dig att läka ordentligt.

Det kommer att tid, så såret måste vara rent.

Om det fortsätter blöda måste vi sätta på nytt bandage.

Du måste stanna här i minst ett par veckor-

-tills infektionen har läkt nog för att vi ska kunna skicka hem dig.

Vi ska visa er hur man håller det rent-

-så att det inte blir infekterat igen när du är på rätt väg.

Du måste göra två viktiga saker.

Vi vet att du röker. Det måste du sluta med omedelbart.

Nikotin försämrar blodcirkulation och då läker inte ditt ben.

Om du fortsätter röka läker inte ditt ben, och leder till andra problem.

-Inga fler cigaretter, okej? -Okej.

Du måste börja gå ner i vikt direkt, så att du minskar påfrestningen.

Du har fått instruktioner för din diet. Du måste börja med den direkt.

-Uppfattat? -Ja, sir.

Vi har satt dig på en kontrollerad diet, och du gillar inte den.

Vi väger dig och ser vad du gör för framsteg-

-efter ett par dagar med 1 200 kalorier per dag.

Okej, Jeanne.

311 kg.

-Nio kg? -8 kg. På några dagar.

Om du håller dig till dieten går du ner i vikt.

Ser du vad du kan göra om du följer dieten?

Vi ska hjälpa dig gå ner i vikt, och nå ditt mål när du är här.

När infektionen är bättre får du åka hem.

Du måste gå ner 45 kg till nästa besök.

Ring mig om du behöver något. Okej? Vi ses snart.

Det blir svårt att vända Jeannes situation.

Men vi måste ta oss förbi många hinder innan hon är på rätt plats.

Vi ska hjälpa henne, men det är hon själv som måste göra jobbet.

Om hon är redo för det här, måste hon nå sitt mål och visa mig det.

Men om hon fortsätter ljuga och komma med ursäkter-

-kommer inget vi gör att vara effektivt.

Jag hoppas att hon och hennes mamma inser hur allvarlig situationen är-

-och hur snabbt tiden håller på att ta slut.

Det är skönt att jag fick benet behandlat innan det blev värre-

-men jag vill åka hem och börja med min diet.

På en plats där jag är bekväm och känner mig som hemma.

Men tills dess har jag inget val.

Jag måste ta mig igenom det här om jag ska överleva.

Andra månaden

Big Sandy, Texas

Efter ett par veckor på sjukhuset fick jag komma hem.

Det var skönt att komma därifrån.

Det var hemskt att vara på sjukhuset. De höll på med mina ben hela tiden.

Jag kunde inte ens röka. Men innebar några positiva saker.

Jag blev av med all smuts och allt dött kött runt såret på benet-

-och infektionen blev så bra att jag fick åka hem.

Mitt ben känns bättre.

Jag sa till mamma att jag ska ge hundarna mat och vatten-

-för att motivera mig att resa mig.

Mamma! Vi har nio hundar.

Det ger mig bra träning utan att mitt sår blir värre eller blöder.

Jag måste kissa.

Men jag måste tvätta såret varje dag-

-särskilt efter varje toalettbesök.

De visade mamma hur man gör det bättre.

Dr Now sa att eftersom infektionen blev så svår och huden är så skadad-

-tar det månader att läka på riktigt.

Men mamma och jag ska göra allt för att jag ska må bättre.

Blöder det igenom?

Det blöder lite grann, men inte lika mycket som tidigare.

Huden är så dallrig att det blir svårt att få tejpen att fastna.

Medan jag var på sjukhuset och följde dieten gick jag ner 24 kg.

När jag lämnade sjukhuset vägde jag 295 kg.

Dr Now sa att jag kom halvvägs till mitt mål.

Nu måste jag gå ner den andra hälften före nästa besök.

Mamma har fokuserat på att laga måltider med mycket protein.

Jag ser till att jag inte äter kolhydrater-

-eftersom jag verkligen vill gå ner i vikt, och bli frisk.

