Original subtitles

Ta-ra-ram ta-raj-da ta-ra-la-la-laj ta-ra-la lala...

"Lagade själv maten..."

Hör du, Tora...

–Hör du inte?! –Vad vill du, Gunnar?

–Hur kan du sjunga när du arbetar? –Mig irriterar det inte.

Har du hört mig sjunga när jag skulpterar?!

Nej, du arbetar verkligen målmedvetet – som en murarbas.

Du gör då inte annat än uttalar dig! Ena dagen om sopprötter i Husmodern–

–andra dagen är du sakkunnig bilist. Vad vet du om tyst trafik?!

–Reklam – det är huvudsaken! –Du bryr dig inte om reklam, jag vet.

Men den som inte låter tala om sig i pressen räknas inte.

Den har ingen talang...

Då har jag ingen talang! Jag är ju bara Tora Didiikens man...!

–Nämen... –Jag springer inte på premiärer!

Jag svarar inte på enkäter, och ställer inte ut min själ i pressen!

Jag är bara en idiot som sliter för att åstadkomma nåt som kallas konst!

–Gör inte jag det också? –Jo, med mottagningar för societeten!

Så lyckliga vi skulle kunna vara om vi inte vore gifta med varandra.

Det kan ändras! Det är ju inte första gången du skiljer dig...

–Ska det bli cocktailparty här?! –Å, det är en liten tillställning.

Jag har bara bjudit 80–90 personer.

Det är olidligt att leva här!

God dag, Maria. Jag måste få träffa frun. Jag nästan sprang från teatern.

Herrskapet är inte hemma.

–Nej, jag står inte ut längre! –Gunnar, du är orimlig!

Om du blir uppsagd, så kom till mig. Just så ska man se ut när man ljuger.

–Då går jag och köper tofflorna! –Var så god!

Förlåt!

Tora! Hallå!

–Var är nu den där slipsen? –Hallå! Vad har ni för er?

–Gruffar ni? Raringar... –Är det du, Polly?

–Grälar ni om tofflor och slipsar? –Ja, på sätt och vis...

Har du aldrig lagt märke till den här samlingen?

En del samlar frimärken, jag tofflor.

Betyder det här nånting särskilt?

Under min flicktid var det en vurm, sedan blev det mitt öde.

I mina äktenskap har det varit så att den dagen han ville skiljas–

–skulle han ge mig de tofflor han tröttnat på att stå under.

Och när jag tröttnade skulle jag ge honom silkessnöret: en prickig slips.

Och från alla tre gick du din väg utan bråk?

Jadå, jag är god vän med allesammans. Vi umgås, och du träffar dem i kväll.

Säg mig, vem är vem i den här samlingen?

Påminner inte de här om den mäktige chefredaktören John Nordenson?

Och de här har jag fått jag av min andre man, statsrådet Folke Ström.

Bröder, viljen I gå med oss

till halta Lottas...

Lustigt att ni gifte er på Skansen – Ström som var så vänsterbetonad.

Han ville imponera på Bondeförbundet!

De här är från Cellulosatrusten?

Ja. Han tyckte om prakt, Ludvig Melin.

–Vem har du fått de här av? –Av en man jag aldrig kan bli kär i.

Min skilsmässoadvokat, Hjalmar Gregorsson.

Tack! Det var en rättvis skilsmässa!

Ja, ni har bedragit er man–

–och får 2 000 kronor i månaden för besväret. Gratulerar.

Ja, om jag gifter mig, ska han skilja mig.

Och nu sitter du och väntar på nästa par?

Nej, med Gunnar är det en helt annan sak.

Vi grälar och försonas och grälar igen. Ja, vi måtte älska varandra.

–Vad grälar ni om? –Du vet själv hur det är.

Gunnar är ju också skulptör. Han är avundsjuk på min s.k. publikframgång–

–och så inbillar han sig att han inte är uppskattad. Och det är mitt fel...

Han lider av mindervärdeskomplex.

Tjänare...

Tjänare...!

De frånskilda herrarnas klubb. Och klubbmärket har ni på er...

Om ni inte vore så bortskämd, skulle jag ge er en komplimang.

Ack, säg den! Inget smicker är för grovt för mig.

Tänk att det finns en sån här salong...

Ja, folk som inte har något att säga varandra, träffas här och säger det.

–Strålande, inte sant? –Strålande! Jag saknar ord.

–Varför säger alla "strålande"? –Hörde ni inte det? De saknar ord.

–Har inte ungdomarna några yrken? –Nej, deras fäder har.

–Ja, ungdomen saknar livsmål. –Nu är ni allt bra orättvis.

Förra året var det carioca, i år är det continental.

Ursäkta...!

–Vad var det där för en individ? –Det är ju Toras man!

–Herr Didiiken? –Nej, karln heter Gunnar Grahn.

–Jaså, vad har han för sig, då? –Han är ju också bildhuggare.

Han verkar snarare grovhuggare...

Ingen skiljer så härligt som ni.

Sch, det tycks bli sång... av min bästa klient.

Den lek som kvinna och man

sen gammalt lekt med varann

tog även slut för Harlekin när

han gifte sig med Colombine

Den enda fattiga gång

ett hjärta sjunger sin sång

med alla sinnen vill jag lyssna

till melodin

Kärlek är ett barn av verklighet och drömmar

Lyckan är flarn på livets vilda strömmar

styrd av Amors hand och jämt på väg mot annan strand

Vackrast är det namn som ej i minnet gömt sig

Hetast är den famn i vilken blott man drömt sig...

...som vi aldrig byggt

En myrtenkrans gör en kvinna fager

dock när hon fått sin lager

hon vissnar bort med den Död är kärleken

Ty att älska är oss utav gudar givet

Var gång jag är kär

begriper jag att livet aldrig nånsin svek

när det blev allvar i vår lek

Tora, så du sjunger! Med den lilla rösten...

Får jag min rock.

–Jag skulle gärna vilja tala med... –Det har kommit ett brev till herrn.

"Konstverket bör symbolisera människans samhörighet med torvan"...

..."samt bära inskriptionen: 'Vårt dagliga bröd'."

"Ett enda pris, 25 000 kr, utdelas."

"Förslagen bör vara inlämnade före den 15 maj."

–Du reser... –Ja, jag far bort ett slag.

Du behöver inte möjligen en ny slips? Din gamla ser lite sliten ut.

Nej, den här har jag haft så länge så den kan jag gott ha lite till.

Jag far till vår sportstuga på ett par veckor för att arbeta.

Jag har fått uppslag till ett stort arbete, och då måste jag vara ensam.

–Men du reser... –Ja, för att komma tillbaka.

Var inte ond på mig för att jag lämnar dig så här.

Förlåt att jag var nervös i morse.

Adjö!

–Nå? –Nej, det blev inga tofflor.

Gunnar far bort...för att arbeta.

Det är jag egentligen glad åt, för jag behöver själv lite arbetsro.

Jag tänker delta i tävlan om ett monument i Broköping.

Jag har just fått inbjudan.

25 000 kronor! För en enda gubbe? Jag byter yrke.

–Nå, hur känns det? –Det är värre än att plöja riktigt...

–Man blir så fasligt trött. –Vila sig då. Får det vara?

–Är Andersson trött? –Trött? Man kan väl yrket...

Vet ni vem det är som ska smörjas? Lars Larsson.

Lars Larsson, får jag lov?

Tack.

Nå, vad säger Märta om det här?

Per Olof!

Per Olof! Gumman vill skåla med lilla Märta och dig. Skål!

Och så skålar ni med varandra.

Så söt er lilla Märta är i kväll, Lars Larsson.

Ja, min gosse Per Olof har också lagt märke till hur söt hon är.

–Märta tittar på mitt ärr. –På vad? Jag ser ingenting.

–Kulan snuddade bara, gudskelov. –Kulan?

–Var kom den ifrån? –Nej, det ska vi inte tala om.

Kulan kom från en kvinnas revolver. Hon ville döda mig och sig själv.

Jag kan aldrig glömma det.

Å, vad Per Olof måtte ha upplevt mycket.

Ja, en tum högre opp, och...

Å kommunens vägnar har jag att framföra ett tack–

–till donator fru Carolina Berg–

–för det utlovade monumentet till jordbrukets ära–

–och en erinran om Bengt Olof Berg.

Dessutom kommer det väl an på mig att tacka för maten.

Jag är ju inte bortskämd med middagar här i huset–

–så jag vet inte hur de föregående har varit.

Men jag antar att de har varit smakliga–

–och gjort den effekt som avsetts.

Ja, det var talet, det.

Och så tycker jag att vi förenar oss och dricker med värdinnan.

Tack.

–Jag gläder mig riktigt åt det. –Borde inte Milles göra monumentet?

Milles? Det ska ju få rum i köpingen.

–Prostinnan, hur många sockerbitar? –Tack, inget för mig!

Jag ber till Vår Herre att inte bli fet. Och så tar jag Klystados...

Jo jo, man får ju hjälpa Vår Herre lite på traven.

Per Olof, sysselsätt dig lite med Märta.

Lars Larsson, kom nu. Vi får väl prata lite med varandra.

O, nu ser jag det där ärret alldeles tydligt.

–Vad blev det av den där kvinnan? –Det ska vi inte tala om.

Jag drar olycka över dem som älskar mig.

Jag är inte rädd för någon olycka.

Jag tycker han ser dålig ut, Lars Larsson.

Jag begriper inte hur han orkar med allt arbete ute i politiken.

Han skulle vila sig lite.

Jag mår utmärkt.

Larsson, vill han hjälpa min Per Olof att komma in i landstinget?

Jaså, DET var meningen med middagen? Hon är knipslug, hon Carolina.

Han vet att han är mycket knipslugare, Lars Larsson.

Blir Per Olof uppställd som kandidat i hans parti, då blir han vald.

Tja, det blir han väl.

Men affär är affär. Vad får jag i stället?

Nå, vad får jag?

En svärson.

Nå?

Nåja, den dag Per Olof förlovar sig med min Märta–

–ska jag ställa upp honom som kandidat till landstinget.

Då kan ni ställa opp honom med ens, för nu BLIR de förlovade.

Stopp! Hemligt förlovade tills valet är över.

Annars blir väljarna misstrogna.

Nämen så roligt! Så roligt...

...att ni är förlovade! För det är ni nu. Lilla Märta!

–Jag skulle bara sysselsätta henne! –Och det har du gjort storartat.

I övermorgon ska du till Stockholm så du får lära dig lite politik.

Sen ska du få ett rekommendationsbrev av mig till partivännerna.

Lars Larsson skriver här att ni tänker slå er på politiken.

Ja, det är ju också en födkrok...

Lars Larsson är en gammal räv...vän, med åsikter som är ganska olika mina.

Men hur kan redaktör Nordenson då vara god vän med honom?

Politiker är som skådespelare.

De hatar varandra bara när de går i samma rollfack.

Är inte det här en skådespelerska?

Nej, men en berömd konstnärinna, skulptrisen Tora Didiiken.

Det har varit min hustru.

Ni förvånas över den moral–

–som tillåter oss samojeder att vara god vän med våra före detta.

Men varför går ni inte till partiets ordförande, statsrådet Ström?

Jag ska ringa opp honom. Han är känd för sin OVANLIGA älskvärdhet.

Vad vill ni egentligen? Å, jag vet, ni är ni...

Högst besynnerligt.

Larsson vill ställa upp er som kandidat till landstinget.

Mycket...mycket underligt.

Vi har inte råd att förlora en enda plats på ett sånt experiment.

Men på Larssons rekommendation–

–kan jag skicka opp er till en intresserad medlem av partiet...

...advokat Gregorsson.

Förlåt, är inte det här skulptrisen Tora Didiiken? Hon är mycket...

Innan ni yttrar något ofördelaktigt om henne vill jag upplysa om...

–...att jag varit gift med henne. –Ni också?!

Beträffande ni-reformen hänvisar jag till regeringens broschyr i ämnet!

Begriper NI?!

Ja, politiken har sina sidor... Var så god.

Jag glömmer vilket parti jag tillhör.

Men partiets vaktmästare påminner mig om det.

Att ge politiska råd är inte lätt.

Själv gick jag till den fårskock som såg störst ut och smög fram i täten.

Där tycks jag fortfarande befinna mig. Sånt kallas statskonst.

–Ser ni på Tora Didiikens porträtt? –Har ni också varit gift med henne?

Nej, men jag brukar skilja henne. Hon är en god kund och en god vän.

Stirra inte för mycket. Nästa etapp är att ni ber om hennes adress.

Men hon är en s.k. berömdhet med hemligt telefonnummer.

Stjärnorna begär man inte. Möjligen ger hon er en autograf...

Var så god!

Tack.

–Bor det nån fru Didiiken här? –Jag ska visa dig.

Han ser fånig ut...

Hopplöst fånig!

Vad gör du?

Är du tokig?!

Huvudet var inte bra. Torvans genius har ett annat huvud.

Jag skulle ju trolla fram en sorts åkerbrukets ande.

Nej, jag söker ett ansikte... Jag vet precis hur han ska se ut.

Han ska se ut som en karg osådd åker i ansiktet.

Frun! De är här från garaget för att byta fruns gamla bil.

Vem har sagt att jag ska byta bil?

Hör nu, säg dem nere på garaget att...

Nämen titta!

Där är han ju!

Precis så ska han se ut. Kom!

–Men den gamla bilen, då? –Den ska skjutas som en trogen hund.

Men Tora, vad är nu det här?

Just precis vad jag har sökt efter.

–Ni får tre kronor i timmen. –Tre?

–Fyra får ni bara om ni klär av er. –Va?!

Ta av rocken till att börja med.

Och så tar vi västen.

Och så lossar vi på kragen, förstås.

Och så tar vi...

Nej, vad är meningen med det här?

Ni ska sitta modell. Begriper ni inte det?

Stilla nu, så börjar vi genast.

–Nu får du lämna mig ensam med honom. –För all del...

