Original subtitles

Rum 70. Familjen kommer senare.

Jag är ingen brottsling. Hjälp mig leverera en sak.

–Jag tänker inte göra nåt kriminellt. –Du menar som att stjäla pärlor?

Det är bra, det är bra. Jag har dig.

Det kommer att hända nåt jättedåligt om du lämnar mig.

Jag är här nu, jag har hittat ön.

Men det var som du sa. Hon tänkte aldrig på oss.

Johan!

Du kommer hem ensam och olycklig, och så måste jag ta hand om dig med.

Vi hittade teckningar på män. Det var kukar överallt.

Han tände på män!

Det är som om pappa fortfarande lever. Vi hittar säkert det där jävla geväret.

–Glenn, du måste berätta för dem. –Vad då?

–Nej! –Släpp mig!

Glenn?

Glenn!

Glenn!

Glenn!

Glenn!

Glenn!

Säg mitt namn! Säg vad jag heter.

Vad heter jag? Anneli.

Säg Anneli!

Skrik, det är bara bra. Det är fyllan som kommer ut ur munnen på dig.

Skrik, bara. Du får skylla dig själv. Fruktansvärt dumt.

Sluta!

Bra.

Så. Såja, nu blir det bra. Nu blir det bra.

-Vad är det? -Spann!

–Räcker det här? –Det är okej.

Hallå? Teng, kolla här. Hoho!

Det nappar!

–Vi behöver resten av familjens pass. –Det är bara jag.

–Det är ett familjerum. –Jag vet det.

Rum 2114.

Ring om ni behöver något.

–Jag har inte hunnit ta ut pengar än. –Ingen fara. Trevlig vistelse.

Lite bacon...och lite bönor.

Nu hoppas jag att du ska må bättre när du får lite i dig.

Vilka vet?

Det är inte så många. Eva-Lena och hennes kollegor...

...soc och Miriam.

Jag kan ha sagt nåt till mamma, lite på jobbet. Men inte så många.

Jag...tycker att vi ber.

Tack, gode Gud för dina bönor och för ditt fläsk-

-och för Glenn.

Måtte han få lite lugn och ro nu.

Amen.

Amen.

MOBILSIGNAL

Släpp oss, så vi kan leta efter henne.

–Hon är inte där. –Jag har försökt, hon lyssnar inte.

Hon har inte kommit in i landet igen.

–Det går inte utan pass. Förstår ni? –Ja.

Vi vet att hon passerade immigrationen och att hon inte tagit nåt plan nånstans.

Vi ska hjälpa er, men hon är kvar här på flygplatsen.

Lägg på nu, så går vi och letar.

Wilda? Hallå?

-Wilda? Hallå? -Wilda, hör du oss? Wilda?

Säg nåt, så att vi vet att du är där.

-Gumman, hur mår du? -Wilda?

Förlåt. Jag skulle inte ha lämnat dig.

Säg nånting nu.

BÅTTUTA

Wilda, vad var det? Är du i hamnen?

-Men fan! -Hon ringer igen.

–Hörde du? Hörde du vågorna? –Hon kan vara var som helst.

Du hörde vågorna och båten.

Hon tror att hon har ett hem på en ö.

–Hon kan vara där det finns båtar. –I hamnen.

Vi kan väl åka och leta efter henne? Snälla?

Jag har inte beställt något.

–Tack, men jag dricker inte. –Inte jag heller.

Det är faktiskt inte ditt fel.

Det är inte lätt att veta för dem som aldrig varit i Thailand.

Jag vet att ladyboysen är skitsnygga.

Mycket snyggare än riktiga tjejer. Du kunde inte veta det, eller hur?

Då var det bra att du fick veta det.

Tänk om ni hade fått barn ihop.

Jag förstår om du känner dig lurad och arg. Jag hade varit helt bananas.

-Vilken tjej, va? Eller kille? -Nej, jag vet inte.

Var glad att du blev av med honom. Man ryser bara man tänker på det.

