Original subtitles

Min herre, fienden står för vår dörr.

Är ottomanerna så grymma att avbryta vår kärlek?

Och de kommer att betala för det, min älskade.

Kom igen!

Är detta krig nödvändigt?

Kan vi inte alla leva i fred som Gud har för avsikt för oss?

Du är min anledning till att vara, Elisabeta.

Snälla, ta hand om dig själv, min kung, mitt liv.

För jag kan inte överleva utan dig.

Det räcker, min herre. Krig kallar. Segern är din.

Mina män tar dig till Vilmürs slott, till våra kusiner.

Du kommer att vara säker här.

Princeps invictus et iustarum animarum,

nos in proelio defendamus.

Tutela nostra esto a malitia et laqueis diaboli.

I nominerad Patris, et Filli, et Spiritus Sancti.

Amen.

Denna strid kommer att bli blodig, din eminens.

De döda kommer att räknas i tusentals.

Är du säker på att Gud vill detta?

Vårt rike är den sista bastionen mot muslimerna.

- Har du tro på vår Herre? - Det gör jag.

Jag är redo att dö för honom.

Jaga sedan dessa barbarer till den siste mannen.

Jag kommer att kämpa i hans namn, men jag ber honom om en tjänst.

Jag lyssnar, min son.

Jag vill att han ska skona min fru.

Om hon inte överlever, Jag kommer inte att kunna fortsätta.

Allt skulle förlora mening. Livet skulle bli outhärdligt.

Lugna dig, du riskerar hädelse.

Herren gav dig livet. Du måste hedra och tjäna honom.

Men han gav mig kärlek också.

Han kan inte skylla på mig för att inte kunna leva utan det.

Om han tar hennes liv, han kan ta min också.

Jag kommer att be för din begäran.

Nej, be inte. Berätta för honom.

För prinsen!

De är här i skogen.

Vad är din plan, sir?

Låt dem komma.

Gå, prinsessa! Gå!

Sikt!

Rädda dig själv!

Genomborra tunnorna!

Genomborra tunnorna!

Vlad! Vlad, prinsessan!

- Tala. – Det var ett bakhåll.

– Hon lyckades fly. - Vart tog hon vägen?

Vargskogen.

- Nej! - Min prins...

Nej!

Elisabeta...

Min fru är död.

Vi har bett för henne sedan du gick.

Så, är Gud döv?

Eller bad du inte tillräckligt hårt?!

Min prins.

Gud har sina egna skäl, det är inte för oss att ifrågasätta honom.

Kanske hade han ett annat öde för henne.

Hon har inget annat öde! Hon är död!

Och han tillät mig inte ens att säga hejdå till henne.

Jag ber dig, säg till Gud att skicka tillbaka henne till mig.

– Det är omöjligt. - Varför?

Varför?

För det gör inte Gud utföra reinkarnation.

Men han kan väl utföra mirakel?

Kan han inte?!

Om du ber tillräckligt hårt, han kommer att lyssna på dig!

Snälla, berätta för honom.

Berätta för honom!

Hon... hon var en god kristen och en ren själ.

Jag är säker på att Gud kommer att ta hand om henne.

Och hur är det med mig?!

Jag har gjort allt han har bett om!

Min själ är fläckig med våra fienders blod,

som jag har dödat i hans namn.

Jag har inga svar, min prins.

Jag är bara hans ödmjuka budbärare.

Bra. Jag har ett meddelande att jag vill att du ska leverera till honom.

Berätta för din Gud att tills han tar tillbaka min fru till mig,

mitt liv tillhör inte honom längre.

- När kom han? - För ungefär tio minuter sedan.

Ah, okej.

- Var lämnade du honom? - Hm, i kapellet.

– Det verkade mest lämpligt. - Du gjorde rätt.

Låt honom sluta be.

Far?

Ah! Dr. Dumont, antar jag?

Ja.

– Du har ett väldigt vackert kapell. – Ja, det är sant.

Tack för att du gjorde den här resan, far.

Det måste ha varit länge och jobbig resa.

Utmattande måste jag erkänna.

Det är därför jag tar del av några lätt förfriskning jag hittade här.

- Jag hoppas att du inte har något emot det? - Inte alls.

Du är mest snäll.

Jag är säker på att det smakar mycket bättre än ölet i mitt hemland Bayern.

Jag är ledsen att välkomna dig i sådant ett ohälsosamt sätt,

men jag är rädd sjukhusförvaltningen och stiftet

stödja inte din närvaro här.

Jag är van vid det.

Kyrkan och de vetenskapliga akademierna kommer inte överens så bra.

Det är därför Vatikanen i århundraden har varit en vana

att delegera dess mest känsliga fall... för oss.

Det här fallet är mycket känsligt.

Drottningen av England är själv bekymrad.

Drottningen? Spännande.

Nej, nej, nej.

Det är ceremonin för hundraårsjubileet av franska revolutionen om några dagar.

Det är mycket spänning överallt.

Stäng dörren.

Varför så många kedjor? Rädd att hon ska flyga iväg?

Hon var ganska aggressiv när vi hämtade henne.

Ett riktigt odjur.

Även djur har rätt till lite mänsklighet.

Vad vet vi om henne?

Behaga.

Maria de Montebello, 25, från Bologna, Italien,

förlovad med att gifta sig med Henry William Spencer, konsul här i Paris,

och sonson, genom äktenskap, av drottningen själv.

- Det är därför det här fallet är så känsligt? - Mer än känslig... Känslig.

Något mer jag borde veta?

Från vad jag har fått höra, allt började under bröllopet,

som ägde rum på familjens gods, som Maria protesterade mot en kyrka.

Däremot hade brudgummen bjudit in biskopen av Westminster

att välsigna facket,

och vid åsynen av prästen, bruden greps

med hysteri och sexuell aptit bortom förståelse.

Aptit kan vara ett tecken med mycket god hälsa, kan de inte, doktor?

Jo, visst. Inom gränserna.

- Får jag? - Visst.

Född den 18 mars 1759.

Det måste vara ett skrivfel. Annars skulle det betyda att hon är...

Hundra trettio år gammal, exakt.

Hundra och…

Så du tror att den här kvinnan är det en djävuls varelse?

Det är en förhastad slutsats, doktor.

Mycket ofta, när en situation undkommer vår förståelse,

vi ser i den Djävulens verk.

Tja, det faktum att hon är gammal och allergisk mot Guds representanter

är bara ett symptom, inte en sjukdom.

Det är väldigt viktigt i sådana här fall

att studera, att observera utan fördomar.

Vi måste följa reglerna och lagarna av natur, vetenskap, matematik,

inte de av vidskepelse och kyrkan,

vilket jag måste erkänna kan vara en bagatell dunkel.

Du förstår, doktor, vi måste närma oss det här som en brottsutredning.

Först konstaterar vi faktum.

Därifrån härleder vi motiven,

omständigheterna, platsen.

Kan du hålla det här, snälla?

Och mordvapnet.

Min beställning har studerat detta fenomen i mer än 400 år.

Jag personligen i mer än 30.

Och jag kan säga för protokollet, doktor,

du är den första att ha fångat ett exemplar levande.

- Grattis. - Tack. jag...

- Vad exakt fångade jag? - En vampyr.

Lyssna inte på honom, doktor.

Hjälp mig.

Jag låter dig göra vad du vill.

Le, snälla.

De överdimensionerade hörntänderna kan vara en ledtråd,

men det kan de också vara en naturlig förklaring.

Så vi måste leta någon annanstans.

Nu, denna varelse, som alla andra,

är definitivt vår Herres verk.

Men av någon mystisk anledning,

det verkar som om Gud kan ha andra planer med det.

Tvärtemot vad många tror,

vampyrer anpassar sig mycket bra till ljus i allmänhet.

Men det är direkta strålar de inte kan ta.

Det här är galet. Det är ingen mening.

Återigen, du kanske har rätt.

Detta kan vara bara en annan anomali i naturen.

Så vi måste fortsätta tills vi hittar obestridliga bevis.

Tja, jag tror att vi har alla bevis vi behöver, doktorn, eller hur?

Detta är bortom vetenskap och förståelse.

Det är därför jag är här.

Mitt kära barn,

får jag kalla dig Maria?

Naturligtvis. Du kan ringa mig som du vill, far.

- Jag är helt din. - Maria.

Om du svarar bra på mina frågor, Jag ska ge dig vad du vill ha.

- Du vet mina önskningar. - Jag vet dina behov.

Tillåt mig.

Kom lite närmare, min son.

Vetenskap kräver uppoffringar.

Är du redo att göra en?

- Det antar jag. - Bra pojke.

Vad gör du?

Några droppar blod. Ett magert bidrag till vetenskapen.

Jag ska köpa en linssoppa till dig, du kommer att känna dig som en ny man.

Tack.

Tack.

Maria, visa mig din hals, tack.

Ser du? Hon är inte en första generationens vampyr.

Så du menar att det kan finnas fler av dem?

Utan tvekan.

I 400 år nu, vi har letat efter källan.

- Källan? - Ja.

Min herre.

Vem är han?

Vad heter han?

- Var kan vi hitta honom? - Åh, bry dig inte. Han hittar dig.

- Är han här? I Paris? - Nej.

Mycket snart.

Maria?

- Maria? - Snälla.

Maria.

Vem är han?

Han är en prins.

En prins?

Kommer han för att fira?

Inga.

Han kommer för att hitta sin prinsessa.

Hans prinsessa?

Vem är hon?

Hur ser hon ut?

Mycket vacker.

Mer blod, tack!

Du fick nog.

Mer skulle vara girigt.

Så, vad är din slutsats?

Nu kan vi hitta en prinsessa som ska leda oss till hennes prins.

Lycka till.

Är vi där?

Ta den här vägen. Det är i slutet.

Kan du hjälpa mig med mitt bagage?

Kan inte lämna mina hästar ifred. För många vargar runt omkring.

- Glad att höra det. – Har du ett krucifix med dig?

Nej.

Ta min.

Ha det alltid med dig.

Tack, men... Jag tror inte på Gud.

Be då att Gud tror på dig.

Shoo! Shoo!

Verkligen.

Hej?

Är det någon här?

Åh.

Ursäkta... Jag... Du förvånade mig.

Det är jag som ber om ursäkt för min...

lite min...

dramatisk entré.

Ge mig det här.

Åh. Uh... Jag ber om ursäkt, sir, Jag presenterade mig inte.

Jonathan Harker, advokat.

Du är ganska ung för en advokat.

Ja, jag gick med i Phillips Law Office i Paris tidigare i år.

Åh, grattis.

Tack.

Och... är du?

Vlad den andre.

Prins av Valakiet.

Räkna…

Dracula.

Åh. Ers excellens, Jag ber om ursäkt för min klumpighet,

Jag fick ingen fysisk beskrivning av dig.

Mitt porträtt är inte känt, förutom på dessa väggar.

Åh.

Magnifik.

- Är det en grammofon? - Ja, det är det.

Jag har aldrig sett en förut.

– Jag är väldigt nyfiken på att... - Senare, kanske.

- Låt oss äta. - Bra.

Åh, det här är så bra.

Din aptit är ett nöje att se, ung man.

Allt är så gott, och för att vara ärlig,

Jag höll på att svälta ihjäl.

Det kommer definitivt inte att vara fallet här.

Underhållet av en sådan bostad måste kräva oräkneliga mängder personal.

För många.

Och ändå är jag förbryllad inte ha sett någon?

De är väldigt diskreta.

- Äter du inte? - Senare.

Prova detta.

Snyggt knep.

Fantastisk smak.

Det är ett av recepten Jag tar tillbaka från Indien.

Reser du mycket?

Inte längre, men... en gång i tiden, ja.

Jag besökte alla kontinenter och korsade alla hav.

Åh? Du måste ha så många underbara historier att berätta då?

det gör jag.

Var dina resor för arbete eller nöje?

Jag skötte vissa ärenden, det är sant,

men jag är pensionär nu.

Jag låter min…

associerade resor runt om i världen i min plats.

Och det är min medarbetare, Mr Jenkins, som ordnade mitt besök här.

Och än en gång, låt mig tacka dig för enligt mig ett ögonblick av din tid.

Jag har gott om tid.

Så vad tar dig hit, unge man?

Tja,

bland de många fastigheterna som du äger i Europa,

det finns en särskilt:

ett gammalt kloster i hjärtat av Paris.

Länet, som vi representerar, undrade,

med tanke på det förfallna tillståndet av fastigheten,

om du kanske är intresserad av att sälja?

Ah, jag tror att det är den här.

Nej, inte den här.

Ledsen.

Jag måste erkänna, vägen var ganska kaotiskt att komma hit,

och mina grejer är upp och ner.

Och vad vill de göra med det?

Ett sjukhus, tror jag.

Den stora Parisutställningen kommer snart,

och staden kommer att ta emot miljoner besökare.

Inte den här...

Det ligger nära Saint-Germain-des-Prés, inte så långt från floden la Seine.

Jag ska... Jag ska visa dig.

Är du en troende?

- Förlåt. Vad sa du? - Tror du på Gud?

Inte riktigt. Kusken gav den till mig.

Gammal vidskepelse sitter djupt, antar jag.

Ah! Jag förstår.

Nog snack för ikväll. Låt mig visa dig till ditt rum.

Slottet är välbevakat,

men jag föredrar att du inte lämnar ditt rum under alla omständigheter.

Förlåt mig, men vad exakt är du rädd för?

Såna här gamla slott är fyllda med minnen som kan förfölja dig.

Åh, jag är inte vidskeplig.

Det är synd.

Titta på honom.

Elisabeta...

- God kväll. - Hur kan jag hjälpa dig, far?

Jag skulle vilja prata med Mr Henry William Spencer, tack.

Ja?

Jag ber om ursäkt för att jag stör vid en så sen timme,

men jag blev skickad av en vän, Dr. Dumont vid sjukhuset Hôtel-Dieu.

Gud, sjukhuset där Maria är?

- Verkligen. - Har något hemskt drabbat henne?

Ja. Nej, jag menar... Hon lever, kliniskt sett.

Åh tack gud.

Snälla kom och sätt dig ner.

Berätta allt för mig, far.

Jag är orolig sjuk.

Är hennes hälsa stabil, åtminstone?

Hon äter inte mycket, dricker ganska bra,

ändå är hon sprängfylld av energi.

Det bådar gott. Det...

Det bådar mycket gott, men...

Ändå vet vi mer om det här onda som tär på henne?

Vi gör framsteg, men som ni vet,

vetenskapen är en lång, slingrande väg

att vi bara kan resa steg för små steg.

Du har en väldigt fin plats här.

Ja, den tillhör den engelska kronan.

Ja, kronan har alltid vetat hur man gör bra investeringar.

Vad kan jag göra för dig, far?

Jag skulle vilja besöka hennes rum.

- Får jag fråga vad du letar efter? - Inget speciellt.

Det är bara viktigt att ingen sten lämnas ovänd.

Du är lite som en inspektör på en polisutredning.

Exakt. Förutom att jag försöker lösa fallet före mordet.

Jag lämnar dig till det.

Och om du någonsin behöver hjälp vid alla tillfällen är jag din tjänare.

Tack. Det är väldigt snällt av dig.

Där är du.

Prinsessan Elisabeta.

Du borde inte ha lämnat ditt rum.

Åh, herregud!

Säg inte det namnet.

Han är inte välkommen här.

Är du djävulen?

Gud… Ondska…

Två nästan identiska enheter,

två sinnen som kämpar mot varandra utan att visa sig.

Och vi... Vi är deras leksaker.

Vi är dockor som rör sig endast på deras begäran.

Nej... Nej, nej!

Hjälp!

- Har du för avsikt att döda mig? - Det gör jag.

Men inte direkt.

Det är viktigt att vänta tills blodet fyller huvudet.

Vem är du egentligen?

Jag är bara en stackars själ, fördömd av Gud

och förbannade att gå i dödens skugga för all evighet,

och försörja mig på färskt blod.

Människoblod rekommenderas.

Varför skulle Gud göra något sådant? Han är bara kärlek och barmhärtighet.

Åh, jag trodde att du inte var troende?

Jag är nu.

Du är väldigt rolig.

Tack.

Vad är din sista önskan?

Berätta din historia.

Min historia?

Ja. Behaga.

Jag vill veta allt om dig.

Är detta din sista önskan?

Är att lyssna på en berättelse från en gammal man?

Jag längtar efter.

Du längtar efter...

Det är väldigt roligt.

Låt oss bevilja det då.

Sänk ner honom.

Sänk ner honom!

Livet är inget annat än ett långt, hård väg, min vän.

Döden är ett privilegium som Gud ger dig

och förnekar mig.

Och ändå var jag en av hans mest trogna tjänare.

- Vad hände? - Han tog min fru.

Min prinsessa.

Mitt livs kärlek.

låt mig vara.

Sedan dess har jag levt vidare, väntar på hennes återkomst.

Hur länge exakt?

Fyra hundra år.

Det är ganska långt.

Men hur kan du vara säker på att hon kommer tillbaka?

Ibland kan rena själar reinkarneras,

och min älskade var den renaste av dem alla.

Förlåt mig, men jag antar att du inte vet

när, var eller hur?

Exakt.

Det verkar inte vara en bra affär.

Hade jag vetat tidigare, unge man,

Jag skulle ha anställt dig som min advokat.

Och du har letat efter henne hela den här tiden?

Uppgiften har inte varit lätt.

Dordöden spred sig över hela Europa i århundraden.

Nästan 200 miljoner själar decimerades,

hälften av dem kvinnor.

Detta gjorde min forskning desto svårare

eftersom alla de återstående kvinnorna samlades på heliga platser

där jag inte var välkommen.

Jag var så ensam

att jag började avundas de olyckliga som döden hävdade.

Att leva utan kärlek är den värsta sjukdomen av alla, min vän.

Det är som ett fint, oupphörligt regn

som gradvis tär på dina ben,

förvandlar dig till en formlös svamp, oförmögen att stå upprätt.

Och sedan, efter ett tag,

oavsett hur stark din kärlek är,

du förlorar din tro.

Och ändå säger de det hoppet är livets krydda.

I mitt fall skulle jag föredra att...

hoppet dödar mig.

Men allt detta var till ingen nytta

eftersom Gud nekade mig rätten att dö.

Med tiden försvinner all lust,

till och med önskan att avsluta sitt liv.

Allt du har kvar är...

en luktlös, charmlös melankoli

och hoppet att jag ska hitta henne en dag.

Men jag kunde inte besöka varje slott, hus och by.

Så om jag inte kunde gå till henne,

Jag var tvungen att hitta ett sätt för henne att komma till mig.

Hur?

- Gift? – Titta nu på vem som är dramatisk.

Detta är en doft som jag utvecklat i över ett sekel.

Jag besökte den stora staden Bagdad

känd för sina magiska trädgårdar med tusen och en blommor.

Sedan fortsatte jag min resa till Kanauj, i Indien,

där jag lärde mig att fånga

de känsligaste blommornas själar.

Men det var bara tillbaka i Europa att min forskning blev verklighet.

Först till de färgglada fälten av Grasse, i Frankrike,

där några blommor har berusat sig vår fantasi i århundraden.

Och så, äntligen, i hjärtat av Italien,

i den magnifika staden Florens

som vid den tiden var huvudstaden

av alla parfymer.

Sir, jag tror att det är det här.

Färgen är ganska behaglig.

Åh, strunt i färgen.

Doften är gudomlig, och effekten garanterad.

Vi får se.

Kanske vore det klokare prova det utomhus?

Nej, det här verkar vara den perfekta platsen.

Åh mamma mia.

Denna parfym

var mycket effektiv,

kraftfullare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Jag måste erkänna,

denna period var inte den mest obehagliga.

Verkligen.

Och sedan, efter ett besök varje domstol i Europa,

Jag avslutade min resa med det berömda franska hovet

av Versailles.

Kungen vid den tiden,

en Louis vars nummer jag har glömt.

Denna lilla smörblomma hade den ljusa idén att föra samman

alla hans adelsmän och hans konstnärer av hans rike,

för att hålla ett öga på dem.

Det fanns ingen tvekan i mitt sinne

att om Elisabeta hade återvänt,

hon skulle vara här.

Jag hade aldrig varit så nära att hitta henne.

I mitt hjärta, Jag var lika exalterad som när jag började...

Elisabeta?

Nej, jag är inte "Elisabeta."

Jag heter Isabelle de Touraine. Men jag byter namn om du insisterar.

Men min uppgift verkade omöjlig,

och den här dagen lämnade hoppet mig.

Alla ansträngningar, tid,

och spenderade pengar

serverade bara en värld av utsvävningar och konstigheter,

som inte lämnade någon plats för kärlek.

Nu var det dags för mig att anförtro uppgiften

att hitta min Elisabeta för andra.

Hur många bet du?

Det spelar ingen roll.

För i slutändan, mina medarbetare hade lika otur som jag.

Så jag återvände till min Elisabeta.

Sedan dess har jag sällan lämnat det här slottet, med det förvillade hoppet

att mina lärjungar en dag kommer äntligen att hitta min älskade.

Så du verkar veta vad du pratar om

när det kommer till kärlek.

det gör jag.

Då måste du skona mig, snälla.

Jag har också en älskad, och du kommer att skilja oss åt för alltid.

I vems namn?

Gud?

Nej.

I kärlekens namn.

Är du gift?

Jag friade till henne, precis innan jag gick.

Och hon... accepterade?

Ja, det gjorde hon.

Vi ska gifta oss så fort jag kommer tillbaka.

Det är olyckligt.

Om du dödar mig, hon kommer att dö av sorg, jag vet det.

Hur ser hon ut?

Medaljongen, där, runt min hals.

Inuti är hennes fotografi.

Min prins...

Min älskling...

Elisa... Elisabeta.

Nej, Mina.

Mina?

Den här kvinnan är min, unge man,

men jag ska skona ditt liv för att hitta henne, för mig.

Håll honom fången.

Jag måste packa mina saker, jag måste...

Alla kom ner! Kom ner därifrån!

Fyll denna flaska! Fyll det här!

Mina hästar! Förbered mina hästar!

Jag måste vara ren! Jag måste vara vacker!

Jag behöver blod! Jag behöver blod!

Mycket färskt blod!

Elisabeta...

Jag hittade dig.

Detta är porträttet av kvinnan

vår prins letar efter i din stora stad Paris.

Han har letat efter sin älskade i mer än 400 år.

Vi har följt honom lika länge.

Men upplösningen av hans oändliga väntan är på väg att hända nu,

här i hjärtat av Paris.

Hon är vänsterhänt.

Ja. Bra observation.

Denna bok innehåller alla observationer

min församling har sammanställt genom århundradena.

- Pratar du tyska? - Nej.

Nåväl, låt mig läsa en liten bit för dig.

"Det är troligt att dessa varelser är det hur de är

"som ett resultat av en gudomlig förbannelse."

"Göttlich verflucht" på tyska.

"Om Gud kan ge liv, då kan han följaktligen också ge döden.

"Men han kan vägra i fall av stor kränkning eller hädelse."

Ah.

"Då kommer gärningsmannen att dömas

"att vandra på jorden för alla tider."

Men ännu mer intressant,

"Men Gud kan förlåta gärningsmannen,

"i händelse av sann omvändelse.

"Döden kommer att beviljas, och förbannelsen kommer att upphävas."

Detta betyder, om vi lyckas att förstöra denna demon,

alla som han har bitit kommer att befrias från förbannelsen.

Och, eh... antar att vi klarar oss att hitta den här demonen,

hur tänker du bli av med det?

Det är den lätta delen.

Du driver en insats genom hans hjärta med en hammare och skar av hans huvud.

Underbar.

I en annan bok nämns det att vitlöksklyftor

kommer att få den att fly.

Jag tvivlar på att denna metod är effektiv.

Ännu mer inom mitt räckhåll.

Låt oss inte gå före oss själva. Först måste vi hitta den här kvinnan.

För hon är den enda som kan leda oss till honom.

- Konstigt. - Vad?

- Den unga kvinnan på porträttet. - Ja? Hur är det med henne?

Hon har en slående likhet till den unga kvinnan

du bad mig att fortsätta vänta i nästa rum.

Madame?

Är du Dr. Dumont?

Verkligen. Behöver du hjälp?

Jag är en vän med Maria de Montebello.

Jag lärde mig att hon är under din vård, och jag kom för att fråga om hennes tillstånd.

Naturligtvis.

Till... vem har jag äran?

Mina. Mina Murray.

Jag var på Marias bröllop när... tragedin inträffade.

Kände du henne väl?

Visste?

Nej, nej, nej. Snälla, snälla. Jag ber om ursäkt.

Nej, nej, hon mår väldigt bra. Jag menar, hennes tillstånd är stabilt.

Ledsen.

– Prisad vare Gud. - Ja, mitt barn.

Skulle du ha något emot det om vi ställer några frågor till dig?

Det kan hjälpa henne att återhämta sig.

– Ja, självklart. - Är du släkt?

Nej, inte alls.

Jag är inte härifrån.

Kan du berätta om ditt förhållande? Hennes beteende?

Jag träffade Maria för några dagar sedan

på en tebjudning

som hennes blivande man organiserade.

Henry.

När hon såg mig... hon tog mig under sina vingar.

Hon släppte mig aldrig riktigt.

Titta på henne!

Det var som om hon kunde känna att jag inte riktigt tillhörde.

Hon tog mig in i sitt rum, och vi... vi pratade,

vi skrattade mycket.

Det var så trevligt.

Vad pratade du om?

Hon kunde prata om vad som helst.

Hon var...

Hon var särskilt förtjust i...

... diskuterar kärlek.

Till den grad att det gör mig obekväm.

– Men hon var så exalterad. - Om vad, exakt?

Om allt.

Mina!

Och sedan...

Plötsligt är hon bara...

Hon slet sig isär.

Varför var du på det bröllopet?

Jag... Jag följde med min fästman.

Vem känner alla,

det verkar.

Han kommer från en mycket respekterad familj, antar jag.

- Antar du? - Ja. jag gör inte...

Jag vet inte.

Ta lite vatten, snälla.

Mitt kära barn,

du har framför dig en läkare och en präst,

båda bundna med strängaste sekretess.

Du kan uttrycka dig utan rädsla.

För att säga dig sanningen, det här bröllopet har upprört mig.

Som en dålig föraning.

Min förlovning inträffade så snabbt. jag gör inte...

Jag vet inte om jag...

Om du älskar honom?

Det gör jag såklart. Han är underbar.

Vilken ung kvinna som helst skulle bli glad av en sådan match.

Men du är inte vilken kvinna som helst?

Jag kan inte låta bli att känna att jag...

Som om jag…

Som om...?

Som om jag inte hör hemma i den här tiden.

Jag ber om ursäkt.

Du måste tro att jag är otroligt naiv, och...

Jag tråkar ut dig med mina problem, jag...

Absolut inte, tvärtom.

Kan du skriva ner din adress, tack?

Naturligtvis.

Jag bor på ett pensionat tills Jonathan kommer tillbaka.

- Är du vänsterhänt? - Ja.

Jag har ofta fått råd att bli högerhänt.

Ändra inte en sak.

Det är väldigt charmigt.

Tack för ditt besök.

Tack för att du träffade mig.

Nu ska jag gå till sjukhusets kapell och be för henne.

Utmärkt idé, mitt barn.

God dag.

Vad är det, min son?

Jag har inget skydd och har inte ätit på århundraden.

Jag fryser också.

Jag tar honom till kapellet.

Snälla, kom in.

Kom in.

Tack för inbjudan.

Rör dig inte. Jag ska ge dig en varm skål med soppa.

Du är för snäll.

Vem är du?

Greve Dracula till din tjänst.

Tack för soppan, men jag kräver något rikare.

Oroa dig inte.

Du kommer inte att fatta eld.

Dina onda besvärjelser har ingen effekt i Guds hus!

Åh, verkligen?

I Faderns, Sonens namn,

och den onde anden!

Kom, mina systrar.

Se vad Gud har gjort av dig.

Hjärtan av sten i slumrande kroppar,

kvävs under sin egen tjocka fråga.

Låt mig befria dig från detta fängelse.

Kom igen!

Ja!

Ja!

Bemästra!

God afton.

Sjukhuset är stängt.

Jag hittade henne, mästare! Jag hittade henne!

- Du har gjort det väldigt bra. - Tack, tack.

Du förtjänar en belöning.

Kom, kom, min lille pojke...

Kom närmare.

Här är du.

Förlåt för att jag stör dig, far,

men Dr. Dumont behöver att se dig omedelbart.

Ja. Jag kommer.

Om denna patient försvinner

kan förbli en hemlighet mellan oss, åtminstone ett tag?

Du kan lita på mig.

Här.

Allez.

Han förlorade mycket blod. Jag tänkte ge en transfusion.

Jag är säker på att han skulle ha gillat det.

Åh. Ja, naturligtvis, förlåt.

– Han använder en behaglig parfym. – Det märkte jag aldrig.

Hur kunde hon ha rymt med alla kedjorna?

– Det fanns en utomstående medbrottsling. - En man?

Han sågs vandra på sjukhuset.

Finns det en beskrivning?

Trettiotalet. Elegant och rikt klädd.

Blå ögon. Lång och upprätt.

Mina är i fara.

Vi måste varna henne.

Fryser du, mitt barn?

Nej.

Jag har alltid älskat spektaklet av eld.

Väntar du besökare?

Nej. Men jag får se vad det handlar om.

- Ta-da! - Maria?

- Men du är botad? - Det är jag verkligen!

Åh, det är ett mirakel. Jag är så... jag är så lättad.

Oroa dig inte. Ondskan är borta lika snabbt som den kom.

- Låt oss inte prata om det längre. - Men du känner...

I toppform!

Och redo att fira min återkomst i storslagen stil.

Dr. Dumont, släppte han dig?

Jag har så mycket energi idag,

Jag tror inte att han kunde ha stoppat mig.

- Och din fästman? - I Skottland.

Åh, titta vad jag har!

- Sätt på hatten! Vi går tillsammans! - Var?

Tre biljetter på första raden för dagens firande.

Du är välkommen.

- Tre? - Åh, ja, min vän.

Den jag har berättat om är i stan,

och han längtar efter att träffa dig.

Snabbt, byt om.

Gå och byt!

- Bonjour! - Bonjour!

- Vart tar du mig? - På Grand Hotel.

De serverar underbar varm choklad, du måste prova det.

god afton! Hej, Maurice!

Jag vet att min vän är väldigt vacker,

men jag är lite förolämpad.

Förlåt mig.

Din skönhet ger ljus till denna plats

fylld med mörka kostymer och hattar.

Mycket sant.

Fru, det är en ära...

och ett nöje att se dig igen.

Har vi träffats förut?

I en dröm kanske.

Jag har den konstiga känslan att vi har känt varandra

under lång tid.

Det är väldigt romantiskt.

Fruktansvärt.

Ursäkta mig.

Jag verkar ha tappat förståndet och mitt sätt.

Vlad den andre, prins av Valakiet.

Greve Dracula.

Det är ett nöje att träffa dig.

Maria.

Du lovade mig varm choklad.

Ja, men först vi ska ha lite kul.

Ledsen!

- Åh, förlåt! - Kan jag se den igen?

Åh, titta på det här!

Un, deux, trois.

Åh, låt oss gå.

Bravo, bravo!

Okej, låt gå!

Åh, titta på det!

Jag vill se utställningen.

Kyckling dam!

Herregud, det är så vackert! Titta på det.

Den gamla damen med skägget!

Hejdå!

Vacker! Titta på det.

- Mina! Komma! Komma! - Mina, Mina!

Du förstår. Mina? Det är vackert.

Mina damer och herrar, lite tyst, tack.

Jag ska mata odjuret!

Åh, hon är vacker.

Litet djur...

Åh, det här är läskigt, Mina!

– Nej, nej, nej! - Ja, låt oss gå!

Maria?

Hitåt.

Den tjejen vill skjuta!

Bravo, Mina!

Hallå, hej, monsieur!

Allaz!

Allaz!

Jag tog mig friheten att få libations förberedda,

medan vi väntar på kvällens show.

Excellent!

Maria, det är inte riktigt rätt att besöka rummet för en man som vi precis har träffat?

Oroa dig inte, jag släpper inte din arm.

Ta-da!

- Vad tycker du? – Det är underbart.

Jag vet inte om dig, men jag svälter!

Jag är utmattad.

Okej, okej.

Åh, du sitter här, prinsessa,

och jag ska ge dig en varm choklad.

Tack för att du tackade ja till min inbjudan.

Din lägenhet är lämplig för en kung.

Jag är bara en prins.

- Förlåt. – Bor du i Paris?

Nej, längre norrut. På landet, där livet är lugnare.

- Gillar du tystnaden? - Inte alls.

Jag älskar naturen.

Fåglar, träd,

och vinden som får dem att sjunga.

Får jag fråga, var bor du?

Mitt familjehem är ett gammalt slott,

vid foten av Karpaterna,

i Rumänien.

Där känner jag bara vinter och ensamhet.

Jag älskar vintern.

Med sina kärva landskap.

Men mina föräldrar drömmer om Andalusien.

Kanske minnet av ett annat, äldre liv.

Det antar jag.

Får jag visa dig något?

Ja.

Det är vackert. vad är det?

Det är en speldosa.

Många tror att det var uppfunnit på 1700-talet av schweizarna.

Men jag hittade den här vid ett köpmansbord i Konstantinopel.

Det är från 1400-talet.

Anmärkningsvärd.

Jag gav den till min fru i present.

Är du gift?

Som är änka.

- Förlåt mig. - Du är förlåten.

– Och det fungerar fortfarande? – Självklart.

Känner du till den här melodin?

Det verkar så bekant.

Men jag spårar mitt minne.

Jag vet inte var eller när...

Fortsätt söka.

I ditt hjärta, i din hud,

i din själ...

Känner du mig, Elisabeta?

Vilken typ av besvärjelse använder du mig?

Inga, Mina.

Jag förföljs bara av minnet av min fru,

min enda kärlek,

och du liknar henne så mycket att det stör mig.

Hon hette Elisabeta

och när hon ville ha mig,

hon brukade spela den här lilla låten som ekade genom slottet.

Det var min signal att springa till henne.

Det här är mycket rörande.

Jag är Mina.

Mina Murray och jag ska gifta oss om några veckor.

Ja, självklart.

Ursäkta att jag stör dig med mina berättelser.

Dessa är gamla smärtor som din närvaro har väckt liv igen.

Och jag ber uppriktigt om ursäkt för detta.

Behaga.

Sir, jag kan inte acceptera detta. Det är alldeles för värdefullt.

En gåva kan aldrig vägras.

Och kanske den här melodin tar tillbaka några minnen.

Mina! Komma!

Det börjar om tio sekunder!

Du måste komma, låt oss gå!

Tre!

- Två! - Två!

- En! - En!

Åh, herregud!

Det är här.

Tack för en underbar kväll.

Det har varit en evighet eftersom jag har känt sådana...

…lycka.

Har ordet blivit främmande för dig?

Min fru tog den med sig.

God natt då.

God natt.

Jonathan?

- Jonathan... Vad har hänt dig? - Jag trodde att jag aldrig skulle se dig igen.

Snälla, det är bättre att han vilar. Han är sliten.

Vad har hänt med honom?

Mina? Vet du vart han tog vägen?

Nej. Inte precis.

Till ett slott där han hölls fången,

och från vilken han kunde mirakulöst fly,

med risk för sitt liv.

Och vet du vem som äger det här slottet?

Nej.

Marias mycket goda vän, greve Dracula,

den som har smittat henne och många andra.

Vad? Nej...

Du måste ha fel. Greven…

Greven är charmig, och han...

- Du har träffat honom. - Ja, greven...

Han är en absolut gentleman, han gick till och med mig till min dörr, han är...

Jag förstår inte.

- Hur hittade han dig? - Jag vet inte.

Allt hände så snabbt. Maria kom hit,

och hon sa till mig att du hade släppt henne.

Maria rymde och slog ut tre vakter i processen,

och tömde det mesta av blodet från min kontorist.

Vad? Jag... Jag tror inte det, hon...

Ta plats.

Och lugna dig

för vad jag ska berätta för dig kommer att bli svårt att höra

och ännu mer att förstå.

Den mannen är en hematofag.

Den livnär sig uteslutande på färskt blod.

Mest människoblod.

Han är en vampyr.

Ja. Det är han.

Den biter sina offer, vanligtvis i nacken, och suger deras blod tills de är döda.

Vissa av dem är, typ att säga, skonade, men de blir själva vampyrer.

- Åh, herregud... – Maria är en av dem.

Jag måste försäkra mig att du inte mår lika bra.

Maria... Naturligtvis inte.

Han rörde aldrig eller respekterade mig aldrig, han betedde sig som en perfekt gentleman.

Han använder en parfym för att förföra sina offer,

ett slags elixir som utplånar all vilja och tar bort all hämning.

Så du kanske är under hans förtrollning och vet inte ens det.

- Vad hemskt. - Ja. Verkligen.

Men det är lätt att verifiera.

Får jag se din hals, snälla?

Allt är bra.

Det är ett mirakel, verkligen.

Behaga.

Behaga.

Hitåt.

God kväll, sir. Far.

- Det är okej. - Lätt.

Tyst, tack.

– Vi har gäster som sover. - Ja. Förlåt, förlåt.

- Försiktigt. - Ja.

Vad gör du?! Ta inte ett steg till, annars kommer jag att skrika!

Mina, var inte rädd. Jag menar att du inte skadar dig.

Ja?

Fröken, jag verkar minnas vara helt tydlig

om reglerna i huset,

som inte inkluderar musik efter 20.00, och det är över midnatt.

Snälla förlåt mig, Jag hade inte märkt tiden.

Bra.

Nu, sir, om du är gentlemannen du påstår dig vara,

du lämnar det här rummet omedelbart.

Jag förstår. Min hälsning.

Nej. Inte så!

Gå ut vägen du kom!

Vad gör du?

Vad gör du? Vad gör du?!

Du kan inte hoppa, det är alldeles för högt!

Mina, jag har väntat nästan 400 år att se dig igen.

Så om du vill att jag ska gå så kan jag.

Ja. Nu, lämna!

Nej, jag förbjuder dig att ta livet av dig under mitt fönster!

Så du vill att jag ska dö längre bort?

Ja! Nej.

Ja!

Gå direkt från balkongen!

Du ljög för mig.

Inte ens en gång.

Du använder charm för att förföra mig, som du gör mot alla dina offer.

du har rätt. Det är en parfym.

Men jag använde det aldrig med dig.

Jag har sagt att du dricker blodet av dina offer?

Det är sant, men du är inte mitt offer.

- Du är min älskade. - Tyst!

Min enda sanna kärlek.

Vem är du att prata med mig så?

Jag är förbannad, Mina.

Jag är en död man fördömd av Guds vilja att leva.

Varför skulle Gud göra något sådant?

För att han tog dig från mig,

så jag förbannade honom och övergav honom.

Och i motsats till vad många tror, Jag gillar inte blod.

Även om din har en utsökt smak.

Utan det skulle jag bara vara det en motbjudande gubbe

som du knappast skulle värda dig att titta på.

Allt detta är bara ord.

Charmiga ord menade att lura mig.

Du har rätt, ibland kan ord lura.

Ta mina händer.

Händer ljuger aldrig.

Jag ska berätta sanningen om mig, men också om dig.

Om vem du verkligen är.

De kommer att berätta för dig hur mycket de har njutit

smeker ditt ansikte

och din nacke och dina höfter också...

Kommer du ihåg det senaste du sa till mig?

Du sa, "Ta hand om dig själv, min prins, min kung."

Mitt liv.

För jag kan inte överleva utan dig.

Åh min älskade...

Jag saknade dig så mycket.

Jag saknade dig också.

Jag vill vara med dig för alltid nu.

- Ta mig. - Jag kan inte.

Varför? Ta mig.

Jag vill att du tar mig. Nu!

Du har hela livet framför dig.

Och jag erbjuder bara döden.

Jag vill vara ditt kött

och ditt blod.

Snälla...

Snälla min man.

Snälla...

Dumont?

- Ja. - Den där lukten.

Det är samma sak som på sjukhuset.

Samma parfym.

Han är här.

Åh, herregud.

De är kvar. Men var?

Det finns bara ett ställe.

Det verkar som att Mina är försvunnen.

- Med honom? – Jag är rädd för det.

Den här mannen är Djävulen.

Han måste stoppas så snart som möjligt.

Exakt.

Men tror du att du kommer att kunna att guida oss till hans slott i Rumänien?

Ja.

Far, vi kan inte bara gå sådär, utan några förberedelser, utan någon hjälp.

Jag tror att jag känner någon som kan hjälpa oss.

Ta-da!

Henry William, amore mio!

Så du saknade mig?

Självklart, min älskling! Jag bad för dig varje dag, men...

- Vad hände? Är detta ett mirakel? - Det är det.

Gud hörde dina böner.

Och här är jag, helt frisk

och redo att älska dig för resten av ditt liv.

Henry, jag höll på att bli galen utan dig.

När skrevs du ut från sjukhuset?

- Jag... Jag bad dem att låta mig veta som... - Jag vet, jag vet.

Jag gick för knappt en timme sedan och kom direkt hit.

- Och... är du helt botad? – Självklart.

Trötta mig inte med dina frågor.

- Är du inte glad över att se mig? – Självklart.

Åh, Henry.

Jag saknade dina armar

och dessa vackra händer.

Och dina läppar!

Speciellt din hals.

Maria!

Hur vågar du?!

Jes... Jesus! Vad gjorde du?!

Oroa dig inte, oroa dig inte.

Det finns en förklaring. Vi kan förklara allt.

Åh nej, mitt blod!

Åh... Vad har du gjort? Titta vad du har gjort!

Åh, det är över hela mattan!

Vad har du gjort?!

- Min älskling, gör inte... - Håll käften, Henry!

mamma...

Hjälp mig! Hjälp...

Gör inte... Gör inte...

Nej, nej!

Välkommen hem.

Mina vänner…

Prinsessan Elisabeta har återvänt.

Låt mig prata med dem. Jag dröjer inte länge.

Bemästra.

De är redan på ditt spår och kommer säkert att hitta dig snart.

Jag tror att det är dags för dig att gå.

Tack för din omtanke.

Men vi är äntligen hemma.

Det finns ingen annanstans att vara.

Ta det här.

Jag tror inte att jag kommer att behöva dina tjänster längre.

Gå i frid nu.

- Elisabeta. - Min prins.

Tror du att Gud kommer att förlåta oss för att ni älskar varandra så mycket?

Gud är kärlek.

Han förstår.

Och om han inte gör det kan han dra åt helvete.

De kommer att veta vad det är att väcka en drake.

Stanna här.

Där borta. Det är där han sover i sin kista.

En kista? Det är sista platsen Jag vill sova.

Det kommer vi alla en dag.

Öppna dörren!

Det är han. Han är inne.

Du kommer inte att döda honom på det sättet.

Lämna det till oss, far. Han kommer inte undan den här gången.

Jag sa att jag skulle skona dig. Tvinga mig inte att gå tillbaka på mitt ord.

Så... Du är prästen

som har jagat mitt folk i så många år.

Ja.

Men var säker Jag kom inte för att slåss mot dig.

Inte jag heller. Jag kämpar mot Gud.

Jag är inte intresserad av hans tjänare.

Nej.

Du kämpar inte mot Gud, min son, du slåss själv.

Nej. Nej, nej, jag slogs och jag dödade i hans namn.

Vi lever och vi andas in hans namn.

Varför skulle han vilja ha oss att förstöra hans skapelse?

Man dödar i sitt eget namn, och du gör det igen.

Det är bara väldigt fina ord. Gud skickade dig hit för att döda mig.

Gud sände mig hit för att rädda dig.

Så... Så, Gud vill rädda mig nu?

Efter att han nekat mig rätten att dö i århundraden.

Men detta är inte ett straff, detta är en möjlighet.

Omvänd dig, Dracula, för din frälsning.

Hon är min räddning.

Men du är hennes fördömelse.

Vlad!

Jag behöver lite mer tid.

Öppna dörren!

Elisabeta!

Elisabeta, förbannelsen kommer att försvinna om jag gör det,

du kommer att återfå din frihet.

Men du är min frihet! Du är min frihet, min kärlek.

Dit du går, går jag.

Dracula?

Du tror att du älskar henne,

men du förväntar dig henne att offra sitt liv för dig.

Snälla gå inte.

Snälla gå inte... och stanna här.

Din själ tillhör fortfarande Gud.

Om du verkligen älskar henne, låt henne återvända till livet,

och du återvänder till Gud.

Min älskling.

Dracula!

Inga! Inga!

Öppna dörren!

Öppna dörren, snälla, min älskade!

För fyra hundra år sedan,

Jag bad en präst att Gud bespara min fru.

Det gjorde han inte.

Behaga!

Kan han höra min bön den här gången?

Oavsett om han hör eller inte...

Bara du kan ändra ödet, min son.

Rädda henne, då blir du det i frid för evigt.

Min kärlek…

Snälla, öppna dörren...

Så låt det vara.

Snälla, lämna mig inte, min älskade...

Skynda dig innan jag ändrar mig.

Behaga!

Et ego vos absolvo a peccatis vestris.

I nominerade Patris, et Filli,

och Spiritus Sancti...

Amen.

eld upphör!

Varför gör du det här mot mig, min älskade?

För jag älskar dig.

Jag älskar dig också.

Mina?

- Förtrollningen är bruten. - Utmärkt, utmärkt.

– Allt är bra nu. - Bra.

Tack.

- Auf Wiedersehen. - Ja, ja.