Original subtitles

Läget? Det är Albert.

Det är pappa. Jag har aldrig sett så här mycket guld och silver.

Albert? Är du där?

Lurad igen! Lämna ett meddelande efter pipet.

Jag har hittat guld, Albert. Riktigt mycket.

Hallå?

Är det nån där?

JULTOMTENS DOTTER

Ho, ho, ho! God...

God jul! Ho, ho, ho!

God jul! Ho, ho, ho!

-Ho, ho, ho! -Lucia, kom nu. Du ska till skolan.

-God morgon, gulleplutt. -Kan du sluta kalla mig det?

-Förlåt. Snuttis. -Pappa!

Lucia, klockan är mycket. Du måste gå nu, okej? Så där.

-Julius? Ni har bråttom. -Jaså?

Kan du för en gångs skull duka av efter dig?

-Jo, jo, självklart. -Allt ska bort.

Jaså, allt ska bort? Det kunde du ju ha sagt.

Så.... Så var det borta.

Ser du fram emot julfesten i kväll?

Varför får bara pojkarna gå i jultomteklassen?

Det vet jag inte. Men det är en jättebra fråga.

Inte det samtalet nu igen.

Det heter "tomtefar", inte "tomtemor".

-Ingen tror på tomtemor. -Ha en bra dag nu.

-Vill du inte hålla tömmarna, Lucia? -Nej tack.

-Det brukar du vilja. -Varför skulle jag det?

Jag får aldrig flyga riktig släde. Jag är ju bara en flicka.

Ha en bra dag, gulleplutt.

Lucia? Kom du ihåg dina stickor?

Rät, rät, avig.

Omslag. Två luftmaskor.

Och den första stickas som rät. Och nästa stickas som avig.

Tillbaka på vänster sticka. Och omslag...

Och rät, rät, avig.

Ja, Lucia?

-Jag är färdig. -Redan?

-Vad är det, Lucia? -En julstrumpa.

-Jag ska kissa. Får jag gå på toa? -Ja.

Men, Lucia, inte för länge, va?

Ja, Frida?

Vamos, vamos!

Kom igen nu, Claus Junior!

Kom igen, Claus Junior! Jobba!

24 sekunder, Claus Junior! Det är jättebra!-Nästa!

Hallå där nere! Vet ni hur mycket en sån ren kostar?

Det där är julklappar, inte leksaker.

Nån är visst lite avundsjuk, va?

Jag kan klättra i skorstenar och flyga släde om jag vill.

-Du kan inte ens spänna för. -Jo. Med fyra, sex och åtta spann.

Du vet inte ens hur många taggar ledarrenen ska ha.

16.

Ja. Men kan du det viktigaste också, baby?

-Här är ett tomt startpaket. -Det kan hon inte.

Alla är tomma när de kommer ut från maskinen. Och?

Manera magica. Ho, ho, ho!

-Så kan du leka tomte med din docka! -God flickjul!

Pojkar! Vad händer där? Lucia! Kan du gå till flickorna?

Det där, pojkar, slutar nu genast!

SKORSTENSKLÄTTRING

Jaha, Lucia. Nån har visst lämnat lektionen.

Hur vet du jämt att det är jag?

När man är blind är det annat som blir mycket bättre.

Är du trött på allt?

Det är orättvist att bara pojkarna får gå i tomteklassen.

Så har det ju alltid varit.

Gamla saker hänger ofta kvar även om de inte är vettiga längre.

Det är så förlegat. Kan du inte ändra på det i Äldsterådet?

De flesta i Äldsterådet vill att skolan är som den alltid varit.

Varför måste vi ha ett äldsteråd om de ändå aldrig ändrar nånting?

Det är en bra fråga.

Möjligheter uppstår ur tomma intet om man bara har ögonen öppna.

-Men du är ju blind. -Ja.

Men det är inte du. Långtifrån.

Jag ska till klenätbakningen.

-Lucia! -Ja?

De som ändrar på saker i världen är de som inte gör som de andra.

Granen är för hög. Vi når aldrig upp dit.

Gubbe! Vad gör vi? Vi måste ha stjärnan på granen till julfesten.

Supra stellarum! Ho, ho!

Tack, Gubbe!

Ja.

-Det är problem med Krampus. -Krampus?

Ja, nån nyfiken arkeolog har kommit för nära.

Det måste ju ske förr eller senare.

Enligt min källa är stackaren inlagd på ett sanatorium utanför Viborg.

-Ska vi göra nåt? -Nej, vi har fullt upp nu.

Julfesten börjar om några timmar. Vi får hitta en lösning efter jul.

-Bonsoir. -Tres trevligt.

Skål, Lucia!

-Du ser bra ut. -God dag.

Kul. Har du fått på lite extra?

Kom, vi sitter här.

-Goddagens, Julius. -Goddagens, Santa.

Och Melanie. God jul.

-Är allt bra i Amerika? -Trevligt att träffas.

Säg mig, Julius, firar ni fortfarande fejkjulen den 24 december?

Ja, självklart. Julen är den 24.

-Den 25. -Nej, den 24.

Sluta med det tramset.

Låt Santa dela ut julklappar den 25 på morgonen. Det är olika överallt.

I Spanien gör de tre vise männen det den 6 januari. Och i Ryssland...