–Adjö med dig. –Adjö.

Sitta modell, sa hon ja.

Så där ja!

Äntligen ensamma.

–Vad sa ni? –Jag sa bara...äntligen ensamma.

–Ut! –Jag sa ju bara att vi var ensamma.

–Jaha, men ni menade något annat! –Nej, jag menade ingenting...

Vore ni inte torvans genius hade jag kört er på porten.

Lek med den här medan jag arbetar.

–Ni tittar på mitt ärr. –Jag ser inget ärr.

–Det var en kula. Den bara snuddade. –Kula?

Det var en kvinna...

Hon ville nämligen döda mig och sig själv...

Ja, man har ju upplevt en del...

Bluff! Alltihop!

Det brukar alltid lyckas annars.

Kom!

Titta, nu står pojkens namn på alla knutar i hela Broköping.

Ja, han står på alla knutar, och jag har hållit mitt löfte.

Men min Märta har inte fått ett brev från er Per Olof på sex veckor.

Han är överhopad av arbete. Han kan väl inte sitta och tråna efter Märta.

Nej, bara han inte trånar efter något annat... Morrn.

–Jag är färdig! –Ja, men jag är inte färdig.

Jag sa att jag inte är färdig.

–Han är ju inte alls lik mig. –Nej, ert ärr tog jag inte med.

Men kulan snuddade ju bara...

Vad ska ni göra med mitt huvud?

Ja... Alltid kan det duga på ett monument till Broköping.

Va? Vad säger ni? Broköping! Är ni med i den tävlingen?!

–Jag är själv från Broköping. –Då träffas vi där om jag vinner.

Om ni vinner? Det kan ni vara säker på. Det ska jag ordna.

Jag tror på er fullt och fast. Ni får första pris. Adjö så länge.

Ni ska väl ha era tre kronor i timmen?

Tror ni jag vill ta emot några pengar av er?! Ånej... Men vi ses igen.

Han var nog mera torva än genius.

Här är förslagen. Det där är ingenting, inte det heller.

Nej, det är bara de här två som skulle kunna komma i fråga.

Vi är inte riktigt fulltaliga...

Ursäkta! Jag kommer i stället för min mor, fru Carolina Berg.

Här är fullmakt.

Det finns bara två förslag som kan ifrågakomma.

Det där, betecknat "Plöjaren", och detta, "Torvans genius".

"Torvans genius" har en bestickande monumentalitet. Jag ger den min röst.

"Plöjaren" kan betecknas som ett vederhäftigt arbete.

Vederhäftighet sätter vi stort värde på i Broköping.

Inte kan man bruka jorden i den där ställningen.

Jag ger "Plöjaren" min röst.

Han tränger sig fram som ordförande! Vi röstar väl emot honom?

Nja, min son ska delta i en tävlan om konstnärliga badkar–

–där Sköldvall är ordförande i juryn. Ja, du förstår...

–Ja, vad säger du? –Jag säger pil eller gubbe.

Nå, kära kollegor, hur röstar ni?

Jag ansluter mig helt och hållet till professor Sköldvalls mening.

"Plöjaren."

"Plöjaren."

Jaha, herr Berg, er röst kommer att bli den utslagsgivande.

–Vill ni låna min tvåkrona? –Per Olof, hur skulle mamma rösta?

Det ena är ju bara en ful bonde!

Det andra är ju en vacker karl... Jag menar, ett storartat konstverk.

Jag röstar på "Torvans genius".

"Torvans genius" har fått majoritet.

Herr Berg, det tillkommer er att bryta namnsedeln.

Första pris – Tora Didiiken.

Polly...

–Våren är här. –Ja, hela den fåniga våren.

Jag är utarbetad.

I tre långa månader har jag tjänat konsten, och nu...

...ger du konsten fanken.

...vill jag leva.

–Polly, hur går du våren till mötes? –Jag? Med en ny roll.

Inte ett enda utbrott.

Men det blir ett... på kansliet med direktörn.

Vad handlar pjäsen om?

Om en hustru som upptäcker att hon är kär i sin egen man.

–Slutar pjäsen olyckligt? –Nej, Hollywood skulle rodna av skam.

/BILTUTA/

Polly, får jag be dig gå, är du snäll...

–Gunnar kommer. –Ja, jag går väl då. Skada...

Jag hade velat se hur äkta makar som är förälskade över bägge öronen–

–bär sig åt när de inte sett varann på tre månader.

Det nya hattmodet tillåter inte förälskelse upp över bägge öronen.

Jaha, då glider man väl ur handlingen igen. Adjö.

–Du har lärt dig småle, tror jag. –Jag har lärt mig skulptera.

Äntligen... Jag tror att jag gjort något riktigt bra.

Vännen min, vad jag är glad.

Jag ville inte tala om det förrän det var klart–

–men jag har deltagit i tävlingen om monumentet i Broköping.

–Oh...! –Ja...

I sista stund fick jag det färdigt. Ja, jag tror jag löst problemet.

De måste ge mig första pris.

Ja...de måste ge dig första pris.

Varför tittar du på mig så?

Du...har blivit så solbränd, vännen min.

Du är blek... men vackrare än någonsin.

Vad har du gjort hela tiden när jag varit borta?

–Väntat... –Och arbetat förstås?

Låt oss inte tala om mitt arbete.

Säg hellre en gång till att jag är vacker.

Vacker...

Jag struntar i konst...! Konst medför bara förargelse.

Jag vill ha DIN kärlek. Gunnar...

Vad är det där?

Förbannat! Du har också tävlat!

Du visste att jag tävlade och ville besegra mig. Bakom min rygg!

Det är ju du själv som i hemlighet har gjort ett tävlingsförslag.

Tyst! Det här är verkligen kampen av i dag mellan man och kvinna!

Kvinnorna vill inte nöja sig med att vara kvinnor längre!

Jo, det vill kvinnorna visst.

Lugna dig, så ska jag tala om allt.

–Jag gjorde ett tävlingsförslag... –Nå?

Men jag lämnade aldrig in det...

...för jag tyckte inte att det var bra.

Det var inte tillräckligt bra.

Är det riktigt säkert?

Alltsammans är så gränslöst oviktigt.

Viktigt är bara en enda sak...

Vad då?

Att du älskar mig.

Det gör jag, Tora.

Och nu ska vi ha en lång härlig kväll tillsammans.

Det ska vi, Tora.

Kärlek är ett barn av verklighet och drömmar

Lyckan är ett flarn på livets vilda strömmar

styrd av Amors hand

och jämt på väg mot annan strand

Tora, har tidningen kommit?

Nej, jag har inte sett till den.

–Nå, vad ska vi göra i dag? –Vi far ut på landet och äter middag!

–Sen går vi på teatern. –Nej, vi ska vara ute hela dagen!

Ja, det där kan vi tala om sen. Nu dricker vi te så länge...

/DÖRRKLOCKAN/

–Stopp! Är du nervös? –Nej, jag är inte nervös...

God morgon! Har den äran att gratulera!

Vet ni inte att Broköpingstävlingen är avgjord?

Första pris har hamnat här i huset. Får jag gratulera dig, kära Gunnar.

Ja, din hustru har vunnit med sitt charmanta förslag.

Tora, en sådan härlig press du alltid har!

Nej, nu ska jag inte längre störa skulptörerna. Gläd er nu gemensamt.

Adjö!

–Gratulerar! –Tack.

Du tävlade i alla fall! Du ljög alltså!

Varför ljög du?!

Kvinnorna skulle ju förbli kvinnor...

Du har inte förblivit kvinna! Du är skulptör!

Och två skulptörer kan inte bo under samma tak. Det går inte längre!

Vi måste skiljas! Adjö.

Gunnar...

Skiljas? Nej, nu tycker jag du är bra småaktig, Gunnar.

Jag tycker själv att jag är småaktig.

Men jag var så säker på att vinna. Och så blir jag slagen av min hustru.

Jag har tappat tron på mig själv. Den återfår jag inte förrän jag blir fri.

Eller vinner en framgång, min gosse.

Framgång? Jag vinner inga framgångar.

Ja, då får man väl återgå till sitt smutsiga yrke – att skilja folk.

–Hallå? –Är det du, Tora?

Är det du, John? God dag.

Jag har den äran att gratulera till första pris.

Tack, men kan du inte byta ut dina gratulationer mot en vårmiddag?

Jag behöver vin och ömhet.

Och jag är så nere så du kan ge mig den billigaste champagnen.

Tack, kära Tora, men jag kan inte. Jag är upptagen av en massa svepskäl.

Jag såg dig med ett av dem på operan.

Du blir äldre och äldre, men dina svepskäl blir yngre och yngre. Adjö.

Nej, direktör Melin är borta på...på...

...Cellofanbolaget.

–...på sammanträde i Cellofanbolaget. –Ja, cellofan är ju genomskinligt!

Kära Tora, tyvärr måste jag äta middag med min...moster.

Kan man inte begära mer fantasi av en statsman? Låt mig få tala med henne.

Ja, för all del. – Moster, det är en dam som vill tala med moster.

–Hallå? –Är detta statsrådets moster?

Ja, det är det. Med vem har jag den äran?

Från föreningen Vaksamhet. Vi vill varna moster för statsrådet Ström.

–Moster är inte hans första offer. –Vad?! Vad säger ni?!

Vad var det för en oförskämd människa?!

Det var nog felaktigt nummer. – Ett oförskämt nummer...

Ja, de äkta männen är sig lika. Efter skilsmässan existerar man inte.

/TELEFONSIGNAL/ Jo, man existerar tydligen ändå.

–Hallå? –Är det du, Tora...

Är det du, Hjalmar...

Nej, inte så omständligt... Jag vet, Gunnar vill skiljas.

Ja, men vore det inte trevligt–

–om det kunde ordnas under former som anstår fördomsfria människor?

–Javisst, föreslå något. –Hur skulle det vara med en lunch?

–En skilsmässolunch? –Ja.

Där det kan ordnas i lugn och ro...

För att göra det lättare för Gunnar att skiljas kan du laga maten själv.

Tack... Ja, jag ska tänka efter vilken dag som passar mig.

På torsdag är det borddukningstävlan, fredag nativitetsdiskussion...

–Lördag... Lördag passar utmärkt. –Lördag, alltså.

Då får man äta vårmiddag ensam, då. Alla andra middagar också...

–Varför det? –Vem är ni?

Per Olof Berg, son till Carolina Berg – hon med monumentet.

Jag har den äran att överlämna priset och välkomna er till Broköping.

Min modell?! Förklädd till gentleman. Och med mustascher...

–Den gången lurade jag er allt. –Ni är en bedragare.

Vad jag saknar dagarna i er ateljé. Det var så spännande!

När ni var missnöjd darrade jag, men när ni smålog blev jag lycklig.

–Våren kommer med blommor och guld. –Och med mig.

Blommorna ska i vatten och pengarna till banken. Men vad gör jag med er?

Har inte torvans genius gjort sig förtjänt av uppmuntran?

Nej...

–Jo, ni kan få äta middag med mig. –Tänk att gå ut med en berömd dam...

Jag är inte så känd ännu, men om ett par dagar blir jag landstingsman.

Jag är född med segerhuva. Rätt vad det är åker man väl in i riksdagen.

Och vad är det egentligen som hindrar att Per Olof Berg blir statsråd?

Var så god, herr Sund.

–Vart far vi nu? –Det får vi se. Fråga inte så mycket.

–Är damen ute och tar körkort? –Det här var väl inte mitt fel!

Nämen, vi känner bestämt varann! Ni stod ju modell hos Tora Didiiken.

Har damen råkat ut för en hjärnskakning?

Åja, det är inte alla som har nånting att skaka.

–Tora! Vad gör du här? –Spelar lycklig pristagarinna.

–Per Olof, varför ska du köra på oss? –Sund?!

–Jag är här i Riksteaters-ärenden. –Jag gör också ärenden för Broköping.

–Din kavaljer är i grönaste laget. –Han är pamp i Broköping. Din då?

Han är pamp i Riksteatern.

Man måste hålla sig väl med dem som har makten, hur de än ser ut.

Nu måste jag få veta: Vem är den där fräcka karln?

Han är son till den rika Carolina Berg. Har det fint förspänt.

–När kan jag få se på min modell? –I morgon. Den står på torget.

Karln har ju stått modell till Broköpingsmonumentet. Se själv.

–Han har ju inte en tråd på kroppen. –Det blir en syn för Broköpingsborna.

Men inga ord efter mig...

–Jag ser någonting! –Undan med dig!

Där är han – Per Olof!

–Spritt naken, fru Sund. –Min man fick veta det i Stockholm.

Fröken Anderström! Kom!

–Titta – Per Olof! –Så han ser ut!

Tänka sig att det där är utfört av ett fruntimmer!

Det gäller Per Olof Berg!

–Vad har han? –Ett förhållande.

–Nilsson, vad tusan gör du? –Skandal!

Han har råkat ut för en riktig vamp!

–Och han ska bli landstingsman...? –Undrar vad Lars Larsson ska säga.

–Honom har de ställt opp på torget! –Undrar vad Carolina Berg ska säga.

Vad fanken skulle jag sätta upp något monument för?!

Lisa! Hammare och spik!

God morgon.

Ställ stegen där.

Ge mig hammarn.

Fru Berg, Broköpings Allehanda är mycket nyfiken på gåtans lösning.

Tidningen brukar sätta rubriker utan att ha löst gåtor! Skriv opp det!

Det är JAG som bestämmer när monumentet ska avtäckas.

Stopp! Nu ska jag be att få titta.

Var så god och bulta vidare...

Märta har i dag fått brev ifrån honom där inne.

–Han har slagit opp förlovningen. –Ja, jag vet det.

–Ni har lurat mig. –Det ser så ut.

Vi var överens, men bryter ni ert ord så bryter jag mitt.

Jag utlyser ett extra valmöte och ställer opp en annan kandidat!

För ser hon, Carolina...

Landstinget är ingen nakenbadarförening. Go'morrn.

"Extra valmöte, med anledning av morgondagens landstingsmannaval."

"Ändring av kandidatlistan. Anförande av Lars Larsson."

Raska på med tryckningen! 200 exemplar, ja.

–Pappa, du får inte störta Per Olof! –Får och får...

Titta själv där.

–Jaha, där står alltså mitt verk. –Och där är min valaffisch.

Där ser du själv. Det blir som jag har sagt.

–Mamma blir glad att få träffa er. –Är ni säker på det?

Nu är jag arg! Skulle du, Bengt Olof, tagit emot människan i ditt hus?

Man kan inte låta henne stå där inne i evighet!

Får väl visa att man har folkvett...

–Jag är nervös. – Mamma! –God dag, min pojke...

God dag! Det här är Tora Didiiken. Hon är så vacker och intelligent!

Hon har gjort mig till något som jag...inte var när jag for hemifrån.

Ja, det tar 25 år för en mor att göra sin pojke till en förståndig karl–

–och 25 minuter för en annan kvinna att göra honom till idiot.

Ni missförstår nog anledningen till mitt besök.

Jag kom för att tacka för priset och lära känna atmosfären runt mitt verk.

Det ni kallar atmosfären kallar Broköping skandal.

–Hur går det med mitt val? –Åt skogen! Titta själv på torget.

–Extra valmöte? Varför då? –Fråga Larsson.

Raka sen av dig mustascherna.

Varför kan inte Per Olof bli vald till landstingsman?

Varför?! Ni kan väl inte begära att pojken ska stå naken på torget!

Om han också har gjort det hemma i er ateljé...!

Nej, men snälla fru Berg! Detta är ju gränslöst roligt.

Nej, det är varken roligt eller konstnärligt–

–att hedra min präktiga gubbe på det sättet!

Lite takt kunde man väl begära för 25 000 kronor?

Lilla fru Berg, hör nu på mig. Alltsammans är ett missförstånd!

Er nakne Per Olof är...

...en idiot som tror att han duger någonting till utan att framsparkas!

Men nu ska dina valmän få se dig lika naken–

–som på det fåniga monumentet!

–Det är hela historien. –Det förändrar ju saken!

Men inte monumentet... Och Per Olofs förlovning är och förblir uppslagen.

Kära fru Didiiken, ni är mycket vacker och antagligen mycket begåvad–

–men här i Broköping passar ni inte, lika lite som ert monument.

Jag har aldrig drömt om att passa i Broköping.

–Varför fick monumentet första pris? –Per Olof röstade ju på ert förslag.

Var det inte ni som röstade?!

Jag? Nej, olyckligtvis inte.

Per Olof ville ha min fullmakt, och den fick han–

–och så stod det två mot två i juryn och då avgjorde Per Olof saken.

På det sättet...

Fru Berg, om ni hade röstat, vilket förslag hade då fått första pris?

Det ska jag visa er. Det förslag jag hade gillat står i vagnslidret.

Kom med, lilla vän.

Skada, skada...

Det där är en byst som jag tycker om.

Ja, den är bra gjord.

Och den skulle min man ha tyckt om.

Fru Berg, er son har avsiktligt gynnat mig. Sånt kallas bedrägeri.

–Ni skulle röstat på den där. –Ja.

Nå, då ska den ha första pris.

Gunnar Grahn – så heter pristagaren.

Hans verk ska stå på Stora torget, inte mitt. Kom så går vi.

–Fru Berg, när börjar valmötet? –Om ett par timmar. Hur så?

Ska inte vi båda hjälpa Per Olof? Vi behöver ju bara gårdens drängar.

Javisst! Men då börjar vi genast.

Härmed förklarar jag det av parti- styrelsen utlysta extra mötet för...

...öppnat.

Saker hava inträffat i vår goda stad–

–som göra att alla våra tankar är riktade mot...

...Stora torget.

–Och så tar vi bort figuren! –O ja!

Jag måste utan omsvep förklara att den förut uppställda kandidaten–

–icke visat sig vara värdig vårt förtroende.

Jag är inte oförstående för konst- byster eller obekant med klassikerna.

Men vad som gick för sig i det gamla Rom passar inte i Broköping.

–Får jag... –Vad då?

...ta er i famn!

Ni är ju inte någon konstnärinna!

Jag menar...ni är en vanlig hygglig människa.

Skynda er till valmötet och Per Olof. Om vi inte kan göra honom till man...

...så kan vi alltid göra honom till landstingsman.

Det är verkligen inte lämpligt att en landstingsman ifrån vår bygd–

–så fri ifrån alla nakenkulturer–

–låter avbilda sig på ett sätt som kan tålas hos grekiska vältalare–

–eller hetärer...

...och dylikt. Med all respekt för köpingens mest aktade namn...

Vi är inte skyldiga–

–att låta ett visst kjolregemente dominera vårt samhälle.

Därför föreslår jag att vi uppställer folkskollärare Sund i stället.

Sakta i backarna.

Inte för att jag vet vad han menade med hetärer–

–men inte finns det några på Broköpings Platsbyrå.

Lika lite som det finns några vältalare i landstinget...

/SKRATT/

Men att håna en hederlig kvinna för att hon går klädd i kjolar–

–och utsprida att hennes son står som nakenbyst utan byxor–

–det tycker jag är oförskämt. Om nu förståndet sitter i byxorna–

–begriper jag varför Lars Larsson alltid har varit nött där bak.

Han måtte ha gnidit geniknölarna–

–för att kunna skandalisera en hederlig och aktad familj.

Kvinnor i Broköping, jag vädjar till er...

Är inte denna nakna staty en skandal?

Män i Broköping, jag vädjar till er!

Skulle en mor ställa sin son naken på en offentlig plats?

–Tror någon det om Carolina Berg? –Det lär visa sig vid avtäckningen.

Där lär det visa sig att skvallret går fortare i byxor än i kjolar.

–Jag föreslår... –Här är det jag som föreslår!

Och eftersom det är jag som ska bestämma när det där fördömda...

...förträffliga monumentet ska avtäckas–

–så föreslår jag att ni alla följer med mig ut på torget–

–där monumentet redan ÄR avtäckt.

–Vad är det där? –Larsson har lurat oss.

Lars Larsson, skandal! Det finns ingen naken Per Olof där ute!

Där står bara en bonde med sin plog – påklädd.

Pristagarens byst såg inte sån ut.

Det händer väl aldrig att pristagaren får sitt verk utfört...!

Jag tog en annan som jag tyckte om.

Vi får inte vara orättvisa mot fru Berg och hennes son.

Instämmer!

Hör nu, jag undrar om inte Per Olof blir landstingsman i alla fall.

–En sån ärans väderflöjel. –Nej, han är politiker precis som du.

Tror du verkligen det? Märta, den som tror på mig håller jag mig till.

Det är den bästa politiken.

–Märta, vi börjar om ifrån början... –O ja!

Konst...

Kärlek...

Lilla gojan... Nu är du och jag ensamma igen.

Vad livet dock är meningslöst om det ej levs för en ann'

En kvinna offrar gärna all sin sinnesfrid för en man

Hon vet att det att leva är giva, ej taga

Mitt varma hjärta har jag lagt ned för din fot

Jag för dig var blott en spegel

där du fick se din egen bild

Den glöd du kände var den som brände i mitt bröst

Din del av åren var alltid våren, min blott höst

Du en dag kanhända sitter

som jag

så sorgsen och så bitter

När minst du anar de'

ska du i spegeln se

ej mer dig själv

men henne du älskar

–Tora! Mitt älsklingsvin! –Mitt också!

Även jag har satt värde på Lieb-frau-milch!

Skilsmässoparet! Jag är glad att inte svenskarna har anammat indiernas sed–

–att bränna frånskilda fruar. Annars hade advokater varit ett proletariat–

–som varit nödsakat att tigga barmhärtigt folk om att skilja sig.

Men skilsmässan är dessbättre en institution–

–som är instiftad i den blåaste av alla himlar – den sjunde.

Och det är bara logiskt att den firas med samma festivitas som bröllopet.

Och mitt kära skilsmässopar, jag är rörd över att se–

–hur omsorgsfullt ni lyckats glömma de löften ni givit varandra.

Ni har, som de moderna människor ni är, befriat er från alla löften.

Ni har bara älskat er själva och er framgång.

Jag tar dessa herrar brudnäbbar till vittne på...

Sluta! Det här är ju en avskyvärd lek med känslor.

–Nämen... –Ska värden gå sin väg?

En sådan stillöshet! Den ena parten säger nej.

Hjalmar, den andra också.

Tora, det får gå hur det vill med min konst. Dig kan jag inte förlora.

Förlåt mig om jag har varit avundsjuk på din framgång.

Min framgång... Vet du vem som egentligen är förste pristagaren?

Läs det där.

–Skål för Tora! –Skål för Tora!

Mina herrar...

Herr statsråd, kan vi lugnt se på hur fjärde man får sin rätt?

Då är det ju jag som fått uppdraget!

–Är du ond på mig för det? –Jag?

Jag älskar dig.

Tora!

Det här artar sig att sluta som på bio.

En anständig slutkyss brukar visst vara så där fem sex sekunder.

Sex, sju, åtta...

Textning: SVT Språk & Tillgänglighet Sveriges Television AB