Jag vill bara säga att i skolan var du den enda som var snäll mot mig.

Kanske inte snäll, men inte elak som de andra.

Nypon innanför tröjan gills väl inte? Du ville bara komma innanför den.

-Jag minns det, du gillade tjejer. -Ja.

Det är helt okej om du inte gör det.

Det är inte så konstigt med tanke på arv och miljö.

Jag gillar tjejer.

Ska vi ta madrassen? Vi rullar ihop den, så får vi ut den.

MOBILSIGNAL

Ta den. Vänster ficka.

–Glenns telefon. Anneli. –Ni har ett BA-samtal från Thailand.

–Betalar ni för samtalet? –Ja, jag betalar.

–Hallå? Vem är det? –Det är Anneli.

–Vem? –Anneli. Mammut.

–Jaha. Är allt bra med Glenn? –Ja.

Han mår bara fint. Vi ska precis äta middag.

-Ta det. -Är det hon?

Ja? Hallå? Oh?

Numret går inte att nå för tillfället.

–Får jag slå mig ner? –Javisst.

Ni har en timma på er. Men ska ni stanna längre, måste ni söka visum.

-Vad säger han? -Vi har en timma på oss.

Så.

Jag ska gå i väg och sälja de här nu.

Du kan lägga dig och vila, jag är snart tillbaka.

Jag vill följa med.

Jag tror att du behöver vila lite. Lägg dig här och vila.

–Jag vill inte vara ensam i båten. –Jag kommer snart tillbaka.

Så. Hej då. Jag kommer sen.

Nämen, du skulle ju stanna kvar i båten. Jag kommer sen. Gå.

Nämen, du skulle ju vänta där.

Okej, du får följa med. Men då måste du vara tyst. Inte ett ord. Sch!

-Är du ledsen? -Nej, varför skulle jag vara ledsen?

Jag vet inte, men du ser ledsen ut.

Jag är förbannad.

Det skulle jag också vara. Vilken stil! Han ringer dig från ert hotell.

-Var hon där? -Det var ju din bröllopsresa.

-Tror du att han var själv? -Var det nån mer där?

Det skulle inte förvåna mig. Inte med henne.

Man visste aldrig var man hade henne.

Vet du hur många luncher vi åt för er skull?

-Många. -Ja, precis.

Det är bra att det är nära hem om du vill bli av med mig. Vill du det?

-Det är trevligt att ha dig här. -Det verkar inte så.

-Inte ett skvatt. -Vad ska jag säga?

Du kan säga att det är kul att jag är här-

-eller tömma byrålådan så att mina tröjor får plats.

Låt bli att lämna såna här framme.

Varför säger du att du ska tömma byrålådan?

"80-100 procent: Du älskar din man."

-97 procent, Glenn. -92.

Jag är också förvånad. Jag visste inte att jag skulle känna så mycket.

För dig.

Va?

-För mig? -Det har ju gått så fort.

-97 procent? -92. Sen fuskade jag lite också.

Då vill jag också göra det. Kan inte du skriva, så får jag svara?

Jag kan köra med kryss, du hade cirklar.

-Läs, då. -"1. Vill du alltid ha honom nära?"

Alltid? Nej, kanske inte alltid, alltid-

-men väldigt ofta. Fast det står "alltid".

Jag säger "ja" ändå.

"2. Skulle du kunna beskriva exakt hur han ser ut utan att se honom?"

Där svarade du "ja".

Jag är inte säker. Vi har ju inte sett hela varandra. Det blir "nej".

I alla fall just nu.

Kan du det? Med mig?

"3. Skulle du kunna hålla handen när ni går på stan?"

Där svarade du "nej". Varför det? Du vill inte det?

-Det beror på var man är och... -Fast inte för mig. Sätt ett "ja".

–Jag säljer inte pärlor. –Hur mycket kan du betala?

–200 baht. –Det är för lite. Ge mig ett bättre pris.

–300? –200, det är max.

2 000 baht.

–Det var dyrt. –1 000 baht. Sista chansen.

Okej. 1 000 baht.

Okej? 1 000 baht.

Okej. Ja.

–Sen behöver jag sömntabletter också. –Jag har valium.

–Hur många? –Två.

Ursäkta. Har ni sett den här flickan?

Är det säkert?

Ursäkta... Ursäkta. Har du sett den här flickan?

Inte? Tack.

–Har du sett... Talar du svenska? –Ja.

Har du sett den här tjejen? Rödhårig, elva år, talar både thai och svenska.

-Kanske. Vad har hänt? -Vi har bara kommit bort från varann.

-När såg du henne senast? -På flygplatsen.

Hon tror att hennes mamma har byggt ett hus åt henne på nån av öarna här.

-Vad hette den? -Va?

-Det finns hur många öar som helst. -Jag vet inte.

Du kanske inte orkade lyssna på henne.

Jag har en elvaåring själv. De pratar nonstop.

Man orkar inte ta in all information.

Är du hungrig? Ta, du ser blek ut. Fisksmak. Det är hela kostcirkeln.

Hade ni bråkat? Var hon ledsen?

Det är förståeligt om man tvingas hemifrån, eller hur?

Hon talar ju thai. Jag tänkte att hon bor här. Hon kanske vill vara kvar.

-Jag vet bäst vad hon vill. -Det verkar inte så.

-Inte om hon tvingas att rymma. -Känner du mig?

-Nej, men jag hör vad du säger. -Du vet inget om mig.

Vem hon än är med, så har hon det bättre än med dig.

Ta din jävla chipspåse och dra åt helvete!

Jag är redan där.

-Det här är så jävla fel. -Du skulle aldrig ha övergett henne.

-Jag är här nu. -Och du är så jäkla perfekt.

Jag betalar fortfarande för konsekvenserna av mina beslut.

Tyvärr är det så här att bli vuxen.

MOBILSIGNAL

Det är min.

-Hej. -Kristin: Hur är det?

Det är bra. Nej, det blev lite...

Det är försenat, men vi lyfter nog snart. Jag hör av mig när jag vet.

Okej då. Puss.

Kristin? Det är inte alls bra.

Det är ingenting som är bra.

Vad fan ska jag säga? Hon är borta, och vi - du och jag och barnen...

Jag kan... Jag skulle aldrig ha lämnat dem.

Jag skulle inte ha övergett dem - Joy och Wilda.

Förlåt. Förlåt.

Jag vet att du inte kan, men ändå: Förlåt, bara förlåt.

Och jag ska vara familjeterapeut. Det är för fan inte klokt.

Har du hört om hon som blev rånad och misshandlad?

Nej.

Hon blödde, men folk bara gick förbi.

Först kom en polis och sen en scout, men ingen stannade.

Senare kom det en terapeut. Han stannade och tittade på henne.

Sen sa han:

"Herregud, han som gjort det här behöver verkligen hjälp."

-Var har du hört den? -Wilda.

65 procent. Är man verkligen kär då?

"Ett förhållande mellan er två har goda chanser att fungera."

-Det är inte Romeo och Julia direkt. -Dog inte de?

Jo, men de var sjukt kära innan.

Nu är det bara du som är sjukt kär i mig.

När jag fick höra om dig och han Oh, googlade jag lite på ladyboys.

Mamma var med. Jag var bara nyfiken på hur det funkar och så.

Men säkerhetsfiltret var inte på. Jisses!

Det var både här och där och liksom extra allt.

-Både västkustsallad och gurkmajo. -Kan vi inte prata om nåt annat?

Är det nån sida av dig som gillade det där? Både och?

-Det är väl klart att det inte är! -Är du västkustsallad eller gurkmajo?

Jag har ju sagt att jag inte visste.

-Du måste ju ha sett... Såg du inte? -Nej, vi hade släckt i sovrummet.

-Hon måste väl ha gömt den. -Hur då?