Jag ska träffa dr Now om en månad. Då måste jag bli godkänd.

Jag vet att dr Now har rätt i att jag inte har så mycket tid.

Jag måste göra det här nu, innan det är för sent.

Houston, Texas

Tredje månaden

Jag är tillbaka i Houston med min mamma för att träffa dr Now igen.

Det var jobbigt att åka hit igen.

Jag hoppas att det här besöket går bättre.

Jag vill inte hamna på sjukhus igen.

Mamma och jag har försökt få mitt ben att bli bättre-

-och att det inte blir infekterat igen.

Mitt fokus ligger på att bli godkänd för operation i dag.

Jeanne Covey?

Vid det senaste besöket vägde jag 319 kg.

Men när jag låg på sjukhuset gick jag ner till 295 kg.

Dr Now ville att jag skulle gå ner 23 kg till.

Då måste jag vara nere på 272 kg i dag.

Viktuppgång: 13 kg

Total viktnedgång: 11 kg

Hur är det möjligt?

Mamma och jag kämpade väldigt hårt.

Obegripligt. Nu är jag rädd.

Jag måste bli opererad innan det är för sent.

Jag vet inte vad som händer nu eller vad dr Now ska säga.

Kom in.

-Hej. -Hej, hur mår ni?

-Okej. Och ni? -Okej.

Okej, Jeanne. När du låg på sjukhus gick du ner 24 kg.

Sen behövde du bara gå ner 23 kg till på sex veckor, för att nå ditt mål-

-men i stället har du gått upp 13 kg.

Vad hände?

En dag åt jag mer än 1 200 kalorier.

Gick du upp 13 kg den dagen? Är det din förklaring nu?

Du har sett vad som händer när du följer dieten, och äter det du ska-

-så du har inte ätit 1 200 kalorier, 2 000 kalorier-

-eller 4 000 kalorier per dag. Det kan inte stämma.

Jag misslyckades, och jag ska kämpa hårdare nästa gång.

Varför ska jag tro på det när du ljuger för mig?

-Du äter för mycket. -Jag ska inte äta för mycket.

Jag ska se till att jag äter 1 200 kalorier.

Jag ska bevisa för er att jag klarar av det. Jag ska göra det.

Det sa du för två månader sen.

Ingenting ändras förrän du är ärlig. Du har inte tid med det här.

Ni måste båda två förstå att det gäller ditt liv.

Du förstör din kropp när du äter. Tiden håller på att ta slut.

Om du inte hade fått din infektion behandlad hade du varit död nu.

Om du ska överleva måste du ta det här på allvar-

-men det gör du inte. Du är inte fokuserad.

Då hade jag inte slutat röka, och jag hade inte slutat dricka läsk.

Du ursäktar ditt beteende.

Nej, det gör jag inte. Det betyder att jag kan göra det.

Du slutar med två ovanor, men du gör inga framsteg.

-Du tycker att det här är... -Jag blev inte fet över en natt...

...och det blir inte bra på några veckor eller en månad.

Alla är olika, man jag ska göra det.

Problemet är att jag underskattade mängden mat som jag har...

-Vad är det du inte förstår? -Jag insåg inte att jag gjorde det.

-Du gav henne för mycket mat. -Det förstår jag.

Nej, ni ljuger, båda två. Ni tänker inte ändra på er.

Du hittar på ursäkter och tror att jag ska ge dig operationen.

Vad är skillnaden mellan nu och för två månader sen?

Jag är motiverad nu. Jag var motiverad då också.

-Vad var det som gick fel? -Det vet jag inte.

Jag berättar vad som gick fel, men du lyssnar inte på mig.

I stället går du emot mig och försöker rättfärdiga ditt beteende.

-Du säger att du har slutat röka. -Ni förstår ju inte.

Jag har haft 9 000 patienter som dig hittills.

Du säger att jag inte förstår dig-

-när alla mina 9 000 patienter är precis som du.

-Alla är inte likadana. -Ja, alla är olika...

...men alla får samma instruktioner.

Det är du som ska hjälpa dig själv, inte jag.

Du faller från en klippa.

Vi kastar ut ett rep till dig, och du skriker att vi inte hjälper dig.

Du vill inte klättra upp själv. Du vill att någon annan gör det åt dig.

Men om du inte tar tag i repet kan du inte dra dig upp.

Jag har problem, därför är jag här.

Jag vet att det är min sista chans och att det är min sista chans.

Jag försöker göra allt jag kan. Jag misslyckades. Förlåt.

Okej. Gå ner 45 kg på 2 månader, så tror jag på dig.

Jag halverar mängden jag äter nu-

-och förhoppningsvis blir det 1 200 kalorier per dag.

Du måste äta mycket mindre, men du får en chans till.

Visa att jag har fel, och att du vill göra det här. Okej?

Vi ses om två månader. Gå ner 45 kg-

-om du vill bli godkänd för operation.

-Hör av dig om du behöver något. -Tack. Jag uppskattar det.

Det finns ingen ursäkt för att Jeanne har gått upp i vikt.

Men hon tänkte inte följa dieten-

-eller göra något annat för att nå målet.

Hon vill gå ner i vikt, men hon vill att någon gör jobbet åt henne.

När hon inte får resultat-

-är hon offer för omständigheter bortom hennes kontroll.

Hennes mamma förenklar hennes beteende genom att försvara henne.

Tills Jeanne slutar ljuga för mig-

-förändras inget, och hon går inte ner i vikt.

Nu har hon troligen mindre än ett år kvar att leva-

-om hon inte gå ner mycket i vikt.

Dr Now är inte alls rättvis-

-men jag ska bevisa att han har fel, och jag ska gå ner i vikt.

Sen ska jag visa mina framsteg för honom.

Det kommer att kännas bra.

Big Sandy, Texas

Fjärde månaden

Jag väntar på ett samtal från dr Nowzaradan.

Han vill prata med mig. Jag skickade foton på min sida.

Då får han veta hur det går med den nya medicinen-

-och hur det går med infektionen.

Ett tag blev infektionen bättre-

-men när jag började ta en annan typ av antibiotika-

-blev det värre.

Jag hoppas att läkaren kan berätta för mig-

-att medicinen han gav mig är den bästa-

-och att det kommer att ta lite tid, men att det kommer att gå bra.

-Hallå? -Hej, det är dr Nowzaradan.

Hallå. Vänta, jag ska sätta mig upp.

Hur går det med ditt ben och din buk?

Mitt ben är mycket bättre nu. Det är inte lila längre.

Får jag titta på din mage?

-Kan du hålla den här? -Ja.

-Ser du? -Det ser bättre ut.

-Kan du hålla kameran lite lägre? -Javisst.

-Hur är det med benet? -Mycket bättre. Vänta lite.

Det är lite lila där det var svullet förut-

-men det är inte hårt och varmt som tidigare.

Det är stora ådror där, men inget är öppet, så det ser bättre ut.

Det är mycket bättre. Det gör inte lika ont som hennes sida.

Tvätta och rengör sidan.

-Du tar väl antibiotika? -Ja, sir.

Öka träningen för över-och underkropp.

Öka aktiviteten så mycket som möjligt.

Det gör vi.

-Vi ses. -Hej då.

Det känns bättre efter att jag har pratat med dr Now i kväll.

Det blir bättre. Jag visade honom foton.

Jag ska fortsätta med dieten på 1 200 kalorier-

-och jag ska gå så mycket som jag behöver.

Jag ska försöka promenera mer, vara mer mobil och mer aktiv-

-så att jag kan gå ner i vikt och bli opererad.

Femte månaden

Houston, Texas

Mamma och jag är i Houston för mitt tredje besök hos dr Now.

Den här gången känner jag mig mer självsäker.

Jag har kämpat för att nå mitt mål och visa dr Now att jag gör allt-

-och bevisa att jag kan göra det här.

Jeanne Covey?

Vid senaste besöket för två månader sen vägde jag 308 kg.

Dr Now gav mig målet att gå ner 45 kg på två månader.

Då borde jag väga under 262 kg i dag.

Senaste viktnedgången: 4 kg.

Total viktnedgång: 15 kg.

Det kan inte stämma.

Mamma och jag har kämpat för att jag ska äta rätt och göra allt som krävs.

Det här går inte ihop, och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag är frustrerad och upprörd.

Jag vill inte vara här. Jag vill bara få det här besöket överstökat.

Kom in.

-Hej. -Allt väl?

-Ja. Och ni? -Ja.

Du skulle återigen gå ner 45 kg på 2 månader.

I stället gick du ner 4 kg. Du gick i alla fall inte upp i vikt-

-men du gick inte ner mycket.

-Vad har du för ursäkt nu? -Jag pressade mig själv hårt...

...men jag började få ont i knölen i sidan av min mage.

Det är oerhört smärtsamt.

Min mamma fick komplikationer från en operation från förra året.

-Vad är det för komplikationer? -Det stör mig.

Jag försöker vara försiktig med det-

-men jag ser rörelse, och det är en bit som inte är läkt.

Det där börjar bli infekterat.

I så fall blir din tarm blottlagd.

Då kan det bli livshotande.

Ni två måste ta bättre hand om er själva.

Låt mig se var det gör ont, Jeanne.

-Det är öppet där. -Du har också en infektion.

Jag ska se till att ni kommer till sjukhus, båda två-

-för att se vad det är som pågår med er.

Jeanne, din kropp klarar inte av mer påfrestning.

Barbara, du kommer att råka lika illa ut om du inte tar hand om dig själv.

-Då ses vi där borta snart, okej? -Tack.

Jeannes situation har inte förbättrats nu heller.

Jag är rädd att vi inte får henne att vakna upp i tid.

Hon kan inte fortsätta så här.

Nästa steg är att hon får gå i terapi.

Det kanske får henne att överge lögnen som hon lever i.

Hon tror att hon kan fortsätta ljuga och att hon gör allt hon kan-

-medan hennes hälsa blir sämre. Nu har hennes mamma liknande problem-

-eftersom de inte bryr sig om hygien och hälsa.

Innan vi gör något annat måste vi ta båda två till sjukhus-

-och se vilken behandling de ska få-

-för att förhindra att deras hälsa blir ännu sämre.

Det här är en mardröm. Jag behöver bara en magsäcksoperation.

Jag blev inte godkänd för operation och nu ska vi in på sjukhus igen-

-så jag är extremt besviken och deprimerad.

Jag är rädd att min tid tar slut.

Det här börjar kännas helt hopplöst.

Houston, Texas

Både Jeanne och hennes mamma ligger på sjukhus nu.

Vi behandlar deras allvarliga problem.

Jeanne har en allvarlig infektion, så hon får antibiotika intravenöst-

-så att den inte blir värre.

Det skulle hennes kropp inte klara av.

Jag är mer orolig för Barbara nu.

Hon har opererats för perforerad tjocktarm.

Men det läkte inte, så hon fick ett bråck som inte har behandlats.

Nu är såret infekterat och håller på att öppnas upp.

Hennes tarm kommer snart att blottläggas.

Om vi inte agerar nu-

-och opererar henne, kommer det att ta död på henne snart.

Vi försöker rädda både Jeanne och Barbara nu.

-Kom in. -Hej, Jeanne.

Din infektion är allvarlig, så det tar tid innan den går över.

Låt mig se hur infektionen ser ut sen vi rengjorde såret.

Jag ska se vad som har hänt.

-Hur känns din mage? -Okej. Den gör inte ont.

Du måste nog operera bort det här-

-men du måste gå ner mycket i vikt innan vi kan göra det.

Men vi har långt kvar innan vi kan överväga det.

När infektionen är under kontroll måste vi prata om nästa steg.

Vi har gjort allt för att få dig att göra det här, men du är inte ärlig.

Vi måste skicka dig till en terapeut, och se om de kan nå fram till dig.

Du får göra det först, och sen gå ner i vikt.

Det här är din sista chans. Förstår du mig? Okej. Bra.

När infektionen är borta får du åka hem.

Din mamma får vänta längre på att åka hem.

Vi måste operera henne i morgon för att få ordning på hennes sår.

Hon har också en infektion. Hennes tarmar sitter fast i ärrvävnaden.

En operation är det enda alternativet för henne.

Vi måste göra den nu, så att hon mår bra.

-Hur länge stannar hon på sjukhuset? -Fyra dagar efter operationen.

-Hur ser hennes chanser ut? -Vi ska ta väl hand om henne.

-Okej. Tack. -Vi ses snart.

Under tiden ska vi se om vi kan få dig i bättre form.

-Vi ses. -Tack.

Jag är väldigt ledsen nu.

Jag ska gå på en kontrollerad diet igen, och mammas hälsa skrämmer mig.

Jag önskar bara att vi båda var klara här, och kunde åka hem.

Jag vill verkligen inte vara här.

Jag är på sjukhuset, och jag ska få mitt bråck opererat.

Jag har haft bråcket i 14 månader.

Jag förstår att det är nödvändigt att bli opererad.

Det har blivit värre de senaste tio dagarna, och det måste opereras.

Om det brister kan det vara farligt.

Det här hade jag inte planerat.

Tanken var att hon skulle opereras först, jag skulle ta hand om henne-

-och sen skulle jag opereras. Så blev det inte.

Kom in.

-Hej, hur är det? -Hej.

-Allt väl? -Ja, bara lite trött. Utsvulten.

Tjocktarmen såg ganska bra ut-

-men du har mycket ärrvävnad överallt.

Du har bråck i mitten.

En del av tunntarmen sitter fast i den transplanterade huden.

Vi måste ordna det direkt.

Som du vet ska du opereras i morgon bitti.

Men du får bara äta flytande föda.

Det är inte bra om du har mat i tarmarna.

Flytande föda och antibiotika. Ät ingen fast föda i kväll.

Då vill jag ha filet mignon och hummerstjärt efteråt.

Du ska få filet mignon, hummer och en flaska vin.

Dom Pérignon?

Det är en fantasimåltid, så du kan få vad du vill.

Vi ska få dig frisk, okej?

Tar han hand om ärrvävnad och bråck samtidigt?

Ja, vi ska ta hand om allting.

Vi ska ha ett dränage, och vi ska ta bort lite hud.

-Fett också? -Lite grann.

Hur lång är rehabiliteringen?

Det beror på hur du återhämtar dig, men du får åka hem efter fyra dagar.

Kan jag köra? Jag måste köra hem.

Du kan inte köra när du tar smärtstillande tabletter.

-Vem kan... -Ingen.

Varken Jeanne Marie eller min man kör. Det är bara jag som kör.

Vi får vänta tills du kan köra.

Vi måste behandla det här innan det blir värre.

-Är det en stor operation? -Ja.

-Vilka komplikationer kan uppstå? -Du riskerar en infektion.

Operationssåret kanske inte läker och stänger sig.

Det är risker man tar med alla operationer.

Man måste bara se till att minimera riskerna.

Det är därför du bara får få i dig vätska. Det är viktigt.

-Okej? -Okej.

-Jag tar hand om dig, Barbara. -Tack. Jag uppskattar det.

Vi ses i morgon bitti. Med den dieten går du ner några kilo.

-Jag svälter nog ihjäl. -Det garanterar jag att du inte gör.

Jag kanske bara önskar att jag gjorde det.

-Du kommer att klara dig bra. -Okej.

-Vi ses i morgon. -Okej. Tack.

-Ta hand om dig. -Detsamma.

Man är alltid oroad efter en stor operation.

Min make, mina djur och min dotter vore vilsna utan mig.

De är beroende av mig, men jag kan inte skjuta på operationen mer nu.

Jeannes infektion läker inte, så det är inte en perfekt situation.

Några av Barbaras åkommor är bortom hennes kontroll-

-men hon hade kunnat förhindra att infektionen blev livshotande.

Men båda två har brytt sig oroande lite om sin egen hälsa.

Vi måste få bort dem från riskzonen nu.

Om inte dynamiken dem emellan förändras, kan det kosta dem livet.

Vi har ett hårt jobb framför oss för att de ska bli friska.

Nu är jag nervös över att min mamma ska opereras.

Pappa är också nervös.

Han önskar att han kunde vara här, men har varken körkort eller bil.

Jag vill bara att operationen ska gå bra, och allt det här ska vara över.

Barbaras operation gick mycket bra.

Det tar fyra till fem dagar innan Barbara kan lämna sjukhuset.

Det tar ungefär lika lång tid för Jeannes infektion att gå över.

Men det dröjer en vecka innan Barbara kan köra bil-

-så de kan inte åka hem på ett par veckor.

Under den tiden kan Jeanne gå ner sju kg till-

-så att hon är på rätt väg.

Det svåraste blir att se till att hon inte går upp i vikt igen.

Om hon börjar gå i terapi kanske det kan påverka henne-

-att ta det här på allvar. Vi har testat allt annat.

Det här blir hennes sista chans.

Om det här inte funkar kan vi inte göra något annat.

Det är jobbigt att vänta på resultat. Min pappa gör mig galen.

Han ringer och vill ha information, och jag vet ju inget ännu.

Jag vill bara höra från läkaren hur det gick.

-Hej. -Hej, Jeanne.

Operationen på din mamma gick bra.

Vi ordnade hennes bråck, och vi tog bort den överflödiga huden.

-Var det en enda röra? -Ja, det var det.

Vi får se hur hon läker.

-Tack. Jag uppskattar det. -Ingen orsak.

Det är en stor lättnad att operationen på mamma gick bra.

Pappa kommer att känna samma sak.

Läkaren sa precis att operationen gick mycket bra.

Allt är ordnat.

-Tog operationen fyra timmar? -Han sa att det var en röra...

...med bråcket och allt annat.

Hon mår bra. Han sa att det gick bra.

-Okej. Bra. -Okej.

-Vila dig. Jag älskar dig. -Jag älskar dig.

-Okej. Hej då. -Hej då.

Jag hoppas att vi kan åka hem snart. Jag vill inte vara här längre.

Jag måste fortsätta fokusera på min viktnedgång.

Jag överväger att träffa terapeuten som dr Now nämnde-

-när min mamma är frisk och vi kan återvända till Houston.

Nu måste jag få komma hem, där jag har kontroll.

Jag ska bevisa att dr Now har fel genom att göra det som krävs.

Houston, Texas

Jeanne och hennes mamma har återhämtat sig efter ingreppen.

Dr Now menar att min infektion är bra nog för att få åka hem.

Nu väntar jag bara på att mamma ska bli bättre och bli utskriven.

Hon blir nog utskriven i morgon. Jag längtar.

Men vi kan inte åka hem förrän om en vecka, då mamma kan köra.

Vi får bo på hotell ett tag-

-men det är okej, bara jag slipper stanna här på sjukhuset.

Vi har försökt meddela pappa att vi snart är hemma, men han svarar inte.

Mamma och jag hoppas att vi får tag på honom snart.

-Tränar du som du ska? -Han kommer nog ner igen i dag.

Det är skönt att det är över, men jag mår urdåligt.

Jag mår bättre i dag än i går, men ändå inte bra.

Det är svårt att se mamma sån här.

Jag önskar att jag kunde ta hand om henne i stället för tvärtom.

När jag kommer hem ska jag göra allt som jag skulle gjort från början.

Morgonen därpå har de inte hört något från Larry.

Jag vill bara få prata med pappa, och höra att allt är okej.

Vi bad polisen åka hem till oss, och se vad som pågår.

Sheriffen ska åka dit nu, men jag börjar bli oroad.

Jag vill att han ska veta att vi snart kommer tillbaka.

Ja. Ja, men dörren är inte låst.

Säg bara till dem att inte skada hundarna.

Det finns inga vapen alls.

Jag vet inte.

Han sa till min mamma att stanna eftersom hon hade opererats.

Vi vet inte vad som har hänt. Jag tänkte att han kanske-

-fick slut på minuter på telefonen.

Han har tidigare råkat tvätta telefonen i tvättmaskinen.

Okej. Tack.

-Är de på plats? -De vill veta om pappa är våldsam.

-Det är nog något enkelt. -Han fick nog slut på minuter.

-Han klarar sig. -Ja.

Jag ber för att allting är okej.

Det är min pappa.

Jag vet inte.

-Låg han i sovrummet? -Mår han bra?

Såg det ut som om han avled i sömnen? Okej.

Vi är i Houston. Jag måste kolla hur jag ska komma hem.

Mår hundarna bra?

Kan ni låta någon hämta dem?

Hämta honom? Hämta din pappa?

Nej, jag pratar inte om det. Jag...

-Okej. Tack. -Stannar någon där?

De kommer en begravningsentreprenör.

Sheriffen berättade för mig att pappa har avlidit.

Han verkar ha somnat, och sen inte vaknat.

Jag har nog inte riktigt förstått det.

Det är mycket att hantera.

Jag är orolig för min mamma. Hon är väldigt ledsen.

Hon har älskat honom i 40 år.

Hon hanterar det så bra man kan förvänta sig.

Jag vet inte vad jag ska göra-

-men mamma och jag måste ta oss hem för att vara med pappa.

Jag fattar inte att det här har hänt.

Jag kan inte stanna här. Jag måste åka.

Dr Nowzaradan Bariatrisk kirurg

Jag beklagar sorgen, Barbara. Jag hörde precis om din make.

-Vet du vad som hände? -De säger att han inte vaknade upp.

Jag beklagar.

-Jag antar att du måste åka hem. -Är det okej?

Jag ska se till att du får en sjuktransport hem, okej?

-Min bil, då? Jag har bara den. -Någon kanske kan köra hem den.

Tack, jag uppskattar det.

Du måste stanna en gång i timmen, och gå i 5-10 minuter-

-så att du inte får en blodpropp.

-Vi ser till att du får komma hem. -Tack. Jag uppskattar det.

Jag beklagar sorgen.

Säg till om någon av er behöver något. Vi ses snart. Ta hand om er.

Efter deras stora förlust-

-får de extra tid för att ta hand om det praktiska, och för att sörja.

Jag förstår att det är en svår tid-

-men båda två måste prioritera hälsan just nu.

Jag är bekymrad över att det är så bråttom med Jeanne.

Det är viktigt att hon börjar gå i terapi-

-efter att de har fått komma hem och göra det som krävs.

Vi ordnar transporten och sen tar vi snart kontakt med dem.

Jeanne kan inte slösa bort sin tid.

Henderson, Texas

Mamma och jag är på väg hem. Vi har åkt i ett par timmar.

Vi är tacksamma att dr Now ordnade en transport.

Vi är en timme hemifrån.

Vi fick inte tag på min pappa i går.

Vi bad polisen åka hem till oss.

De hittade honom död i sängen. Jag fattar inte att han är borta.

Just nu är dieten det sista som bekymrar mig just nu.

Hur kan jag bekymra mig för det när jag går igenom något så smärtsamt?

Min mamma är nyopererad.

Jag håller på att bli frisk från min infektion. Vi måste vara försiktiga.

Vi har stannat några gånger. Mamma måste hålla i gång cirkulationen-

-så att hon inte får en blodpropp så snabbt efter operationen.

Men vi är snart hemma, och det blir jobbigare för oss.

Mamma och jag vet att det blir känslosamt när vi kommer fram.

Vi ser inte fram emot det.

-Vad tänkte du på? -Pappa ville bli kremerad.

Jag trodde inte jag skulle gå igenom det här.

Jag är rädd för att åka hem.

Jag trodde aldrig att min make inte skulle vara där.

Jag är så ledsen.

Jag får sova i sängen han dog i.

Allt kommer att påminna mig om honom.

Jag vet inte hur vi ska hantera det när vi kommer fram.

Det här är bland det svåraste jag har behövt göra.

En timme senare

Vi är hemma till slut.

Mamma och jag får kämpa eftersom det är så smärtsamt-

-att gå in i vårt hem när pappa inte är där.

Det ska inte vara så här.

Det känns ofattbart.

Nu vill jag bara äta tillräckligt mycket så att smärtan försvinner-

-men det finns inget att äta här.

Jag vill bara gå och lägga mig.

Sjätte månaden

Big Sandy, Texas

Mamma och jag har bestämt oss för att inte åka tillbaka till Houston.

Vi kan inte lämna hundarna själva och jag kan inte åka själv.

Just nu kan jag inte fortsätta med dr Nows program.

Jag vet att jag måste gå ner i vikt annars har jag inte mycket tid kvar-

-men jag vet inte vad jag kan göra just nu.

Dr Now vill att jag pratar med en terapeut-

-för att diskutera mitt mående och besluten jag fattar.

-Hej, det här är Lola. -Hallå, det här är Jeanne Covey.

Hej, Jeanne. Jag vill börja med att beklaga sorgen.

Tack.

Hur har ni hanterat det här, Jeanne?

Min mamma har haft det väldigt jobbigt. Vi har bett mycket.

Jag har inte haft tid att sörja ännu.

Det är helt normalt att känna så.

Det är normalt att känna sig avtrubbad, arg-

-skyldig, förvirrad och övergiven.

Du kommer att känna alla de här känslorna vid olika tillfällen.

Det viktigaste är att du tillåter dig själv att känna alla känslorna.

Sen kan du fokusera på ditt liv-

-och på vad du behöver göra för att känna dig hel igen.

När något sånt här händer-

-kan man vilja dra sig undan och sluta med allting.

Du och din mamma ska veta att ni-

-kommer att uppleva att allt känns surrealistiskt och utom kontroll.

Jag är här för att hjälpa dig, och jag beklagar verkligen sorgen.

-Du tar dig igenom det här. -Okej. Tack.

Ingen orsak, Jeanne. Hej då.

Jag uppskattade hennes samtal och vad hon sa-

-men ingen förstår hur svårt det här är, och hur mycket det smärtar.

Mamma och jag har förlorat hela vår värld.

Det bästa för mig är att stanna här och komma över det här.

I framtiden kanske jag kan få hjälp och chans att opereras igen.

Men just nu kan jag inte sluta äta.

Jag är inte redo, varken fysiskt eller mentalt.

Hej, älskling. Hur mår du?

-Hur mår du? -Okej.

Det är enklare att komma upp, men det gör fortfarande ont.

Det kan jag tro.

Jag är stolt över hur hårt jag kämpade och hur jag pressade mig.

Det här är en situation där jag inte kan kontrollera omständigheterna.

Jag måste acceptera att jag är färdig med dr Nows program.

Men jag tror att det finns hjälp för mig-

-och att jag kan hitta den. Det är inte över för mig ännu.

Den här dörren kanske stängs, men en ny kommer att öppnas.

Jag väntar på min nästa chans. Jag måste lita på att om jag har tålamod-

-kan jag jobba hårt för att få det liv jag vill ha.

Översättning: Magnus Blixtberg www.btistudios.com