Julafton är julafton.

Därför heter det julafton. -Julafton, Santa.

Ta det lugnt, Julius.

Gaudeamus omnes risum.

-Ho! -Ho!

-Ho! -Ho!

-Ho, ho, ho! -Ho, ho, ho!

Det är återigen en stor glädje för mig att se er komma resande-

-från hela världen till årets julfest på jultomteskolan.

Låt mig påminna er om vårt motto: Ut simus adsume pauperem.

Vi är här för att glädja och hjälpa de behövande.

Och härmed förklarar jag julfesten för officiellt påbörjad.

-Ho, ho, ho! -Ho, ho, ho!

Hey! Kan vi få lite nisseöl här? Nisseöl!

-Det är en vals, Julius. Okej? -Ja, ja.

Det är trefjärdedelstakt. Du dansar fyra fjärdedelar.

-Minst. -Tre eller fyra går på ett ut.

Kära vänner! Kan jag få be om lite tystnad?

Innan flickornas kör ska avsluta kvällen-

-ska jag traditionsenligt dra vinnaren av årets jullotteri.

-Låt oss se. -Jag tar den.

Och vinnaren är...

25, 25.

-...nummer 9! -Jäklar!

Jag vinner aldrig nåt!

-Vad hade du? -5.

Har vi en vinnare där nere?

-Det är ju min! -Vad då?

Du har vunnit. -Såg ni det? Lucia har vunnit.

Det stämmer, ja. Och som traditionen bjuder-

-får vinnaren en julönskan uppfylld.

Vad säger du, Lucia?

-En ny fingerborg? -Bra sagt, min son! Bra sagt!

-Dumheter. -Vad önskar du dig då, Lucia?

Jag önskar att jag ska få gå i jultomteklassen som pojkarna.

Den var bra!

Din mun är öppen. Vill du säga nåt?

-Vad sa du? -Att jag vill bli jultomte.

-Det är inte roligt, Lucia. -Nej. Varför får flickorna inte det?

Jag tror att vi ska ge Lucia lite tid för att komma på en riktig önskan.

Varsågoda, flickornas kör. -Och du följer med mig.

Vad är det här för uppförande?

Varför får vi inte bli jultomtar som pojkarna?

-Nu ska du inte vara näsvis. -Det får rektorn ursäkta.

-Lucia har varit lite förvirrad. -Det är inget att be om ursäkt för.

Jag vill se er alla tre inför Äldsterådet. Och det nu.

-God jul! -Inte nu, Olrik.

Äldsterådet är härmed samlat för ett extraordinärt-

-och irriterande möte.

Jag fick önska vad jag ville. Så jag vill bli jultomte.

Inom rimlighetens gränser.

Det finns ett skäl till att det heter tomtefar och inte tomtemor.

Precis. Jag har försökt förklara det för henne, men...

Jag vann lotteriet. Då säger reglerna att du ska uppfylla min önskan.

Seså, unga damen. Du ska inte sitta och läxa upp rektorn om reglerna.

Lucia har faktiskt rätt. Så har det varit i många hundra år.

Ja, ja, ja. Regelryttare.

Man kunde ju också...

-Okej. -Okej, vad då?

Om Lucia vill börja i jultomteklassen-

-måste hon klara antagningsprovet som alla andra.

Du ska uppfylla ett barns julönskan.

Och enligt reglerna-

-är det upp till mig att bestämma vilket barns önskan.

Nere vid Viborg i Danmark. Närmare bestämt...

Niels Bugges Vej 18.

Där bor det en pojke som heter...

-Albert. -Albert, ja.

Om Lucia kan uppfylla barnets önskan och vara tillbaka-

-före årsavslutningen på måndag klockan nio-

-får hon börja i jultomteklassen efter jullovet.

Ni kan inte låta henne åka själv till Danmark.

Det ska hon inte heller. För Julius ska följa med.

Va?

Men du får inte lägga dig i, Julius. Det är Lucias prov.

Du ska bara observera och se till att hon inte fuskar med uppgiften.

Lucia, ditt prov börjar nu.

Och du har till julavslutningen måndag morgon klockan nio.

Mötet är avslutat!

-God jul! -Tyst nu, Olrik!

Häftigt! Jag får gå i jultomteklassen om jag klarar det.

Du kan inte klara det provet.

Jag ska bara uppfylla en julönskan. Det gör du jämt.

Varför ändrade rektorn sig plötsligt? Gubbe såg lurig ut.

Nej, rektorn och Äldsterådet är hederliga. De skulle aldrig luras.

Lucia. Ta den här.

-"Lexicon Totalis"? -Den kan kanske hjälpa dig.

Men du måste vara rädd om den. För den innehåller all kunskap-

-som vi jultomtar har samlat in genom åren.

-Kommer du, Lucia? -Ja, ja, jag kommer nu.

Tack.

Glöm inte dina vantar.

Du klarar det säkert. Det vet jag. Okej?

Ta nu hand om din pappa. Honom är jag mer orolig för.

Så, så, så... En liten puss.

Flyg försiktigt, okej?

In med huvudet, Lucia!

Niels Bugges Vej nummer 18. Det är här.

-Det måste vara Albert. Vänta här. -Nej! Lucia. Det kommer en bil.

-Hej, Gorm. -High-five, unge man.

Jo, Lisbeth, du råkar inte ha koden till Lars kassaskåp på kontoret?

Tack för att du frågar hur Lars mår efter djuranfallet...!

Ja, just det. Självklart! Hur är det med honom?

Han mår hyfsat. Vi är på väg för att besöka honom.

Va, Alfred? Det är inte så kul när ens pappa blir uppäten av en get.

-Det var ingen get. Jag heter Albert. -Jag skulle bara se om du var vaken.

-Behöver ni skjuts? -Ja tack, det vill vi gärna ha.

-Nej, jag tror att jag går. -Är du säker?

Okej. Då ses vi på sanatoriet om en stund.

-Det ordnar sig säkert, Anders. -Hej då!

-Det är han. Stanna här. -Nej.

Hey, vänta lite!

Hej. Jag heter Lucia. Är du på väg till skolan?

-Det är lördag. -Ja, just det.

-Men vad önskar du dig till jul? -Det angår inte dig.

-Albert, vänta! -Hur vet du vad jag heter?

Jag har fått en skoluppgift: att uppfylla en julönskan.

Jag har bara en önskan. Den kan du inte hjälpa mig med.

-Det vet du ju inte. -Jo, det gör jag. Min pappa är sjuk.

Han blev anfallen av en grävling. Eller en varg.

-Vad önskar du dig? -Så klart att pappa blir frisk.

Det är väl inte så svårt att fatta.

Förlåt, Albert! Förlåt. Jag visste inte att din pappa var sjuk.

-Men vad hände med honom? -Lyssna här.

Jag har hittat guld, Albert. Riktigt mycket.

Hallå? Är det nån där?

Det lät som om han hittat en skatt. Har du frågat honom vad som hände?

Nej. Han svimmade på museet.

-Sen dess minns han ingenting. -Det låter konstigt.

Och nåt annat konstigt är att det står en och spionerar på oss.

Det är bara min pappa. -Pappa, kom hit!

Pappa, Albert.-Albert, pappa.

-Hej, Albert. -Kan jag inte få uppfylla din önskan?

Det kan du inte. Inte ens läkarna kan göra honom frisk.

Då kan du lika gärna låta mig få försöka.

Okej, kom då.

Lucia, du kan inte göra nån frisk.

Lägg dig inte i. Det är mitt antagningsprov, pappa.

VIBORGS PSYKIATRISKA SANATORIUM

Kom. Det är här borta.

-Jösses. Är din pappa rockmusiker? -Nej, han är arkeolog.

-Hej, Albert. -Jag tog med Lucia och hennes pappa.

Ursäkta, vi känner ju inte varandra. Det var barnen som...

Hej, pappa. Hur är det? Det är jag-Albert.

Ja, ja. Och Albert Einstein. Och Royal Albert Hall.

-Lars, du känner igen Albert, va? -Hej, Lars. Jag heter Lucia.

Lucia i skinnpälsen! Nej, sluta. Vems tur är det?

Min man Lars har lite svårt att kontrollera sina tankar.

-Jaså? -Det kan vara lite förvirrande.

Vi är faktiskt på väg ut för att ta lite frisk luft. Ska ni med?

-Sitter du bra, pappa? -Sitter jag?

Jag sitter bra, va?

-Hur känner barnen varandra? -Ja, ja, det är faktiskt en bra...

"Kroppsvård och motion. Gymnastik och löpning. Hårväxt och skägg."

Kapitel 13: Minnesförlust, förvirring, extrem hårväxt

-Albert!-Pappa! Kom! -Jag får nog...

Slår man upp "minnesförlust, förvirring och extrem hårväxt"-

-står det Krampusmärket: "Blir man riven av Krampus"-

-"är man Krampusmärkt. Åkomman är livsfarlig."

"Första symptomen är minnesförlust, förvirring och extrem hårväxt."

"Enda boten mot Krampusmärket är tårar från Krampus själv."

-Hur ska man tolka det? -Man blir frisk av Krampustårar.

Alberts pappa är inte Krampusmärkt. Det stämmer inte.

Allt stämmer ju. Vi måste hitta Krampus och få tag på lite tårar.

Titta. "Krampusmärkt människa."

Det är ju så min pappa ser ut.

För att hitta Krampus måste vi veta var din pappa överfölls.

-Jag hämtar lite nybryggt kaffe. -Kaffe? Det vore gott.

Minns du inte var du var när du anfölls?

Pappa, försök minnas. Det är viktigt.

Leker din pappa ordlekar? Där på väggen.

"Barnedumt ordspel." Pappa, är det en ordlek?

-Det är anagram. -Vem är Anna Gram?

Vem är Anna Gram? Var det hon som rev dig?

-En pytteliten prick i Nordstjärnan. -Nordstjärnan?

Sluta. Pressa honom inte.

Anna Gram är ingen person. Det är ett anagram.

"Ett anagram är en text som består av samma bokstäver som en annan text."

Så det är alltså en ordlek.

"Barnbords arm"...

-"Mans...mansprutt." -Pappa!

-"Rust"... -Får jag försöka?

-"Bordsdam...prutt"? -Prutt?

-Varför skriver du "prutt"? -Jag vet inte.

Jag provar.

"Middel...rusten...brun"...

Det ska stå...

...baron Middelstrup!

-Wow. Vem är det? -Han bodde i ett slott nära Viborg.

Var det där din pappa anfölls av Krampus?

-Vi måste ta reda på det. -Då var det kaffe och kaka.

Hej då, mamma. Vi ska bara kolla nåt. Vi ses!

Jag hinner med en liten kopp kaffe och en liten bit kaka.

Nej, Lars. Kan du inte hålla dig borta från det där garnet?

-Vart skulle barnen? -Det sa de inte.

Prutt!

-Lucia. -Ja?

-Hej. Får vi komma in? -Vi har vinterstängt.

Ni är välkomna den 1 april. Adjö!

Alberts pappa är arkeolog. Vet du om han har jobbat här?

-Vad heter han? -Lars Krølgaard.

-Han jobbar på Viborg Museum. -Jag kommer ihåg Lars.

Stjärn-Lars kallade vi honom. Han rände runt där uppe.

När vi frågade vad han gjorde sa han att han tittade på stjärnor.

Din pappa sa nåt om Nordstjärnan. Minns du det?

-Kan vi inte få komma in? -Nej! Adjö.

-Och god jul. -God jul.

-Det var ju synd. Kom. -Vad gör vi?

Kom, ungar!

Albert, kom.

-Ge mig en rensko. -En vad då för nåt?

Du menar en hästsko.

Lucia?

Lucia! Vart ska du?

Titta där.

Välkomna till Middelstrups slott!

-Nämen, gulleplutt. -Fan, vad du är grym!

Åh nej, vakten. Kom, vi måste sticka.

Kan vi bara sätta oss lite?

-Hjälp oss leta. -Vad letar vi efter?

-Stjärnor. -Här är inga stjärnor.

Albert, titta. Han ser ut att vara Krampusmärkt.

"Baron Ove Middelstrup."

"Slottsherre från 1870 till 1894."

"Han gick i konkurs efter att ha bestulits på sin stora guldsamling."

"Miste därefter förståndet och dog på sinnessjukhuset."

Krampus har stulit hans skatt. Och så har din pappa hittat den.

Förstår du inte? Allt stämmer ju.

Han har bara blivit långhårig. Han måste till frisören.

Kom, Albert. Nu hittar vi stjärnhimlen.

Här är ingen stjärnhimmel. Kom. Vi går.

-Kom, Lucia. -Hallå? Är det nån här?

Det är vakten. Kom, ner i kistan.

Hallå? Är det nån här?

Det var konstigt. Var var jag nu?

-Det var nära ögat. -Ja. Nu går vi, kom.

-Här finns ändå inga stjärnor. -Stanna! Titta.

-Kan det vara den stjärnhimlen? -Var är Nordstjärnan?

Jag är van att flyga efter stjärnorna.

-Är du pilot? -Ja, det kan man säga.

Om man tar avståndet mellan de två bakersta stjärnorna i Karlavagnen-

-och gångar med fem. Två, tre, fyra, fem...

-Där är Nordstjärnan. -En prick i Nordstjärnan.

"Far ut till Store Klinthøj. Korsa svartmossens vatten"-

-"och fortsätt till höjden i skogen."

"Men akta dig för djävulen som vaktar skatten."

"Lycka till, min son."

"Djävul"? Det måste vara Krampus. Baron Middelstrup har mött Krampus.

Han ville berätta för sin son var skatten var.

Guldet finns i skogen ute vid Store Klinthøj.

-Då är Krampus där också. -Jag tar en bild.

Kom, så går vi.

-Hejsan, Anders. -Vad gör du här?

Jag hade bara vägarna förbi. Har ni varit inne på slottet?

Har ni hittat nåt? Jag måste veta det, Anders.

Som din pappas chef måste jag veta vad han gör.

Vi berättar om du skjutsar oss.

Berätta då.

Vi tror att min pappa har hittat nåt ute vid Store Klinthøj.

Vad konstigt. Där har aldrig funnits nåt av arkeologiskt intresse.

-Men du ska köra oss dit nu. -Jaså, jaså, jaså, unga damen...

Vad fan är nu det?

Jag flyttar på den.

Vi får gå resten av vägen.

Det är den här vägen.

Enligt kartan ska höjden ligga på andra sidan.

Då tar vi den här.

-Ska vi åka i den där båten? -Du vill kanske hellre simma?

Vänta lite på mig.

Det är dags. Var försiktig. Krampus kan vara farlig.

Nu lugnar ni ner er lite. Jag går in först.

Amatörer får inte trampa runt i fynden där nere.

Ge mig lampan.

Gorm! Gorm!

-Gorm, är du okej? -Ja, jag är helt okej.

Se upp för stenen!

Ta det lugnt. Det är bara ett gammalt kadaver.

Här finns inte ett skit. Jag vet inte vad Lars höll på med.

Det är bara ett tomt hål. Akta dig nu, Alfred.

En...död grävling.

Då hade läkarna rätt.

Din pappa slogs med grävlingen och så dog den efteråt.

Albert.

Albert! Albert!

-Jag förstår inte. -Fan, vad dum jag har varit.

-Allt är ju lögn. -Säg inte så.

Krampusmärken och Krampustårar. Du fick mig att tro på det!

Jag förstår inte. Vi måste ha missat nåt. Allt...

Sluta! Jag vill inte mer, Lucia. Jag vill hem!

-Jag sa ju att det inte stämde. -Men det stod ju i lexikonet.

-Bilden på slottet då? Den då? -Ja...

Det slutar nu, Lucia. Kom. Vi åker hem.

Nej, jag ska uppfylla Alberts önskan. Jag har till måndag kl. 9.

-Jag ska klara provet! -Det kan du inte. Förstå det nu.

Kom nu.

-Mamma! -Vad har hänt?

Vad har hänt, gumman?

Alberts önskan var att hans pappa blev frisk.

-Det kan inte ens jag uppfylla. -Jag visste det var nåt lurt.

Sen fick Lucia den galna idén att Alberts pappa bar Krampusmärket.

-Det är helt tokigt. -Och?

Sen rann allt ut i sanden och Albert blev jätteledsen.

Tyst nu, pappa!

Jag visste att det var nåt lurt med uppgiften.

Var inte ledsen nu. Du gjorde vad du kunde, gumman.

Sånt här gör ont. Men sen reser man sig igen.

Ibland måste man bara erkänna sin plats i tillvaron.

Och ta det sura med det söta, inte lägga för stora bröd i ugnen.

Sluta prata strunt!

-Jag försöker bara hjälpa till. -Jag ska uppfylla Alberts önskan!

Jag vill inte höra mer om hans önskan!

-Det är inget fel i att fela. -Gå!

Vi går till rektorn och säger förlåt-

-och att du fortsätter i flickklassen efter jul.

Gumman.

Så, gumman.

Så. Så, så, så. Det ordnar sig säkert.

-Mamma, vänta lite. -Vad ska du göra?

-Jag ska bara lämna nåt. -Vi träffar rektorn om fem minuter.

-Är det du, Lucia? -Jag ska lämna boken.

-Lexicon Totalis? -Ja. Jag är klar med den.

-Gick det inte? -Nej.

Albert ville göra sin pappa frisk. Jag tror att han var Krampusmärkt.

Krampus?

Ja. Allt stämde. Med lexikonet också.

Krampus? Vad är det här?

Rektorn och Gubbe döljer nåt. Vad har de sänt ut dig på?

Jag vet inte. Men jag vill inte gå i flickklassen.

Kan jag inte hjälpa dig här på biblioteket?

Jag skulle älska om du kom till mig. Då kunde jag lära upp dig.

Och du kunde vara mina ögon när jag behövde det.

Du ser ju bättre än de flesta.

-Kan vi inte ordna det? -Nej.

Jag har en stark känsla av att du ska göra nåt annat.

Ge inte upp, Lucia. Det finns tid än.

Vad ska jag göra då? Alberts pappa såg ut exakt som en Krampusmärkt.

Han hade rivits i ansiktet. Fem streck i pannan.

-Så där? -Ja.

Det är Krampustecknet.

Krampustecken.

Lucia?

Kom igen, Rudolf!

Kom igen, Rudolf! Fortare!

Kom igen!

Lucia stack i en av skolans träningsslädar.

Jag förstår henne inte. Vem satte dessa griller i hennes huvud?

-Det var inte jag. -Kom, Julius. Din dotter behöver dig.

Ner, Rudolf!

Lugn, Rudolf!

Det klarade vi jättebra, Rudolf. Du är varm. Jag tar vatten till dig.

-Lucia? -Hej, Albert!

-Vad gör du? -Jag ska ta vatten till min ren.

Din ren?

Vad är det här för nåt?

Albert, skolan som jag går på är en jultomteskola.

Min pappa är jultomte. Han flyger med julklappar här i Danmark.

-Det kan inte stämma. -Det låter otroligt, men det är sant.

Men nu har jag kommit på allt.

Minns du det här tecknet i din pappas ansikte?

Det fanns också i grottan i skogen. Det är Krampustecknet.

Du måste tro mig. Din pappa är Krampusmärkt.

Jag vet. Han har börjat få små horn också.

Jag är rädd att han aldrig blir sig själv igen.

Ge inte upp. Vi ska lösa det. Det lovar jag.

Jag hämtar lite mer vatten.

Hej. Kan du verkligen flyga?

Jag har tänkt på en sak.

På slottet stod det: "Följ instruktionerna i boken."

Men det låg ju ingen bok i kistan. Tänk om min pappa tog den.

Han kom ju aldrig hem. De hittade honom avsvimmad på museet.

Museet?

Albert?

Var är du?

Kom nu. Det är häråt.

-God kväll. -God kväll.

Den är inte här. Ska vi inte bara gå?

Albert, kom hit lite!

Tror du att det är din pappas fotspår?

Kanske hann pappa lägga boken i kassaskåpet innan han svimmade.

-Kan du koden? -Det är mitt födelsedatum.

På det viset är pappa rätt lätt. 23...

Kan det vara den här?

Titta! Krampustecknet. Det är det.

Kom.

Titta. Där är Krampustecknet.

Gorm?

Är det bara ni? Vad gör ni här? Vad är det för en bok?

-Min pappa hittade den på slottet. -Står det nåt om skatten i den?

Det står att det finns en hemlig ingång ute vid Store Klinthøj.

-Det var det jag tänkte. -Gorm, varför stänger du dörren?

Jag tar över nu. Ge mig boken.

-Nej. -Jag måste veta var ingången är.

Sluta tjafsa nu, Anders. Ge mig boken.

Nej. Och jag heter Albert. Det är pappas bok.

Och jag är din pappas chef. Om det finns guld där ute ska jag hitta det.

Hela min karriär har jag väntat på det stora fyndet.

Det ska din amatörarkeologpappa inte förstöra. Nu ger du mig boken!

Det var inte en grävling som anföll Alberts pappa. Krampus är där ute.

-Vad är det för krampdravel? -Han är farlig.

-Tur att jag har min vän. -Skjut honom inte!

-Vi behöver hans tårar till pappa. -Vad dumma ni låter.

Du låter själv dum! -Kom, Albert!

Kom tillbaka med boken! Kom tillbaka med boken, sa jag!

Se dig för, ditt troll!

Stoppa de där två!

Se dig för, din lille...! Du kan inte bara rusa ut!

Vad händer här?

Vi hade en liten olycka. En... Eine kleine olycka.

-Ha en riktigt god jul.-Du med. -Kom!

Ni två! Ni stannar där! -Gå hem och tuta. Åh!

..."så kom det vise män från Österland till Jerusalem"...

-Kom häråt. -Bort.

Vi gömmer oss här.

..."och när de hade hört på kungen"-

-"for de åstad för att se stjärnan som de hade sett gå upp"...

Fan!

Usch!

Kom!

-Aj! Låt bli! -Vad gör du?

-Hey! Hey! Kom tillbaka! -Tack för maten!

-Hej, Julius. -Hej, Lisbeth.

-Jag är Claudia, Lucias mamma. -Har du sett Lucia?

-Hon var nyss här med Albert. -Vet du var de är nu?

De gav sig av med nyckeln till Lars kontor på museet.

Men jag är inte helt säker.

-Vad är det? -Min man Lars ska opereras.

Han har fått såna där...

Då åker showbussen!

Jag kör honom till operationssalen. Ska du med?

-Ja, jag kommer.-Jag måste gå. -Ja, självklart.

Då är vi klara att ta bort de horniga hornen!

-Han är Krampusmärkt. -Lucia hade rätt.

Varför trodde jag inte på vår flicka?

Nu försöker hon klara allt själv. Vi måste iväg.

-Slapp vi undan? -Ja, det tror jag. Du är genial.

Åh nej.

Ge mig boken, ungar.

Jag ska inte göra er nåt. Ge mig boken nu.

Öppna nu, Anders.

Jag gör det för att hjälpa din pappa också.

Jag heter Albert. Fatta det nu, din idiot.

Öppna dörren nu.

Ett fat äppelskivor. Nåt mer?

Jag ska ha boken! Ge mig boken!

-Var det inte...? -Gulleplutt?

Se upp!

-Skakade vi av honom? -Ja, jag tror det.

Så!

-Vad gör vi? -Jag vet inte!

Vad händer?

Titta!

Kom igen!

Kom igen!

Tack, mamma.-Tack, pappa.

Jag blev räddad av jultomten i hans släde. Det är helt galet.

Det kan inte så många skryta med.

Vi måste till höjden. Gorm ska skjuta Krampus.

Alberts pappa är Krampusmärkt. Får vi inte Krampus tårar...

Andas, gumman. Lugn.

-Alberts pappa är Krampusmärkt. -Vi vet det, Lucia.

-Gör ni? -Ja. Vi ska hjälpa er.

-Ut simus adsume pauperem. -Vad?

Vi är här för att hjälpa och glädja de behövande.

Just nu behöver din pappa mest.

Jag är så stolt över dig, Lucia.

Förlåt mig, Lucia.

Förlåt att jag inte stöttade och trodde dig.

-Jag har varit en jätteidiot. -Ja, det kan man säga.

Det är helt okej, pappa. Jag har också haft svårt att förstå det.

Det börjar regna. Vi går in under tak.

-Så får vi komma på vad vi ska göra. -Ja.

Pappa, varför bär Krampus egentligen jultomtekläder?

-Krampus gick på skolan på sin tid. -Vår skola?

Det är flera hundra år sen.

Krampus relegerades och hämnades genom att stjäla guld och silver.

-Det låter inte som en jultomte. -Nej, mer som motsatsen.

Besatt av girighet och ondska i stället för att sprida glädje.

Titta. Krampustecknet. Det fanns i höjden vid grävlingen också.

-Då visste jag inte vad det var. -"Så här får du åtkomst."

"1. Det vända tecknet är till nytta om du stenen vill flytta."

Men Krampus är ju farlig och använder en kedja som vapen.

Jag vet vad vi ska göra.

"Stå, stå av"... "Tämja Krampus", visa.

-Vad var det? -Det är bara ett lexikon.

Det står att Krampus kan tämjas med hjälp av vanlig utdrivning.

-Libera nos a malo. -Vad betyder det?

Se honom i ögonen och säg libera nos a malo tre gånger.

Det betyder "fräls oss ifrån ondo". -Vad är det?

-Krampus är inte en man, Lucia. -Krampus är en kvinna.

Hon försökte smyga sig in i tomteklassen förklädd till pojke.

-Var det därför hon relegerades? -Ja.

Jag tror att jag vet hur hon kände.

Ni är jätteskumma, men jag gillar er rätt bra ändå.

-Vi måste iväg. -Alle man i släden!

Kom igen nu.

Tack.-Kom igen nu!

Fortare!

Tack.

Nån måste stanna här ute och hålla vakt om Gorm kommer.

Ni går in, så håller jag vakt här.

-Vill du hålla vakt? -Är det inte ett "kvinnojobb"?

Jag var juniormästare i stavfäktning. Så kila iväg med er nu.

-Här. Var nu rädd om dig. -Det är ni som ska vara rädda om er.

En liten puss.

Titta. Krampustecknet är här. Vi ser vad boken säger.

"Det vända tecknet är till nytta om du vill stenen flytta."

-Men... -Låt mig, gumman.

-Vad gör vi? -Om jag bara kunde hitta en pinne.

Åh! Nej, för tus... Är det den dumma stenen igen?

Nej, sluta!

Titta.

Det är ett omvänt Krampustecken. Stick in den i tecknet, pappa.

Vrid på den!

-Är ni med? -Ja.

Jösses.

Där kommer vi aldrig förbi.

"Guldet kan dig glädja om du valsen kan träda."

Åh nej. Sa du vals?

-Är det den som går i två femtedelar? -Tre fjärdedelar, pappa.

-Det står "Nu är det jul igen". -Självklart. Det är ju en vals.

Krampustecknet.

Åt vilket håll ska vi gå?

Det tycker jag inte att det står nåt om.

Då får vi bara välja. Kom.

-Kom nu, ungar. -Pappa!

-Jag tycker att vi ska gå ditåt. -Bra idé, Albert.

-Är det sånt där yogatrams? -Kan du hjälpa mig ner?

Ja då. Men inte just nu.

Kan du hjälpa mig ner?!

Hallå? Kan du hjälpa mig ner?

-Titta! -Nej! Vänta.

"Vid grottan pass på, bara det högsta steget kan gå."

"Det högsta steget"?

Vi ska kliva över snörena.

-Jag ser inte Krampus nånstans. -Jag är inte helt trygg med det här.

-Jag är också rädd. -Det är inte jag!

Stick hem och kissa i byxorna. Så där ja.

Hela mitt liv har jag drömt om detta ögonblick.

Mästerarkeologen Gorm den store-

-hittar den danska historiens största skatt.

Nej! Aj så in i helvete!

-Där fick han sig en minnesbeta. -Ja.

Kanske är hon där inne.

Försiktigt, Lucia.

Hon är inte här.

Nämen! Ser man på.

Gäster! Vad trevligt.

Vi undrar om vi kan få några av dina tårar till Alberts pappa.

-Sen går vi igen. -Ingen får något av Krampus!

-Gör nåt! -Så, så, lilla fröken.

Nu tar vi det lilla lugna.

-Vem är du? -Jag heter Julius.

-Jag är jultomte. -Ja, det borde jag ha förstått.

Gudbevars! Jultomte!

-Din fjant! -Kasta lassot, pappa!

Här får du!

Pappa?

Jaha. Var var vi nu?

Vad i helvete?

Nej, Gorm!

-Ge mig den! -Jag skojade bara! Inte nu igen!

-Vem ska bli den nästa? -Krampus!

Pappa, akta!

Albert, rensko-nu!

Se henne i ögonen och säg det tre gånger, pappa!

-Libera nos a ma... -Men så släpp då!

Libera... Det här är inte lätt!

-Akta dig för kedjan, pappa! -Libera nos a malo.

-Kom igen, Julius! -Jag får inte ögonkontakt!

-Kom igen nu, pappa! -Jag kan inte, Lucia.

-Libera nos a malo. -Jag kan inte hålla henne mer!

Julius!

Nej! Lucia!

Wow. Vilken fin hud.

Nu ska jag ge dig ett Krampusmärke-

-som du aldrig glömmer!

Vad händer?

Libera nos a malo. Libera nos a malo. Libera nos a malo.

Och god jul.

-Vad hände? -Det är över.

Du ska inte vara rädd.

Albert, kedjan.

Kan vi inte få några av dina tårar till min pappa?

-Tårar? -Det är viktigt.

-Vi ska göra min pappa frisk. -Jag har glömt hur man gråter.

-Jamen... -Har du inte ett startpaket?

Jo. Vad ska du med det till? Du kan ju inte...

Är det till mig?

-Jag behöver inte alls fråga dig. -Vad?

-Jag vet vad du önskar dig. -Jag önskar mig ingenting.

Jo, det gör du. Magica ultimatum. Ho, ho, ho.

Vad?

Öppna det.

Kan ni inte hjälpa mig? Jag har inte klippt naglarna.

-Så. -Nej...!

En jultomtedräkt!

Jag vill ju bara bli jultomte.

Ja, jag vet hur det känns. -Fånga nu hennes tårar, Albert.

I vad?

-Vad sägs om den här? -Ja.

-Tack. -Tack själv.

Kom. Vi har bråttom. Du med, Krampus.

-Kom. -Anders? Alfred?

Vad heter han nu? Anton! Ni går inte utan mig, va?

Var är mamma?

-Mamma, är du okej? -Kan ni inte hjälpa mig ner?

Jo. Jo, självklart. Så där.

Nej, det var ju förfärligt. Upp och stå, älskling.

Åh, mina fötter!

Nej!

Lugn, mamma. Det är bara Krampus. Hon är okej.

Förlåt att jag skrämde dig. Jag ser hemsk ut.

Jag fick inte fixat håret i morse.

-Vi måste till min pappa. -Vi fick tårarna till Alberts pappa.

Vad bra!

-Vi har bråttom. Vi ska... Gud! -Vad är det?

Jag har helt glömt att Rudolf står i Alberts trädgård med träningssläden!

-Vi måste till pappa. -Skynda er till din pappa.

Så tar Krampus och jag hand om Rudolf. Iväg med er.

Och förlåt för det med fällan.

-Fortare, pappa! -Ja, ja! Fortare! Kom igen nu!

-Var är min pappa? -Vem?

-Han som ligger här inne. -Han är borta.

Hey, Vibe. Var är min pappa? Har det hänt nåt?

Tyvärr. Din pappa blev sämre och ska flygas till Rigshospitalet.

Jag måste få tag på pappa. Det är viktigt!

Vi kanske kan stoppa dem. Vi måste skynda oss.

-Stopp! Lyft inte! -Vi har livsviktig medicin till Lars!

Albert! Var har du varit?

Han ska bara prata med sin pappa. Det är viktigt. Kom igen.

Pappa. Jag har medicin till dig.

Kom igen nu, pappa. Kom igen.

Kom igen, pappa.

-Hej, Albert. -Hej.

Du är frisk!

-Han är frisk! -Lisbeth.

-Tack, Lucia! -Var är vi?

Lucia. Klockan är över nio.

-Tänk inte på det. -Då kan du ju inte bli jultomte.

Det gör inget, Albert. Huvudsaken är att din pappa är frisk.

Tack!

Tack!

Och till sist har vi Ida. Du hamnar i renskötarklassen.

Sen kan jag meddela att alla pojkar från grundskolan-

-har klarat antagningsprovet till jultomteskolan. Gratulerar!

Bra jobbat, killen!

Sen en sista sak.

Som många av er vet så fick Lucia helt extraordinärt lov-

-att göra antagningsprovet till jultomteklassen.

Och det provet har hon inte klarat. Låt det bli en lärdom för oss alla.

Det är viktigt att vi håller fast vid våra traditioner.

En jultomte är ju trots allt en man.

Ja, men det slutar här och nu.

Lucia löste uppgiften och uppfyllde Alberts största önskan-

-och hon börjar i jultomteklassen efter lovet.

Kan ni vara tysta?

Aldrig i livet. Klockan är långt över nio. Hon kom för sent.

Dumheter. Det är du som är hundra år för sen.

-En kvinna kan visst bli jultomte. -Nej!

Ni har behandlat min dotter orättvist.

Och det har jag också.

Det hoppas jag hon kan förlåta mig.

Vi har aldrig behandlat nån orättvist här på jultomteskolan.

Jo, det har ni!

Krampus! Ja, men...

Lucia har inte bara löst sin uppgift.

Hon har också drivit girigheten och ondskan ur Krampus.

Det är mer än vad Äldsterådet har kunnat prestera på flera hundra år.

Ni gav Lucia en uppgift som ni var säkra på hon inte kunde lösa.

För ni ville inte att hon skulle bli jultomte.

Precis som ni inte ville att Krampus skulle bli jultomte.

Fy tusan!

Men det är traditionen.

Lucia har löst uppgiften.

När det såg som mörkast ut och inte ens hennes egen far trodde på henne-

-for hon ensam tillbaka och kämpade vidare.

Och hon fortsatte kämpa.

För att hon ville hjälpa en pojke i nöd-

-med hans allra högsta önskan, hans julönskan.

Ut simus adsume pauperem.

Lucia, du blir den bästa jultomten i hela världen!

Har jag rätt?

Jag måste säga att detta är-

-den ovanligaste årsavslutning som jag kan komma ihåg.

Som alla vet har vi i Äldsterådet-

-traditionsenligt alltid tyckt-

-att jultomteyrket inte var ett kvinnojobb.

Man ska aldrig vara för stolt för att bli klokare.

Jag kan meddela att jag har beslutat-

-att Lucia har klarat sitt antagningsprov-

-och kan börja i jultomteklassen efter lovet.

-Nix. Det räcker inte. -Räcker det inte?

Nu tycker jag kanske att du borde...

Nej. Självklart. Den unga damen har ju rätt.

Framöver kommer alla, flickor som pojkar-

-att få göra antagningsprovet till jultomteklassen.

Krampus också?

Krampus också.

Tack.

Grymt, Lucia! Var det verkligen du som fixade Krampus?

Coolt, baby!

Ni ska fira en riktig familjejul i år.

Vi firar aldrig jul tillsammans. Pappa jobbar.

-Men så blir det inte i år. -Pappa och Santa har bytt tur.

Jag flyger julklappar i Amerika på juldagen.

Santa tar min rutt i Danmark julafton.

Jag ser fram emot att få fira en riktig fejkjul.

-Lilla gumman. -Jag måste bara göra nåt.

En liten dans?

Kom.

Finns det en liten julklapp till där?

Ja, visst gör det?

God jul, älskling.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2018

Ansvarig utgivare:Kristina Pesznecker Scanbox Entertainment Sweden AB