Inte vet jag. Hon tejpade väl den.

-Uppåt eller neråt, eller runt benet? -Det är inte roligt.

-Lite roligt är det. -Nej, det är inte roligt.

Det slipper du med mig i alla fall. För jag har inget att tejpa.

Jag har mycket annat...så, men inget sånt.

Det var skönt att höra.

Vad bra.

Mamma jobbade åt ett byggbolag, de vet vilken ö det är.

Det går inte. Vi måste tillbaka.

De vet var hon är. Snälla?

–Jag är ledsen. –Fan!

-Vad då? Vad säger han? -Han vill inte.

Kom igen.

Kom igen!

-Glenn: Aj! -Kom, det är mysigt.

-Aj! Aj! -Förlåt.

-Vi gör det inte om du inte vill. -Kan vi inte bara vara tysta? Försök.

Nej, vad fan.

Det går för fort.

Det är väl det det inte gör?

-Kan du inte bara säga som det är? -Jag gör ju det.

Jag kan inte hjälpa att jag är kvinna.

Vi blir som våra föräldrar. Jag blir som mamma, du som din pappa.

-Han var ju sån. -Stick! Ut!

-Stick! -Jag ska. Då får du blunda.

-Titta inte, då. -Nej, jag tittar inte.

Titta inte, då.

Jag tror faktiskt att vi måste åka härifrån.

Burma, kanske?

Jag kan lära dig att dyka.

Först måste du lära dig att simma.

RÖSTER

Duktig flicka!

Jag tycker att du ska gå.

Men det är min båt och min flicka. Så jag tycker att du ska gå.

Teng, kom så går vi härifrån.

Nej, nej! Släpp henne!

Släpp henne!

Släpp!

Jag vill bara...

-Aj! -Nunui!

Släpp henne!

Nunui?

Gör det inte. Då drunknar ni båda två.

Nunui!

Nunui!

Nunui!

Jag har dig.

Jag har dig här. Kan du försöka?

Ska vi vända?

Låt dem vara.

Så tittar du upp här.

Så tittar du upp här, och andas.

Sen försöker du simma.

Så.

Vilken superhjälte i rödblå trikåer heter egentligen Peter Parker?

-Stålmannen. -Spindelmannen.

I vilket land ligger bad- och turistorten Rimini?

-San Marino. -Italien.

Hej, mamma. Det är jag.

-Vilket parti har en röd nejlika? -Vänsterpartiet.

-Vem är det här? -Kerstin Ekman.

Vem är det här på fotot?

Det var honom han älskade, eller hur? Du visste om det hela tiden.

Jag har sett filmer och teckningar. Var det därför han sköt sig?

Mamma?

-Blir det nåt kaffe? -Det är nog lite för sent.

Inte för dig.

-Vad kallas jordens undergång? -Ragnarök.

Kom in.

Jag kan inte rå för det. Inte du heller.

Det har inget med oss att göra om man är si eller om man är en sån.

Det är som när man var liten, med prästkragarna: älskar, älskar inte.

Och du älskar Oh.

Ja.

Det där med prästkragarna... Jag fuskade varenda gång.

-Jag ryckte bort två i slutet. -Det är dags att sluta med det.

-98 procent är ändå sjukt mycket. -92.

Men ändå. Det är inte ofta det händer.

För vissa händer det inte alls.

Jo, förresten, dina badbyxor.

Jag såg dem i den där byrån som du hade tänkt tömma till mig.

Du kanske vill packa med dem.

"I'm way out of your league" i alla fall.

SNYFTNINGAR

Vad sa du?

Hungrig.

Kom, så går vi.

-Pappa! -Där är du. Skönt.

Kom.

Hej. Jag har rum nummer 602.

Välkommen.

–613. Familjen kommer senare. –Javisst.

Jag vet inte vad jag ska göra med dig.

Ät nu bara.

Så blir du glad igen.

Nu äter vi.

Översättning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT