Original subtitles

-Så ringer han dig från ert hotell. -Var hon där?

-Sluta! -Vi blir som våra föräldrar.

Jag blir som mamma, du som din pappa.

Det var honom han älskade, eller hur? Var det därför han sköt sig?

Det är som med prästkragarna: älskar, älskar inte.

-Och du älskar Oh? -Ja.

Här finns en skitfin liten ö. Där har du ett litet hus.

Det finns inget hus.

-Joy, jag älskar dig. -Jag önskar jag kunde säga detsamma.

Du vet inte ett skit om mig och min familj.

Vem hon än är med, så har hon det bättre än med dig.

–Det går inte. Vi måste tillbaka. –Men byggbolaget vet vilken ö det är.

-Jag ordnar att nån tar hand om dig. -Ring mig. När som helst.

Teng, kom.

Nunui!

Jag vet inte vad jag ska göra med dig.

Oh?

Oh?

Men Oh, jag skäms inte längre. Oh?

–God morgon. Kan jag sitta här? –Hej. Javisst.

Vill alla höra upp?

Jag gjorde ett test i en tidning: "Älskar du din man?"

Jag är inte klar.

Det var ett test i "Damernas värld". "Älskar du din man?" hette det.

Det var hundra frågor, och jag fyllde i allihop. Och jag fick 92 procent.

Till 92 procent älskar jag min man.

Jag älskar min man!

Bara fem minuter till.

Jag försökte ligga med en annan också - en tjej.

Men det funkade inte. Jag kunde bara inte. Oh?

Oh?

Oh?

Förlåt, jag bar mig dumt åt. Oh!

För helvete, stanna!

Prata med mig!

Okej, jag pratar med dig. Men kan du lyssna då?

Åk hem till Sverige, Glenn. Eller hitta nån annan. Jag bryr mig inte.

–Jag är inte samma person längre. –Sch!

Det vi hade är borta, precis som allt annat. Du tog allt och kastade bort det.

Jag vill inte vara med om det igen.

Jag har aldrig sett de här sakerna förut.

-I så fall hade jag berättat det. -Varför stack du, då?

Här, det är till dig. Det är en klänning.

Ta den. Jag vill att du ska må bra.

Du lämnar mig ensam. För att jag ska må bra?

Förlåt. Jag...

-Vad har jag gjort? -Du har inte gjort nånting.

Det är bara det att...

Jag är rädd att jag ska göra dig ledsen.

Skulle du det?

Nej.

Det var ju därför jag kom tillbaka.

Det är min pappa.

Anders.

-Har du ätit? -Nej.

Du är alldeles skitig. Gå och tvätta dig, så börjar jag med maten. Okej?

Okej.

Tack.

Det är det företaget hon jobbade med.

-Du kan inte bara gå in. -Nånstans här står det var hon är.

Jag är här nu.

Jag tänker sitta här tills du pratar med mig igen.

Jag kan sitta här i flera dagar.

Som en kamel.

Jag klarar mig i flera veckor utan vatten. Den sitter här - provianten.

Kom, Teng.

Kom. Kom.

De tittar hit.

-De kommer hit. -Leta! Fan.

-Här har Kajsa skrivit. -Jag får se.

-Det är en tomt. Hon köpte en tomt. -Ja.

Hon...

Här står det nåt om adressen. Ser du nåt hus som har sålts till nån Johan?

-Honom har jag träffat. Fan! -Känner du honom?

Jag tar de här. Kom, då!

Jag kan inte hitta min mobil.

-Vad sa du? -Min mobil, den är borta.

Men jag kan ringa till den - om inte batteriet är dött.

Du, kan jag få en handduk? Det finns ingen.

Det finns ingen handduk.

Här.

Har du hört den om kannibalerna som skulle äta en finne?

De lät honom koka i tre timmar. Sen reste han sig och sa:

"Härligt, gubbar. Är det nån som har en handduk?"

Du kan nog sitta där rätt länge.

Jag har inte bråttom.

Hon verkar arg.

–Förstår du vad jag säger? –Ja.

–När jag pratar? –Sluta fråga om jag förstår.

Och det heter "pratar thai".

Nej, "pratar thai".

Skit samma, jag fattar.

Teng?

Det är Ai Nunui. Hon är snäll.

Hon dyker, med lufttuber. Det ska jag också göra när jag blir stor.

-Kom i! -Hon kan inte simma.

-Hur ska du dyka då? -Kom, vi måste gå.

-Glenn. Glenn Andersson. -Gunilla, farmor.

Du, kom. Kom.

-Vad heter du? -Teng, du får säga hej då.

-Teng. -Vi har inte så gott om tid.

Jag blev bara så förvånad att hon fattade min thailändska.

Det blir nåt fel på tonerna. Jag är helt jävla omusikalisk.

–Du förstår ju utan problem! –Va?

Du förstår utan...

Försök inte, du fattar visst vad jag säger!

-Inte på det djupa. -Det är lugnt, jag har henne.

Kolla, hon simmar!

-Har du hittat min mobil? -Nej, tyvärr.

Får jag låna din?

Släpp det där nu. Du har ju ringt flera gånger.

När hon sätter på sin mobil ser hon dina meddelanden.

Kan vi inte hjälpas åt med maten?

-Vill du inte? -Jo, det är bara det att...

-Kan vi inte äta först? -Jag är inte hungrig.

Varför vill du inte ringa?

Lyssna på mig nu.

Din syster kunde välja.

Det var ingen som tvingade henne till nånting.

Hon hade ett val: Hon kunde stanna med dig, eller fortsätta.

Och vad valde hon?

Och han på fotot, din pappa-

-hur många dagar har ni varit tillsammans?

Du har väl nästan varit mer med mig?

Är han snäll? Får han dig att må bra?

-Vet han vilken klänning du gillar? -Sluta.

Jag vill bara att du ska vara med nån som bryr sig om dig.

Det kommer att bli bra. Jag lovar, det kommer att bli bättre.

Vi kan väl i alla fall ringa?

Snälla?

Jag kan ringa till ambassaden eller flyget och se om de är kvar i landet.

-Om du blir ledsen, då? -Jag är redan ledsen.

Så vi kan ringa ändå.

-När vi har ätit. -Lova.

-Jag lovar. -Bra.

Jag förlorade allt. Jag förlorade Oh, jag förlorade barnet. Allt.

Det bara maler i huvudet. Jag är som en strateg, fast i dåtid.

Tänk om jag hade gjort si, eller så. Eller om Oh inte hade sagt nåt.

Eller om jag hade sagt som det var från början.

Då kanske alla tre hade bott här. Då kanske vi hade varit här tillsammans.

Nu får du komma upp. Du är skrynklig som en gammal kärring. - Förlåt.

–Kom. –Bara en liten stund till?

Okej.

Men vad hade du gjort om det hade gått vägen?

Om du lyckats ljuga dig till henne?

-Hur hade du förklarat för de andra? -Det kan man inte säga.

Du sa ju att du var strategisk.

Det hade berott på vad som var bäst för henne.

Om hon hade trivts i minus 30 grader, så hade ni flyttat till Alaska?

Nej.

Det är som med jordgubbarna.

Vi fick ett kort när vi gifte oss.

Det var till en skitful vas, men kortet var rätt fint. Det stod:

"Hon sa: 'Det enda som fattas nu, det är jordgubbar.'"

"Och vips var han tillbaka med jord- gubbar, grädde och hela baletten."

"Han sa: 'Var försiktig nu, för från och med nu går allt i uppfyllelse.'"

-Fint. -Men det var en jäkla ful vas.

När jag var grabb ville alla bli typ racerförare-

-artister eller jedikrigare. Men jag ville bara bli pappa.

-Varför då? -Jag vet inte.

-För att ge ett barn det jag saknat. -Vilket var...?

Jordgubbar.

Jag drömde om den här ön en gång.

Det var jag och Joy och mamma och pappa.

Det var som om det var på riktigt.

Som om ön fanns.

Jag vet att de inte kommer, men du kan väl ringa ändå? Snälla, ring.

–Numret ni har ringt går inte att nå. –Hej. Johan heter jag.

Jag försöker få tag i några vänner. Jag behöver veta om de har åkt hem.

-Vad heter de? -Joy och Anders Hansson.

Joy och Anders Hansson.

Vad säger de?

Okej. Ja, jag förstår.

Okej. Tack så mycket.

Kom.

Så. Så.

-Det är mitt fel. -Nej, det är inte ditt fel.

-Det spelar ingen roll vad du sagt. -Jag var så taskig mot henne.

Kom. Titta på mig.

Ingenting är ditt fel. Du är helt underbar.

Det är fel på dem.

Tänk inte mer på dem. Jag har inte heller nån, och det har gått bra.

Wilda. Du...

Det kommer att bli bra. Jag är ju här, så du är inte ensam.

Teng?

Nej, Teng!

Teng!

Hon simmar!

Hon dyker!

–Ursäkta mig. –Hon simmar.

–Får jag se på er rumsnyckel? –Jag har den inte med mig.

Vi kanske kan gå till receptionen och reda ut det?

–Kan det vänta fem minuter? –Det är bäst att vi gör det genast.

Du har ett ärr där.

–Gjorde det ont? –Inte längre.

Glenn?

-Jag måste gå till receptionen. -Det är lugnt.

Kan du fråga henne om det är okej, bara?

Nunui ska gå till receptionen.

–Vill du stanna hos mig? –Ja.

-Ja, det är okej. -Tack.

Den här vägen.

Hon gillar nudlar, inte ris.

–Det blev mycket varmare. –Jag har kissat.

Hallå? Hallå? Hallå?

Ni måste komma upp ur vattnet. Poolen är bara till för hotellets gäster.

–Kom upp med en gång. –De är gäster.

De är med mig.

–Var är Nunui? –Hon kommer strax.

–När då? –Hon kommer strax.

Kan du köra fortare? – Vilken tid det tar!

Hur är det?

-Det är ingen fara med henne. -Men sluta.

Kommer du ihåg den julen när det var så mycket snö framför ert hus?

Hur vet du det?

Jag var där.

Jag ringde Kajsa innan jul, men du ville inte prata med mig.

-Det är klart jag ville. -Det kvittar nu.

Det var jul, och jag kunde inte sova på flera nätter efter det.

En natt tog jag bilen och rymde hemifrån som en tonåring, som du.

Jag tog bilen och stack i väg till Stockholm mitt i natten.

Jag stannade vid en mack och köpte en massa julklappar till er.

Helt fel grejer. Jag köpte en Britney Spears-box till dig.

Och så kom jag fram. Jag tittade in genom det där stora glaset.

Då såg jag dig. Helt svartklädd var du.

En svartklädd tonåring som dansar med sin lillasyster.

Och Wilda hade såna där...på huvudet. Röda hjärtan.

Med en sån där fjäder.

Ni såg så...

Ni var lyckliga.

-Varför ringde du inte på? -Jag ville inte förstöra.

-Du hade inte förstört nåt. -Jo.

Det var ju så det var.

Sen när jag åkte hem... Hela natten tänkte jag på det:

Att ha en sån syster som du är som en krockkudde för livet.

Att det kommer att gå bra för Wilda.

Försök att sova lite.

Du är snäll.

Jag kan inte sova - inte själv.

God natt.

Johan? Vart ska du?

Kan vi köpa med mat till Nunui?

Hon är säkert hungrig när hon kommer tillbaka. Hon gillar fisk. Fisk och ris.

Nunui?

Nunui? Nunui?

Nunui?

Nunui?

Nunui?

Nunui?

Nunui? Nunui?

Nunui!

Nunui!

Nunui!

Ta det lugnt, du kan ju inte simma.

Glenn!

Släpp henne.

–Hon kan inte simma. –Det är ingen fara.

Nunui?

SNYFTNINGAR

Din pappa och syster är på väg hit.

Det är ditt nu.

Det har det ju alltid varit.

Stort tack för alla dina år här hos oss på svenska konsulatet.

Inför pensionen vill vi överräcka de här gåvorna.

APPLÅDER

Wilda!

Gumman!

Gud, vad jag har saknat dig. Jag skulle aldrig ha lämnat dig.

-Varför lämnade ni mig? -Nej, vi har inte lämnat dig.

-Hur mår du? -Nu mår jag bra.

-Han den där Johan, var är han? -Han är inte kvar.

Titta. Det är vårt hus.

Det är till dig. Där bor jag. - Och det är ditt, Joy.

-Kom. -Jag pallar inte.

Jag pallade inte heller. Kom nu. Följ med.

Hon jobbade så hårt för att hinna klart. Kolla, en jacuzzi också.

Flickröst: Hej.

Hallå?

Är det nån där?

Hallå?

Hej.

Kajsa: Om ni läser det här, så står ni i det som är ert.

Bo kvar, om ni vill det. Eller sälj det.

Men innan ni bestämmer er, stanna kvar ett tag.

Ta ett djupt andetag, borra ner fötterna i sanden.

Ge er pappa en chans, innan ni avfärdar honom som en idiot.

Han menar ju inget illa, och även en idiot kan förändras.

Jag vet att jag inte är rätt person att ge råd och att brev är 1900-tal.

Läkarna säger att jag har haft två stroke och att nästa blir min sista.

Det här får bli mitt sätt att säga det jag vill och kan och behöver.

Är ni beredda? Här kommer det, det enda som är värt att veta:

Kajsas lilla röda.

Lyssna inte på någon, inte ens er mamma.

Bry er inte om vad folk tänker. Det är väldigt sällan de gör det.

Välj yrke efter passion-

-kärlek efter förälskelse och mat efter doft.

Bråka om det andra kallar småsaker om sakerna är stora för er.

Kasta en stol i väggen om det behövs för att ni ska få det ni vill.

Men man kan bara göra det en gång, så vet vad ni vill.

Ta ingenting för givet, men lär er att lita på andra.

Människan vill oftast gott.

Res.

Nattbada.

Lifta.

Ät choklad till frukost. Vakna upp i fel säng med fel människa.

Gör så många misstag som möjligt.

Skäms inte för att be om hjälp. Skäms inte för något överhuvudtaget.

Tro att ni är något.

Kyss många grodor. Om det spritter i benen, dansa.

Om ni blir förälskade, älska.

Tänk på att det inte finns EN livskärlek, utan flera.

Om ni lyckas träffa någon av de få, surra fast dem.

Inte minst er själva, för de är inte många.

Har ni turen att yngla av er-

-lägg ifrån er jobbet.

Stäng av tv:n, koppla ner mobilen, paddan, internet.

Tänd ljuset och var med dem.

Prata med dem, eller sitt tysta, men var med dem.

Innan det tar slut.

Vilket det kan göra när som helst.

Som nu.

Nu.

Eller nu.

Översättning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT